För delegationerna bifogas dokument COM(2023) 43 final.

FÖLENOT från: till: Komm. dok. nr: Ärende: Europeiska kommissionens generalsekreterare, undertecknat av Martine DEPREZ, direktör Thérèse BLANCHET, generalsekreterare för Europeiska unionens råd COM(2023) 43 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om genomförandet av rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare För delegationerna bifogas dokument COM(2023) 43 final. Bilaga: COM(2023) 43 final 5980/23 /mhe LIFE.4 SV

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 31.1.2023 COM(2023) 43 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om genomförandet av rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare SV SV

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 1 SLUTSATSER... 2 1. Inledning... 4 1.1. Bakgrunden... 4 1.2. Rekommendationens mål... 5 1.3. Stödja genomförandet... 6 1.4. Översyn av genomförandet... 8 2. Översyn av framstegen med genomförandet av rådets rekommendation... 8 2.1. Ögonblicksbild av de nationella genomförandeplanerna: en blandad bild av fokus och ambitionsnivå... 8 2.2. Formell omfattning... 11 2.2.1. Luckor... 11 2.2.2. Politiska åtgärder... 12 2.3. Faktiskt skydd... 16 2.3.1. Luckor... 16 2.3.2. Politiska åtgärder... 18 2.4. Fullgott skydd... 19 2.4.1. Luckor... 20 2.4.2. Politiska åtgärder... 21 2.5. Öppenhet... 23 2.5.1. Tillgång till information... 24 2.5.2. Förenkling... 26 3. Sammanfattning av framstegen... 27 3.1. Positiv utveckling när det gäller tillgång till socialt skydd för alla... 28 3.2. Det återstår utmaningar... 28 4. Slutsatser... 30 BILAGA: Huvuddragen i de nationella genomförandeplanerna för tillgång till socialt skydd (och uppdatering)... 32 1

SLUTSATSER Genomförandeinsatserna under de tre åren efter antagandet av rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, och mot bakgrund av åtgärderna för att hantera de sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin, visar en blandad bild i Europa. Den övergripande ambitionsnivån vid genomförandet av rekommendationen varierar avsevärt, och med några få undantag strävar de flesta medlemsstater inte efter att åtgärda alla befintliga brister i tillgången till socialt skydd. Ytterligare genomförandeinsatser krävs för att täppa till befintliga luckor och de sociala och ekonomiska konsekvenserna av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den därav följande fördjupade energikrisen intensifierar det akuta behovet av att agera. I de ständigt föränderliga arbetsmarknaderna är det många som på grund av sitt anställningsförhållande eller egenföretagande saknar fullgod tillgång till socialt skydd. Detta innebär risker för välfärden för många av dessa personer och deras familjer, men också för ekonomin och samhället. Under 2021 arbetade nästan 40 % av den sysselsatta befolkningen i EU (77 miljoner människor) i atypiska arbetsformer, dvs. med tillfälliga anställningsavtal, deltidsarbete och/eller som egenföretagare, och för många i denna grupp finns stora luckor i socialförsäkringsskyddet. År 2022 fanns det i 17 medlemsstater minst en grupp arbetstagare med atypisk anställning som inte omfattades av alla grenar av det sociala skyddet. I 19 medlemsstater omfattas egenföretagare omfattas inte av alla grenar. Formell omfattning Sedan 2019 har 15 medlemsstater genomfört eller planerat viktiga reformer för att förbättra deltagandet i sociala trygghetssystem för särskilda kategorier av personer på arbetsmarknaden. Dessa gäller särskilt egenföretagare (framför allt egenföretagare utan anställda och beroende egenföretagare) eller personer med atypiska anställningsformer eller som arbetar inom särskilda sektorer (hushållstjänster, kultur) med hög förekomst av atypiska anställningsformer. Ett betydande antal av dem kommer dock sannolikt att fortsätta att sakna formell tillgång, eftersom åtgärderna inte tar itu med alla luckor/grenar och vissa medlemsstater inte planerar att åtgärda återstående luckor. I det dussin medlemsstater som lämnar uppgifter uppskattas att minst 5,6 miljoner atypiska arbetstagare och 15,3 miljoner egenföretagare inte har tillgång till arbetslöshetsförmåner. I de medlemsstater där deltagandet i systemen för socialt skydd är frivilligt för egenföretagare är utnyttjandegraden för systemen i allmänhet låg. Bland de viktigaste utmaningar som medlemsstaterna rapporterat om när det gäller att åtgärda dessa brister är behovet av att upprätthålla flexibiliteten på arbetsmarknaden och svårigheterna med att stärka skyddet för egenföretagare (särskilt arbetslöshetsförsäkring och invaliditetsförsäkring) och för särskilda grupper, såsom plattformsarbetare, hushållsanställda och jordbrukare. Å andra sidan bidrar åtgärder för att minska användningen av atypiska avtalstyper till att minska de formella luckorna i täckningen. Bland åtgärderna återfinns bättre övervakning, minskade sociala och skattemässiga incitament att anställa på mycket korta kontrakt eller 2

genom falskt egenföretagande, reglering av plattformsarbete eller reform av arbetsrätten för att ta itu med segmentering. De förbättrar tillgången till socialt skydd genom att säkerställa korrekt klassificering eller skapa ett tydligare regelverk när det gäller rättigheter till socialt skydd som är knutna till olika anställningsformer. Faktiskt skydd Befintliga regler om avgifter och rättigheter kan hindra personer som deltar i sociala trygghetssystem från att få förmåner i praktiken (faktisk tillgång). De kanske till exempel inte uppnår den kortaste varaktigheten eller lägsta nivån på bidragen. Sedan 2019 har endast ett begränsat antal nationella åtgärder tagit itu med frågan om faktisk tillgång, till exempel genom att minska kvalifikationstiderna för arbetslöshetsersättning eller sjukvårdsförmåner. Skillnaderna i inkomststödet mellan personer som före arbetslöshet hade en typisk anställning jämfört med andra är fortfarande betydande i många EU-länder. På det hela taget är det fortfarande mindre sannolikt att egenföretagare får förmåner, och i ett antal länder är det fortfarande mindre sannolikt att tillfälligt anställda och deltidsanställda får förmåner än de som har tillsvidareanställning eller heltidsanställning. Fullgott skydd Fullgoda system för socialt skydd ger en tillräcklig inkomstersättning i rätt tid för personer som drabbas av inkomstbortfall, upprätthåller deras levnadsstandard och skyddar dem mot fattigdom. Omkring hälften av medlemsstaterna har vidtagit eller aviserat åtgärder för att förbättra skyddet i sina nationella genomförandeplaner, särskilt när det gäller pensioner för egenföretagare, personer med låga rättigheter eller särskilda yrken. Åtgärder vidtogs också för att förbättra arbetslöshetsersättningens tillräcklighet genom att öka dess varaktighet och/eller storlek. Det finns dock fortfarande utmaningar. Visstidsanställda lider av större materiell och social fattigdom jämfört med tillsvidareanställda och det gör även deltidsanställda jämfört med heltidsanställda. Egenföretagare, deltidsanställda och tillfälligt anställda löper också större risk att drabbas av ekonomisk fattigdom än arbetstagare med typiska anställningsformer. Öppenhet Öppenhet är avgörande för att förbättra tillgången till socialt skydd. Ibland är dock reglerna för socialt skydd alltför komplexa eller otydliga, så människor kanske inte är tillräckligt medvetna om sina rättigheter och skyldigheter eller om hur de ska utöva dessa rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. Även om de nationella genomförandeplanerna inte främst är inriktade på detta har många länder börjat digitalisera förvaltningen och tillhandahållandet av socialt skydd genom förenklade gemensamma portaler, automatiserad tillgång till vissa förmåner, pensionssimulatorer eller förifyllda ansökningsformulär. Det krävs dock ytterligare insatser i detta avseende, bland annat åtgärder för att ta itu med den digitala klyftan för utsatta personer, såsom personer med låga (digitala, administrativa och ekonomiska) kunskaper, personer med funktionsnedsättning och andra. 3

