Trygga Möten. Ett grundmaterial framtaget av projektet Uppdraget mot övergrepp/trygga Möten

Trygga Möten Ett grundmaterial framtaget av projektet Uppdraget mot övergrepp/trygga Möten

Reviderad upplaga 2008 Författare: Ulrika Einarsson, Karin Kindstedt, Maria B Wiktorsson, Carin Grundberg-Sandell Omslag: Magnus Frederiksen Illustrationer: Olle Landsell Layuot: Kerstin Nordström Copyright: Svenska Scoutrådet, SMU:s riksorganisation Tryck: Linderoths Tryckeri 2008

Trygga Möten Grundmaterial // Inledning Inledning I tre år har Scouterna, SMU och Förbundet Vi Unga arbetat med projektet Uppdraget mot övergrepp, ett pionjärarbete bland barn- och ungdomsorganisationer i Sverige. Under de här åren har tusentals ledare utbildats i frågor som handlar om att förebygga och hantera övergrepp mot och mellan barn och ungdomar. Vi har ökat medvetenheten om att övergrepp sker överallt, i alla samhällsskikt, i organisationer och även i våra kårer och föreningar. Idag heter projektet Trygga Möten. Arbetet fortsätter eftersom vi ständigt får nya ledare och medlemmar. Alla barn, ungdomar och deras föräldrar måste kunna lita på att vår verksamhet är trygg att delta i. Barn och ungdomar måste känna att det i verksamheten finns kunniga och modiga ledare som vågar finnas där för dem. För detta krävs kunskap hos oss ledare. Visionen är Ungdomsverksamhet där övergrepp inte förekommer Ungdomsrörelser med modiga ledare som reagerar och agerar mot alla former av övergrepp mot och mellan barn och ungdomar Det här materialet är den andra och reviderade upplagan. Vår förhoppning är att materialet blir en grund för att i kårerna/föreningarna börja tala med varandra om barn och ungdomar som far illa, att tillsammans inleda en diskussion och skapa en gemensam värdegrund att stå på. Materialet Trygga Möten bygger på Frälsningsarméns material I trygga händer. Med hopp om att detta bidrar till ökad kunskap och förståelse! Stockholm den 7 april 2008 Carin Grundberg-Sandell, Svenska Scoutrådet, projektledare Medförfattare: Ulrika Einarsson, Nykterhetsrörelsens Scoutförbund Karin Kindstedt, SMU-scout Maria B Wiktorsson, KFUK-KFUMs scoutförbund Ove Sommar, SMU, (Tystnadens ABC)

Innehåll Inledning...3 Innehåll...4 Bakgrund barn far illa...5 Vad menar vi med övergrepp?...5 Förebyggande arbete...8 Vuxna förebilder...8 ger starka scouter/ungdomar...8 Hur ska verksamheten arrangeras för att förebygga övergrepp?...8 Rekrytering av ledare, vad ska man tänka på?...9 Kåren/föreningen på nätet...9 Anmäla eller inte anmäla?...11 Vad gör jag med min oro?...11 Bollplank i svåra situationer...11 Tystnadens ABC...13 Om förtroende, anmälningsplikt, tystnadsplikt och tystnadsrätt...13 Att samtala med barn...14 Myndigheters uppdrag...16 Anmälningsskyldighet...16 Socialtjänstens utredning...16 Polisutredning...17 Hantera kontakten med media...19 Förslag till handlingsplan vid misstanke om övergrepp mot barn och ungdomar...20 Förslag till handlingsplan vid misstanke om övergrepp inom scoutverksamheten/ungdomsverksamheten eller om någon i verksamheten anklagas för övergrepp...22 Förslag till handlingsplan vid misstanke om sexuella övergrepp där både förövaren och offret är barn...25 Referenslista...26 Bilaga 1 - Lagstiftning...27 Bilaga 2 - Vanliga frågor...30

