Utvecklingen fortsätter En rapport om Idrottslyftets andra år
STOCKHOLM DECEMBER 2009 ANDRÈN & HOLM FOTO: BILDBYRÅN
Innehållsförteckning Förord... 5 Sammanfattning... 7 Bakgrund... 7 Organisation... 8 Jämställdhet, jämlikhet och mångfald... 9 Förbundsutveckling... 10 Gymnastikförbundet: Bamse rekryterar nya ledare... 10 Mål- och visionsarbete i hela Boxningsförbundet... 11 Föreningsstöd... 12 Lite statistik... 12 Några genomgående drag... 12 Höga berg och djupa dalar i Ovanåker... 13 Rinkebyboxare åker jorden runt... 14 Skolsamverkan (DF)... 15 Lite statistik... 15 Några gemensamma drag... 15 Stockholms nätverk erbjuder smörgåsbord... 16 Västerbotten... 17 Djurgården Amerikansk Fotboll: Överviktiga barn har hittat rätt... 17 Malå IF håller öppet på helgkvällarna... 18 Ledarförsörjning... 18 Skåne satsar mot 100 000 ideella ledare... 19 Malmö Beachvolley Club tog vara på möjligheterna... 20 Särskilda insatser... 20 Unga ledare... 20 Tillgänglighet... 21 I Borås ger snygga mål och respekt poäng... 22 Projektstöd... 22 Vision och värdegrund... 22 Drive in-idrott... 23 Forskning och utvärdering... 23 Avslutning... 24 Statistik... 25 Ekonomi... 30
Förord Idrottslyftet har som mål att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Och öka möjligheterna att börja idrotta även längre upp i åldrarna. Det är något svensk idrott, både förbund och föreningar, alltid strävar efter. Varför behöver vi då ett extra stöd för det? Våra drygt 20 000 föreningar gör varje dag ett fantastiskt arbete för att engagera barn och ungdomar i en meningsfull och hälsosam fritidssysselsättning. Men det är lätt att fastna i vardagen, att inte orka att lyfta blicken och tänka framåt på utveckling av både organisation och verksamhet. Ofta finns inte heller pengarna att satsa på nya verksamheter. Erfarenheterna från två år av Idrottslyftet, och innan dess fyra år av Handslaget, visar att ett ganska litet stöd kan vara det incitament som får landets idrottsledare att våga ta steget. Den här rapporten från Idrottslyftets andra år ger, precis som tidigare rapporter, mängder med exempel på hur föreningar och förbund har börjat diskutera föreningsutveckling, vågat pröva nya verksamhetsformer och söka upp nya målgrupper. Arbetet har också på många håll gett påtagliga resultat. Många förbund rapporterar om ett ökat antal föreningar, föreningar som startat barn- och ungdomsverksamhet och fler licenser. Och inte minst en förstärkt kontakt mellan förbund och föreningar. Föreningarna berättar om nya verksamheter, nya ledare och nya medlemmar. Både förbund och föreningar vittnar om utbildning som en metod för utveckling och kvalitetshöjning. De fria utvecklingsresurser som Idrottslyftet inneburit har med andra ord varit viktiga för svensk idrott. De har öppnat möjligheter som annars inte hade funnits. 682 000 deltagare i nästan 14 000 satsningar med 61 000 ledare talar sitt tydliga språk. Vi gör också en ordentlig satsning på uppföljning och utvärdering för att mäta effekter och dra lärdomar för framtiden. Utvecklingsarbete måste nämligen vara en ständigt pågående process. Ska vi fortsätta vår strävan att öppna dörrarna för fler och erbjuda verksamhet som får dem att stanna längre så måste vi hänga med och vara beredda till ständig förändring. Därför är det också viktigt att resurserna blir en bestående del av samhällets stöd till svensk idrott. Karin Mattsson Weijber ordförande Riksidrottsförbundet Hans Hellquist ordförande styrgruppen för Idrottslyftet 5
Sammanfattning Idrottslyftet mer och fler har nu nått halvtid. Det har gått två år sedan den fyraåriga satsningen, finansierad via överskottet från Svenska Spel, på utveckling av idrottsrörelsens barn och ungdomsverksamhet startade. En satsning med inriktning på att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. Mot bakgrund av det första årets positiva erfarenheter gjordes inför år två inga större förändringar i vare sig inriktning eller fördelning av resurser. Det innebär att även detta andra år har den övervägande delen 280 miljoner kronor gått till föreningsstöd, via specialidrotts- respektive distriktsidrottsförbunden. 90 miljoner kronor har gått till speciella insatser och 122 miljoner till förbundsutvecklingsstöd. Resterande åtta miljoner kronor har avsatts till Riksidrottsförbundets rådgivning, utvärdering etc. Samtliga SF och DF har deltagit i Idrottslyftet, distriktsidrottsförbunden med ett särskilt ansvar för samverkan med skolan. Förbunden fick redan från början stor frihet att välja strategi för arbetet. De flesta har under det andra året hållit fast vid sin inledande inriktning, även om man kan se en viss tendens till uppstramning med hjälp av centralt framtagna koncept eller paket. På föreningsnivå har drygt 9 400 föreningar en ökning med cirka 800 jämfört med det första året genomfört nästan 14 000 satsningar med över 682 000 deltagare. Av deltagarna har 45 procent varit flickor och 55 procent pojkar. Liksom under Idrottslyftets första år har SF och DF (i betydligt mindre omfattning) givits resurser för egen förbundsutveckling, i syfte att bättre kunna stödja sina föreningar. Vanliga satsningar har varit på utbildning och intensivare föreningskontakter. Medel har också fortsatt avsatts för att, via SISU Idrottsutbildarnas distrikt, stödja de lokala föreningarnas ledarförsörjning. 