BROMMA STADSDELSFÖRVALTNING INDIVID, FAMILJ OCH FRITID TJÄNSTEUTLÅTANDE SID 1 (9) 2010-01-21 SDN 2010-02-11 Handläggare: Solveig Blid Telefon: 508 06 158 Till Bromma stadsdelsnämnd Betänkandet Modernare adoptionsregler - remiss Förslag till beslut Nämnden godkänner förvaltningens svar på remissen och överlämnar det till kommunstyrelsen Bitte Davidsson stadsdelsdirektör Lotta Wigen verksamhetsområdeschef Sammanfattning Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att göra en allmän översyn av de centrala bestämmelserna som rör adoptioner. Utredningen har antagit namnet 2008 års adoptionsutredning. Utredningen har utmynnat i ett betänkande som sänts ut på remiss till organisationer och myndigheter. I Stockholms stad har remissen sänts till stadsdelsnämnderna Bromma, Södermalm, Hägersten-Liljeholmen och Kungsholmen samt till Socialtjänstnämnden och stadsledningskontoret, för yttrande senast 15 mars 2010. Förvaltningen stödjer i huvudsak förslagen i betänkandet och bedömer att det omfattar heltäckande regler inom området och sätter barnets bästa i centrum samt att regelverket stramas upp, vilket innebär ett bättre skydd för alla berörda parter. Förvaltningen har i yttrandet förslag på några förtydliganden och ändringar. Förvaltningen är tveksam till att prövningen av enskilda adoptioner och rapporten med bl.a. upplysningar om barnets bakgrund och tillgänglighet för adoption, i vissa ärenden, ska överföras från Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA) till socialnämnden. Förvaltningen bedömer att speciell kompetens och erfarenhet samt nödvändiga kontaktytor för att kunna utföra dessa arbetsuppgifter finns hos MIA, och inte hos socialnämnden.
SID 2 (9) Ärendets beredning Ärendet har beretts inom verksamhetsområde Individ, familj och fritid. Bakgrund Regeringen beslutade i november 2007 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en allmän översyn av de centrala bestämmelserna som rör adoptioner. Sakkunniga, ämneskunniga, rättskunniga och experter har förordnats i utredningsarbetet. Utredningen har antagit namnet 2008 års adoptionsutredning. Utredningen överlämnade betänkandet Modernare adoptionsregler (SOU 2009:61) till regeringen den 2 juli 2009. Myndigheter under regeringen är skyldiga att svara på remissen. Utredningens uppdrag har varit att göra en allmän översyn av reglerna om adoption i 4 kap. föräldrabalken (FB) och ta ställning till om det för att stärka barnperspektivet finns anledning att ändra reglerna om domstolens prövning i ärenden om adoption. Domstolarnas beslutsunderlag i adoptionsärenden har undersökts, bland annat vilka åtgärder socialnämnden vidtar vid en begäran om yttrande och i vilken utsträckning barn får komma till tals. Utifrån det har utredningen tagit ställning till om reglerna behöver revideras för att säkerställa att adoptionen är till barnets bästa och för att domstolarna ska få bättre beslutsunderlag. Utredningen har även haft i uppdrag att uppmärksamma frågor om sambors möjlighet att adoptera, samtycken till adoption och åldersgränser för att få adoptera. Vissa frågor gällande internationella adoptioner har också ingått i uppdraget liksom att undersöka behovet av åtgärder för att säkerställa barnets bästa i situationer där en adoption inte sker genom förmedling av en auktoriserad sammanslutning (enskild adoption). För barn som kommer till Sverige för att adopteras har även behovet av företrädare övervägts. En allmän översyn av lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption har också gjorts. Betänkandet har sänts på remiss till organisationer och myndigheter. I Stockholms stad har remissen sänts till stadsdelsnämnderna Bromma, Södermalm, Hägersten- Liljeholmen och Kungsholmen samt till Socialtjänstnämnden och stadsledningskontoret för yttrande senast 15 mars 2010.
