ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING

ARKIV SAMHÄLLE ' OCH FORSKNING 1989

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1989

Svenska Arkivsamfundets skriftserie 32 ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1989 STOCKHOLM 1989

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING utges med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet av Svenska Arkivsamfundet. Tidskriften utkommer med ett häfte om året. Den kan erhållas genom medlemskap i Svenska Arkivsamfundet. Årsavgiften för 1989 är 60 kr ink!. exp.avg. Svenska Arkivsamfundet, som bildades 1952, har till ändamål att väcka och vidmakthålla intresset för arkiv i offentlig och enskild ägo, att arbeta för den svenska arkivvårdens utveckling och att sprida kännedom om dess uppgifter och villkor. Redaktör för tidskriften är förste arkivarie Lars-Olof Welander. I redaktionen medverkar fil. lic. Rolf Hagsted t, arkivchef Mats Hallerby och kansliarkivarie Rune Hedman. Redaktionens adress: Riksarkivet, Box 12541, 10229 Stockholm Tel. 08/737 63 50 Anmälan om medlemskap eller adressförändring göres till redaktören. Manuskript avsedda för publicering i nästa nummer bör vara redaktören tillhanda senast den 31 oktober 1989. ISSN 0349-0505 Schmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1989 Omslag av Herbert Skarin

INNEHÅLL Tom Sah/en, Medelpadsarkiv-en utvecklingslinje........ 7 Martin Grass, Principer för ordnande och förtecknande av personarkiv. Exemplet Hjalmar Branting.................. 17 Arkivfrågor hos kommuner och landsting: Rolf Hagstedt, Kommunernas arkiv - bakgrund, utveckling, problem.................................. 45 Klas Havren, Landstingens arkiv - bakgrund, utveckling, problem...................................... 51 Siv Sandberg, Samrådsgruppen för kommunala arkivfrågor. 55 Anna-Brita Lövgren, Delarkiv eller myndighetsarkiv? Moderna myndigheters organisation och arbetsfördelning och dess konsekvenser för arkiven............................. 59 Effekter av arkivutredningen: Marie-Louise Pettersson, Riksarkivet - ny organisation efter två decennier....................................... 73 Lennart Lundquist, Riksarkivets nya föreskrifter och allmänna råd. En preliminär rapport........................... 83 Grete So/berg, Arkiv för individ och miljö. Remissbehandlingen................................ 89 Bode Janzon, Bergslagsarkiv-en förening över gränser.... 101 INTERNATIONELLA ARKIVKONTAKTER Den internationella arkivkongressen i Paris 1988........... 105 Huvudprogrammet - översikt och synpunkter ((Kent Zetterberg)......................... 105 Kommitteerna: utbildning (Bodil U/ate-Segura), sigillografi (Clara Neveus,), automation (C/aes Gränström) företagsarkiv (Anna Christina U/fsparre), kommunala arkiv (Birgit Arfwidsson Bäck)................................... 111 FIAT:s 7. generalförsamling (Stellan Norrlander)........... 124 ÖVERSIKTER OCH RECENSIONER Sven Lundkvist 60 år. Festskriften Arkivet, historien, rörelsen (Lars Björlin).............. 127 "Allmänna arkivhandlingar" (Bo Hammar/und).......... 131 Lundensiska arkivguider (Roland Persson)............... 134 5

Beståndsöversikt för Krigsarkivet (Folke Ludwigs)......... 138 Ny arkivhandbok för organisationer och folkrörelsearkiv (Jan Lindroth).......................................... 140 Lokalhistoriska arkiv. En handledning (Göran Henrikson).. 144 Arkivhandledning för näringslivet (Marie-Louise Pettersson) 146 ARKIVFRÅGOR I NYARE UTLÄNDSK LITTERATUR Danmark och Norge (Lars Rumar)...................... 149 Finland (Kar i Tarkiainen).............................. 151 Frankrike (Bo Elthammar).......... 154 Storbritannien (Rune Hedman)....... 157 Tyskland: BRD och DDR (Martin Grass)... 160 Polen (Ewa Berndtsson)............. 166 USA och Kanada (Jan Dahlin)... 168 BIBLIOGRAFISK ÖVERSIKT......................... 173 SVENSKA ARKIVSAMFUNDET Verksamhetsåret 1988............................... 181 Redovisning för 1987...... :.............. 182 Stadgar för Svenska Arkivsamfimdet........ 183 Medverkande i detta nummer............ 187 6