2 697 föreningar har fått sådant stöd, som i de flesta fall inbegripit ett internt utvecklingsarbete i föreningen. Satsningen på unga ledare har också inletts på allvar. Slutligen har fortsatt stöd getts för att stimulera till ökad tillgänglighet till idrottsanläggningar och miljöer. Förutom ett antal multisportanläggningar har 29 idrotter fått sådant stöd, totalt handlar det om 170 objekt. Bakgrund Inför valet 2006 utlovade den dåvarande oppositionen att under den kommande mandatperioden avsätta 500 miljoner kr årligen av Svenska Spels överskott på en fortsatt satsning på utveckling av barn- och ungdomsidrotten. Alliansen vann valet och Idrottslyftet mer och fler tog form i dialog mellan regeringen och idrottsrörelsen. Jämfört med föregångaren Handslaget fick Idrottslyftet en öppnare karaktär samtidigt som uppgiften att behålla fler ungdomar betonades starkare. Inriktningen formulerades som att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar och utveckla verksamheten så att de väljer att idrotta längre upp i åldrarna. I beslutet tryckte regeringen också på att allt arbete ska utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill. Till skillnad från Handslaget gavs, förutom stödet till lokala satsningar, också resurser till förbundens utvecklingsarbete. Idrottslyftets första år gav upphov till en intensiv aktivitet i hela Idrotts-Sverige. Totalt deltog 8 600 föreningar spridda över hela landet och från samtliga specialidrottsförbund. Dessa 7
föreningar genomförde sammanlagt 12 700 satsningar som genererade över fem miljoner deltagartillfällen. Mot bakgrund av det positiva resultatet under det första året gjordes inga egentliga förändringar inför år två. Det innebär att årets 500 miljoner kronor fördelades på följande sätt: Föreningsstöd Via SF 200 Via DF(skola) 80 Totalt (Föreningsstöd) 280 Speciella insatser Projekt 5 Ökad tillgänglighet 50 Ledarförsörjning 35 Totalt (Speciella insatser) 90 Utvecklingsstöd förbund Verksamhetsutvecklingsstöd SF 33 DF 7 Förbundsutvecklingsstöd SF 75 DF 7 Totalt 122 RF Utvärdering, rådgivning etc. 8 SUMMA 500 Verksamhetsbidraget till förbunden fördelades som en procentuell andel av det ordinarie statsbidraget till respektive förbund. När det gäller förbundsutveckling fick varje SF och DF ett grundbidrag på 75 000 kronor. Därefter fördelades resten av dessa medel utifrån förbundets procentuella andel av det ordinarie statsbidraget barn- och ungdomsverksamhetens omfattning (räknat i LOK-stöd) SF:s föreningsstöd fördelades efter motsvarande principer medan DF:s medel för föreningsstöd baserades helt på deras procentuella andel av LOK-stödet. Hela satsningen fokuserades även detta andra år på följande fyra områden: utveckla förbund och föreningar öka tillgängligheten till anläggningar och idrottsmiljöer rekrytera och utveckla ledare samverka med skolan Organisation Riksidrottsstyrelsen har utsett en styrgrupp för att leda arbetet. Styrgruppen består av två ledamöter från vardera Riksidrottsstyrelsen och SISU Idrottsutbildarnas förbundsstyrelse. Förutom dessa ingår generalsekreteraren och förbundsrektorn i styrgruppen. 8
På den operativa nivån finns en nationell koordinator på RF:s och SISU Idrottsutbildarnas gemensamma kansli. Koordinatorns uppgift är att leda, följa upp verksamheten och stödja och vara en resurs i förbundens utvecklingsarbete. I praktiken är dock hela kansliet, utifrån sina olika ordinarie roller, involverat i arbetet med Idrottslyftet för att säkerställa bl a ekonomi, kommunikation och utvärdering. Jämställdhet, jämlikhet och mångfald Allt arbete inom ramen för Idrottslyftet ska utgå från ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Om vi ser till det rent kvantitativa utfallet kan vi också konstatera att i alla fall fördelningen mellan könen är förhållandevis väl tillgodosedd: I de SF-stödda satsningarna är 43 procent tjejer, på DF-sidan är motsvarande siffra 47 procent. Ledare varav nyrekryterade Tjejer 36% Tjejer 41% Killar 64% Killar 59% Bland ledarna i SF-projekten är 36 procent kvinnor. Andelen bland de nyrekryterade ledarna är betydligt högre, 41 procent av dessa är ofta yngre kvinnor, något som lovar gott inför framtiden. Men jämställdhet handlar inte bara om statistik, det finns också strukturella frågor att arbeta med. Här är medvetenheten inte lika hög. Skridskoförbundet, som arbetar aktivt med att öka medvetenheten i sina föreningar skriver t ex i sin rapport att föreningarna är fortfarande fast vid att om det är lika många killar som tjejer så är det jämställt. Detta är dock något flera förbund har uppmärksammat och medvetet bearbetar. Innebandyförbundet har, som ett exempel, utbildat personalen i jämställdhetsfrågor och granskat samtliga ansökningar ur det perspektivet. Även Korpen har utbildat sin personal, men också projektledare och förbundsstyrelsen för att sedan gå vidare med att granska alla sina webbsidor. När vi talar om jämställdhet tänker vi oftast på satsningar på tjejers idrottande. Men för några förbund är problemet det motsatta. Ett sådant är Gymnastikförbundet. Det arbetar med att ta fram aktiviteter för att locka killar som ett led i en långsiktig förändring av förbundets image. Även bland distrikten arbetar de flesta aktivt med jämställdhetsfrågorna. I första hand handlar det om tydliga kriterier vid fördelning av projektmedel. Frågan tas också upp vid de träffar man har med föreningarna. Några distrikt har tagit större grepp: I Uppland samarbetar distriktsidrottsförbundet med diskrimineringsbyrån, som bl a håller föreläsningar i kommunerna och i Västernorrland har förbundet ett samarbete med Sollefteå kommuns jämställdhetsansvarige, som erbjuder föreningskurser med ett genusperspektiv. 9
