4 Konsekvenser av utredningens förslag

4 Konsekvenser av utredningens förslag Enligt 14 kommittéförordningen (1998:1474) gäller att om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, för kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, ska en beräkning av konsekvenserna redovisas. Om förslagen innebär samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, ska dessa redovisas. Leder förslagen till kostnadsökningar eller intäktsminskningar för staten, kommuner eller landsting, ska utredningen även innehålla finansieringsförslag. Enligt 15 kommittéförordningen ska konsekvenserna av förslagen beskrivas om de har betydelse för den kommunala självstyrelsen. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten eller för det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män samt för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. Regeringen kan med stöd av 16 kommittéförordningen ange ytterligare krav på vilka konsekvensbeskrivningar som ska finnas i ett betänkande. Av utredningens direktiv framgår att utredningen särskilt ska beakta de administrativa konsekvenserna för berörda företag och att förslag ska utformas så att företags administrativa kostnader hålls så låga som möjligt. Vad gäller redovisning av förslagets konsekvenser för företag, ska utredaren samråda med Näringslivets regelnämnd. I det följande redovisas konsekvenserna för statens uppgifter och kostnader, konsekvenser för myndigheter samt konsekvenser för företag med avseende på anpassning till EU:s regelverk, ansvar och ansvarsfördelning, ersättnings- och kostnadsfrågor, konsekvenser för konkurrens och konkurrenskraft samt effekter för biodling, vattenbruket och transportföretag. Utredningens förslag 507

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 bedöms inte ha några särskilda konsekvenser för det kommunala självstyret, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen. Beträffande frågan om förslagens konsekvenser för brottsligheten eller det brottsförebyggande arbetet behandlas den i samband med att konsekvenserna av utredningens förslag om sanktionsavgifter och straffbestämmelser redovisas. 4.1 Är smittsamma djursjukdomar ett offentligt åtagande? Utredningen diskuterar i del A, avsnitt 3.1 om det är ett offentligt åtagande att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar. Utredningens slutsats är att det inte kan vara ett ansvar för det offentliga att reglera och vidta åtgärder mot smittsamma djursjukdomar i allmänhet. Det är i första hand producenternas ansvar. Utredningen anger emellertid flera omständigheter som innebär att det offentliga måste reglera och ingripa mot sådana smittämnen i djurhållningen och bland vilda djur som utredningen betecknar som allmänfarliga. Utredningens slutsats är att det är nödvändigt för vissa smittsamma djursjukdomar med ett offentligt åtagande för förhindra oacceptabla följder för bl.a. folkhälsan, landets internationella åtaganden, jordbrukets ekonomi och miljön. 4.1.1 Behöver djursmittspolitiken ändras? Bedömningen av utredningens förslag underlättas av om det ställs i relation till konsekvenserna av att inga förändringar görs. En oförändrad djursmittspolitik innebär att de problem och behov av förändringar som har lyfts fram i utredningens direktiv kvarstår. Direktivet pekar bl.a. på att statens kostnader för djurhälsopolitiken måste bli mer förutsägbara och att kostnaderna ska minska. Hur statens kostnader kommer att utvecklas vid en oförändrad djursmittspolitik är som utredningens analys visar inte möjlig att besvara. Det finns dock inte något som tyder på att kostnaderna skulle minska för staten vid en oförändrad politik. Utredningens analys visar emellertid att oavsett om djursmittspolitiken förändras eller inte så kommer förutsättningarna för politiken att ändras. Som utredningen visar är det inte längre möj- 508

