~hrf Hörselskadades Riksförbund Dnr n-0235 2on-o8-25 Remissvar på delbetänkandet Med rätt att välja- flexibel utbildning för elever som tillhör specialskolans målgrupp, SOU 2011 :30 Undertecknande organisationer företräder hörselskadade och döva, personer med dövblindhet samt föräldrar till hörselskadade och döva barn och ungdomar. Vi lämnar med detta remissvar våra gemensamma ställningstaganden rörande rubricerade betänkande. Sammanfattning Utredningens förslag om svenskt teckenspråk samt flexibel skolgång mellan olika skolformer öppnar för en del nya möjligheter. Vi anser dock att innebörden av dessa förslag behöver närmare analyseras och beskrivas. Vår bestämda uppfattning är att kommuner inte kan ta ett fullt ansvar för vår m ålgrupp vare sig det gäller teckenspråksundervisning eller andra åtgärder i skolan utifrån målgruppens förutsättningar. Vi anser också att det är angeläget att skillnaden mellan teckenspråk som ämne och teckenspråk som undervisningsspråk tydliggörs. Vi har tidigare framfört att det är nödvändigt med en radikal skolreform för hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet, med eller utan hörapparatfel Vi saknar därmed en diskussion och förslag om detta i utredningen. Vi tycker att de skäl som utredaren anger för att inte föreslå en permanent lösning angående regionala resurscenter går emot uppdraget att bedöma hur staten bäst kan stödja kommuner och fristående huvudmäns utbildning för elever i målgruppen. Förslaget om en tillfällig nationell samordnare är otillräckligt och vi är inte överens med utredaren om vilket uppdrag en nationell samordnare ska ha. Vår målgrupp är liten och eleverna går idag i och kommer även framöver att välja att gå i olika skolformer. En talspråkig miljö innebär en stor utmaning för de flesta i vår målgrupp när det gäller utveckling av språk och andra kognitiva färdigheter. Till exempel påverkar olika grad av hörselnedsättning barns förutsättningar att utveckla de fonologiska färdigheterna att förstå och tolka språkljud. Hörselskadade särskilt barn - är också mer känsliga för buller, vilket påverkar möjligheten att uppfatta och komma ihåg vad som sägs. Undervisning i talspråkig miljö måste således vara fullt tillgänglig både fysiskt och pedagogiskt. Teckenspråket ska ses som ett kompletterande och likvärdigt språk till svenskan, inte ett konkurrerande, för hela vår målgrupp. Det ska finnas möjlighet att få undervisning i svenskt teckenspråk och det ska finnas skolor där elever kan få undervisning på svenskt teckenspråk i en teckenspråkig miljö. Tvåspråkig miljö är en pedagogisk förutsättning för att utveckla
tvåspråkighet hos vår målgrupp. För att överbrygga dessa utmaningar krävs en radikal skolreform som omfattar hela utbildningssystemet från förskola till gymnasieskola. Även elever med förvärvad och progredierande dövblindhet går i olika skolformer. Denna specifika grupp anser vi behöver uppmärksammas. Inledning Utredningsdirektiven Utredningen har haft uppdrag att bland annat utreda och föreslå hur en flexibel specialskola ska kunna införas samt hur staten bäst kan stödja kommunala och fristående huvudmäns utbildning för elever som tillhör specialskolans målgrupp. Som utgångspunkt har utredningen haft att använda förslag som lämnats i tidigare betänkanden; "Två nya statliga specialskolor" SOU 2007:30 samt "Ökad likvärdighet för elever med funktionshinder"2007=87. I direktiven konstaterades även att det finns behov av att göra en heltäckande översyn av specialskolan och av utbildning för elever i behov av teckenspråk - en bedömning som vi helt instämmer i. Vår bestämda uppfattning är att skolsituationen för hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet idag inte är tillfredsställande. skolinspektionens rapporter "skolsituationen för elever med funktionsnedsättning" samt i den riktade tillsynen av specialskolan bekräftar detta. Med ovanstående utgångspunkter har utredaren haft tillfälle att vidare analysera och utveckla skolorganisationen för hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet Vi saknar denna heltäckande