Rapport 2008:3 Alkohol och narkotika förekomst, förebyggande och behandling i Östergötland Linköping Maj 2008 Charlotta Lindell Lotta Fornander www.lio.se/fhvc
Alkohol och narkotika - förekomst, förebyggande och behandling i Östergötland Rapport 2008:3 Linköping maj 2008 Charlotta Lindell Lotta Fornander -1-
Innehåll INLEDNING... 3 BAKGRUND... 3 DEL I... 5 VAD ÄR RISKBRUK, MISSBRUK OCH BEROENDE?... 5 Riskbruk... 5 Missbruk... 6 Beroende... 6 HUR STORA ÄR PROBLEMEN?... 7 EFFEKTER... 7 AKTÖRER PÅ NATIONELL, REGIONAL OCH LOKAL NIVÅ... 8 DEL II... 11 HÄLSOFRÄMJANDE OCH SJUKDOMSFÖREBYGGANDE INOM LANDSTINGET I ÖSTERGÖTLAND... 11 RESULTAT FRÅN ENKÄT TILL VC, BVC, MVC OCH UM... 11 72 procent svarande... 12 Information om narkotikaförebyggande - nästan obefintlig...13 Rutiner och program... 13 Samarbete... 15 Utbildning och information... 15 Sammanfattning... 15 RISKBRUKSPROJEKTET VID LANDSTINGET I ÖSTERGÖTLAND... 16 Inledning... 16 Datorbaserad livsstilsrådgivning... 16 Alkohol och graviditet inom mödrahälsovården... 17 BEROENDEENHETERNA... 17 Hur går det till när patienterna kommer?... 18 Patientgrupper... 18 Behandling alkohol och narkotika... 19 Bemanning inom enheten... 20 Samarbete med andra... 20 Förebyggande... 21 Forskning... 21 Önskemål... 21 DROGFÖREBYGGANDE ARBETE I ÖVRIGA LANDSTING I SVERIGE... 22 Länsövergripande nätverksarbete... 22 Hur arbetar man?... 23 Styrgrupper... 23 Framtida plan... 23 DROGFÖREBYGGANDE I KOMMUNERNA... 24 BEHANDLING I KOMMUNERNA... 27 IDÉ- OCH FRIVILLIGORGANISATIONER I ÖSTERGÖTLAND... 30 Frikyrkosamfund och liknande... 33 Övriga i länet... 33 REFERENSER... 35-2-
Inledning Utifrån ett ökat inflöde av alkohol och narkotika i Sverige ställs högre krav vad gäller utveckling av drogförebyggande förhållningssätt. Detta innebär flera aktörer och ökat samarbete. En aktör inom primär- och sekundärprevention i Östergötland är Landstinget som ansvarar för hälso- och sjukvård på lika villkor för hela befolkningen. Syftet med denna rapport är att ge en övergripande karta över nationella riktlinjer för alkohol- och narkotikaförebyggande arbete samt att visa på såväl nationella som lokala aktörer inom området. Syftet är också att ge förutsättningarna och behoven vad gäller drogförebyggande arbete inom landstinget i Östergötland. Efter ett inledande kapitel där de politiska målsättningarna beskrivs följer dels en teoretisk, och dels en mera praktisk del. Den teoretiska delen (I) beskriver bakgrund till alkohol- och narkotikaproblematiken och ger en lägesbeskrivning av alkohol och narkotikautbredning nationellt och i Östergötland specifikt. Nationella, regionala och lokala aktörer beskrivs. Den praktiska delen (II) beskriver drogförebyggande arbete i Östergötland. Det är främst landstinget som är i fokus, men även länets kommuner och idé- och frivilligorganisationer. I dokumentet finns länkar till hemsidor där mer information finns att hämta. Rapporten kommer att revideras löpande utifrån förändringar av drogförebyggande verksamhet som sker i Östergötland och är inte tänkt som någon heltäckande beskrivning. För behov av utvecklad kunskap kring behandlingsmetoder eller annan information hänvisas till respektive beroendeenhet, kommun alternativt Svenska föreningen för Alkohol- och Drogforskning (SAD). (http://www.sad.forsk.se/index.htm) Bakgrund År 2003 antog Sveriges Riksdag 11 måloråden för folkhälsoarbete, och ett nationellt mål som innebär att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Målområde nummer 11 omfattar ett minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande [1]. För att nå detta krävs insatser inom alla folkhälsoområden, men även inom andra politiska arenor som omfattar barn och ungdomar, utbildning, hälso- och sjukvård, socialtjänst, kriminal samt skatt, tull och exekution. http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/59/ce6a4da9.pdf Eftersom Sveriges traditionella medel för att begränsa tillgången av alkohol har försvagats, efter förändringar inom EU, krävs nya metoder. År 2005 beslutade regeringen om en ny handlingsplan för alkoholpolitiken för perioden 2006-2010. Planen slår fast att det långsiktiga förebyggande arbetet på lokal nivå för att minska skador till följd av alkoholkonsumtion måste fortsätta. Samtidigt ska samarbetet inom EU och internationellt öka eftersom Sverige påverkas av förändringar utanför landets gränser. I propositionen 2005/06:30 Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner lägger regeringen fast inriktningen för de kommande fem åren. Särskilt prioriterade områden under perioden 2006-2010 är barn till föräldrar med miss- -3-
