Frihet utan oberoende

Frihet utan oberoende Civila samhället och relationen till stat och kommun Andreas Linderyd

Förord Frihet utan oberoende. Bokens titel syftar på det civila samhällets relation till den offentliga sektorn. Civila samhället är en arena där människor är fria att engagera sig av eget val. Där finns också socialt inriktade organisationer som påverkas av politiska önskemål och statsmaktens intressen. När så blir fallet är ord som frihet och oberoende inte självklara. Den här boken handlar om relationen mellan civila samhället och offentliga sektorn. Intresset för ideella aktörer som professionella utförare i välfärdens kärnområden har under senare år ökat väsentligt, och det är angeläget att undersöka hur detta påverkar inte bara den service som erbjuds utan också enskilda aktörers frihet och värderingar. I boken förs samtal om detta med ledande civilsamhällsföreträdare, forskare och politiker. Jag vill med stor uppskattning rikta ett särskilt tack till alla som har ställt upp på intervjuer. Utan er gedigna erfarenhet och era viktiga synpunkter hade den här boken inte varit möjlig. Ett varmt tack också till mina härliga kolleger på Institutet för organisations- och arbetslivsetik (IOA) vid Ersta Sköndal högskola, inte minst Erik Blennberger som bidragit med skarpa analyser och värdefulla kommentarer under hela arbetet. Projektet har genomförts med finansiellt stöd av Sektor3 tankesmedjan för det civila samhället. Stockholm i oktober 2008 Andreas Linderyd

Innehållsförteckning Förord 1 Inledning 6 2 Civila samhället 9 Mer än ett mellanrum 10 Formellt och informellt 11 Särart 11 Språket 12 För de egna och för de andra 14 Proffsigare med åren 15 Superaktivisterna 17 Informella insatser 20 Kvinnofälla? 21 Medelklassens arena 22 Statsindividualisterna 25 3 Närhet och oberoende relationerna till det offentliga 28 Ansvaret för välfärden en historisk översikt 28 Inget nollsummespel 31 Roller 34 Bara komplement? 37 Stödhjul eller strypkoppel? 40

4 Civila samhällets identitet 48 Särart 48 Identitet 49 Sektoridentitet 49 Självgodhetens kultur? 51 Etiska värden och normer för socialt arbete 52 Argument för ideellt socialt arbete 58 Varför växa? 61 5 Civila samhället och politiken 62 Regeringspolitik 1993 2006 62 Reinfeldts regeringsförklaringar 68 Nya löften och gemensamma åtaganden 73 Mångfald på riktigt 76 Civilsamhällsföreträdarna 77 Partiföreträdarna 81 Politikernas civilsamhälle bara retorik? 95 6 Andra delar av Europa 97 Storbritannien 97 Norge 102 Vägval 107 Ett globalt förändringstryck 108 Möjligheterna 108 Samverkan med näringslivet 109 Resurserna 111 Volontärskap eller professionalism? 112 Civila samhället 2020 112 Slutord 114 Referenser 117

1 Inledning Jämfört med många andra länder har Sverige ett livskraftigt civilsamhälle. Men det är angeläget med fler aktiva människor och fler enskilda aktörer inom välfärdens kärnområden. Det ger kvalitet och mångfald, bättre välfärd och ett samhälle med mer personligt ansvar och fler mellanmänskliga kontakter. Kanske är det ungefär så som statsminister Fredrik Reinfeldt resonerar tidigt på morgonen den 6 oktober 2006. Klockan nio intar han riksdagens talarstol för att hålla sin första regeringsförklaring. Förväntningarna är stora. Det har varit maktskifte i Rosenbad och den borgerliga alliansen ska nu staka ut en riktning för landet de närmaste åren. Mycket av talet ägnas som väntat åt det ekonomiska läget, människors utanförskap och vad politiken kan göra för att få fler i arbete. Men så händer plötsligt något mer överraskande. Statsministern tar upp civila samhällets betydelse och säger att den offentliga välfärden ska vara ett komplement till ett samhälle som i högre grad präglas av medmänsklighet, ansvarstagande och idealitet. Det är en skarp markering helt klart och signalerna från regeringen får ledande företrädare i civila samhället att vädra morgonluft. Det här är något de väntat länge på. Ändå ställer regeringsförklaringen en rad frågor. Hur långt sträcker sig det offentligas ansvar? Vad menas med

