8 okt 10 november. Turkiet - here we come, första månaden i ett nytt land.

Transkript

1 Resebrev nr 7, okt 10 november. Turkiet - here we come, första månaden i ett nytt land. Efter Rhodos tog vi skuttet över till Turkiet, det var lite pirrigt i kroppen, för nu väntade det nya rutiner med inklarering o allt hemskt vi hört talas om, massor av myndigheter att besöka kanske flera dagars arbete! Vi drog från Grekland tidigt på morgonen och med lite vind, järngenuan arbetade för fullt (motorn för er landkrabbor), när vi kört någon timme, kollade vi avstånd, hur vi än gör så kommer vi efter mörkrets inbrott. Efter lite rådslag, kom gennakern (ett stort segel längst fram liknar en spinnaker) upp och nu seglade vi, SKÖNT men det gick inte fort 2-3 knop, tanken var att det kan få ta sin tid, och så kommer vi fram först på morgonen nästa dag. Det var bara att upprätta ett körschema o ta det lugnt på vägen över, ingen eller nästan ingen trafik på natten o resan flöt stilla fram i krypfart. Som planerat så anlände vi Kas klockan 0700 och blev mötta av hamnvärden som sa att vänta, så kommer det en agent o hjälper till med all papper o inklarering. Klockan 0800 står det en man som pratar hyfsad engelska på kajen o presenterar sig som skippingagent. Han berättar också att han följt oss hela natten på internet (via AIS) o sa att vi krupit fram i 2 knop hela tiden, ett annorlunda sätt att ragga kunder, han kunde inte veta att vi skulle till just den hamnen. Vissa platser fungerar det att på internet följa ett spår av vår båt, det går också att se vad vi varit senast, men detta har fungerat mycket dåligt både i Grekland o i Turkiet ( för er som vill testa). Inklareringen skulle vi förmodligen kunnat klara av själva, men här är det brukligt att anlita en agent som hjälper till, o efteråt så kan vi konstatera, att det gick mycket smidigt, det tog bara några timmar så var allt klart o vi ca 100 fattigare. I dokumentet står det att Pegasus får stanna i Turkiet ett helt år, men vi själva får bara vara här i 3 månader, sedan måste vi lämna landet i minst 3 månader innan vi får besöka igen, det går att skaffa ett visa för 1 år eller mer men då är det nya procedurer med myndigheter och massa papper som skall skrivas på o stämplas och kopieras i minst 5 ex innan allt är klart, och så måste vi naturligtvis betala en summa för detta också. Detta kommer vi att skriva om längre fram.som närmaste båtgranne i Kas hade vi fått en svensk båt som hette Catten (efter båtmärket Nauticat) med Pelle Blom o Marie Westerlund, vi hade träffat dom en kort stund när Elin, Larsa, Marie o Tobias var med oss på Kos. Nu hade vi mer att prata om och det gjorde vi hela dagen o nästa vecka också. De skulle nämligen åt samma håll som vi. Det blev många luncher o middagar tillsammans under den kommande veckan. Marie hade tagit ett dykcertifikat alldeles nyligen o ville testa o dyka. Runo sa naturligtvis JAA (det hade inte blivit av så ofta) till ett dyk, det blev två dyk tillsammans på olika platser runt ön Kekova.

2 Är på middag på Catten, vi får inte glömma att på Catten finns också en liten söt o trevlig hund som lyssnar till namnet Milou. När vi inte åt mat, var vi ute på lite upptäcktsfärd bland en massa sten o sakrofager! Agneta kollar om det ligger någon i, som tur var, var det länge sedan den användes. Marie försökte, dock utan framgång, lyfta på ett lock, man kan ju undra vilken teknik som användes för att få dessa klumpar på plats o vem som fick äran att ligga där. Två sköna dyk blev det, lagom djupt och ganska bra sikt. På sista platsen Marie o Runo dök, hittade dom massor av rester från gamla(tror vi) krukor. Marie som var helt färsk med att dyka fick med väl godkänd, som betyg av Runo! Pelle fick vara dykledare o hålla koll på dyket, fraktade Marie o Runo till lämplig plats i gummijollen. Marie tyckte inte om att trilla i baklänges från jollen, lite svårt att veta vad som är upp eller ned då man trillar i havet.