SID 3 (9) Utredningens förslag I regeringens uppdrag låg att bl.a. göra en allmän översyn över reglerna om adoption i 4 kap. föräldrabalken (FB) och lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption (1971 års lag). Det nya förslaget omfattar förslag till förändringar i följande lagar; lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption, FB, lagen (1962:381) om allmän försäkring, förordningen (1976:834) om prövning av utländskt beslut om adoption, lagen (1988:1 463) om bidrag till adoption av utländska barn, föräldraledighetslagen (1995:584), lagen (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) och utlänningslagen (2005:716). Förslagen i betänkandet omfattar att: 1. 4 kap. FB upphävs och ersätts med ett nytt kapitel. Det nya kapitlet ska kunna ge bättre ledning för bedömningen om adoption. 2. En grundläggande bestämmelse ska införas om att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om adoption som rör barn under 18 år. Särskilt ska det bland annat beaktas hur viljan och förmågan hos barnets biologiska föräldrar är när det gäller att kunna ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran. Den redan gällande bestämmelsen om att hänsyn ska tas till barnets vilja samordnas med bestämmelsen om barnets bästa. 3. Det ska införas en särskild bestämmelse om adoption av den som fyllt 18 år. Detta ska få ske endast om det finns särskild anledning med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och den som ska adopteras. Det ska då särskilt beaktas om sökanden har uppfostrat den som ska adopteras eller om det på annat sätt finns en varaktig och stabil barnföräldrarelation. 4. Undantag bör kunna göras från den gällande regeln att den som vill adoptera bör ha fyllt 25 år, om det med hänsyn till barnets bästa finns anledning, t.ex. om det finns en annan nära personlig anknytning mellan barnet och sökanden.
SID 4 (9) 5. Sambor ska kunna prövas som adoptivföräldrar på samma sätt som gifta par och registrerade partner. Vårdnaden om barnet ska genom adoptionen automatiskt bli gemensam. 6. Möjligheten för en make att adoptera ensam om den andre maken lider av en allvarlig psykisk störning tas bort. Detta för att inte riskera att barnet hamnar i en påfrestande miljö. 7. Det bör inte ställas upp särskilda krav för adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja. Det skulle försvåra adoptioner av barn som varit långvarigt placerade i familjehem och styvbarnsadoptioner. 8. Nuvarande undantag från kravet på samtycke till adoption, i vissa fall, för barn mellan 12 och 16 år, tas bort. Vetorätt för barnet bedöms i betänkandet vara viktigt i alla situationer. 9. Den vetorätt som en vårdnadshavande förälder normalt har gällande adoption bör behållas. För att underlätta nationella adoptioner, när det är till barnets bästa, är det lämpligt att utveckla arbetssätt för att främja lösningar i samförstånd och att det ges stöd till dem i kommunerna som arbetar med dessa frågor. Socialstyrelsen bör göra detta. 10. Det ska inte längre vara socialnämnden som yttrar sig till domstol i ärenden om adoption. Precis som när det gäller vårdnadsutredningar ska nämnden i stället utse någon som ska genomföra utredningen. 11. Domstolen ska kunna ge riktlinjer för utredningen och bestämma inom vilken tid utredningen ska vara genomförd. 12. Barnet ska, om möjligt, ges relevant information och erbjudas den rådgivning som kan behövas, inom ramen för utredningen. 13. Om det behövs ska utredaren försöka klarlägga inställningen hos barnets föräldrar och särskilt förordnade vårdnadshavare. Om möjligt ska information ges om förutsättningar för och rättsverkningar av adoptionen. Den rådgivning som eventuellt behövs ska erbjudas. 14. Utredaren ska redovisa det som framkommit för domstolen och lämna förslag till beslut. 15. Utredaren ska kunna inhämta information från annan kommun utan hinder av sekretess.
SID 5 (9) 16. En bestämmelse om reservforum för socialnämnden införs. 17. Domstolen får en tydligare skyldighet att skriftväxla med bl.a. föräldrarna till det barn som ska adopteras. 18. Socialstyrelsen bör ge vägledning i hur utredningarna ska bedrivas, hur samtal ska ske med barnet och barnets föräldrar samt hjälp inför den bedömning som utredaren ska göra av vad som är bäst för barnet, 19. Bestämmelse införs om att den som har adopterat ett barn, så snart det är lämpligt, ska informera barnet om att det är adopterat. Bestämmelsen ska inte sanktioneras utan är en viktig markering. 20. Utgångspunkten är att det är bättre att en adoption förmedlas av en adoptionsorganisation. Regelverket kring enskild adoption stramas därför upp och görs mer enhetligt. Möjligheterna till enskild adoption begränsas till att gälla släktingbarn eller situationer där det utifrån det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning att adoptera utan förmedling av en auktoriserad adoptionsorganisation. Prövningen ska inte, som i dagsläget, göras av MIA utan av socialnämnden. 21. Tillstånd till enskild adoption ska endast få ges om sökanden lämnats medgivande för att ta emot barnet för adoption och det har prövats att adoptionen är till barnets bästa. 22. Om ett barn under 18 år förts eller ska föras till Sverige för adoption, ska domstol endast ta upp ansökan om adoption i de fall adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller om tillstånd getts till enskild adoption. 23. Det införs en bestämmelse i 6 kap. SoL som reglerar sökandens ålder vid en ansökan om medgivande till adoption. Huvudregeln blir att medgivande inte får lämnas om den eller de sökande har fyllt 43 år. Bestämmelsen ska inte gälla om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller om det finns särskilda skäl. 24. Den tid som medgivandet gäller ska förlängas från två till tre år och det ska räcka att sökanden inom denna tid fått barnet i sin vård. Barnet ska inte behöva ha tagits emot i sökandenas hem.