7 Det civila samhället civila samhället och vilken frihet ska enskilda aktörer ges? Stämmer retorik och praktik överens? Ska det offentliga vara ett komplement till det civila? Och menar regeringen allvar med att den offentliga servicen lämnar en del övrigt att önska när det gäller medmänsklighet och ansvarstagande? Eller är formuleringarna i regeringsförklaringen bara ett uttryck för en borgerlig livssyn? För att samhället är större än staten? Syftet med denna bok är att klargöra relationen mellan civila samhällets sociala organisationer, staten och kommunerna. Boken skrivs när alliansen är mer än halvvägs i sin mandatperiod, och det är angeläget att undersöka vad talet om civila samhället betyder i praktiken och hur ett gränsöverskridande samarbete kan se ut. Särskilt uppmärksammas den historiska överenskommelsen mellan regeringen och så kallade idéburna organisationer inom det sociala området, idéarbetet i de politiska partierna och relationerna mellan offentliga och civila sektorn i andra delar av Europa. Ett annat viktigt syfte är att visa på olika uppfattningar när det gäller det mervärde som skapas genom människors engagemang och insatser i civila samhället. Med avstamp i det aktuella kunskapsläget och i intervjuer främst med politiker och inflytelserika företrädare för civilsamhället granskas civilsamhällets identitet, uppdrag och betydelse för välfärden i Sverige. Intervjuerna genomfördes mellan april och oktober 2008. 1 Boken har åtta kapitel och efter denna inledning följer i kapitel 2 en beskrivning av viktiga uttryck och begrepp. Jag redogör för civila samhällets utveckling och ger en översikt över människors ideella engagemang i Sverige. Det tredje kapitlet visar på roller som enskilda aktörer har och kan ha i relation till stat och kommun och betydelsen av det offentliga bidragssystemet. I kapitel 4 beskrivs civilsamhällets identitet och särart. Här presenteras argument för sociala insatser och etiska värden och normer som ofta framhålls. Kapitel 5 handlar om politiken och civila 1 Samtliga intervjuade har tagit del av sina egna citat.

8 samhället. Här granskas alliansens regeringsförklaringar, riksdagspartiernas positioner, lagar och utredningar som berör föreningar och branschorganisationer inom vård och omsorg och även skälen bakom ökad samverkan mellan staten och civila samhällets aktörer. Det sjätte kapitlet skildrar civila samhället i Norge och Storbritannien. Kapitel 7 tar sikte på framtiden. Jag resonerar om viktiga vägval och hur marknaden för vård och omsorg skulle kunna utvecklas fram till 2020. Allra sist dras några slutsatser om civila samhällets betydelse för välfärden och för människors känsla av delaktighet och samhörighet.

2 Civila samhället På policyområde efter policyområde, i nationalstat efter nationalstat, i Europeiska Unionen, i Världshandelsorganisationen, i Förenta Nationerna, i Världsbanken, ja snart sagt överallt där samhällsutveckling diskuteras tycks begreppet vunnit anklang och politiskt genomslag. 2 I boken Civilsamhälle Några forskningsfrågor visar Erik Amnå på ett genomslag för ordet civilsamhället. Många är de som vill göra begreppet till sitt och många är de forskare som blir ystra inför begreppet, förklarar han. Själv tycker Amnå att det finns skäl att förhålla sig skeptisk till ett begrepp som är så omhuldat och som kommit att rymma så olika empiriska företeelser och så skilda ideologiska projekt. Folkpartister, flyktinggömmare, försäkringsbolag och frimärksklubbar alla vill de förknippas med civilsamhället för att bli något mer än de dittills förefallit vara. 3 Många samhällsvetenskapliga forskare väljer att beskriva samhället i fyra sfärer eller sektorer. Det är så klart ett förenklat tankesätt. Men för den som vill tolka rörelser i samhället och förstå människors syften och drivkrafter har indelningen ändå sina poänger även om skarpa gränser ständigt luckras upp och aktörer i de olika sektorerna hela tiden lär och tar intryck av varandra. Jag skiljer därför som de flesta forskare i Sverige mellan staten, näringslivet, familjen och civila samhället. 4 2 Amnå 2005. 3 Amnå 2005. 4 Se bland andra Wijkström och Lundström 2002.

