öppet hus Ett magasin från Fortifikationsverket #2 2012 Möt Asfaltskirurgen Motorskolan gör Skövde störst Karlskronas säkraste vatten Balansgång i ett levande världsarv Så bygger vi ett robustare samhälle
sidhuvud ledare Full fart framåt! I Fortifikationsverket finns en gedigen kompetens och en fantastisk stolthet. Det är den som gör att vi står starka inför en framtida omstrukturering. De två utredningar som nu ser över hur den framtida förvaltningen av försvars- respektive kulturfastigheter ska se ut har fått förlängd utredningstid. Den 2 september 2013 ska de lämna in sina förslag till regeringen. Regeringens inriktning är att Fortifikationsverkets fastigheter och verksamhet ska struktureras om och läggas samman med andra statliga aktörer, bolag och/eller myndighet. Ambitionen är att ett förslag ska lämnas över till riksdagen under 2014 och med den tidplanen kan en förändring ske tidigast 2015. Ur medarbetarnas och verksamhetens perspektiv är det inte bra att en omstrukturering drar ut på tiden. Samtidigt är det viktigt, när man väl går till beslut om hur den nya strukturen skall se ut, att det finns ett gediget och väl genomarbetat underlag med ordentliga analyser. Under tiden som utredningen och omstruktureringen pågår ska vi med engagemang och ansvar fokusera på det viktiga uppdrag vi har i dag. Det är full fart framåt som gäller. Vår största kund Försvarsmakten är inne i en genomgripande förändring och vi har en viktig del i att de kan fullgöra sitt uppdrag. För alla våra kunder ska vi fortsätta att vara professionella och ha tydligt kundfokus. Det gäller i allt vi gör till exempel hur vi genomför våra byggprojekt, att vi är effektiva i drift och underhåll av lokaler, mark och anläggningar, i det försvarsanpassade skogsbruket, när vi avyttrar fastigheter och naturligtvis inom det som är grunden till vår verksamhet fortifikationen som följt med oss sedan 1635. Där fortsätter vi med det viktiga arbetet att utveckla kompetensen inom skydds- och anläggningsteknik och för att vår kompetens inom kvalificerat fysiskt skydd ska komma hela samhället tillgodo. Vi fortsätter nu att utveckla, effektivisera och modernisera vår verksamhet. Fortifikationsverkets fastighetsbestånd är något utöver det vanliga. Verksamheten är full av kontraster. I reportagen från Karlskrona kan du till exempel läsa om högteknologisk drift och förvaltning kontra att arbeta med kulturarv. I Fortifikationsverket finns en gedigen kompetens och en fantastisk stolthet. Det är den som gör att vi står starka inför en framtida omstrukturering. Vi vill med Öppet Hus ge dig en glimt ur vår spännande värld. Trevlig läsning! Urban Karlström, generaldirektör 2 ÖPPET HUS 2/2012
sidhuvud innehåll innehåll 4 7 8 12 16 18 20 21 22 Möt asfaltskirurgen Modern skjutbana invigd Karlskronas säkraste vatten Balansgång i ett levande världsarv Rekordlåg energiförbrukning med solpaneler Motorskolan gör Skövde störst In för landning Samarbete säkrar naturvärden Så bygger vi ett robustare samhälle 4 8 16 12 18 omslagsfoto: Kari Kohvakka 20 22 Redaktör: Maria Sundberg, Telefon 010-44 44 669 Epost: maria.sundberg@fortifikationsverket.se Ansvarig utgivare: Greta Stridsman Öppet Hus är ett magasin som Fortifikations verket ger ut två gånger om året. Här berättar vi om det som är aktuellt i vår verksamhet. Åsikter som framförs i Fortifikationsverkets magasin Öppet Hus är inte nödvändigtvis Fortifikationsverkets officiella ställningstagande. Fortifikationsverket, 631 89 Eskilstuna, www.fortifikationsverket.se Grafisk form: IK Stockholm Tryck: Falk Graphic ÖPPET HUS 2/2012 3