bruksproblem, unga vuxna och insatser inom arbetslivet. Regeringen betonar också att de insatser som görs måste ta hänsyn till skilda behov hos män och kvinnor samt hos människor med olika bakgrund och social tillhörighet. Från och med 1 januari 2008 sker en samordning av alkohol-, narkotika-, dopningsoch tobakspolitiken i en nyinrättad samordningsfunktion i regeringskansliet (SAMANT). Alla departement kommer att vara representerade i samordningsfunktionen som kommer att ledas av ett sekretariat (ANT). Man har även inrättat ett råd som ska fungera som kunskapsingång till regeringen i frågor om alkohol-, narkotika-, dopning- och tobak (ANTD). Den verksamhet som Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika har bedrivit ska i fortsättningen utföras av berörda myndigheter. Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut har fått i uppdrag att förbereda det fortsatta arbetet inom de fyra områdena. För att nå målen för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken kommer regeringen varje år att ta fram ett åtgärdsprogram som anger politikens inriktning för områdena. Länsstyrelsen fungerar som socialdepartementets förlängda arm i frågan och under 2007 fördelades cirka 2.8 miljoner kronor till tolv alkohol- och narkotikaförebyggande projekt runt om i länet [2]. Länssamordnarna har dessutom inför 2008 fått ett utökat uppdrag som även omfattar dopning och tobak. De politiska målen för Sveriges alkohol- och narkotikapolitik Målet för Sveriges alkoholpolitik är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Målet ska nås genom insatser för att minska den totala alkoholkonsumtionen och mot skadligt dryckesbeteende, med hänsyn taget till skillnader i livsvillkor och behov mellan flickor och kvinnor, pojkar och män. Det övergripande målet för narkotikapolitiken är ett narkotikafritt samhälle. Narkotikapolitiska insatser ska riktas mot tillgången och efterfrågan på narkotika för att - minska nyrekryteringen till missbruk - förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt missbruk - minska tillgången på narkotika. -4-
Del I Vad är riskbruk, missbruk och beroende? Som tidigare nämnt är riskbruk av alkohol en relativt vanlig företeelse bland befolkningen. Riskbruk kan också vara en inkörsport till beroende. Ofta används ordet missbruk som synonym till beroende. Men enligt det amerikanska diagnossystemet DSM-IV 1 finns en skillnad [3]. Missbruk är mer kopplat till bestämda situationer eller perioder i livet, som till exempel ökat drickande vid en livskris. Men fortsätter missbruket under lång tid är risken stor att det utvecklas till ett beroende. Man kan också bli beroende utan att missbruka. Man blir inte beroende direkt, utan genom en process där beteendet lärs in och hjärnan präglas och omformas av de associationer som upplevs i samband med exempelvis alkoholintaget. Hjärnaktivitet hos personer med beroendeproblematik och personer utan, har studerats och fynden visar att de som blir beroende har en lägre aktivitet i hjärnans belöningssystem. Då höjer eller normaliserar exempelvis alkohol nivåerna vilket också får till följd att många beroende väljer att självmedicinera [5]. Riskbruk Riskbruk är den alkoholkonsumtion som om den fortsätter kan leda till missbruk, beroende och svåra medicinska skador men där problemen ännu inte är allvarliga. Exempel på mängder som idag betraktas som riskfyllt att överskrida utifrån riskbruksprojektets definitioner (http://www.fhi.se/templates/page 10598.aspx). Riskfylld veckokonsumtion kan ge skador på kroppens organ vid konsumtion under lång period. Ett standardglas motsvarar 12 gram alkohol. Kön Glas/dag Glas/vecka Man 2 14 Kvinnor 1-1½ 9 Berusningsdrickande som alltid innebär en medicinsk risk men som mest är förknippat med skador orsakade av exempelvis bråk eller misshandel. Kön Glas/tillfälle Man >5 Kvinna >4 Det går inte att fastställa en helt riskfri nivå eftersom mängderna kan vara lägre än de ovan angivna om man tar hänsyn till olika förutsättningar, det vill säga om man är ung, hjärtsjuk, leversjuk, depressionsbenägen eller har viss ärftlighet http://www.who.int/substance_abuse/terminology/who_lexicon/en/index.html. 1 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 4 th edition -5-
Missbruk Inom hälso- och sjukvården används två klassifikationssystem för olika tillstånd DSM-IV 2 och ICD10 3, vilka även omfattar missbruk och beroende av alkohol och narkotika. Om minst ett av följande kriterier uppfylls under ett år klassas beteendet som missbruk (enligt DSV-IV): Upprepat bruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet. Upprepat bruk i situationer som medför betydande risk för fysisk skada (till exempel rattfylleri eller i arbetslivet). Upprepade problem med rättsväsendet då personen varit påverkad. Fortsatt bruk trots ständiga eller återkommande problem av social eller mellanmänsklig natur orsakade eller förstärkta av berusning [3]. Beroende Om minst tre av följande kriterier uppfylls under ett år är beteendet ett beroende (enligt DSM-IV): Ökad tolerans - behov av påtagligt ökad mängd på grund av påtagligt minskad effekt. Karakteristiska abstinenssymtom. Använder alkohol, tabletter eller droger i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs. Varaktig önskan eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera bruket. Mycket tid ägnas åt att få tag på och använda drogen eller hämta sig från effekten. Viktiga aktiviteter på jobbet och fritiden överges eller minskas på grund av bruket. Bruket fortsätter trots att man vet att fysiska eller psykiska besvär förvärras [3]. Enligt ICD10 ska tre av sex kriterier vara uppfyllda: Stark längtan efter drogen Svårighet att kontrollera intaget Fortsatt användning trots skadliga effekter Prioritering av droganvändning är högre än andra aktiviteter och förpliktelser Ökad tolerans Fysiska abstinenssymtom http://www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/0005d4f2-af69-454b-b091-38591d7fa149/0/3ksh97_total_version2008.pdf 2 Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders 4 th edition 3 International Classification of Diseases and Related Health Problems 10 th revision -6-