10 Det här kapitlet handlar om civila samhället. Jag beskriver vad som menas med civila samhället, återspeglar vanligt förekommande diskussioner och visar hur denna sektor har utvecklats de senaste åren i Sverige. En stor del av kapitlet ägnas åt hur och i vilken omfattning människor i vårt land engagerar sig. Även här uppmärksammas framför allt enskilda aktörer i det sociala området. Mer än ett mellanrum Det civila samhället beskrivs ibland som ett mångtydigt mellanrum. 5 Men även om denna del av samhället länge haft oklar status och varit i skymundan av marknaden och det offentliga, är det inte klockrent att beskriva det som ett mellanrum. Civila samhället är stiftelsernas, föreningarnas och kooperativens arena. Här placeras det etablerade sjukhuset och friskolan som just har bildats. Här finns arbetsgivarorganisationer, djurskyddsföreningar, fackförbund, kvinnojourer, politiska partier, religiösa församlingar och supporterklubbar. Här utvecklar nya generationer föreningar som varken har styrelse eller kongress men som ändå vilar på demokratiska värderingar. Sfären ger också rum för informella nätverk och vänskapsrelationer. Det är kort sagt en omistlig arena i samhället och dess myriad av aktiviteter och verksamheter bidrar till att andra sektorer fungerar bättre. Här och nu kan jag tyvärr inte reda ut historiken kring uttrycket civila samhället. 6 Att avgränsa och definiera denna mångfald av organisationer är heller inte oproblematiskt. Hör till exempel AIK Fotboll AB hemma i civila samhället eller i näringslivet? Sker informella sociala insatser för kusiner i familjesektorn eller i civila samhället? Klart är att varje sektor har vissa gemensamma värden, 5 Amnå 1995. 6 I en kort utblick i civilsamhällets idéhistoria visar Erik Amnå (2005) på två innebörder. Från början och helt dominerande inom den liberala traditionen betonas civiliseringen som ett kvalitetskriterium på allehanda sociala system. Men från och med vad den tyske filosofen Friedrich Hegel kallar det borgerliga samhället får begreppet civilt samhälle också det drag av icke-statlig, sektoriell avgränsning som är typisk för nutida begreppsanvändning anser Amnå. Se också Svedberg och Trägårdh 2006.

11 Det civila samhället men gränserna är inte skrivna i sten. Som exempel kan nämnas Kooperativa förbundet (KF) och Svenska kyrkan. De har ändrat både karaktär och sektortillhörighet under senare år. 7 Formellt och informellt I det civila samhället kan man skilja mellan en formell och informell del. Den formella delen består av medlemskap i föreningar, deras verksamheter som helt och hållet kan drivas av anställd personal och frivilliga insatser som kan vara oavlönade eller symboliskt arvoderade. Man skiljer också mellan att vara medlem i en förening och att vara aktiv i en förening genom att göra direkta insatser eller genom att delta i olika arrangemang. 8 Med det informella civila samhället brukar tjänster för vänner, grannar och kolleger avses det vill säga frivilliga insatser som inte görs i en förening. Hit räknas sociala nätverk och det spontana mötet i sporthallen eller på krogen. Resenärerna på en bussresa, gästerna på ett café, deltagarna i en gudstjänst och åskådarna på en idrottsgala bildar således en kortvarig social formation i det civila samhället. Direkta insatser för släktingar räknas däremot till familjesfären. 9 Särart Även om det kanske inte alltid tycks självklart är relationer, sociala nätsajter, medlemskap i en förening och informella hjälpinsatser för vänner och grannar något som vi gör eller deltar i på frivillig basis. Erik Blennberger argumenterar för att det är just det frivilliga valet som utgör civila samhällets särart. De allra flesta kan inte välja bort att vara medborgare i ett land, undvika att handla på marknaden eller ingå i en familj. Föreningar, nätverk eller evenemang kan däremot de allra flesta välja själva. Valet kan också vara att helt stå utanför sådana sammanhang. 10 7 KF upplevs numera mer som företag än förbund och Svenska kyrkan är sedan separationen från staten en ideell förening. 8 Blennberger, Habermann och Jeppsson Grassman 2004. 9 Blennberger, Habermann och Jeppsson Grassman 2004. 10 Se bland annat Kulturdepartementet 1999, Trägårdh 2000 och Blennberger, Habermann och Jeppsson Grassman 2004.

