Vårdprogram Hävringe båk D608-9

Vårdprogram Hävringe båk D608-9

D 608:9 HÄVRINGE BÅK INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD 1 1. SAMMANFATTNING 2 2. FASTIGHETSUPPGIFTER 4 3. VÄRDEN 6 4. MÅL 7 4.1 Målsättning 7 4.2 Särskilda förhållanden 7 4.3 Vård och underhåll 8 4.4 Forskning och utredningsarbete 8 5. HISTORIK 9 6. BESKRIVNING 12 6.1 Hävringe som helhet 12 6.2 Hävringe båk 13 7. LITTERATUR OCH KÄLLOR 20 8. BILAGOR 20-25

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 1 FÖRORD Detta vårdprogram behandlar Hävringe båk och är utarbetat på uppdrag av Statens fastighetsverk, SFV. Hela Hävringe behandlas kortfattat för förståelse av det sammanhang i vilket båken ingår. Den inledande sammanfattningen avses kunna användas separat som information till besökare och andra intressenter. Enligt SFV:s styrande dokument skall vårdprogrammet.. ligga till grund för beslut och ställningstaganden om ändringar, underhåll och drift. Vårdprogrammet skall innehålla baskunskap om objektets historia, översiktlig beskrivning av dess nuvarande tillstånd, beskrivning av dess kultur- och naturvärden samt redovisning av mål för dess förvaltning. Det skall ange dess kulturhistoriska dignitet framför allt ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Vårdprogrammet skall även ange huvudprinciper för den tekniska vården. Vårdprogrammet har utarbetats av Webjörn Arkitektkontor genom Margit Webjörn. Foton, bearbetning och layout: Anna Webjörn, Anna Webjörn Arkitekt. Material har tagits fram genom besök på platsen, samtal med sakkunniga samt litteraturoch arkivstudier. Information har inhämtats från Länsstyrelsen i Södermanlands län och Oxelösunds kommun. Arbetet har gjorts i samråd med SVF:s förvaltare Lars Båkman. Slutbearbetning har gjorts i samarbete med SFV:s förvaltare Daniel Biazzi och byggnadsantikvarie Anna Sundqvist. 2006-09-15 Daniel Biazzi Hävringes position i havsbandet

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 2 1. SAMMANFATTNING Hävringe är en del av svensk sjöfartshistoria. Ön tjänade som sjömärke från äldsta tid och förstärktes så småningom på den högsta punkten med stenkummel och senare stångmärke. År 1752 stod båken färdig, bekostad av kronan och typisk för sin tid. Båkens skal har reparerats och förnyats men den imponerande stommen har stått kvar i mer än 250 år. Hävringe blev en viktig punkt för den lotsning som utvecklades under 1600-talet och som alltjämt är en förutsättning för båttrafiken längs kusten. Vaktstugor för lotsar har avlöst varandra och vid båken står den sista, nu oanvänd sedan bemanningen upphörde helt 1999. Hävringe är fyrplats sedan 1891 och hade boende fyrpersonal fram till 1949, då nuvarande övre fyren byggdes och tidigare fyrtorn vid fyrmästarens väl synliga bostad revs. Hamnen har förbättrats i omgångar, senast under 2:a världskriget då även militära anläggningar tillkom på Hävringe. Vid hamnen har lotsfamiljer byggt stugor och bodar för sommarboende, jakt och fiske. Hävringe med omgivande vatten är av riksintresse för naturvården och det rörliga friluftslivet. Det är en del av EU:s nätverk av mest skyddsvärda naturområden, Natura 2000, grundat på fågel- och habitatdirektiven. Här finns gott om gråsäl och häckande sjöfågel och Hävringe är rastplats för flyttande fåglar. Båken är statligt byggnadsminne sedan 1978. Den har nationellt och regionalt dokumentvärde, såväl sjöfarts- och samhällshistoriskt som byggnads- och teknikhistoriskt. Båken har flera upplevelsevärden, arkitektoniskt, pedagogiskt och som symbol för lång tids navigation och lotsning. Hävringe som helhet skall bevaras som kulturmiljö, skyddas som naturområde och användas med stor varsamhet. Skötseln av Hävringe planeras i samråd med Länsstyrelsen som bevakar naturintressena. Hävringe båk skall förvaltas så att den i överskådlig framtid kan fylla de uppgifter för vilka den byggdes: att stå och att synas. Hävringe från nordväst