Hur stora är problemen? Alkohol Alkoholrelaterade sjukdomar orsakar nio procent av sjukdomsbördan i Europa mätt i DALYs [4]. Det finns ett starkt samband mellan den totala alkoholkonsumtionen i befolkningen och alkoholrelaterade sjukdomar och dödlighet [5]. Under 2006 var den genomsnittliga alkoholkonsumtionen i Sverige ca 10 liter ren alkohol per person som är 15 år och äldre [6]. Detta innebär en 30-procentig ökning sedan 1995. Alkoholkonsumtionen är mycket ojämnt fördelad mellan konsumenterna. Det är den yngsta åldersgruppen (20-25 år) som utmärker sig som högkonsumenter [7]. Män dricker mer än dubbelt så mycket alkohol som kvinnor gör. Men kvinnornas andel av den totala konsumtionen har ökat markant sett i ett längre perspektiv. Flickor i årskurs 9 dricker i dag lika mycket alkohol som pojkar i samma årskurs gör [8]. Skadligt bruk av alkohol är relativt vanligt. Andelen svenska konsumenter i åldrarna 18-84 år som riskerar att drabbas av skador var 17 procent av männen och 9 procent av kvinnorna 2004. Mellan 300.000 och 500.000 människor i Sverige har alkoholproblem, vilket innebär att deras alkoholkonsumtion vållar problem för dem själva med hälsan, arbetet eller välbefinnandet eller för närstående. Befolkningsenkäten från Landstinget i Östergötland 2006 visar att 21 procent av männen och 7 procent av kvinnorna har ett riskfyllt intensivdrickande beteende [9]. Narkotika Av hela den vuxna befolkningen i Sverige (15-75 år) har cirka tolv procent provat narkotika. Det är nästan dubbelt så vanligt bland män. Det tillfälliga/experimentella missbruket är vanligast i storstäderna. 1998 uppskattades antalet tunga missbrukare i Sverige vara 26 000, vilket tyder på en 6-procentig ökning sedan 1992 [8]. Man räknar med att mellan 15 000 och 20 000 narkotikamissbrukare var i kontakt med hälso- och sjukvården och socialtjänsten under 2003 [10]. Enligt 2005 års regionala kartläggning fanns 2261 kända narkotikamissbrukare i länet [11]. Cirka 2 procent av befolkningen i Östergötland har använt hasch eller marijuana under det senaste året, enligt rapporten Hälsa på lika villkor en jämförelse mellan Östergötland och riket [12]. Effekter Såväl kort- som långvarigt missbruk ger effekter på individ, grupp och samhällsnivå. Hälsoeffekter och utanförskap är mest påtagliga för individen. Studier dokumenterar drogrelaterade skador på hjärna, hjärta, benstomme, mage, nervsystem, matstrupe, bukspottkörtel och muskler, men även hud och hormoniella rubbningar [13]. Funktionen i de delar av hjärnan som är viktiga för belöning, motivation, minne, inlärning, emotioner, riskvärdering, beslutsfattande och sociala interaktioner hos alkohol- och drogmissbrukare, skiljer sig på ett likartat sätt från funktionen hos samma delar av hjärnan hos icke missbrukande individer. Anhöriga drabbas på skilda sätt och missbrukets effekter på samhällsekonomin är förödande. I en studie genomförd av SoRAD, där 2002 års sociala kostnader av alkoholmissbruk beräknades, uppgick kostnaden till 1 % av BNP [14]. Denna siffra -7-
har dock kritiserats vara för låg i en studie genomförd av Anders Johnson på IOGT- NTO, som rapporterar väsentligt högre siffror [15]. Aktörer på nationell, regional och lokal nivå Flertalet myndigheter hanterar missbruks- och beroendefrågor på olika sätt. Det kan handla om tillsyn, tillstånd, brottsbekämpning eller utbildning av unga. Här följer en kortfattad översikt över några av de vanligaste aktörerna och länkar till webbsidor för ytterligare information. Informationen går till största delen att hitta på respektive myndighets hemsida. Socialstyrelsen Socialstyrelsen bedriver tillsyn över missbrukarvård inom hälso- och sjukvård och sammanställer information om länsstyrelsernas tillsyn över socialtjänstens missbrukarvård. Det görs bland annat mot bakgrund av föreskrifter på området. Dessutom sammanställer Socialstyrelsen officiell statistik på området och gör kartläggningar av missbrukarvårdens verksamhet. Verksamhetsområdet omfattar både högt specialiserad farmakologisk eller medicinsk forskning, läkemedelsassisterade behandlingar, psykosociala behandlingar och insatser för missbrukare. Socialstyrelsen har också påbörjat ett utvecklingsarbete som tar sikte på riktlinjer, kvalitetsindikatorer och kunskapssammanställningar för missbrukarvård. Sedan 2007 finns Nya riktlinjer för bättre missbruks- och beroendevård. http://www.socialstyrelsen.se/nr/rdonlyres/a50309c4-bab3-4eb9-a407- E5C684469D90/7076/20071021_rev.pdf Folkhälsoinstitutet Folkhälsoinstitutet (FHI) fungerar som ett nationellt kunskapscentrum inom folkhälsa. Man utövar även tillsyn inom alkohol-, narkotika- och tobaksområdena. Ett projekt som även finns inom ramarna är riskbruksprojektet. Det riktar sig till dem som jobbar i primärvård, företagshälsovård och sjukhus och har som syfte att frågan om alkohol ska bli lika självklar i vardagssjukvården som tobaken är idag. Tanken är att enkla samtal med patienter om deras alkoholvanor kan vara en effektiv metod för att minska