3 Finike är en fin o bra hamn som Pelle o Marie hade tänkt att stanna i för vintern. Vi hade dock lite mer att göra före vinterns ankomst. Nästa hamn blev Kemer där vi visste att Ninni o Roy skulle var på en vecka semester. Vi stannade på ankare utanför hamnen några dagar för att ha lite gemenskap med några middagar både i båten o på deras hotell. Här pausar vi mellan shoppingrundorna. Efter Kemer drog vi vidare upp till Antalyas marina, precis när vi lagt till, kom det ett åskväder med hagel stora som puttekulor, vi trodde det skulle gå igenom sprayhood o tak. Det gick utmärkt o samla ihop is till drinken på kvällen. Antalya är ingen bra hamn och inget bra segelområde heller, hamnen låg mitt i industriområde, fy så tråkigt och bara slät kust utan vikar! Anledningen att vi skulle till Antalya var att plocka upp Berit o Anton, som kom mitt i natten Då hade vi förflyttat oss till hamnen mitt i staden och där fick vi inte ligga, vädret var lugnt så i med ankaret. Stora resväskor med massor med godis till oss hade de släpat på så jollen gick på knäna! Rena julafton med nya basvaror såsom ost, lingon, havre till gröten, och i bakgrunden en OP Andersson som skulle var till sillen som också var nedpackad. Tack!

4 Öl efter behov, gott öl har de här, men det kostar som hemma ungefär, det är samma med vinet, men äta kan man göra desto billigare. När vi plockat upp Berit o Anton, fick de följa med tillbaks till Finike, vi besökte Kemer på vägen o tog en övernattning där också. Finike kommer att bli vår vinterhamn för denna vinter o kanske också för nästa sommar. Det blev en lång segling (motor) för oss, men vädret var mycket bra nästan hela vägen, sista biten in till Finike fick vi vända för ett stort åskväder med blixt o dunder. Här är det regnbågen som kommit upp när åskan dragit över Syftet var att visa Berit o Anton det fina vattnen som finns söder om Finike, där blev vi liggande i 3 nätter o bara njöt av tystnad o gott badvatten. Några promenader ut i vildmarken blev det också, här är vi i viken innanför ön Kekova. Vi besökte också sarkofagerna som låg där och tittade på den sjunkna staden som finns på ön.

5 Så här kan det gå till när man ligger i en vik med lina in till land. Många fiskar var det i vattnet denna dag, vi hade 27 grader fortfarande, svalkade gjorde det säkert lite ändå. Är det detta som kallas en vit o en brun? En vecka går alldeles för fort, så var det dags för Berit o Gunnar att åka hem från Finike som vi återvänt till, nu väntas arbete o all vardag igen. Klockan 0600 bar det i väg, inte nog med att dom kom mitt i natten utan nu skull vi upp i ottan för att vinka av.

6 Finike har marknad varje lördag och då finns det grönsaker i massor att köpa, det finns naturligtvis även allt annat som hör marknaden till. Det bästa med Finike är att det knappt finns några turister så här känns det trivsamt att vara. Första vecka i november kom Lisa, Sivert, Monika, o Göran ner till ett lyxhotell öster om Antalya. Vi hade tänkt att göra ett kort besök, men det blev så att vi tog in 1 dygn på hotellet och fick, liksom dom, också all included! Vilken lyx att äta o dricka så mycket man vill! Så här kan det gå när haspen inte är på!! Bilden föreställer fören på Pegasus strax under vattenlinjen, ett STORT berg stod i vägen, pang i bygget det blev en jä a smäll! Bara plast som kom till skada ingen av oss fick några men. Nu står båten på land för att repareras, vår segling blev inte lidande av detta (skadan skedde för 3 veckor sedan) Nu har vi bestämt att Finike blir vår hamn för ett år framöver, Agneta kommer hem den 1 december o Runo stannar kvar för att övervaka reparationsarbetet o passa på att göra lite nytta på skutan själv, siktar på att komma hem någon vecka senare. Agneta o Runo nu i Turkiet När vi kommer tillbaks till Pegasus igen är inte bestämt!