1. Inledning 1.1. Bakgrunden I dag omfattar EU:s arbetsmarknader ett betydande antal människor som jobbar som egenföretagare (utan anställda) eller som inte har typiska anställningsavtal, som har kombinationer av anställning och egenföretagande eller som växlar mellan de olika formerna. Under 2021 hade nästan 40 % av befolkningen i EU-27 (76,7 miljoner människor) atypiska arbetsformer 1, dvs. hade tillfälliga anställningsavtal (23,7 miljoner), arbetade deltid (36,4 miljoner) och/eller var egenföretagare (26,9 miljoner, inklusive 18.4 miljoner egenföretagare utan anställda) 2, i motsats till tillsvidareanställningar på heltid. Den totala andelen personer med atypiska arbetsformer har varit stabil under det senaste årtiondet och situationerna varierar kraftigt inom och mellan olika grupper, men vissa nya anställningsformer (tillfälliga arbetstagare, portföljarbetare, plattformsarbetare) har blivit vanligare 3 i EU:s medlemsstater och har i allmänhet ett mindre omfattande socialt skydd. Sysselsatt befolkning efter status, EU-27 2021 Egenföretagare Deltidsanställda och/eller tillsvidareanställda 24.3% 14.4% 61.3% Heltidsanställda tillsvidareanställda Källa: Eurostat, arbetskraftsundersökningen. Under 2021 hade 77 miljoner människor i EU atypiska arbetsformer, dvs. var visstidsanställda, deltidsanställda och/eller egenföretagare. De utgör omkring 40 % av den sysselsatta befolkningen. Systemen för socialt skydd är fortfarande ofta utformade för traditionella arbetstagare (heltidsanställda, tillsvidareanställda, beroende arbetstagare). Det innebär att stora delar av arbetskraften saknar tillräckligt socialt skydd på grund av sin ställning på arbetsmarknaden eller typen av anställningsförhållande. Dessa luckor utgör en risk för välfärden för de drabbade personerna och deras familjer, som utsätts för större ekonomisk osäkerhet. De påverkar också ekonomin och samhället när det gäller inhemsk efterfrågan, investeringar i humankapital och social sammanhållning. Skillnaderna i täckning av atypiska anställningar bidrar till bristande rättvisa i samhället, vilket ökar klyftorna mellan generationer, kön eller sociala grupper, eftersom ungdomar, utlandsfödda och kvinnor i mindre utsträckning erbjuds 1 Källa: Eurostat, arbetskraftsundersökningen (AKU). 2 Under 2017 var dessutom omkring 800 000 personer beroende egenföretagare, dvs. egenföretagare utan anställda, som under de senaste 12 månaderna endast arbetade för en kund eller för en dominerande kund, som styrde deras arbetstid (källa: EU-AKU-modulen om egenföretagande). 3 Eurofound (2017), Non-standard forms of employment: recent trends and future prospects, och Europeiska kommissionen (2018) ESDE, Access and sustainability of social protection in a changing world of work. 4

tillsvidareanställning på heltid. Minskade skillnader i tillgång till socialt skydd för atypiska arbetsformer skulle därmed kunna bidra till minskad ojämlikhet, inbegripet löne- och pensionsklyftor mellan könen. I princip 12 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter fastställs att oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagare och, när deras förhållanden är jämförbara, egenföretagare rätt till lämpligt socialt skydd 4. För att förverkliga denna politiska ambition antog rådet 2019 en rekommendation om tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare 5. I handlingsplanen för den europeiska pelaren för sociala rättigheter 6 betonade kommissionen att de exceptionella åtgärder som vidtagits under covid-19-pandemin för att utvidga det sociala skyddet till grupper som på förhand uteslutits kan vara en inspirationskälla för strukturreformer som förbättrar skyddet för arbetslösa, arbetstagare med atypisk anställning och egenföretagare. Den digitala omställningen, som påskyndats av covid-19-pandemin, håller på att omforma EU:s ekonomi och arbetsmarknader, inte minst genom utbyggnaden av digitala arbetsplattformar 7. Plattformsarbete kan ge möjlighet att lättare komma in på arbetsmarknaden och ge ytterligare inkomster genom en bisyssla eller viss flexibilitet i förläggningen av arbetstiden, men medför också utmaningar, bland annat när det gäller socialt skydd. Förutom att det är absolut nödvändigt att hantera den gröna omställningen på ett rättvist sätt har en ny utmaning uppstått sedan början av 2022: det ekonomiska och geopolitiska klimat som utlöstes av Rysslands anfallskrig mot Ukraina och som ledde till ökade energi- och råvarupriser, inflationstryck och ökad ekonomisk osäkerhet. Detta kan leda till att redan utsatta hushåll hamnar i fattigdom. De sociala trygghetssystemen ska spela en viktig roll både när det gäller att förebygga och hantera dessa effekter genom att stärka de befintliga sociala skyddsnäten och stödja de mest utsatta. 1.2. Rekommendationens mål Rådets rekommendation syftar till att säkerställa att alla arbetstagare och egenföretagare har formell tillgång till och bidrar till ett effektivt, adekvat och öppet socialt skydd när det gäller sex grenar av socialt skydd: Förmåner vid arbetslöshet. Sjukpenning samt hälso- och sjukvårdsförmåner. Förmåner vid moderskap och faderskap. Förmåner vid invaliditet. Ålders- och efterlevandeförmåner. Förmåner som täcker olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar. 4 I rådets rekommendation och i denna rapport avses med arbetstagare med atypisk anställning anställda med atypiska anställningsavtal (tillfällig anställning, deltidsarbete), medan personer med atypiska arbetsformer omfattar både arbetstagare med atypiska anställningsavtal och egenföretagare. 5 2019/C 387/01. 6 COM(2021) 102 final 7 Enligt de uppgifter som användes i kommissionens förslag till direktiv från 2021 arbetar 28 miljoner människor i EU via digitala arbetsplattformar och 1,7 4,1 miljoner skulle kunna omklassificeras till arbetstagare enligt direktivet. 5