Medelpadsarkiv - en utvecklingslinje Av Tom Sahlen Inledning Medelpadsarkiv drivs i samarbete mellan Sundsvalls kommunarkiv och Folkrörelsearkivet i Västernorrland (Medelpadsdepån). Institutionen är belägen i Kulturmagasinet i Sundsvall - fyra kolonialvarupackhus från 1890-talet som numera förenats under ett gemensamt glastak. Kulturmagasinet rymmer även Sundsvalls museum, Sundsvalls stadsbibliotek och kulturnämndens kansli. Medelpadsarkivs lokaliteter rymmer ca 1200 hm arkivalier och dessutom arkiv för film och foto, expedition, forskarsal, studieceller och grupprum. Syftet med denna artikel är inte att ge en uttömmande beskrivning av Medelpadsarkiv utan att med utgångspunkt i vår verksamhet diskutera några utvecklingsfrågor. Den som vill veta mer om Medelpadsarkiv hänvisas också till nr 4/87 av Nordisk Arkivnyt. l. Ett packhus för källor Den som bläddrar i gamla Sundsvalls-tidningar finner många belägg för att Medelpadsarkiv förverkligar en gammal ide hos stadens företrädare - iden om att sammanföra stadens gamla arkiv med museets fotosamling och Medelpads folkrörelsearkiv. Denna mycket enkla tanke om att saker som hör ihop också bör sammanföras är ett bra korrektiv mot en alltför långtgående specialisering. Kanske är det så att denna tanke får den bästa grogrunden i mellanstora centra som Sundsvall, där specialinstitutionerna är för små för att stå på egna ben men tillräckligt stora för att tillsammans bli en resurs. Under planeringen för det gemensamma Kulturmagasinet använde vi ofta termen" samlandets hus" som begrepp för någonting som gick utanpå den vanliga formeln för svenska kulturhus. I Kulturmagasinet skulle man få tillfälle att gå till botten med sin sak. Här skulle inte enbart ges färdiggräddat skådebröd, här skulle finnas resurser för allt från den enklaste samhällsinformation till avancerad forskning: bibliotekets böcker, museets föremål och arkivets handlingar. Denna kulturpolitiskt sett tilltalande grundide finns kvar och utvecklas. Den latenta motsättningen mellan den rörliga programverksamheten och de fasta institutionernas svårförändrade för att inte säga stela utrymmesbehov anas ibland, men i stora drag fungerar modellen: Kulturmagasinet är väsentligen ett slags packhus för det historiska källmaterialet i Sundsvall. 7

Medelpadsarkiv svarar för arkivalierna i detta packhus, men Medelpadsarkiv utgör på samma gång en av flera varianter av den utveckling mot integration och samverkan som börjat prägla arkivsektorn under senare år, både i Sverige och utomlands. Arkivens företrädare är mer än tidigare benägna att söka samarbete, även utanför den egna yrkessfären, och mer än tidigare benägna att se sin roll i förhållande till andra institutioner och discipliner som i likhet med arkiven förvarar och tillhandahåller källor. Integration är ett nyckelord när man ska beskriva denna utveckling. Kortfattat uttryckt så anser jag att integrationen utvecklas för att tillfredsställa ett objektivt samhälleligt behov och att den först och främst möjliggörs av en informationsteknologisk utveckling. Innebörden av detta utvecklas närmare i artikeln. Den tar sin utgångspunkt i det lokala exemplet Medelpadsarkiv och det kan kanske förefalla märkligt att föra denna diskussion utifrån en lokal horisont så fjärran från historieforskningens frontlinje. Till försvar för tilltaget erinras dock om att företeelser som verkligen är allmängiltiga också gäller i Sundsvall! 2. Integration mellan olika arkiv På institutionsnivå: När planerna på Medelpadsarkiv började ta form var själva samarbetsformen en stötesten. Offentligrättsliga hänsyn förhindrar överförande av allmänna handlingar till stiftelse eller annan enskild institution och för folkrörelsearkivet har en lösning i motsatt riktning - dvs en kommunalisering av folkrörelsearkivets Medelpadsdepå - varit omöjlig. Samordningsfördelarna måste därför sökas inom ramen för ett avtalsreglerat samarbete som å ena sidan lämnar de samarbetande parterna helt suveräna. men som å andra sidan knyter dem till en gemensam institution: Medelpadsarkiv. Institutionen heter Medelpadsarkiv men är juridiskt sett två enheter: Sundsvalls kommunarkiv och Folkrörelsearkivet i Västernorrland. Lösningen är inte alltid lätt att beskriva för den oinitierade men innebär i övrigt inga nackdelar. Det kan t o m ligga något förebildligt i en organisatorisk lösning som så att säga utan krusiduller reflekterar de faktiska grundvalarna för en samverkan- i detta fall en önskan om mycket nära samarbete mellan två huvudmän vilka p g a sin ställning har intresse av att upprätthålla en mycket klar skiljelinje mellan sig, här mellan det offentliga och det privata. I det praktiska förhållandet till Medelpadsarkivs besökare tillåter vi oss stor frihet. Oavsett om vi tillhör kommunarkivet eller folkrörelsearkivet representerar vi utåt sett Medelpadsarkiv. 8