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 3 Båken bevaras som monument och sjömärke och ges ingen ny användning. Inga väsentliga ändringar skall göras och med hänsyn till naturmiljön vidtas inga åtgärder för att öka tillgängligheten. Spontana besök på Hävringe skall tillåtas och studiebesök under sakkunnig ledning möjliggöras. Kunskap om båken bör spridas och skylt med information skall finnas vid båken. Båken inspekteras regelbundet och åskskyddet hålls i funktion. Beklädnader och ytbehandlingar underhålls och förnyas så att stommen skyddas och så att byggnaden framstår i gott skick. Eventuella skador i stommen repareras i tidigt skede med traditionella hantverksmetoder och utvalt virke. Båken skall normalt hållas låst med hänsyn till brand- och olycksfallsrisker. Båkens karaktäristiska konstruktion Båken sedd från öster

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 4 2. FASTIGHETSUPPGIFTER Ön Hävringe ingår i en stor fastighet, Oxelö Fiske 1:1, som till största delen är vattenområde. Båkens läge, se karta sid 21. Fastigheten ligger sydost om Oxelösund inom Oxelösunds kommun i Södermanlands län. Fastigheten ägs av svenska staten och förvaltas av Statens fastighetsverk. Sjöfartsverket förvaltar fyrar och vissa tekniska anläggningar på fastigheten. Skydd av helhetsmiljö Hävringe med omgivande vatten är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Området skyddas enligt Miljöbalken, MB, 3:e kapitlet. Hävringe ingår i ett av de områden som valts ut att bli del av Natura 2000, EU:s nätverk av mest skyddsvärda naturområden, grundat på fågel- och habitat-direktiven. Enligt 7 kap 28 MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön eller störa utpekade arter i ett Natura 2000område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötsel och förvaltning av naturområdet. Länsstyrelsen handlägger ärenden och tar fram en bevarandeplan för det område i vilket Hävringe ingår. Ön Hävringe är av Länsstyrelsen utpekad som område av regionalt kulturintresse. Denna skyddsform är inte lagreglerad utan bygger på samverkan mellan Länsstyrelsen och markägaren. I kommunala planer finns inga juridiskt bindande bestämmelser för området. Gräns för regionalt intresse kultur Gräns för natura2000-område

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 5 Byggnadsminne, författningsskydd Hävringe båk är byggnadsminnenförklarad sedan 1978 (se bilaga sid 24-25) och utgör sedan 1989 statligt byggnadsminne enligt förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. (FSBM). Riksantikvarieämbetet (RAÄ) handlägger ärenden om Statliga byggnadsminnen. Frågan om en byggnad skall förklaras som statligt byggnadsminne prövas av regeringen, efter framställning med förslag till skyddsföreskrifter från RAÄ. Förslag tilll skyddsföreskrifter utarbetas för närvarande hos RAÄ. Hävringe båk saknar tills vidare av regeringen fastställda skyddsföreskrifter. Samtliga förslag till ändringar av byggnadsminnet skall därför enligt övergångsbestämmelser under punkt 3 i förordningen och 21 i Kungörelsen (1920) med föreskrifter rörandet det offentliga byggnadsväsendet, prövas av Riksantikvarieämbetet. RAÄ utövar tillsyn över de statliga byggnadsminnena och skall följa att vård och underhållsinsatser utförs på ett, från kulturhistorisk synpunkt, lämpligt sätt. Nuvarande användning Båken är ett framträdande sjömärke inom kustområdet och nyttjas för begränsad förvaring. De två fyrarna är fungerande länkar i det svenska fyrväsendet Den stora vaktstugan för lotspersonal står oanvänd efter det att bemanning för sjöfarten upphört på Hävringe. Äldre bostadshus för fyrpersonal hyrs ut till fritidsboende. Mark arrenderas ut för den stugbebyggelse som lotsfamiljer uppfört nära hamnen. Jakt- och fiskerätter arrenderas ut.

