Myndighetssamverkansplan

Nationell Myndighetssamverkansplan för stöd till personer utsatta för människohandel 2007 Länsstyrelsen i Stockholms Län Länsstyrelsen i Västra Götaland Länsstyrelsen i Skåne Migrationsverket Polismyndigheten i Stockholm Länskriminalpolisen i Västra Götaland Länskriminalpolisen i Skåne Socialtjänstförvaltningen i Stockholms stad Socialtjänstförvaltningen i Göteborgs stad Socialtjänstförvaltningen i Malmö stad Åklagarmyndigheten

Innehållsförteckning 1. Inledning 4 2. Generell information om myndigheterna 9 2.1. Polismyndigheten 9 2.2. Rikskriminalpolisen 11 2.3. Åklagarmyndigheten 12 2.4. Socialstyrelsen 12 2.5. Migrationsverket 13 2.6. Länsstyrelsen 17 2.7. Socialtjänsten 17 2.8. Tullverket 19 3. Kontaktuppgifter och aktuell information 20 4. Blanketter och andra bilagor 21 4.1. Några tips för att upptäcka trafficking 21 4.2. Åtgärdskort, människohandel 22 4.3. Indikationer och kännetecken på människohandel 24 4.4. Meddelandeblad från Socialstyrelsen 25 4.5 Migrationsverket - Ansökan om UT, FP, RD och FF 30 4.6 Migrationsverket Ansökan för barn under 18 år födda i Sverige 34 4.7 Migrationsverket Medgivande för barn under 18 år att ha eget pass 37 4.8 Ansökan om ersättning för utbildning m.m. av asylsökande m.fl. 38 4.9 Ansökan om ersättning för utbildning m.m. av tillståndssökande 40 4.10 Socialtjänsten - Ansökan om ekonomiskt bistånd 42

Förord Människohandel är ett stort problem med svåra konsekvenser för de som drabbas. Att hantera människohandelsärenden ställer dessutom mycket höga krav på inblandade aktörer, främst myndigheter, som ska lagföra förövarna och ta hand om handelns brottsoffer. Sverige har stått dåligt rustat för att möta dessa krav och därför har ett antal lokala initiativ tagits för att förbättra och förenkla rutinerna kring hanteringen av människohandelsärenden. Detta arbete har främst bedrivits av myndigheter i Stockholms och Västra Götalands län. För att ta ett samlat grepp på problematiken har ett antal myndigheter sedan juni 2005 samverkat och arbetat med att utveckla en samverkansplan inom ramen för utvecklingspartnerskapet Samverkan Mot Trafficking. 1 Målet för denna myndighetssamverkan är att inom Stockholms, Skånes och Västra Götalands län effektivisera lagföringen av förövare, förbättra stödet till de personer som utsatts för människohandel samt möjliggöra ett värdigt och organiserat återvändande till ursprungs- eller tredje land. Föreliggande samverkansplan utgör således en del i detta arbete. Planen ska kunna användas av alla svenska kommuner, landsting, myndigheter, m fl. Syftet är att kommuner, landsting och andra myndigheter, som inte har särskilda grupper eller enheter för att hantera människohandelsärenden, ska kunna använda detta dokument som ett stöd för handläggning. Våra erfarenheter visar dock att en regionalt/lokalt anpassad del också är nödvändig då regionala och lokala skillnader, t ex i kommuners och myndigheternas resurstillgång och arbetssätt, får stor betydelse för handläggningen. Stockholm och Västra Götalands och Skåne har producerat regionala delar. De olika delarna utgör förhoppningsvis inspiration till samtliga Sveriges kommuner, landsting och myndigheter att utveckla sina egna samverkansplaner för att mer effektivt handlägga människohandelsärenden. 1 Samverkan Mot Trafficking sammanför en unik konstellation av samarbete som förenar myndigheter och kulturinstitutioner med enskilda organisationer och kyrkliga samfund. Arbetet utgör en del av EU:s Equalprogram och finansieras av Europeiska Socialfonden (ESF). Arbetet pågår mellan juni 2005 - december 2007. 2

Samverkansplanen ska inte ses som ett facit på hur man handlägger människohandelsärenden och det är viktigt att ha i åtanke att inget ärende är det andra likt. Det är människor som döljer sig bakom ärendena, som är ärendena, och fortfarande är omhändertagandet av dessa människor något som ofta ställer alla planer på ända. Något ytterligare att ha i åtanke är att i varje människohandelsärende existerar både offer och förövare. Förövarperspektivet är även det en viktig del som inte får hamna i skymundan. För att på sikt kunna minska människohandeln måste energi läggas på att lagföra de som organiserar handeln och de som köper sexuella tjänster. Syftet med samverkansplanen kan således sammanfattas enligt följande: Samverkansplanen ska skapa förutsättningar för att ge de personer som utsatts för människohandel trygghet och ett värdigt stöd. Att handläggare och operativ personal i kommuner, landsting och myndigheter ska vara trygga i sitt arbete och därmed kunna försäkra sig om att individens behov tillgodoses. Att effektivisera handläggningen av ärenden med anknytning till människohandel och tydliggöra roller och ansvar myndigheterna emellan. Att utgöra stöd och inspiration för svenska kommuner, landsting och myndigheter att ta fram sina egna samverkansplaner. Se även Samverkan Mot Trafficking hemsida: www.samverkanmottrafficking.se. För frågor kring samverkansplanen kontakta: Processledare Patrik Cederlöf, Socialtjänstförvaltningen, Stockholm Stad Tel. 08-508 25 000 E-post: patrik.cederlof@sot.stockholm.se Stockholm 2007-10-19 3

