JUSSI SIMPURA HELI MUSTONEN PIRJO PAAKKANEN Nya drycker - nya dryckesmonster? Moderniseringen av de finlandska dryckesvanorna jamfort med trender EG-Ianderna Vad menar man nar man sager att dryckesmonstren moderniseras? Det ar ju en narmast tautologisk sanning att alia forandringar i vårt satt att dricka alkohol kan tolkas som ett utslag av modernisering, oberoende av i vilken riktning forandringarna går. Inom alkoholforskningen brukar man med begreppet modernisering ofta avse en internationeli likriktning eller homogenisering (homogenization) av dryckesmonstren. Ibland, men sailan explicit, koppias begreppet modernisering ihop med en tilltagande, medveten sjalvkontroll på alia livets områden, inklusive drickandet. I den har artikeln betraktar vi likriktningen av alkoholvanorna som ett utslag av en moderniseringsprocess. Vi utgår från de tankegångar som nylige n framfordes av Hupkens et al. i en artikel (Hupkens et al. 1993; se också Knibbe & Hupkens 1993), dar de analyserade den okade konvergensen i dryckesmonstren i EG- landerna. Deras viktigaste fråga gallde huruvida den traditionella skillnaden mellan syd och nord annu existerar, dvs. mellan land erna vid Medelhavet och landerna vid Nordsjon. Det man specielit intresserade sig for var om denna distinktion också galler for de nya alkoholdryckerna i respektive region, dvs. for olet i soder och vinet i norr. En av frågestallningarna gallde drickandets sociala kontext: på vilket satt forandras den traditionella vanan att dricka vin till maten i soder respektive ol utom måltiderna i norr? Den internationella likriktningen av dryckesvanorna ar ett gammalt tema inom alkoholforskningen (se t.ex. Sulkunen 1983; Makela et al. 1981). I praktiken kan detta ske på tre satt: genom substitution, addition eller bådadera. I det forsta fallet ersatter de nya dryckerna de traditionella. I det andra blir de nya dryckerna ett tillagg till de tidigare, och påverkar inte namnvart de traditionella dryckesmonstren. Erfarenheterna från ett antal industrialiserade lander under efterkrigsperioden visar att konsumtionsokningen i forsta hand varit en fråga om addition, inte substitution (Makela et al. 1981, 8). Sedan konsumtionsokningen uppnådde sitt maximum kring 1980 har forandringens monster antagligen blivit mer komplicerade. Vi ger har ett bidrag till diskussionen om modernisering och konvergens, genom att beskriva de forandringar som skett i de finlandska alkoholvanorna mellan 1984 och 1992. Resultaten bygger - 265-
på den senaste i raden av intervjuundersokningar, som med åtta års intervall utforts sedan 1968 (se Simpura (ed.) 1987). Vi forsoker placera in Finland på den vasteuropeiska dryckeskartan, genom att jamfora våra resultat med data från landerna inom den Europeiska gemenskapen, sådana de presenterats av Hupkens et al. (1993). Med tanke på den mer generella diskussionen ar Finland som exempel intressant, eftersom landet genomgått ratt dramatiska forandringar i dryckesvanorna sedan 1960-talet, både visavi konsumtionsnivå och valet av dryck. Finland hor till de mycket få industrialiserade vastlander diir man annu i slutet av 1980-talet upplevde en okning av den sammanlagda alkoholkonsumtionen. Denna konsumtionsokning sammanfoll med en betydande forandring av dryckesmonstren: de svaga vinerna och det svaga olet okade i popularitet, på bekostnad av brannvin, starkvin och starkai. De viktigaste indikatorerna i en beskrivning av dryckesmonstren utgors av antalet nyktra respektive dryckesfrekvensen. En annan indikator man ofta anvander ar i vilken mån man konsumerar stora mangder alkohol per gång. Den sistnamnda indikatorn har av tradition varit av siirskild betydelse inom den finlandska alkoholforskningen, eftersom ''berusningsdrickandet'' ansetts vara det mest dominerande draget i den finska dryckeskulturen. Denna aspekt kommer emellertid i det foljande att beroras endast flyktigt, eftersom vårt huvudsakliga intresse ligger i att gora resultaten jamforbara med motsvarande data från EG-undersokningen från år 1988. Vi utgår i vår analys av dryckesmonstret i likhet med Hupkens et al. (1993) från foljande tre aspekter: 1. den typ av alkoholdryck som dominerar 2. hur ofta man dricker ouka alkoholdrycker 3. hur ofta man dricker alkohol till maten. Trender i den finlandska alkoholkonsumtionen Ser vi på den finlandska alkoholstatistiken observerar vi att den ekonomiska uppgången mot slutet av 1980-talet återspeglades i form av en drygt 10-procentig okning av alkoholkonsumtionen från 1984 till 1991. Den darpå foljande djupa och plotsliga ekonomiska krisen gjorde att okningen avstannade, och for narvarande minskar konsumtionen. Ser vi på konsumtionens sammansattning Figur 1. Alkoholkonsumtionen i Finland 1980-1992 enligt typ av alkoholdryck; liter 100 % alkohol per invånare In., 7 lolall kan vi konstatera att det skett en overgång till svagare drycker. Speciellt stor har okningen varit då det galler svagt ol, eller det som i Finland kallas "mellanol". Detta delvis som en foljd av prispolitiken, som favoriserat denna typ av ol. Detsamma galler de svagare vinerna, men dessa står andå