en riskfylld konsumtion. Det har under årens lopp gjorts stora ansträngningar för att stimulera vårdpersonalen att uppmärksamma alkoholen i kontakten med patienter, men det har visat sig vara mer undantag än regel att frågor om alkoholkonsumtion finns med i mötet med patienter. Begreppet riskbruk har utvecklats inom Svensk Förening för Allmänmedicin (SFAM) och beskriver den alkoholkonsumtion som om den fortsätter kan leda till missbruk och svåra medicinska skador men där problemen ännu inte är allvarliga. Exempel på vad som händer i projektet: Inom företagshälsovården satsade man på riktade utbildningar till olika personalgrupper. Dessa grupper startades år 2004. Inom delprojektet motiverande samtal utbildar man främst utbildare. För barnmorskor har det utvecklats en modell för utbildning och ett nätverk har skapats för de samordnande barnmorskorna. Sjuksköterskor inom barnhälsovården har målsättningen att skapa nätverk utifrån det nationella nätverket för samordnare. -8-
Familjeläkare och ST-läkare har fokuserat på riskbruksverkstäder och nätverksbyggande. http://www.fhi.se/templates/page 8936.aspx Polis Polismyndigheten handhar tillståndsfrågor vad gäller exempelvis servering av alkoholhaltiga drycker. Man genomför även rutinmässiga kontroller av trafikanter, fler än en miljon per år. För att göra detta används ett sållningsinstrument som mäter eventuell alkoholförekomst i utandningsluften. Dessutom kontrollerar polisen att förare av motordrivna fordon inte är påverkade av andra droger. Polisens bekämpning av narkotikabrottsligheten bedrivs både på lokal och nationell nivå. Arbetet mot narkotika bedrivs mot den grova brottsligheten, genom spaning på bred front mot gatulangning och missbruk samt genom det dagliga arbetet mot innehav och bruk. Vid Rikskriminal-polisen (RKP) finns en spaningsrotel som biträder polismyndigheterna med bland annat narkotikaärenden. RKP har även en underrättelsestyrd narkotikarotel som bekämpar grov nationell och internationell brottslighet avseende narkotika, dopning och narkotikaklassade läkemedel. På hemsidan finns en användbar grundläggande skrift om tecken och symtom av narkotikamissbruk. http://www.polisen.se/mediaarchive/external_media/narkotika_rapp_web[1].pdf Tullverk Tullverket har till uppgift att se till att inte narkotika, vapen, alkohol och andra varor olagligt förs in eller ut ur Sverige. Tullverket prioriterar bland annat insatser mot narkotikasmuggling och storskalig alkohol- och tobakssmuggling och samverkar med andra myndigheter och aktörer i och utanför Sverige för att bedriva en effektiv brottsbekämpning. Genom Sveriges medlemskap i EU är det svenska tullverket en del av en europeisk tullunion. Det innebär att medlemsstaterna har en gemensam tullagstiftning. Det sker även ett omfattande internationellt samarbete för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande. I Tullverkets uppdrag ingår också att arbeta drogförebyggande genom att vända sig till dem som arbetar med barn. Tullverket tar fram information till lärare, fritidsledare, idrottsledare eller på andra sätt arbetar med barn och ungdomar, men även till sjukvård och sociala myndigheter. http://www.tullverket.se/se/ Kriminalvård Kriminalvårdens främsta uppgift är att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. För att möta missbrukarna tidigt har kriminalvården inrättat narkomanvårdsteam på en del av landets häkten. Verksamheten är främst koncentrerad till storstadsregionerna, eftersom det är där som antalet häktesplatser är störst och därmed behovet. Häktningen och den därmed påtvingade avgiftningen innebär för många missbrukare en kris, som kan tas tillvara för att motivera till förändring. De personer som endast dömts för rattfylleri skiljer sig från kriminalvårdens övriga klienter genom att de ofta har ett utvecklat socialt nätverk, med familj, vänner och jobb. http://www.kriminalvarden.se/ -9-
Vägverket Minst 15 000 bilresor varje dag i Sverige sker med förare som är så påverkade att de skulle dömas för rattfylleri om de upptäcktes. Antalet varierar kraftigt mellan dygnets timmar, veckans dagar och årets månader. Men av de motorfordonsförare som dör i trafikolyckor har cirka 30 procent alkohol i kroppen, vid singelolyckor är det nästan hälften. Vägverket arbetar för nolltolerans vad gäller droger vid bilåkande. Detta sker bland annat genom information om alkohol och drogers påverkan, men även genom information om alkolås och genom spridning av Skelleftemodellen. Den senare är en metod där man försöker få rattfyllerister till behandling och rehabilitering så fort som möjligt. Man har även arbetat för den yngre publiken i Don t Drink and Drive. Projektet har pågått över hela landet sedan 2003 och riktar sig till ungdomar mellan 15 och 24 år. http://www.vv.se/ddd_templates/page 9750.aspx Skolverket Utbildningsdepartementet gav skolverket i uppdrag att ta fram ett referensmaterial för lärare att använda sig av vid utbildning i förebyggande syfta om tobak, alkohol och narkotika. Detta resulterade i skriften Man vet inte var trappstegen är i livet. Perspektiv på tobak, alkohol och narkotika. Denna finns tillgänglig på Skolverkets hemsida. http://www.skolverket.se/ Brottsförebyggande Rådet På flera håll i landet finns