Trygga Möten Grundmaterial // Bakgrund Bakgrund barn far illa Polisanmälningarna gällande misshandel av barn ökade kraftigt i Sverige under 1990- talet. En sammanfattande analys, av misshandel av barn i åldrarna 0-6 år utförd av Brottsförebyggande rådet, talar dock för att den faktiska misshandeln är oförändrad. 1 2005 anmäldes knappt 7 200 fall av misshandel av barn mellan sju och 14 år. Samma år anmäldes 1 412 fall av sexuellt ofredande mot person under 15 år, 1 201 fall av sexuellt utnyttjande eller tvång mot person under 15 år och 733 fall av våldtäkt av person under 15 år. 2 Drygt två tredjedelar av gärningsmännen är män och knappt en tredjedel är kvinnor. 3 Att antalet anmälningar ökat tyder på att vuxna har blivit bättre på att uppmärksamma barn som far illa, det är allas vårt ansvar att fortsätta den utvecklingen. I Sverige polisanmäls årligen 1-2 misstänkta sexuella övergrepp per 1000 barn under 15 år. Det finns svenska studier som visar att ungefär 7-8 % av kvinnorna och 1-3 % av männen någon gång under uppväxttiden har utsatts för sexuella övergrepp. De flesta sexuella övergreppen utförs av män. Kvinnorna anses svara för 5-15 % av alla övergrepp, enligt olika undersökningar. 4 Det förekommer att barn och ungdomar förgriper i sig på jämnåriga eller yngre. Enligt statistiken begås en tredjedel av alla sexualbrott av ungdomar. Den verkliga siffran är troligtvis högre, eftersom benägenheten att anmäla sexualbrott i allmänhet är låg. Det är viktigt att i detta sammanhang ha i åtanke att barn och ungdomar främst genom kränkande behandling, exempelvis mobbning, kan skada varandra. 5 Vad menar vi med övergrepp? Barn kan behandlas skadligt och fara illa på olika sätt och finnas i olika utsatta situationer. Det finns olika kategorier av övergrepp/kränkningar mot barn och varken i Sverige eller internationellt har man kommit överens om gemensamma indelningar eller exakta definitioner. Gränserna mellan de olika övergreppen kan vara oklara eller olika former kan förekomma samtidigt. Man kan till exempel hävda att psykisk misshandel alltid förekommer vid andra skadliga behandlingar av barn. Det är också viktigt att ta hänsyn till hur och av vem skadan är tillfogad, var åldersgränsen går mellan barn/ungdom och vuxen, hur allvarlig skadan är från lätt till livshotande och hur ofta den skadliga behandlingen förekommer. 1 Uppgifterna är hämtat från, de av Socialstyrelsen utgivna, rapporterna Folkhälsorapport 2001 och Sexuella övergrepp mot barn en kunskapsöversikt (2000). 2 http://www.bra.se/ 3 Uppgifterna är hämtat från, de av Socialstyrelsen utgivna, rapporterna Folkhälsorapport 2001 och Sexuella övergrepp mot barn en kunskapsöversikt (2000). 4 Samma som ovan 5 Samma som ovan

Trygga Möten Grundmaterial // Bakgrund Enligt FN:s barnkonvention Artikel 1 är alla människor under 18 år att anses som barn. I Sverige finns vissa brott som endast gäller barn och ungdomar under 15 år. I detta dokument delas övergrepp mot barn in i följande grupper: fysiska övergrepp/skada vanvård/försummelse känslomässiga övergrepp/psykiska övergrepp sexuella övergrepp Kortfattat innefattar övergrepp någon form av olämpligt eller olagligt tvång eller våld, grova förolämpningar mot ett barn eller försummelse av barns behov som gör att barnet far illa. Om du som ledare misstänker att ett barn blivit utsatt för någon form av övergrepp så är dessa definitioner av övergrepp och skada endast en orientering för att få en översikt. Du ska inte själv avgöra vad övergreppet ska definieras som, det avgör socialtjänsten eller polis och åklagare om åtal väcks. Fysiska övergrepp/skada Fysiska övergrepp eller fysisk skada innefattar sådant som gett barnet någon form av skada som märks på kroppen och som tillfogats av någon annan. Även avsiktlig förgiftning faller under detta. Föräldrabalken 6:1 fastslår att Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. I FN:s barnkonvention Artikel 19 står det att barn har rätt att skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare. Vanvård/försummelse Vanvård/försummelse innebär att barnet långvarigt eller allvarligt blivit utsatt för fysisk försummelse. Detta innefattar olika faror för barnets hälsa som hunger, undernäring och köld. Även känslomässig vanvård/försummelse som likgiltighet, passivitet och bristande engagemang för barnet ryms inom detta. Vanvård/ försummelse kan allvarligt påverka ett barns fysiska och psykiska utveckling, men kan vara svårt att upptäcka. Känslomässiga övergrepp/psykiska övergrepp Känslomässiga övergrepp/psykiska övergrepp handlar om att barnet inte ges omtanke, omsorg och närhet, men också skuldbeläggande, nedsättande kommentarer, förlöjligande och hånande av barnet. Sexuella övergrepp Sexuella övergrepp är när barn varit med om sexuella aktiviteter som de inte kunnat förstå eller utsatts för mot sin vilja, eller befinner sig i beroendeställning till förövaren. Sexuella

