~\) i!;'()~jdt-jl; http://www.liu.se/regler/visa_dokument/lokala%20regelsamlin... Regelverket Reeelverket- Jnnehållsförtecknine- Lokala reeelsamlingen - ~~f; Personal - Bisysslor.,,,,c,,,,J Utskriftsvy l DNR: LiU ANSVARIG: Göran Hessling 1505/01-30 LÖPNR: RS U1 :02 BESLUTSDATUM: 2002-01-23 PM rörande lärares och andra anställdas rätt till bisysslor, anmälningsskyldighet m m l Inledning Denna promemoria har utarbetats mot bakgrund av under senare år genomförda förändringar i högskoleförordningen samt de ändringar som per den 1 januari 2002 införts i lagen om offentlig anställning beträffande kontrollen av offentliganställdas bisysslor. l promemorian redogörs för de allmänna förutsättningar som gäller beträffande rätten till bisysslor för lärare och andra anställda vid Linköpings universitet. Med anknytning till promemorian har rektor beslutat om särskilda rekommendationer och anvisningar. Promemorian jämte rektors beslut ersätter rektors tidigare PM röranäe bisysslor från den 23 februari 1994. 2 Utgångspunkter För LiU som statlig myndighet gäller ett antal lag- och avtalsregler, som klarlägger om och under vilka förutsättningar som de anställda vid LiU har rätt att ägna sig åt bisysslor. Reglerna är förhållandevis generösa på detta område, och speciellt gäller detta för universitetslärarna. Lärarnas eget intresse av att kunna exploatera sina kunskaper sammanfaller här l of 7
http://www.liu.se/regler/visa_dokument!lokala%20regelsamlin... med ett samhällsintresse av att lärarnas kompetens kommer till användning också utanför LiU. För LiU som myndighet och arbetsgivare är givetvis det grundläggande villkoret att såväl lärare som andra anställda i första hand ägnar sin arbetstid åt universitetets verksamhet - utbildning, forskning och samhällssamverkan samt därtill hörande administrativa uppgifter. Samtidigt är det ett väl etablerat förhållningssätt inom LiU att ett samarbete och erfarenhetsutbyte, också på bisysslebasis, med näringsliv och samhället i övrigt ofta är till gagn för utbildnings- och forskningsverksamheten vid LiU. LiU har i sin affärspolicy från år 2000 uttalat att universitetet är "positiv till och vill uppmuntra bisysslor som utvecklar såväl den anställde som universitetet och som inte skadar den ordinarie verksamheten eller medför negativa konsekvenser för universitetets åtaganden vad gäller utbildning och forskning". l detta ligger självfallet att förekommande bisysslor skall vara förenliga med lag och avtal. 3 V ad menas med bisyssla? Med bisyssla förstås i princip varje syssla eller verksamhet som en anställd vid LiU har vid sidan av sin anställning och som inte är hänförlig till privatlivet. Varje annan anställning, uppdrag eller engagemang som en UV-anställd har eller fullgör hos annan arbets- eller uppdragsgivare eller i egen regi är alltså att betrakta som bisyssla. Här kan innefattas alltifrån de fall lärare av LiU självt nominerats eller förordats för uppdrag inom forskarsamhället (ledamotskap i nationella råd, akademier m m) till det som med vanligt språkbruk benämns som "extraknäck", utan särskilt intresse för LiUs egen verksamhet. Här återfinns också personliga uppdrag för lärare, såsom referee, opponent eller sakkunnig. En bisyssla är oftast avlönad eller förenad med någon annan form av förmån än lön, t ex styrelsearvode, aktieutdelning etc, men den kan också vara helt ideell. Utanför begreppet "bisyssla" faller t ex i de fall anställd inom ramen för sin anställning och under avtalad arbetstid deltar i olika former av nationella samarbeten avseende administrativa system eller administrativ utveckling eller deltagande i styr- och ledningsgrupper avseende forskningsprojekt eller de kompetenscentra eller forskarskolor i vilka LiU deltar enligt särskilt avtal och där några personliga ersättningar oftast inte utgår till den anställde. 4 Rätten till bisyssla Grundregeln är enkel beträffande rätten till bisyssla - allt som inte är förbjudet är tillåtet. Reglerna om bisysslor har nämligen karaktär av negativ reglering, d.v s det är begränsningar i rätten som anges. Från denna karakteristik finns ett undantag som tar sikte på just lärarna inom universitet och högskolor och som utvidgar deras rätt till bisysslor i 2 of7