1. Inledning Dokumentet är ett operativt instrument som vägleder den enskilde tjänstemannen i ärenden med anknytning till människohandel. Dokumentet har följande struktur: Inledningen innehåller generella riktlinjer för samtliga berörda myndigheters arbete avseende människohandel. Dessa skall alltid läsas vid misstanke om människohandel. I inledningen presenteras även lagtexter avseende: Människohandelsbrott Koppleri Underlåtelse att anmäla brott Förbud mot köp av sexuella tjänster Uppehållstillstånd för bevispersoner Ersättning till kommuner och landsting Sekretess Förvaltning Avsnitt 2 innehåller generell information om myndigheterna, om dess mandat och uppdrag, om dess rutiner samt nödvändig information för att effektivare kunna handlägga denna typ av ärenden. Avsnitt 3 innehåller nödvändiga blanketter för respektive myndighet. Som lösblad finns aktuell kontaktinformation till myndigheter samt specifika tjänstemän inom dessa. Generella riktlinjer Individen i centrum Personer utsatta för människohandel är brottsoffer och har genomgått något mycket traumatiskt. Den myndighet som först kommer i kontakt med den drabbade skall inledningsvis försöka fastställa personens behov. Försök att så långt som möjligt tillmötesgå den utsattes önskemål (t.ex. vad gäller tilldelning av manlig/kvinnlig tolk, handläggare etc). Offer för människohandel kan vara kvinnor, flickor, män eller pojkar. De har olika bakgrund, behov, förutsättningar och möjligheter och därför skall hänsyn tas till deras specifika situation. Se varje myndighetspresentation (se avsnitt 2) för information som är viktig. På grund av den drabbades utsatthet är det viktigt att minimera antalet handläggare på respektive myndighet vid respektive fall. Minderåriga flickors och pojkars (under 18 år) särskilda behov skall omfattas av särskild hänsyn med ett tydligt barnperspektiv (se avsnitt 2). Det är även av största vikt att minderåriga barn utreds av barnhandläggare med särskild barnkompetens i intervjuteknik. 4

Samverkan mellan myndigheter Bestämmelser om samverkan mellan myndigheter finns bl.a. i 6 Förvaltningslagen (se avsnitt 1) och i 15 kap. 5 Sekretesslagen (se avsnitt 1). Att myndigheter hjälper varandra bidrar till effektivitet i förvaltningen. I varje enskilt ärende utser respektive myndighet ansvarig kontaktperson för att underlätta kontakten med andra myndigheter. Möjligheten att utbyta information begränsas utifrån sekretessbestämmelser som myndigheterna har att tillämpa i sina respektive verksamheter. Varje myndighet ansvarar i enlighet med sitt mandat och uppdrag. Det är viktigt med återkoppling mellan berörda myndigheter, t.ex. när beslut har tagits i gemensamma ärenden eller då nya omständigheter har uppstått som kan vara av betydelse för fortsatt handläggning hos annan myndighet. Vid personens återvändande skall alla inblandade myndigheter informeras. Genomgång bör ske för att säkerställa att återvändande sker på ett så bra sätt som möjligt. Varje myndighet bör finna sätt att föra statistik över ärenden med anknytning till människohandel. Sekretess mellan myndigheter Sekretess gäller inte enbart mot enskilda utan även mellan myndigheter. För att bedöma om en uppgift kan lämnas ut krävs att en sekretessprövning görs. Visar denna att uppgiften är sekretessbelagd krävs en sekretessbrytande regel för att uppgiften skall kunna lämnas ut. Regler som bryter sekretessen mellan myndigheter finns bl.a. i 14 kap 1-3 SekrL. 14 kap. 3 är en s.k. generalklausul. Enligt den får en sekretessbelagd uppgift i vissa fall lämnas ut till en annan myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse sekretessen skall skydda. Människohandel är ett brott för vilket minimistraffet är fängelse i två år. Det öppnar för möjligheten att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter. Den som misstänker att en person är offer för människohandel rapporterar detta till Polisen (se avsnitt 2 samt utdrag ur Sekretesslagen i avsnitt 1). Förhållningssätt till media och allmänhet I uppdraget för alla statliga myndigheter ingår en skyldighet att låta sig granskas av medborgarna. Öppenhet är huvudregeln. Samtidigt är mycket av myndighetsutövandet omgärdat av sekretess, inte minst i ärenden med anknytning till människohandel. Innan information utlämnas till media eller allmänhet skall sedvanlig sekretessprövning göras. Be alltid att få återkomma så att du får tid att göra nödvändig sekretessprövning. Hänsyn ska alltid tas till offrets speciellt utsatta situation. Lämna därför ej ut namn och bild. Var även mycket restriktiv med att lämna ut övrig information om ärendet, t.ex. nationalitet och ålder. 5