På arkivkällans nivå: Medelpadsarkiv förvarar originalhandlingar från Sundsvalls kommun med föregångare, från Medelpads folkrörelser och från andra arkivbildare i Medelpad vars handlingar tillställts oss som depositioner.eller donationer; Genom att Medelpadsarkiv (via konimunarkivet) dessutom har inlåningsrätt från statliga arkiv kan vi förse forskare och allmänhet med praktiskt taget allt slags material som efterfrågas lokalt. Medelpadsarkivs serviceuppgifter har dock ingalunda begränsats till att tillhandahålla information från originalhandlingar. Uppgiften är snarast att sammanföra all otryckt eller arkivalisk information om Medelpad i en växande kunskapsbank. Förutom egna eller andras originalhandlingar och originalhandlingar som deponerats eller donerats måste detta sammanförande ske på medier som med olika teknik ersätter originalhandlingarna: papperskopior, mikrofilm, ADB. Vi sätter därvid i system åtgärder som tillämpats länge av arkiv runtom i Sverige men som sannolikt kommer att bli av utomordentlig betydelse i framtiden. Vi införskaffar papperskopior av viktiga arkivvolymer och register, vi köper arkivdata i mikrofilmform från SVAR och KB, vi producerar själv sådan data med kommunarkivets mikrofilmanläggning och vi införskaffar ADB-lagrad data från Demografiska databasen och BEDA (Bebyggelsedatabasen i Junsele). Lokalt kan vi därmed tillhandahålla ett källmaterial som forskaren annars endast under stor möda (och till betydande kostnader!) kunde sammanställa. Företeelser som' 'K v Hälsan efter 1888 års brand" kan t ex "återuppbyggas" genom sammanförande av källor från arkivbildare av olika karaktär och med olika geografisk hemvist: kyrkoarkiv, arkiv från försäkringsbolag, föreningsarkiv, arkiv från byggnadsnämnd, fattigvårdsstyrelse och andra kommunala inrättningar. Detta program skiljer oss från de statliga arkivinstitutionerna som visserligen arbetar med olika medier men som vanligtvis endast tillhandahåller information för vilken man själv har ansvar såsom arkivmyndighet. MEDELPADSARKIV 9

3. Integration med andra källor - packhusiden Ett utvecklat samarbete med kulturens förvaltningar är en av ambitionerna med Medelpadsarkiv. Samarbetet har olika former: gemensam programgrupp, gemensamma visningar och studiebesök, samlade grepp i fråga om extern och intern information. Viktigast är dock resursanhopningen. Genom att Medelpadsarkiv befinner sig så nära bibliotek och museum kan den som arbetar med den arkivaliska informationen enkelt röra sig över gränsen mot andra källor och på så sätt effektivisera sitt arbete. Medelpadsarkivs forskarsal är på samma gång tyst läsesal för besökare i biblioteket och ett rum där museets besökare kan ta del av t ex museets fotosamling och arkiv, alltså en lokal där även museet kan möta allmänheten. Vilka förutsättningar finns då för ett utvecklat samarbete med andra käll-institutioner? De grundläggande förutsättningarna Böcker, föremål och arkivalier har sina differentia specifika; de har naturer som formbestämmer metoder och tekniker för systematisering, katalogföring, förtecknande; naturer som kräver olika slag av yrkeskunskaper hos dem som svarar för offentlig service på området och som ställer olika krav på förvaringsteknik; naturer som även bestämmer arbetsmetoderna och den kunskapsmässiga konfigurationen hos forskarna. Historiskt sett har det samhälleliga kunnandet på vart och ett av källområdena utvecklats som en fortgående specialisering, en utveckling av specialiserade institutioner med inte sällan täta skott mellan sig, och av skäl som lätt inses har denna utveckling nått längst i de stora metropolerna, där även mycket strimlade delar av de tre sektorerna finner "marknader" stora nog att bära upp sina egna förvaltningar av fackspecialister och byråkrater. Det är källornas olika naturer och "marknadens" storlek som förklarar denna utveckling men den ligger knappast i den enskilde. nyttjarens intresse. I den mån det är ett intellektuellt arbete består forskarens arbete tvärtom i att integrera information från olika källtyper i en för den behandlade frågan logisk mix - och därmed nå den verklighet som ligger' 'före'' det mediala uttrycket, verkligheten själv. Framgången i detta integrationsarbete avgörs i hög grad av forskarens teoretiska utrustning, men dessutom av en mängd faktorer som institutionernas besökare knappast kan påverka- dvs alla de omständigheter som ligger mellan det utforskade objektet och forskaren själv och som forskaren måste besegra: 10 faktorer som rör källans specifika natur (t ex svårigheten att läsa äldre handskrift) tekniska faktorer (beroende av dåliga mikrofilmläsare)