När det gäller jämlikhets- och mångfaldsfrågorna är det arbetet inte lika tydligt. Visserligen har många av de satsningar som genomförts haft ett sådant perspektiv, exemplen på arbete i invandrartäta förorter är många. Men här finns ingen statistik den är också väldigt svår att hämta in. Förbundsutveckling Idrottslyftets syfte är att utveckla den lokala barn- och ungdomsverksamheten för att öppna dörrarna till idrotten för fler barn och få fler att idrotta längre upp i åldrarna. Men även om fokus alltså ligger på de lokala idrottsföreningarna spelar de nationella specialidrottsförbunden en viktig roll när det gäller att dra upp framtidsstrategier, samordna och stimulera till utveckling. Liksom under Idrottslyftets första år har därför medel avsatts för förbundens utveckling. En viktig förutsättning för ett framgångsrikt utvecklingsarbete är en gemensam vision, och strategi för att uppnå denna. Flera förbund har därför satsat på just detta. Så har exempelvis Bilsportförbundet tagit fram en ny vision, Full fart framåt mot 2015, och Motorcykel- & Snöskoterförbundet (SVEMO) i samverkan med SISU Idrottsutbildarna gjort en analys av förbundet under devisen Ett tydligare SVEMO. Precis som under år ett har utbildning varit ett genomgående tema på förbundsnivå. Vilket är naturligt eftersom det är den främsta metoden för att sprida och förankra ett gemensamt synsätt, men även att höja kvalitén hos de lokala ledarna. Fäktförbundet är ett sådant förbund, som subventionerat ledarutbildning, medan Ridsportförbundet satsat på att bygga upp digitala utbildningsplatser på temat hästkunskap. De allra flesta förbund har tack vare resurserna från Idrottslyftet kunnat utveckla och intensifiera sina föreningskontakter, och därmed också kunnat ge dem ett bättre stöd. I många fall har det skett genom anställning av utvecklingskonsulenter. I Bangolfförbundet, som bedriver en typisk sommaridrott, har den nationelle sportkonsulenten varit ut på föreningsbesök under fem sommarveckor. Bandyförbundet har anställt tre regionala konsulenter medan Innebandyförbundet träffat sina föreningar på möten genomförda av de egna distriktsförbunden. På central nivå har RF och SISU Idrottsutbildarna gjort en speciell satsning på unga ledare, men flera SF har på egen hand tagit motsvarande initiativ. Draghundsport är ett sådant förbund, där ungdomar bjudits in till årsmötet och andra centrala aktiviteter, liksom Fotbollförbundet med projektet Förbundsledare 2010, en satsning på svensk fotbolls framtida organisationsledare. Även distriktsidrottsförbundet (DF) har fått ett visst stöd för förbundsutveckling, dock avsevärt mindre än SF, sammanlagt 7 miljoner kronor. I de flesta fall har även dessa medel använts till att förstärka arbetet med Idrottslyftet, oftast genom intensifierade kontakter med SDF och idrottsföreningar. Några distrikt har också genomfört ett eget visionsarbete kopplat till det arbete som gjorts på nationell nivå. Gymnastikförbundet: Bamse rekryterar nya ledare Efter det första idrottslyftsåret gick Gymnastikförbundet ut med en enkät till sina föreningar där de bl a fick svara på vilket stöd de vill ha från centralt håll. I svaren var det tre önskemål som stack ut: utbildning, ledarrekrytering och redskap. Utifrån den kunskapen formade förbundet sin strategi för Idrottslyftet. Jonas Juhl Christiansen, ansvarig för Idrottslyftet på förbundskansliet, berättar. 10
I gymnastiken har vi traditionellt haft svårare att rekrytera ledare än t ex fotbollen. Alla pappor, och numera en hel del mammor, har ju spelat fotboll någon gång och kan i princip undervisa på basnivå. Men det är inte lika många som klarar av att slå en volt, eller har inblick i den motoriska utvecklingsstegen i småbarnsåldern. För att råda bot på det problemet skapades Bamsegympa, som lanserades våren 2008. Bamsegympa är ett enkelt koncept för barngymnastik som bygger på lek, fantasi och glädje. Grundtanken är att vem som helst ska kunna gå in som ledare. Det är ju också lätt att marknadsföra alla vet vem snälle Bamse är. Förhoppningen är naturligtvis att en del av ledarna ska fastna och vilja vara kvar även efter det att deras barn slutat. Bamsegympan har blivit en succé bland våra föreningar. Av de ungefär 680 gymnastikföreningar som bedriver barnverksamhet har nästan 300 kommit igång med konceptet. Att många föreningar vill ha hjälp med redskap är inte konstigt. Gymnastiken har väldigt få egna lokaler. I Stockholm finns t ex bara två specialhallar. I de flesta fall bedriver de i stället sin verksamhet i skolornas gympasalar, där utrustningen består av uråldriga plintar och bockar. Inte sånt som sprider rörelseglädje, precis. Så föreningarna behöver komplettera med moderna mjuka redskap. Sådana finns, men de kostar naturligtvis. Sen har vi dessutom startat ett opinionsbildningsarbete från förbundet i första hand riktat till kommunerna för att påverka redan i planeringen av nya hallar. Det är ju mycket bättre om de från början är utrustade så att de stimulerar till utvecklande motorisk träning. Även om vi tycker att vi lyckats bra med vårt idrottslyftsarbete de två första åren tog vi inför år tre upp en diskussion på förbundet av vad vi egentligen vill med satsningen, då det trots allt är begränsade medel. Resultatet blev att vi har tagit bort det direkta redskapsstödet och i stället lagt större tonvikt på paket eller koncept inriktade på motionsverksamhet för barn och ungdomar i åldern 7-20 år. Hela idrottsrörelsen har ett problem med att den tappar ungdomar i tonåren. Inom gymnastiken är det väldigt uttalat. Barngymnastiken är stor, sedan är det bara några få som satsar på tävlingsgymnastik, resten slutar för att sedan kanske komma tillbaka inom gruppträning när de närmar sig trettio. Här kan truppgymnastiken och uppvisningsgymnastiken kanske vara ett alternativ. Mål- och visionsarbete i hela Boxningsförbundet Boxningsförbundet är ett förhållandevis litet förbund, med sina 150 föreningar. De flesta föreningarna är också små, många har bara några dussin medlemmar. I ett sådant förbund är det ganska naturligt att föreningskunskap inte alltid prioriterats högst. Men med hjälp av Idrottslyftet vill man ändra på det. Håkan Stigzelius, förbundets generalsekreterare, berättar: Vi har väldigt medvetet satsat på utbildning inom Idrottslyftet. När man talar om utbildning inom idrottsrörelsen tänker man väl oftast på tränarutbildning. I alla fall är det oftast så inom boxningen. Men nu har vi i stället försökt lyfta fram andra ledare, och då framför allt de förtroendevalda. På förbundsnivå har vi startat ett mål- och visionsarbete, som bygger på en modell tagen från Idrottens föreningslära. Tanken är att inte bara förbundet som helhet utan varje kommitté eller verksamhetsdel ska ha sina mål och en nedskriven verksamhetsplan kopplad till målen. Ingen ska kunna köra egna race utan allt ska vara kopplat till helheten. 11