porträtt Möt asfaltskirurgen text: jonas helling foto: kari kohvakka När ett JAS-plan landar i Sverige kan piloten känna sig trygg. Landningsbanan är konstruerad för att passa optimalt för uppgiften. Bakom formeln står vägingenjören Tobias Nygren, Fortifikationsverkets egen asfalts- och flygfältsexpert. Tobias Nygren kör ut sin Volvo XC70 på den purfärska delen av Linköpingsflottiljens nyasfalterade startoch landningsbana. Han ber mig öppna dörren där jag sitter i passagerarsätet. Känn med handen, så fin strukturen är. Och här är skarven, du ser den syns nästan inte! När man frågar ingenjör Tobias Nygrens barn vad deras pappa jobbar med svarar de: Kör bil och pratar i telefon! Och visst, vi sitter i en bil. Och ja, telefonen ringer hela tiden. Det är många som vill ha några snabba ord från sin projektledare. Frågar man hans kollegor kan svaret istället bli att han är Fortifikationsverkets egen expert på asfaltskirurgi. Tobias Nygren är en av Fortifikationsverkets många specialister med en spetskompetens som man i princip bara kan lära sig just här. Hans jobb går i sammanfattning ut på att se till att Försvarsmaktens flygplatser är optimalt anpassade för sin verksamhet beläggningen på start- och landningsbanor, belysningen och upplägget för all den övriga logistik som är förbunden med det som flyger i luften och som ska kunna starta och landa. Det är en verksamhet som inbegriper allt från Jas-plan och helikoptrar till skolflyg och transportflyg. Jämn bana eftersträvas Expert på asfalt alltså. Och visst, till och med en amatör kan, nu när experten själv ber en att titta, se att beläggningen på Linköpingsflottiljens nya rullbana (fackspråk för start- och landningsbana) är något annat än det jag körde hit på längs E4:an. Men vad är det som skiljer? Skulle ett Jas-plan landa på E4:an så skulle piloten uppleva det som väldigt ojämnt, bullrigt och kanske något av en berg-och-dalbanetur, förklarar Tobias Nygren och fortsätter: Det är viktigt för ett flygfält att vi har en väldigt jämn slutprodukt, det är den stora skillnaden. Banan måste vara ren, tät och får inte släppa någon sten eller annat. Den 2,2 km långa banan ska vara rak och alltså inte luta uppåt, nedåt eller gå i vågor. Om en fem meters rätskiva läggs var som helst på rullbanan ska det maximalt finnas fem millimeter luft någonstans under den raka linjen. På en vanlig bilväg skulle det däremot kunna handla om flera centimeter. Dessutom måste banan ha rätt friktion, vilket kan vara olika i olika sammanhang. En rullbana är mycket lenare än en bilväg, men ska ändå ge friktion så att flygplanet inte halkar av banan. Man ska också kunna avbryta en start med att bromsa utan problem. Blandar asfalt på recept På flygfälten tolereras heller inga skarvar i beläggningen. På den punkten är det mycket stor skillnad mellan det vi gör och en asfaltsbelagd gata inne i stan. I biltrafiken kan man prioritera något helt annat än att jämna ut skarvar. Man kan till exempel bestämma att det är viktigare att trafiken kommer Receptet på asfalt anpassas efter varje banprojekt. Tobias Nygren Född: 1974 Bor: I hus i Ärla utanför Eskilstuna. Familj: Fyra barn i åldrarna 13, 9, 7 och 3. Uppvuxen: Född i Australien, uppvuxen i Sörmland och Tanzania. Yrke: Projektledare för flygfält på Fortifikationsverket. Utbildning: Civilingenjörsexamen väg och vatten vid KTH i Stockholm. Jobb: Nuvarande sedan 2002. Vägverket 1993 2002. Utanför jobbet: Håller på hemma, bygger om och stökar, äger också ett hyreshus vid sidan av. Aktiv i kyrkan där jag bor, med ungdomsgård och mycket annat. Spelar då och då innebandy och fotboll även om man känner att man blivit äldre. 4 ÖPPET HUS 2/2012
sidhuvud En rullbana är mycket lenare än en bilväg, men ska ändå ge friktion så att flygplanet inte halkar av banan. ÖPPET HUS 2/2012 5