fortfarande for en ratt liten del av totalkonsumtionen. Konsumtionstrenderna återges i fig. 1 och tabell 1. Sedan 1980 har konsumtionen av starkviner sjunkit, och iir i dag endast halften av den dåvarande nivån. Konsumtionen av svaga viner har på motsvarande satt under samma tidsperiod okat med mer an det dubbla. Utgår vi från konsumtionen av mangden absolut alkohol står de svaga vinerna for två tredjedelar av den totala vinkonsumtionen, medan den år 1980 annu utgjorde enbart en tredjedel. Konsumtionen av den fardiga cocktailblandningen "Long drink" steg till c. 25 % av både starka och svaga viner, men har minskat kraftigt under 90-talet. Starkolet, dvs. ol med en alkoholprocent som overstiger 4.7 volymprocent, blev mycket populart på 1980-talet, och stod for mer an 40 procent av den totala olkonsumtionen. Efter 1990 sjonk konsumtionen dramatiskt. Diiremot steg konsumtionen av mellanol (dvs. ol med en alkoholhalt på mellan 3.7 och 4.7 volymprocent) stadigt under hela 1980-talet, och var 1991 hela 70 % storre an 1980. Omraknat i absolut alkohol okade konsumtionen från 1.54 liter till 2.66 liter per person. - 266-
TabelI 7. Konsumtionens struktur i Finland 1980-1992 brannvin andra sprit- starkviner drycker 1980 28.7 15.5 1981 28.7 14.5 8.8 1982 29.3 15.2 7.4 1983 29.4 15.1 6.7 1984 29.3 14.9 5.6 1985 28.7 14.4 5.0 1986 28.1 14.6 4.9 1987 28.1 14.1 4.4 1988 26.5 13.1 4.0 1989 25.6 12.5 3.5 1990 24.6 11.8 3.1 1991 22.4 10.8 3.1 1992 19.8 10.0 3.0 svaga viner Long drink starkel mellanel 11.7 3.0 16.6 24.5 4.7 2.8 16.5 24.1 5.0 3.1 17.0 23.0 5.0 3.0 17.7 23.1 5.0 3.6 17.9 23.6 5.0 3.6 18.7 24.7 5.4 3.5 19.6 23.9 5.8 3.2 20.3 24.1 6.3 3.3 21.1 25.6 6.9 3.3 20.9 27.4 7.6 2.7 20.0 30.2 9.3 2.1 16.5 35.7 10.5 1.7 10.9 44.1 Kalla: Alcohol Statisticai Yearbook 1980-1992 En stor del av dessa forandringar i konsumtionsstrukturen under 1980-talet var en foljd av medveten prispolitik, dar syftet uttryckligen var att favorisera de svagare dryckerna (se Salomaa 1992). Man kan darmed med en viss ratt saga att både de svaga vinerna och "mellanolet" under 1990-talet framstod som nya alkoholdrycker. Vår frågestallning blir darfor foljande: på vilket satt har de olika socioekonomiska grupperna anammat dessa nya drycker, och i vilken mån har man borjat konsumera dem till maten - något som i Finland innebar ett nytt dryckesmonster? Dryckesvaneundersokningarna 1984 och 1992 De två senaste, stort upplagda, undersokningarna om finlandarnas dryckesvanor gjordes 1984 och 1992. De gjordes med hjalp av personliga intervjuer, och med ett urval som representerade den vuxna befolkningen mellan 15 och 69 år. Antalet intervjupersoner var 3 624 år 1984 och 3 446 år 1992. Tekniskt sett var undersokningarna i det narmaste identiska, speciellt i sattet att beskriva dryckesmonstren. Jamforbarheten mellan de två undersokningarna lider i viss mån av att svarsprocenten sjonk från 93 i den forra till 87 i den senare undersokningen. Det har också skett en avsevard okning i den registrerade alkoholkonsumtionen; medan den enkatbaserade skattningen av totalkonsumtionen stod for enbart 27 procent av den faktiska konsumtionen (sådan den framkommer i forsaljningsstatistiken), hade den 1992 stigit till ungefar 35 procent. Trots att konsumtionssiffrorna har inte kommer att utnyttjas, ger dessa siffror en fingervisning om att svararna kanske också i andra avseenden varit mer uppriktiga i fråga om sina alkoholvanor. Forskjutningen kan forvisso också vara ett resultat av intervjuareffekter. Detta ar något man bor komma ihåg då man tolkar resultaten. Man bor diirtill skilt for sig analysera bortfallet och hur det inverkar på jamforbarheten. Också om svarsprocenten minskade med 6 enheter från 1984 till 1992, ar bortfallets struktur i bagge undersokningarna mycket likartad. Båda gångerna var bortfallet storst i Helsingforsregionen. Också dar kunde man emellertid 1992 nå hela 74 % av svararna, vilket ar avsevart mer an man brukar i undersokningar av det har slaget. Okningen av bortfallet forefalier att i forsta hand återspegla en allmant minskad svarsbenagenhet, och inte så mycket det att vissa svarargrupper skulle ha fallit bort. Forandringen torde darfor inte i namnvard mån inverka på jamforbarheten. Det ar sedan en annan sak att bortfallet i ovrigt kan drabba speciellt sådana grupper som ar av intresse med tanke på undersokningen, vilket kan snedvrida resultaten. Också dessa effekter torde emellertid bli ratt ringa, eftersom svarsprocenten andå ar såpass hog. Det gors som bast en skild undersoknings- - 267-
