Mjörn förr 2014 Minnesanteckningar från Kulturaftonen 2014 Hällene sommarstugeförening En berättarafton om vår ö. Har du något att berätta eller vill du bara lyssna? Tisdagen 29.7. kl 18 på Puben, Apelgården. Ta med dig fikarkorgen. Sundsbys Säteri, G. Brusewitz ur boken Elfsyssel 1867 Ur boken Sägner från Sundsby och Åby: Gunnel Kristiansson 2010: Hur lagman Lauritz lurade bröderna i Tunnevik Tunnevik heter en av de forna bondgårdar som ligger i sambruk med Sundsby säteri. Gården ägdes på 1560-talet av två bröder som brukade den tillsammans.
Ett år, när säden började sticka upp på våren, visade det sig att bröderna hade glömt att så en åker. De råkade då i häftig träta. -Det är ditt fel, skek den ene. - Nej du, det är din skuld, för du har alltid varit glömsken, vrålade den andre. Den ene brodern gick i hemlighet till Sundsby och klagade på den andre för lagman Lauritz. -Så du åkern så ska jag sörja för resten, svarade lagmannen, varpå mannen gick hem och sådde. Efter en tid gick den andre brodern till lagmannen och klagade. -Nu har min bror sått åkern och nu säger han att han ensam ska ha hela skörden. - Har bror din sått åkern, dig ovetande, så lovar jag att du ska få skörda den, svarade herr Lauritz. Sommaren gick under trätor och gnabb mellan bröderna. När skördetiden kom började de skära säden i var sin ända av den omstridda åkern. Mitt på åkern möttes de, svettiga och ilskna. Där började de träta värre än någonsin och till sist rök de ihop med skärorna i högsta hugg. Bröderna dödade varandra och begravdes vid var sin sida av åkern och ännu ligger två gravhögar på Tunneviks ägor. Somliga säger att bara den ene av bröderna blev ihjälslagen och den andre genast häktad. Lagman Lauritz dömde honom för broderdråp, att mista liv, ära och gods. Tunnevik lades under kronan och sedan blev det en lätt sak för lagmannen att förvärva den präktiga gården som han länge velat ha. Den olycklige dråparen genomskådade lagmannens svek. När han stod under galgen förbannade han både honom och den olycksaliga gården. -Tunnevik ska alltid ligga öde och lagmannen, som vållat min och min broders död, ska liksom vi bröder dö bråddöden. Båda dessa spådomar slog in. En vinterdag 1579 red herr Lauritz ut för att se till sina ägor. När han på återvägen red genom Slädtrångsgiljan snavade hästen. Herr Lauritz föll av och bröt nacken. Tunneviks ägor har endast under kortare tidsperioder varit odlade.
Ur Folksagoroch sägner från Tjörn: Gunnel Kristiansson 1986 : Käringen som skrämde fienden Vid gården Västra Näs, på ön Mjörn, hade man ställt en käring på utkik efter fienden. Det var kallt att stå stilla på en bergtopp och speja, därför hade käringen tagit på sig en skinnkjol- En dag fick hon se en flock fiender närma sig. Nu kommer de! Nu kommer de! Kom nu alla våra! skriade käringen och slog på skinnkjolen, så det dånade. Hon förde ett sådant oväden, att fienden trodde att de hade en stor skara folk framför sig. Fienden vände om i hast och tog till flykten. Aldrig mera vågade de sig till Västra Näs. Ur Folksagor : Draken på Höge Knut På gården Röds utmarker på Mjörn, mitt emot Lilla Askerön, ligger ett högt berg som stupar brant ner mot havet. Berget kallas Höge Knut. Högt uppe i berget finns en håla, där en drake ligger och ruvar på sina skatter. Ingen har sett honom ligga i hålan, men många har sett honom flyga dit. Jag såg den själv en kväll för några år sedan. Han kom utifrån havet och flög inåt hålan så eldgnistorna rök om svansen. Berget är som sagt mycket brant och ingen vågar klättra upp till drakens håla. 1.1608-83: Margaretas tid: Kartan med gårdarna (ej officiellt ännu, Gunnel Kristiansson jobbar med projektet) Ur Sägner: Hur gården Krossen kom under Sundsby Nära Sundsby ligger gården Krossen. Pa fru Huitfeldts tid lär det ha bott en välbärgad bonde där. Frun hade länge haft ett gott öga till gården, men hon kom ingen vart med bonden. En söndag, på väg till kyrkan, körde hon ifatt Krossenbonden som gick till fots. Hon höll in hästarna och frågade om han ville åka med. Det ville han och kom så åkande i sundsbysläden till Valla kyrka. När gudtjänsten var slut fick han åka med hem. Fru Huitfeldt ville till och med bjuda på middag. Han tackade så mycket för äran, men följde inte med in.