12 Språket I Sverige tycks hur många begrepp som helst användas för verksamhet som bedrivs på annat sätt än i offentlig eller privat regi. Social ekonomi kan betraktas som ett övergripande uttryck för både kooperationen och den ideella sektorn. 11 Så här definieras det av en arbetsgrupp i regeringskansliet i slutet av 1990-talet: Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheten inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. 12 Men som Lars Trägårdh noterar är det från Frankrike importerade begreppet relativt främmande och obekant för de allra flesta svenskar. 13 Det har anammats av i huvudsak kooperationen, miljöpartiet och en liten falang inom vänstern men används inte särskilt ofta när jag nu intervjuar politiker och företrädare för civilsamhällets organisationer. Däremot förekommer det i ansökningar och andra handlingar eftersom begreppet är väl förankrat och flitigt hänvisat till i EU-sammanhang. Andra uttryck som förekommer är frivilligorganisationer, idéburen verksamhet, idéburna organisationer, folkrörelser och nonprofit (inte vinstutdelande). Folkrörelser är landsomfattande organisationer med stor medlemsbas inom den ideella sektorn. Här hör nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen, idrottsrörelsen och folkbildningsrörelsen hemma. Mer nybildade aktörer med fokus på till exempel genus- och miljöfrågor faller inte sällan under beteckningen nya sociala rörelser. 11 Wijkström och Lundström 2002. 12 Kulturdepartementet, 1999. 13 Trägårdh 2000.

13 Det civila samhället Få termer har entydig definition, vilket vållar en viss förvirring, och betydelsen av ett ord kan variera med ideologisk hemvist. Till skillnad från början av 1990-talet, då det nymyntade importerade ordet civilt samhälle var så ideologiskt laddat att det undveks av flera forskare, är det numera ett väl etablerat begrepp i svensk forskning men rätt sparsamt använt i samhällsdebatten. 14 Det är positivt att begreppet civila samhället inte längre används som ett ideologiskt slagträ. Men det betyder ändå inte att det är glasklart vad som avses eller att det är lätt att kommunicera. Även om det inte finns några mätningar som visar att så är fallet, tycks folk i allmänhet ha en vag uppfattning om vilken typ av verksamhet eller organisationer som faktiskt åsyftas. I samhällsdebatten verkar det också pratas mer om ideella och idéburna sektorn än om civila samhället. Vissa politiker, i synnerhet kristdemokrater, inkluderar även familjen och insatser för anhöriga i civila samhällets sfär. Vad det beror på finns anledning att diskutera vidare. Ett annat problem, som bland andra norska statsvetaren Håkon Lorentzen belyser, är att sektorn ofta definieras utifrån vad den inte är. Man använder ord som nonprofit och non-governmental för att visa att marknadens aktörer och offentlig verksamhet inte inbegrips i den civila sektorn. Det kan vara nog så viktigt, men gör oss inte nödvändigtvis klokare på vad som kännetecknar det civila samhället och vad som är dess särart och mervärde. 15 I överenskommelsen mellan regeringen och civilsamhällets sociala organisationer används uttrycket idéburen. I retoriken är det valet att frivilligt gå samman kring idé och värdegrund som gör att organisationerna kallar sig idéburna. 16 I praktiken är ordet en kompromiss. Den kooperativa rörelsen, som har företag som ägs och drivs 14 Se t ex SOU 1993:82. Den svenska versionen av begreppet lanserades av tankesmedjan Timbro närstående skribenter, forskare och politiker. Enligt Trägårdh accepterade inflytelserika vänsterdebattörer deras definition av begreppet och tolkade det som en täckmantel för en nyliberal attack mot välfärdsstaten. Se också Trägårdh 1999 och kapitel 3. 15 Lorentzen 2007. 16 Överenskommelse mellan regeringen, idéburna organisationer inom det sociala området och Sveriges Kommuner och Landsting.