TabelI 2. Andelen nyktra i Finland 1984 och 1992; man och kvinnor enligt ålder (% av svarerna i respektive grupp) TabelI 3. Den sammanlagda dryckesfrekvensen i Finland 19840ch 1992; man och kvinnor enligt ålder (antal dryckestillfallen per vecka) 1984 1992 Man Kvinnor Kvinnor Alia 27 18 15-19 27 14 20-29 13 7 30-49 19 12 50-69 49 35 Man Alia 12 10 15-19 18 18 20-29 6 4 30-49 10 6 50-69 19 18 Alder 1984 1992 1984 1992 15-19 0.67 0.88 0,41 0.63 20-29 1.28 1.60 0.69 0.97 30-49 1.51 1.91 0.66 0.97 50-69 1.22 1.35 0.28 0.57 Alia 1.28 1.59 0.53 0.83 N.B.: Frekvenserna omraknade genom att transformere de sjalvrapporterade frekvenserna till dryckestillfallen per vecka. rapport dar bl.a. bortfallet agnas en detaljerad analys. Resultaten i det foljande baserar sig på två typer av data. Den forsta består av vanliga enkatdata, dar undersokningsenheten utgors av intervjupersonerna. Den andra typen består av de uppgifter man fick om dryckestillfallena under den vecka som foregick intervjun. De senare uppgiftema insamlades i huvudsak for att mata alkoholkonsumtionen, men innehåller också information om dryckeskontexten. Antalet rapporterade dryckessituationer under den senast foregående veckan var 2732 år 1984 och 3 881 år 1992. Eftersom nastan alia intervjuer gjordes i september vardera året, beskriver materialet dryckesvanoma under en typisk hostvecka. År 1984 stalide man inga frågor som speciellt skulle ha berort konsumtionen av svaga viner och starkviner. I materialet från 1992 kan man daremot sarskilja mer detaljerad information om vinkonsumtionen. Eftersom vi ville jamfora konsumtionsstrukturen under de två tidpunkterna, står kategorin vin i våra resultat for både starkvin och svagare viner. Andelen nyktra och dryckesfrekvensen 1984 och 1992 For att vi skall få en overgripande bild av forandringarna i dryckesmonstren, presenterar vi andelen nyktra och den generella dryckesfrekvensen innan vi går in på de specifika dryckessortema. Nykter ar har den intervjuperson som, i enlighet med sina egna uppgifter, inte hade druckit någon alkohol overhuvudtaget (dvs. drycker innehållande minst 2.25 volymprocent) under de senaste 12 månadema fore intervjun. Det har sedan 1984 skett en klar minskning av antalet nyktra kvinnor i samtliga ålderskategorier (tabeli 2). Bland mannen ar forandringarna mindre, och knappt signifikanta. Det ar att observera att antalet nyktra bland kvinnoma steg mellan 1976 och 1984 (Sulkunen 1987), och att den minskning som nu skett så att saga kompenserar den tidigare okningen. Andelen nyktra ar darmed i dag ungefar densamma som år 1976. Det finns flera olika satt att registrera den sammanlagda dryckesfrekvensen. I EG-undersokningen från 1988 (Hupkens et al. 1993) tillfrågades intervjupersonema hur många gånger de hade druckit ol, vin, aperitif eller brannvin under den foregående veckan. Den sammanlagda dryckesfrekvensen skattades genom att addera ihop de enskilda frekvensema.det finlandska datamaterialet har inte exakt jamforbara indikatorer. Vi utgick i stallet från svaret på en enda fråga, dar svararna ombads uppge hur ofta de brukar dricka olika alkoholdrycker. Frågoma hade fasta svars alternativ, vilka kunde omvandlas till antal dryckestillfallen per vecka. Resultaten visar en okning i dryckesfrekvensen for bagge konen och for samtliga åldersgrupper (tabeli 3). Storkonsumtion, dvs. en som sker dagligen eller nastan dagligen, ar emellertid annu ovanlig. Det var endast en procent av kvinnorna och tre procent av mannen som år 1992 drack dagligen. - 268-
TabelI 4. Andel som inte dricker ol, vin eller brannvin i Finland 1984 och 1992; man och kvinnor enligt ålder (i % av drickare i respektive grupp) TabelI 5. Genomsnittliga konsumtionsfrekvenser ifråga om ol, vin och brannvin bland dem som dricker i Finland 19840ch 1992; man och kvinnor enligt ålder Man Kvinnor Man Kvinnor Alder 1984 1992 1984 1992 Icke-ol- ls - 19 8 4 16 11 drickare 20-29 3 S ls 16 30-49 3 3 22 14 SO - 69 12 10 37 3S Totalt 6 S 23 19 Icke-vin- ls - 19 21 ls ls 13 drickare 20-29 12 10 8 S 30-49 12 11 7 S SO - 69 23 23 11 9 Totalt 16 14 9 7 Icke- ls - 19 8 7 12 16 brann- 20-29 2 3 2 8 vins- 30-49 2 l 8 11 drickare SO - 69 4 4 21 19 Totalt 3 3 10 13 Alder 1984 1992 1984 1992 Ol ls - 19 0.62 0.83 0.29 0.49 20-29 1.09 1.49 0.S8 0.84 30-49 1.38 1.70 0.68 0.99 SO - 69 1.24 1.29 0.42 0.77 Totalt 1.19 1.48 0.S6 0.86 Vin ls - 19 0.18 0.20 0.21 0.23 20-29 0.19 0.40 0.32 0.41 30-49 0.33 0.48 0.29 0.39 SO - 69 0.3S 0.38 0.27 0.3S Totalt 0.28 0.42 0.29 0.37 Brannvin ls - 19 0.23 0.23 0.20 0.18 20-29 0.47 0.34 0.22 0.16 30-49 0.S7 0.47 0.23 0.19 SO - 69 0.60 0.61 0.20 0.27 Totalt O.Sl O.4S 0.22 0.20 De preliminiira resultaten från den enkat som gjordes 1992 visar att "berusningsdrickandet" inte forlorat sin centrala stallning i den finska dryckeskulturen (Simpura 1993). Den okande konsumtionen bland kvinnor, som klart kan skonjas i tabeli 2 och 3, har tviirtom gjort att det bland dem som dricker finns en allt storre andel som dricker for att berus a sig (40 procent av kvinnornas totala alkoholkonsumtion). Bland mannen har denna andel bibehållits på den tidigare hoga nivån, eller 60 procent. Konsumtionsstrukturen Tyngdpunkten i beskrivningen ligger i analysen av hur de nya dryckerna sprider sig i de olika delpopulationerna. Detta ar något man hittills siillan intresserat sig for i den finlandska alkoholforskningen, diir huvudintresset riktats mot en kartlaggning av den sammanlagda konsumtionen, av hur den fordelas och av dess samband med olika alkoholrelaterade effekter. I den skandinaviska alkoholundersokningen från 1979 stiilldes frågor om dryckesmonstren for olika typer av drycker, med data från Finland, Island, Norge