- institutionella faktorer (öppettider, tillgänglighet, materialets fördelning mellan olika huvudmän) praktiska faktorer (geografiskt avstånd, kommunikationer) faktorer som är att hänföra till de olika disciplinernas metoder och traditioner Metoder och yrkestraditioner Förhärskande metoder och traditioner hos de institutioner som förvarar, vårdar och tillhandahåller källmaterialet är en mycket viktig del av allt detta som ligger "mellan" utforskaren och objektet. Just här befinner sig arkivsektorns personal när den deltar i utvecklingsarbete i fråga om t ex lagring av massdata och modern informationssökning. Vi förkortar ett för forskaren nödvändigt mellanled. Genom vårt utvecklingsarbete skapar vi sökredskap för morgondagens medborgare och utvecklar på så sätt en offentlighetsstruktur; vi avgör formerna för tillgängligheten och kvaliten på de nödvändiga instrumenten. Det sagda gäller även biblioteken, museerna och de som tillhandahåller fotografiska samlingar. Vad är det då som skiljer och förenar oss? Biblioteken behandlar böckerna som solitärer och det sammanhang som åstadkoms mellan böckerna i biblioteket är endast ämnesmässigt. Bibliotekens söksystem är vanligtvis effektiva när det gäller att finna en viss skrift men mindre effektiva när det gäller att kartlägga det sammanhang i vilket skriften tillkommit. När biblioteken nu alltmer tar ADB till hjälp kan man förvänta sig att sökmöjligheterna förfinas och att det också blir lättare att söka systematisk information om t ex författare och utgivningsorter. Bibliotekens kataloginformation är tämligen lätt att överföra till moderna medier och skapar därmed en mycket bra sökbarhel Arkiven har helt andra söksystem. Allmänna arkivschemat och proveniensprincipen ger yrkesmannen en metod som kan sägas bilda materiell grundval för en vetenskaplig historieforskning. I arkivens återsökningssystem nås den specifika handlingen via en sökstruktur som tillika beskriver sammanhanget. Detta sammanhang belyser i sin tur handlingen, ger den karaktär utan att värdera. Rätt tillämpat lämnar denna metodik ett oretuscherat (om än gallrat) material i forskarens händer men kräver på samma gång ett visst arbete av denne; materialet överlämnas vid den punkt när ytterligare bearbetning inte kan ske utan att den ena eller andra bedömningen trycks på detsamma och forskaren får sällan någon information om den enskilda handlingen. Detta förhållande försvårar utvecklingen av ADB-stödd ämnesbaserad sökning. Både biblioteken och arkiven förhåller sig passivt till besökare och forskare i den meningen att primärinformation egentligen bara Il

utlämnas på begäran. Yrkesskickligheten är därför också i hög grad definierad utifrån den objektiva serviceinsatsens kriterier: att så tillförlitligt som möjligt informera besökaren om var och hur den efterfrågade informationen kan sökas. Museerna representerar i stor utsträckning en annan tradition. Museernas traditionella katalogiserings- och dokumentationsarbete påminner om bibliotekens klassificering såtillvida att varje objekt ges en uttömmande beskrivning och kodas efter ett vedertaget system (vanligtvis det amerikanska "outline"). Koden ger ett art- eller ämnesmässigt sammanhang men liksom bibliotekens ämneskatalog utgör detta inte ett historiskt autentiskt sammanhang utan ett ''artificiellt", skapat inom institutionen. Till skillnad från bibliotekens kataloger och arkivens förteckningar har museernas kataloger och dokumentationer hittills huvudsakligen varit att betrakta som arbetsredskap för personalen själv. Museernas personal förhåller sig också-på ett helt annat sätt än arkiv- och bibliotekspersonal - som forskare till det egna materialet och deras yrkesskicklighet är definierad utifrån detta. Den historiska autenticitet som saknas i grundmaterialet återskapas i samband med utställningen, där intendenten bygger upp vad han/hon anser vara en korrekt spegel av den historiska miljön. Det kulturhistoriskafotografiet i form av fotografiska samlingar hör hemma på våra museer. Betydande fotosamlingar finns t ex hos Nordiska museet och Stockholms stadsmuseum men också i flera av våra länsmuseer. Museerna närmar sig fotografierna med samma metod som föremålen, dvs genom en uttömmande registrering av varje enstaka fotografi, men eftersom mängden fotografier omöjliggör ett sådant tillvägagångssätt är en stor mängd kulturhistoriskt fotografi ännu ej sökbar i våra offentliga museer. Om fotosamlingarna i stället omhändertogs med de offentliga arkivens arbetsmetoder skulle registreringen inriktas på samlingen, på bekostnad av de enstaka fotografierna; fotografiet skulle få sökas efter formella begrepp och ämnesorienterade sökningar av enstaka fotografier skulle normalt inte vara möjliga. Detta illustrerar den stora skillnaden i våra arbetsmetoder. Mötet med forskaren Först som sist visar sig dessa skillnader i mötet med forskare och allmänhet. Den klassiska arkivforskarsalen är det rumsliga slutsteget i en process där forskaren/besökaren erhåller den sökta handlingen och ingenting annat; den överräcks honom i ett system som erbjuder lika god service oavsett om frågeställningen är klok eller galen och som normalt aldrig ställer några motfrågor. Man kunde också säga att forskarsalen lämnas som ett återsökningsverktyg i forskarens händer. I arkivförteckningar och register tillhandahålls en formell 12