14 av sina medlemmar i form av ekonomiska föreningar eller aktiebolag, betraktar inte sin verksamhet som ideell. Men rörelsen finner ordet idéburen relevant. Det finns inget som hindrar organisationerna från att använda ett namn som är praktiskt gångbart. Problemet har ju många gånger varit det omvända, att civilsamhällets aktörer utan större protest låter sig definieras av andra. Ändå är uttrycket idéburen knappast optimalt. Borde inte i så fall ett gäng företagare, som utifrån en tydlig affärsidé och värdegrund startar ny verksamhet, också betraktas som idéburna? Skillnaden, enligt såväl Peter Örn regeringens representant i dialogen och sakkunnig hos statsrådet Nyamko Sabuni (fp) som flera ideella företrädare, är att företaget har vinsten som yttersta drivkraft. 17 Det är förstås riktigt, men hjälper oss ändå inte att dra en tydlig gräns mellan civila samhället och näringslivet. Man kan ändå undra varför endast nonprofit-verksamhet ska kallas idéburen. Inom både näringslivet och offentlig sektor finns goda idéer. Och det finns föreningsverksamheter som framstår som ganska idéfattiga. Det gör det diskutabelt att ha detta namn på en hel sektor. Som dessutom skulle skilja ut den från andra. För de egna och för de andra Med socialt inriktade organisationer avses här aktörer som har en primär välfärdsinriktning. 18 De är självstyrande, nonprofit och har inslag av idealitet i betydelsen att de förutsätter oavlönade insatser, även om verksamheten i huvudsak kan drivas av anställda. 19 Jag skiljer också som vanligt är mellan organisationer som främst gör insatser för sina medlemmar och de som i huvudsak bedriver verksamhet för andra. Till den förra kategorin räknas kooperativ, pensionärsorganisationer, handikapporganisationer, patientföreningar, klientorgan- 17 Örn, intervju. 18 SOU 1993:82. 19 Johansson 2005.