Nästa söndag upprepades samma omtanke, att Frun bjöd på skjuts. När de kom från kyrkan bjöd fru Margareta åter till middag. Denna gång tackade han ja till inbjudan. Sedan var han ofta bjuden till Sundsby. Alltid var Frun lika vänlig mot honom. En gång, när han skulle gå hem fick han ett par fina silkesvantar för att han inte skulle frysa om händerna. Folk tyckte det var konstigt att sundsbyfrun hade blivit så snäll och vänlig. Det var många som sade att det måste finnas någon baktanke med vänligheten. En dag kom det så en lång räkning från fru Huitfeldt. Det var många riksdaler som bonden i Krossen skulle betala för skjutsarna och ändå många fler för den goda maten och silkesvantarna. Så mycket pengar hade inte bonden. Han gick genast till Sundsby och tiggde och bad att han skulle slippa betala. Till sist gav fru Huitfeldt med sig. Han behövde inte betala. Men istället måste han lämna ifrån sig äganderätten till sin gård. Han fick bruka den själv så länge han levde och göra ett par dagsverken om året på Sundsby. Bonden visste sig ingen annan råd. Han var tvungen att gå med på villkoren. Ur Sägner: Fru Margareta och båtbyggaren En ny båt skulle byggas till Sundsby säteri. Virke fanns från godsets egna skogar och en båtbyggare på Mjörn var villig att göra arbetet. Fru Huitfelt tyckte dock att den arbetslön som han begärde var för hög. Hon prutade, men han höll fast vid sitt bud. Till sist sade frun: Du ska få den lön du begär, men då ska du bygga båten med en sten som underlag(huggkubb) och hugger du en enda gång i stenen får du ingenting alls. Båtbyggaren tänkte, att det skulle han säkert klara och gick med på avtalet. En vakt tillsattes för att se så allt gick rätt till. Båten byggdes utan att det en enda gång höggs i stenen. När båten var färdig och skulle sjösättas, kom fru Margareta för att se nybygget. Hon gick runt båten och synade den noga. Hon fann ingenting annat att anmärka på än att det saknades en årtull. Båtbyggaren tog yxan för att hugga till den enkla pinnen. Frun ställde sig lite avsides och drog upp kjolen för att knyta sitt strumpeband. Då kunde inte båtbyggaren låta bli att kika ditåt ett ögonblick. I detsamma högg han yxan i stenen så det klang!
Nu är arbetslönen betald, och vi är kvitt! sade fru Margareta. Båtbyggaren blev arg. När båten sjösattes gav han den sådan fart att den for en bra bit ut i sjön, där den rände på ett skär och blev vrak. Platsen kallas Skeppsviken,. Och det syns en fördjupning i marken där båten lär ha blivit byggd. Ur Sägner: Brudstupet Ön Mjörn är genom de båda vikarna Aplegårdskilen och Edskilen, nästan avskuren på mitten. Den västra delen av ön kallades förr Utkilen, och den östra Inkilen. De båda öhalvorna förenades av Edsbacken. Emellan pojkarna, som bodde på de båda öhalvorna, hade det alltid varit motsättningar. Detta kom till uttryck vid auktioner, begravningar, bröllop och andra tillställningar när man kom samman och kunde roa sig med beskedliga slagsmål. I Röd på Mjörn bodde för längesedan en vacker och rik flicka, vars hand och hjärta många vill ha. Pojkarna, både från Inkilen och Utkilen, friade, men Utkilarna fick ett tvärt och hånfullt avslag. Flickan ville gifta sig med en man från Inkilen. Avslaget tog utkilarna hårt och de beslöt att hämnas. Landsvägen, som på den tiden var en ridstig, gick över berget bakom Sundsby säteri. Överfarten till Tjörn låg nära nuvarande västra landsvägsbron, där man ännu kan se de gamla brofästena. Från bron slingrade sig vägen utefter bergssidan. På ett ställe gick vägen på ett utsprång av berget, med vattnet nedanför. På berget ststod en fura som utkilarna sågade igenom så att den var färdig att falla det ögonblick de önskade. Detta passade de på att göra till rödflickans brudfärd. När brudföljet kom ridande på väg till kyrkan, kastade någon sten efter dem, vilket skrämde hästarna och fick dem att röra sig fort framåt. När de tagit sig över bron, till tjörnsidan, hindrades följet av ett mindre träd som lagts över vägen. Utkilarna lät då den stora furan falla. Hästarna blev oroliga. I trängseln och oredan störtade bruden med sin häst ner i Sundsby kile och miste livet. Efter denna händelse kallas berget mellan Tjörn och Mjörn Brudskredet eller Brudstupet.