lokala brottsförebyggande råd. Dessa arbetar bland annat med stöd till brottsoffer, men även medling vid brott. Ur ett förebyggande perspektiv stödjer brottsförebyggande rådet även forskning med fokus på offer eller brottsförebyggande. Brå finns representerat i nästan alla länets kommuner. http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=5 Länslako I Östergötland har Läns-SLAKO (samrådsorganet mellan landstinget och kommunerna i länet inom vård- och omsorgsområdet) startat ett utvecklingsarbete för att etablera Skelleftemodellen i hela länet. Skelleftemodellen innebär att personer som omhändertagits för rattfylleri/-onykterhet ska inom 24 timmar erbjudas att ingå i en behandling mot sitt missbruk. http://www.lio.se/templates/page.aspx?id=14449 Östergötlands idrottsförbund Riksidrottsförbundets representant i länet arbetar i linje med de drogförebyggande handlingsplanerna med att bland annat skjuta upp ungdomars alkoholdebut. http://www2.rf.se/ostergotland/t3.asp?p=1407190-10-
Del II Nedan beskrivs det dagliga arbetet med drogrelaterade problem och frågeställningar. Avsnittet innehåller muntlig och skriftlig information från: Länets ungdomsmottagningar Länets barnavårdscentraler Länets mödravårdscentraler Länets vårdcentraler Länets beroendeenheter Länets kommuner Andra landsting Idé- och frivilligorganisationer Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande inom Landstinget i Östergötland Vid en enkätstudie om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande inom landstingets olika patientnära verksamheter från 2006, med en svarsfrekvens på 74 procent, uttryckte knappt 30 procent att de har rutiner och program för sjukdomsförebyggande information vad gäller alkohol [16]. Detta överensstämmer med övriga riket [17]. Endast 10 procent uppgav sig ha specifik kunskap inom alkoholområdet, vilket visar tydligt hur ovanlig denna specialistkunskap är bland personalen. Var femte patient som fått information följs upp med systematik. Resultaten bygger på enkäter från centrumchefer för länscentra, klinikchefer för närsjukvård och tandvård, verksamhetschefer för vårdcentraler, verksamhetsföreträdare/medarbetare inom barnavårdscentraler och privata vårdgivare med landstingsavtal representerade av ett slumpmässigt urval. Resultaten varierade över länet [16]. För att fördjupa kunskapen om förebyggande och även att omfatta narkotikaförebyggande genomfördes inom ramen för denna kartläggning en enkätstudie till vårdcentraler, barnavårdscentraler, mödravårdscentraler och ungdomsmottagningar i länet. Resultat från enkät till VC, BVC, MVC och UM Enkäten består av 10 frågor som handlar om vilket drogförebyggande arbete som bedrivs inom respektive enhet. Ordet drogförebyggande används i beskrivningen av resultaten. Det är ett samlingsord för både alkohol- och narkotikaförebyggande. Frågorna handlar mer specifikt om verksamheten ger någon information om alkohol och narkotika i förebyggande syfte, i vilken form den i så fall ges och vid vilka tillfällen. När det gäller vid vilka tillfällen information ges finns specifika frågor riktade till alla verksamheter utom till vårdcentralerna. Det frågas också om det finns rutiner eller program för hur personalen ska ta upp bruket av alkohol och narkotika, samt om rutinerna eller programmen är kända av samtliga personal inom verksamheten. Om verksamheten har rutiner eller program, efterfrågas vilka dessa är. De sista frågorna handlar om det finns samarbete med andra, till exempel kommunen, -11-
utöver övrig landstingsverksamhet och om vilket behov verksamheten har av utbildning till personal kring drogförebyggande arbete. Enkäten skickades ut i fyra versioner eftersom några av frågorna var riktade till olika verksamheter. Utskick av enkäter skedde vid tre tillfällen, ett första utskick, en påminnelse och sist skickades en fråga ut om anledningen till uteblivna svar. Landstingets elektroniska enkätverktyg, LEO har använts vid insamlandet av data. Samtliga enkäter har skickats ut med e-post. I länet fanns, vid tidpunkten för utskick av enkäter, totalt 42 vårdcentraler och lika många barnavårdcentraler, 10 mödravårdcentraler som benämns med barnmorskemottagningar på några orter medan det på andra orter benämns som kvinnohälsan samt 9 ungdomsmottagningar. Enkäten har även skickats till några privata kliniker inom mödravården men det är oklart om dessa arbetar med mödravård. Resultat från privata kliniker har därför inte inkluderats i redovisningen. Kommentarerna gäller endast för de svarande enheterna och ska inte generaliseras till samtliga enheter i länet. En stor del av resultaten presenteras främst i antal. 72 procent svarande Undersökningen är en totalundersökning då samtliga vårdcentraler, barnavårdcentraler, mödravårdcentraler och ungdomsmottagningar i länet ombetts besvara frågor om alkohol- och narkotikaförebyggande arbete. Den sammanlagda svarsfrekvensen blev 72 procent, se tabell 1. Barnavårdcentralerna är den verksamhet som har lägst svarsfrekvens (62 procent). Tabell 1. Svarande per enhet. Antal och andelar Enhet Antal svarande Andel svarande % Vårdcentral 33 79 Barnavårdcentral 26 62 Mödravårdcentral 8* 80 Ungdomsmottagning 7 78 * Exklusive privata kliniker. De professioner som i störst utsträckning besvarat frågorna på vårdcentralerna är läkare och sjuksköterska (52 respektive 36 procent). På barnavårdcentralerna är det sjuksköterskor och distriktssköterskor samt några chefer som svarat (65, 23 respektive 8 procent) medan de svarande inom mödravården och på ungdomsmottagningen endast är barnmorskor. -12-