och Sverige (Simpura 1985). I de finska enkaterna från 1984 och 1992 medtogs frågor angående typisk dryckesfrekvens och den mangd ol, vin eller brannvin man brukar dricka per gång, liknande de frågor som fanns i den skandinaviska undersokningen. Resultaten från den sistnamnda tydde på att det inte fanns namnviirda skillnader i sattet att dricka ol eller vin, sedan man beslutat sig for att dricka. Sverige och Norge forefoll diiremot "att ha gått en langre vag i fråga om att anamma den moderna, internationella och homogena dryckeskulturen" (Simpura 1985, 9). Vilka iir det som i forsta hand bidragit till att det svaga olet och de svaga vinerna blivit så populara i Finland? Ser vi på antalet personer som dricker, men vilka samtidigt vagrar dricka vissa typer av alkoholdrycker (tabell 4), kan vi konstatera att olets okande popularitet framfor allt galler kvinnorna, också om mannert delvis bidragit. Eftersom kvinnorna står for mindre an en fjiirdedel av den sammanlagda konsumtionen (Simpura 1993) dominerar de inte nodvandigtvis konsumtionsforandringarna betriiffande volymen. I sjruva verket har både man och kvinnor okat sin alkoholkonsumtion med ungefar en liter 100 procentig alkohol. De yngre åldersgrupperna har visserligen Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5-269-
varit aktivare an de aldre, men samtliga åldersgrupper har andå medverkat till forandringen. Ser vi på konsumtions strukturen (tabeli 5), noterar vi att också mannen har borjat overgå till svagare drycker. Åven for detta galler att samtliga åldersgrupper medverkar, men att de yngre mannen dominer ar. Det ar intressant att konsumtionen av brannvin avtar endast långsamt. Det tyder på att forandringarna i dryckesmonstren narmast foljer additionsmodellen. TabelI 6. Nar drack man vin och ol i Finland under en typisk hostvecka 1984 respektive 1992 (till frukost, middag eller vid någon annan tidpunkt)? Ol Vin 1984 1992 1984 1992 Lunch 4 3 3 5 Middag 6 6 12 13 Annan tidpunkt 90 91 86 82 100 100 101 100 Alkohol till maten Det finns i Finland två centraia områden, dar alkoholen hittills inte klarat av att tranga in. Det ena ar måltiderna, till vilka man traditionelit druckit olika slag av mjolkprodukter. Den andra, i det narmaste alkoholfria, sfaren utgors av olika so ciala sammankomster, då man vanligen dricker kaffe. Finland hor till de ledande landerna ifråga om mjolkkonsumtion, och leder sedan mediet av 1980-talet varldsstatistiken nar det galler kaffedrickande. Finlandarna dricker årligen inte mindre an 200 liter såval mjolk och mjolkprodukter som kaffe per capita. Mjolkkonsumtionen har under en langre tid uppvisat en sjunkande tendens, och har i stallet ersatts av vatten och mineralvatten. Hittills opublicerat material från intervjuundersokningen 1984 (Paakkanen 1993) visar att overgången till icke-mjolkprodukter har varit t ydligast bland de valutbildade. Tillsvidare spelar alkoholen annu en underordnad roll som måltidsdryck. Och också har galler att det ar man och kvinnor med hog utbildning som ar de forsta att andra sina dryckesvanor. EG-undersokningen från 1988 innehåller uppgifter om huruvida intervjupersonerna hade druckit respektive typ av alkoholdryck (ol, vin, aperitif eller brannvin) under den dag som foregick intervjun, antingen till frukost, lunch, middag, eller vid någon annan tidpunkt. I det finlandska materialet kan man konstruera en liknande indikator genom att på en skala med 15 kategorier rakna antalet situationer som svararna definierar som "måltider" (se Simpura 1983). Kategorin "måltid" forefalier oftast att stå for de sedvanliga måltiderna. Man ater ju dessutom också i samband med olika festtillfallen, visiter och efter bastun, men atande av det slaget inkluderas inte har i gruppen "måltider". Konsumtionen av de olika dryckestyperna i samband med de olika situationerna registrerades. Eftersom det i Finland ar ovanligt att dricka varje dag, skattades frekvenserna på basen av konsumtionen under den vecka som foregick intervjun (tabeli 6). Distinktionen mellan lunch och middag gjordes utgående från nar svararna uppgav att konsumtionen hade skett. Det ar att observera att kulturella skillnader ifråga om måltidsvanorna kan forsvåra jamforelserna. I Finland har man inte for vana att ata sena middagar som varar i timmar. De flesta brukar tvartom ata en snabb middag kring sex, och många hoppar numera helt sonika over den under veckan, och nojer sig med ett mellanmål eller liknande. Tendensen att hoppa over middagen har utvecklats långsamt under flera decennier, och varit starkast bland stadsbor (Prattrua & Helminen 1990,86). For många ar den halvtimmeslunch man ater på jobbet, i skolan eller på dagis den viktigaste måltiden under dagen. Det finns starka kulturella normer som forbjuder alkoholbruk under arbetstid, vilket också innefattar lunchen (jfr. Makela 1981). Man dricker darfor som vantat sallan till maten. T.o.m. vin dricks oftast utom måltiderna. Det finns emeliertid en svag tendens i riktning mot en okad vinkonsumtion till maten. Eftersom det sammanlagda antalet situationer då man dricker vin hade okat med inernot 50 procent (se tabe1l5), innebar det att det absoluta antalet gånger man dricker vin till maten okat i något storre utstrackning. Ol ar daremot något man fortsattningsvis nastan uteslutande dricker utom måltiderna. Det ar darfor intressant att notera, att resultaten från 1984 tyder på att de hogst utbildade mannen till sondagsmiddagen foredrar "mellanol" framom vin (Paakkanen 1993). Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5-270 -