sidhuvud På våra rullbanor accepteras högst någon millimeter i nivåskillnad mellan skarvarna. Tobias Nygren står för millimeterprecision när nya rullbanor projekteras. fram, än att det är jämnt och behagligt medan man kör. På våra rullbanor accepteras högst någon millimeter i nivåskillnad mellan skarvarna. När Tobias Nygren projekterar en ny bankropp använder han sig av tre, fyra olika sorters asfalt, som läggs i skikt om varandra. En grövre variant längre ned, som ger en bra bärighet, men utan samma krav på ytstruktur som ska stå emot solljus etc. Sedan en övergång upp mot ytskiktet. Sedan ytskiktet, där alla krav på renhet, friktion och jämnhet kommer. I branschen finns ett antal standardmassor, vi använder oss av dem också. Men i det sista lagret, som vi kallar slitlager, använder vi oss av en speciell massa som vi tagit fram själva, för att uppnå exakt det resultat som just vi vill ha. Det handlar om att blanda rätt recept, berättar Tobias Nygren. Är det här som begreppet asfaltskirurgi kommer in? Ja, tar man ner det här i sina minsta beståndsdelar så blir det ren kemi av allting! Man kan nörda ner sig rejält i det här. Asfalt består i stora drag av två saker: sten och bindmedel (en restprodukt från oljehantering). Men man skapar inte ett recept bara genom att bestämma andelen av dessa två ingredienser. Kvaliteten på råvarorna skiljer sig också kraftigt åt, från sten till sten, från ett bindmedel till ett annat. Tobias Nygren måste alltså anpassa sitt recept gång från gång, utifrån hur han värderar de aktuella råvarorna. Ett recept består av en kurva som beskriver vilken mängd av olika stenstorlekar som blandas: från riktigt små på 0,063 mm upp till hela 32 mm, och allt där emellan. Man skapar en kurva av storleksblandning. Utöver själva storleken ställer Tobias Nygren också krav på kvaliteten på stenen. Stenens kvalitet mäts till exempel genom kulkvarnsvärdet, som räknas fram efter att stenen gått i en kulkvarn och man mäter slitaget. Materialen utvecklas ständigt När en ny bana är lagd ska den kontrolleras. Kvaliteten mäts bland annat med mätbilar som ser över jämnhet med laser, i både längs- och tvärled. Prover ur asfaltsmassan skickas till labb som mäter hålrum, stabilitet, stenens kvalitet, vattenkänslighet och mycket annat. Det händer mycket på materialsidan, med tillsatser som utvecklas på marknaden. Det gäller verkligen att hänga med i vad man ska pröva och vad man ska undvika så att allt inte blir en enda stor experimentverkstad här på plats. Hur håller han sig då à jour inom sitt expertområde? Genom att ha ett stort kontaktnät inom branschen, med entreprenörer, konsulter och beställare. Jag är också medlem av en teknisk kommitté inom SIS (Swedish Standards Institute) som bland annat tar fram standarder inom vägbyggnad i Sverige. Det händer också att andra än min arbetsgivare hör av sig till mig och ber om råd, kommuner till exempel. Flexibilitet nyckelord i jobbet Tobias Nygrens telefon ringer som sagt med jämna och täta mellanrum: Nej, det går inte, det går inte Ja, det har skurit sig där Vad är det som inte går? En kollega som är ny ringde och jag gav lite råd och stöttning. Mitt jobb handlar om att leda entreprenörer, och det är många aktörer inblandade: Fortfifikationsverket och våra samarbetspartners, FMV och deras entreprenörer och deras konsulter, och så själva verksamheten, som ska fungera under tiden. Som projektledare handlar det mycket om det generella spelet, menar Tobias Nygren: Det gäller att vara flexibel när det är många kockar inblandade; att se vad som är viktigt och mindre viktigt. Det är en psykologi som går ut på att se till att människor inte låser sig inför varandra, att alla inblandade känner sig trygga, nöjda och drar åt samma håll. Den stora utmaningen med yrket är dock att kunna jobba under de stunder då det inte flygs på banorna. Det kan bli nattjobb, ofta på Luleå och Ronneby, de har ju civil trafik också och den är svårare att styra om till andra flygfält än den militära. Konsekvenserna 6 ÖPPET HUS 2/2012