Information om narkotikaförebyggande - nästan obefintlig Information om förebyggande till patienterna skiljer sig åt mellan enheterna. Det är dock betydligt mera vanligt att som patient bli informerad om alkohol än om narkotika. All mödravård ger alkoholförebyggande information till sina patienter medan hälften av de svarande vårdcentralerna, 15 procent av barnavårdcentralerna och 2 av 7 ungdomsmottagningar inte ger någon information alls. Alkoholförebyggande information till patienter ges oftast vid personlig kontakt på samtliga enheter. På mödravårdcentralen ges alltid alkoholförebyggande information vid personlig kontakt. I kategorin annat har flera uppgett livsstilsdatorer och utställningar som sätt att informera om alkohol ur ett förebyggande perspektiv. Det är mindre vanligt att information finns på planscher. Däremot ges information i broschyrer på samtliga av länets mödravårdcentraler, se tabell 2. Tabell 2. Informationssätt om alkoholförebyggande per enhet. Antal Enhet Plansch Broschyr Personlig kontakt Annat Vårdcentral (33) 4 6 9 8 Barnavårdcentral (26) 1 5 13 3 Mödravårdcentral (8) 1 8 8 1 Ungdomsmottagning (7) 1 1 5 0 Information om narkotika i förebyggande syfte ges i betydligt mindre omfattning till patienterna. En vårdcentral, tre mödravårdcentraler och en ungdomsmottagning uppgav att de informerar om narkotika ur ett förebyggande perspektiv vid personlig kontakt. Ingen enhet använder sig av planscher eller broschyrer för att upplysa om narkotika. Alkoholförebyggande information ges vid första besöken både på BVC och MVC På barnavårdcentralen är det vanligaste tillfället att ge alkoholförebyggande informationen till patienten vid ett första hembesök efter att ett par har fått barn. Även på samtliga mödravårdcentraler i länet informeras den blivande mamman/de blivande föräldrarna vid det första besöket på mödravårdscentralen. På ungdomsmottagningen är det vanligast att ge informationen vid preventivmedelsförskrivning. Andra tillfällen när alkoholförebyggande information ges är till exempel vid föräldrautbildning (BVC och MVC) och vid vägning av barn (BVC). Rutiner och program Befintligheten av rutiner och program för hur personalen på de olika enheterna ska ta upp bruket av alkohol och narkotika med patienterna ser olika ut. På vårdcentralerna finns rutiner eller program som kan användas både vid risk- och missbruk när det gäller alkohol medan det på barnavårdcentralen och inom mödravården i stor utsträckning ges information till alla oavsett om man misstänker risk- eller missbruk hos patienten. Det är även skillnad på befintligheten av program och rutiner mellan alkohol och narkotika. För narkotika finns det ingen direkt beredskap på barnavård- -13-
centralen medan det på vårdcentralen finns program vid misstanke om missbruk. På ungdomsmottagningen ges information till alla i stor utsträckning när det gäller narkotika, se tabell 3. Tabell 3. Tillfällen då rutiner/program används för alkohol och narkotika per enhet. Antal Rutiner/program Alkohol Narkotika VC BVC MVC UM VC BVC MVC UM Information till alla 4 14 8 3 1 1 3 5 Endast vid riskbruk 1 1 * * * * Endast vid missbruk 2 11 1 2 Både vid risk- och missbruk 12 1 * * * * Nej 11 7 4 17 20 2 Vet ej 2 3 3 4 1 2 * Ej efterfrågat på enheten Samtliga personal inom MVC känner till rutiner och program För att det förebyggande drogarbetet ska fungera är det en förutsättning att samtliga medarbetare känner till att det finns rutiner och program för hur bruket av alkohol och narkotika ska tas upp med patienter. Inom mödravården känner samtliga medarbetare till de rutiner eller program som används för detta syfte. På vårdcentralen har flera uppgett att programmen endast är kända av vissa professioner. Dessa professioner är läkare och sjuksköterskor. De rutiner eller program som flest använder på vård- och barnavårdcentralen är fritt formulerade frågor. Dessa enheter nämner även i relativt stor utsträckning att de använder andra rutiner eller program vilket till exempel uppges vara livsstilsdatorer och broschyrer. Livsstilsdatorer är en del i riskbruksprojektet som initierats nationellt men som sedan varje landsting fått utforma på egen hand inom givna ramar. I Östergötland pågår ett pilotprojekt där tre vårdcentraler från respektive länsdel har fått en dator utplacerad. Med hjälp av datorerna kan patienter som kommer till vårdcentralen få svara på frågor om bland annat sina alkoholvanor, se avsnittet Riskbruksprojektet vid Landstinget i Östergötland nedan. Inom mödravården använder nästan alla AUDIT instrumentet vilket är ett frågeformulär som handlar om alkoholkonsumtion, se tabell 4. Tabell 4. Rutiner/program som tillämpas per enhet. Antal Rutiner/program VC BVC MVC UM Inga rutiner/program används 6 9 2 AUDIT 3 7 CAGE 2 Motiverande samtal 5 2 3 1 Fritt formulerade frågor 13 6 2 Andra rutiner program 10 9 1-14-