TabelI 7 A. Den procentuella andelen nyktra och dryckesfrekvensen i Finland 1984 och 1992, och inom EG 1988 TabelI 78. Den procentuella andelen som inte dricker vin eller ol i Finland 1984 och 1992, och inom EG 1988 Nyktra Frekvens till- Icke- Ickevindrickare fallen/vecka oldrickare Man Kvinnor Man Kvinnor % % medeltal medeltal Finland 1984 12 27 1.3 0.5 1992 10 18 1.6 0.8 Danmark 2 6 4.7 3.1 Vasttyskland 6 9 5.0 2.8 Holland 11 24 4.7 3.0 Storbritann ien 14 24 4.1 2.5 Irland 25 36 3.1 1.9 Belgien 10 17 5.5 3.7 Luxemburg 11 22 5.0 3.1 Frankrike 8 15 6.5 3.6 Italien 10 22 6.5 4.1 Grekland 6 27 6.0 3.0 Spanien 17 32 7.5 3.9 Portugal 11 33 7.1 3.7 Europeiska Gemenskapen 11 22 5.5 3.2 Kalla: Uppgifterna for EG ar hamtade ur Hupkens et al. 1993. Man Kvinnor Man Kvinnor % % % % Finland 1984 16 9 6 23 1992 14 7 5 19 Danmark 2 3 3 18 Vasttyskland 12 5 5 23 Holland 23 10 15 58 Storbritannien 23 9 13 63 Irland 51 21 7 46 Belgien 10 8 7 22 Luxemburg 8 7 10 45 Frankrike 4 4 29 59 Italien 8 14 20 36 Grekland 5 9 15 27 Spanien 19 14 13 30 Portugal 6 5 19 51 Europeiska Gemenskapen 14 9 13 40 Kalla: Uppgifterna for EG ar hamtade ur Hupkens et al. 1993. JiimfOrelser mellan Finland och EG-liinderna 1988 I en internationeli jamforelse hor Finland till mellankategorin ifråga om alkoholkonsumtion (se World Drink Trends 1992). Per capita-konsumtionen på drygt 7 liter ar ungefar densamma som i Storbritannien. Samtliga nordiska Hinder, med undantag av Danmark, konsumerar mindre. Å andra sidan har av EG-landerna endast Irland en lagre konsumtion an Finland. Nar det galler konsumtionen av ol låg Finland 1990 på femtonde plats, tatt foljd av Holland; nar det galler vin låg man på trettioandra plats fore Norge och Island, medan man i fråga om brannvinskonsumtion låg på en sjunde plats mellan Cypern och Spanien (a.a., 1-5). Enligt Hupkens et al. (1993) varierade andelen nyktra inom EG- landerna mellan 2 och 25 procent bland mannen, och mellan 6 och 36 procent bland kvinnorna (se tabe1l7a). Detta gallde personer over 15 år. Vissa av siffrorna forefaller overraskande hoga, men man har kommit till liknande resultat också i andra undersokningar (se t.ex. Reader's Digest Eurodata 1991). Den finlandska nykterheten var i åldersgruppen 15 till 69 år ungefar densamma som EG-genomsnittet. Dryckesfrekvensen.var daremot avseviirt lagre an inom EG-liinderna. Det genomsnittliga antalet gånger man drieker alkohol per vecka var inom EG mellan 4 och 7 gånger for mannen och mellan 2 och 4 gånger for kvinnorna. I Finland har frekvenserna okat signifikant, men ar annu klart lagre an de lagsta nivåerna inom EG. Nar det galler den procentuella andelen av dem som inte dricker ol eller vin, men nog dricker alkohol, ar variationen stor inom EG-landerna (se tabell 7B). Skillnaden mellan norr och soder ar klart synlig, också om det finns undantag. Danskarna skiljer sig från sina nordiska grannar genom sin hoga vinkonsumtion, medan spanjorerna overraskar åtminstone sin nordiska publik genom att i så hog grad ogilla vin. Antalet finlandare som 1984 och 1992 inte drieker vin ar nara EGgenomsnittet. Ifråga om Ol Mller sig Finland till genomsnittlig nordeuropeisk standard, genom att antalet personer som inte dricker Ol både bland man och kvinnor ar klart under EG-genomsnittet. Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5-271 -
Variationerna mellan konsumtionsmonstren for de olika typerna av alkoholdrycker beskrevs av Hupkens et al. (1993, tabell3) genom att skatta det genomsnittliga antalet gånger vinkonsumenterna druckit vin under den senaste veckan respektive olkonsumenterna druckit ol. Genom att det ar så få som i Finland dricker ol dagligen bygger jamforelsen på antalet dryckestillhillen snarare an antalet dagar man druckit. Det ar i alia handels er uppenbart att de finlandska frekvens erna nar det galler vin fortfarande ar klart under EG-minimum (tabell5; jfr Hupkens et al. 1933, tabell3). De finska mannen borjade 1992 narma sig miniminivåerna inom EG, dvs. de i Frankrike och Italien. Variationen ifråga om olkonsumtionsfrekvens var lagre bland kvinnorna inom EG. De finlandska kvinnorna har svårt att nå upp till den irlandska nivån på en ol per vecka, vilket representerar minimum inom EG. Det sades redan att det i Finland ar mycket ovanligt att dricka alkohol till maten. Detta återspeglas också i det faktum att måltidsdrickandet spelar en underordnad roll i den sammanlagda konsumtionen av vin och ol. Hupkens et al. (1993, tabell 4) konstaterar att endast 39 procent av all vinkonsumtion under den foregående dagen hade skett i samband med lunch och 40 procent i samband med middagen. I Finland var motsvarande siffror for den