Trygga Möten Grundmaterial // Bakgrund övergrepp mot barn har också det gemensamt att förövaren har gått över barnets gränser för personlig integritet för att tillfredsställa sina egna sexuella (eller andra) behov. Barnpornografi är sexuella övergrepp som har blivit dokumenterade på fotografi eller film. För barnet som utnyttjats vid fotograferingen är de bilder som finns på till exempel Internet ett ständigt pågående övergrepp. Därför kan alla former av kontakt med barnpornografi, även innehav, ses som sexuella övergrepp. Till vardags pratar vi om sexuella trakasserier oftare än sexuella övergrepp. Sexuella trakasserier kan sägas omfatta blottning, vissa beröringar och uttalanden med sexuella anspelningar. Avgörande för om det ses som trakasseri beror på hur den som utsätts uppfattar det. Även sexuella anspelningar som görs på Internet kan räknas som sexuella trakasserier. Vill du läsa mer om lagstiftningen kring fysiska, känslomässiga och sexuella övergrepp se bilaga 1. Mobbning barn som kränker varandra Barn och ungdomar som på olika sätt kränker varandra är inte ovanligt och vi hör tyvärr ganska ofta rapporter om mobbning i skola och på fritid. I fritidsverksamhet som exempelvis scouterna förekommer mobbning mer sällan än i skolan menar experter. Orsaker till att det är mindre mobbning i föreningar kan bero på att ledartätheten är relativt stor, att verksamheten genomsyras av att man ska vara juste eller för att de som känner sig utsatta eller mobbade kan sluta, vilket man inte kan göra i skolan. Vad menas med mobbning? Mobbning är upprepade negativa handlingar mot någon annan. Den kan vara både fysisk; våld eller liknande och psykisk; elaka ord, miner och utfrysning. Mobbning kan ofta se ut som skoj eller vara osynlig för vuxna. Mobbning är mycket plågsam för den som är utsatt och kan till och med jämföras med att vara utsatt för tortyr. Om omgivningen inte ingriper och stoppar mobbningen är det nästan omöjligt för barnen att själva få slut på den och den kan accelerera och förvärras ju längre tiden går. Vänta aldrig med att ta tag i misstänkt mobbning.

Trygga Möten Grundmaterial // Förebyggande arbete Förebyggande arbete Bästa sättet att skapa skydd mot övergrepp är att i olika former arbeta förebyggande. I kåren/föreningen förebygger man när man arbetar genomtänkt för att oönskade situationer inte ska inträffa. Steg på vägen är att skapa ett öppet klimat i kåren/föreningen och ge varandra respons på både bra och mindre bra ledarskap att finnas till för varandra som råd och stöd att scouterna/deltagarna ges möjlighet att bygga upp sitt självförtroende att skapa en för alla trygg miljö. Vuxna förebilder Du som ledare och vuxen är mycket viktig som förebild för barn och ungdomar. Hur vi bemöter varandra och visar hur det ska vara har stor betydelse. Har vi i ledargruppen diskuterat förhållningssätt, arbetsklimat och bemötande av varandra? Är det lätt att vi hamnar i jargonger som inte är bra? Barn och ungdomar gör som vi gör, inte som vi säger. Därför är det viktigt att du tänker på att: Respektera alla barn, visa att du tycker om dem även om du inte gillar allt de gör. Det är viktigt att du sätter gränser på ett vänligt sätt och pratar enskilt med den du vill tillrättavisa. Glöm inte att även prata med den som blivit utsatt. Undvik att driva med eller ignorera något barn i avdelningen/gruppen. Favorisera inte några i gruppen. ger starka scouter/ungdomar När det gäller barn och ungdomar är ledarens uppgift att hjälpa dem att bygga upp sin självkänsla och sitt självförtroende att identifiera kränkande handlingar att säga ifrån och sätta gränser att identifiera bra beröringar att identifiera dåliga beröringar att förstå skillnaden mellan bra och dåliga hemligheter. Hur ska verksamheten arrangeras för att förebygga övergrepp? Miljön där verksamheten bedrivs är, precis som ditt agerande, viktig för att förhindra olyckliga situationer. Det finns mycket att tänka på och här följer några tankar:

Trygga Möten Grundmaterial // Förebyggande arbete Sträva alltid efter att vara minst två ledare (eller vuxna) i alla sammanhang, detta gäller både vid möten, hajker, utfärder och läger. Tveka inte att be föräldrar ställa upp om du blir ensam ledare. Vid inkvartering i hem ska minst två barn/ungdomar bo i samma familj. En ledare ska så långt det är möjligt aldrig övernatta ensam i ett rum, tält eller vindskydd tillsammans med ett barn eller en ungdom. Detta av hänsyn både till barnet/ ungdomen och ledaren. Du som ledare måste vara uppmärksam på att barn och ungdomar kan kränka varandra. Rekrytering av ledare, vad ska man tänka på? Det kan många gånger vara svårt att engagera ledare till vår verksamhet. Vi får ändå inte göra avkall på säkerheten vid rekryteringen. Kårledningen bör tänka på att: Ha ett enskilt samtal med nya ledare om vad det innebär att vara scoutledare/ungdomsledare, detta gäller för både ledare som är nya i rörelsen, de som har varit med tidigare och ledare som kommer från annan kår/förening. Uppmana och följa upp att nya ledare deltar i utbildningen Trygga Möten. Försöka ha regelbundna samtal med ledarna och komma överens om eventuell fortsättning. Förutsätt inte att engagemanget endast är på ledarens villkor. Det inte är någon rättighet att få vara scoutledare/ungdomsledare, det är alltid barnens bästa som skall gå först. Begär gärna referenser. Vill kåren göra en skriftlig överenskommelse med ledare finns förslag till blankett på www.scout.se/tryggamoten. Kåren/föreningen på nätet Många scoutkårer och SMU-föreningar runt om i landet har och gör egna hemsidor där verksamheten presenteras och marknadsförs. Internet är i dag en av våra största informationscentraler, så att synas där är viktigt för verksamheten. Givetvis är det också roligt för medlemmarna att ha sin egen hemsida att läsa på och kanske lägga in hälsningar och så vidare. Däremot är det viktigt att som ledare och ansvarig för en hemsida fundera över vad som läggs ut på hemsidan och vad det kan ge för signaler. Sätt aldrig ut namn på barnen och ungdomarna och inte heller adresser, telefonnummer eller e-postadresser. Fundera också på vilken information som finns på hemsidan, ska mötestider finnas tillgängliga eller inte? Det är också viktigt att fotografier läggs ut restriktivt och att det inte är bilder som exponerar vissa barn och ungdomar mer än andra. Ingenting på fotografierna ska kunna leda till personlig kontakt för någon utomstående med barnet eller ungdomen.