15 Det civila samhället isationer och olika självhjälpsgrupper. Till den senare hör organisationer som Bris Barnens rätt i samhället, Röda Korset, Rädda Barnen och Stadsmissionen. 20 Proffsigare med åren I Sverige har civila samhället länge haft en undanskymd roll i forskning och samhällsdebatt. 21 Men under 1990- talet ges den ideella sektorn allt större uppmärksamhet. 2002 omsätter den 140 miljarder kronor mer än dubbelt så mycket som tio år tidigare och sysselsätter 145 000 personer, vilket då motsvarar ungefär 6 procent av BNP och 3,3 procent av arbetskraften. 22 29 000 personer är anställda inom social omsorg och 4 500 inom sjukvård. Andelen frivilligt aktiva är också fler än tidigare. 23 I många andra länder är den ideella sektorn mer professionell i betydelsen att den har fler anställda. Bara en fjärdedel av arbetet i den ideella sektorn i Sverige utförs av avlönad personal. Resten svarar de frivilliga för, det vill säga människor som inte får någon ersättning för sina insatser. 24 Ändå råder det inga tvivel om att formerna för människors inflytande i det civila samhället har förändrats under senare år. Tommy Lundström och Filip Wijkström är tidigt ute men inte ensamma om att notera ökad professionalisering av sektorn, också uttryckt som en rörelse från röst till service. Krav ställs på förbättringar i största allmänhet allt från strategiarbete till insamlingsmetoder. Med professionalisering som ledstjärna anställer allt fler organisationer 20 SOU 1993:82. 21 Se bland andra Svedberg 2005. Vid beskrivningar av och forskning om de nordiska välfärdsstaterna har den ideella sektorn negligerats. Enligt Svedberg har detta både att göra med nordisk välfärdsforskningstradition och med underliggande ideologiska ställningstaganden. 22 Uppgift om värde i relation till BNP är hämtad av Torbjörn Einarsson 17/9 2008. 23 Wijkström och Einarsson 2006. 2002 uppgår antalet anställda inom social omsorg till 28 900 (23 000 exklusive Svenska kyrkan), vilket är en ökning med 9 100 personer sedan 1992. 24 Wijkström och Lundström 2002. Författarna visar att länder som Israel och Irland har en professionaliseringsgrad på omkring 80 procent medan avlönade anställda utför runt 45 50 procent av de ideella organisationernas arbete i Finland, Frankrike och Storbritannien.

16 avlönad personal för att utföra arbetet. Allt mer verksamhet kontrolleras och styrs via utvärderingar och revisioner, allt mer verksamhet bedrivs i stiftelseform och allt mer av formuleringar och tankegods hämtas från näringslivet. Filip Wijkström och Torbjörn Einarsson beskriver det också som en rörelse från valt till betalt förtroende, andra talar om en meritokratisering och marknadisering av föreningsväsendet. Det kan förvisso leda till högre kvalitet på de tjänster som produceras men också till ökad slutenhet och i förlängningen en försvagning av demokratin. Anställd personal tar större ansvar och antalet frivilliga som inte är medlemmar i organisationen blir fler. Detta sker samtidigt som medlemmarnas traditionella inflytande minskar. 25 Trots att medvetenheten om den ideella sektorn och hur den påverkar det övriga samhället är förhållandevis svag får de socialt inriktade organisationerna efter hand allt större erkännande. Under början av 1990-talet är intresset främst knutet till deras volontärverksamhet. Ledande företrädare för offentlig sektor lyfter i spåret av en statsfinansiell kris fram vikten av frivilliga insatser i välfärdsarbetet, särskilt inom äldreomsorgen. Gradvis växer det också fram en ökad förväntan på organisationerna som utförare av offentliga uppdrag på kontrakt och entreprenader. Totalt sett är det organiserade civilsamhället i Sverige minst lika stort som i jämförbara länder, även om det med sin medlemsbaserade folkrörelsekaraktär skiljer sig från exempelvis civilsamhället i USA och Storbritannien. 26 Den civila sektorn är förhållandevis stor inom idrott, kultur och fritid och relativt liten inom välfärdssektorn. 25 Se Lundström och Wijkström 1995, Wijkström och Einarsson 2006 och Svedberg 2005. 26 USA har 1,6 miljoner non-governmental organisationer ungefär 1 per 187 invånare. 1,1 miljoner av dessa är så kallade religious and charitable organizations, 91 000 så kallade social/recreational and fraternal clubs och 135 000 så kallade legislative advocacy groups, visar Kristina Gross i en föreläsning på Ersta Sköndal högskola. Hon visar också att regeringen under senare år tagit flera initiativ till stöd för den civila sektorn, bland annat har en särskild enhet inrättats i Vita Huset i syfte att koordinera regeringsstödda volontärprogram och underlätta det sociala arbete som bedrivs av kyrkor och andra religiösa samfund. Se Gross 2008.