För alla arbetstagare och egenföretagare 4 dimensioner: Omfattning/grenar: Arbetslöshetsersättning Sjukpenning samt hälso- och sjukvårdsförmåner Moderskaps- och faderskapsförmåner Förmåner vid invaliditet Ålders- och efterlevandeförmåner Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar Rådets rekommendation om tillgång till socialt skydd Formell täckning Faktiskt skydd Fullgott skydd Öppenhet (antagen i november 2019) Arbetstagare obligatorisk basis alla grenare Rättigheter och bidrag: regler som inte förhindrar tillgång Förmåner: tillräckliga och i god tid Systemens regler: öppna administrativ förenkling (särsk. små och medelstora företag) Egenföretagare: min. frivillig basis Rättigheter: bibehållna, ackkumulerade och/eller överförbara Bidrag: proportionerliga Undantag, nedsättningar: oberoende av status Allmän och individuell information: aktuell, tydlig, kostnadsfri I punkt 19 i rådets rekommendation uppmanas medlemsstaterna att genomföra principerna i rekommendationen så snart som möjligt och att senast den 15 maj 2021 lägga fram en plan med motsvarande åtgärder som ska vidtas på nationell nivå. I december 2022 hade alla medlemsstater utom Luxemburg lämnat in en sådan nationell genomförandeplan 8. De nationella genomförandeplanerna diskuterades av ministrarna (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i december 2021 som en del av den europeiska planeringsterminen och i maj 2022 diskuterades de i kommittén för socialt skydd. De europeiska arbetsmarknadsparternas organisationer rådfrågades också särskilt i maj 2022. 1.3. Stödja genomförandet Sedan rådets rekommendation antogs har kommissionen vidtagit särskilda åtgärder för att stödja genomförandet av rekommendationen. Kommissionen samarbetade med undergruppen för indikatorer inom kommittén för socialt skydd i syfte att utarbeta en övervakningsram för att bedöma framstegen mot de viktigaste målen i rekommendationen. En första version av ramen godkändes av kommittén för socialt skydd i oktober 2020 9 och sedan dess har kommissionen stött metodförbättringar och årliga uppdateringar av övervakningsramen 10. Övervakningsramen innehåller indikatorer för att mäta den formella täckningen, den faktiska täckningen och förmånernas tillräcklighet för alla typer av arbetstagare inom relevanta grenar av det sociala 8 https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catid=1312&langid=en. 9 Övervakningsram för tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare. 10 2021 års uppdatering av övervakningsramen. Observera att gemensamma forskningscentrumet också arbetar med att förbättra den, t.ex. Antón och Grande (2022), Monitoring the effective coverage and adequacy of social protection in the EU. 6

skyddet. Den innehåller också arbetsmarknadsindikatorer för att mäta mångfalden de olika typerna av arbetsmarknadsstatus och indikatorer för reglerna för rättigheter och avgifter. Det krävs dock ytterligare förbättringar när det gäller att övervaka tillgången till socialt skydd i EU:s medlemsstater. De uppgifter som för närvarande finns tillgängliga på EU-nivå gör det till exempel inte möjligt att direkt mäta förhållandet mellan förverkligande av en risk och erhållande av en förmån, med undantag för arbetslöshets- och åldersrelaterade förmåner. Även om framsteg har gjorts när det gäller att kvantifiera luckor i den formella täckningen är dessa uppgifter inte tillgängliga för alla länder och de tillgängliga uppgifterna är inte helt jämförbara. Slutligen måste gradvisa framsteg göras på flera områden. Det behövs till exempel en bättre förståelse av den ekonomiska och sociala situationen för egenföretagare (särskilt deras inkomster), med hänsyn till de varierande nivåerna på de sociala avgifterna. På den politiska sidan främjade kommissionen djupgående diskussioner om genomförandet av rekommendationens olika dimensioner, där företrädare för medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och berörda parter deltog 11. Kommissionen övervakar också frågor om socialt skydd som en del av den europeiska planeringsterminen. I syfte att mildra de sociala konsekvenserna av covid-19-pandemin rekommenderade kommissionen 2020 att nio medlemsstater skulle förbättra det sociala skyddet för arbetstagare med atypisk anställning och egenföretagare (Estland, Spanien, Italien, Cypern, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal och Slovenien) och fyra medlemsstater 2022 fick en landsspecifik rekommendation på områden som omfattades av rådets rekommendation från 2019 (Estland, Ungern, Nederländerna och Polen). Dessutom pekar kommittén för socialt skydd 12 varje år på de medlemsstater som har en stor social utmaning när det gäller tillgången till socialt skydd 13. Enligt kommissionens analys omfattar dessutom två tredjedelar av återhämtnings- och resiliensplanerna reformer eller investeringar som syftar till att förbättra tillgången till socialt skydd (främst med inriktning på att förenkla tillgången genom digitala investeringar och få till stånd mer ändamålsenliga arbetslöshets- och ålderspensionsförmåner) 14. Två tredjedelar av återhämtnings- och resiliensplanerna omfattar reformer eller investeringar som syftar till att förbättra tillgången till socialt skydd. Sedan 2019 har kommissionen dessutom lanserat flera närliggande initiativ, till exempel för att förbättra minimilönernas och minimiinkomsternas täckning och tillräcklighet 15 16, 11 Dessa omfattar en rad evenemang för ömsesidigt lärande (se rapporten från 2020) och ett högnivåevenemang om socialt skydd för egenföretagare i juni 2022. 12 Övervakningsverktyget utvecklades tillsammans med kommittén för socialt skydd för att identifiera de viktigaste sociala trenderna i EU varje år. 13 I årsrapporten för 2022 från kommittén för socialt skydd angavs att följande åtta medlemsstater hade en stor social utmaning när det gäller tillgång till socialt skydd: Grekland, Spanien, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien och Slovakien. 14 Se även den tematiska analysen av resultattavlan för återhämtning och resiliens i fråga om socialt skydd. 15 Direktiv (EU) 2022/2041. 16 COM(2022) 490 final. 7