senaste veckan 3 och 12 procent år 1984, respektive 6 och 13 procent år 1992. Av samtliga oltillfallen inom EG skedde 21 procent till lunch och 26 procent till middagen (a.a., tabell 4). I Finland var motsvarande siffror 4 och 6 procent år 1984, respektive 3 och 6 procent år 1992. Drickandets social a dynamik; kon, ålder och utbildning Undersakningen av Hupkens et al. (1993) bygger på tvarsnittsdata från landerna inom den Europeiska gemenskapen under år 1988. For att få en uppfattning om de forandringar som sker har forfattarna jamfort med varandra å ena sidan två grupper som potentiellt kan fungera som foregångare och å andra sidan grupper som kan antas vara mindre rorliga. Det innebar att man dels jamforde personer mellan 15 och 25 år med personer over 55 års ålder, och dels personer som avslutat sin utbildning senast vid 15 års ålder med dem som fortsatt i skola åtminstone tills de fyllt 20. I det forra fallet utgjordes avantgardet med andra ord av den yngre åldersgruppen, medan det i det senare fallet utgjordes av de hogutbildade. I det finlandska utbildningssystemet har man genomgått den allrnanna grundutbildningen vid 16 års ålder, efter en 9-årig skolgång. Den hogre utbildningen borjar vanligen i åldrarna 19 till 20. Kategorierna hog- respektive lågutbildade har darmed i det finlandska materialet definierats något annorlunda jamfort med EG-materialet från 1988. Kvoterna i tabellerna 8 och 9 borde alltså vara mindre an 1 i kolumnen icke-ol respektive ickevin, ifall de unga, respektive de valutbildade, representerar ett avantgarde ifråga om 01- och vinkultur. I frekvenskolumnen får avantgarde-hypotesen stod ifall kvoterna ar storre an 1. I kolumnen måltider bor kvoterna också vara storre an 1, ifall foregångarna har borjat dricka speciellt i samband med måltider. Tolkningen av resultaten ar for Finlands del en aning komplicerad. Ol ar visserligen något de unga dricker både mer allmant och mer frekvent, men de gor det inte lika ofta i samband med måltider som de aldre. Det tyder på att den yngre kategorin ar en foregångare ifråga om att dricka ol utan att ata. Ol till maten ar mer populart, mer frekvent och mer allmant bland valutbildade an bland lågutbildade. Monstret ar ungefar lika både for man och for kvinnor. Allmant taget ar talen låga, vilket tyder på att skillnaderna mellan delgrupperna ar relativt små. Den okade vinkonsumtionen ar mera specifikt lokaliserad till sarskilda avantgarde-grupper. Att dricka vin ar mer populart och en aning mer frekvent i den yngre gruppen. De yngre har daremot inte i lika stor utstrackning som de aldre anammat vanan att dricka vin till maten. Nar det galler utbildningsnivån kan vi konstatera att de valutbildade mannen framstår som det sanna avantgardet betraffande allrnan vinkultur. De valutbildade kvinnorna skiljer sig från sina mindre utbildade systrar genom att i hogre grad koncentrera sitt vindrickande till måltiderna. Nar vi jamfor de finlandska resultaten med de europeiska resultaten från 1988 kan vi an en gång konstatera att Finland ar en intressant blandning av olika sardrag. Olvanorna ar sydeuropeiska, - 272-
TabelI 8. Kvoter for tre dryckesvariabler bland unga respektive aldre i fråga om ol och vin i Finland 1992, och inom EG 1988 Man Alder, ung/gammal Kvinnor Icke-oldrickare/ Genomsnittligt Dricker Icke-oldrickare/ Genomsnittligt Dricker icke-vin- antal dryckes- till icke-vin- antal dryckes- till drickare ti IIfijllen/vecka maten d ricka re tillfallen/vecka maten Ol Finland 0.3 1.3 0.4 0.4 1.3 0.5 Danmark 0.4 0.7 0.4 0.8 0.6 0.6 Vasttyskland 0.2 0.6 0.8 1.3 0.8 0.8 Holland 0.2 1.5 1.8 0.5 1.1 0.6 Storbritannien 0.3 1.1 0.8 0.6 1.0 1.6 Irland 1.0 0.9 1.1 0.3 1.4 Belgien 2.6 0.6 0.6 2.3 0.5 0.6 Luxemburg 0.6 0.8 0.9 1.1 0.4 0.6 Frankrike 0.6 1.2 4.8 0.6 1.0 2.1 Italien 0.4 1.6 1.5 0.4 1.1 0.9 Grekland 0.5 1.7 1.2 0.6 1.4 1.0 Spanien 0.4 1.6 1.0 0.5 1.5 0.9 Portugal 0.3 2.1 0.8 0.4 1.3 Europeiska Gemenskapen 0.4 1.1 0.7 0.6 0.9 0.6 Vin Finland 0.4 1.1 0.3 0.9 1.3 0.5 Danmark 6.5 0.7 0.4 1.2 0.7 0.9 Vasttyskland 1.5 0.6 1.2 2.2 0.9 0.9 Holland 2.0 0.7 0.6 4.5 0.5 1.5 Storbritannien 1.1 0.9 1.0 2.0 1.1 2.0 Irland 1.4 1.0 0.5 3.0 0.7 1.0 Belgien 0.4 0.7 1.0 0.5 0.6 0.5 Luxemburg 0.8 0.4 0.9 0.7 1.1 Frankrike 1.2 0.5 1.0 1.4 0.6 0.9 Italien 2.9 0.6 1.0 3.4 0.6 0.9 Grekland 1.1 1.0 0.8 1.5 1.0 0.9 Spain 3.2 0.6 0.6 3.2 0.6 0.5 Portugal 6.5 0.7 0.9 3.7 0.5 0.8 Europeiska Gemenskapen 1.5 0.6 0.8 2.4 0.7 0.9 Kalla: De vagda medeltalen for EG ar hamtade ur Hupkens et al. 1993. medan vinkulturen påminner om den i de nordeuropeiska EG-Hinderna. Också detta kan tolkas som ett uttryck for att såval olet som vinet i Finland ar "nya" drycker. Detta ar emellertid ett något motsagelsefullt konstaterande, eftersom olet har dominerat den finlandska dryckesscenen anda sedan 1970-talet. Den valutbildade gruppens framskjutna roll i den finlandska "vinboomen" ar också en detalj yard att notera. Den effekt av ålder och utbildning man kan se i resultaten kan vara ett resultat av antingen en ålderseffekt eller en generationseffekt, eller en kombination av båda. De yngre svararna ar mer valutbildade an de aldre, och kanske mer beredda - 273-