10 Trygga Möten Grundmaterial // Förebyggande arbete När bilder och andra personuppgifter läggs ut på nätet finns det lagstiftning som ställer krav Personuppgiftslagen (PUL). Om någon utanför EU eller EES kan ta del av uppgifterna (och det kan man med uppgifter på Internet eftersom de finns tillgängliga över hela världen) så måste personen själv ha gett sitt otvetydiga samtycke till publiceringen. En person kan oavsett ålder samtycka till att hans eller hennes personuppgifter behandlas för olika ändamål. Kravet är att personen kan förstå informationen, så är barnet för ungt för att själv kunna förstå informationen och dess innebörd ska samtycke inhämtas av föräldrarna eller annan vårdnadshavare. Det är en fördel om samtycket är skriftligt, men det måste inte vara det.

Trygga Möten Grundmaterial // Anmäla eller inte anmäla? 11 Anmäla eller inte anmäla? Vad gör jag med min oro? Ett barns beteende kan av olika anledningar ge upphov till oro hos vuxna i omgivningen. Det kan handla om allt från barn som ofta är ledsna på mötena, barn som ofta hamnar i bråk med jämnåriga, barn som är väldigt aktiva och utåtagerande till barn som ofta kommer till mötena med oförklarliga blåmärken. Den oro som skapas av barnets eget beteende kan vara svår att hantera. Vad gör jag när jag känner oro för ett av barnen i verksamheten? Många gånger underlättar det att diskutera oron med sina ledarkamrater. Ni kan gärna skriva ner varför ni känner er oroliga, för att få en bättre överblick. Kvarstår oron bör du prata med barnets föräldrar om din oro; Jag ser att NN ofta är ledsen och det gör mig orolig, hur kan vi hantera det här på mötena? Föräldrasamtalet kan ge dig en förklaring till det beteende du ser. Är din oro stark och du misstänker att barnet far illa/utsätts för övergrepp ska du definitivt, tillsammans med exempelvis ordföranden, göra en anmälan till socialtjänsten. Lita på din egen känsla om att något inte står rätt till! Det är socialtjänstens uppgift att bevaka barnens intressen och det är därför inte upp till dig som ledare att utreda om misstankarna om övergrepp/vanvård är berättigade. För att göra en anmälan till socialtjänsten krävs alltså inte att du är säker på att barnet utsätts för övergrepp. Det räcker med att du har fått se eller höra något som gjort dig orolig att barnet far illa. Föräldrarna ska informeras om den anmälan som görs. Grundregeln bör dock vara att du inte informerar föräldrarna om anmälan vid misstanke om att det är föräldrarna eller annan nära anhörig som utsätter barnet. Överlåt det till socialförvaltningen så att du inte riskerar att skada socialförvaltningens eller polisens utredning genom att den misstänkte gärningsmannen får möjlighet att förbereda sig eller påverka barnet inför en kontakt från socialförvaltningen eller polisen. Om du hamnar i ovan beskrivna situation och du ställer upp som stöd till en ung person och/eller dennes familj är det viktigt att du funderar över för vems skull du gör det, det måste vara för den drabbades skull och inget annat. Visst är det skönt och bekräftande att vara behövd för egen del, men för den drabbade är det viktigt att så snart som möjligt få kontakt med och hjälp av professionella. Din främsta uppgift som hjälpare blir alltså att finnas för stunden, men att så snart som möjligt visa vägen till hjälp och stöd hos dem som har detta som yrke. Det kan också hända att oro uppstår för att du misstänker att en ledarkamrat begår övergrepp. Bollplank i svåra situationer Ledare som får kännedom eller misstankar om att ett barn befinner sig i en utsatt situation, hemma, i scouterna, i ungdomsgruppen eller någon annanstans, kan behöva stöd