översyn i betänkandet. Vi kan dela uppfattningen om att kommunerna måste ta sitt ansvar för sina elever. Vi befarar dock att det alltför hårt dragna kommunala ansvaret som förslagen i betänkandet innebär kommer att resultera i att många elever inte får en utbildning på sina villkor. Vi efterlyser en radikal skolreform Vi vill ha en ny sammanhållen skolorganisation för hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet - en reform som också innebär en omfattande förändring av dagens specialskola: Skolor där undervisning och övrig verksamhet sker på svenskt teckenspråk respektive tal med hörselteknisk utrustning. Skolorna ska ha förutsättningar att driva sin verksamhet med ett långsiktigt förhållningssätt. Vi anser- i detta sammanhang - att det nu är dags att se över möjligheten att andra aktörer än staten kan ansvara för driften av dagens specialskolor. Skolorna ska ingå i en organisation där det finns en nationell samordnare och stå under statlig kvalitetskontroll och garanti. En del av den förnyelsen vi vill uppnå är att begreppet specialskola avskaffas. Regionala resurscenter som tar initiativ till och samordnar insatser för samtliga elever i vår målgrupp. Resurscentren ska stå för kontinuitet och ha specialistkompetenser som kan ge stöd och information till elev, föräldrar och skolpersonal oavsett vilken skolform eleven går i. Uppdraget ska omfatta bland annat erbjudande om tekniska, rumsakustiskafauditiva, visuella och pedagogiska insatser samt teckenspråkslärare. Dessutom kan resurscentret samordna gruppverksamhet så
att elever får möjlighet att träffa andra hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet Resurscentret kan också erbjuda teckenspråksutbildning för föräldrar. En nationell samordnare med ansvar för att alla hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet får den skolgång de behöver. I uppdraget ska ingå fort- och vidareutbildning av skolpersonal, statistikinsamling, kvalitetssäkring av målgruppens utbildning, initiativ till forskning och utveckling samt att följa utvecklingen inom hörself dövpedagogisk verksamhet både nationellt och internationellt. Läs mera i HRFs årsrapport 2007 "äh, det var inget viktigt... " http: //www.hrf.se/upload/pdf/ rapporto7. pdf Utredningens utgångspunkter Valfrihet Barnets bästa ska absolut vara en självklar utgångspunkt vid valet av skola. Vi ställer oss dock frågan vad elever och föräldrar har att välja på? Ofta ställs vår målgrupp inför en svår prioriteringssituation där till exempel närhet till hemmet och elevens rätt att få en utbildning som fungerar ställs mot varandra. Den reella valfriheten bör handla om elevens möjlighet att kunna välja mellan alternativ där hon eller han kan vara delaktig. Valfrihet innebär att det finns tillgång till information om vilka utbildningsmöjligheter som finns. Inför valet måste det finnas en tydlig instans som elever och föräldrar kan vända sig till för att få information om vilka skolalternativ som finns och vad dessa alternativ innebär till exempel för elevens möjlighet att kommunicera med omgivningen, inhämta kunskap och utveckla språk. Närhetsprincipen Närhetsprincipen som utgångspunkt är en bra tanke. Vi anser dock att närhetsprincipen inte får gå före elevens behov av språkutveckling, fungerande utbildning och social miljö. Skolan ska vara en plats där barn och ungdomar kan vara delaktiga i verksamheten oavsett om den sker i klassrummet, matsalen, på raster, studiebesök med mera. För många elever i vår målgrupp är det svårt att uppnå en fungerande kommunikation i hemskolan. Det är inte acceptabelt att hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet tvingas gå i skolan under otillräckliga förhållanden där de inte kan följa undervisningen ochfeller ha fungerande sociala relationer med sina skolkamrater. Alla barn behöver olika förebilder; våra barn och ungdomar behöver även identifiera sig med andra barn, ungdomar och vuxna som är hörselskadade, döva eller har dövblindhet Eftersom målgruppen är så liten förblir närhetsprincipen en bra tanke, men inte en realistisk utgångspunkt.