Tabell9. Kvoter for tre dryckesvariabler bland hog- respektive lågutbildade i fråga om ol och vin i Finland 1992, och inom EG 1988 Man Ålder, ung/gammal Kvinnar Icke-oldrickarel Genomsnittligt Dricker Icke-oldrickarel Genomsnittligt Dricker icke-vin- antal dryckes- till icke-vin- antal dryckes- till d ricka re tillfallen/vecka maten drickare tillfallen/vecka maten Ol Finland 0.6 1.5 2.4 0.7 1.3 2.0 Danmark 1.2 0.9 0.9 0.8 1.0 1.0 Vasttyskland 1.5 0.7 1.1 0.7 1.0 1.0 Holland 1.4 1.0 1.2 1.0 0.6 0.8 Storbritannien 1.1 1.0 1.4 0.9 0.7 1.2 Irland 0.8 0.8 3.4 1.1 0.8 4.7 Belgien 0.7 1.0 0.9 1.8 0.9 0.9 Luxemburg 1.6 0.8 1.1 1.0 0.6 0.8 Frankrike 0.7 1.7 1.1 0.8 0.6 0.7 Italien 0.6 1.1 1.2 0.6 0.8 0.6 Grekland 0.8 0.9 1.3 0.4 1.5 1.1 Spanien 1.1 1.1 1.1 0.8 1.2 1.0 Portugal 0.7 0.9 0.9 0.3 1.7 Europiska Gemenskapen 0.7 1.0 1.2 0.8 1.0 1.0 Vin Finland 0.2 3.3 2.5 0.1 1.8 4.1 Danmark 0.6 1.2 1.0 0.1 1.4 0.9 Vasttyskland 0.2 1.2 1.1 0.8 1.5 0.9 Holland 0.5 1.0 1.2 0.4 1.3 1.0 Storbritannien 0.1 1.2 1.0 0.2 1.3 2.4 Irland 0.2 1.7 3.0 0.5 1.3 1.2 Belgien 0.3 1.6 1.7 0.1 1.4 1.5 Luxemburg 0.5 1.5 0.9 1.0 1.0 1.2 Frankrike 1.0 0.8 1.0 1.1 0.9 1.0 Italien 1.0 0.9 1.0 0.6 0.7 0.8 Grekland 2.8 0.8 1.1 1.0 0.9 0.8 Spanien 1.2 0.9 1.0 0.4 0.9 0.7 Portugal 0.9 1.0 3.0 0.6 1.1 Europeiska Gemenskapen 0.5 0.8 0.9 0.5 1.0 0.9 Kalla: De vagda medeltalen for EG ar hamtade ur Hupkens et al. 1993. att andra sina vanor också på grund sin åider. Det går emellertid inte att sarskilja dessa effekter från varandra på basen av tvarsnittsdata från bara en eller två tidpunkter, speciellt som ytterligare en tredje effekt kan speia in, dvs. tidsfaktorn. Den tidpunkt då undersokningen gors kan namligen också inverka på sitt speciella satt. Diskussion Moderniseringen och den internationella Iikriktningen av dryckesmonstren kan vara mer komplicerade frågor an man hittills trott i de jiimforande analyser som gjorts. Också inrotade, och i det narmaste traditionella drycker (exempeivis olet i Fin- Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5-274-
land), kan under specifika historiska forhållanden få rollen av en "ny" alkoholdryck. Diffusionen av nya alkoholdrycker kan också vara forknippad med helt oiika social dynamik. Det nya draget i den finlandska olkulturen ar den renassans som det svagare "mellanolet" har upplevt. Nar mellanolet genom en liberalisering av lagstiftningen år 1968 borjade saljas i livsmedelsaffarerna blev det något av ett andra klassens ol; "någonting en man med sjhlvkansla inte ens skulle bjuda sin svarmor" (Makela & Osterberg 1975, 8). Endast starkolet var gott nog for en karl. Mot slutet av 1980-talet blev det mer och mer populart att gå over till det svagare alternativet, vilket också underlattades av den forda prispolitiken. Mellanolets okade popularitet kan antagligen battre forklaras med hanvisning till dess formåga att skapa sociala distinktioner, snarare an som ett uttryck for en okad halsomedvetenhet. Man kan saga att olet blev en "ny" dryck både for de kulturella eliterna och for befolkningen i allmanhet. Motsvarande innovativa dubbelprocess kan skonjas också betraffande vinet. Ur eliternas synvinkel var det centrala under slutet av 1980-talet att det uppstod en allrnan "vinkultur" i Finland, med speciella vintidskrifter, vinkolumner i dagstidningarna etc. Vindrkkandets masskulturella dimensioner understroks av den enormt expanderande turismen till MedeIhavsIanderna under 1980-taIet. Trots allt detta, och all den publicitet vinet fick, forblev vinkulturen en relativt marginell foreteelse. Det har t.ex. havdats att det viktigaste for många finlandare i samband med forhandlingarna om ett EG-medIemskap utgors av frågan om alkohoipriserna eventuellt sjunker, och inte minst om man då kan borja kopa vin i livsmedelsaffarerna. Vinet har darigenom biivit ett direkt slagtra i den politiska debatten, vilket gjort att det i dag ar starkt symbolladdat. Resultaten från alkoholundersokningen i EG sammanfattas av Hupkens et al. (1993) i några huvudpåståenden, vilka framfor allt galler Iikheterna i forandringarna over hela EG, samt skillnaderna mellan nord och syd. Ianslutning till frågan om homogeniseringen skriver de: "Personer med hag utbildning konsumerar oftare de nya alkoholdryckerna jamfort med personer med låg utbildning, vilka oftare konsumerar de traditionella dryckerna. /... / Skillnaden mellan man och kvinnor ar mindre nar det galler hur ofta man drkker de nya dryckerna an nar det galler frekvensen ifråga om de traditionella:' I Finland ar det inte sakert att dessa påståenden stammer. Det kan bero på att oiet och vinet ar nya på lite olika satt. Hupkens' et al. slutsatser kan darfor eventuellt galla for vinets del, men nar det galler olet ar forandringsprocessen mer diffus. Vill man empiriskt analysera dynamiken i de forandrade dryckesmonstren, och valet av alkoholdryck, måste man gora upprepade enkater under en langre tidsperiod, och anvanda sig av annat kvantitativt, och aven kvalitativt, material. Det ar inte latt att ur de internationella tvarsnittsundersokningarna