förbättra situationen för plattformsarbetare 17 och ta itu med de sociala konsekvenserna av den gröna omställningen, särskilt för arbetstagare i behov av stöd till övergång på arbetsmarknaden och inkomststöd 18. Direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor säkerställer också att arbetstagare i EU får viktig information om sina anställningsavtal i ett tidigt skede, särskilt om social trygghet 19. Dessa initiativ går hand i hand för att säkerställa att alla människor, oavsett arbetsform, har tillgång till tillräckligt socialt skydd mot ekonomiska risker och att alla också bidrar till dess finansiering, vilket även förespråkas på global nivå 20. 1.4. Översyn av genomförandet I rådets rekommendation uppmanas kommissionen att se över framstegen med genomförandet och rapportera till rådet. Analysen i denna rapport baseras på den övervakningsram som har utarbetats tillsammans med kommittén för socialt skydd för att bedöma framstegen mot de viktigaste målen i rekommendationen och de åtgärder och reformer som nyligen har införts eller aviserats av medlemsstaterna och som återspeglas i deras nationella genomförandeplaner, den europeiska planeringsterminen eller i återhämtnings- och resiliensplanerna. Rapporten baseras även på den tematiska rapporten från Europeiska nätverket för socialpolitik (ESPN) om öppenhetsdimensionen 21, tematiska diskussioner i kommittén för socialt skydd, diskussioner med arbetsmarknadens parter och slutsatser från evenemang för ömsesidigt lärande som anordnas av kommissionen. I rapporten granskas framstegen när det gäller rekommendationens fyra dimensioner (formell täckning, faktisk täckning, tillräcklighet och öppenhet), arbetstagare med atypiska anställningsformer och egenföretagare. Den är inriktad på åtgärder och reformer som har vidtagits eller som planeras sedan antagandet av rådets rekommendation. Eftersom arbetstagare med typiska anställningsformer har tillgång till de flesta grenar av socialt skydd i de flesta EU-medlemsstater är rapporten främst inriktad på att åtgärda brister för egenföretagare och arbetstagare med atypiska anställningsavtal. Där så är möjligt används uppgifter för att mäta framstegen sedan rekommendationen antogs hösten 2019, men för vissa indikatorer härrör den senast tillgängliga statistiken från 2020 2021 22. 2. Översyn av framstegen med genomförandet av rådets rekommendation 2.1. Ögonblicksbild av de nationella genomförandeplanerna: en blandad bild av fokus och ambitionsnivå 17 COM(2021) 762 final. 18 COM(2021) 801 final. 19 Direktiv (EU) 2019/1152. Se även direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer. 20 ILO:s rekommendation från 2012 om nationellt socialt grundskydd och 2021 års globala uppmaning till handling för en människocentrerad återhämtning. 21 Spasova, S., m.fl. (2023), Making access to social protection for workers and the self-employed more transparent through information and simplification, ESPN, EU:s publikationsbyrå. 22 Information om formell täckning eller om bidrag och rättigheter (Missoc) finns tillgänglig för början av 2022, medan uppgifterna för andra indikatorer (t.ex. EU-Silc) avser 2021 (och därmed 2020 års inkomst). 8

Översikten 23 över de 26 nationella genomförandeplanerna visar att nästan alla nationella genomförandeplaner underförstått eller uttryckligen hänvisar till befintliga/kvarvarande luckor i tillgången till socialt skydd på nationell nivå. I endast hälften av medlemsstaterna är dock alla grupper och typer av luckor täckta. Dessutom var de nationella genomförandeplanerna i hög grad inriktade på situationen i fråga om formell täckning, medan andra aspekter av tillgång till socialt skydd är mindre väl täckta, trots befintliga indikatorer som beslutats på EU-nivå för att övervaka faktisk tillgång eller tillräcklighet. Det är viktigt att notera att vissa medlemsstater redan har genomfört alla bestämmelser i rekommendationen (Bulgarien och Sverige), eller nästan alla (Tjeckien, Frankrike, Ungern, Österrike och Polen), se även tabellen i bilagan. I de flesta nationella genomförandeplanerna (22 av de 26 som lämnats in) 24 hänvisas till särskilda åtgärder som vidtagits eller nya åtaganden på nationell nivå för att genomföra rekommendationen. Åtgärdernas omfattning och räckvidd samt tidpunkten för dem (som redan har vidtagits eller planeras) varierar dock avsevärt mellan länderna 25 : Tio nationella genomförandeplaner är inriktade på en huvudsaklig politisk och/eller lagstiftande åtgärd, elva innehåller en uppsättning med mellan tre och åtta åtgärder, medan Belgiens plan innehåller mer än 30 åtgärder. Åtgärderna i de nationella genomförandeplanerna omfattar en rad olika grenar av det sociala skyddet, men de tre som oftast täcks är pensioner, arbetslöshetsersättning och sjukförmåner, medan andra grenar (moderskap och faderskap, olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar, hälso- och sjukvård och invaliditet) behandlas mindre ofta. Ruta 1: Covid-19-pandemin och inverkan på de sociala trygghetssystemen Covid-19-pandemin har visat hur viktigt det sociala skyddet är när det gäller att tillhandahålla ett skyddsnät i kristider, samtidigt som det har avslöjat luckor i tillgången och tvingat många medlemsstater att tillfälligt utvidga det sociala skyddet till grupper som tidigare inte omfattades. Med tanke på överlappningen mellan hälsokrisen och rekommendationens genomförandeperiod är det ingen överraskning att 24 av de 26 nationella planerna avser åtgärder som vidtagits för att hantera pandemin, och tre av planerna avser uteslutande sådana åtgärder. Endast åtta nationella planer hänvisar dock till åtgärder som har blivit permanenta, med fokus främst på att förbättra täckningen för egenföretagare eller arbetstagare inom särskilda sektorer, såsom kultursektorn. Covid-19-pandemin påskyndade också i vissa fall digitaliseringen av sociala tjänster, inbegripet en bredare och förenklad användning av elektroniska formulär, distansrådgivning och bättre interoperabilitet mellan olika offentliga myndigheter. 23 En första översikt över de 21 nationella genomförandeplaner som lämnades in i september 2021 offentliggjordes i årsrapporten för 2021 från kommittén för socialt skydd och i den gemensamma sysselsättningsrapporten för 2022. 24 I de nationella genomförandeplanerna från Bulgarien, Ungern, Sverige och Slovakien hänvisades inte till sådana åtgärder. 25 Med hänsyn enbart till strukturåtgärder och därmed borträknat tillfälliga åtgärder som vidtagits som en reaktion på covid-19-krisen. 9