http ://w w w.l i u.se/regler/visa_dokument!lokala %20regelsam l i n... förhållande till andra offentliganställda (Jfr nedan under punkt 5 beträffande lärares rätt till s k ämnesbundna FOU-bisysslor). Vad som begränsar rätten till bisyssla framgår av punkt 6 nedan. Nedan lämnas några exempel på bisysslor som vanligen är helt självklara och som i de flesta fall inte kommer i konflikt med de regler som begränsar rätten till bisyssla: politiska förtroendeuppdrag uppdrag inom vetenskapliga sammanslutningar uppdrag inom personalorganisation förtroendeuppdrag inom andra ideella föreningar och sammanslutningar utan samband med anställningen tillfällig medverkan i media arbeten av enklare slag (t ex korrekturläsning, fastighetsskötsel, vaktmästeri) Allmänt gäller att anställd fritt förfogar över sin fritid och att den enskilde själv avgör hur han eller hon vill använda denna. 5 Lärares utvidgade rätt till bisyssla (ämnesbunden FOU-bisyssla) För lärare inom högskolan finns sedan 1986 en särskilt angiven rätt att inneha bisyssla. Denna rätt är numera reglerad i 3 kap. 7 första stycket högskolelagen och har följande lydelse: "En lärare vid en högskola får vid sidan av sin anställning som lärare ha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete inom anställningens ämnesområde, om läraren därigenom inte skadar allmänhetens förtroende för högskolan. En sådan bisyssla skall hållas klart åtskild från lärarens arbete inom ramen för anställningen." Denna särregel tar som framgår fasta på lärares FOU-verksamhet och ger inte någon särställning för lärare vad avser bisysslor hänförliga till allmän utbildningsverksamhet (på grundutbildningsnivå) eller andra åtaganden i övrigt. Även om lärares rätt till bisyssla förtydligats på detta sätt gäller den endast i den utsträckning den inte kan bedömas som arbetshindrande med avseende på lärarens anställning vid LiU eller konkurrerande med LiUs uppdragsverksamhet Ufr punkt 7 nedan). Den genom högskolelagen utvidgade rätten till bisyssla gäller enbart lärare. Med lärare avses enligt högskoleförordningen professor, adjungerad professor, universitetslektor, adjungerad universitetslektor, universitetsadjunkt, adjungerad universitetsadjunkt, forskarassistent, timlärare och gästlärare samt biträdande lektor. Förhållandet att den nämnda regeln enbart gäller lärare innebär att den 3 of7 02-04-1 o 14.06
http://www.liu.se/regler/visa_dokument!lokala%20regelsamlin... motsatsvis inte gäller innehavare av t.ex. doktorandanställning eller anställning som forskningsingenjör, biomedicinsk analytiker eller ingenjör- oberoende av vederbörandes arbetsuppgifter och kompetens. För sådana kategorier anställda gäller alltså samma regler som gäller för övriga anställda inom LiU Ufr punkt 6 nedan). 6 Förbud mot vissa bisysslor De begränsningar i rätten att inneha bisysslor som finns är av tre olika slag, nämligen föreskrifterna rörande förtroendeskadliga bisysslor (lagreglerat) arbetshindrande bisysslor (avtalsreglerat) konkurrensbisysslor (avtalsreglerat) 6.1 Förbud mot förtroendeskadliga bisysslor enligt lag Förbudet mot förtroendeskadliga bisysslor tar sin utgångspunkt i regeringsformens krav på att alla anställda inom den offentliga förvaltningen skall fullgöra sina uppgifter på ett sätt som beaktar alla medborgares likhet inför lagen och att agera på ett sakligt och opartiskt sätt, den s k objektivitetsprincipen. Risken för att allmänhetens förtroende för myndigheternas opartiskhet kan skadas bedöms särskilt stor vid verksamhet som avser rättsskipning (främst domstolars verksamhet), myndighetsutövning (för LiUs del t ex hantering av anställningsärenden eller examination), tillsyn, upphandling, egendomsförvaltning (t ex universitetets fondförvaltning) och myndighetens ledning (t ex universitets-, fakultets- och institutionsledning). l dessa sammanhang utgör också förvaltningslagens jävsregler ett skydd för allmänhetens intresse av saklighet och opartiskhet i offentlig verksamhet. 