Resebrev nr 3, 2014 Några slöa veckor för oss själva i Turkiet! Äntligen har vi fått tummen ur för att skriva sista resebrev för vårsäsongen, vi har ju varit hemma sedan början av juni, ibland är det mycket att göra för oss pensionärer! Efter att grabbarna hade åkt hem efter 2 veckor här nere hade vi bara 4 veckor kvar av vår vistelse här i Turkiet, sedan skulle vi ju hem o vara med på student, konfirmation o födelsedagar, i mängder. Det blev att resa runt och träffa många goa vänner, en hel del strandhugg blev det också med en god brasa på stranden. Efter några dagar så luktade det brandrök i båten, det är skönt när temperaturen är 20 grader på kvällen o sitta vid brasan o sjunga, filosofera, drömma, tjöööta, dricka, röka (cigarr) o allmänt ha det skönt. Vi använde en o samma strand så många gånger att veden var svår att uppbringa, vi fick gå långt upp i backen för att få bränsle för diskussionen o elden. En sak som vi kommer väl ihåg från denna period blev till en lång historia, Runo hade slarvat bort sitt visum, en liten blå bok som ger tillåtelse att stanna i landet mer än 90 dagar i följd. Vi letade i hela båten o vände ut o in på allt, skönt att få städat i alla vrå. Till slut tog vi kontakt med marinan o frågade vad vi skulle göra, vi fick besked om att skaffa en polisrapport på förlusten. Sagt o gjort vi tillbringade många dagar o timmar närmaste tiden med att visas runt på olika stationer o vänta på rätt person som aldrig kom, o om personen kom,så kunde inte han eller hon hjälpa till utan hänvisade till en nytt ställe. Det hela slutade med att Runo fick ta bussen till Finike(ca 300 kilometer) o träffa polisen där som gett oss detta råd. Där fick vi äntligen en rapport på förlusten. Ingen kunde ge ett bra besked om vad vi skulle ha gjort, så nu lever vi på att det fungera med polisrapporten vi in o utresa i Turkiet(vid utresan gick det bra). Till våren 2015 måste vi ändå skaffa ett nytt för då går den ut som vi har, vi får se om vi skall stanna kvar längre i Turkiet, vilket ej är bestämt! En brasa på stranden gör gott för själen, här är vi tillsammans med Sue o Nil, Anette o Tomas med gäster Lena o Kent
Uppe i bergen med samma gäng besökte vi vår gamle vän Mr Mystik (ja han heter så) som lever på 500 meters höjd med en vidunderlig utsikt. Inget vatten eller ström bara en mobiltelefon. Hans levebröd är att tälja skedar och 1 gång i veckan åka på marknaden. När vi kommer med gäster är det alltid någon som köper, vi har blivit hans VIP kunder, han blir jätteglad när vi drar med gäster dit, sist fick vi en sked i bonus! Över allt i bergen sitter det gubbar o gummor som gärna bjuder på te för att få sälja lite utav deras handgjorda varor. Här var det mycket prylar som passade till damerna, gumman spinner garn o visar hur det går till. Thomas får en förevisning av Mammet på en stor lobster. I den viken, Segull bay, fanns det inte mindre än 4 olika resturanger. Detta är restaurang Amigo som gjort fisk - kasteroll, mycket trevligt ställe att besöka.