När det gäller tidpunkten hänvisar tretton medlemsstater till åtgärder som vidtagits sedan 2019 och 18 medlemsstater hänvisar till åtgärder som förbereds eller planeras för framtiden. Vissa medlemsstater hänvisar också till åtgärder som vidtagits innan rekommendationen antogs. När det gäller målgrupper är vissa åtgärder riktade till alla sysselsatta, men de flesta är också inriktade på situationen för specifika grupper: Särskilda åtgärder för egenföretagare nämns av 17 medlemsstater och åtgärder för arbetstagare med atypiska anställningsavtal i elva medlemsstater. De nationella genomförandeplanerna i vissa medlemsstater (t.ex. Belgien, Estland och Cypern) innehåller detaljerad information om varje åtgärd de planerar, i fråga om sektor, målgrupp, förväntad effekt, tidsplan, budget, genomförandeorgan och plan för övervakning/utvärdering. För vissa andra länder innehåller de nationella genomförandeplanerna inga närmare uppgifter om de åtgärder som aviserats för framtiden. Endast ett begränsat antal nationella genomförandeplaner hänvisar till arbetsmarknadsparternas deltagande i utarbetandet av den nationella genomförandeplanen eller av vissa åtgärder. Andra berörda parter, såsom det civila samhällets organisationer, nämns knappt. Arbetsmarknadens parter i EU uppgav 26 att deras deltagande var mycket begränsat eller kom mycket sent i processen och de begärde att få ökad delaktighet i utformningen och genomförandet av åtgärder för att förbättra tillgången till socialt skydd för arbetstagare med atypisk anställning och egenföretagare. Utöver förbättrad tillgång till socialt skydd hänvisade vissa medlemsstaters nationella genomförandeplaner också till åtgärder som syftar till att minska överanvändningen av atypiska arbetsformer. Nederländerna vidtar till exempel åtgärder för att minska de sociala och skattemässiga incitamenten för att vara egenföretagare (utan anställda) eller för företag att använda visstidsanställningar. Tyskland och Polen vidtog åtgärder för att förbättra övervakningen av täckningsstatusen för personer med atypiska anställningsavtal. I rekommendationen uppmuntras medlemsstaterna också att förbättra tillgången till nationell statistik om tillgång till socialt skydd, men endast ett fåtal medlemsstater (fem av 26, se bilagan) planerar särskilda åtgärder, trots den relativt begränsade tillgången till kvantitativa uppgifter på detta område. Även om många medlemsstater har uppgifter, främst från administrativa källor, är de inte alltid uppdelade efter typ av anställningsförhållande, kön eller ålder, och försöken att uppskatta täckningsgraden för de olika grenarna av det sociala skyddet är begränsade 27. Dessutom används inte tillgängliga uppgifter systematiskt vid utformningen av politiken. Vare sig de nationella genomförandeplanerna eller arbetsmarknadsparternas bidrag till samråden gav upphov till specifika frågor om genomförandeåtgärdernas inverkan på små och medelstora företag. Arbetsgivarorganisationerna har dock angett att egenföretagares tillgång till de mest relevanta delarna av det grundläggande sociala skyddet 26 Samråd med arbetsmarknadens parter i EU (maj 2022) om genomförandet av rekommendationen. 27 Baserat på diskussioner i undergruppen för indikatorer inom kommittén för socialt skydd, oktober 2022. 10

till en rimlig kostnad bör vara den vägledande principen, medan tillgången till ett mer långtgående skydd bör förbli frivillig. De åtgärder som avses i de nationella genomförandeplanerna skulle kunna gynnas av en bättre koppling till politiska åtgärder inom ramen för återhämtnings- och resiliensplanerna och av uppföljningsåtgärder inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Detta skulle maximera deras inverkan. I de flesta nationella genomförandeplaner nämns till exempel inte åtgärder för att förbättra öppenheten i systemen för socialt skydd, medan ett stort antal återhämtnings- och resiliensplaner är inriktade på digitalisering av det sociala skyddet i syfte att ge bättre tillgång till socialförsäkringstjänster, förenkla förfaranden och erbjuda enkla och effektiva digitala lösningar för människor och företag. Dessutom skulle medlemsstaterna också kunna mobilisera instrumentet för tekniskt stöd för att stödja det nationella genomförandet av strukturreformer. 2.2. Formell omfattning Arbetstagare och egenföretagare anses ha formell tillgång till en viss gren av det sociala skyddet om gällande lagstiftning eller kollektivavtal föreskriver att dessa personer har rätt att omfattas av ett system för socialt skydd inom den gällande grenen. Formellt skydd kan tillhandahållas via obligatoriska eller frivilliga system (rådets rekommendation, skäl 15). Medlemsstaterna uppmanades att förbättra den formella täckningen (för alla grenar som nämns i rekommendationen) och utvidga den till att omfatta a) alla arbetstagare, oavsett typ av anställningsförhållande, på obligatorisk basis, b) egenföretagare, åtminstone på frivillig basis och om lämpligt på obligatorisk basis. 2.2.1. Luckor Kartläggningen av den formella täckningen 28 inom övervakningsramen visar att det fortfarande finns betydande luckor i EU:s medlemsstater för såväl arbetstagare med atypisk anställning som egenföretagare, trots vissa framsteg sedan 2019 29. I 17 medlemsstater 30 finns formella luckor i minst en av de relevanta grenarna av det sociala skyddet år 2022 för minst en grupp arbetstagare med atypisk anställning. De grenar av social trygghet som har flest luckor är arbetslöshet (tretton medlemsstater), sjukförmåner (elva) och moderskapsförmåner (nio). De kategorier som berörs är tillfälliga arbetstagare eller personer med förenklade visstidsanställningar, säsongsarbetare och personer med andra landspecifika 28 Insamling av uppgifter om formell täckning (kommittén för socialt skydd), senaste uppdatering våren 2022. 29 Med tanke på de formella reformer som pågår eller aviseras (se ruta 2) verkar antalet luckor som identifieras i detta avsnitt komma att minska något under de närmaste åren. 30 Tjeckien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Lettland, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och Slovakien. Anmärkning: Detta återspeglar situationen våren 2022. Sedan oktober 2022 har den återstående formella luckan åtgärdats i Spanien genom att hushållsanställda har getts tillgång till arbetslöshetsförmåner. 11