12 Trygga Möten Grundmaterial //Anmäla eller inte anmäla? och möjlighet att rådfråga annan vuxen än ordföranden/ledarkamrater eller motsvarande, till exempel ungdomsrådsordförande, inför en eventuell anmälan till socialtjänsten. Du kan vända dig till bland andra nedanstående för att få möjlighet att konsultera: Socialtjänsten i hemkommunen det görs ingen anmälan så länge barnets eller föräldrarnas namn inte uppges. BRIS (Barnens Rätt i Samhället) vuxentelefon 077-150 50 50, måndag-fredag 10-13. Rädda Barnens Föräldrartelefon 020-786 786, www.br.se/foraldrar (telefonen öppen för alla vuxna som är oroliga för barn, man kan också maila in frågor) Polisen, telefon 114 14 Barn- och ungdomspsykiatrin i hemlandstinget Kom ihåg att du inte måste vara säker på din sak för att kontakta socialtjänsten, den myndighet som kanske upplevs som svårast att kontakta. Glöm inte bort att det kan vara bra att rådgöra med ditt eget förbund i svåra situationer, vänd dig då till förbunds- eller generalsekreteraren som kan ge stöd eller hjälpa dig vidare. I situationer där ledare anmäls eller misstänks för övergrepp bör man alltid informera förbundet centralt. På Svenska Scoutrådet finns projektledaren för Trygga Möten som också kan ge råd och stöd.

Trygga Möten Grundmaterial // Tystnadens ABC 13 Tystnadens ABC Om förtroende, anmälningsplikt, tystnadsplikt och tystnadsrätt Alla behöver dela ett förtroende ibland. Förtroende förutsätter exklusivitet, avskildhet att det som sägs stannar i det rum som uppstår mellan dem som samtalar. Mellan vänner sker detta naturligt, även om det händer att förtroenden missbrukas, men för vissa människor som tar emot förtroenden i sin yrkesroll finns speciella regler. För läkare, sjuksköterskor och andra anställda inom vård och myndigheter finns sekretesslagar för att skydda integriteten för dem man kommer i kontakt med. Men om man får reda på grova brott går andra lagar före sekretessen. Ett exempel är om man misstänker att ett barn misshandlas. Då är den anställde istället skyldig att anmäla det till socialtjänsten 6. Motsvarande gäller också diakoner inom kyrkorna och präster/pastorer utanför det som strikt är bikt eller enskild själavård 7. I kyrkan gäller delvis liknande och delvis andra regler 8. Den som är präst, pastor eller diakon har avgett tystnadslöfte. Det innebär att man lovar att inte föra vidare det man får veta under själavårdande samtal. För diakonen innebär det en liknande sekretess som inom exempelvis vården. Man pratar varken om vad folk har gjort eller sagt i förtroende, men är skyldig att anmäla exempelvis övergrepp mot barn. Under bikt och enskild själavård har prästen/pastorn både tystnadsplikt och tystnadsrätt. Det senare är ett begrepp som innebär att man inte tvingas att vittna inför domstol om det som berättats. Den särskilda/absoluta tystnadsplikten som pastorn eller prästen har gäller bara för samtal där båda parter är överens om att samtalet är enskild själavård eller bikt. Inte ens konfidenten (den som får själavård) kan efter ett sådant samtal lösa prästen/pastorn från den absoluta tystnadsplikten. Om en präst eller pastor under ett sådant samtal får reda på exempelvis övergrepp mot barn, är det självklart angeläget att de inblandade får hjälp. Det finns då några möjliga utvägar. Om en förövare berättar om ett övergrepp kan prästen eller pastorn stödja denne att själv söka hjälp. Prästen eller pastorn kan också fråga om konfidenten vill berätta det hela en gång till med exempelvis diakonen närvarande. I all verksamhet med barn och ungdomar är det bra att klargöra rollerna inför varandra och deltagarna. Om man beskriver rollerna i början av terminen eller lägret så vet alla vad som gäller och vem man ska vända sig till. Man vet vem som säkert är tyst och vem som anmäler. 6 SOU 2003:99 s. 317 7 Tystnadspliktens gränser, Svenska Missionskyrkan 2004 8 PM om tystnadsplikt, SMF:s församlingsråd 2001