Genom Idrottslyftet försöker vi få föreningarna att göra samma arbete kring sin verksamhet. Vi har kallat det kvalitetssäkrad förening och satsningen görs självklart i samarbete med SISU Idrottsutbildarna och deras lokala konsulenter. Arbetet startade egentligen i januari i samband med den årliga träffen vi har med våra föreningar, dit de föreningar som fått stöd genom Idrottslyftet är skyldiga att skicka två representanter. Där föreläste också Mats Trondman utifrån sin forskning om unga och föreningsidrott. Boxning har traditionellt varit en idrott med många invandrare. Idrottslyftets inriktning på jämlikhet och mångfald är därför något som finns naturligt i de flesta föreningar. Men hittills har det nästan bara handlat om killar. Därför är det roligt att vi nu börjar få se tjejer som boxas i slöja. Efter två år med Idrottslyftet har vi konstaterat att det framför allt är stora och projektvana föreningar som sökt och fått Idrottslyftspengar. Av den anledningen har vi inför det tredje året tagit fram ett antal färdiga paket där föreningarna kan fylla i enkel blankett. Paketen handlar då naturligtvis om de prioriterade områdena, som t ex utbildning genom mentorskap och föreningslära. Föreningsstöd Lite statistik Genom stöd från de 67 specialidrottsförbunden har under Idrottslyftets andra år sammanlagt 6 059 föreningar drivit totalt nästan 11 500 projekt. 423 000 barn och ungdomar, varav 43 procent tjejer, har engagerats. 140 000 Antal deltagare i Idrottslyftet år 2 - SF 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 0 Killar Tjejer 6 år 7-12 år 13-16 år 17-20 år De har letts av 52 000 ledare. Drygt 16 200, eller 17 procent, av dessa har varit nyrekryterade. Intressant att notera är att andelen kvinnor är betydligt högre bland de nyrekryterade ledarna än totalt: 41 jämfört med 36 procent. Några genomgående drag Det är SF som, inom ramen för Idrottslyftets övergripande mål att öppna idrottens dörrar för fler och få fler att idrotta längre upp i åldrarna, självständigt fördelar medel till sina idrottsföreningar. En del har gjort det med utgångspunkt i tydliga riktlinjer och ibland färdiga paket. Andra har lämnat fältet mer fritt för föreningarnas egna initiativ. 12
Idrottsföreningar lever under olika förhållanden och har skiftande ambitioner. Det är därför naturligt att det inom Idrottslyftet uppstår en mångskiftande flora av lokala projekt med olika inriktning. Vissa gemensamma drag går dock att urskilja. Utbildning, framför allt ledarutbildning, är det vanligaste inslaget på föreningsnivå. Bättre utbildade ledare ger en bättre verksamhet, med större möjlighet att behålla barn och ungdomar. 26 procent av projekten har den inriktningen. Bara inom Badmintonförbundet har t ex nästan 1 200 personer gått ungdomstränarutbildning under år två. Utbildningen är dessutom ofta ett sätt att rekrytera nya ledare. Fler ledare ger ökade möjligheter att ta emot nya barn och ungdomar i verksamheten. Så har Idrottslyftets andra år skapat 877 nya skidledare, 299 nya volleybolledare och 500 nya bordtennisledare. En nästan lika vanlig inriktning är nyrekrytering, av naturliga skäl inte minst för föreningar i mindre idrotter. En ofta förekommande metod är olika former av prova på-aktiviteter. För att stimulera sådana har Sportdykarförbundet, där utrustning ofta är dyr att hyra och naturligtvis ännu dyrare att köpa, tagit fram en intern prova på-låda, som föreningarna kan låna utan kostnad. Med samma motiv har Seglarförbundet beviljat stöd till föreningars inköp av nya båtar. Ansträngningarna har också i många fall gett resultat. Flera förbund redovisar allmänt ökad tillströmning, vissa är mer precisa, exempelvis Bandyförbundet som rapporterar en åttaprocentig och Bordtennisförbundet som rapporterar en tioprocentig ökning av antalet licenser. I Triathlonförbundet har antalet LOK-stödsaktiviteter ökat med 20 procent. Idrottslyftet är i grunden en satsning på att utveckla idrottsföreningarna och deras verksamhet. Ett viktigt stöd för föreningsutvecklingen har varit det av SISU Idrottsutbildarna framtagna materialet Idrottens föreningslära, som flera förbund har använt. Verksamhetsutvecklingen har handlat om såväl att skapa enklare former, bättre anpassade till barns förutsättningar och behov, som sätt att behålla redan aktiva äldre ungdomar. Ett exempel på det förra är Innebandyförbundets Knatteliga : Innebandy med mindre plan, färre spelare och ingen målvakt, där inga resultat rapporteras och följaktligen ingen serietabell räknas fram. Cykelförbundet har satsat på ett utökat tävlingsutbud i närområdet medan Konståkningsförbundet lagt vikt vid att utveckla teamåkningen i syfte att ge fler möjlighet att delta, och fortsätta. Höga berg och djupa dalar i Ovanåker Viksjöforsbaletten är en av Gymnastikförbundets föreningar, som sysslar med både dans och olika former av gympa. Men framför allt är föreningen besjälad av att hjälpa människor som riskerar att hamna i marginalen. Helena Ehrstrand är en av de drivande krafterna i föreningen, och tycker att deras arbeta kan tjäna som en modell för hela Sverige. Vi tycker att det är viktigt att söka upp människor som kan känna sig ensamma och bli isolerade för att ge dem en meningsfull sysselsättning, och en gemenskap. Det kan vara i form av lönnfeta mammors dans eller aktiviteter för flyktingkvinnor. På senare tid har det kommit ganska många ensamkommande flyktingbarn till kommunen, från bland annat Afghanistan och Etiopien. Det kändes självklart att göra något för dem. Det gör vi i det vi kallar Höga berg och djupa dalar. Vi ordnade prova på-aktiviteter i skolan för att locka ungdomarna och sedan också aktiviteter efter skoltidens slut. Det har varit olika former av fysisk träning och så dans. Hela våren hade vi en break dance-lärare från New York som instruktör. 13
