Är inte livet mer? Matt.6:25 34 Av: Johannes Djerf Ett av mina favoritdjur är denna underbart sköna skapelse, kossan. Jag har till och med önskat ibland att jag själv var en ko. Mitt i ens bekymmersfulla vardag så är det många gånger jag skulle vilja byta bort allt med kon som verkar ta dagen med ett oerhört lugn och verkar vara helt fri ifrån bekymmer där han sakta går och smaskar i sitt gräs eller ligger och jobbar på brännan i solen utan att vara beroende av tid. Dock så överraskades jag i höstas då jag mötte en ko, som inte bara ingöt frid. Det var en helt vanlig dag hemma i Håkanstorp som vi möttes av ett koljud. Vi tänkte först att det måste vara radion eller tv:n, men när allt av detta var avstängt och hördes igen, så gick vi till fönstret och där, mitt framför våra ögon så stod det en ko som tittade med stora ögon på oss. Bortanför vårt hus finns en liten kohage men som hon idag genom en öppen grind hade lämnat. Men det var inte de rofyllda koögonen som vi mötte. Hon tittade bortåt mot hennes kopolare som stod och tittade på henne, och hon längtade hem igen där hon gick. Kanske hade det nya gräset och grannens blommor upplevts som väldigt härligt för en stund, men hon hade förlorat tryggheten, sin familj, ja hela hennes identitet som ko utanför hagen och hon ville inget annat än att komma tillbaka till friden igen. Hon gick fram och tillbaka hela eftermiddagen och brölade, fylld av oro och bekymmer. Jag vet inte, jag är inte så duktig på just kossors beteenden, men kanske var det så att genom att hon plötsligt såg en öppen grind, så blev hon också bekymrad över att allt inte var som det brukade vara. Och oron som plötsligt infann sig gjorde att hon också trodde att svaret på bekymret var att gå ut och gå ännu längre bort ifrån hagen, men bekymren blev bara fler. Vilket jag tycker liknar vårt liv ganska så mycket. Då alla möjliga oväntade grindar, oväntade saker hela tiden sker och stör, då vi också tillåter att bekymra oss ännu mer och till och med gå ännu längre bort ifrån vår trygghet. Bort ifrån livets hage, livets väg Jesus kristus som själv är Herre över friden. Vi låter bekymren istället ta över och vi går bort ifrån vår förtröstan på att Gud är Gud, då vi tillslut ibland blir så pass uppgiva att vi har svårt att hitta tillbaka och veta hur vi ska bli fria ifrån all oro och hitta hem till lugnet.
Ja, det verkar som att vi människor har en dragning till dessa oväntade öppna grindar, en benägenhet till att oroa oss, vissa mer än andra, men bekymmer och oro verkar ha följt människan i alla tider och det verkar som att vi oroat oss för nästan samma saker i stor eller liten skala. Att vara fiskare, som flera av Jesu lärjungar var vid den galileiska sjön innebar oftast ett stabilt liv. Man hade en hyfsad god inkomst i livet. Flera av de som livnärde sig som fiskare hade till och med daglönare till hjälp, som t.ex. Sebedeus, Johannes och Jakobs pappa. Fisket var väldigt viktigt för städerna längs sjön som var mycket rik på fisk. Men att vara fiskare, var ändå inte bekymmersfritt, som vi lätt kan tro bara om man får göra det man tycker om och har en bra inkomst. Utan det var slitsamt. Man fiskade oftast hela nätterna då stora stormbyar kunde komma ned ifrån de omkringliggande bergen. Jag har själv varit där och sett det, hur det väldigt snabbt blåser upp till väldiga vågor när kvällen kommer då fiskarna oftast begav sig ut. Så det krävdes både mod och kraft och en stor dos av tålamod. Då man behövde lära sig att samarbeta då man oftast jobbade tillsammans i en och samma båt. Och vissa nätter fick man heller inte en enda fisk, trots all hård kamp ute på vattnet. Vilket skapade oro och tvivel inför framtiden, inför ekonomin. Oro inför andra människors tyckanden och krav ifrån städerna runt sjön där många mer eller mindre levde på deras fångst. Man oroade sig för hur sin familj skulle få tillräckligt med mat och kläder att värma sig med när det blåste som mest. Kläder och mat, ett bekymmer som många människor runt om i världen lever med än i dag. Och även vi som har mat och kläder, skapar nya bekymmer utifrån vårt välfyllda kylskåp och överfyllda garderob. Ingen verkar vara fritagen bekymmer, hur bra man än har det i våra ögon mätt. Vad gör jag med hälsan när den inte är som den ska, när det är svårt att lyssna och samarbeta, när vänner sviker och de egna misslyckanden tynger ner? Människors krav och tyckanden hänger över oss som ett ständigt orosmoln. Vad ska jag göra, vad ska jag säga för att vara omtyckt och godkänd av andra och samhället? Hur ska det gå med min framtid? Hur ska jag klara av alla prov på en och samma vecka i skolan? Vad ska jag göra när jag har pluggat klart, vad ska jag göra med mitt arbete om jag inte trivs? Vad vill jag egentligen göra? Hur ska jag klara av att betala av lånet på huset? Hur ska jag göra om elpriset ökar igen? Förresten, var är min plånbok? Hur ska jag få ihop min tid? Hur ska jag få en semester? Hur ska det gå för mina barn? Vad ska jag göra för att de ska må bra? Kommer de att lyckas? Kommer jag att lyckas?