anställningsavtal 31. I fem medlemsstater gäller 32 luckorna endast den särskilda gruppen lärlingar och praktikanter (och ofta en undergrupp i denna kategori) 33. I omkring hälften av medlemsstaterna är dessutom tillgången för arbetstagare med atypisk anställning till minst en gren av det sociala skyddet endast frivillig, ofta genom opt-in-system, särskilt för arbetslöshets-, ålders-, invaliditets-, sjuk- och moderskapsförmåner. På grundval av tillgängliga uppgifter i ett begränsat antal medlemsstater uppskattas 34 att omkring 5,6 miljoner arbetstagare med atypisk anställning saknar tillgång till arbetslöshetsförmåner (i elva medlemsstater), medan 366 000 saknar tillgång till förmåner vid sjukdom (i sex medlemsstater) och 413 000 saknar tillgång till moderskapsförmåner (i fem medlemsstater). Dessa siffror bör tydligt ses som lägre uppskattningar, eftersom inte alla medlemsstater rapporterar sådana luckor där sådana finns. När det gäller egenföretagarna finns det formella luckor i minst en av grenarna av socialt skydd i 19 medlemsstater (2022). De sektorer som berörs mest är arbetslöshetsförmåner (tretton medlemsstater), följt av förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar (nio), faderskapsförmåner (fem) och förmåner vid sjukdom (tre). Även om det ligger i linje med rekommendationen leder det faktum att tillgången för egenföretagare är frivillig i minst en gren i 19 medlemsstater 35, främst genom opt-in-system, i allmänhet till låg utnyttjandegrad för dessa system 36. I vissa medlemsstater kan detta förklaras med att människor får korta tidsfrister för att besluta om de vill ansluta sig till frivilliga system, i kombination med långa bindningsperioder. 2.2.2. Politiska åtgärder År 2022 saknade egenföretagare i 19 medlemsstater och vissa arbetstagare med atypisk anställning i 17 medlemsstater täckning av minst en gren av det sociala skyddet. De flesta nationella genomförandeplaner bekräftar de brister i den formella täckningen som beskrivs ovan och de flesta medlemsstater har lagt fram åtgärder (som ska vidtas) för att åtgärda dem. Många av dessa åtgärder vidtogs dock som svar på covid-19-krisen för att tillfälligt och undantagsvis utvidga tillgången till specifika kategorier av arbetstagare som tidigare inte (eller endast delvis) omfattades (arbetstagare med otrygga anställningsavtal, 31 Detta omfattar minijobb i Tyskland, (vissa) civilrättsliga avtal (dvs. en kategori av atypiska anställningsavtal som används för att ingå anställningsavtal) i Polen, avtal om att utföra ett arbete i Tjeckien, anställningsavtal med oregelbundna inkomster i Slovakien osv. 32 Danmark, Grekland, Frankrike, Italien och Nederländerna. 33 Detta återspeglar de preliminära resultaten av översynen av genomförandet av rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram. 34 Bygger på sammanläggning av nationella uppskattningar baserade på olika källor och metoder och täcker inte alla medlemsstater med en lucka. 35 Särskilt för förmåner vid sjukdom, ålderdom och efterlevande samt förmåner vid moderskap. 36 Se 2021 års uppdatering av övervakningsramen och Schoukens (2022), Improving access to social protection for the self-employed in the EU. 12

hushållsanställda och egenföretagare) eller som arbetade inom särskilda sektorer/yrken (kultursektorn, hälso- och sjukvårdspersonal osv.) 37. I drygt hälften av medlemsstaterna (15) är de åtgärder som vidtagits eller aviserats sedan 2019 om formell täckning strukturreformer för att permanent ta itu med luckorna i de grenar som omfattas av rekommendationen 38. Det handlar oftast om att täppa till luckor i den formella täckningen för egenföretagare, vilket förklaras av det stora antalet medlemsstater där de fortfarande är uteslutna från att få tillgång till ett antal grenar. Mindre uppmärksamhet ägnas åt andra atypiska arbetsformer (t.ex. tillfälliga anställningsavtal/deltidsanställningar). Tabell 1: Strukturreformer i formell omfattning sedan 2019 Strukturreformer i 15 medlemsstater Målgrupper För egenföretagare För anställda med atypisk anställning För båda grupperna Inga strukturreformer (12 medlemsstater) Medlemsstat EL, FR, IT, LT, MT, NL ES, PL, PT BE, EE, IE, CY, LU, RO AT, BG, CZ, DK, DE, HR, LV, HU, SI, SK, FI och SE Källa: Nationella genomförandeplaner och uppdatering av kommittén för socialt skydd. Anmärkning: Länder i kursiv stil: reformer som föreslagits eller aviserats men ännu inte antagits. Några av reformerna för egenföretagare har redan genomförts, många är på väg, medan andra planeras för framtiden (se ruta 2). Ruta 2: Socialt skydd för egenföretagare Den totala andelen egenföretagare i arbetskraften har varit stabil under de senaste 25 åren (cirka 14 % av arbetskraften), men andelen egenföretagare utan anställda har ökat (omkring 68,3 % av de 27 miljoner egenföretagarna i EU) 39. Tillgängliga uppgifter för 7 medlemsstater (Belgien, Tyskland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen och Sverige) pekar på hög fattigdom bland egenföretagare utan anställda 40. Denna trend ökar behovet av att säkerställa tillgång till socialt skydd för egenföretagare. 37 Se närmare uppgifter för andra länder i 2022 års gemensamma sysselsättningsrapport, förslag till 2023 års gemensamma sysselsättningsrapport och ESPN (2021), Social protection and inclusion policy responses to the COVID-19 crisis. 38 I vissa länder har rättigheterna utvidgats över hela linjen för alla anställda, till exempel rätten till pappaledighet (i Bulgarien och Kroatien) i linje med direktivet om balans mellan arbete och privatliv från 2019. Dessa åtgärder behandlas inte särskilt i denna rapport. 39 Eurostat, arbetskraftsundersökningen. 40 Eurostat, EU-Silc 2019 som används ieu-projektet Working Yet Poor. 13