sökstruktur som leder forskaren till den sökta handlingen utan att värdera varken handlingen eller sökandet. I botten av denna metodik ligger offentlighetsprincipen, men också forskningens och samhällsplaneringens behov av fakta som kan värdekontrolleras. Museerna saknar vanligtvis forskarsalar. Det traditionella svenska museet möter forskaren på ett annat plan, beskrivet på följande sätt i "Samordnad dokumentation" (Rapport kulturrådet 1985:2): "Den kunskap som finns i museerna tillhandahålls vanligen i bearbetad form. Museipersonal och forskare gör utställningar och visningar, skriver böcker, kataloger och artiklar, håller föredrag etc som bygger på den kunskap som lagrats i museet" I museimannarollen finns alltså ett moment av urval och aktivt tilltal som är främmande för den normala arkivtjänsten. Hos vissa företrädare för det moderna museiväsendet ses denna inriktning som en begränsning och på flera ställen i landet pågår försök att med hjälp av ADB mikrofilm och optiska tekniker öppna museernas faktabanker och göra dem brukbara för en bred allmänhet. Ovanstående citat fortsätter: "Den kunskap som tillhandahålls på detta sätt är... bara en liten del av den lagrade kunskapen. Om denna skall utnyttjas effektivare finns det problem som måste lösas, kanske med hjälp av den nya informationsteknologin:' (s 52) Och i debattdelen av 1986 års museiutredning (Rapport kulturrådet 1986:2) säger Göran Nylöf: "Datorer på museer skapar nya möjligheter till dialoger. Som museibesökare kan du fråga datorn. Du själv bestämmer vad du vill veta (inom givna ramar). Ingen annan som vet bäst träder fram och talar om för dig vad du bör veta. Blir detta grundstenen för en aktivare museibesökare?" (sid 35) Ett praktiskt försök att åstadkomma en museernas motsvarighet till forskarsalen representeras av "faktarummet" i Stockholms stadsmuseum. Fotoantikvarien Bo Nilsson har i artiklar i bl a Svenska museer utvecklat tanken bakom detta faktarum: att "öppna upp museerna för källforskning". Det betyder att forskaren ges praktiska möjligheter att se alla de enskilda föremålen i museernas samlingar och samtidigt få ta del av kataloginformationen, således möjliggöra en museiforskning som utgår från besökarens egna frågeställningar och referenser, som lämnar museets källor oretuscherade i besökarens händer. Detta kan ske med hjälp av mikrofilm, ADB och CD-teknik. På andra håll prövas en handgripligare variant av samma tanke: en systematisk förvaring av föremålen - i analogi med bibliotekens hyllordning - i depåer som skulle stå öppna för allmänheten. 13