Samarbete Kommunerna uppges vara den största samarbetspartnern Alla ungdomsmottagningar utom en i länet samt nästan all mödravård har samarbete med någon övrig verksamhet utöver landstingsverksamhet när det gäller risk- och missbruksproblematik för alkohol och narkotika. Något sämre är det med vård- och barnavårdcentraler där knappt hälften uppgett samarbete. I de fall samarbete finns är det främst kommunerna som enheterna samarbetar med, exempelvis socialtjänst och kommunens drogsamordnare. Samarbete finns även med behandlingsgrupper med landstingsavtal, företagshälsovården och frivilligorganisationer. Utbildning och information Ett övervägande antal bland enheterna känner att det finns behov av utbildning/information till personal kring alkohol- och narkotikaförebyggande, se tabell 5. Många har nämnt föreläsningar och utbildning i förebyggande arbete för alkohol och narkotika. Flera vill också ha tydliga handlingsprogram och riktlinjer när det gäller hur de ska agera i situationer där patienter uppvisar risk- eller missbruksproblematik. Tabell 5. Behov av utbildning/information per enhet. Antal Enhet Inga behov av utbildning Behov av utbildning Vet ej Vårdcentral 2 24 6 Barnavårdcentral 1 20 5 Mödravårdcentral 1 5 2 Ungdomsmottagning 4 3 I kategorin behov av utbildning har enheterna bland annat uppgett: föreläsningar alkohol- och narkotikaförebyggande information handlingsprogram och riktlinjer till exempel hur man hanterar missbruk narkotikautbildning motiverande samtal gemensam diskussion, internutbildning Sammanfattning Barnavårdcentralerna är de enheter som svarat i minst utsträckning på enkäten. Som patient är det mer vanligt att bli informerad om alkohol än om narkotika i förebyggande syfte inom samtliga enheter. Det vanligaste sättet att bli informerad om alkohol är muntligt vid personlig kontakt. Både inom mödravården och på barnavårdcentralen får blivande eller nyblivna föräldrar alkoholförebyggande information vid det första besöket. På ungdomsmottagningen är det vanligast att informera vid preventivmedelsförskrivning. -15-
När det gäller kända rutiner/program av samtliga medarbetare, är det många som uppger att de inte är kända men att information ändå ges till alla oavsett misstanke om risk- eller missbruk. Detta tyder på att man kanske inte ser information till alla som en rutin eller ett program. Samarbete, utöver annan verksamhet inom landstinget, är vanligast med kommunerna och då till exempel med socialtjänsten och drogsamordnare. När det gäller utbildning/information till personalen för alkoholoch narkotikaförebyggande arbete efterfrågas mer tydlighet hur patienterna i risk- och missbruk ska bemötas, samt föreläsningar inom området. Riskbruksprojektet vid Landstinget i Östergötland Några av ovanstående vårdcentraler och mödrahälsovårdsenheter har ingått i riskbruksprojektet i Östergötland. Projektet har delvis utvärderats under 2007 och fortsatt utvärdering pågår under våren 2008. Under 2008 ska ett breddinförande förberedas och 2009 ska samtliga vårdcentraler ha erbjudits en livsstilsdator. Inledning Det övergripande syftet med riskbruksprojektet är att utveckla alkoholpreventiva insatser inom primärvården. Två projekt startades upp: Datorbaserade livsstilsrådgivning ett utvecklingsarbete inom primärvården i Östergötland och Alkohol och graviditet inom mödrahälsovården. Viktig utgångspunkt är att verksamheten ska integreras i hälso- och sjukvårdens rutinverksamhet och i den kontinuerliga kompetensutvecklingen Datorbaserad livsstilsrådgivning Bakgrund Inom de tre närsjukvårdsområdena under 2006 skulle ett antal vårdcentraler pröva nya metoder för att identifiera och ge råd till patienter med riskbruk av alkohol. Ett datoriserat koncept valdes utifrån tidigare erfarenheter från länet där Lifestyle intervention research group (LiR-gruppen) från Hälsouniversitetet utvecklat ett datoriserat alkoholscreenings- och rådgivningskoncept på två akutmottagningar samt på studenthälsan vid Linköpings universitet på uppdrag av Landstinget i Östergötland. Konceptet ska göra så litet intrång som möjligt på vårdcentralens vardagliga rutiner. Fysisk aktivitet finns också med och det finns en tanke att på sikt även innefatta andra livsstilsområden som rökning och kostvanor. Det är kostnadseffektivt att hänvisa till datorerna istället för att personalen ska screena samma antal patienter i samband med besök på vårdcentralen. Nio vårdcentraler, tre i varje länsdel deltar i projektet. Deltagande vårdcentraler har även varit delaktiga i beslutet om vilka patientgrupper som ska erbjudas testen. LiR-gruppen anordnade under hösten 2006 ett antal utbildningsdagar för sjuksköterskor och läkare. Hur? Läkaren eller sjuksköterskan informerar den vuxne patienten om livsstilstestet som är frivilligt och ber denne utföra testet som utförs vid en IT-kiosk. Resultatet skrivs ut direkt på plats. Modellen bygger på att patienten själv tar ansvar för sina testsvar och läkaren eller sjuksköterskan ska anteckna i journalen att patienten hänvisats till testet. -16-