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 6 3. VÄRDEN Kulturvärden Hävringe är en del av Sveriges sjöfartshistoria. Ön är en kulturmiljö som vittnar om sjöfartens betydelse och utveckling under århundraden. Se kapitel 5, HISTORIK. Hävringe båk är sjöfartshistoriskt viktig som ett av Sveriges äldsta inseglingsmärken. På grund av sjöfartens betydelse för landets försvar och ekonomi har den därmed också ett allmänt samhällshistoriskt värde. Båken har nationellt byggnadshistoriskt värde som representant för en typ av träbåk som byggdes under 1700-talets förra del och som tillkom på kronans initiativ. Den torde vara den enda bevarade från sin tid och är dessutom av största ordningen. Båken har teknikhistoriskt värde som imponerande exempel på varaktigheten, styrkan och elasticiteten hos en träkonstruktion, skickligt utförd för ett mycket speciellt ändamål. Båken har arkitektoniskt värde som fast format och väl synligt monument i kustbandet. Den står som symbol för flera seklers navigation och lotsning, och har pedagogiskt värde för förståelsen av regionens historia. Autenticiteten hos den mer än 250 år gamla konstruktionen är ett speciellt värde. Naturvärden Hävringe med omgivning har naturvärden av betydelse regionalt, nationellt och inom Europa. Här finns länets största population av gråsäl och sjöfågel av flera arter häckar inom området. Hävringe är också rastplats för flyttande fåglar. Ytterskärgårdens speciella vegetation finns representerad med flera typer. Undervattensvegetationen är inte minst viktig. Närmare redovisning av naturvärden kommer att ges i Länsstyrelsens bevarandeplan. Hävringe hamn

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 7 4. MÅL 4.1 Målsättning Hävringe som helhet skall bevaras som kulturmiljö, skyddas som naturområde och användas med stor varsamhet. Hävringe båk skall förvaltas så att den i överskådlig framtid kan fylla de uppgifter för vilka den byggdes: att stå och att synas. Båken bevaras som monument och sjömärke. Den är avsedd att upplevas främst från vattnet. Inga väsentliga ändringar skall göras och båken ges ingen ny användning. Spontana besök skall tillåtas men med hänsyn till naturmiljön vidtas inga åtgärder för att öka tillgängligheten. Allmänheten skall normalt inte ha tillträde till byggnaden med hänsyn till brandfaran och risker för olycksfall i de öppna konstruktionerna med branta trappor. Kunskap om båken bör spridas och studiebesök under sakkunnig ledning möjliggöras. Vädertålig skylt med lättillgänglig information skall finnas vid båken. 4.2 Särskilda förhållanden Trycket från friluftslivet, både det rörliga och det fasta, hotar vissa värden. Slitage och störningar kan framför allt påverka natur och djurliv men också den speciella kulturmiljön. Flera och större stugor är återkommande önskemål men skulle förändra den känsliga helhet i vilken båken ingår. Det finns vissa motsättningar mellan kultur och natur. Naturen på Hävringe har under sekler varit starkt påverkad av människan. Så har t ex träd och buskar kontinuerligt tagits bort för god sikt mot havet och för bränsle. Om traditionell hävd upphör ändras kulturmiljön. Vegetationen skall hållas nere så att båken förblir väl synlig. Inga träd och buskar skymde sikten omkring 1910. Ringsöbor på utflykt till Hävringe

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 8 4.3 Vård och underhåll Hävringe som helhet Skötseln planeras med beaktande av värden och särskilda förhållanden. Planeringen bör ske i samråd med Länsstyrelsen, som tar fram bevarandeplan för naturområdet. Därvid görs överenskommelse om hävd av mark så att kulturvärden hos miljön som helhet bevaras. Båken Klimatet i det utsatta läget medför ovanliga påfrestningar på byggnaden. Årstidsväxlingar, kraftig vind, sol och vatten sliter på träkonstruktion, ytskikt och ytbehandlingar. Grunden och stommen skall kontrolleras årligen så att eventuella skador kan repareras i tidigt skede. Även utrymmet under golv inspekteras regelbundet och rensas då så erfordras för undvikande av rötskador i trästommen. Erforderliga lagningar och förstärkningar av trästommen skall ske med utvalt, oimpregnerat virke av hög kvalitet och i största möjliga utsträckning med traditionell hantverksteknik. Vindförankrande travar av sten vid hörn inne i båken skall ligga kvar. Tak- och väggpanel, dörr, luckor och fönster skall jämte ytbehandlingar underhållas och vid behov förnyas så att den bärande konstruktionen skyddas och så att båken framstår i gott skick. Underhåll och förnyelse utförs med traditionella metoder, material och kulörer, i princip lika de befintliga. Beslag ses över regelbundet, bristfälliga delar lagas/byts ut och rörliga delar smörjs. Dörren hålls normalt låst av säkerhetsskäl. Åskledaranläggningen kontrolleras regelbundet och underhålls så att dess funktion säkras. 4.4 Forskning och utredningsarbete Fortsatt sökande i arkiv bör göras för att lokalisera de handlingar om båkens byggande som enligt uppgift skall ha funnits i Lotsstyrelsens arkiv. Efter studium av dessa handlingar bör vårdprogrammet kunna kompletteras med ytterligare data och illustrationer.