Konsekvenser av utredningens förslag ligt för den svenska staten att upprätthålla karantänsbestämmelser och andra restriktioner vid införsel av levande djur från EU:s medlemsländer. En avveckling av de nuvarande bestämmelserna måste sannolikt ske ganska omedelbart för att undvika ett rättsligt förfarande av kommissionen. Det förändrar på ett avgörande sätt djursmittspolitikens förutsättningar. Med en anpassning av införselreglerna, utan att andra ändringar görs, kan staten inte begränsa att t.ex. grissjukdomen PRRS kommer in i landet men varje gång smittan påvisas ska den med epizootilagens regler utrotas ur landet. Enligt en beräkning utförd inom Jordbruksverket kan det samhällsekonomiskt lönsamt att bekämpa ett utbrott av PRRS vartannat år om det omfattar högst en procent av grispopulationen 1. Effekterna av ett oförändrat regelverk men med ändrade införselregler kan således innebära, om inga andra åtgärder genomförs, att riskerna för att nya smittor kommer in i landet ökar. Det kan bl.a. medföra kraftigt ökade statliga utgifter för smittskyddsbekämpning. Utredningen bedömer att djursmittspolitiken inte kan vara oförändrad vid en anpassning av införselreglerna till EU:s regelverk på området. 4.2 Förslagets konsekvenser för statens uppgifter och statens kostnader Utredningens förslag innebär att den svenska djursmittspolitiken för djur förändras. Djursmittspolitiken inriktas på hantering av de risker som djursmittor kan innebära. Det lägger ett större ansvar på de verksamheter som har att beakta sådana risker, dvs. främst djurhållningen. Statens roll förändras och förtydligas. Statens övergripande ansvar för bekämpning av allvarliga djursmittor kvarstår. Förslaget innebär också att, 1. de allmänfarliga djursmittorna beslutas av riksdagen. Det lägger ett större ansvar på regeringen att ta fram underlag för riksdagens beslut om allmänfarliga djursmittor, 2. en myndighet, SVA, får ansvaret för att övervaka det epidemiologiska läget inom djurpopulationen, 1 Hur mycket får PRRS-bekämpningen kosta?, rapport 2009:4, Jordbruksverket. 509

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 3. folkhälsobevakningen ges en större tyngd genom att det till SVA knyts ett formellt samverkansorgan för zoonosfrågor med representation från berörda myndigheter, 4. ökade resurser till zoonosarbetet vid SVA, 5. den offentliga kontrollen ökar och tillförs resurser. Staten minskar också sitt aktiva deltagande vid utbrott av allmänfarliga djursmittor och andra djursjukdomar. Statens kostnader för djursmittspolitiken minskar. Det sker främst genom att statens ersättning till djurägare vid bekämpning av allmänfarliga djursmittor minskar genom ändrade ersättningsregler. 4.2.1 Den statliga djursmittspolitiken Förändringarna i den statliga djursmittspolitiken får konsekvenser för riksdagens och regeringens uppgifter. Riksdagen ska besluta om vilka djursmittor som ska betecknas som allmänfarliga. Det ger riksdagen samma roll på djursmittsområdet som den i dag har ifråga om smittsamma sjukdomar på humanområdet. För Regeringskansliet blir det en ny uppgift att förbereda beslut om smittor som ska underställas riksdagen för beslut. Regeringskansliet ska också ta initiativ till att nya smittor som kan utgöra ett allvarligt hot mot människors hälsa och jordbrukets ekonomi utreds. Det kan betyda att Regeringskansliets resurser inom smittskyddsområdet behöver förstärkas. Utredningens förslag innebär bl.a. att statens djursmittspolitik skiftar från åtgärder vid gränsen till åtgärder på besättningsnivå i form av förebyggande åtgärder. Det är en konsekvens av att nuvarande bestämmelser om karantän vid införsel från andra medlemsländer måste avvecklas. Det är också en konsekvens av att smittskyddsmedvetenheten på besättningsnivå i dag inte har den önskade nivån och att en höjning är nödvändig för att kunna bibehålla ett gott smittläge inom animalieproduktionen. Utredningens förslag ska ses mot den här bakgrunden men det är inte möjligt att bedöma om åtgärderna är tillräckliga för att bibehålla det goda smittläget i landet. Klart är emellertid att om ingenting görs för att motverka konsekvenserna av att karantänsbestämmelserna avvecklas och att förbättra smittskyddsmedvetenheten inom djurhållningen kan det på 510