7 lagen om offentlig anställning (LOA) stadgar förbud för arbetstagare att inneha bisyssla, som kan "rubba förtroendet till hans eller annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller skada myndighetens anseende". För lärarnas del gäller dock här samtidigt den i högskolelagen angivna rätten till att bedriva s k ämnesbundna FOU-bisysslor, så länge det inte bedöms skada allmänhetens tilltro till LiU, jfr ovan punkt 5. Häri ligger en betydande skillnad. Den allmänna regeln i LOA utgör ett hinder för en anställd att genom en bisyssla försätta sig i en sådan situation att han/hon eller någon annan anställd blir jävig när det gäller att fullgöra vissa arbetsuppgifter. Motsvarande hinder föreligger inte för lärare vad gäller ämnesbundna FOU-bisysslor, så länge inte en förtroendeskada uppstår för universitetet som helhet. Den anställde har själv ansvar för bedömningen av om en bisyssla är förtroendeskadlig eller inte. Arbetsgivaren är emellertid enligt?a LOA skyldig att upplysa de anställda om vilka slags förhållanden som inte är förenliga med LOAs bestämmelser. Vidare gäller för alla 4 of7
http://www.liu.se/regler/visa_dokument!lokala%20regelsaml in... offentliganställda att man är skyldig att på arbetsgivarens begäran lämna uppgifter om sina bisysslor enligt 7b LOA. Denna skyldighet omfattar i princip alla bisysslor, men kan av arbetsgivaren begränsas på olika sätt, så länge kontrollbehovet är tillgodosett. För lärare gäller dock enligt 4 kap 32 högskoleförordningen en särskild skyldighet att hålla arbetsgivaren underrättad om samtliga ämnesanknutna bisysslor, oavsett om bisysslan gäller forskning, utvecklingsarbete eller undervisning. Det ankommer på universitetet att i särskild ordning dokumentera dessa anmälningar. 6.2 Förbud mot arbetshindrande bisysslor enligt kollektivavtal Förbudet mot arbetshindrande bisysslor finns intaget i gällande kollektivavtal (1 kap 14 ALFA) och innebär att en bisyssla inte får vara så omfattande eller förlagd till sådan tid att den hindrar den anställde att utföra sitt arbete vid LiU. Det finns här skäl att erinra om att den som är anställd vid LiU också har skyldighet att på anfordran utföra viss mängd övertid, och att man inte kan undandra sig en sådan skyldighet genom att hänvisa till den ena eller andra bisysslan - oavsett om den i sig är av trivial natur eller ligger utanför LiUs verksamhetsområde. Bisysslaverksamhet som kan godtas från förtroendesynpunkt kan ändå bedömas som otillåten, om den bedöms vara arbetshindrande med stöd av kollektivavtalet. 6.3 Förbud mot konkurrensbisysslor enligt kollektivavtal Förbudet mot konkurrensbisysslor finns också intaget i gällande kollektivavtal (1 kap 15 ALFA) och innebär att den som är anställd vid en myndighet som bedriver affärs- eller uppdragsverksamhet inte får inneha anställning eller uppdrag hos annan arbetsgivare etc som bedriver motsvarande verksamhet. Han eller hon får inte heller själv eller genom annan driva företag inom detta område eller på annat sätt i förvärvssyfte utöva verksamhet på området. LiU bedriver uppdragsverksamhet i form av uppdragsforskning och uppdragsutbildning. Syftet med förbudet mot konkurrensbisysslor är att LiU inte skall berövas intäkter eller verksamhet av sådant slag som skulle främja undervisningen eller forskningen inom LiU. Förbudet innebär bl a att en universitetsanställd inte kan bedriva forskning, utbildning eller utvecklingsarbete i förvärvssyfte utanför UU, om denna verksamhet normalt kan och bör bedrivas inom UU. Av detta följer att LiU, genom att inleda uppdragsverksamheter av olika slag, kan skapa situationer där tidigare accepterad bisyssla kan bli otillåten. Bisysslaverksamhet som kan godtas från förtroendesynpunkt kan således bedömas som otillåten, om den bedöms som konkurrensbisyssla med stöd av kollektivavtalet. Inom grundutbildningen innebär förbudet mot konkurrensbisyssla t ex att en lärare kan bedriva en sådan verksamhet som bisyssla endast om LiU inte anordnar den efterfrågade grundutbildningen som 5 of7