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 9 5. HISTORIK Hävringe i äldre tid Namnet Hävringe har getts flera tolkningar men säkert ursprung kan inte anges. Äldsta kända belägg för namnet finns i 1567 års räkenskaper från Nyköpingshus, i vilka skatt från fiskeskäret Hävringe nämns. Landet låg då lägre än nu och bör ha bestått av karga klippor. Fiskare som normalt bodde på land vistades sommartid på flera öar långt ut i havsbandet. I äldre tid skedde merparten av längre tranporter till sjöss. Tidiga segelleder längs kusten gick inomskärs där det var möjligt, i skydd mot det öppna havet. För att navigera krävdes kunskaper. De fanns hos skärgårdsbefolkningen, som ofta anlitades för lotsning och märkning av farleder. Man nyttjade fasta landmärken som berg, öar och större stenar men gjorde också utmärkningar med hjälp av prickar, kummel och enkla båkar. Under 1600-talet ökade sjöfarten och fartygen blev större och dyrare. Lotsväsendet utvecklades och under seklets andra hälft tillkom en rad stadgar och instruktioner, som ledde till att Lotsverket bildades under 1690-talet. Sverige hade då 97 lotsplatser men bara 10 fyrplatser. Även fyrväsendet lydde under Lotsverket, som låg under Amiralitetsämbetets styrelse fram till 1791. I en seglingsbeskrivning 1644 nämner ålderstyrmannen Johan Månsson Hävringe som ett fiskeskär men han berättar också om ett stenkummel. Enligt arkivhandlingar uppsattes en "båk" år 1717, men den blåste omkull 1725 för att återuppföras och på nytt blåsa omkull 1747. Den beskrevs som ett stångmärke, bestående av en 30 alnar lång stock med tunna på toppen. Den anses ha stått på Hävringes högsta punkt, kallad Stångklinten, som nu är ca 11 m över havet. Där stod troligen även det kummel som nämns i Månssons beskrivning. Båken kommer till Under det stora nordiska kriget i 1700-talets början förstördes många sjömärken längs Sveriges kuster. Efter freden 1721 var landets ekonomi dålig. Det var viktigt att få igång båttrafiken, nya sjökort ritades och kronan initierade byggande av ett stort antal känningsbåkar, som var billigare än fyrar. 1726 stadgades att båkarna skulle ligga under Amiralitetskollegiet. Landshövdingarna fick ansvar för byggande och underhåll av kronans sjömärken enligt direktiv från kollegiet. Ökande handel förstärkte behovet av markerade inseglingsleder till större städer, vars råd och handelsmän engagerade sig i byggande och underhåll av känningsmärken. Till en början byggdes båkar av timmer och ritningar utarbetades till ett slags standardtyper. Så småningom, och där förutsättningarna tillät, kom båkar att uppförs av sten och ritades av ledande arkitekter, bl a Carl Hårleman som också gjorde ritningar till fyrar. Då Hävringe blivit utan sjömärke 1747 inleddes en brevväxling mellan landshövding Bonde i Nyköping, viceamiral Ridderstolpe (chef för Stockholmseskadern) och i viss mån Amiralitetskollegiet i Karlskrona. Olika förslag till båk diskuterades, även ett alternativ av sten som förkastas p g a bristen på både lämplig sten och friskt vatten för murning. Bidrag till kostnaderna från Nyköpings borgerskap efterlystes. Efter olika turer undertecknade Bonde och Ridderstolpe 1749 ett kontrakt med handelsmannen Carl Arwedson i Nyköping, som erbjudit sig att bygga båken för det anslagna beloppet 3790 daler silvermynt. Arwedson byggde båken av trä på murad grund enligt den ritning han fått och med virke som kronan tillhandahöll. Stommen byggdes först upp på land, nedmonterades och fraktades ut till Hävringe.