Konsekvenser av utredningens förslag sikt bli svårt att upprätthålla en smittskyddsnivå motsvarande dagens. Den vikt som utredningen lägger vid förebyggande åtgärder på besättningsnivå kommer att ställa krav på kontrollåtgärder. En viktig konsekvens av utredningens förslag är att den offentliga kontrollen på gårdsnivå måste förbättras och tillföras tillräckliga resurser. Samtidigt ska riskerna inte överdrivas. Det bör understrykas att det i medlemsländerna kontinuerligt vidtas insatser för att förbättra smittläget inom animalieproduktionen. Insatserna har också varit framgångsrika, vilket framgår av utredningens material. Sveriges livsmedelsproduktion sker inom ramen för den inre marknadens regelverk vilket är en viktig förutsättning för den nationella djursmittspolitiken. Statens möjligheter att ingripa mot smittsamma djursjukdomar ändras. I dag kan staten ingripa med tvingande åtgärder för att bekämpa flera smittsamma djursjukdomar utan att behöva kompensera djurhållaren för de kostnader eller förluster som ingripande medför. Den möjligheten begränsas enligt förslaget. Staten får i princip bara möjlighet att ingripa med tvingande åtgärder mot enskild djurägare för smittämnen som av riksdagen kategoriseras som allmänfarliga. För andra smittämnen som inte betecknas som allmänfarliga kan staten främja frivilliga åtaganden från djurägarna genom att organisationer inom djurhälsoområdet med lagstöd kan erhålla rätt att anordna hälsoprogram. Staten kan också bidra till programmen med finansiellt stöd. Staten kan också stödja forskning om smittämnen som kan vara aktuella att bekämpa i djurhållningen. Skulle ett nytt smittämne påvisas i landet har staten möjlighet att vidta tvingande åtgärder mot enskild. Ett sådant beslut måste emellertid så snart som möjligt följas av ett beslut om att smittämnet ska kategoriseras som allmänfarligt om bekämpningen fortsätter. Beslutsunderlag avseende smittämnet ska i så fall underställas riksdagen. Utredningens förslag innebär att fler smittämnen än i dag kategoriseras som allmänfarlig. Det betyder inte att fler smittämnen omfattas av ett statligt åtagande utan att de smittämnen som staten anser ska bekämpas ges en mer enhetlig hantering och tydligare redovisning. Konsekvenserna för staten är att statens möjligheter att agera mot enskild begränsas och blir mer förutsägbar för den enskilde djurägaren. Förslaget leder till ökad rättssäkerhet. Staten tar ett mer tydligt ansvar för övervakning av smittsamma djursjukdomar. En särskild myndighet, SVA, ges i uppdrag att följa det epidemiologiska läget inom djurpopulationen. Förstärkningen och formaliseringen av 511

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 hanteringen av zoonoser innebär att staten stärker sin inriktning mot smittor med betydelse för folkhälsan. Det innebär en formell utvidgning av statens ansvar inom folkhälsoområdet eftersom ett sådant uppdrag saknas i dag. Sammantaget kommer statens åtagande preciseras och minska. Enskilda företag ges större utrymme att inom ramen för lagstiftningen anpassa den egna verksamheten till myndigheters beslut. 4.2.2 Statens kostnader Dagens hantering av djursjukdomar innebär kostnader för enskilda djurägare, för företag inom animalieproduktionen och för staten. Det regelverk för hantering av smittsamma djursjukdomar som utredningen föreslår kommer också att innebära kostnader för staten och företag samt för djurägare inom animalieproduktionen. Statens kostnader för djursmittspolitiken minskar. Det sker i första hand genom att ersättningsreglerna till djurhållare vid bekämpning av smittsamma djursjukdomar ändras. En del av kostnadsminskningen för staten sker genom att stöd till näringens program för organiserad hälsokontroll trappas ned och avvecklas. Kostnader för den offentliga kontrollen kommer att öka. Utredningen föreslår att ändringen av ersättningsreglerna vid utbrottsbekämpning gradvis införs under tre år. Den fulla effekten av utredningens förslag beträffande statens kostnader kommer därför att realiseras fyra år efter det att utredningens förslag har trätt i kraft. Vissa kostnader kan också minska på myndighetsnivå, främst hos Jordbruksverket. Den totala kostnadsminskningen för verket till följd av utredningens förslag är dock marginell. Verket kommer bl.a. att få ökade kostnader för att ta fram underlag och rådgivning kring biosäkerhetsplaner samt för godkännande av branschriktlinjer inom djurhälsoområdet. Som utredningen har redovisat är det inte möjligt att på ett rimligt sätt prognostisera kostnaderna för sjukdomsbekämpning. Utredningen har också visat att kostnaderna för staten direkt kan påverkas av hur staten väljer att hantera en viss smitthantering. Beräkningarna av de statliga kostnaderna för smittbekämpningen utgår därför från den genomsnittliga statliga utgiften under tioårsperioden 1999 2008. Den genomsnittliga årliga kostnaden för övervakning, bekämpning, djurhälsoprogram, stöd till biodling kan uppskattas till cirka 170 512