Lagtexter Brottsbalk; 1962:700 4 kap. 1a Den som, i annat fall än som avses i 1, med användande av olaga tvång, vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen, i syfte att personen skall 1.utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6, utnyttjas for tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, 2.utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd, 3.utnyttjas för avlägsnande av organ, eller 4.på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år. Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges i första stycket, 1.till annan för över kontrollen över en person, eller 2.från annan tar emot kontrollen över en person Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Är ett brott som avses i första tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2005:90). 10 För försök, förberedelse eller stämpling till människorov, människohandel eller olaga frihetsberövande och för underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad som sägs i 23 kap. Detsamma gäller för försök eller förberedelse till olaga tvång som är grovt eller till dataintrång som om det fullbordats inte skulle ha varit att anse som ringa. Lag (2004:406). 6 kap. Om sexualbrott 8 och 9 ERSATT AV 12 12 Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år. Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och dömas till ansvar enligt första stycket. Är ett brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse 6

i lägst två och högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90) 23. kap. Om försök, förberedelse, stämpling och medverkan till brott 6 Underlåter någon att i tid anmäla eller eljest avslöja brott som är å färde, när det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, skall han i de fall särskilt stadgande givits därom dömas för underlåtenhet att avslöja brottet enligt vad som är stadgat för den som allenast i mindre mån medverkat till sådant brott; dock må ej i något fall dömas till svårare straff än fängelse i två år. I de fall då det är särskilt föreskrivet skall för underlåtenhet att avslöja brott ansvar enligt vad nu sagts ådömas jämväl den som ej insett men bort inse att brottet var å färde. LAGEN ÄR UPPHÄVD (Bestämmelserna införda under 6 kap. BrB, 2005:90) Lag (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster Den som mot ersättning skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse, döms - om inte gärningen är belagd med straff enligt brottsbalken - för köp av sexuella tjänster till böter eller fängelse i högst sex månader. För försök döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Utlänningslag (2005:716) 5 kap. Uppehållstillstånd 15 Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd får på ansökan av förundersökningsledaren beviljas en utlänning som vistas här, om det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall kunna genomföras. Lag (2005:716) Förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. 9 a En kommun har rätt till ersättning för kostnader för det bistånd som har lämnats enligt 4 kap. 1 socialtjänstlagen (2001:453) och den vård som har lämnats enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga eller lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall till en person som vistas här med stöd av en ansökan eller beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:121) 9 b Ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för den hälso- och sjukvård som det lämnat till personer som vistas här med stöd av ansökan eller beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 utlänningslagen (2005:716). Förordning (2006:121) Förvaltningslagen 6, 1986:223 (omtryckt 2003:246 med senaste uppdatering t o m SFS 2005:330) Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. 7

Sekretesslagen (1980:100) 14 kap. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen och om förbehåll 1 Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas till regeringen eller riksdagen. Sekretess hindrar inte heller att uppgift lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. 2 Sekretess hindrar inte att uppgift i annat fall än som avses i 1 lämnas till myndighet, om uppgiften behövs där för 1. förundersökning, rättegång, ärende om disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans deltagande i verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer, / / Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol eller myndighet som bedriver förundersökning i brottmål. / / Sekretess hindrar inte att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse är föreskrivet för brottet och detta kan antas föranleda annan påföljd än böter. För uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1-6 och 34, 8 kap. 8 första stycket, 9 eller 15 eller 9 kap. 4 eller 7, 8 första eller andra stycket eller 9 gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt angår misstanke om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar sekretess enligt 7 kap. 1, 4 eller 34 inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till åklagarmyndighet eller polismyndighet./ / 3 Utöver vad som följer av 1 och 2 får sekretessbelagd uppgift lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.första stycket gäller inte i fråga om sekretess enligt 7 kap. 1-6 och 34, 8 kap. 8 första stycket och 9 och 15 samt 9 kap. 4 och 7, 8 första och andra styckena och 9. Inte heller gäller första stycket, om utlämnandet strider mot lag eller förordning eller föreskrift som har meddelats med stöd av personuppgiftslagen (1998:204). Lag (1999:301). 15 kap. Bestämmelser om registrering och utlämnande av allmänna handlingar m.m 5 Myndighet skall på begäran av annan myndighet lämna uppgift som den förfogar över i den mån hinder inte möter på grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. 8