I ett samhälle där det knappt aldrig blir helg och där lampan alltid lyser så blir många utmattade av all oro, nedstämda och deprimerade av alla bekymmer, ibland stora och oanmälda men oftast små och som man själv har varit med och snickrat ihop. Många ligger sömnlösa och stirrande upp mot taket. Vi tappar koncentrationen på vårt arbete. Man har svårare att vara närvarande i samtal och i möten med andra människor, därför att tankarna är någon helt annanstans, vilket begränsar vår omsorg och kärlek till andra människor. Bekymren dränerar oss på glädje och kraft men det påverkar alla relationer med andra omkring oss. Det har ni märkt tror jag. Ingen mår bättre av att umgås med någon som ständigt oroar sig för saker och ting. Men måste det vara så här? Är det bara ett konstaterande att vi är oroliga till vår natur och att det bara är att gilla läget? Är inte livet mer än bekymmer? Hur hittar jag hem till den där rofyllda hagen igen? I en undersökning som gjorts så sägs det att 40% av vår oro gäller sådant som kommer att hända. 30% sådant som har hänt som vi inte kan göra någonting åt. 12% vad andra människor tänker och tycker om oss, 10% vår hälsa och 8% gäller sådant som vi verkligen kan påverka. 8 %, alltså nästan all oro och bekymmer saknar en grund. Och därför så ber Timon och Pumba oss att sjunga med i denna sång (http://www.youtube.com/watch?v=gfyaww3yf1u&feature=related). Och därför så säger han som är Herre över livet till lärjungarna som sitter och lyssnar till honom på en av kullarna runt deras egen fiskesjö, så här i Matt.6.25 34. Jesus vet att bekymmer tar på våra krafter. Att bekymmer intar områden i vårt liv, och smular sönder tankar där det egentligen borde vara glädje och frid. All oro gör att vi kommer ifrån honom, då grubbleriet gör att det handlar om mig. Därför så säger Jesus att har du lärt känna livets väg, du som har varit i hagen och vet hur vilken frid som finns där. För dig som har lärt känna rikedomarna som Himmelen ger. För dig som valt att samla dina skatter i himlen och inte bara på jorden, för dig som har lärt känna den Herre som verkligen ger liv så gör er inte några bekymmer för ert liv. Stanna hos mig. Hoppa inte ut, gå inte längre bort ifrån min frid. Bekymmer skapar alltid nya bekymmer, förtrösta på mig! Jag vet att allt kan hända under livet, men hos mig så kan du vara trygg, för det är inte du som är herre i livets hage utan jag säger Jesus som alltid lämnar efter mig frid!