Pingstkyrkan hade en lokal med speglar och stereoanläggning som vi fick låna. Och kommunen ställde upp med ett gym. I glesbygden känner alla varandra, så det är inte så svårt att få till en bra samverkan. Framför allt var det killar som kom, vilket är bra eftersom det annars är mest tjejer i föreningen. Men vi har fått med en del flyktingtjejer också, genom att ge dem en egen tid. Det är härligt att se dem när de slänger av sig sina slöjor och släpper loss. Vi har också fått igång ett samarbete med Skellefteå dans- och balettförening. De har en grupp colombianer som kom ner till vår årliga dansfestival. Det finns en del flyktingar från Colombia hos oss också, som tog emot Skellefteåborna i sina hem och visade dem runt. Vi har utbildat svenska ungdomar som ledare för aktiviteterna. På det viset kan vi också bygga broar mellan flyktingarna och de infödda svenskarna. Det är något alla lär sig av. Rinkebyboxare åker jorden runt På 90-talet var Kwamena Turkson en av Sveriges bästa boxare, med två EM-brons och ett OS-deltagande i bagaget. Nu ägnar han sig i stället åt att leda unga boxare i Rinkeby Boxing Club i deras idrottsliga resa. Våren 2009 ledde den resan med hjälp av Idrottslyftet till London. Kwamena berättar: Målet med resan var att ge ett antal ungdomar med ambitioner dels möjlighet till bra träning, men också en lärorik upplevelse som vidgar deras vyer. Jobbet började egentligen redan ett år tidigare med att ta kontakt med boxningsklubbar i London, boka hotell och sådant. Och naturligtvis att fastställa gruppen. Grunden var naturligtvis unga boxare från Rinkeby. Men vi ville också ha med ungdomar från andra föreningar, för att skapa kontakt över klubbgränserna. Till slut blev det tio boxare i åldern 11-16 år från fem olika föreningar. Till det kom så sex ledare, varav två var unga, 19 respektive 18 år. Själva resan gjorde vi i maj. Vi hade bokat in ett antal träningspass, med sparring, på olika boxningsklubbar. Men också rundturer i London och besök på de viktigaste sevärdheterna. För de flesta av ungdomarna var ju detta det första besöket i världsstaden. Vi fick dessutom möjlighet att titta på en internationell boxningsturnering med både juniorer och seniorer. Slutligen hade vi förberett ett antal studiearbeten där ungdomarna skulle ta reda på fakta om och reflektera över frågor kring till exempel boxningens ställning i England och skillnader jämfört med Sverige. Att ungdomarna sedan fick träna sin engelska i vardagssituationer var naturligtvis en extra bonus. Det var intressant att se hur gruppen växte samman under resan, alla kände ju inte varandra från början. Utanför vardagen blir alla beroende av varandra och strävar efter att hitta sin roll i gruppen. Vissa lyckas ganska snabbt med det, medan det tar lite längre tid för andra. Men det var inspirerande att se att alla hittade en fungerande roll. Deltagarna lärde sig också betydelsen av god disciplin för att det skulle vara möjligt att genomföra aktiviteterna. Detta att vi befann oss på främmande mark gjorde det ännu viktigare att lyssna på instruktioner och den information som gavs. Londonresan är tänkt som en del i en större helhet en resa jorden runt. Nu lär vi väl inte klara hela jorden runt, men vi har i alla fall börjat fundera kring nästa års resmål. Den första resan gav i alla fall mersmak. 14
Skolsamverkan (DF) Samverkan mellan idrottsföreningarna och skolan var ett prioriterat område inom Handslaget och har fortsatt att vara det i Idrottslyftet. För idrottsföreningarna är aktiviteter i skolan, där alla barn och ungdomar finns, en möjlighet till rekrytering samtidigt som skolorna kan få hjälp att erbjuda eleverna positiva aktiviteter på idrottsdagar, raster och liknande. Utgångspunkten för stödet är att aktiviteterna ska ge eleverna tillfälle till ytterligare fysisk aktivitet under eller i anslutning till skoldagen samt att de inte ska ersätta skolans ordinarie undervisning i ämnet idrott och hälsa. Lite statistik Det är distriktsidrottsförbundet (DF) som även under Idrottslyftets andra år administrerat stödet till föreningarnas skolsatsningar även om flera SF också gett stöd till sådana projekt. Totalt har 80 miljoner kronor fördelats av DF till 1 893 föreningar som drivit 2 518 projekt i 2 448 skolor. Antal deltagare i Idrottslyftet år 2 - DF 90 000 80 000 70 000 60 000 50 000 40 000 30 000 20 000 10 000 0 Killar Tjejer 6-12 år 13-16 år 17-20 år Könsfördelningen bland deltagarna har varit i stort sett jämn, 47 procent tjejer och 53 procent killar. 59 procent av deltagarna går i årskurserna 0-5 medan 41 procent kommer från högstadiet och gymnasiet. I några distrikt (Örebro län och Västernorrland) är dock mer än en fjärdedel gymnasieelever. Nästan 10 000 ledare har varit engagerade i skolaktiviteterna. Av dessa har 38 procent varit kvinnor. 23 procent eller drygt 1 300 ledare har varit nyrekryterade. Bland dessa var kvinnorna något fler, 41 procent. Några gemensamma drag Distriktsidrottsförbundens främsta uppgift har varit att dels stimulera idrottsföreningarna till att starta projekt i samverkan med skolorna, dels att öppna dörrarna för sådana genom kontakter med kommun- och skolledningar. Oftast har det skett genom besök hos idrottsföreningar och i kommuner, men ibland också genom större konferenser där man samlat människor från båda lägren. Ett exempel på det senare är Dalarnas Idrottsförbund som i samverkan med Högskolan Dalarna genomförde konferensen Fysisk aktivitet för alla, hur då?. Precis som under Idrottslyftets första år har många distrikt sett skolidrottsföreningarna som en naturlig samarbetspartner. På flera håll har det också varit ett uttryckligt mål att initiera nya sådana. 15