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 10 En första besiktning av den uppförda båken gjordes i november 1751. Det konstaterades att båken var byggd enligt ritning men inte målad. Båken blev helt färdig 1752 och målades med vitt bälte för att skilja den från andra. Båken markerades på sjökort, användes för utkik och förvaring men stod öppen även för strandsatta. Utvecklingen från 1752 till 1900 Reparation och målning av båkens tak och sidor har utförts många gånger under årens lopp. Vissa av dessa var mera omfattande och finns dokumenterade i arkivhandlingar, bla från 1776 och 1822. Ombyggnadsplaner har funnits men förkastats. På 1840-talet diskuterades ett signalsystem mellan Hävringe och Oxelösund för information om behov av lotsar. Man gjorde experiment med duk och rörlig kula men det är oklart om systemet användes. Den första höga takprydnaden med kula och flöjel togs bort, troligen 1851, för att minska risken för åsknedslag och ersattes med stor kula av plåt direkt på takspetsen. Fyrteknikens utveckling medförde nya önskemål. År 1879 begärde kaptenen på en finsk ångare att en fyrlykta skulle ordnas på Hävringe för att visa leden till Oxelösund nattetid. Båken försågs med en s.k. siderallampa, en enkel apparat med två speglar och en lampa för rovolja eller fotogen. Ett par år senare flyttades den högre upp i båken och nya trappor med ledstänger byggdes för skötseln. Lampan lyste inte långt och byttes 1886 mot en linsapparat av mindre typ. Säkra uppgifter saknas om hus för lotsar på Hävringe i äldre tid. Som ersättning för en äldre, nedbrunnen vaktstuga byggdes 1813 en timrad stuga med stöd av kronan. Den reparerades eller ersattes 1837. En ny vaktstuga byggdes 1865. Naturlig hamn fanns inte på Hävringe och i äldre tid drogs båtar upp på stranden. Arbeten för hamn gjordes på västra sidan 1810 och 1822. Förbättring gjordes i slutet av 1800-talet. Arrangemanget med fyrapparat i båken upphörde 1891 då en fyrplats anlades på Hävringe. Ett kombinerat fyr- och bostadshus för fyrmästare byggdes efter ritning av fyringenjör J.Höjer och försågs med en medelstor linsapparat. Ca 40 m i SO placerades en mindre riktningsfyr, ritad av L. Fr. Lindberg, med en mindre linsapparat. Till fyrmästarhuset byggdes förråd, uthus, källare, dass och fähus. Vaktstugan från 1865 byggdes om till fyrvaktarbostad och gångvägar anlades. En ny vaktstuga (officiellt benämnd lotsuppassningshus) uppges ha byggts 1891 på nuvarande plats och vissa ändringar gjordes 1897. Förändringar från 1900 Större arbeten med hamnen gjordes 1922. Från 1920-talet byggde lotsarna stugor vid hamnen för jakt och fiske och för att deras familjer skulle kunna vistas på ön sommartid. Fyrvaktarhuset flyttades till en lägre plats omkring 1923 och byggdes om. Telefon installerades på Hävringe 1927 och fyrutrustning byttes ut 1938-1942. Under 2:a världskriget gjordes militära anläggningar på ön och hamnen förbättrades till stöd för fisket. Båkens vita bälte breddades på två sidor för att ge bättre ensmärke för en krigsled. Senaste större reparation av båken gjordes 1948 av fyra snickare från Mönsterås och Arkösund som lämnat sina namnteckningar i båken. Den fick då ny tak- och fasadpanel med nya luckor och fönster. Nuvarande kula med flöjel monterades på takspetsen.