17 Det civila samhället Föreningarna är i hög grad självfinansierade, 29 procent av intäkterna utgörs av offentliga medel. Det gäller emellertid inte dem som är verksamma inom välfärdens kärnområden, som till 70 80 procent finansieras via statsbudgeten. 27 Den civila sektorn i Sverige är vilket ofta är värt att påminna om mindre beroende av offentliga medel än vad som är fallet i många andra länder. Enligt Lundström och Wijkström beror det dock inte på att svenskar skänker mer pengar eller på att föreningslivet är osedvanligt bra på att samla in pengar. Snarare är förklaringen att de svenska organisationer som mottar mest pengar verkar inom områden där den ideella sektorn haft mindre ekonomisk betydelse. 28 Superaktivisterna Svenska folket ligger i täten när det gäller föreningsarbete. Med nästan 200 000 organisationer och 32 miljoner medlemskap står Sverige vid en global jämförelse som mer föreningstätt än de flesta andra länder. Bara i USA, Norge och Holland gör lika stor del av befolkningen insatser i ideella föreningar. 29 Synen på det ideella arbetets egenvärde, moraliska förpliktelse och värdeskapande kraft har också stärkts i Sverige under senare år. Av en befolkningsstudie av civilsamhällsforskningen vid Ersta Sköndal högskola från 2005 framgår till exempel att två tredjedelar av befolkningen mellan 16 och 74 år anser att frivilligt aktiva erbjuder något annat än vad avlönad professionell personal gör. 30 Tidigare befolkningsstudier av Ersta Sköndal högskola (1992 och 1998/1999) visar att drygt tre miljoner svenskar gör en ideell insats i en förening under ett år. Dessutom utför drygt två miljoner regelbundna informella insatser. I vissa fall handlar det förstås om personer som ställer upp 27 Lundström och Wijkström 1997. 28 Wijkström och Lundström 2002. 29 Se t ex Jeppsson Grassman 1999, Svedberg 2001 och Wijkström och Lundström 2002. I antalet medlemskap inkluderas ekonomiska föreningar inom kooperationen. Hälften av Sveriges ideella föreningar är yngre än tio år. 30 Olsson, Jeppsson Grassman, Svedberg 2005.

18 på flera områden, det vill säga som gör både en organisatorisk och en informell insats. Men totalt sett gör ändå så många som två tredjedelar av alla medborgare mellan 16 och 74 år en oavlönad insats utanför det egna hemmet. 31 Sverige och övriga nordiska länder har alltså motbevisat föreställningen att kampen mellan staten och civila samhället är ett nollsummespel. Den starka staten kväver inte nödvändigtvis människors lust och förmåga att göra frivilliga insatser. Däremot påverkar det hur engagemanget ser ut. Att det ideella engagemanget är unikt i sin karaktär bekräftas i ovan nämna studie från 2005. Så här beskriver Lars-Erik Olsson, Eva Jeppsson Grassman och Lars Svedberg idealtypen av en aktiv medborgare i Sverige: 32 aktiv man eller kvinna mitt i karriären, välutbildad och välförankrad socialekonomisk, har barn, är född i Sverige, kommer från en familj med tradition av föreningsarbete, har fler och tätare informella nätverk än andra, gör informella insatser till exempel för en anhörig eller granne vid sidan av sitt övriga engagemang. Studien visar även att 51 procent av befolkningen utför frivilliga insatser, engagemanget är stabilt över tid, andelen aktiva är fler än tidigare, sättet att engagera sig har förändrats något under senare tid, den aktiva individen lägger i snitt 14 timmar i månaden på ideella insatser eller 3,5 timmar i veckan; detta ska jämföras med 12 timmar i månaden i slutet av 1990-talet, män gör mätt i tid något fler insatser (14 timmar) än kvinnor (13 timmar), 33 31 Jeppsson Grassman 1993, Svedberg 2001. 32 Olsson, Jeppsson Grassman, Svedberg 2005. 33 Kvinnor är mer aktiva i religiösa organisationer, i ideellt arbete i offentlig