Konsekvenser av utredningens förslag miljoner kronor. Till beloppet borde läggas kostnaderna för offentlig kontroll. Den offentliga kontroll som utförs avseende Jordbruksverkets föreskrifter om att förebygga zoonoser och om olika former av organiserad hälsokontroll är begränsad. Offentlig kontroll avseende epizooti-, zoonos- och provtagningslagstiftningen saknas i stort sett. Den uppföljning som görs av beslut riktade till en anläggning är i allt väsentligt en del av det operativa arbetet. Utredningen bedömer att i dag är kostnaden för den offentliga kontrollen försumbar. Utredningens förslag kommer, när förslaget är fullt genomfört, att belasta statsbudgeten med cirka 95 miljoner kronor för motsvarande uppgifter. I beloppet ingår bl.a. kostnader för offentlig kontroll på cirka 17 miljoner kronor. Kostnaden för kontrollen kan komma att minska successivt då erfarenheterna från de nya biosäkerhetsplanerna hos djurägare och kontrollansvariga myndigheter har ökat. Det successiva genomförandet av utredningens förslag samt vissa övergångskostnader innebär att kostnaderna under en treårsperiod blir högre för statens budget än 95 miljonerna kronor. Första året i det nya systemet kommer att fordra ytterligare 19 miljoner kronor, ett belopp som minskar till 14 miljoner år 2 och till 7,55 miljoner kronor år 3. 4.3 Förslagets konsekvenser för myndigheter Det är framför allt två myndigheter som påverkas av utredningens förslag; Jordbruksverket och SVA. Förslaget får betydelse även för länsstyrelsernas uppgifter inom den offentliga kontrollen. Indirekt påverkas också andra myndigheter som Livsmedelsverket, SMI och Socialstyrelsen. Konsekvenserna bedöms dock bli begränsade och behandlas inte i detta sammanhang. 4.3.1 Jordbruksverket Jordbruksverkets uppgifter påverkas av utredningens förslag beträffande: övervakning av smittsamma djursjukdomar, beslut om allmänfarliga djursmittor, 513

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 frivilliga hälsoprogram och samverkan med organisationer inom djurhälsoområdet, biosäkerhetsplaner, ändrade rutiner vid bekämpning av smittsamma djursjukdomar, avveckling av karantänsbestämmelserna, sanktionsavgifter och ändrat budgetanslag. Uppgiften att övervaka djursmittor preciseras. Jordbruksverkets uppgifter för övervakning av smittsamma djursjukdomar flyttas till SVA. SVA hanterar, enligt förslaget, övervakningsuppgiften på eget ansvar men ska samråda med Jordbruksverket. Veterinärers och laboratoriers anmälningsplikt för vissa djursmittor ska ske till SVA. SVA kan utforma anmälningsplikten som en del i smittövervakningen. Anmälan om misstanke om epizootier görs i praktiken redan i dag till SVA och utredningens förslag innebär att det faktiska förhållandet formaliseras. SVA blir skyldig att informera Jordbruksverket om misstänkta och påvisade allmänfarliga djursmittor. I dag måste SVA informera och begära tillåtelse av Jordbruksverket för att kunna gå vidare med provtagning vid misstanke om allmänfarlig djursjukdom. Utredningens förslag bör innebära snabbare handläggning vid misstanke om allmänfarliga smittämnen om SVA själv kan fatta beslut om provtagning och analys. Om resultatet av analysen eller på grund av annan information, SVA bedömer att det föreligger risk för utbrott av en allmänfarlig djursmitta ska Jordbruksverket omedelbart informeras. Sammantaget kommer SVA:s formella övervakningsuppdrag att innebära ett tydligare statligt ansvar för smittövervakning inom djurområdet. För Jordbruksverket är förändringen av marginell betydelse från resurssynpunkt. Konsekvenserna för budgeten behandlas nedan. Jordbruksverket beslutar i dag om de smittämnen som ska omfattas av epizootilagens och zoonoslagens regelverk. Förslaget innebär att riksdagen beslutar om de allmänfarliga djursmittorna på förslag från regeringen. Det begränsar Jordbruksverkets möjligheter att ingripa mot smittsamma djursjukdomar till vad som har beslutats av riksdag och regering. Jordbruksverket kan dock under vissa förutsättningar ingripa mot ett smittämne som inte tidigare har påvisats i landet med stöd av skyddsklausulen i djursmittslagen. Förändringarna innebär att verkets smittskyddsarbete måste anpassas. Större vikt måste läggas vid att tillsammans med andra berörda myndigheter ta fram underlag för regeringen om vilka djursmittor 514