Museerna tycks alltså beträda en väg som på sikt ger aktivforskaren och museiforskaren snarlika förutsättningar. Kulturrådet har anammat denna utvecklingsväg. I museiutredningens förslagsdel (Rapport kulturrådet 1986:3) sägs att "... varje museum bör ha ett integrerat system där referenser till all information som museet äger finns lagrad och åtkomlig i ett sammanhang" (sid 52) 4. Avnämarperspektiv och demokrati Det står klart att bibliotek, museer och arkiv nu utvecklar sina metoder för återsökning av information på ett sätt som för dem närmare varandra. Det är den informationsteknologiska utvecklingen som gör denna utveckling möjlig. Närmandet består delvis i ett allmänt anammande av vad vi kunde kalla troheten mot källan och möjligheten för var och en att söka obundet i ett grundmaterial. En av de viktigaste förutsättningarna för ett integrerat söksystem för böcker, föremål och arkivalier uppnås därigenom och Eric Dyrings vision kan få ett visst fog för sig: "Tillsammans kan bibliotek, arkiv och museer bli en snabb och formidabel kunskapsbank med global räckvidd. Texter och bilder kan uppletas, beställas och spridas i elektrisk form på direkten" (Rapport kulturrådet 1986:2 sid 106) Låt oss säga att informationsteknologin möjliggör denförening och sammanställning av källor som alltid varit önskvärd (och som tack vare gynnsamma omständigheter kan utvecklas i Medelpadsarkiv j men som vanligtvis stöter på storafysiska och institutionella hinder: den skapar det elektroniska packhuset. Integrationen sker inte av hänsyn till källan som sådan utan av hänsyn till de anonyma som numera brukar kallas ''kunder'' -alla slag av nyttjare. I verkligheten är nyttjarna inte särskilt anonyma, men anonymiteten är en korrekt förutsättning när man utformar system för informationsåtervinning ty systemen ska passa alla; om vi konstruerade system för nyttjare vi kände skulle systemen bli värdelösa för nästa generation nyttjare. Mitt i den anonyma skaran ''nytt j are'' eller ''kunder'' finns dock allmänheten: vanligt folk, skolelever, släkt- och hembygdsforskare -alla de som söker uppgifter i våra källor inte för sin utkomsts skull utan för sitt livs skull; dessa för vilka offentlighetsprincipen till sist finns och måste utvecklas. Medelpadsarkiv ligger visserligen inte vid historieforskningens frontlinje, men det placerar sig längs den breda utvecklingslinje som diskuterats i denna artikel. 14

Summary. The Medelpadsar kiv. A possible trend By Tom Sahlen. The new information technology makes it possible to integrate information from sources previously separated. Within the archival world an intense development work is going on in order to transfer the information of a documentto data medium and to improve systems of data processing where the archival information from different records is integrated. The thought of a national data base of records is being formed. Within the library and the museum worlds as weil as when photography of cultural interest is concerned there is a similar development. From archival quarters an increasing interest is shown for the dassification system of libraries and from museum quarters the archival systems of information retrieval and research service are studied. The thought of a future integration of information from different sources is equally tempting as it is unprofessional. At the same time it is appropriate, from a scientific point of view, in as much as historical sources (writing, records, objects) only represent physical reflections of a total reality-the reality that precedes media ex pression. Everytbing that can simpli fy the restoration of this reality is of course positive. For archivists the strategic task can be framed as follows: to help removing the practical and methodological abstades that exist between the consumer - researeher and the object that is reflected in the documents. In this artide editorial spece has been provided for the methodological obstades, specially methodological differences between the library, museum, and archival institutions. The Medelpadsarkiv is situated in Sundsvall' s Kulturmagasin together with the public library and the city museum. The physical combination of these institutions remove so me of the practical obstacles that are being diseossed in the artide and the Medelpadsarkiv is also trying to develop the use of modern media. In these respects the Medelpadsarkiv can regard itself as a pioneer within a progressive development. 15