porträtt kan bli stora här om det väl blir bekymmer. Då kanske all flygtrafik måste stängas av under obestämd tid. fakta Sverige har fyra flygflottiljer: Linköping, Luleå, Ronneby och Såtenäs (Lidköping). Totalt finns det elva militära flygfält, som används för varierande behov. Tobias Nygren arbetar vid Fortifikationsverkets huvudkontor i Eskilstuna. Men när Öppet Hus träffade honom såg hans arbetsvecka ut så här: måndag: Uppsala, slutbesiktning av nylagd rullbana. tisdag: Linköping, intervju för Öppet Hus och kontrollbesök av pågående entreprenad arbeten på Malmen flygplats. onsdag: Huvudkontoret i Eskilstuna. torsdag: Karlsborg, planering. Fredag: Linköping igen, syna av om nya rullbanan är redo för flyg. Frihet och stort kontaktnät Tobias Nygren hade egentligen tänkt att bli snickare som sin far. Jag gick mellan- och högstadiet i Tanzania och läste på Hermods. Det låter som Stig-Helmer ungefär, skrattar han. Sedan sökte jag till snickarutbildningen på gymnasiet när jag kom hem. Men en studievägledare sa att jag som hade så bra betyg borde gå någon annan utbildning. Varför inte Teknisk? Då provade jag det. Och går man den, ja då är det ju lätt hänt att man blir ingenjör. Han fick sommarjobb på Vägverket och stannade sedan där som motorvägsbyggare. Nyfikenheten på något nytt fick honom att söka den nuvarande tjänsten som Fortifikationsverkets flygfältsexpert. När jag började sa jag till mig själv att jag skulle vara här på Fortifikationsverket i fem år, men nu har det blivit tio. Jag trivs väldigt bra här. Det finns en frihet så länge du gör det du ska. Det är ett väldigt varierande jobb, inget projekt är det andra likt. Med alla inblandade aktörer får man ett stort kontaktnät. Vi är som ett litet Trafikverk och Luftfartsverk i oss själva, med byggnader, flygfält, hamnar och byggnader av väldigt många typer, flygledartorn, flygsimulatorer, dykaranläggningar, och så befästningssidan med alla sina varianter. Jag har också tagit mig an Afghanistan, där jag var med några vändor och hjälpt till att bygga upp Sveriges egna baser. Det ska finnas avlopp, dricksvatten, sjukstuga, telefon, internet och mycket annat. Det blir verkligen som en egen liten by som man bygger upp. Det har varit tio innehållsrika yrkesår för vägingenjören och asfalts kirurgen Tobias Nygren. Trots att han, enligt de egna barnen, mest kör bil och pratar i telefon på jobbet. Flygfältet Malmen i Linköping. Är det rätt blandning? Kvalitet och tjocklek säkras genom borrprov från en provyta. Modern skjutbana invigd text: jenny pern Den nya skjutbanan vid Arméns Jägarbataljon i Arvidsjaur är den första i Sverige med tak över miljökulfånget en utveckling som ger ökad livslängd till en miljövänlig konstruktion. Tillsammans med kunden Försvarsmakten och entreprenören STAPP har Fortifikationsverket tagit fram ett koncept för att minska miljöpåverkan vid skjutbanor, och i oktober 2012 invigdes den toppmoderna skjutbanan i Arvidsjaur. Sedan år 2000 har gamla skjutbanor visserligen byggts om med miljökulfång, men skjutbanan i Arvidsjaur har även ett tak som skyddar den känsliga gummiduken från snö och is. Den yttre gummiduken är specialtillverkad och tätar sig själv då ammunition tränger igenom, vilket minimerar blyföroreningar att spridas i naturen. Själva miljökulfånget består av två olika gummidukar och ett mellanskikt av gummigranulat. Närmast marken ligger en kraftig gummiduk i cirka 30 graders lutning, vars kanter viks upp för att bilda en tät konstruktion med en självläkande ricko rubberduk. I mellanskiktet, fyllt med gummigranulat, samlas ammunitionen. Ett dräneringsrör i botten forslar inkommande vatten till en brunn. Konstruktionen underlättar då man ska tömma eventuellt lakvatten, rensa upp kulor vid lagningar eller byta yttre gummiduk. Till den nya skjutbanan på I 19 vid Arméns Jägarbataljon hör också en ljudisolerad skjuthall med plats för tjugo skyttar. Byggkostnad för skjutbanan var tolv miljarder kronor och projektledare från Fortifikationsverket Berth Wiklund. ÖPPET HUS 2/2012 7