Konsekvenser av utredningens förslag som bör klassificeras som allmänfarliga. Den eventuella försvagning av verkets möjligheter att ingripa mot smittsamma djursjukdomar som inte är allmänfarliga får vägas mot den ökade rättssäkerheten för enskilda djurägare. Jordbruksverkets smittskyddsarbete inom animalieproduktionen måste i fortsättningen bygga på frivilliga åtgärder. Utredningen föreslår att de delar av lagen om kontroll av husdjur m.m. som ger organisationer inom djurområdet rätt att med stöd av lagen starta frivilliga hälsoprogram förs över till djursmittslagen. Möjligheten för Jordbruksverket att med stöd av provtagningslagen föreskriva om obligatorisk provtagning, avlivning av djur m.m. upphör. Ansvaret för djurens hälsa och åtgärder för att förbättra djurhälsan läggs tydligare på djurägaren och den oklarhet om vad som är djurägarens och vad som är statens ansvar försvinner. Detta ligger också i linje med utredningens inriktning om att stärka de förebyggande åtgärderna inom djurhållningen. Utredningens förslag om att djurhållare måste upprätta biosäkerhetsplaner är en generell åtgärd för att stärka smittskyddet på gårdsnivå. Jordbruksverket kan genom föreskrifter bidra till att biosäkerhetsplanerna anpassas efter olika produktionsinriktningar. Jordbruksverket bör också genom rådgivning och stöd till olika näringsorganisationer främja ett aktivt arbete med biosäkerheten inom animalieproduktionen. En annan viktig uppgift blir att i samråd med Livsmedelsverket godkänna branschriktlinjer med syfte att stärka näringens smittskyddsarbete. Sammantaget kommer det att leda till ett bättre smittskyddsarbete inom all animalieproduktion. Jordbruksverket har fortsatt det operationella ansvaret för att bekämpa utbrott av allmänfarliga djursmittor. Verkets uppgifter förändras och koncentreras mot åtgärder för att motverka smittspridning. Förändringarna är mest långtgående när det gäller spärrsmittor, främst salmonella. Verkets uppgifter vid ett salmonellautbrott är liksom i dag att upprätta spärrar och häva spärra samt smittspårning. Det är dock djurägaren själv som ansvarar för att nödvändiga åtgärder som saneringsplan utarbetas och genomförs. I dag fastställer verket årligen mellan 30 och 40 saneringsplaner vid salmonellautbrott. Den uppgiften upphör. Verket får ett tydligare ansvar att smittspåra i samband med att ett fall av allmänfarlig djursmitta. Jordbruksverkets uppgifter förändras endast marginellt när det gäller bekämpning av åtgärdssmittor jämfört med verkets uppgifter enligt epizootilagen. Den mer påtagliga skillnaden i förhållande till 515