I de tolv medlemsstater som lämnat uppgifter 41 saknar 15,3 miljoner egenföretagare tillgång till arbetslöshetsförmåner, 3,9 miljoner saknar tillgång till förmåner i samband med olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar (i nio medlemsstater) och 5,3 miljoner till sjukförmåner (i tre medlemsstater). Som beskrivs nedan visar ett antal strukturreformer att det är möjligt att täppa till dessa luckor, vilket kan ge inspiration till andra länder som fortfarande har sådana brister. I november 2019 införde Irland ett nytt system för arbetssökarförmåner för personer som hade varit egenföretagare. Från och med 2019 beviljade Frankrike egenföretagare tillgång till ett inkomsttillägg på vissa villkor (rättsligt avslutande eller insolvensförfarande) och 2022 lättade man på villkoren för att ansöka om förmånen. Från och med slutet av 2020 utvidgade Frankrike också sjukpenningen till att även omfatta fria yrkesutövare. I Malta har egenföretagare på vissa villkor varit berättigade till arbetslöshetsförmåner sedan början av 2019. Som en del av dekretet om balans mellan arbete och privatliv (juni 2022) införde Italien rätten till dagtraktamente för kvinnliga egenföretagare före födseln (om komplikationer uppstår) och rätten till föräldraledighet för egenföretagande pappor. Cypern håller på att reformera socialförsäkringssystemet för att utvidga täckningen till egenföretagare och atypiska anställningsformer (ikraftträdande planeras till 2023). Luxemburgs regering föreslog att faderskapsförmåner skulle införas för egenföretagande pappor. Estland utvidgar arbetslöshetsförsäkringen till egenföretagare, innehavare av företagskonton och medlemmar i förvaltnings- och kontrollorgan. Landet arbetar också med att utvidga hälso- och sjukvårdsskyddet till personer som inte är försäkrade eller har periodisk försäkring. Nederländerna förbereder sig för att införa obligatorisk invaliditetsförsäkring för egenföretagare (som ska färdigställas senast 2026). De nationella genomförandeplanerna innehåller också åtaganden för framtiden. Rumänien planerar till exempel att utvidga pappaledigheten till egenföretagare. Belgien håller på att bedöma hur inkomstförlustskydd för egenföretagare ( överbryggningsrätt ) kan göras permanent. Grekland planerar att utvidga tillgången till sjukförmåner till egenföretagare. Litauen överväger att inkludera alla egenföretagare i arbetslöshetsförsäkringssystemet. Nederländerna experimenterar med att ge egenföretagare tillgång till kollektiva pensionssystem. För arbetstagare med atypisk anställning har reformerna hittills omfattat följande: Tillgång till avgiftsfinansierade arbetslöshetsförmåner för hushållsarbetare i Spanien (från oktober 2022). En ny ställning och en särskild socialförsäkringsfond för yrkesverksamma inom kultursektorn i Portugal (från och med oktober 2022 omfattas anställda med mycket korta kontrakt av täckning för de flesta risker och har rätt till en ny ersättning för avbrott i konstnärlig verksamhet). Parallellt med stödåtgärder på EU-nivå 42 vidtar dessutom ett antal medlemsstater åtgärder för att förbättra statusen och arbetsvillkoren för konstnärer och yrkesverksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn, en sektor som kännetecknas av förekomsten av atypiska arbetsformer 43. Andra reformer håller på att förberedas. Med stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens inledde Polen i slutet av 2021 en reform för att utvidga den obligatoriska försäkringen och förbättra täckningen. Den rör sig särskilt om civilrättsliga avtal med 41 Insamling av uppgifter om formell täckning (EC-SPC), senaste uppdatering: våren 2022. 42 EU:s arbetsplan för kultur 2023 2026, Europaparlamentets resolution om situationen för konstnärer och den kulturella återhämtningen i EU, 2020 års studie från kommissionen om status och arbetsvillkor för konstnärer och yrkesverksamma inom den kulturella och den kreativa sektorn. 43 I Belgien diskuteras en reform av konstnärers ställning, medan Irland testar ett grundläggande inkomstgarantisystem för konstnärer. Tjeckien, Spanien, Grekland och Rumänien inkluderade liknande reformer i sina återhämtnings- och resiliensplaner. 14

bestämmelser som syftar till att säkerställa att de omfattas av ålders-, pensions- och olycksfallsförsäkring. Andra reformer är bland annat följande: Ett regeringslagförslag i Irland som ger ett minimiskydd (sjukförmåner) till lågavlönade arbetstagare som kanske inte har rätt till ett företagssystem. Ett förslag i Luxemburg om allmän hälso- och sjukvård (oktober 2021) för anslutning till sjukförsäkring för utsatta personer utan anknytning. Slutligen planerar Rumänien att säkerställa formell tillgång till alla socialförsäkringsgrenar för säsongsarbetare och dagarbetare samt plattformsarbetare, medan Belgien håller på att utvärdera olika sätt att förbättra den formella täckningen för plattformsarbetare (arbetslöshetsförmåner och olycksfall i arbetet) och för särskilda kategorier av arbetstagare (t.ex. barnskötare). Tjeckien har inte för avsikt att omvandla sina avtal om att utföra ett arbete till ett anställningsförhållande, men planerar att ändra kriterierna för tillgång till försäkring och förbättra tillgången till täckning för sjukdom och relaterade risker (inklusive moderskap) för arbetstagare med atypisk anställning. Andra medlemsstater rapporterade att de inte har för avsikt att ge (fullständig) tillgång till vissa grupper som för närvarande inte omfattas, särskilt egenföretagare. Skälen till detta är bland annat de kostnader som detta skulle medföra, farhågor om inverkan på flexibiliteten på arbetsmarknaden eller komplexiteten i att tillhandahålla fullständig täckning för egenföretagare (särskilt för arbetslöshetsförsäkring, sjuk- eller invaliditetsförsäkring). I vissa fall är orsaken till att man inte vidtar åtgärder för att täppa till en formell lucka att de grupper som inte omfattas är små eller att vissa risker kan täckas av andra grenar eller av den försäkring som är knuten till en persons huvudsyssla (när luckan påverkar vissa ytterligare marginella avtal). Arbetsmarknadens parter har uttryckt olika åsikter i frågan om formellt skydd, särskilt för egenföretagare. Arbetsgivarorganisationerna har hävdat att en obligatorisk och fullständig täckning av och bidrag till alla sex grenar av det sociala skyddet skulle utarma själva begreppet egenföretagande och att det måste vara möjligt att göra vissa val mellan de olika grenarna av det sociala skyddet samt nivån på de relevanta avgifterna 44. Å andra sidan har arbetstagarorganisationerna uppmanat regeringarna att se till att egenföretagare obligatoriskt omfattas av alla branscher och att ta itu med frågan om falskt egenföretagande 45. Under de senaste åren har arbetsvillkoren för plattformsarbetare stått i centrum för den socialpolitiska debatten, med särskilt fokus på deras anställningsstatus (egenföretagare eller anställda) och dess inverkan på det sociala skyddet. Plattformsarbetares tillgång till socialt skydd diskuteras i elva nationella genomförandeplaner (Belgien, Tyskland, Estland, Frankrike, Kroatien, Italien, Cypern, Litauen, Portugal, Rumänien och Slovenien), där de flesta anser att det är en utmaning. Fem medlemsstater 44 Uttalande från europeiska branschövergripande arbetsgivare om övervakningsramen för tillgång till socialt skydd för arbetstagare och egenföretagare, mars 2021. 45 EFS uttalanden i samråd med arbetsmarknadens parter på EU-nivå (maj 2022) och vid Europeiska kommissionens evenemang i juni 2022 om att förbättra tillgången till socialt skydd för egenföretagare. 15