14 Trygga Möten Grundmaterial // Att samtala med barn Att samtala med barn Att få ett förtroende från ett barn i form av en berättelse innebär ansvar för dig som ledare. Det är en konst att samtala med barn om svåra saker. Tänk därför på nedanstående! Tro på det barnet berättar Om ett barn börjar berätta för dig om sin situation eller en specifik händelse, försök hitta en plats där ni kan sitta ner och prata utan att bli störda av omgivande verksamhet. Du som ledare får känna dig osäker i situationen och du måste inte veta vad som ska göras. Lyssna aktivt och visa tydligt att du tror på det barnet berättar. Undvik i samtalet med barnet att uttrycka tvivel om sanningen i det du får berättat för dig. Det är vanligt att vilja försöka se andra förklaringar till det som berättas, än att tro att barnet blivit misshandlat eller utsatt på annat sätt. Värdera inte Låt barnet få uttrycka alla sorters känslor och förhåll dig så neutral som möjligt. Var lugn och visa inte avsky eller att du blir upprörd över berättelsen, visa att du orkar lyssna. Försök heller inte trösta med ord som Det går över eller förringa det barnet uttrycker genom att använda fraser som Det var väl inte så farligt Uppmuntra Uppmuntra barnet genom att be det berätta mer eller genom att ställa försiktiga frågor. Du ska inte fråga om detaljer i berättelsen, då det ofta räcker för dig att veta att något kan ha skett. Om barnet tystnar i berättelsen, låt barnet få tid att fundera över vad det vill berätta. Var hellre tyst än prata tomma ord. Lägg barnets ord på minnet, dokumentera Ställ inga ledande frågor till barnet under samtalet. Det kan senare innebära att uppgifterna får ett lågt bevisvärde vid en rättslig prövning. Lyssna uppmärksamt och lägg barnets egna ord på minnet. Efter samtalet skriver du ner vad barnet berättat och i vilken situation barnet berättade. Bekräfta Låt inte någon fråga bli hängande i luften, utan följ upp allt som sägs. Upprepa eller omformulera vad barnet säger och kolla om det stämmer. Har jag uppfattat dig rätt? Det är viktigt att du verkligen försöker förstå vad som sägs. Ge inga löften om tystnad eller lösningar Ge aldrig barnet löften om tystnad, eftersom du inte vet vad barnet kommer att berätta för dig. Du blir kanske tvungen att bryta löftet och det kan vara förödande för barn med redan bristande tillit till vuxenvärlden. Ge heller inte löften om att situationen ska lösa sig. Det är inte nytt Behåll lugnet i samtalet med barnet. Du måste inte veta vad som ska göras och du måste inte agera på en gång. Det barnet berättar för dig är nytt och obehagligt för dig, men barnet har ofta levt under dessa förhållen en längre tid. För barnet är berättandet ett steg i en lång process.

Trygga Möten Grundmaterial // Att samtala med barn 15 Barnets behov i fokus Ha alltid barnets behov i fokus. Ställ inga frågor utifrån din egen nyfikenhet. Tänk alltid efter om du för att kunna hjälpa barnet behöver veta svaret på frågan. Avsluta Förklara att du kommer att vidarebefordra informationen till människor som kan hjälpa till. Om du inte omedelbart vet hur du ska gå vidare, be barnet att ni funderar en tid och bestäm att och när ni ska prata igen. Ge barnet fortsatt kortsiktigt stöd tills du lämnat informationen vidare. Det är därefter de professionellas uppgift att stötta barnet i dess situation.

16 Trygga Möten Grundmaterial // Myndigheters uppdrag Myndigheters uppdrag Anmälningsskyldighet För att skydda barn och ungdomar i Sverige finns det lagstiftat om anmälningsskyldighet i Socialtjänstlagen. I 14 kap 1 framgår det att var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd, bör anmäla detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdomar är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Lagens formulering innebär en uppmaning till alla vuxna i samhället att anmäla misstankar om att ett barn kan vara i behov av hjälp. Det bör tilläggas att uppmaningen att anmäla inte endast gäller kännedom eller misstankar om barnets förhållanden i hemmet, utan även när fara för barnets hälsa och utveckling föreligger utanför hemmet, genom umgänget på fritiden, i skolan eller i föreningslivet. Scouterna och SMU har som grundinställning att misstankar om fysiska övergrepp, vanvård, psykiska och/eller sexuella övergrepp mot barn och ungdomar alltid ska anmälas. Anmälan om att ett barn misstänks befinna sig i en utsatt situation görs till socialtjänsten i den kommun barnet stadigvarande är bosatt. Anmälan görs antingen skriftligen eller muntligen. De uppgifter som bör lämnas är vem anmälan avser, anledningen till anmälan, var barnet befinner sig och vem som gör anmälan. Enskilda personer har möjlighet att välja att lämna en anonym anmälan till socialtjänsten. Anmälan behandlas på samma sätt som övriga anmälningar, men innebär att socialtjänsten inte har möjlighet att under utredningstiden inhämta kompletterande uppgifter av anmälaren. Vill anmälaren vara anonym kan han/hon inte i några kontakter med socialtjänsten uppge sitt namn. Vi uppmanar ledare att stå för sin anmälan och inte att göra den anonymt. Den anmälan avser blir vanligtvis informerad om vem som gjort anmälan. En enskild person kan i vissa fall ges sekretesskydd, enligt 7 kap 6 Sekretesslagen, om man misstänker att anmälaren kan komma att utsättas för hot och trakasserier. Anmälaren kan endast om vårdnadshavaren ger tillåtelse, få information om vad anmälan lett fram till. Socialtjänstens utredning Efter att en anmälan inkommit till socialtjänsten kontaktar en socialsekreterare berörd familj för att delge dem anmälan och göra en förhandsbedömning av familjens förhållanden. Utredningen ska inledas utan dröjsmål, om det i förhandsbedömningen framkommer att förhållandena ska utredas. Utredningen ska då bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för skada eller större besvär. Den ska även bedrivas skyndsamt och vara slutförd senast inom fyra månader. Finns det särskilda skäl får socialnämnden besluta att