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 dagens situation när det gäller både spärrsmittor och åtgärdssmittor finns på ersättningssidan. Regeländringen innebär att verkets uppgift att hantera ersättning vid utbrottsbekämpning minskar. Avvecklingen av nationella krav på karantänsförfarande vid införsel av djur från andra medlemsländer minskar behovet av karantänsanläggningar. Verksamheten har huvudsakligen finansierats genom avgifter och avvecklingen innebär minskade arbetsuppgifter för verket. Införande av sanktionsavgifter innebär ett enkelt, snabbt och förutsägbart system för att beivra mindre överträdelser av regelverket. Det är dock nya uppgifter för Jordbruksverket inom djursmittsområdet. Sammantaget innebär utredningens förslag att Jordbruksverkets uppgifter minskar inom smittskyddsområdet. En del nya uppgifter tillkommer men totalt sett innebär det en något minskat behov av resurser. Det är dock fråga om marginella förändringar och utredningen avstår från att närmare precisera omfattningen av det minskade resursbehovet. Utredningen återkommer till budgetkonsekvenserna nedan. 4.3.2 Statens veterinärmedicinska anstalt - SVA SVA:s uppgifter förändras till följd av förslaget: SVA får ett formellt ansvar att övervaka det epidemiologiska läget inom djurpopulationen, vid SVA inrättas ett formellt samverkansorgan för samarbete med berörda myndigheter på zoonosområdet, SVA tillförs resurser för övervakning och för arbetet med zoonoser i samverkansgruppen SVA får rätt att utfärda föreskrifter och SVA får uppgifter som kontrollmyndighet Huvuddelen av den övervakning som SVA genomför görs på uppdrag av Jordbruksverket. Övervakningen är i allt väsentligt styrd av EU:s regelverk och är bl.a. en följd av tilläggsgarantier och reglerna för sjukdomsfrihet. SVA ska på grundval av vetenskaplig kompetens, besluta om hur övervakning ska genomföras samt analysera och sprida information om förekomsten av smittämnen inom djurpopulationen. En internationell trend är att behovet av kompetens och på vetenskaplig grund utförd övervakning inom djursmittsområdet ökar. 516

Konsekvenser av utredningens förslag För att kunna genomföra övervakningen behöver SVA rätt att utfärda föreskrifter. Den uppgiften har SVA inte i dag vilket förutsätter viss administrativ förstärkning och även viss juridisk kompetens. SVA har landets mest kvalificerade laboratorium för analys och diagnos av smittsamma djursjukdomar. I stort sett all misstanke om epizootiska smittämnen analyseras av SVA. Flera analyser ställer krav på hög vetenskaplig kompetens. Det ställer stora krav på SVA:s möjligheter att upprätthålla hög kompetens hos personalen. Den uppgiften försvåras av myndighetens starka beroende av externa finansiärer. Det begränsar myndighetens förutsättningar för en långsiktig resursuppbyggnad. Utredningen föreslår att de medel för övervakning som Jordbruksverket förfogar över förs över till SVA. Utredningen har i del A, avsnitt 3.7.5 behandlats frågan om det föreligger risk för att konkurrensen snedvrids mellan SVA:s laborativa verksamhet och privata laboratorier om SVA ges egna medel för den laborativa verksamheten. Utredningens slutsatts är att SVA:s verksamhet saknar i stor utsträckning motsvarighet på den privata markanden och att det i praktiken inte föreligger någon risk för att privat verksamhet skulle förfördelas. Utredningen konstaterar dock att SVA har också viss rutindiagnostik, vaccinberedskap m.m. som det också kan vara möjligt för andra laboratorier svara för. Utredningen föreslår att frågan utreds vidare. Zoonossamverkan vid SVA ges en författningsmässig reglering och förstärks. I dag sker en informell zoonossamverkan mellan berörda myndigheter som huvudsakligen är av informativ karaktär. Genom att samverkan formaliseras blir det ett tydligt uppdrag för SVA. Det innebär uppgifterna ökar för SVA. SVA tilldelas medel för arbetet i samverkansgruppen. Det bör anges i regleringsbrevet hur stor andel av SVA:s anslag som ska användas för zoonossamverkan. Det innebär en ny anslagsutgift. För de myndigheter som samverkar med SVA inom zoonosområdet formaliseras samverkan kring zoonosfrågan. Det kan innebära ett visst ökat resursbehov hos de berörda myndigheterna men sannolikt av marginell betydelse med hänsyn till att det i dag förekommer en informell samverkan kring dessa frågor. 517