(Belgien, Italien, Cypern, Rumänien och Slovenien) inkluderade konkreta åtgärder i sina nationella genomförandeplaner, medan fyra medlemsstater generellt hänvisar till behovet av att vidta åtgärder inom detta område i framtiden (Tyskland, Estland, Litauen och Portugal). Cypern inkluderar till exempel plattformsarbetare i den grupp av personer med atypiska anställningsavtal som bör få tillgång till förmåner (arbetslöshet, olycksfall i arbetet) genom en reform av socialförsäkringssystemet. Belgien och Rumänien aviserar lagändringar för att säkerställa tillräckligt socialt skydd för plattformsarbetare, även för dem som är egenföretagare (se även ovan). Sedan de nationella genomförandeplanerna lämnades in har dessutom vissa medlemsstater (Grekland, Spanien och Frankrike) vidtagit ytterligare åtgärder för plattformsarbetare, även genom sina återhämtnings- och resiliensplaner. Portugal har aviserat ytterligare åtgärder och andra (Tyskland, Kroatien, Luxemburg och Nederländerna) diskuterar för närvarande möjliga ändringar i den relevanta lagstiftningen. 2.3. Faktiskt skydd Även om formellt skydd är ett nödvändigt villkor för att få tillgång till system för socialt skydd, är det kanske inte tillräckligt om det inte finns ett faktiskt skydd för alla arbetstagare, oavsett typ av anställningsförhållande, och för egenföretagare. Enligt rådets rekommendation avses med faktiskt skydd för en grupp en situation där personerna i en grupp inom en viss gren av det sociala skyddet i praktiken har möjlighet att förvärva förmåner och, för det fall att motsvarande risk förverkligas, få tillgång till en viss förmånsnivå. Detta kan uppnås genom att reglerna för avgifter och rättigheter anpassas så att enskilda kan uppbära och få tillgång till förmåner oavsett anställningsform eller arbetsmarknadsstatus. Slutligen innebär ett faktiskt skydd också att rättigheterna bevaras, ackumuleras och/eller kan överföras på alla typer av anställning och status som egenföretagare, över tid och mellan olika system inom en viss gren. 2.3.1. Luckor I övervakningsramen beräknas den faktiska täckningen med hjälp av andelen sociala förmåner (på individuell nivå) som tas emot av personer i arbetsför ålder som löper risk att drabbas av fattigdom före sociala transfereringar, vid olika sysselsättningsstatus 46. Från och med 2021 varierar täckningen av sociala förmåner kraftigt i EU-27 för olika sysselsättningsstatus 47. I EU tenderade visstidsanställda i genomsnitt att få förmåner oftare än tillsvidareanställda 48 (47,9 % respektive 39,1 %) och deltidsanställda oftare än de som 46 Den återspeglar i vilken utsträckning de sociala trygghetssystemen når de grupper som riskerar fattigdom före sociala transfereringar (vilket skulle kunna betraktas som ett mått på de risker som omfattas av rekommendationen). Även om den idealiska indikatorn för täckning skulle vara andelen personer som får förmåner för varje typ av risk i förhållande till tidigare arbetsmarknadsstatus, är det svårt att i nuvarande EUomfattande undersökningar fånga upp den befolkning för vilken risken uppstår. 47 Alla indikatorer för faktisk tillgång och tillräcklighet baseras på Eurostat, EU-Silc (2021), om inget annat anges. 16

arbetar heltid (43,3 % och 37,9 %), eftersom deras ogynnsamma sociala situation kräver mer stöd från sociala transfereringar. Detta sker dock inte i alla medlemsstater. Dessutom var egenföretagare fortfarande den sysselsättningsstatus 49 som var minst benägen att erhålla förmåner vid risk för fattigdom (31,2 %, jämfört med 41,8 % för alla typer av anställda i EU-27), och detta var fallet i de flesta medlemsstater trots de exceptionella inkomststödsåtgärderna under covid-19-perioden, då deras mottagandegrad nästan tredubblades. I 14 medlemsstater var det mer sannolikt att personer med typiska anställningsformer (tillsvidareanställda och heltidsanställda) fick förmåner än alla andra anställda (deltidsanställda, visstidsanställda och egenföretagare), och i fyra medlemsstater var skillnaden större än 10 procentenheter 50. I sex medlemsstater 51 fick omkring 10 % eller mindre av de icke fast heltidsanställda sociala förmåner. Bland arbetslösa fick drygt hälften (52,7 %) (några) sociala förmåner under 2021. Andelen var dock mindre än 25 % i Bulgarien, Grekland, Kroatien, Polen, Rumänien och Slovakien. Av alla registrerade korttidsarbetslösa (utan arbete sedan mindre än ett år) fick 57,3 % arbetslöshetsersättning/stöd under 2021 i EU 52, men mindre än 50 % i sex medlemsstater 53 och endast en tredjedel eller mindre i Kroatien, Polen och Slovakien. När det gäller inkomstöverföringar till följd av inkomstbortfall (vanligtvis arbetslöshetsförmåner) visar färsk OECD-forskning 54 att skillnaderna i inkomststödet för personer som före arbetslösheten hade en traditionell typisk anställning jämfört med andra personer ofta är betydande i EU:s medlemsstater. Detta beror främst på den begränsade tillgången till inkomststöd för personer som tidigare varit egenföretagande och som ofta är uteslutna från inkomstrelaterade arbetslöshetsförmåner. Exempelvis i Italien och Portugal var det 50 % mer sannolikt att traditionella arbetstagare får inkomststöd efter att de blivit arbetslösa än andra arbetstagare. Skillnaderna var också stora i Estland, Lettland, Litauen och Polen (20 30 % större sannolikhet). Det är mer sannolikt att personer med atypiska anställningsformer berövas faktisk tillgång vid behov. Befintliga regler om avgifter och rättigheter kan göra det Mer än 40 % av de arbetslösa i EU (sedan mindre än ett år) fick inga arbetslöshetsförmåner under 2021. Under 2022 var kvalifikationstiden för arbetslöshetsförmåner minst 1 år i 14 medlemsstater. När det gäller förmåner vid sjukdom uppgick den till sex månader eller mer i tio 48 Det motsatta var fallet i åtta medlemsstater (Belgien, Bulgarien, Estland, Spanien, Italien, Cypern, Lettland och Malta). medlemsstater. 49 Familjearbetare var ännu mindre benägna att omfattas av sociala förmåner, även om värdena för denna kategori endast är statistiskt tillförlitliga i ett fåtal medlemsstater. 50 Bulgarien, Lettland, Litauen och Slovenien. 51 Grekland, Kroatien, Ungern, Polen, Portugal och Rumänien. 52 Eurostat, EU-LFS, lfsa_ugadra. 53 Belgien, Tjeckien, Grekland, Spanien, Cypern och Slovenien. 54 OECD (2022), De-facto gaps in social protection for standard and non-standard workers: An approach for monitoring the accessibility and levels of income support. 17