sidhuvud 8 ÖPPET HUS 2/2012
fastighetsförvaltning text: maria sundberg foto: kari kohvakka Karlskronas säkraste Vatten 21 meter ner i dyktanken håller en dykare andan. Han måste simma långsamt upp mot ytan och släppa ut luften i rätt tempo, så att inte lungor eller trumhinnor brister. Vi kan följa dykaren via monitorer från en kontrollbrygga ovanför bassängen, meter för meter. En dykinstruktör simmar bredvid honom. Sjukvårdare är på plats för att göra hälsokontroll efter uppstigningen. Dykaren är anställd på Räddningstjänsten i Huddinge utanför Stockholm. Idag är han på Försvarsmaktens dykarskola i Karlskrona och övar fri uppstigning, utan tuber. Säkerhet är nummer ett Här på Marinbasen, mitt i världsarvet Karlskrona, samsas högteknologi med kulturarv sida vid sida. Fastigheterna ägs och förvaltas av Fortifikationsverket och säkerheten är nummer ett. Den som ser till allt fungerar i den här fastigheten här är Anders Holmberg, serviceansvarig tekniker på Fortifikationsverket. Det är en speciell miljö här, säger Anders Holmberg. Visst finns här el, ventilation och alla vanliga system. Men här har man speciella krav, det är en speciell verksamhet. Det är viktigt att allt fungerar optimalt, förklarar Anders Holmberg. Byggnaden, som i dagligt tal kallas för Dyktanken, byggdes 1944, under andra världskrigets slut. Den skjuter upp som ett torn alldeles framför Amiralitetskyrkan Ulrica Pia. Tillsammans speglar de båda byggnaderna just den kontrast som man upplever här på Marinbasen. Nytt möter gammalt. Kulturminnen möter högteknologi. Anders Holmberg är specialist på de här husen och alla olika system. Försvarsmaktens verksamhet ska rulla, det är det som gäller. Efter åtta år på jobbet är han också väl insatt i försvarets rutiner, känner alla, har dialog hela tiden. Rutinkontroll varje morgon Längst ner under dyktanken, nere i källaren, finns hjärtat. Hit kommer Anders Holmberg varje morgon för rutinkontroller. Det är 287 kubik vatten i dyktanken och en avrinning ut till avloppsnätet på 10 15 cm i nivå per dygn. Varje morgon fyller vi på med kommunalt vatten. Efter helgen kan det vara upp till 40 cm som behövs, förklarar han medan han plockar fram kemikalielådan. Vattnet håller vi tempererat i 36 grader. I så varmt vatten bildas lättare bakterier. Vi kollar ph-värdet och mäter klorhalten. Du ser här, klorvärdet ligger på 0,99 ppm, perfekt! Så ska det vara. Börvärdet är 1,0. Här nere på bottenplanet finns också två kamrar som används av ubåtspersonal för uppstigningsövningar. Kolla, man går in här, säger Anders Holmberg och kliver in i den trånga kammaren. Sedan fyller instruktörerna på med vatten. När kammaren är helt fylld, så när som på ett andningsutrymme högst upp, öppnas en sluss och man skjuts upp i dyktanken med ett kraftigt tryck. Dyktanken en av Fortifikationsverkets många byggnader med speciell verksamhet. Anders Holmberg är ansvarig för tio fastigheter på Marinbasen. Kammaren där ubåtspersonal kan öva uppstigning. ÖPPET HUS 2/2012 9
fastighetsförvaltning På Marinbasen i örlogsstaden Karlskrona samsas kulturarv med den senaste högteknologin. Anders Holmberg ständigt på språng. Anders Holmberg och Johan Eriksson bidrar på olika sätt till driften av det unika fastighetsbeståndet i Karlskrona. Jag backar lite. Anders Holmberg skrattar och fortsätter: Det finns en hammare i en kedja här, om man får panik. Då knackar man bara på väggen, så öppnar de. Unika möjligheter att öva Jag följer Anders Holmberg vidare på morgonrundan medan han gör besiktningar och kontroller, checkar så att allt är som det ska, testkör en del system efter detaljerade rutiner. Allt journalförs. Vid