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 4.3.3 Förslagets konsekvenser för myndigheternas anslag Det är främst Jordbruksverkets anslag som påverkas av utredningens förslag. SVA tillförs nya anslagsmedel medan det nuvarande anslaget inte ändras. Utredningen har föreslagit att Jordbruksverkets nuvarande budgetanslag, 1:6 och 1:7, ersätts med ett nytt anslag Åtgärder mot djursmittor. Det nya anslaget, Åtgärder mot djursmittor, föreslås få tre fasta och en tillfällig anslagspost: anslagspost 1 Bidrag till bekämpning av allmänfarliga djursmittor. anslagspost 2 Övervakning av djursmittor. anslagspost 3 Bidrag till verksamhet för förebyggande av djursmittor. anslagspost 4 Tillfälligt anslag för vissa övergångsåtgärder. Anslagsposterna 1 och 3 samt 4 disponeras av Jordbruksverket, med undantag för ett mindre belopp som ska kunna disponeras av SVA för analyskostnader vid misstänkta utbrott av allmänfarliga djursmittor. Anslagsposten 2 disponeras av SVA. 4.3.4 Jordbruksverkets anslagspost; Bidrag till bekämpning av allmänfarliga djursmittor Utgångspunkten för att beräkna anslagspost 1, Bidrag till bekämpning av allmänfarliga djursmittor, är den nuvarande anslagsposten 1:7 i Jordbruksverkets budget, Bidrag till bekämpande av smittsamma djursjukdomar. Beräkningen utgår från anslagets genomsnittliga förbrukning åren 1999 2008. Den valda tioårsperioden representerar stora variationer i utnyttjandet. Det genomsnittliga beloppet innefattar kostnader för omfattande utbrott men även mindre kostnader för t.ex. att avfärda sjukdomsmisstankar. Anslagsposten 1:7, Bidrag till bekämpande av smittsamma djursjukdoma,r används bl.a. för att betala ersättning till djurägare och till andra än djurägare. Ersättning till djurägare utgår för saneringskostnader, djurvärde och produktionsförluster. Ersättning till andra än djurägare utgår till utredande veterinär för provtagning, framtagning av saneringsplan, information till djurägare, godkän- 518

Konsekvenser av utredningens förslag nande av sanering m.m. Även laboratoriekostnader för analyser av prover vid misstanke om en sjukdom som ska bekämpas eller vid spärrförklaring ersätts. Utredningens förslag innebär att de statliga ersättningsreglerna förändras. För åtgärdssmittor och spärrsmittor svarar staten för kostnader för veterinärer och laboratorieanalyser för att konstatera smitta samt för att upprätthålla och häva spärr. För åtgärdssmittor ersätter staten dessutom djurvärdet när djur avlivas efter beslut av myndigheten samt för transport och destruktion av kadavren. Staten svarar också för att en åtgärdsplan upprättas och följs av djurägaren. Produktionsförluster och saneringskostnader omfattas inte av statlig ersättning. Ersättning till djurägare för djurvärdet hos avlivade djur Under perioden 1999 2008 utbetalades i genomsnitt knappt 12 miljoner kronor per år till djurägare som ersättning för avlivade djur. För de smittor som utredningen klassificerar som åtgärdssmittor var beloppet cirka 2,5 miljoner kronor i genomsnitt per år. Kostnader för djurvärdet vid salmonellautbrott (med undantag för viss fjäderfäproduktion), utbrott av IBR, paratuberkulos och PRRS har räknats bort. För dessa smittor uppgick den genomsnittliga ersättningen till djurägare för avlivade djur per år till cirka 9,5 miljoner kronor 2. Utredningens förslag innebär att fler sjukdomar i vattenbruket hänförs till åtgärdssmittor. Detta ökar den beräknade genomsnittliga kostnaderna något. Vidare kan kostnader tillkomma för ersättning vid beslut om avlivning som en säkerhetsåtgärd i vissa speciella fall. Mot bakgrund av beräkningen ovan och eventuellt tillkommande kostnader för avlivning av djur som en säkerhetsåtgärd, uppskattar utredningen kostnaden för att ersätta djurägare för avlivade djur i samband med att en åtgärdssmitta bekämpas till cirka 4 miljoner kronor per år. Ett belopp av 4 miljoner kronor ska således tillföras anslagsposten 1. 2 Utredningen har bedömt att 20 % av ersättningsbeloppen till djurägare för salmonella hos fjäderfä avser sådan verksamhet kring avelsbesättningar och kläckerier där hantering av smittan enligt utredningens förslag ska ske med reglerna om åtgärdssjukdomar. 519