Principer för ordnande och förtecknande av personarkiv. Exemplet Hjalmar Branting Av Martin Grass Personarkivens betydelse för den historiska forskningen är oomstridd. Numera är också personarkivens arkivkaraktär allmänt accepterad. I Nils Nilssons "Arkiv kunskap" betonas särskilt att arkiv inte bara bildas "i offentlig verksamhet utan i lika hög grad av enskilda", 1 och i vår definition av begreppet arkivbildare brukar uttryckligen enskilda personer nämnas bland de uppräknade potentiella arkivbildarna. Arkivkaraktären har principiella konsekvenser för den arkivmässiga hanteringen av personarkiven. Den innebär inte bara att proveniensprincipen har sin giltighet och får utgöra ett grundläggande rättesnöre. Utan det innebär också att de mekanismer och samband som utmärker offentliga arkiv eller arkiv överhuvudtaget även framträder hos personarkiven, om än mindre påtagliga eller synliga, d v s ''kombinationen av informativa och verifierande drag" eller "de verifierande och processuellt betingade dragen", för att låna formuleringar av Nils Nilsson. Vidare betyder detta att i princip samma ordningsproblem och ordningsregler gäller för personarkiven som för andra, "vanliga" arkiv, även om p g a personarkivens särpräglade karaktär "arkivordnaren här har friare händer".2 I Sverige har man inte intresserat sig särskilt mycket för personarkivens problematik inklusive deras ordnande och förtecknande, till skillnad exempelvis från den öst- och västtyska arkivteoretiska diskussionen. Det beror förmodligen på den starka knytningen av arkivteorin till de offentliga arkiven och till begreppet offentlig handling. Det finns visserligen många presentationer av personarkiv i arkiv-, historiska och andra tidskrifter där inte bara innehållet i arki- 1 Nils Nilsson, Arkivkunskap, Lund 1978, s 19; jfr också Nils Nilsson, Arkiv i förvandling. Studier i arkivens teori och tillgänglighet, Stockholm 1983, särskilt s 39-41. 2 Jfr Nils Nilsson, Arkivkunskap, s 19 f, 57; Theodore R Schellenberg, Akten- und Archivwesen in der Gegenwart. Theorie und Praxis, Miinchen 1961 (Archiv und Wissenschaft. Schriftenreiheder Archivalischen Zeitschrift, 2), s 208,213 ff; Hansstephan Brather, Registraturgut - Archivgut - Sammlungen. Beiträge zu einer Diskussion, i: Archivmitteilungen (i det följande AM) 1962:5, s 159 f; Hermann Schreyer i: AM 1962:1, s 15, 18, och 1985:3, s 88; Erhard Hartstock i: AM 1988:2, s 51; J A A Bervoets m fl i: Nederlands Archievenblad 1984:3, s 196 f- titlarna se not 5. -En viss skepsis mot arkivkaraktären från bibliotekshåll framförs av Johannes Rogalla von Bieberstein, Zum Sammein und ErschlieBen von Nachlässen. Ein Situationsbericht, i: Der Arehivar (i det följande DA) 1985:3, sp 309 f, 314 f. Citaten ur Nils Nilsson, Arkiv i förvandling, s 30, 41, 49. 17

ven beskrivs utan också den valda ordningen berörs. Även förteckningar över personarkiv har publicerats. Men de arkivteoretiska och praktiska överväganden som ligger till grund för struktureringen och systematiseringen har aldrig eller sällan explicit lagts fram och diskuterats. Det beror säkert främst på den allmänt utbredda uppfattningen att personarkiv som arkivtyp är så olika att ordnandet i första hand måste betraktas som ett "praktiskt arbete" där inte minst "tidigare arkivariegenerationers arbetserfarenhet" och konkreta "tillämpningsmodeller" får vara vägledande och olika "individuella lösningar" får sökas, med andra ord att den portion av s k sunt förnuft som rekommenderas vid allt ordningsarbete skulle gälla i extra stora mått just vid ordnandet av personarkiv. Denna uppfattning, som f ö också var kontentan i de flesta svar jag fick från olika utländska arkivinstitutioner, kan jag inte helt hålla med om. 3 Men jag återkommer till detta problem. En handledning i ordnande och förtecknande av person- respektive släktarkiv har nyligen getts ut av Ingemar Carlsson, det enda svenska bidrag på området jag känner till. 4 Den vänder sig till släktforskare och är inriktad på praktiska åtgärder och lämnar därför arkivteoretiska reseonemang utanför. Några av hans råd kommer jag att ta upp längre fram. Mina följande funderingar kring ordnande och förtecknande av personarkiv baserar sig å ena sidan på företeckningsexempel, riktlinjer och synpunkter från olika svenska och utländska arkivinstitutioner och anknyter å andra sidan främst till överväganden och praktiska förslag inom den östtyska arkivteoretiska diskussionen. 5 Somegen referens och konkret exempel använder jag mitt arbete med Hjalmar Erantings arkiv som förvaras på Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm.6 Det som utmärker personarkiv är framför allt tre kännetecken. För det första är arkivbildningen jämförd med myndighets-, organisations- och företagsarkiv oreglerad, mindre organiserad och strikt, oregelbunden och delvis slumpartad. Det finns inga speciella styrande förordningar och regler. Arkivbildaren har den grundläggande "organisationsbefogenheten" och "dispositionsrätten" vad det egna arkivmaterialet beträffar men måste självfallet ta hänsyn till både samhällets krav på personlig dokumentation och det egna kravet på informationstillgång. 7 Det som styr och präglar arkivbildningen är arkivbildarens mångskiftande verksamhet och intresseinriktning; arkivbildarens medvetenhet om den informationspotential hennes eller hans arkiv och dess handlingar utgör, vilket också hänger samman med den betydelse som tillmäts den egna personen, den utövade verksamheten, upplevelser och erfarenheter m m; arkivbildarens bevarande- och ordningsintresse som följer av denna medvetenhet men också kan ha andra motiv. Av betydelse är dessutom de reella möjligheterna. Tillhör man exempelvis en mot- 18