http://www.liu.se/regler/visa_dokument!lokala%20regelsamlin... uppdragsutbildningen. o 7 Atgärder vid otillåten bisyssla 7.1 Varje anställd förväntas avstå från otillåtna bisysslor Enligt vad som framgått ovan måste varje anställd bedöma om en viss bisyssla kan betraktas som otillåten - och i sådana fall avstå från bisysslan. En anställd vid LiU har vidare alltid möjlighet att få skriftligt besked från sin chef- vanligen prefekt eller enhetschef- huruvida en bisyssla är förenlig med 7 LOA - d v s om den av LiU bedöms som förtroendeskadlig eller inte. Om LiU som arbetsgivare- t ex genom prefekt eller enhetschefbefarar att en anställd utövar eller riskerar att utöva en otillåten bisyssla, bör frågorna i första hand lösas genom rådgivning och samtal mellan berörd anställd och ansvarig prefekt eller enhetschef. Berörd chef kan alltid med eget yttrande hänskjuta sådan fråga till rektor eller den eller de rektor anvisar. LiU måste som arbetsgivare enligt?c LOA formellt besluta att en anställd, som har eller avser att åta sig bisyssla som bedöms som förtroendeskadlig, skall upphöra med detta eller inte åta sig bisysslan. Beslutet, som skall vara skriftligt och innehålla en motivering, kan inte överklagas. 7.2 Åtgärder vid pågående otillåten bisyssla Vid förtroendeskadlig bisyssla ankommer det på den anställde själv att fatta beslut om att upphöra med bisysslan. Om han/hon inte gör detta sedan behörig företrädare inom LiU skriftligen beslutat att bisysslan inte är tillåten kan LiU genom beslut i personalansvarsnämnden besluta om alternativt hos statens ansvarsnämnd ansöka om s k disciplinpåföljd (varning eller löneavdrag). Om den anställde inte heller då avstår från sin bisyssla kan han/hon sägas upp eller avskedas från sin anställning. Vid arbetshindrande bisyssla kan behörig företrädare inom LiU - i första hand berörd prefekt eller enhetschef - ålägga den anställde att upphöra med den aktuella bisysslan. Vid vägran att rätta sig efter arbetsgivarens beslut är sanktionerna desamma som vid förtroendeskadlig bisyssla. För vissa anställningar finns också särskilda föreskrifter. Vid konkurrensbisyssla är den anställde skyldig att upphöra med densamma, så snart den konstaterats. Det är enbart regeringen som kan lämna den anställde medgivande att utöva en konkurrensbisyssla. Vid vägran att upphöra med en konkurrensbisyssla är sanktionerna desamma som vid förtroendeskadlig bisyssla. Enligt det statliga chefsavtalet- vilket inom LiU tillämpas på prorektor, vicerektorer, överbibliotekarien, dekaner, prefekter, universitetsdirektören, biträdande universitetsdirektören, fakultetsdirektörer, samtliga professorer samt vissa chefstjänstemän 6 of 7
http://www. liu.se/regler/visa_dokument!lokala%20regelsamlin... inom rektorskansliet - är nämnda anställda skyldiga att självmant anmäla samtliga förekommande bisysslor till rektor. För professorernas del anses normalt denna skyldighet fullgjord om den enskilde professorn följt de anvisningar som gäller för lärares allmänna anmälningsskyldighet enligt högskoleförordningen. Rektor kan på eget initiativ göra förfrågningar om bisysslor rörande anställda som omfattas av chefsavtalet Möjligheten för rektor att förbjuda viss bisyssla enligt chefsavtalet gäller dock endast under förutsättningen att bisysslan bedöms vara arbetshindrande. l övrigt gäller dock vad som ovan redovisats givetvis avseende förtroendeskadliga bisysslor respektive konkurrensbisysslor även för de lärare som är professorer. Utskriftsvy l Informati onsansvarig: Sven-Erik Karlsson* Tekni skt ansvarig: Fredrike W agnsgård 7 of 7