Trygga Möten Grundmaterial // Myndigheters uppdrag 17 förlänga utredningen för viss tid. Socialtjänsten tar vid anmälan om övergrepp mot barn alltid ställning till om polisanmälan ska ske. I de flesta fall samarbetar och enas vårdnadshavaren och socialtjänsten om vilken hjälp som är den bästa för barnet. Socialtjänsten har en mängd olika insatser att erbjuda såsom krisbehandling, familjebehandling, gruppverksamhet, familjehemsplacering, förälder-barnplacering med mera. Vid allvarliga missförhållanden kan socialtjänsten ingripa mot vårdnadshavarens vilja, om denne vägrar att samarbeta kring barnets bästa. Det är länsrätten som fattar beslut om tvångsinsatser enligt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, efter ansökan från socialnämnden. Om vårdnadshavaren inte samtycker till den hjälp som socialtjänsten föreslår och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga inte är tillämplig avslutas kontakten när utredningen är slutförd. Polisutredning När du misstänker att ett barn far illa ska du alltid kontakta socialtjänsten. Det är viktigt att information och oro omkring barn inte stannar kvar hos oss ledare. Det gäller naturligtvis både om du misstänker att barnet far illa i sitt hem eller på grund av något som hänt inom vår verksamhet. Om det finns misstankar om brott, beslutar sedan socialtjänsten om en polisanmälan. När polisen misstänker att barn kan ha utsatts för brott genomförs en polisutredning (förundersökning). Det betyder att det barn som misstänks ha utsatts för övergrepp kan förhöras. Förhör med barn genomförs av specialutbildade civilklädda poliser i barnanpassade miljöer och spelas alltid in på DVD. Förutom att barnet förhörs kan det också bli aktuellt med en läkarundersökning av barnet. Under förundersökningen förhörs förutom målsäganden (den som misstänks ha utsatts för brottet) och den misstänkte även andra personer (vittnen) som kan ha något av intresse att berätta för polisen. Det kan vara andra barn eller vuxna som kan ha sett eller hört något. Om du som ledare själv har gjort iakttagelser eller om ett barn har berättat något för dig, kan du alltså komma att förhöras av polisen. Det underlättar då både för polisen och för dig om du gjort minnesanteckningar om det du sett eller pratat med ett barn om. Om du sett och fotograferat skador på barn ska du lämna över bilderna till polisen. Våra närvarokort och fotografier från hajker kan också vara till nytta för att hjälpa dig att komma ihåg vad som hänt och för att polisen ska få en tydlig bild. En förundersökning om brott mot barn leds alltid av en åklagare. Om åklagaren tycker att den samlade utredningen ger en tydlig bild om att ett barn har blivit utsatt för brott så väcker åklagaren åtal vid tingsrätten. Det barn som utsatts för brott, eller vittnen som är barn, förhörs normalt sett inte vid en rättegång om de är under 15 år. Istället visas det förhöret som spelats in på DVD. På så sätt behöver barnen inte själva komma till tingsrätten och berätta vad de upplevt. Om åklagaren bedömer att bevisningen inte är tillräcklig så läggs förundersökningen ner, vilket betyder att polisutredningen avslutas utan åtal. Det behöver inte betyda att man inte tror på barnet, att man inte tror att övergrepp har begåtts, utan att man inte kan

18 Trygga Möten Grundmaterial // Myndigheters uppdrag bevisa det. Om det skulle komma fram nya uppgifter i framtiden kan förundersökningen återupptas. Förundersökningar om barn som misstänks ha utsatts för brott ska genomföras skyndsamt. Det betyder att en utredning inte ska ta mer än några månader. Under förundersökningen är all information i utredningen skyddad av sekretess. När förundersökningen är klar och åtal har väckts blir förundersökningen offentlig. Om förundersökningen innehåller mycket känsliga uppgifter, till exempel detaljer om sexuella övergrepp, kan åklagaren och tingsrätten bestämma att sekretessen ska vara kvar även under och efter rättegången. Det utsatta barnet har rätt att kostnadsfritt få stöd av en advokat, som kan hjälpa till att lotsa barnet och barnets familj genom brottsutredning och rättegång samt hjälpa till med skadeståndskrav. Vad händer då om den misstänkte gärningsmannen är under 15 år, som är gränsen för när man i Sverige kan bli åtalad för brott? Under vissa väldigt speciella omständigheter kan polisen ändå genomföra en utredning. Det sker normalt sett på begäran av socialförvaltningen, för att hjälpa dem i deras arbete. Socialförvaltningen är annars den myndighet som har ansvaret för utredningen om den misstänkte gärningsmannen är under 15 år. Socialförvaltningens utredning syftar då till att utreda behovet av stöd till två barn dels till det barn som utsatts men också till det barn som misstänks vara en förövare. Det utredningsansvaret finns kvar hos socialförvaltningen även när den misstänkte förövaren är mellan 15 och 18 år.