Utredningens förslag Även om vi saknar ett förslag som tar ett helhetsgrepp om skolan för målgruppen lämnar utredningen ett antal förslag som kan driva utvecklingen i rätt riktning. Förslag som vi ställer oss bakom- utan kommentarer Nioårig skolplikt i specialskolan med möjlighet till förlängning. Kommunen ska kunna köpa kompetens i teckenspråk av annan kommun eller staten Nämnden för mottagande i specialskolan och för Rh-anpassad utbildning ska inte pröva om hemkommunen tillgodoser elevens behov vid beslut om elev ska tas emot i specialskolan. Hemkommunen ska inte kunna överklaga beslut om mottagande i specialskolan. Förslag som vi kommenterar/inte ställer oss bakom Mottagande - ändring i lagen Vi anser att förslaget till ändring är i positiv riktning, men vi tycker att det inte räcker. Frågan bör beredas ytterligare. Formuleringen i skollagen, anser vi, ska ha sin utgångspunkt i ett rättighetsperspektiv. Elever i vår målgrupp ska kunna fullgöra sin skolplikt i en skola med språkprofil där undervisningen är anpassad utifrån de språkliga behov som gruppen har - svenska och svenskt teckenspråk. Deltidsutbildning/flexibel skolgång blir en rättighet Vi välkomnar forslagen som underlättar samverkan mellan stat och kommun, men vi anser att det är en nödlösning att elever ska gå i olika skolformer. En ny skolorganisation med skolor, regionala resurscenter och nationell samordnare är en grundläggande förutsättning för att en flexibel skolgång ska fungera. Om regeringen avser att gå vidare med förslaget anser vi att det först måste prövas i försöksverksamhet. Stärkt tillgång till teckenspråk i grundskolan och grundsärskolan Vi anser att det är bra att rätten till undervisning i ämnet teckenspråk i grundskolan och grundsärskolan förstärks. Vi vill här starkt betona skillnaden mellan tecken språk som ämne och teckenspråk som u ndervisningsspråk. När det gäller ämnet teckenspråk räcker det inte att läsa det på lektionstid. Eleverna måste också erbjudas situationer och miljöer där de får m öjlighet att praktisera språket i så kallat "språkbad". En skolmiljö där både svenska och svenskt teckenspråk är levande fungerar både som språklig miljö och ett pedagogiskt verktyg för att utveckla dessa två språk. Denna språkmiljö saknas i regel hos kommunerna. Vi ställer därmed oss frågan om det överhuvudtaget är möjligt för kommunerna att erbjuda teckenspråk som undervisningsspråk. För detta krävs både lärare för varje ämne som behärskar teckenspråk samt tillräckligt stora grupper av teckenspråkiga elever.
Eftersom det sällan finns kompetens att undervisa i ämnet svenskt teckenspråk i kommunerna är det viktigt att det finns regionala resurscenter som kan tillhandahålla kluster av kompetens innehållande bland annat teckenspråkslärare. Att tillhandahålla sådan kompetens och teckenspråkiga miljöer ser vi som en viktig uppgift för den nationella skolorganisation som vi föreslår. Förslaget om akademisk fortbildning i svenskt teckenspråk för pedagoger med grundläggande kunskaper i teckenspråk är positivt. Men vi saknar förslag om utbildning som kan täcka det stora behovet av teckenspråkslärare. För denna yrkesgrupp räcker inte 15 högskolepoäng. Vi motsätter oss förslaget om att rektor ska avgöra om eleven har behov av teckenspråk. Vilka bedömningsgrunder ska denne ha och kan man förvänta sig att rektorer i allmänhet har kompetens för att göra bedömningen? Det är viktigt att eleverna får en rättsäker bedömning och att elevernas rätt och möjlighet att få lära sig svenskt teckenspråk säkras i lagtexter och förordningar. Ökat finansiellt ansvar för kommunerna Vi är allvarligt oroade över det mycket hårt dragna kommunala ekonomiska ansvaret för eleverna. Genomförandet ska dessutom, enligt förslaget, ske under en mycket kort tidsperiod. Att använda ekonomiska incitament som en metod till att kommuner själva startar skolverksamhet för vår målgrupp - utan någon som helst långsiktig samordning- ser vi inte som en särskilt bra väg att gå. Kommuner har inte den kompetens de behöver ha för att ta hand om denna elevgrupp, vilket bland annat konstaterats i skolinspektionens rapport "Skolsituationen för elever med funktionsnedsättning i grundskolan" (2009:6). Eftersom antalet hörselskadadejdöva elever och elever med dövblindhet är litet är det svårt för kommunerna att själva utveckla kompetens inom området och att starta långsiktigt hållbar skolverksamhet Vi kan heller inte se att kommuner i någon större omfattning har intresse för interkommunala lösningar. Det har dessutom tidigare visat sig att kommuner hänvisat elever till dåliga j sämre skollösningar i hemkommunen i stället för att erbjuda dem fullt anpassad skolgång på elevgruppens villkor i en annan kommuns hörselklasskola. Det finns även undersökningar som visat att kommuner och skolor som fått information om vad som behövs för att anpassa studiemiljön valt att inte prioritera nödvändiga åtgärder ("Anpassningar i praktiken får elever med hörselnedsättning- en utvärdering av hinder och möjlighet" Harec, DHB m f12oo8). Att använda ekonomiska incitament för att stimulera kommuner att starta egna skolverksamheter för vår målgrupp utan nationell samordning tror vi inte på. Vi kan dela utredningens uppfattning att hemkommunernas avgift är låg i förhållande till andra kommuner. Vi anser att det är angeläget att kostnadsfördelning mellan kommun och stat och den effekt det har för eleverna i målgruppen bör analyseras ytterligare. En sådan analys bör vara en del av en omfattande skolreform får denna målgrupp. Tillfållig samordnare Vi anser att den föreslagna tidsbegränsade satsningen med en nationell samordnare inte räcker för att på lång sikt underhålla kommunernas kapacitet att möta vår målgrupp i skolan. För att åstadkomma detta behövs en permanent verksamhet. Vi delar heller inte utredarens uppfattning om vad samordnaren ska ha får uppdrag.