19 Det civila samhället män gör lite fler insatser inom idrott och kvinnor lite fler inom sociala organisationer, 30 45-åringar är mest aktiva, de aktiva 40-talisternas starka dominans håller på att brytas, styrelseuppdrag och administrativt arbete är den vanligaste typen av insats, personer bosatta i landsbygd är mer engagerade än storstadsbor, 2005 är 70 procent av de aktiva också medlemmar jämfört med 85 procent 1998, 34 idrotten fortsätter att samla flest frivilliga; 20 procent av den vuxna befolkningen är verksam i någon idrottsförening, civilsamhället är omistligt för medborgarnas välfärd. När det gäller människors insatser i humanitära föreningar noteras 2005 däremot en tillbakagång jämfört med slutet av 1990-talet. Den uppgång som ägde rum under förra decenniet har således inte fortsatt. Siffrorna är tillbaka till de nivåer som rådde i början av 1990-talet. 35 Samtidigt visar Olsson, Jeppsson Grassman och Svedberg att direkta sociala insatser ökar utanför föreningslivet och att insatser av mer ad hoc-artat slag är mycket mer omfattande än i början av 1990-talet. Det tolkas som en omfördelning av engagemanget, både mellan organisationstyper och av uppgifter. Gamla föreningsformer får ge vika för betalda och professionella inslag. Andra studier visar dessutom att insatser för närstående anhöriga ökar, vilka alltså ligger utanför det civila samhällets sfär. En annan regi och i andra socialt inriktade föreningar. Män är mer aktiva i bostadsföreningar, motororganisationer, friluftsorganisationer och idrottsföreningar. När det gäller humanitära organisationer, religiösa samfund, nykterhetsorganisationer, ordenssällskap och politiska partier ökar engagemanget i slutet av människors yrkesaktiva ålder. 34 Olsson, Jeppsson Grassman, Svedberg 2005. Studien visar att medlemskapet navet i svensk folkrörelsetradition minskar i betydelse. Men i den äldsta gruppen, 75 85 år, är andelen medlemmar fortfarande så hög som 90 procent. Undersökningen visar också att fler män än kvinnor är medlemmar. I övriga Europa är i snitt 60 procent av de aktiva också medlemmar. 35 Olsson, Jeppsson Grassman, Svedberg 2005.

20 tolkning är att många människor hellre ger pengar än tid, något som bland annat blev tydligt i samband med flodvågskatastrofen i Asien 2004. En slutsats som författarna drar är att tillgången till sociala arenor avgör hur aktiva människor blir. Ju fler arenor genom arbete, boende, barn och personliga nätverk desto större engagemang i föreningslivet. Detta samband har även lyfts fram i tidigare studier och Lars Svedberg exemplifierar med att nästan två tredjedelar av de aktiva blir ombedda att hänga på av andra. 36 Det tycks också uppenbart, anser Olsson, Jeppsson Grassman och Svedberg, att civila samhället inte fungerar som en bro från det privata livet till samhällslivet för personer med svag socioekonomisk förankring. Med andra ord: Ju mer kompetens som krävs för föreningsarbete, desto större är risken att tappa bort de lågutbildade, de utan nätverk och de minst välartikulerade. 37 Det gör också att det ideella Sverige inte når människor i utanförskap i den utsträckning som man skulle kunna hoppas och tro. 38 Informella insatser Olsson, Jeppsson Grassman och Svedberg har även studerat informella insatser i Sverige till exempel skjutsning, matinköp, trädgårdsarbete, städning, passning och tillsyn som görs utanför en förening. När det gäller dessa typer av insatser påminner Svedberg om att det ibland är svårt att dra gränser. Hur ska man till exempel bäst mäta engagemang där en medlem i en pensionärsorganisations väntjänstverksamhet regelbundet ringer till någon klubbmedlem och även gör informella insatser utanför föreningen för samma person? 39 Hur som helst visar studien att informella insatser ökar påtagligt både vardagligt hjälpgivande och hjälp till människor med särskilda omsorgsbehov medan det socialt inriktade arbetet i föreningsform 36 Svedberg 2001. 37 Se bland andra Svedberg 2005. 38 Olsson, Jeppsson Grassman, Svedberg 2005. 39 Se bland andra Svedberg 2001.