2. Generell information om myndigheterna 2.1. Polismyndigheten I Polismyndighetens ansvar ingår i huvudsak att uppdaga och utreda brottslig verksamhet. Polisen kan också fatta beslut med stöd av utlänningslagen om att en person t.ex. ska avvisas ur landet. När det gäller tips och information om eventuell pågående människohandel så kan dessa underrättelser komma till Polisen på flera olika sätt. Ofta kommer sådan information från privatpersoner eller personer som i sin myndighetsutövning kommer i kontakt med misstänkta fall av människohandel. Informationerna behöver inte alltid vara så välgrundade eller väldokumenterade utan det kan räcka med att någon får en känsla av att något inte står rätt till och vill rapportera detta vidare till Polisen. Det är av stor betydelse att Polisen får utreda informationen vidare och ställa frågor till de personer som kan antas vara offer för människohandel. Tips och underrättelseinformation bearbetas och analyseras hos Polisen och kan leda till att Polisen spanar på särskilt intressanta adresser eller på särskilt intressanta personer. Vidare kan Polisen kontrollera om en person är efterlyst såsom försvunnen eller p.g.a. brottslig verksamhet. Dessutom kan information hämtas från internationella polisorgan såsom Interpol och Europol. I samband med prostitution finns det alltid anledning att misstänka brott såsom människohandel och koppleri. Om det rör sig om en utländsk person måste Polisen först utreda omständigheterna kring varför personen befinner sig i Sverige, och om någon och i så fall vem som kan tänkas ligga bakom att personen prostitueras här. Sedan den 1 juli 2004 omfattar människohandelslagen även exploatering för andra ändamål än sexuella. Även arbetskraftsexploatering, som innebär att en persons arbetskraft utnyttjas i en situation som den drabbade inte kan ta sig ur, kan innebära människohandel, liksom handel med mänskliga organ. Även en situation där en person har blivit tvingad in i ett äktenskap mot sin vilja kan vara människohandel. Det är alltid en åklagare som leder en förundersökning för människohandel. Det är också denne som har att fatta beslut om någon ska anhållas eller om andra tvångsmedel såsom t.ex. en husrannsakan ska vidtas. När en förundersökning är färdigställd kan åklagaren väcka åtal och för sedan talan mot den misstänkte i domstolen. Människohandelsbrott handläggs i regel av Internationella åklagarkammaren. Polisen gör regelmässigt en hotbildsbedömning för att ta reda på om särskilda skyddsåtgärder behöver vidtas kring ett offer för människohandel. En förhöjd hotbild innebär att det är extra viktigt att skydda offrets identitet och boende. Det kan också ha betydelse för möjligheterna att återvända till hemlandet under polisutredningens gång eller efter rättegång. 9

När kontaktar man Polisen? Människohandel (BrB 4:1 a ) är ett brott som ger ett fängelsestraff i minst två år. Detta kan innebära att sekretessen hos myndigheter bryts (se avsnitt 1). Den som misstänker att en person är offer för människohandel rapporterar detta till Polisen genom att t.ex. ringa, mejla eller faxa in informationen. Detta är inte detsamma som att göra en anmälan om brott. Uppgifter som lämnas till Polisen för att t.ex. diskutera en situation eller personer behandlas som underrättelseinformation. Polisen avgör hur den fortsatta bearbetningen av informationen skall ske. Polisen gör ofta den första bedömningen om en person kan vara ett brottsoffer och polis och åklagare gör bedömningen om vad som är människohandel. Det är inte en uppgift för den enskilde som först kan ha fattat misstankar om brott. Det är viktigt att känna till att det inte krävs någon särskilt hög misstankegrad för att inleda en förundersökning om brott. Omständigheter som ska beaktas vid misstanke om att en person kan vara utsatt för människohandel Utnyttjas personen i prostitution eller på annat sätt? Befinner sig personen i en ofrivillig relation? Är personen minderårig? I så fall skall såväl Socialtjänsten som polis kontaktas omedelbart. Överförmyndarnämnden skall kontaktas vid eventuellt behov av god man/förmyndare Var påträffades personen? Hur är det allmänna uppträdandet/allmäntillståndet (verkar personen rädd, ledsen) Är personen utländsk medborgare? Har personen uppehållstillstånd i Sverige? Finns giltigt/äkta pass? Finns fullständigt personnummer? När reste personen in i landet (kontrollera ev. inresestämplar i pass). Vilket är det bästa och lämpligaste sättet att kommunicera med personen på? Behövs tolk? Manlig eller kvinnlig tolk? Vilket språk? Vad berättar personen om syftet med resan till Sverige? Boende? Namn på kontakter i Sverige (helst med personnummer). Ring och rådgör med Polisen, alla omständigheter kan vara av betydelse! 10