SID 6 (9) 25. Om det redan vid ansökan om medgivande är klarlagt att ett visst barn ska adopteras, ska socialnämnden pröva om adoptionen är till barnets bästa. Om det t.ex. framkommer att barnet har en fungerande familj i sitt hemland och därför inte behöver adopteras, ska medgivande inte lämnas. På så sätt kan en adoption som inte är till barnets bästa avstyras tidigare än i dagsläget. 26. När ett medgivande lämnats gällande ett bestämt barn ska det inte behöva göras någon ytterligare prövning av om adoptionsförfarandet får fortsätta, förutsatt att adoptionen inte omfattas av 1993 års Haagkonvention. Prövningen är då onödig eftersom socialtjänsten redan vid medgivandeprövningen bedömt att den tänkta adoptionen är till barnets bästa. 27. Om ett barn med hemvist i Sverige ska adopteras av någon med hemvist i land anslutet till 1993 års Haagkonvention ska inte MIA, som i dagsläget, utan socialnämnden, utföra de nödvändiga uppgifterna enligt artikel 16.1 i 1993 års Haagkonvention. Det innebär att socialtjänsten ska sammanställa en rapport med bl.a. upplysningar om barnets bakgrund och tillgänglighet för adoption, säkerställa att nödvändigt samtycke har lämnats och fastställa att den tänkta adoptionen är till barnets bästa. 28. 1971 års lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption ersätts av en ny lag. Den nya lagen utgår i större omfattning från den s.k. hemvistprincipen. Svensk domstol ska vara behörig om den eller de sökande har hemvist i Sverige eller om den som ska adopteras har hemvist i Sverige. Vidare ska behörighet finnas om en sökande eller den som ska adopteras är svensk medborgare, förutsatt att hemviststatens myndigheter saknar behörighet att pröva ansökan. En ansökan ska också kunna prövas om det finns särskild anledning att saken prövas i Sverige, t.ex. om det finns anknytning till flera länder men den till Sverige bedöms starkare. 29. Huvudregeln är att en ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. Ett undantag från detta ska vara om ansökan avser ett barn under 18 år, som har hemvist utomlands eller har förts till Sverige i syfte att adopteras. I dessa fall ska frågor om föräldrarnas samtycke till adoptionen prövas enligt lagen i barnets ursprungsstat. Om det enligt den utländska lagen inte krävs något samtycke från barnets föräldrar, behövs det inte heller något
SID 7 (9) samtycke i det svenska adoptionsärendet. Detta ska inte tillämpas om det saknas regler om adoption i barnets ursprungsstat. 30. Ett lagakraftvunnet avgörande om adoption ska erkännas i Sverige om det har meddelats eller erkänns i den stat där adoptanten hade sin hemvist när avgörandet meddelades. Ett avgörande ska också erkännas om det har meddelats eller erkänns i den stat där den som har adopterats hade hemvist när adoptionsförfarandet inleddes. I detta fall krävs om den som har adopterats var under 18 år och adoptanten hade hemvist i Sverige att adoptionen har förmedlats av en auktoriserad adoptionsorganisation eller att adoptanten fått tillstånd att adoptera utan förmedling av en sådan organisation. 31. Ett godkännande av MIA ska krävas om den som har adopterats var svensk medborgare eller hade sin hemvist i Sverige när det utländska avgörandet meddelades. MIA ska också kunna godkänna andra avgöranden om adoption om det med hänsyn till parts hemvist, medborgarskap eller annan anknytning fanns skälig anledning att ansökan prövades i den andra staten. MIA:s beslut ska få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. 32. Om adoptionen enligt lagen i den stat där den beslutades inte innebär att det rättsliga förhållandet mellan den som har adopterat och hans eller hennes ursprungliga släkt har upphört, ska adoptionen inte heller i Sverige få sådan innebörd. 33. Det ska vara möjligt att omvandla en svag adoption till en stark adoption. Omvandling beslutas av allmän domstol på ansökan av adoptanten eller adoptanterna. Förvaltningens synpunkter och förslag Förvaltningen är överlag positiv till förslagen i betänkandet och bedömer att det på ett bättre sätt än tidigare omfattar heltäckande regler inom området och sätter barnets bästa i centrum. Att regelverket stramas upp, fyller ett viktigt behov och innebär ett bättre skydd för alla berörda parter. Förvaltningen vill speciellt lyfta fram och betona några saker samt har förslag på några förtydliganden och ändringar, som redovisas nedan. Punkt 7: Förvaltningen stödjer att det inte bör ställas upp särskilda krav för adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja och instämmer i att det