Frid lämnar jag efter mig åt er. Min frid ger jag er. Inte ger jag er en sådan frid som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och var inte modlös, Joh.14:27. Gör er inte bekymmer för ert liv. Livet är så mycket mer än att oroa sig för mat eller kläder. Jesus menar inte att vi ska sluta bry oss om kläder eller att sluta äta. Han vet att vi behöver kläder. Han vet att vi behöver mat. Han lär oss att be om bröd både för idag och för dagen som kommer. Så han vänder sig inte emot att vi planerar, tänker och har omsorg om det som kommer utan det är emot bekymren som Jesus vänder sig emot. Oro och omsorg är två helt olika saker. Att ha om omsorg om sin pappa som är sjuk t.ex. driver oss till handling men oro och bekymmer förlamar oss. Och Jesus vet detta! Jesus vet vad grävandet i bekymmer gör med oss och hur mycket de skadar oss och andra. Och därför så lyfter Jesus upp oss och värdet av oss, före bekymren som många gånger gör att vi glömmer bort Gud och den som han som skapat oss till att vara. Det liv, som Gud givit oss, är viktigare än mat och dryck, som uppehåller livet. Kroppen, som Gud har skapat, är så mycket viktigare än kläderna, som värmer den. Och om Gud som har givit både livet och kroppen, skulle inte han också då bry sig om det som är mindre än detta? Skulle inte Gud då bry sig om allt som oroar oss? Jesus ger oss ett väldigt enkelt svar på våra bekymmer genom att berätta att vår far har allt i sin hand, himmel och jord, liv och död och allt däremellan, så bekymra dig inte! Väldigt enkla ord, underbart tröstande, men ändå de svåraste orden som finns. För hur blir dessa ord verklighet? Jag är en av många som mitt i alla bekymmer och mitt i all oro som försvagar mig ändå försökt att lyssna på dessa ord, men ändå så oroar jag mig, och arg blir jag om inte bekymren försvinner, när jag faktiskt försöker lyssna till Jesu ord, men ändå inte blir fri. Jag kan inte säga att jag har alla svar på frågan i alla situationer, men när jag läser den här texten igen så hittar jag några nycklar och det första är att bli en fågelskådare. Stanna kvar här hos mig i min hage och se på himlens fåglar och lyssna på deras sång säger Jesus. Jag vet att ni tonåringar tycker att jag låter väldigt dassig när jag säger detta, men nästa gång du går ute i skogen, eller är ute på ängen, pröva att stanna upp och lyssna på sången ifrån himmelen. Varje morgon när jag ska cykla till kyrkan och jobba så kan jag stå länge och bara lyssna, det är en sådan konsert i träden som berättar om att det finns något mer som för mig bortanför alla bekymmer.
Även om det nu under våren handlar mest om raggningsrop om att få kramas hårt med en annan fågel, så känns det som att fågelsången är en lovsång om Guds godhet. En fågel hjälper oss att lyfta vår inre människa till Gud och att därför också leva bekymmerslöst. Fågelskådning ger oss en himmelsk rikting som berättar att det börjar hos Gud och inte i mig och mitt. Fågelskådning gör att vi förstår att det är Gud som ger oss det vi behöver, det är inte vi och vårt egna som ger oss liv eller inte liv. När korpens ungar flaxar omkring och ropar till Gud, då är det jag som ger dem föda säger Herren till Job i GT. Fåglarna sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, och ändå så ger deras himmelska fader dem mat säger Jesus. Så lyft blicken ifrån dig själv och bli en fågelskådare och inte en navelskådare! Jesus ber oss också att stanna upp och titta på blommorna. Det är bara sådana här pensionärs intressen som Jesus ber oss att ha som ni märker, men de ger oss en väldigt bra bild, även om vi inte just älskar varken fåglar eller blommor. Blommorna står för allt detta vackra som vi så många gånger bara springer förbi ibland alla andra synintryck som vi får under en dag och Jesus ber oss att stanna upp och vara närvarande med våra ögon och se det som du har och inte bara allt du inte har. Se allt det vackra runt omkring dig som inte du varit med och skapat eller måste vara med och själv skapa. Våga se till allt som bara finns där och öva dig i att vara tacksam över det lilla. Det kommer föra dig bort ifrån bekymren och närmare hem till livets hage av frid, där det är tänkt att du ska vara. Det handlar om att öva sig i att söka Gud. Liljorna och blommorna på ängen de sänker ner sina rötter i jorden, vilket vi också behöver för att växa oss bekymmerslösa. Vi behöver sänka oss djupare och djupare i Guds kärlek. När Jesus talar om hur han mättar fåglarna med det som de behöver så säger han något som vi varje morgon behöver lyssna till och fylla vårt inre med är inte ni värda mycket mer än de? När Jesus talar om blommarna som han förskönar ängen med så säger han hur mycket mer skall han då inte klä er. En kärlek som vi behöver öva oss att lyssna till. Mer än allt tal om bekymmer och struntprat som vi medvetet fyller oss med under vår dag. Öva dig istället i Gudsfruktan säger Paulus säger till Timoteus i 1 tim.4. Gudsfruktan är på allt sätt nyttig, eftersom den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande, v.8. Sök dig nära ordet, och dröj kvar där även om tiden försöker tränga sig på och ge dig bekymmer, så att du blir både rotfast och trofast. Sug åt dig Ordet, och öva dig i att memorera Guds löften till dig som är fria ifrån allt vad bekymmer heter. Löftet i fil.4. för att ta ett exempel.
Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Då skall Guds frid bevara era hjärtan, det är stort löfte! Öva dig till att söka dig nära Gud i bönen, och hylla honom för den han är, även de dagar då han inte verkar visa sig. Det är inte enkelt, men när vi i våra böner utgjuter våra bekymmer inför Herren så har han lovat att förvandla vår oro till frid. Och det finns en underbar kraft att uppleva då man är i den situationen att man kan lita på Jesus i stället för att ständigt gå omkring och bekymra sig. I bönen så släpper bekymmerskrampen. Om du tittar på ordet bekymmer så finns det ju ett stort budskap i själva ordet. Mitt inne i det ordet finns bokstäverna K Y M. Det anger att något är "kymigt", alltså sunkigt & besvärligt. Men före de bokstäverna står ordet BE. Och efter de bokstäverna står ordet MER. Alltså BE MER när du får det KYMigt! Börja inte vid bekymren. Efter allt detta söker hedningarna, säger Jesus, alltså de som söker och söker efter att hela tiden bli nöjd och tillfredställd men som aldrig blir det. Som Guds barn, som himmelrik så har du mött den frid som kan släcka all törst efter mening, och all hunger efter liv. Och hos honom så får du veta att han på alla sätt hjälper den som älskar honom, och att han har allt som du behöver och ger i överflöd till dig! Allt det du behöver för att kunna leva och göra nytta. Allt det du behöver för att kunna hjälpa andra att hitta in i ett rikt och meningsfullt liv. Sök först Guds rike, så skall ni få allt det andra också. Sök först Jesus, vår Kung och vår Herre och låt han regera! Sök hans vilja på alla områden. Låt han var den han är, Herre i ditt hem, i ditt äktenskap, i din familj, i din moral, ditt yrke, din skola, din ekonomi, din livsstil. Här finns ännu en viktig nyckel tror jag i att bli fri bekymmer. Var inte din egen Herre som snickrar ihop bekymmer som ändå inte har någon grund. Vi är duktiga på att älta och förstora eller att ta bekymren med en klackspark, lite som Timon och pumba, säga Hakuna matata och inte riktigt bry sig, men inget av detta bekymmersnickeri har vi fått som uppgift. Utan vi har i ansvar att gå till Gud med våra bekymmer. Ett ansvar i att öva oss att göra oss av med dem genom att låta Jesus vara Herre! Gud försörjer fåglarna genom att i naturen förse dem med vad de behöver. Men de får själva laga middag åt sig genom att plocka sädeskornen och maskarna. Alltså, vi kan fullständigt lita på Guds omsorg men vi behöver också plocka maten, och våga släppa taget om våra bekymmer.
Vi säger jag har inte tid att åka och hälsa på henne eller gå på bönen ikväll, för jag behöver göra detta istället och det skulle bara skapa mer bekymmer att göra det eller, jag kan inte ge den här månadens sista pengar i kollekten, de ska gå till en ny tröja eller de måste jag spara till semestern. Men öva dig istället i att faktiskt ge dig iväg till din vän även om tiden säger något annat. Våga ge de sista pengarna i kollekten och upptäck att givande, ger mer än att hålla på sitt. Jag har aldrig mött någon som är ledsen och orolig när man varit med att ge, däremot har jag mött flera bekymmer och nedstämdhet när man hållit på sitt eller slösat av sina rikedomar på fel ställe. Öva dig i Gudsfruktan, låt Gud som givare påverka ditt liv och dig som givare, så tror jag att bekymren också kommer vika undan. Detta finns nerlagt hos dig. Gud vet vilken förmåga och kunskap som du egentligen har omkring detta och vad hans ande kan ge dig ledning och kraft till! Vår kära ko utanför huset i Håkanstorp kom till slut hem till sin Hage framåt kvällen. Med hjälp av hennes vårdare så hade hon hittat tillbaka hem igen, och när jag cyklade till jobbet dagen efter så såg det ut som hon var lyckligare och lugnare än någonsin. Din herde och vårdare vill även ta med hem igen, till friden i livets hage, på livets väg där allt fortfarande kan hända, svårigheter och bekymmer, de kommer då och då, men du kan vara trygg. Livet är så mycket mer! Upptäck det och kasta alla dina bekymmer på honom, för han har omsorg om er, 1 petr.5:7.