Den vanligaste formen av aktivitet i skolorna är fortsatt prova på-verksamhet av olika slag. Det kan vara i form antingen av att föreningen tar hand om några lektionstimmar för att visa sin idrott eller idrotts-/temadagar. Ett flertal distrikt strävar medvetet efter att få till stånd samverkan mellan föreningar inom olika idrotter, för att på så sätt kunna presentera ett bredare smörgåsbord. Södermanland har arbetat på det sättet och också lyckats få till stånd sådan samverkan i fem projekt. Östergötland Idrottsförbund har arbetat på ett lite annorlunda sätt med sitt SportisCamp veckan före skolstarten där målet är att barnen får prova på 20-25 olika idrotter. Barnen delas in i mindre grupper som hålls samman och följs åt under hela campen utifrån fastställt schema. Unga idrottsledare ansvarar för att gruppen kommer i tid och till rätt plats. Föreningarnas ledare visar sina idrotter och leder aktiviteten med barnen. I rapporten om Idrottslyftets första år påpekades att inriktningen på att behålla, snarare än att rekrytera, barn och ungdomar inte slagit igenom ordentligt. Under år två har flera distrikt gjort medvetna satsningar på äldre ungdomar, dvs elever i högstadiet och gymnasiet. I Västerbotten riktar sig hela 81 procent av projekten till dessa åldersgrupper, varav 12 procent till gymnasieelever. I Norrbotten är andelen gymnasieprojekt 22 procent. Stockholms nätverk erbjuder smörgåsbord Stockholms Idrottsförbund har lagt upp sitt arbete kring skolsamverkan på ett något annorlunda sätt. Anders Nissar, Idrottslyftsansvarig på distriktet, berättar: Vi bestämde redan under Handslagstiden som princip att varje elev skulle mötas av minst tre idrotter för att få ett brett idrottserbjudande. Utifrån den principen har vi byggt upp nätverk i varje kommun, plus 17 i Stockholms kommun, 38 totalt, bestående av minst tre föreningar från tre olika idrotter. Vi vill också att det ska vara både lagidrott och individuella idrotter. Det är det nätverket som sedan har den operativa kontakten med skolorna. Om en förening vill göra något med en skola så får den alltså ta kontakt med nätverket i sin kommun eller stadsdel. Det betyder att en skolverksamhet aldrig bara kan bestå av t ex fotbolls- eller handbollsträning. Tanken är i stället att eleverna under en period ska få prova på flera olika idrotter. Om de sedan vill gå vidare i en enskild idrott, vilket vi ju hoppas, så har de träffat föreningar att prata med. Det har vi också lyckats med. Under det andra idrottslyftsåret fick de 375 föreningarna som finns med i Idrottslyftet tillsammans 3 600 nya medlemmar den vägen. Och inte bara det: Vi ger alla de ledare som ska vara med i Idrottslyftet en utbildning, en anpassad variant av den grundläggande barn- och ungdomstränarutbildningen Plattformen. Så föreningarna har också fått ett antal nya ledare, närmare bestämt 125 stycken under år 2. Vi är också noga med att föreningarnas verksamhet inte ska ersätta skolans ordinarie idrottsundervisning. Om eleverna har två idrottstimmar i veckan så ska de genom Idrottslyftet få en tredje. Tanken är dessutom att aktiviteterna ska genomföras i direkt anslutning till skoldagen. Nätverken skickar in en verksamhetsplan för det kommande läsåret. Där talar de om vad de vill göra i vilka skolor. Och vad det kostar. Sen gör vi en bedömning och fördelar resurserna. Jag tycker vi har lyckats väldigt bra. Under år 2 genomförde de 375 föreningarna från 50 olika idrotter 29 600 extra idrottstimmar i 325 skolor över hela Stockholms län. Magnus Bergman från nätverket i Nacka har samma positiva uppfattning: 16
Denna modell är en effektiv, aktiv, positiv, frivillig och kontinuerlig inventering och introduktion av idrottens alla varianter till alla skolelever. Här når man alla barn och ungdomar i skolan på deras egen planhalva, såväl de som redan kommit igång som de som hunnit sluta eller aldrig kommit igång av sig själva. Alla får en andra chans att hitta en eller flera verksamheter som intresserar den enskilda individen. Man bjuder eleverna på högtidsstunder de behöver inte leta. Västerbotten I Västerbotten har Idrottslyftet tagit fart på allvar under det andra året. Framför allt har antalet deltagartillfällen ökat, med hela 40 procent. Leif Bingebo, ansvarig för Idrottslyftet på Västerbottens IF, berättar: Efter det första året gjorde vi en utvärdering av de principer som hade gällt. Vi var väl i stort sett nöjda, men gjorde ändå några justeringar. Bland annat tog vi bort det maxbelopp för stöd till en enskild satsning vi hade satt. Vi sa också att vi kunde ge stöd till inköp av utrustning, som t ex en brottarmatta eller ett pingisbord, om det behövdes för att genomföra aktiviteterna. Men vi håller fast vid de grundläggande principerna för satsningen. Det innebär bland annat att vi prioriterar verksamhet på högstadier och gymnasier. Det blev sammanlagt 81 procent som riktade sig till de årskurserna. Vi strävade också efter samverkan mellan flera idrottsföreningar och att nå ut i hela länet. Dessutom har vi medvetet prioriterat satsningar med inriktning på jämställdhet och jämlikhet tillsammans med sådana som uttryckligen riktar sig till fysiskt inaktiva elever. Ett annat krav vi har haft är att alla ledare i satsningar som får stort stöd, definierat som 50 000 kronor eller mer, ska ha gått Plattformen eller någon motsvarande ledarutbildning. Jag tycker man kan se att det har lett till en högre kvalitet i arbetet. Något annat vi har noterat är att intresset för Idrottslyftet har ökat bland de mindre föreningarna. Det är positivt utifrån vår strävan att sprida verksamheten så