SID 8 (9) skulle kunna försvåra adoptioner av barn som varit långvarigt placerade i familjehem och styvbarnsadoptioner. Punkt 8: Att undantaget från kravet på samtycke till adoption, i vissa fall, för barn mellan 12 och 16 år tas bort bedömer förvaltningen stärker barnets rätt och har barnets bästa i centrum. I betänkandet bedöms barnets vetorätt vara viktig i alla situationer, vilket förvaltningen helt instämmer i. Punkt 10: Förvaltningen stödjer betänkandets förslag att det inte längre ska vara socialnämnden som yttrar sig till domstol i ärenden om adoption. Förfarandet i dagsläget, med socialnämndens beslut, förlänger framförallt utredningsprocessen och säkerställer inte på ett bättre sätt att barnets bästa ställs i centrum. Punkt 16: Ett förtydligande behövs när det gäller vad som menas med reservforum för socialnämnden. Punkt 18: I betänkandet föreslås att Socialstyrelsen bör ge vägledning i hur utredningarna ska bedrivas, hur samtal ska ske med barnet och barnets föräldrar samt ge stöd för den bedömning som utredaren ska göra av vad som är bäst för barnet. Förvaltningen bedömer att detta är nödvändigt för att kunna ha professionell och likriktig handläggning av adoptionsärenden över landet. Punkt 19: Förvaltningen stödjer att det ges lagstöd för att adoptivföräldrar ska berätta för barnet att det adopterats. Punkt 20: Att regelverket kring enskild adoption stramas upp och görs mer enhetligt bedömer förvaltningen är bra och instämmer i utgångspunkten att det är bättre att en adoption förmedlas av en adoptionsorganisation. De begränsningar som görs, i betänkandet av möjligheterna till enskild adoption, bedömer förvaltningen som rimliga och bra. Däremot är förvaltningen tveksam till att prövningen ska göras av socialnämnden, och inte, som i dagsläget, av MIA. Förvaltningen bedömer att socialnämnderna inte har vare sig den kompetens eller erfarenhet som MIA har i dessa frågor. Socialnämnderna har inte heller etablerade kunskaper och kontaktvägar gällande situationen på barnhem i andra länder etc. Detta är helt kompetenser som faller utanför socialtjänstens kunskapsfält. Förvaltningen föreslår att ansvaret för att göra den prövningen ligger kvar hos MIA. Punkt 23: Betänkandets förslag när det gäller reglering av sökandens ålder, vid en adoption, bedömer förvaltningens bör förtydligas. Betänkandets förslag innebär att
SID 9 (9) huvudregeln blir att medgivande inte får lämnas om den eller de sökande har fyllt 43 år och att bestämmelsen inte ska gälla om barnet har en personlig anknytning till sökanden eller om det finns särskilda skäl. Förvaltningens föreslår att lydelsen blir att medgivande får inte lämnas om den eller de sökande vid ansökningstillfället har fyllt 43 år. Detta för att utredningstiden för medgivandet inte ska kunna vara avgörande för åldersgränsen. Förvaltningen bedömer också att det är av synnerlig vikt att det finns klara och tydliga regler för vad som avses med särskilda skäl. Detta bör förtydligas/exemplifieras och ett tillägg kan göras med texten eller andra liknande omständigheter som har barnets bästa i fokus. Punkt 24: Att den tid som medgivandet gäller föreslås förlängas från två till tre år, stödjer förvaltningen liksom att det ska räcka att sökanden inom denna tid fått barnet i sin vård. Punkt 27: Betänkandet omfattar förslaget att nödvändiga arbetsuppgifter, enligt artikel 16.1 i 1993 års Haagkonvention, ska utföras av socialnämnden i stället för av MIA när det gäller adoption av ett barn med hemvist i Sverige som ska adopteras av någon med hemvist i land anslutet till 1993 års Haagkonvention. Detta innebär att socialnämnden ska sammanställa en rapport med bl.a. upplysningar om barnets bakgrund och tillgänglighet för adoption, säkerställa att nödvändigt samtycke har lämnats och fastställa att den tänkta adoptionen är till barnets bästa. Såsom anges ovan, gällande punkt 20 andra stycket, bedömer förvaltningen att socialnämnden inte har nödvändiga kontaktytor för att kunna utföra de arbetsuppgifterna. När det gäller att t.ex. utreda om barnet har en fungerande familj i hemlandet har MIA redan etablerade rutiner och kontakter som behövs för att kunna undersöka vad som är barnets bästa. Förvaltningen föreslår att ansvaret för att sammanställa denna rapport ligger kvar hos MIA. Bilagor 1. Remissblankett 2. Sammanfattning betänkande