Anhörigas upplevelser av en hjärtstoppssituation och att själv bli omhändertagen ett vårdande förhållningssätt inom ambulanssjukvård Tobias Creutz & Johan Pettersson Georgii Examensarbete på magisternivå i vårdvetenskap vid institutionen för Vårdvetenskap, Högskolan i Borås
Bakgrund Ämnesvalet grundade sig i ett intresse för hur de anhöriga upplever den komplexa situationen som ett hjärtstopp är prehospitalt. Mycket forskning hospitalt, inte lika mycket prehospitalt. Bakgrunden kartlägger tidigare forskning på området: - Anhörigperspektiv främst i fokus - Men också vårdpersonalens och patientens perspektiv Skall anhöriga vara närvarande vid hjärtstoppsbehandling eller ej? De anhörigas upplevelser och behov i en hjärtstoppsituation
Problemformulering och syfte Hjärtstopp prehospitalt en komplex vårdsituation Begränsade resurser Fokus riktas först och främst mot patienten Traumatisk upplevelse för anhöriga Kunskap är avgörande för ett bra omhändertagande Syftet är att beskriva anhörigas upplevelser av en hjärtstoppssituation utanför sjukhus och i samband med behandlingen själv bli omhändertagen av vårdare inom ambulanssjukvård.
Metod Inklusions- och exklusionskriterier - Hjärtstopp bevittnat av anhörig - HLR påbörjat av ambulanspersonal - Patienten > 18 år vid hjärtstoppet - Hjärtstoppet inträffade för > ett år sedan < fem år sedan. - Hjärtstopp orsakat av suicid exkluderades Datainsamling: - Totalt sex intervjuer - Genomsnitt på intervjutid cirka 30 minuter Dataanalys: - Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.
Situationshantering Inse allvaret Hantera händelsen Resultat Känna frustration över lång väntan Ifrågasätta kommunikationsstrukturen Min upplevelse från att jag ringde och satte igång, det var ju säkert närmare 10 minuter med hjärtlungräddning och det är någon som håller på att dö så är det ju fruktansvärt lång tid. Ansvarsöverlämning Få lämna över ansvaret Känna frustration över att inte få lämna över ansvaret Känna tillit Jag tyckte ju det var ganska skönt, att nu kommer det någon som tar över, nu kan jag inte göra mer, utan nu är det bara att vänta och nu finns någon annan som tar ansvaret.
Hopp och hopplöshet Känna hopp utan löfte Känna hopplöshet Resultat Kastas mellan hopp och hopplöshet Men på något sätt känner man ju att när ambulansen kommer, då ordnar det sig Närhet och distans Värdesätta att närvara Känna ambivalens över att närvara Inte få möjlighet att närvara Så jag tror för min del sen är man ju säkert olika, men för min del var det ju positivt men visst kan jag ju tänka att det hade varit skönare att inte vara där. Fast det är ju mer för att det är jobbigt, det är ju jobbigt att se. Samtidigt som det är jätteviktigt att se att någon eller några gör allt. Så det är väldigt dubbelt. Men jag tror att det är värdefullt att se det.
Bekräftelse och utanförskap Resultat Inte känna behov av uppmärksamhet Känna utanförskap Få bekräftelse Jag tror att det är bra att några stycken tar hand om, givetvis det de skall göra, men när de är så pass många så skulle de kunna ta lite bara ta de anhöriga och prata lite och förklara att nu gör de så här. Vårdande relation Få stöd att hantera situationen Känna tacksamhet Inte bli lämnad ensam Det är värdefullt liksom, minsta lilla grej ni gör. Det behöver inte vara några stora apparater, utan nästan ibland bara finnas. Man vet att här var någon som tog hand om min anhörig på ett bra sätt.
Resultat Besvarade och obesvarade frågor Behöva och värdesätta information Inte känna behov av information Behöva och värdesätta återkoppling Men jag tänkte ju hela tiden: `Varför åker de inte in? `Varför, varför är de här så länge?
Resultatdiskussion och slutsatser Behov av delaktighet med avseende på att själv få välja att bevittna återupplivningsförsöket eller att avstå Behov av att få information under hjärtstoppssituationen Tankar väcks om att inte bästa möjliga vård ges då den drabbade inte omedelbart kommer iväg till sjukhus Behov av återkoppling värderas högt och kan ge svar på obesvarade frågor
Kliniska implikationer Vid längre framkörningstider bör ambulanssjuksköterskan överväga att ta direktkontakt med den anhörige via telefon Ambulanssjuksköterskan bör eftersträva ökad delaktighet för de anhöriga, genom att de själva får avgöra huruvida de vill närvara vid återupplivningsförsök Om möjlighet finns bör en vårdare avsättas till att ta hand om och stödja de anhöriga Information bör ges om varför vårdarna behandlar patienten på plats och inte prioriterar avfärd till sjukhus Återkoppling med de anhöriga bör eftersträvas Information om möjlighet till återkoppling bör ges rutinmässigt vid anhörigbevittnade hjärtstopp utanför sjukhus