2.2. Rikskriminalpolisen I december 1997 gav regeringen Rikspolisstyrelsen i uppdrag att vara s.k. nationell rapportör, vilket sedan uppdragits av Rikspolisstyrelsen till Rikskriminalpolisen. I uppdraget ingår att samla uppgifter om omfattningen av människohandeln i Sverige och studera hur denna handel kan förebyggas och bekämpas. Dessutom ingår att dagligen hantera underrättelseinformation som rör misstänkt brottslig verksamhet på området, svara på allmänhetens och mediernas frågor, sammanställa rapporter och underlag, anordna och delta i seminarier m.m. Resultaten har årligen redovisats till regeringen. Frågor av allmän karaktär och frågor om samverkan mellan myndigheter kan besvaras av Rikskriminalpolisen (se lösblad). Samordningsrutiner Berörda myndigheter skall hålla varandra underrättade under ärendets gång. Återkoppling är viktigt, bland annat när beslut har fattats i gemensamma ärenden eller då nya omständigheter uppstått som kan vara av betydelse för den fortsatta handläggningen hos annan myndighet. Polisen kontaktar Socialtjänsten, (se Socialtjänstens kontaktinformation under 5.3.1) för att få hjälp med att finna ett lämpligt boende och annat ekonomiskt och socialt stöd för personer som blivit offer för människohandel. För att underlätta utredning och lagföring i ärenden där målsäganden är en utländsk medborgare utan uppehållstillstånd i Sverige infördes den 1 oktober 2004 en regel i 2 kap. 4 a utlänningslagen. Regeln gör det möjligt att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd när det anses befogat för genomförande av förundersökning och huvudförhandling i brottmål. Ansökan om uppehållstillstånd ska göras av förundersökningsledaren och beviljas för en begränsad tidsperiod, och det finns ingen gräns för hur lång den sammanlagda tiden kan bli. Personer som beviljats temporärt uppehållstillstånd enligt ovan kommer att ha rätt till hälso- och sjukvård, och bistånd enligt socialtjänstlagen. Kommuner och landsting där offret haft sin vistelseort ska stå för kostnaderna för uppehället i samband med brottsutredningen, men kan sedan vända sig till staten för att få ersättning för utlägg. Polisen och Migrationsverket bör inte fatta beslut om avvisning/utvisning om misstanke föreligger om människohandel. Avvakta att fatta beslut. Det är av yttersta vikt att Migrationsverket och Polisen håller varandra underrättade i denna process. Om rutiner gällande ansökningsförfarandet gällande uppehållstillstånd se avsnitt Migrationsverket. 11

2.3. Åklagarmyndigheten Från den första januari 2005 består åklagarväsendet endast av en myndighet, Åklagarmyndigheten. I samband med denna omorganisation av den centrala ledningsstrukturen bildades fyra utvecklingscentrum. Varje utvecklingscentrum har specifika ansvarsområden, men gemensamt för alla fyra centrumen är att de, inom respektive ansvarsområde har det övergripande ansvaret och skall verka för rättslig utveckling, analys och uppföljning av rättstillämpning, arbetsmetoder, kunskapsuppbyggnad m.m. Utvecklingscentrum Stockholm ansvarar bl.a. för människohandel, koppleri och köp av sexuell tjänst. Det operativa ansvaret för förundersökning och lagföring ligger på de internationella åklagarkamrarna. I mål av aktuellt slag är alltid åklagaren förundersökningsledare. Ett nära samarbete med polisen är av stor vikt. Ärendena är komplicerade och kräver att åklagaren är en aktiv förundersökningsledare redan på ett tidigt stadium av förundersökning. Åklagaren bör i samband med att ett tillslag genomförs tänka på att redan samma dag faxa in en begäran om tillfälligt uppehållstillstånd till Migrationsverket för eventuella målsäganden eller andra bevispersoner. 2.4. Socialstyrelsen Rättigheter inom socialtjänsten för personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd samt kommunernas möjlighet att ansöka om statlig ersättning Socialstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att, med hänvisning till vad som anges i proposition 2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsäganden och vittnen m.m., informera kommuner om de rättigheter som enligt socialtjänstlagen (SoL) och lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), gäller för de personer som vistas i landet med stöd av en ansökan eller beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a utlänningslagen samt om kommuners möjlighet att enligt 9 a förordningen om statlig ersättning för asylsökande m.fl. ansöka om ersättning för uppkomna kostnader. Se vidare i bilaga från Socialstyrelsen; Meddelandeblad Rättigheter inom socialtjänsten för personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd samt kommunernas möjlighet att ansöka om statlig ersättning 12

2.5. Migrationsverket Migrationsverket är Sveriges centrala förvaltningsmyndighet för verksamhet inom migrationsområdet. Vi ansvarar för hela migrationskedjan, från gräns till medborgarskap eller återvandring. Det innebär bland annat att vi beslutar om viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd och medborgarskap. Ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd hanteras av verksamhetsområdena Besök och bosättning och Asylprövning. Inom förstnämnda område faller så kallade tillståndsärenden, exempelvis uppehållstillstånd på grund av familjeanknytning, studier och visum för besök. Svenska utlandsmyndigheter är i vissa fall bemyndigade att besluta i tillståndärenden. Enligt huvudregeln ska en utlänning som vill ha ett uppehållstillstånd i Sverige ha ansökt om och beviljats tillståndet före inresan. En ansökan om uppehållstillstånd som gjorts efter inresan får bara bifallas i de undantagssituationer som anges i utlänningslagen. Ett undantag är utlänningar som ansöker om asyl. En sådan ansökan ges in och prövas efter inresan. Verket ansvarar för att den sökande tas emot och får någonstans att bo medan asylansökningen prövas. Mottagningsenheterna ansvarar för de asylsökandes sociala och ekonomiska situation under tiden deras asylansökan prövas av asylenheterna. Alla som skrivs in vid en mottagningsenhet får en handläggare som ska informera om rättigheter och skyldigheter, asylärendets gång, sjukvård, tandvård, boende, ekonomi, skola, organiserad verksamhet m.m. När en sökande som vistas i Sverige får avslag på sin ansökan är det en mottagningsenhet som underrättar honom eller henne om beslutet. Det är också mottagningsenheten som i första hand ansvarar för att hjälpa utlänningen att resa hem under ordnade former. Det gäller oavsett om ärendet har handlagts av en asylenhet eller en tillståndsenhet. Migrationsverkets personal kan i sin dagliga verksamhet komma i kontakt med personer som kan misstänkas vara utsatta för människohandel. Ibland berättar den utsatte själv vad som hänt men ibland försöker man av olika skäl att dölja sin situation. Migrationsverkets personal bör alltid meddela de interna kontaktpersonerna vid misstanke om att någon kan vara utsatt för något som är relaterat till människohandel. Verket kan också komma i kontakt med personer som varit inblandade i eller utsatts för något som är relaterat till människohandel från externt håll, exempelvis genom en polis- eller åklagarmyndighet. Informationsutbyte Det är viktigt med relevant informationsöverföring mellan berörda myndigheter, bland annat när beslut har tagits i gemensamma ärenden eller då det kommit fram nya omständigheter som kan vara av betydelse för den fortsatta handläggningen hos annan myndighet. Migrationsverket har dock att iaktta bestämmelserna i bland annat 7 kap. 14 andra stycket sekretesslagen (1980:100) vad gäller utlämnande av uppgift om enskilds personliga förhållanden. En sådan uppgift får inte lämnas ut om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider 13