2. Sundsby brann 1720 3. 1800talet trankokeriet 4. Sillperioderna 1747-1809 stora och 1877-1906 5. Ostron 1900-talet Det hände på Tjörn på 1800-talet: Johan Pettersson 1978 Gull-Pers Ostronfiske BILD! Ostronfiskare på Stigfjordens is omkring år 1910. Gubbarna, som står runt omkring uppköparna, har var sin hadda, varmed man tar upp ostronen. Männen är alla från Mjörn. 6. 1942 Throne-Holst, Fåhraeus Henning Throne-Holst: Mitt livs företag Utflykten till Tjörn 1942 Fröknarna Friis bodde i Kvarnviken och var guvernante på Sundsby. Kvarnvik 1943 7. Svea Karlsson i Sjögårdsvik Född 18.1.1918, gick i skola till 1930, 6 år varannan dag.
Svea växte upp bland 8 syskon i Dyvik. Föräldrar: Bolivar (diversearbetare, sydde och lagade segel, jobbade för Robin och Daga Fåhraeus, Sänkan, Kvarnvik Syskon: John, Otto, Allan, Det fanns 3 affärer: Krossen med Jenny till 60-talet, Apelgården till 60-talet och Röra med Linnea. Dessutom affär på Lilla Askerön Jenny var ute och plockar bär på nätterna för att få pengar till en ny matta! Bron över Skåpesund byggdes på 30-talet. Sveas morfar var med och byggde bron. Innan dess fanns färjkarln Hans. Svea fick sitt första hus 1951 (73?) Hon köpte tomten 9000kvm för 650 kronor. Farmor Olivia såg i framtiden. Svea hade TBC när hon var 11 år, tills hon var 13 år. Sedan tjänstgjorde hon bl.a. i Mollösund. Under skolåren fick alla barn lämna ett ägg till lärarinnan till påsk. Lärarinnan hade då 30 ägg och barnen fick inga! I Torpet bodde fru Hansson som sades var en häxa. 1942 brann lågården ner i Dyvik. Allan var sillfiskare, dykare, reparerar fyrar, Alla syskon var musikaliska. 8. Mikael i Nybygget: Sven-Erik Johansson: Resan till Mjörn (finns som pdf på hemsidan) 9. Morgan Larsson Vekelampa fylldes med tran Första sillperioden var 1700-talet Tre trankokerier på Mjörn: 1. Röd, Loviseberg, öst och båtmanstorp 2. Apelgårdskile, 1 kittel: Håkan Andersson Hällene (släkt med Josef)och Puben 3. Näs ägor I skogen ödetorpet 1940 Schmidt Almslätt: på 30talet brändes huset ner pga spanska sjukan 1550 Lauritz Green: Sundsby, Röd, Näs, Hällene, Apelviken, Krossen, Tunevik. Lisaberg och Tunevik var fiender, Begravning!
Skåpesund var alltid isfritt. Lilla Brattön: Ture Lundgren var köpman till tranet, användes till gatulampor i London. Under sillperioden 1700-talet stängde man av Mjölkeviken. Många gästarbetare, även lite under 1800-talet. Kokbok: småsill skeppas till Amerika, byttes till pickles, byttes till jordnötter till whisky. Kvarnvik : bor ostronfiskare 1910 Hageslättarna 1901 ostronfiskare kom från Orust över isen. Niklasson och Karl är uppköpare för ostron, som går med ångbåt till Göteborg och restaurangerna där. God förtjänst. Krattar : ulke. Skåpesund: En dansk skrothandlare gift med en ryska på Orustsidan hade restaurang med ostron och rom. Arne och Rune på Näs som barn. v. Aschberg Stenungsund Svenska Badhus. Häxprocesser Klövedal. Ingen domplats Långelanda 1895 Hällsö-Johannes bok Torp Ulf och Renee bor där idag. Det fanns 3 hemma och 3 torp Idegran Barlind Stennästet Konsuln Hos Kurt i Källdalen står ett gammalt hus. Där bodde fattighjon Kristian, dog 1939, alla hade omsorg, virkade dukar. Sundsby gick i konkurs 1939. Skåpesund: Sara torp, Röd: Saras krog Kloka gummor Tjörn är skallig, Mjörn är skogsrik. Danskarna flyr till södra Björholmarna ofridsstuga grotta Springareken Livmedikus till Gustav V bodde på Skåpesund Xanthippeliden sand skalsand Mikelslia, Grinnelia, Vänkelia, Edsbacken Behöver kompletteras. Minnesanteckningar efter samtal med Morgan L.