Trygga Möten Grundmaterial // Hantera kontakten med media 19 Hantera kontakten med media Om det sker övergrepp inom verksamheten; antingen det är en vuxen ledare, en ungdom eller ett annat barn som utför övergreppet, är det av vikt att det finns en handlingsstrategi för hur kåren/föreningen hanterar mediekontakter. Kårstyrelsen/ungdomsrådet bör diskutera och besluta vem som är bäst lämpad att tala med media. Tänk på utse någon som känner sig trygg att hantera den pressade situationen och det svåra ämnet. Observera att talespersonen inte själv ska vända sig till media för att uttala sig om det inträffade, utan enbart bemöta media när de söker kåren för en kommentar. Det är mycket viktigt att talespersonen är lättillgänglig. När något händer ska det finnas ett mobiltelefonnummer på en hemsida eller dylikt och mobilen måste vara påslagen om möjligt, alternativt ha en telefonsvarare som tydligt upplyser om att det är just ordföranden (eller motsvarande) man har ringt till. Om mobilen varit avslagen ska eventuella meddelanden lyssnas av snarast. Om media kontaktar annan medlem, än den kårstyrelsen/ungdomsrådet utsett till talesperson, ska denne hänvisa till talespersonen, utan att själv lämna några uppgifter. Talespersonen ska i samtliga kontakter med media tänka på att: Begär tidsfrist om du inte känner dig beredd på ett direktuttalande och be om att få återkomma. Var noggrann med att hålla den avtalade tiden. Passa på att fråga journalisten vad de vill ha reda på och tänk ut bra svar på dem och argument innan du ringer tillbaka. Lämna aldrig ut namn eller uppgifter som kan identifiera inblandade personer. Uttala dig bara om sådant du har vetskap om, dra alltså inga egna slutsatser eller spekulationer om det inträffade. Säg aldrig att du inte har några kommentarer, då det kan verka misstänksamt. Säg istället att du inte vet eller att du inte är rätt person att svara på frågan. I allvarliga ärenden ska du alltid kontakta din förbunds-/generalsekreterare så att de är beredda i fall media kontaktar dem. De kan också se till att du får för råd och stöd i kontakterna med media. I vissa fall kan förbundet ta hand om all kontakt med media.

20 Trygga Möten Grundmaterial // Handlingsplan Förslag till handlingsplan vid misstanke om övergrepp mot barn och ungdomar För att barn och ungdomar i Sverige ska ges möjlighet att växa upp under trygga och gynnsamma förhållanden är det av största vikt att vuxna i barnens omgivning reagerar på barnens signaler och/eller berättelser. Om du har misstankar om att ett barn eller ung person i verksamheten befinner sig i en utsatt situation och far illa: Samtala med ordföranden och/eller en ledarkamrat du kan lita på, om vad som väckt dina misstankar. Håll alltid ordföranden informerad. Tveka aldrig att rådgöra med yrkeskunniga på orten, till exempel socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin samt BRIS (vuxentelefon 077-150 50 50). Tänk på barnets och föräldrarnas integritet och undvik ryktesspridning! Kom ihåg att under alla förhållanden är barnets säkerhet av yttersta vikt och går före alla andra hänsyn. Gör tillsammans med ordförande/ledarkamrat en sammanfattning av vad du har observerat eller hört. Kom ihåg att barn kan utsättas för övergrepp i alla samhällskretsar. Utgå aldrig från att populära eller respekterade personer inte skulle kunna utsätta barn för övergrepp. Vid misstanke om att ett barn far illa, ställ inga ledande frågor till barnet. Det kan senare innebära att uppgifterna får ett lågt bevisvärde vid en rättslig prövning. Lyssna uppmärksamt, lägg barnets egna ord på minnet och skriv ner det du fått veta efter samtalet. Om barnet själv berättar för dig om övergrepp han/hon utsatts eller fortlöpande utsätts för: Låt barnet få uttrycka alla sorters känslor och förhåll dig så neutral som möjligt. Fråga inte ut barnet på detaljer, det räcker för dig att få veta att något kan ha skett. Ge aldrig löften om tystnad, eftersom du inte vet vad barnet kommer att berätta för dig. Förklara att du kommer att vidarebefordra informationen till människor som kan hjälpa till. Skriv omedelbart ner följande: Vad du sett och fått berättat för dig, använd barnets egna ord. Hur du agerat. Signera och datera. Dina anteckningar kan vara av betydelse för den sociala utredningen och eventuell rättslig process.