men. Sekretessen gäller även mellan myndigheter. I sekretesslagen finns dock bestämmelser som gör det möjligt att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till andra myndigheter, exempelvis vid misstanke om brott. Migrationsverket har anmälningsplikt till sociala myndigheter om vi får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd. Det är viktigt att förundersökningsledaren återkopplar till Migrationsverket om det har skett någon förändring i bevispersonens ärende som kan få följdverkan för Migrationsverkets handläggning, t ex om bevispersonen har rest till sitt hemland. Uppehållstillstånd för målsäganden och vittnen, s.k. bevispersoner Sedan den 1 oktober 2004 är det möjligt att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd till en utlänning som vistas här, om det behövs för att kunna genomföra förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Bestämmelsen infördes främst för mål som rör människohandel och liknande brottslighet. Den kan dock utnyttjas även vid rättsprocesser som rör andra brott. Förutsättningarna för att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd för bevispersoner anges i 5 kap. 15 utlänningslagen (2005:716). Om det inte strider mot allmän ordning och säkerhet ska ett tidsbegränsat uppehållstillstånd ges till en utlänning som vistas här om förundersökningsledaren bedömer att det finns ett behov av utlänningens medverkan i brottsmålsprocessen och utlänningen visat sin vilja att samarbeta med brottsutredande myndigheter samt brutit kontakterna med gärningsmännen. Giltighetstiden för tillståndet ska uppgå till minst sex månader och kan förlängas. Vid förlängning av tillståndet gäller inte någon minimitid. Om utlänningen vill ha betänketid för att ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna ska ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på 30 dagar meddelas på ansökan av förundersökningsledaren. Ett uppehållstillstånd för betänketid kan förlängas om det finns särskilda skäl. En ytterligare förutsättning för att bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd är, enligt huvudregeln, att utlänningen har en giltig passhandling. Om ansökan avser en EU-medborgare kan innehav av ett IDkort vara tillräckligt. Detta passkrav gäller även tidsbegränsade uppehållstillstånd för bevispersoner. För bevispersoner finns dock möjligheten att i undantagsfall frångå kravet på passinnehav om han eller hon inte har någon handling som gäller som pass och saknar möjlighet att inom rimlig tid skaffa en sådan handling. Det framgår av 2 kap. 1 andra stycket utlänningsförordningen (2006:97). Kopia av passhandlingen alternativt IDhandlingen ska bifogas ansökan. Det är enbart en förundersökningsledare som kan ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för så kallade bevispersoner. Ansökan ska vara undertecknad av förundersökningsledaren. Om förundersökningsledaren bedömer att minimitiden om sex månader är för kort bör den tid för vilken det första tillståndet söks anges i ansökan. Vid en eventuell förlängningsansökan ska förundersökningsledaren ange den tid för vilken tillståndet söks. Ansökan bör ges in omgående till Migrationsverket. (Ansökningsdagen har till exempel betydelse för den statliga ersättning som kan utgå 14