varje enhet finns dokumentation som anger värden och datum för kontroll. Dykarskolan utbildar inte bara dykare utan också tryckkammaroperatörer och helikopterpersonal i att kunna använda nödluftsutrustning. Navalmedicin är ett annat område, där man genomför haveriutredningar, forskning och försök med ny materiel. Möjligheterna att öva på krissituationer är helt unika och därför övar här Räddningstjänsten, Kustbevakningen och dykare från många andra länder. Nu ska vi till DNC, säger Anders Holmberg, och hoppar in i bilen. Det ligger ute på Lindholmen. Vi passerar kajen med marinens fartyg, militärer på cykel, faluröda byggnader, betonghus och containers. Ett gytter av aktivitet råder på Marinbasen. Alla är på väg någonstans och det är bygg- och restaureringsprojekt lite överallt. DNC, Försvarsmaktens dykeri och navalmedicinska centrum, stod klart 2009. Byggnaden, som nominerades till Fortifikationsverkets arkitekturpris 2011, är rund och praktiskt nog förlagd i utrymda delar av ett kommunalt reningsverk. Utomhus finns två runda bassänger. Vi går in till den stora runda bassängen där Anders Holmberg tar prover. Ett fönster vid bortre sidan av bassängen bjuder in havet i rummet. Där ute finns Karlskronas vackra skärgård. 10 ÖPPET HUS 2/2012
fastighetsförvaltning Den här bassängen har 1 700 kubik vatten och är åtta meter djup i mitten. Här kan man träna olika arbetsmoment i cirka 20-gradigt vatten. De har alla möjliga övningar här, för attackdykare, räddningsdykare och olika proffsdykare. Vi ser till att allt fungerar som det ska, berättar Anders Holmberg som har ansvar för tio byggnader på Marinbasen. Utveckling pågår ständigt En trappa ner visar han strömningsbassängen, där försvaret kan träningssimma i vatten med kraftiga strömmar. Här finns också de nyinstallerade tryckluftskamrarna som kan vattenfyllas och simulera ett vattentryck motsvarande 200 meters djup. Högsta möjliga kvalitet, intygar Anders Holmberg. Men projektledarna har ännu inte informerat honom om vad som gäller med det nya systemet här. Han passar på att ta upp det där med kommunikation och engagemang, som ligger honom varmt om hjärtat. Vi som är husansvariga ska vara med från början vid ändringar och nya system. Då får man engagemanget, helheten. Utveckling pågår hela tiden. Den nya reningsprocessen vid en av bassängerna är ett exempel. För att slippa att rena vattnet med kemikalier vill man börja använda UV-lampor. Vi som jobbat med Dyktanken kan det här med kemikalier. Genom att vara med från början i diskussionerna får vi bättre kvalitet i det dagliga jobbet samtidigt som vi kan spara på kostnaderna. Annars slarvar vi, och det går ju inte. Du vet, jag är den där typen som vill att LP-skivorna ska stå rakt i hyllan. Inte nödvändigtvis i bokstavsordning. Jag har min egen ordning, blues för sig och rock för sig, säger Anders Holmberg. Brand det värsta som kan hända Vi tar bilen vidare till ännu en modern byggnad med en speciell verksamhet, Simulatorhuset af Chapman, som byggdes 2008. Den ligger sida vid sida med Repslagarbanan, ett av många uppmärksammade kulturarv på Marinbasen, och är utformad i arkitektonisk harmoni med omgivande byggnader. I simulatorhuset arbetar Sjöstridsskolan (SSS) med utbildning av marin personal. Med hjälp av datorsimulatorer kan man konstruera verkliga scenarier från konfliktområden i exempelvis Afghanistan. Utrustningen i lektionssalarna är mycket kostsam. I korridoren löper hyllmeter med elkablar. Lektionssalarna har namn som Gotland och Göteborg, samma som marinens fartyg. Det värsta som kan hända här är att det börjar brinna, men vi har ett avancerat brandskyddsystem. Sprinklersystemet ligger i konstant vattentryck, i 10-11 bars tryck. Vid 68 graders värme spricker ampullerna på munstyckena och cirka 100 liter vatten i minuten sprutas