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 11 Ett nytt övre fyrtorn med modern teknik byggdes 1948-49 och det nedre byggdes om och höjdes. Fyrtornet víd fyrmästarens bostad revs och bemanning av fyren upphörde. Vaktstugan för lotsar byggdes till och fick sitt nuvarande utseende på 1950-talet. Båken blev statligt byggnadsminnesmärke 1978. Hävringe avvecklades som lotsplats 1979 men båtmännen blev kvar till 1985. Hävringe elektrifierades 1980. Radarbevakning skedde till 1999, masten togs ned 2000-2001 och militära byggnader revs. Senaste ommålning av båken gjordes 1994, då också ny ekdörr monterades. Efter SFV:s övertagande av delar av förvaltningen gjordes upprustning av fyrmästar- och fyrvaktarbostäderna utvändigt år 2000. Viss reparation av båken har utförts 2005.

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 12 6. BESKRIVNING 6.1 Hävringe som helhet Hävringe är en klippö, omgiven av kobbar och skär, lösgjord från sambandet med fastlandet och med öppen kontakt med Östersjön och god utblick längs denna del av Sveriges ostkust. Hävringe har ett rikt fågelliv som häckningsplats för sjöfågel och som rastplats för flyttande fåglar. Ute bland kobbarna finns gott om gråsäl. Klipporna dominerar men här finns också ytterskärgårdens speciella växtlighet, från ettåriga växter på grusvallar närmast vattnet till etablerad artrikedom med inslag av träd och buskar i skrevor och skyddade sänkor. De två fyrarna norr om ön och den höga båken är Hävringes karaktärsbyggnader, synliga på långt håll. Vaktstugan är också väl synlig genom sin storlek och placeringen nära båken på öns högsta del. Fritt placerad längre österut framträder den tidigare fyrmästarbostaden med flera kvarvarande uthus. Mellan båken och fyrmästarbostaden ligger fyrvaktarhuset med ett par uthus i en sänka med vacker vegetation och planterade blommor. Sydöst om fyrmästarbostaden finns gamla odlingsytor, omgärdade med naturstensmurar. Mindre rester av försvarsanläggningar finns i mark på ön. På öns västra sida ligger hamnbassängen med litet inlopp mellan gjutna vågbrytare. Kring hamnen finns ett gytter av enkla små stugor och bodar. Ett fåtal stugor bryter mönstret genom större avstånd från de övriga. Vy över Hävringe, sedd österut från båken (fotomontage)

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 13 6.2 Hävringe båk Den beskrivning som författaren och konsthistorikern Karl Asplund gjorde 1931 ger en god bild av båken än idag: "Den har en sexkantig plan och inåt sluttande sidor samt spetshuv. Grunden är en manshög solid stenfot, från vilken de mäktiga hörnstolparna resa sig. Den i en sådan byggnad viktiga strävningskonstruktionen utgöres främst av tre kryss av väldiga bjälkar av omkring 14 meters längd, snedställda från hörn till hörn och korsande varandra på något olika höjd, vilket ger konstruktionen en oregelbunden och fantastisk karaktär. Alla hörnstolparna stöttas dessutom på lägre höjd av kortare strävor och förenas sinsemellan av kryss, och dessutom finnas tre system av horisontalbjälkar. En öppen trappa leder igenom detta virrvarr av bjälkar upp till övre rummet, som är försett med furugolv och fönsterluckor för utkiken och genom vilket en mittstock av samma typ som brukligt i väderkvarnar går upp till det som en enkel kyrkspira konstruerade takets spets." Jfr uppmätningsritning 1930 av Gösta Selling, bilaga, sid 23. detta virrvarr av bjälkar

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 14 Båken står på en klipphöjd ca 10,5 m ö h. Grunden är murad av sprängd gråsten och vitslammad. Enligt arkivuppgifter är den delvis fylld med sten. Golvet är belagt med bräder av varierande bredd och ålder, många med smidda spikar. Bräderna är lagda parallellt med respektive yttersidor på båken och bildar en figur som ett vanligt spindelnät. Golvbjälkar torde ligga radiellt. Väggarna står på kraftiga syllstockar. Vid hörnstolparnas infästningar i syllstockar ligger travar av sten för ytterligare stadga. Den strävkonstruktion som Asplund beskrev är gjord av stockar, flertalet ursprungliga, handbilade, med mått mellan 8"x8½" och 6"x6". Sammanfogningar är mestadels gjorda som olika klassiska träförband med ett mindre antal smidesdetaljer. Senare lagningar är avläsbara. Lagningar är avläsbara Stentravar vid hörnstolparnas infästningar i syllstockarna