till en kommun för dess kostnader för bistånd till en bevisperson, se nedan angående Statlig ersättning). Om ansökan gäller en person som är över 18 år bör ansökningsblankett 114021 användas. Gäller ansökan en person under 18 år används istället ansökningsblankett 112021. Blanketterna finns även på Migrationsverkets hemsida (www.migrationsverket.se).ansökan ges in till och handläggs av en tillståndsenhet såvida inte ansökan avser en person som är asylsökande. Då ges ansökan in till och handläggs av asylenheten istället. Någon ansökningsavgift ska inte tas ut. Utlänningar som har fått uppehållstillstånd som bevisperson är undantagna från kravet på arbetstillstånd, se 5 kap. 1 andra stycket utlänningsförordningen. Observera att detta undantag inte gäller den som har uppehållstillstånd för betänketid. Det finns inte något hinder mot att bevilja en utlänning uppehållstillstånd som bevisperson även om denne är asylsökande eller söker uppehållstillstånd på någon annan grund. Om utlänningen önskar ansöka om uppehållstillstånd skall han eller hon underteckna ansökan. Det ärendet handläggs separat från det som förundersökningsledaren initierat. Gäller ansökan ett barn är det mycket viktigt att fråga barnet om hon/han är i Sverige av fri vilja samt att grundligt utreda och dokumentera den sociala situationen och boendesituationen i Sverige och i hemlandet. Om medföljande barn även har vårdnadshavare i hemlandet bör Socialtjänsten kontaktas för att utreda huruvida barnet skall återförenas med vårdnadshavare i hemlandet eller kvarvara hos vårdnadshavare i Sverige. Det är viktigt att förundersökningsledaren återkopplar till Migrationsverket om det har skett någon förändring i bevispersonens ärende som kan få följdverkan för Migrationsverkets handläggning, t ex om bevispersonen har rest till sitt hemland. Statlig ersättning De målsägande och vittnen som har beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd för att närvara vid en förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska ha tillgång till samma hälso- och sjukvård samt bistånd enligt socialtjänstlagen som i Sverige bosatta personer. Bistånd enligt socialtjänstlagen kan även utgå under ansökningstiden. Utlänningar som har tidsbegränsade uppehållstillstånd som bevispersoner eller utlänningar för vilka sådana tillstånd är under prövning omfattas inte av Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) så länge tillståndet gäller, om de ansöker om asyl, se 1 fjärde stycket LMA. Observera att särskilda regler gäller om utlänningen redan omfattas av LMA när ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som bevisperson aktualiseras. Kontakta Migrationsverket för mer information. 15

Bevispersonernas rätt till hälso-och sjukvård regleras genom en särskild överenskommelse från år 2004 mellan staten och Landstingsförbundet (numera Sveriges Kommuner och Landsting). I Förordning (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg för asylsökande barn m.fl. finns föreskrifter om utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdomar som inte är folkbokförda här i landet och som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 utlänningslagen. I förordningen ges också föreskrifter om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för dessa barn. Kommuner och landsting har rätt till ersättning av staten genom Migrationsverket för de faktiska kostnader som uppkommit. Föreskrifter om rätten till ersättning finns i 5, 9 a och 9 b Förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl., den så kallade asylersättningsförordningen. För att ersättning ska utgå enligt asylersättningsförordningen måste förundersökningsledaren ha kommit in med en ansökan om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 utlänningslagen. Ersättningen betalas efter ansökan i efterskott för varje kvartal. För att utbetalningen ska kunna göras samma kvartal ska ansökan ha inkommit till verket senast 15 dagar efter kvartalsskifte. Migrationsverket beslutar om, och betalar, ersättning enligt ovan angivna bestämmelser. Ansökan skickas till Migrationsverket Box 505 342 23 Alvesta Lagar och förordningar: Asyl, besök och bosättning Utlänningslagen SFS 2005:716 Utlänningsförordningen SFS 2006:97 Lag om mottagande av asylsökande m.fl. SFS 1994:137\n Förordning om mottagande av asylsökande m.fl SFS 1994:361 Förordning om statlig ersättning för asylsökande m.fl. SFS 2002:1118 Förordning om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. SFS 2001:976 Sekretesslagen SFS 1980:100 16

2.6. Länsstyrelsen Länsstyrelsen är en regional förvaltningsmyndighet med uppgift att samordna statliga verksamheter i länet. Länsstyrelsen verkar för rättssäkerhet, laglighet och kvalitet och ansvarar för att nationella politiska mål följs upp på regional nivå. Länsstyrelsen har tillsyn över kommunernas socialtjänst. Med det avses att Länsstyrelsen ska följa socialnämndernas tillämpning av socialtjänstlagen, biträda nämnderna med råd i deras verksamhet och främja samverkan med andra samhällsorgan. Länsstyrelsens kontaktpersoner kan således vara övriga myndigheter behjälpliga med rådgivning inom socialtjänstens område i ärenden som rör människohandel och i frågor som rör privata hem för vård eller boende. Inom ramen för tillsynsansvaret ska Länsstyrelsen bl.a. följa och uppmärksamma kommunernas insatser i fråga om mäns våld mot kvinnor. 2.7. Socialtjänsten Enligt socialtjänstlagen har kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Att kommunen har det yttersta ansvaret innebär ingen begränsning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. Ansökan om bistånd enligt socialtjänstlagen bör göras skriftligt på avsedd blankett (se avsnitt 3) och skall i första hand göras av den enskilde. I undantagsfall kan ansökan ske muntligt och/eller genom t.ex. personligt ombud eller målsägandebiträde. Om den enskildes ansökan avslås helt eller delvis, skall detta delges skriftligt (se avsnitt 3). Socialtjänsten har skyldighet att till Polisen eller åklagaren anmäla brott som rör personer under 18 år. Socialtjänsten kan utan hinder av sekretesslagen anmäla brott eller lämna upplysning till ovanstående myndigheter om straffet för brottet är fängelse i minst två år. Till ensamkommande barn och ungdomar under 18 år skall god man/ förmyndare utses. I Socialtjänstens uppdrag ingår att utreda den enskildes situation och behov. Bl.a. behövs svar på frågor av typen; Finns behov av boende, av skydd? Är personen i landet för första gången? Finns egna medel? Finns anhöriga i Sverige eller hemlandet? Finns barn? Hälsotillstånd? Behövs stöd under utredningstiden och under eventuell fortsatt vistelse i Sverige? Har personen sökt uppehållstillstånd/asyl? (se avsnitt 2, Migrationsverket) 17