Till slut så måste vi börja ta oss tillbaka till Finike för att parkera båten inför sommaren. Den första platsen vi vill se mer av före hemresan var Blå Lagunen, samma strand som vi var vid förut och flygigt paraglider. Nu skulle det vara kul att se viken som vi inte hann med förra gången vi var där. Vi låg för ankare med lina i land utanför en liten halvö som ger lite skydd för vågor, men redan andra kvällen vi låg där började det komma in massor med turbåtar som tydligen fått varning om kraftig vind o sjögång och som sökte skydd bakom udden. Allt detta gick mycket snabbt från att vi varit själva där så kom det minst 20 turbåtar o förtöjde långt ut och med lina i land, så där låg vi nu bakom alla dessa båtar och funderad på: vad göra nu? Efter att de flesta lagt till, kom det över en skeppare o sa att här kan du inte ligga säkert inför natten. Han erbjud oss att komma upp långsides o ligga mellan deras båtar, men med det skvalpet o dessa stora båtar kände vi oss som en stor fender. Efter att vi tänkt över läget, drog vi bort till en vik med bojar o restaurangbrygga. Det kändes mycket mer säkert o behagligt. I och för sig så kostade det ett besök på resturangen, men vad gör väl det för äta ska vi ju ändå! Inne i blå lagunen får man endast ro med egen dinge, motorn måste vara av. I förra brevet såg ni från luften hur vackert det är här. För vår del är det på tok för mycket turister, men kul var det att se! Till höger ser ni berget som vi startade flygningen ifrån, är vädret bra som denna dag kan man se upp mot 40 flygare samtidigt, de små prickana är seglare på väg ner för landning på stranden. Den här delen av Turkiet har gott om sköldpaddor, den här statyn visar vad som gäller, dock har vi aldrig sett något liknade förut. Där det finns en bra sandstrand (det gjorde det här) återkommer dom stora sköldpaddorna varje år för att lägga sin ägg, i dag så spärras stora dela av stränderna av under denna känsliga del av sköldpaddans utveckling.
Efter en natt drog vi ner mot Kalkan, o denna resan blev en av dom bättre vad det gäller segling. Väl revat o fin medvind fick vi en bra skjuts ner till Kalkan, vi brukar ta ett nattstop i viken NNV upp i Kalkanviken. Där träffade vi på Tindra igen, åter facebook som skapat kontakten att de låg där o väntade på bättre väder. Vi pratade lite med dem via radion o hörde att deras nästa etapp skulle gå till Kas o ligga för ankare utanför marinan. Där hade vi inte varit så vi hängde med och hade trevligt på kvällens restaurangbesök o lite promenader i byn. Kas är en rätt trevlig liten by som har rätt många turister på besök en stor del av året. En natt utanför marinan, sedan gick vi 1 timme ner till Nuris beach. den här restaurangbryggan har blivit en favorit, här kommer vi säker att ankra upp fler gånger, lagom etapp från Kekova eller Kalkan. Mycket vänliga o trevliga människor som har hand om stället. Här kan vi ligga gratis och ta långa fina promenader upp i bergen, för en struntsumma kan man åka turbåt in till Kas o handla, låna tvättmaskin, duscha, ladda batteri o njuta av lugnet. Allt detta kostar bara ett besök i deras restaurang (Till bra priser o god mat). Bra plats för en start eller slut på en segelresa. Vi passade på att städa o göra klar båten för sommarupperhållet. Facebook är ju en bra kommunikation så rätt som det var kom Nina o Svante på besök, dom var på väg åt andra hållet. Några trevliga dagar tillsammans, med promenader o resa in till byn med turbåt för att shoppa, herrarna cigarrer o damerna smycken! Nina o Svante med sin aluminiumbåt Ayfer. Promenad upp i bergen o överallt finns det fornlämningar från gammal tid, här en gravkammare med fin utsikt över viken.
Runo fick lite vibbar tillbaka i tiden med ÅSS, här är det en grupp simmare som ligger på långsimning, vad kan vara bättre än här, där vattnet är runt 22 grader, dom kom förmodligen från Kas ca 2 km bort, stannade en stund o sedan vände hela gänget tillbaks hem igen. Agneta o Nina på väg med egen kapten in till Kas för shopping. Första dagarna vi kom hem firades nere i Läjet. Tobias som kastat en pizzadeg, o Larsa som skötte ugnen. Kanske ett nytt jobb i framtiden? Glass på TreToppar är ett måste när man är i Läjet, nästan alla samlade för en glasstund! Träslövläge kommer att vara vårt sommarläger, någon som vill hälsa på? Alla välkomna bara slå en signal! Agneta o Runo 2014-05-07