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 15 Sammanfogning med klassiskt träförband Handbilad stock Golvläggning Del av konstruktionen sedd från ovan

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 16 Fasaderna är klädda med stående 1"x7" panel med 1"x3" lockläkt. Panelen är uppdelad i fyra längder som överlappar vid skarvar, se foton. Takfoten är inbrädad för minskat vindfång och med borrade runda hål i bräderna för luftning. Takpanelen är lika fasadpanelen och är lagd på papp på impregnerad panel. Takpanelen är rödfärgad och rödmålade plåtluckor finns på takytan, en rakt ovanför ytterdörren och en på motstående sida. Takspetsen är klädd med en rödmålad hätta av plåt. På toppen finns svart plåtkula och flöjel med årtalet 1751 (monterad 1948). Väggpanelen är till största delen rödfärgad med vitmålade band på fyra sidor. Näst översta panellängden är vitmålad mot SV och S medan bandet mot SO och NO har dubbel höjd. I utkiksplanet (i översta panellängden) finns utåtgående luckor och fönster på varannan av sidorna. Luckor är av rödfärgad spontad panel på naror och har något provisoriska stängningsanordningar. Fönster har enkla bågar och är vitmålade. Ingångsdörren är av 1" ekbräder på kraftiga naror och har äldre järnbeslag (utanpåliggande gångjärn och skjutregel). Den utvändiga trappan är en sentida träkonstruktion med några äldre smidesdetaljer och står direkt på klippan. Fasad mot N och NV Fasad mot S och SO

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 17 Ingångsdörr Inbrädad takfot med hål för luftning

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 18 Inre trappor är av trä med steg infällda i vangstycken och har enkla träräcken med överliggare. I utkiksplanet finns enkla brädväggar kring ett rum med luckor vid golv och innanför dessa två rörliga metallramper, enligt uppgift avsedda för raketavfyrning. I arkiv finns tillstånd daterat 1962 från Sjöfartsstyrelsen till Kungl. Marinförvaltningen för installation av "telemateriel" och upptagande av luckorna, som sitter överst i det vitmålade fasadbandet och är klädda med panel lika fasad. Villkor för tillståndet var att båken skulle förses med åskledare. Sådan finns och löper ned längs fasaden mellan luckorna. Jordtagsledning går ned i mark. Inga tekniska installationer finns inne i båken. I båken finns en mängd äldre och nyare signaturer med årtal för reparationer och besök. Vissa av de äldsta uppges dessvärre vara övermålade då man torkat av penslar på stolparna. Äldre kulor och flöjel förvaras inne i båken, liksom diverse material. Inre trappa Utkiksplanet

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 19 Stock med signaturer, klotter och diverse material Äldre kula Flöjel

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 20 7. LITTERATUR OCH KÄLLOR Litteratur "Sveriges fyrplatser", Dan Thunman, Sjöfartsverket/Riksantikvarieämbetet 2000. "Svenska Kulturbilder", Sigurd Erixon och Sigurd Wallin, Fjärde bandet, del VII & VIII, 1931: artikeln "Hävringe båk och lotsplats" av Karl Asplund. "Hävringe, Oxelösund och lotsning", Anders Fröman, 2000. Årsboken "Sörmlandsbygden" - 1982: "Hävringe kallar ", Rolf Wohlin. - 2002: "Hävringe båk 250 år arkiven berättar", Anders Fröman. Arkiv Riksarkivet Sjöfartsverkets arkiv Riksantikvarieämbetet, ATA Sörmlands läns museums arkiv Muntliga uppgifter Fritidsboende på Hävringe, främst lotsen Lars Sandin, Oxelösund. Johnny Söderlund, Maritim Kultur, som dokumenterat äldre sjömärken för Statens Maritima Museer med stöd av RAÄ. 8. BILAGOR Plan av Hävringe med bebyggelse m m, skala 1:2500. Ritning av båken 1875, L.Fr. Lindberg. Sektion, uppmätning 1930, G. Selling. Beslut om byggnadsminnesmärke 1978

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 21

Ritning av Hävringe Båk 1875, L.Fr. Lindberg D 608:9 HÄVRINGE BÅK 22

Sektion genom Hävringe Båk, uppmätning 1930, G. Selling D 608:9 HÄVRINGE BÅK 23

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 24

D 608:9 HÄVRINGE BÅK 25