brett som möjligt bland föreningarna i distriktet. Det faktum att 35 av de 58 deltagande föreningarna kommer från glesbygdskommuner, en klar ökning jämfört med det första året, kan ju ses i samma perspektiv. Djurgården Amerikansk Fotboll: Överviktiga barn har hittat rätt Så här berättar Betel Kevin, junioransvarig i Djurgårdens IF Amerikansk Fotboll, som ingår i flera av Stockholmsidrottens Idrottslyftsnätverk, om föreningens idrottslyft: Vi startade juniorverksamheten för tre år sedan med tolv juniorer från åldrarna 8-17 år. Idag har vi ca 130 i fyra lag (U13, U15, U17, U19). Nästa år tillkommer U11. Vi har båda könen i lagen och just nu är en av de bästa spelarna i tjejlandslaget en av våra juniorer. Rekryteringen i skolorna har tack vare Idrottslyftet fungerat väldigt bra. Eftersom vår idrott behöver/har plats för alla typer av individer har vi fått in många överviktiga barn som har hittat rätt i en sport som de kan vara bra på (t ex som linjespelare). För närvarande har vi ca tio ungdomar som inte har deltagit på gymnastiken under skoltid förra året. Utan att överdriva har flertalet föräldrar till dessa barn stått och gråtit av lycka vid träningar eller matcher när deras söner/döttrar har kämpat på linjen och gjort av med en massa kalorier och svett. Inget av dessa barn har ökat sitt midjemått! Vi har också tagit emot flera bokstavsbarn i de yngre åldersklasserna. Inom vår idrott går det att specialisera sig på att göra en sak vid enskilda spel. På det sättet har även dessa barn 17
hittat rätt och kan bli duktiga och sedda. Det är underbart att se när till exempel ett överviktigt barn hjälper ett så kallat bokstavsbarn. Detta sker varje träning, varje vecka! Sedan har vi naturligtvis också fått med en massa andra barn via Idrottslyftet, barn som tycker om idrotten och den kroppskontakt som erbjuds. Just nu lider vi av växtvärk. Eftersom alla utövare ska ha hjälm och axelskydd för att inte bli skadade kan vi inte ta emot alla som vill prova på. Om några år hoppas vi bli självförsörjande när det gäller skydd, men vi är inte där än. Malå IF håller öppet på helgkvällarna I Malå i södra Lappland finns inte så mycket att göra för ungdomar på helgkvällarna. Idrottsföreningen bestämde sig för att göra något åt saken. Åsa Johansson, ledare för projektet, berättar: Kommunens fritidsgård har öppet två vardagskvällar i veckan och kyrkan en kväll. Men på lördagskvällarna var det torget som gällde för många ungdomar. Det blev ofta lite småstökigt. Dessutom hade hockeykillarna tryckt på för att vi skulle ha mer öppet i ishallen. Så vi kunde ju se att det fanns ett behov. Vi satte igång hösten 2008. Vi körde aktiviteter för låg- och mellanstadiet direkt efter skolan på vardagarna. På lördagskvällarna höll vi både is- och sporthallen öppna mellan sex och elva på kvällen. Vi har det ganska bra förspänt i och med att hallarna ligger intill varandra precis intill skidbacken. I ishallen finns också ett kafé där ungdomarna kan fika, spela spel eller bara sitta och snacka. Malå IF är en flersektionsförening, med innebandy, fotboll, skidåkning, alpint och ishockey på programmet. Det gör att vi enkelt har kunnat köra flera olika idrotter på lördagarna. Men vi har också bjudit in andra föreningar för att kunna göra smörgåsbordet ännu större. Aktiviteterna har framför allt letts av ungdomar, som vi utbildat genom Plattformen. De har också fått sommarjobb på det dagkollo vi kör för yngre barn. När vi började gick det lite trögt. Det var väldigt mycket samma ungdomar som kom hela tiden, framför allt till skridskoåkningen i ishallen. Aktiviteterna efter skolan blev ingen succé så dem har vi utvidgat till att gälla alla stadier. Men nu känns det som att det har lossnat. Senast hade vi 50 deltagare i ishallen och 15-20 i sporthallen. På lucia kör vi också en innebandycup hela natten. Och där kan vi se att problemen på torget har minskat.. Ledarförsörjning En bra fungerande idrott kräver många och duktiga idrottsledare. Att rekrytera nya ledare både organisations- och aktivitetsledare men också att ta hand om de som redan är engagerade är därför en ständig uppgift för föreningarna. En uppgift som många föreningar också upplever som ett orosmoment inför framtiden. Av den anledningen har ledarförsörjning alltsedan Handslaget, och nu också i Idrottslyftet, varit ett prioriterat område. Ansvaret för arbetet har legat på SISU Idrottsutbildarnas distrikt som under år två fått sammanlagt 25 miljoner kr att fördela till föreningarna. De har under året nått ut till 2 697 olika föreningar. Begreppet ledarförsörjning ska ses i ett brett perspektiv, det handlar inte bara om att rekrytera nya ledare. Lika viktigt är att föreningen fungerar bra för att kunna ta emot, och ta hand om, ledarna. I de flesta distrikt kopplas därför resurserna till ett process- och utvecklingsarbete i föreningarna. SISU-konsulenten gör ett jobb tillsammans med styrelsen i 18
föreningen där Idrottslyftets resurser kan bidra till att möjliggöra de åtgärder man kommer fram till behövs. I Södermanland kallas detta för Röda tråden-koncept, dvs ett arbete att hitta föreningens röda tråd. Där konstaterar man att fler idrottsföreningar än tidigare förmåtts att se sitt arbete i ett längre tidsperspektiv och tagit fram planer för utveckling, utbildning och andra aktiviteter. Det är en allmän uppfattning att det är svårare att rekrytera organisationsledare (dvs förtroendevalda i föreningen) än aktivitetsledare (tränare och liknande). Ett sätt att stödja de förtroendevalda är träningsläger för styrelsen, där de får en möjlighet att prata sig samman kring både mål och arbetsformer. Dalarna är ett distrikt där man framgångsrikt använt den metoden för att utbilda 435 organisationsledare i 48 föreningar. Parallellt med de föreningsspecifika insatserna har de flesta SISU-distrikten också skapat