LiR-gruppen sammanställer sedan testresultaten och återkopplar till respektive vårdcentral varje vecka. Patienterna kan också genomgå testet på eget initiativ. Utvärdering Under hösten 2007 och våren 2008 kommer såväl patienternas som personalens uppfattningar om testen att utvärderas för att kunna anpassas till vårdcentralens behov. Deltagande vårdcentraler De deltagande vårdcentralerna finns i alla länsdelar: Finspång, Såpkullen, Sandbyhov, Borensberg, Ödeshög, Mjölby, Johannelund, Ekholmen och Ljungsbro. Alkohol och graviditet inom mödrahälsovården Bakgrund Syftet med projektet är dels att kartlägga gravida kvinnors alkoholvanor, dels att undersöka om en ny screenings- och informationsmodell om alkoholkonsumtion under graviditet, har förändrat kvinnors alkoholvanor i större utsträckning än den tidigare modellen. Hur? Alla gravida i de centrala och västra länsdelarna får i samband med sitt första besök i graviditetsvecka 6 fylla i ett formulär (de tre första frågorna i AUDIT avseende konsumtion). Frågorna handlar om alkoholvanorna under året före graviditeten. Personalen har därefter haft samtal och information om alkohol under graviditet både muntligt och skriftligt. Om kvinnan har haft ett riskbruk innan sin graviditet görs en individuell planering i samråd med ansvarig läkare. Kvinnan erbjuds tätare besök hos barnmorskan för uppföljning och samtal enligt MI-metoden. Beroendeenheterna För att fördjupa kunskapen om landstingets arbete med beroendeproblematik har intervjuer med representanter från beroendeenheterna i länet genomförts. Alkoholoch drogberoendesituationen skiljer sig åt mellan kommunerna. Alkohol är det största beroendeproblemet i Västeuropa och även i Östergötland och missbruket finns representerat i alla länets kommuner. Samtliga beroendeenheter i länet rapporterat ett ökande blandmissbruk, multiproblematik och en ökning av kvinnliga patienter. Man ser även kokainbruket öka bland inte tidigare så ofta förekommande patientgrupper. Denna utveckling har skett under de senaste tio åren. På sjuttiotalet kom rökheroin till Östergötland och idag är Norrköping hårdast drabbat. I Linköping är cannabis vanligast följt av centralstimulantia och benzodiazepiner. Nu börjar det även komma stora kokainflöden. Problematiken är gränsöverskridande när det gäller ålder och etnicitet, dock är det fortfarande flest män. Norrköpings tyngre problembild är historisk. Förklaringsfaktorerna är flera, men i samband med industrinedläggningarna blev problemen större. Detta har visat sig genom bland annat fler polisingripanden och ökat antal omhändertagande av berusade människor. I Norrköping upplever man även att patienterna blir allt yngre, -17-
gränsen att bli intagen på tillnyktringsenheten är nu 12 år i jämförelse med tidigare 15 år. I Motala är amfetaminmissbruk vanligast bland narkotikan. Även ectasy har kommit och gått, och nu är kokain på ingång. Hur går det till när patienterna kommer? Beroendeenheternas patientgrupp skiljer sig till viss del från andra patienter. För att få patientgruppen till sjukhusen görs försök med olika öppettider och även samarbete med andra vårdgrannar. Det finns exempelvis möjlighet för narkomaner att komma till en öppen mottagning utan att boka tid. Det kan exempelvis handla om fysiska problem eller vaccination mot hepatit. Till jourmottagningen kommer individer själva, med ledsagare, polis eller annan medföljande. Det är viktigt att se i vilket slags tillstånd patienterna kommer för att avgöra vad som kan göras av beroendekliniken. Det skiljer mycket mellan de olika missbrukarnas abstinens. Alkoholabstinensen kan vara ett livsfarligt tillstånd med pulspåslag och kramper, delirium, vilket man hänvisar till intensivvård. Heroinister har ont och förkylningssymtom som influensa som i sig ej är ett livsfarligt tillstånd och inte kräver omedelbar inläggning. Amfetaminmissbrukare brukar man inte lägga in för avgiftning om de inte är alltför nedgångna eftersom de endast vill sova (ruset av sig). De är oftast trötta och hungriga. Sover, äter och sover igen. Annars kommer patienter på remiss från exempelvis vårdcentral, socialtjänst eller frivård alternativt på eget bevåg på öppen mottagning. Patientens vårdbehov bedöms av team från beroendeenheten utifrån missbruk och diagnos. Noggrann anamnes inhämtas, eftersom patientgruppen ofta har andra åkommor eller bakomliggande sjukdomar. Behandlingsteam avgör behandling, men bedömer även om patienten bör skickas till behandlingshem. Om frivillighetsprincipen inte kan tillämpas måste kommunalt beslut om tvångsomhändertagande inhämtas (lagen om vård av missbrukare, LVM). Beroendeenheterna har samarbete med psykiatrijouren och vid misstanke om att annat ligger bakom sker konsultation med psykiatriker. Det finns även behandling för så kallad dubbeldiagnosproblematik, när en individ har både ett diagnostiserat missbruk och en psykiatrisk diagnos. I Motala finns även ett mobilt omvårdnadsteam. Enheterna har även körkortsmottagning och Linköpings beroendeenhet har en egen ungdomsmottagning för provtagning och upplysning/behandling av beroendefrågor. Nio av länets 13 kommuner har ungdomsmottagningar i Landstingets regi och/eller i samarbete med kommunen. Patientgrupper Som tidigare nämnts är alkoholmissbrukarna den största patientgruppen vid enheterna. Andra beroenden, som spel- och sexmissbruk har noterats, men ingen enhet har någon fungerande stödgrupp för tillfället. Däremot har man möjlighet att hänvisa patienter vidare till andra alternativ som finns på marknaden. -18-