Regionala resurscenter Vi anser, till skillnad från utredningen, att staten ska ta ansvar för nationell samordning och resurscenter som ger stöd både till kommuner och till elever. Ett for hårt draget kommunalt ansvar drabbar eleverna Utredaren har med sina förslag velat tydliggöra kommunens ansvar för eleverna. En konsekvens av denna hårt dragna princip är att utredaren inte ser sig kunna förorda inrättande av regionala resurscenter-stöd till eleverna är inte statens ansvar menar utredaren. Det är i sig inte fel att kommunerna ska ta sitt ansvar för eleverna, men vi ifrågasätter ett så hårt draget kommunalt ansvar då det i slutändan kommer att innebära att många elever inte får en utbildning de har rätt till. Svårt för kommuner att bygga upp och upprätthålla kompetens Vi anser att det är omöjligt för varje enskild kommun att åstadkomma de anpassningar och tillhandahålla den kompetens som krävs. För att eleverna ska kunna svara mot de krav som utbildningen ställer behövs tillgång till pedagogik och metodik utifrån målgruppens förutsättningar, bra ljudmiljö, hjälpmedel, tillgängliga läromedel, teckenspråk, punktskrift och rätt gruppstorlek. För att erbjuda en tillgänglig fysisk miljö krävs kunskap om vilka åtgärder som ska beställas och vilka krav som ska anges i beställningen. När installationerna väl är på plats måste de underhållas och utvärderas kontinuerligt. I arbetet med en tillgänglig lärandemiljö är det viktigt att elevernas lärare har kunskaper om hur hörselskadan påverkar inlärning, språkutveckling, socialt samspel med mera och hur man pedagogiskt kan möta detta. Det är svårt för lärare att utveckla och underhålla tillräcklig kompetens om de bara har en elev inom målgruppen någon enstaka period vilket är fallet för de flesta lärare i grundskolan (rapport "Om elever med hörselskada i skolan", SPSMfConiavitis Gellerstedt). Samma undersökning bekräftar att lärare och elever är överens om att viktigast för att en elev ska kunna delta i skolarbetet på ett likvärdigt sätt är lärarens kunskap om elevens hörselskada och dess konsekvenser för situationen i skolan. Det är också så att rektorer och pedagoger i kommunerna av olika skäl slutar, vilket kräver ständig fortutbildning av personal. Och vad händer om eleven flyttar eller utnyttjar den eftersträvansvärda valfriheten och därför byter skola? En ny kommun eller en ny skola måste göra anpassningar och utveckla kompetens snabbt. Detta talar för att det behövs regionala resurscenter som står för kontinuitet. SPSMs uppdrag otillräckligt Utredningen konstaterar att SPSM får mycket få uppdrag från kommunerna när gäller hörselskadade och döva elever. Enligt utredningen beror detta på att kommunerna klarar det grundläggande specialpedagogiska stödet själva. Det är möjligt att kommunerna tror det själva, men utifrån vår erfarenhet och de signaler vi får från våra medlemmar stämmer detta inte. De uteblivna uppdragen beror sannolikt mer på ekonomiska hänsyn, bristande kännedom om hörselskadades behov samt bristande beställarkompetens.