ut i sprinklersystemet, som är uppbyggt i fem sektioner, berättar Anders Holmberg. Jag kollar brandlarm, flödesvakt och ventiler regelbundet. Jag kör alla rattarna i botten. Det tar en stund. Det är några stycken som du ser. Anders Holmberg har en nära dialog med kunden Försvarsmakten och har en kontaktperson i varje hus. Han menar att det är viktigt med en levande dialog, och fortsätter prata om brandskydd. Ett systematiskt brandskyddsarbete ska medföra en hög standard och möjligheter att hela tiden utveckla och förbättra. I fartygets kontrollrum Lektionssalen Gotland ska motsvara kontrollrummet på ett av marinens fartyg. Luften är fuktig. Ett periskop står i centrum i rummet. Ljuden från monitorerna för tankarna till dramatiska scener i en utbåtsfilm. Här har vi gas som brandskydd. Sex tuber med 300 bars tryck töms i rummet under sex minuter. Gas är ett väldigt effektivt brandskydd, om man exempelvis, som här, vill skydda höga ekonomiska värden. Vi lämnar Gotland och går ner i källaren till hjärtat i den här byggnaden. Det visar sig vara hjärtat för alla Anders Holmbergs byggnader. Här i den här lilla datorenheten på väggen har jag alla system för alla mina byggnader: inkommande vatten, kyla, värme, ventilation, alla möjliga sorters larm, brandlarm, värderiktare, nödbelysning, luftkylan i serverrummet. Jag kan styra allt härifrån. Säkerheten är maximal här. Inget lämnas åt slumpen. Anders Holmberg trivs. Han gillar att ha superkoll och ser till att vidareutvecklas hela tiden. Snart ska han fyra dagar till Göteborg för en kurs i kemikaliehantering. Men att jobba med en kund som Försvarsmakten är en utbildning i sig, menar han. Det är en atmosfär av skärpa här. Ordning och reda. Man missar inte. Information är ytterst viktigt. Stressar av med dyktanksminut Anders Holmberg är en av fem husansvariga på enheten i Karlskrona och tillhör fastighetsgrupp Örlogshamnen. Totalt är de tolv personer i driftgruppen. Är det stressigt? Visst skulle jag vilja fördjupa mig mer i mina hus och få tid till att tänka på energieffektivisering och finjustering lite mer; att drifta mer förebyggande. Men om jag känner mig stressad får jag ta en dyktanksminut, säger han och ler. Dyktanksminut? Ja, det är något som jag lanserat här. Man tar hissen högst upp i dyktanksbyggnaden och ställer sig på taket vid relingen, blickar ut över havet med ön Gonatt och Kungsholmen och ser solen glittra på vattnet. Man står där en minut helt tyst och bara andas. Det laddar batterierna. Då minns man varför man jobbar här. fakta Fastighetsenhet Karlskrona utgörs av ett femtiotal anställda som sköter Marinbasen, säkra anläggningar under jord, helikopterhangarer, övnings- och skjutfält, ledningscentraler, kontor, förråd samt vägar och mark av olika slag i Karlskrona. Verksamheten påverkas av världsarvet. Enheten omsätter 170 Mkr/år exklusive investeringar. ÖPPET HUS 2/2012 11
fastighetsförvaltning Balansgång i ett levande världsarv text: maria sundberg foto: kari kohvakka Hur är det att arbeta med byggnader som tillsammans med Kinesiska muren, Taj Mahal och Stora Barriärrevet finns på Unescos lista över omistliga världsarv? I egenskap av samordnare för Kulturhantverksgruppen på Fortifikationsverket vet Johan Eriksson svaret. Örlogsstaden Karlskrona utsågs till världsarv 1998. Merparten av de kultur minnesmärkta byggnaderna finns inom Marinbasens område, vilket gör arbetsplatsen väldigt speciell. Vi är en liten grupp hantverkare som har förmånen att verka här, och den stora skillnaden mellan att arbeta med detta världsarv och andra är att det är ett levande kulturarv. Många kulturarv står bevarade i Sverige, öppna för visning. Våra byggnader används däremot i Försvarsmaktens dagliga verksamhet, berättar Johan Eriksson som är samordnare för Kulturhantverksgruppen på Fortifikationsverket