vaska fram dynamiken i processen. Jamforbarheten mellan olika lander kan också bli ett ooverstigligt problem, aven om datainsamlingsmetoderna i tekniskt avseende ar identiska i de olika landerna. I denna artikel har vi anvant oss av den intressanta modeli som presenterades i Hupkens et al. (1993), i syfte att sakerstalla åtminstone ett visst mått av internationeli jamforbarhet. Resultaten visar att det behovs ytterligare analyser, for att vi skall kunna forstå moderniseringsprocessens mekanismer. Data från den finlandska enkiiten kommer i detta syfte att utnyttjas i kommande forskningsrapporter. REFERENSER Overs.: Thomas Rosenberg Alcohol Statisticai Yearbook 1980-1992. The Finnish State AIcohol Company, Helsinki 1980-1992 Hupkens, Christianne L.H. & Knibbe, Ronald A. & Drop, Maria J.: Alcohol consumption in the European Community: uniformity and diversity in national drinking patterns. Forthcoming, Addiction 1993 Knibbe, Ronald A. & Hupkens, Christianne L.H.: Dryckesmonstren inom EG och spridningen av nya alkoholdrycker. Nordisk Alkoholtidskrift 10 (1993):123-132 MakeHi., Klaus et al.: Alcohol, society and the state. Vol. I. ARF, Toronto 1981 Måkela, Klaus & bsterberg, Esa: bl i brannvinsland. Alkoholpolitik 38 (1975):136-148 Paakkanen, Pirjo: Opublicerad analys av 1984 års dryckesvaneundersokning. 1993 Prattala, Ritva & Helminen, Paivi: Finnish meal patterns. In: Somogyi, J.c. & Koskinen, E.H. (eds.): Nutritional Adaptation to New Life-styles. Karger, Basel 1990; pp. 80-91 Reader's Digest Eurodata. The Reader's Digest Association Nordisk Alkoholtidskrift Vol. IO, 1993:5-275 -
Ine., London 1991 Salomaa, Jukka: Hinnoittelu muutti kulutusrakenteen, mutta ei laskenut kulutustasoa. (Prispolitiken f6randrade konsumtionsstrukturen, men sankte inte konsumtionsnivån). Alkoholipolitiikka 57(1992):6, 400-407 Simpura, Jussi: Drinking contexts and social meanings of drinking. A Study with Finnish Drinking Occasions. FFAS, Helsinki 1983 Simpura, Jussi: Beverage specific drinking pattems in four Nordic countries: variation within homogenuous cultures. SIFA Mimeograph no. 7/85, Oslo 1985 Simpura, Jussi (ed.): Finnish drinking habits. Results from interview surveys held in 1968, 1976 and 1984. FFAS, Helsinki 1987 Simpura, Jussi: Suomalainen viinapaa tanaan. (Finskt 6lsinne av idag). Under tryckning, Duodecim, december 1993 Sulkunen, Pekka: Alcohol consumption and the transformation of living conditions. In: Smart, R. et al. (eds.): Research Advances in Alcohol and Drug Research, Vol. 7. Plenum, New York 1983 Sulkunen, Pekka: Abstinence. In: Simpura, Jussi (ed.): op.cit. 1987; pp. 37-54 World Drink Trends 1992. Produktsehap voor Gedistilleerde Dranken & NTC Publications Ltd, Henley-on-Thames 1992. ENGLISH SUMMARY Jussi Simpura & Heli Mustonen & Pirjo Paakkanen: New beverages, new drinking contexts? Modernization in Finnish drinking habits from 1984 to 1992, compared with European trends (Nya drycker - nya dryckesmonster? Moderniseringen av de tinlåndska dryckesvanorna jåmfort med trender i EG-Iånderna) Changes in Finnish drinking patterns and the underlying social and cultural dynamics are examined. Empirical materials from the two most recent Drinking Habit Surveys (which con cern the general population between 15 and 69 years of age) are analyzed. The results are compared with a respective study in the EC countries in the late 1980's. The focus of this article is on beverage preferences and drinking contexts. Finland is one of the very few industrialized countries where there has been growth in total alcohol consumption since 1985. This growth paralleled a turn towards milder beverages, from strong to milder medium-strength beer in particular. Today, beer accounts for more than half of all alcohol consumption in Finland. Also, there has been a rapid increase in the popularity of wines, although they are still of marginal significance. The most general indicators of drinking patterns show a decline in abstinence among women and an overall rise in drinking frequency. A somewhat surprising finding, given the turn towards milder beverages, is that drinking for intoxication has remained constant among men and increased among women. In Finland, alcoholic beverages are still not consumed with meais; the same is true even of wine-drinking. The popular tradition of drinking connected with the sauna has strengthened its position as the most important drinking context. Abstinence in Finland is close to EC medians, whereas drinking frequencies are much lower. In the EC, wine is a new beverage in the north, and beer in the south. In Finland, recent trends in both beer and wine consumption share features of new beverage. Well-educated people, males in particula r, have acted as an avant-garde group in wine-drinking, whereas all socio-demographic groups have contributed to the increased consumption of mild beer. The principal conclusion emerging from this study is that traditional drinking patterns persist, regardless of changes in beverage preferences. Key words: beer, drinking habits, EC, temales, Finland, males, survey, wine - 276-