ståndsrörelse under en viss period så sker p g a de yttre förutsättningarna knappast någon arkivbildning under denna tid. Är man i en mycket aktiv verksamhetsfas sker arkivbilqningen förmodligen kaotiskt under en sådan period. Har man en sekreterare skapas en reglerad ordning. Arkivbildningen i sin helhet försiggår dock inte i helt oordnade former. Å ena sidan är handlingarna knutna till och avspeglar en verksamhet, och de är relaterade till varandra, ingår i bestämda sammanhang. Å andra sidan finns det oftast ordningsstrukturer eller åtminstone ordningsansatser. Hjalmar Branting exempelvis, medveten om sin roll och betydelse, sparade inte bara ett brett material.utan sammanförde en hel del handlingar till dokumentationsenheter samt ökade informationshalten genom olika hänvisningar (t ex noterade han på vissa restaurangnotor vem han var tillsammans med eller försåg fotografier med datum och namn). Han överlämnade vidare enstaka handlingar som han tillmätte sär- 3 Jag fick värdefull hjälp från följande arkivinstitutioner som jag här samtidigt vill tacka: Arbeiderbevegelsens arkiv og bibliotek, Oslo (Einar A Terjesen); Arbejderbevregelsens bibliotek og arkiv, Köpenhamn (Henning Grelle); Archiv des sozialen Demokratie, Bonn-Bad Godesberg (Leiter des AdsD Werner Krause); Bundesarchiv, Koblenz (Dr. Jiirgen Real); Institut fiir Marxismus-Leninismus, Zentrales Parteiarchiv der SED (Prof. Dr. Heinz Voflke); Internationaal lnstituut voor Sociale Geschiedenis, Amsterdam (Archivaris Elly Koen); Riksarkivet, Helsingfors (Byråchef Yrjö O Kihlberg); Riksarkivet, Köpenhamn (Overarkivar Dr. Vello Helk); Riksarkivet, Oslo, och Norsk privatarkivinstitutt (Vidar 0verland); Stif-. tung Bundeskanzler-Adenauer-Haus (Dr. Hans Peter Mensing).- Citaten är hämtade ur breven från RA, Helsingfors, 1985-05-17, och RA, Oslo, 1985-07-26. 4 Ingemar Carlsson, Släktarkivet, i: P O Bergman, Ingemar Carlsson, Bo Nilsson, Ordna ditt släktarkiv, Västerås 1985, s 7-42. 5 Jag stöder mig framför allt på Hermann Schreyer, Die Gliederung von Nachlässen. Ein Beitrag iiber Ordnungsarbeiten an Nachlafl-Schriftgut, i: AM 1962:1, s 14-20, och Nachlässe aus der Epoche des Kapitalismus im Zentralen Staatsarchiv, Potsdam, i: AM 1985:3, s 88-92; Gerhard Schmid, Archivische Bewertung literarischer Nachlässe, i: AM 1973:4, s 131-136, och Archivische Erschlieflung literarischer Nachlässe, i: AM 1977:4, s 123-130; Sylvia Gräfe, Irmgard Griitzmacher, Gerhard Nitzsche, Ober die Sammlung und Erchlieflung dokumentarischer Nachlässe fiihrender Persönlichkeiten der deutschen Arbeiterbewegung im Zentralen Parteiarchiv der SED, i: AM 1985:3, s 84-87; Erhard Hartstock, Nachlässe als ergänzende Bestandteile im Staatlichen Archivfonds der DDR, i: AM 1988:2, s 49-54. - Se även Schellenberg, Die Ordnung "privater Papiere" och Verzeichnung "privater Papiere", i: Akten- und Archivwesen, s 205-223, 243-260; Vello Helk, Om indsamling og ordning af nyere privatarkiver i Rigsarkivet, i: Arkiv, 9, nr 2-3, 1982-83, s 109-127; J A A Bervoets; J A M V Boes-Rops, Th J N M Marcelis, H Th M Roosenboom, G M W Ruitenberg, Het conglomeraat ontward. Aanwijzingen voor het inventariseren van familiearchieven, i: Nederlands Archievenblad 1984;3, s 193-233. 6 Martin Grass, Hjalmar Brantings arkiv, i: Arbetar historia, nr 39-40, 1986, s 67-74. Med Brantingsarkiv som exempel har jag formulerat korta allmänna anvisningar för ordnande och förtecknande av personarkiv i Folkrörelserna arkiv handbok. Arkiv och framtid i förening, Stockholm 1988, s 71-77.- Dessa bidrag och även föreliggande uppsats är resultat av ett forskningsförberedande projekt om Hjalmar Branting som jag har utfört, stött av Riksbankens jubileumsfond. 7 De citerade termerna hos Brather, i: AM 1962:5 s 160. 19