och fortsätter: Det är en balansgång. Dialogen är allt. Varje åtgärd i en byggnad måste värderas utifrån ett verksamhetsperspektiv, samtidigt som det värderas utifrån ett kulturellt bevarandeperspektiv. Därför handlar mycket om att lösa problem. Det är en styrka att vara statligt anställd av den anledningen, att jobba i egen regi. Vi lyckas med detta genom att jobba nära kunden och ha en dialog där vi accepterar och förstår varandras verkligheter. Det gruppen gör idag är kulturarv om 50 år Johan Eriksson är typ femtionde generationens murare i hans släkt, som han själv uttrycker det. Till Karlskrona kom han för fyra år sedan från Arboga. Han är murare, byggnadsantikvarie och nu samordnare för Kulturhantverksgruppen. Det är jättebra att kunna hantverket som vi bidrar med i vissa restaureringar här. Men jag kan inte fastna i tanken på att allt ska vara kalkbruk; vi måste även vara uppdaterade på dagens tekniker. Det vi gör idag är kulturarv om 40, 50 år. Johan Eriksson talar gott om arbetskamraterna i Kulturhantverksgruppen. Det är en grupp skickliga hantverkare som alla har ett stort historiskt intresse. Och det är högt till tak i snickeriverkstaden. Ja, vi är kända för att ha högt i tak hos oss. Inga beslut tas utan ett resonemang. Slottsarkitekten har kanske sin idé om hur något bör göras och vi kan ha en annan. Då får man gå ut på plats, lyssna på varandra och hitta en bra lösning. Det gör vi alltid. Tänk om vi hela tiden var överens från början, då skulle vi inte få något gjort. Problemlösning halva jobbet Det är få som slår Johan Eriksson på fingrarna när det gäller att blanda kalkbruk. Men det räcker inte att bara vara byggnadsantikvarie på den här adressen. Problemlösning är halva jobbet. Kliv in som snickare i en byggnad med en takkonstruktion från 1840! Hur ska du kunna ha någon erfarenhet av hur man gjorde då, annat än teoretisk? Då måste man ta sig tid att undersöka varför de har valt att göra på ett visst sätt. Vi får ofta uppdrag att restaurera en särskild del av en byggnad, men när vi kommer dit inser vi kanske att det handlar om att rädda hela byggnaden. Vi måste alltid tänka på att det vi gör ska bevaras. Det är en förmån att jobba för en arbetsgivare som tänker i cykler, inte bara i kvartalsrapporter. Det handlar inte om att göra saker så fort som möjligt. Vi ska göra det så fort som möjligt med så hög kvalitet som möjligt. Men vad har byggnaden använts till? Hur ska den användas i dag av kunden Försvarsmakten? Någonstans där, mellan kulturvärde och tidsperspektiv, hittar vi en ekonomisk lösning. Virke från egen skog I snickeriet, inrymt i en av Karlskronas äldsta byggnader, är det full aktivitet. Kom här så förstår ni vad jag menar, säger Johan Eriksson och går bort till snickaren Anders Olsson, som renoverar fönster. De här fönstren hör hemma i Pjäsverkstaden. Vi ska restaurera alla fönsterbågar, över 200 stycken. Beslagen och de fyra färglagren visar att fönstren är tillverkade under tidigt 1800-tal. Men de är restaurerade senast på 50-talet. Vilken kulturhantverkare skulle behålla de här konstiga bultarna som de slagit i för att hålla ihop fönsterbågen? Men det gör vi. Varför? För att de fungerar bra och för att efterkrigstiden också har sin historia. Det funkar för verksamheten. Det motsatta visar Johan Eriksson genom att dra med oss till virkeslagret. Kolla här! De här nya portarna till Mönstersalsbyggnaden har vi tillverkat. De är av furu men ådringsmålade för att efterlikna ek, har gamla handsmidda järnbultar och är en exakt kopia av de gamla som var uttjänta. Virket kommer från vår egen skog i Kosta, det har legat på tork här i 2,5 år. De här dörrarna är ansiktet utåt på en praktfull byggnad från Gustav III:s tid, då Karlskrona var rikets tredje stad, ett kulturarvs-rolls Royce. Då ställer vi helt 12 ÖPPET HUS 2/2012