Biståndsbedömning sker utifrån aktuell sociallagstiftning (Socialtjänstlagen - SoL, Lagen om vård av unga - LVU, Lagen om vård av missbrukare i vissa fall - LVM ). De sistnämnda är lagar som kan leda fram till insatser mot den enskildes vilja. Samordningsrutiner Rutiner för samverkan: Socialtjänstens ansvar: a) Grundlig social utredning om den enskildes behov och allmänna tillstånd. b) Boendealternativ som utgår från individens behov. c) SoL 3 Kap, 6, Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj med uppgift att hjälpa den enskilde och hans eller hennes närmaste i personliga angelägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som inte fyllt 15 år får kontaktperson endast utses om barnets vårdnadshavare/ förmyndare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om både barnet och vårdnadshavare begär och samtycker till det. d) Om ärendet har aktualiserats hos Socialtjänsten, kontakta Polisen vid misstanke om människohandel. Generellt Kontinuerlig kontakt och återkoppling samt tydlig ansvarsfördelning är viktigt. Myndigheterna skall informera varandra, med hänsyn tagen till sekretessen, om omständigheter som framkommer eller beslut som fattas som kan vara av vikt för inblandade myndigheter. När en myndighet avslutat ärendet skall vid behov överföring ske till annan myndighet. Vid återvändande skall alla inblandade myndigheter informeras. Gemensam genomgång bör ske för att garantera ett bra återvändande. Vilket mottagande är möjligt i hemlandet? Kan personen få behövligt stöd? Checklista Information som behövs från annan myndighet: Polisens bedömning av eventuell hotbild. Pågår fortsatt polisutredning? Har en förundersökningsledare sökt uppehållstillstånd för att den utsatte ska vara målsägande eller bevisperson. Detta är en förutsättning för återsökning av utgifter. Har åklagaren fått ärendet? Har målsägandebiträde utsetts? Status hos Migrationsverket? Har personen sökt uppehållstillstånd? Vilken typ av tillstånd. Har personen sökt eller har för avsikt att söka asyl? 2 Har Migrationsverket gjort en polisanmälan? Vem betalar för boende och övriga behov? Finns tolk utsedd? Önskas manlig eller kvinnlig tolk. 2 Utsatta personer för människohandel ska inte uppmanas att söka asyl 18

Särskilda behov för personer under 18 år: Socialtjänsten skall ha ett tydligt barnperspektiv. Socialtjänsten har skyldighet att till polis eller åklagare, anmäla brott som rör personer under 18 år. För ensamkommande barn och ungdomar skall god man/förmyndare utses. Socialtjänsten har skyldighet att besikta och godkänna boenden för personer under 18 år. Socialtjänsten har skyldighet att utreda ensamkommande barns livssituation och skall om så är nödvändigt omhänderta den unge enligt Lagen om vård av unga. Om så sker måste både Migrationsverket och Polisen informeras. Socialtjänsten bör kontrollera med Migrationsverkets asylenhet att densamme inte är asylsökande innan kontakt tas med ambassad eller beskickning. I fall kontakt ska tas med myndigheter eller enskilda organisationer i ursprungsländer runt Östersjön, bör den nationelle koordinatorn för aktuellt land kontaktas. Dessa koordinatorer har utsetts inom ramarna för Östersjöstaternas råds arbete. (http://www.childcentre.info/contactpoints/) 2.8. Tullverket Tullverkets arbetsuppgifter och befogenheter styrs i tullagen (2000:1281) vid trafik till och från ett tredje land och i lag (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom den Europeiska unionen (befogenhetslagen) vid trafik till eller från ett annat EU-land. I dagsläget ger inga av dessa lagar Tullverket rätt att utföra kontroller i syfte att avslöja människohandel eller människosmuggling. Tullverket får utföra personkontroll på uppdrag av polisen med stöd av utlänningslagstiftningen. Det påträffas ett 10-20 tal fall varje månad av människosmuggling och då i synnerhet via Öresundsbron. Det enda tullpersonalen kan göra är att under tiden som tullkontrollen sker så ska tillkallad polis ha hunnit till platsen. Tullpersonalen har inga befogenheter att begära legitimation vid inre gräns om inte en misstanke om brott uppstår, inte heller att kvarhålla någon som inte gjort sig skyldig till brott mot den lagstiftning som Tullverket har att se till att den upprätthålls. Enligt tullagen har Tullpersonal rätt att se resedokument vid resande från ett tredje land, detta kan vara en biljett eller ett pass. 19