öppna mötesplatser i form av seminarier och föreläsningar, där föreningarna också fått möjlighet att träffa varandra och utbyta erfarenheter. I det Västsvenska distriktet har, som ett exempel, sammanlagt 4 000 idrottsledare medverkat på olika mötesplatser, vilket medfört att medvetenheten i föreningarna ökat om organisationsutveckling, ledarskap och visions- och värdegrundsfrågor. Sammantaget är SISU-distrikten eniga om att de resurser Idrottslyftet gett möjliggjort en bättre kontakt mellan SISU Idrottsutbildarna och de lokala idrottsföreningarna och därmed banat väg för en positiv föreningsutveckling. Skåne satsar mot 100 000 ideella ledare I Skåne antog förbundet på sitt årsmöte 2007 en vision om att det år 2015 ska finnas 100 000 ideella idrottsledare i distriktet, vilket skulle innebära en ökning med 30 000 ledare jämfört med då beslutet togs. Idrottslyftets satsning på ledarförsörjning är en naturlig del i arbetet för att nå det målet. Bara under detta andra år har mer än 5 000 ledare utbildats. Christer Karlsson, som ansvarar för satsningen på ledarförsörjning i Skåne berättar: Arbetet står på tre ben: satsningen Attraktiv förening, samverkan med specialdistriktsidrottsförbunden och stöd till lokala föreningars egna satsningar. Konceptet Attraktiv förening bygger på ett utvecklingspaket som innehåller fyra delar: unga ledare, ledarförsörjning, verksamhetsutveckling och processledning. Under året har vi dels samlat de medverkande föreningarna i olika klusterträffar, dels hjälpt till med processledning i det egna arbetet i föreningen. Samtidigt får en person i varje förening en enklare processledarutbildning för att kunna driva arbetet vidare på hemmaplan. Föreningarna har också tillgång till en pott pengar för utveckling och utbildning av ledare i olika funktioner. Ur den fria potten har andra föreningar kunna söka medel för egna ledarförsörjningsinsatser. Men även de ansökningarna byggde på en dialog mellan föreningen och våra konsulenter, som skulle resultera i ett helhetsgrepp där utbildningsarbetet var en integrerad del. Vi satsade också på att hjälpa föreningarna med att ta fram långsiktiga och hållbara ledarförsörjningsplaner, där samarbetet med SISU Idrottsutbildarna var en viktig del. De här insatserna resulterade under Idrottslyftets andra år i 2 675 ledare deltagit i våra registrerade utbildningar. Minst lika många tror vi har gått i olika idrottsspecifika utbildningar. Så vi hoppas att detta är ett steg på vägen mot målet 100 000 ideella ledare i Skåne 2015. 19
Malmö Beachvolley Club tog vara på möjligheterna Malmö Beachvolley Club (MBC) såg att det fanns stora möjligheter. Men den nyvalda styrelsen visste inte riktigt hur de skulle kunna utnyttja dem. Ordförande Tommy Wallström beskriver den hjälp de fick av SISU Idrottsutbildarna via Idrottslyftet. MBC var från början ett kompisgäng, som 2003 bildade föreningen. När intresset började öka fanns det ingen riktig organisation för att klara det. Vi hade ordentlig växtvärk. Så när vi i den nya styrelsen tillträdde våren 2009 kände vi att det behövdes en total reboot. Vi tog kontakt med SISU Idrottsutbildarna och fick höra talas om konceptet Attraktiv förening. En processledare besökte oss tre gånger. Han beskrev det jobb vi behövde göra, och det handlade verkligen om att bygga från grunden. Vad vill vi med föreningen? Vad har vi för värdegrund, vision och mål? Processledaren hjälpte oss att komma igång och gav oss inspiration för att fortsätta jobbet själva. Det var väldigt spännande. Och det gav resultat. Vi tog fram en verksamhetsplan och ett organisationsschema. Tack vare det har vi kunnat göra konkreta arbetsbeskrivningar för olika arbetsuppgifter inom föreningen. Att ha sådana gör det mycket enklare att rekrytera ledare, vi kan tala om exakt vad uppgiften innebär och hur mycket tid vi tror att den tar. Dessutom har vi tagit fram ett tränarpaket som de nya ledarna erbjuds, med bland annat en utbildning i flera steg. Idag räcker det inte med att bara vädja till människors idealitet, vi måste också kunna svara på frågan Vad får jag ut av det? Utbildning och utveckling är ett bra svar. I alla fall har det gett effekt på ett halvår har vi ökat från fem till 40 ledare! Och det har i sin tur gjort att vi har kunnat ta emot mycket fler medlemmar; på samma tid har medlemsantalet gått från 100 till 270. Nu siktar vi framåt. Vi jobbar hårt för att få vår egen hall med många fler banor där vi kan ha Sveriges största och bästa beachvolleyverksamhet för ungdomar. Särskilda insatser Unga ledare Ledarförsörjning är en ständigt viktig fråga för alla ideella föreningar, inte minst inom idrottsrörelsen. En naturlig rekryteringskälla är den egna ungdomsverksamheten och då kanske framför allt de ungdomar som inte längre vill eller kan satsa på en egen idrottskarriär. Trots det är det få idrottsföreningar som har en medveten strategi för hur de ska engagera ungdomar i ett fortsatt ledarskap. Idrottslyftets satsning på unga ledare är ett försök att hjälpa föreningarna att hitta metoder för rekrytering, men också att bygga upp stödjande miljöer som gör att de intresserade ungdomarna känner sig välkomna och kan utvecklas i sitt ledarskap. Huvudansvaret för arbetet har legat på SISU-distrikten. Det lokala arbetet har bedrivits utefter två huvudspår: Dels att erbjuda ungdomar gratis eller starkt subventionerad utbildning, t ex i grundläggande idrottsledarskap den s k Plattformen. Dels att i ett processinriktat föreningsutvecklingsarbete hjälpa föreningar att ta fram egna rekryteringsstrategier samt se över sin förmåga att ta hand om unga ledare. Generellt har den första inriktningen varit enklare och ofta mycket framgångsrik medan den andra varit svårare att få gehör för. Men i de föreningar som varit beredda att engagera sig har också detta givit påtagliga resultat. 20