Vi anser vidare att det råd- och stöduppdrag SPSM har för närvarande, det vill säga att stödja kommunerna som i sin tur ska stödja eleven, är otillräckligt. Utan direkt stöd från specialister lämnas eleverna ofta utan kompetent och tillräckligt stöd. Vi anser att permanenta regionala resurscenter är nödvändigt för att kommunerna ska kunna tillhandahålla en likvärdig och tillgänglig utbildning för våra målgrupper. Övriga synpunkter Förskolan lägger grunden inför skolstarten Förskolebarnen har inte ingått i utredningens målgrupp och följaktligen tas inte förberedelsen inför skolgången det vill säga förskoleverksamheten upp. Men förskolan och de miljöer barnen vistats i och vilka förkunskaper de har när de börjar skolan påverkar barnets förutsättningar inför skolgången. I det fortsatta arbetet med förslagen bör man därfår uppmärksamma det angelägna i att hörselskadade och döva barn samt barn med dövblindhet får sina behov tillgodosedda redan i förskolan och att det krävs en organisation för att detta ska vara möjligt. En rik språktillgång med både talade och tecknade språk på barnens villkor är oerhört viktig tillgång för språkutvecklingen. Ett aktivt och medvetet arbete med barns språkutveckling i förskolan har stor betydelse för elevernas fortsatta språk-, läsoch skrivutveckling i den fortsatta skolgången. En hörselskada ställer krav på ett medvetet arbete i förskolan för att anpassa språkstimulans och kommunikation utifrån barnets behov. För att möta behovet måste förskalepersonal få kvalificerat stöd i sitt arbete och det måste också finnas förskolor som riktar sig till hörselskadade och döva barn samt barn med dövblindhet Svensktteckenspråk Enligt Sveriges språklag gäller rätten att lära sig, utveckla och använda svenskt teckenspråk även hörande som har behov av teckenspråk, till exempel barn som har teckenspråkiga föräldrar eller syskon. I en framtida reform vill vi att även hörande elevers möjlighet att få utbildning i och på svenskt teckenspråk beaktas. Samma lag ålägger det allmänna ett särskilt ansvar att skydda och främja svenskt teckenspråk. Eftersom de flesta föräldrar till målgruppen inte är teckenspråkiga förmedlas teckenspråk generellt inte som andra modersmål från föräldrar till barn. Förskolan och skolan blir då den arena där barnen får möjlighet att lära sig och utveckla språket. Därför ser vi det som ytterst viktigt att beakta detta särskilda ansvar i skolreformarbetet. Elever med dövblindhet Elever med dövblindhet finns i alla skolformer, men utredningen har bara beskrivit en liten del av gruppen. Framförallt har man helt missat den största gruppen elever med dövblindhet det vill säga de som har förvärvad dövblindhet och går i någon av de regionala specialskolorna eller i kommunal grundskola. Många av dessa elever kommer successivt att förlora mer och mer av både syn och hörsel och behöver därför få möjlighet att lära sig både svenska och svenskt teckenspråk. Några kommer att bli helt döva och helt blinda och därmed bli beroende av kommunikation med taktilt teckenspråk samt att läsa text med punktskrift. För att de skolor dessa elever väljer ska kunna erbjuda en likvärdig utbildning utifrån elevernas förutsättningar och behov
krävs specifika insatser och specialistkompetens. Att utredningen inte beaktat denna grupp i sitt underlag ser vi som en brist som måste uppmärksammas i det fortsatta arbetet med förslagen. Avslutningsvis Våra ställningstaganden grundar sig i det faktum att hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet ska, med stöd av FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, erbjudas undervisning på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation och i miljöer som maximerar kunskapsrelaterad och social utveckling. Eleverna ska kunna vara fullt delaktiga i skolan och ges möjlighet att utveckla flera språk inklusive teckenspråk. Elevens behov, villkor och potential ska styra valet av skola inte attityder eller ekonomi. Behoven hos eleverna kan variera över tid. För att möta detta behövs en skolorganisation som kan samla och utveckla kompetens att undervisa hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet Vi anser Att det är nödvändigt att med vårt skolorganisationsförslag som grund snarast genomföra en genomgripande skolreform som radikalt förbättrar förutsättningarna för hörselskadade och döva elever samt elever med dövblindhet att få en likvärdig utbildning. J an Carlsson förbundsordförande, Riksförbundet för döva och hörselskadade och språkstörda barn (DHB) Ragnar Veer förbundsordforande, Sveriges Dövas Riksförbund (SDR) Pantus Degsell förbundsordförande, Förbundet Sveriges Dövbinda (FSDB)