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 Ersättning för veterinärkostnader De veterinära kostnaderna har i genomsnitt under 10-årsperioden uppgått till knappt 5 miljoner kronor. Dagens veterinärkostnader består delvis av kostnader för att ta fram och godkänna saneringsplanering. Utredningens förslag om att djurägaren ska ansvara för saneringen innebär att eventuella planer för saneringen också ska tas fram av denne. Med beaktande av utredningens förslag om statens ansvar att besluta om spärrar och andra restriktioner för att minimera risken att smittor sprids, bedömer utredningen att de lägre veterinärkostnader för saneringsplaner delvis uppvägs av ökade kostnader för att besluta och upprätthålla restriktioner när djursmittor misstänks eller har konstaterats. Utredningens förslag innebär också att fler smittämnen kategoriseras som åtgärdssmittor än vad som epizootilagen respektive zoonoslagen omfattar. Av redovisningen i del B, avsnitt 7.2.1 framgår att veterinärkostnaderna de tre sista åren i tioårsperioden 1999 2008 har varit betydligt högre än tidigare år. Kostnadsökningen beror dels på att utgifter för de veterinära kostnaderna i samband med att salmonella spreds via foder år 2003 har kostnadsförts under periodens tre sista år, dels på utgifter för omfattande veterinära insatser under blåtungebekämpningen. I beräkningen av det genomsnittliga beloppet för veterinärkostnader som förbrukats under tioårsperioden har därför beaktats tillfälligt ökade veterinärkostnader. Utredningens förslag innebär att kostnader för paratuberkulos och PRRS ska räknas bort vid beräkningen av ett nytt anslag för ersättning för veterinärkostnader. De veterinära kostnaderna för dessa två smittor var begränsade och ökar genomsnittskostnaden för tioårsperioden med endast cirka 0,1 miljoner kronor. Mot bakgrund av beräkningen ovan bedömer utredningen att cirka 5 miljoner kronor för veterinära kostnader bör tillföras anslagsposten 1. Ersättning till laboratorier Den genomsnittliga kostnaden för laboratorier under tioårsperioden 1999 2008 uppgår till cirka 8 miljoner kronor per år. Laboratoriekostnaden har för vart och ett av de sista tre redovisade åren överstigit 8 miljoner. Laboratoriekostnaderna för salmonella hos svin uppgick till cirka 8 miljoner under två av åren och härrör 520

Konsekvenser av utredningens förslag sig till stor del från det foderorsakade utbrottet några år tidigare. För år 2008 drar laboratoriekostnader för blåtunga upp kostnaderna med drygt 4 miljoner. Utredningen bedömer att större utbrott eller krav på omfattande åtgärder kan föranleda tillfälligt ökade laboratoriekostnader även i framtiden. I det genomsnittliga beloppet för laboratoriekostnader under tioårsperioden har beaktats sådan tillfällig ökning. I beräkningen av en ny anslagspost har liksom tidigare kostnader för paratuberkulos och PRRS räknats bort. Laboratoriekostnaderna för dessa två smittämnen uppgick i genomsnitt till cirka 1 miljon kronor. Mot bakgrund av beräkningen ovan ska cirka 7 miljoner kronor för laboratoriekostnader tillföras anslagsposten 1. Utredningens förslag innebär att SVA ska förfoga över medel som behövs för analyser som syftar till att avfärda eller bekräfta en smitta. Detta innebär att en del av beloppet ska tillföras SVA för analyser kring misstänkta smittor. Den genomsnittliga kostnaden för att avfärda epizootimisstankar uppgår enligt beräkningarna i del B, avsnitt 8.2 till cirka 2,3 miljoner kronor per år. Utredningen bedömer att cirka hälften av kostnaderna för de avfärdade misstankarna kan hänföras till laboratoriekostnader, dvs. drygt 1 miljon kronor per år. Utredningen föreslår att anslagsposten 1 tillförs 7 miljoner kronor för laboratoriekostnader i samband med utbrott av allmänfarliga djursmittor. Av beloppet ska 2 miljon kronor tillföras SVA för analyser inför statens åtgärder vid misstankar om allmänfarliga djursmittor. De återstående 5 miljoner kronorna förs till Jordbruksverket för kostnader i anslutning till bekämpningsåtgärder. Övriga kostnader Posten övriga kostnader avser utgifter för att anlita extern personal vid bekämpning, behov av tillfälliga lokaler, inhyrda fordon etc. Som utredningen redovisar i del B, kapitel 7 kostnadsfördes under perioden på anslagsposten övrigt också räntebetalningar från ett lån i Riksgälden avseende det foderrelaterade utbrottet några år tidigare. Övriga kostnader har uppgått till i genomsnitt drygt 7 miljoner kronor per år. Huvuddelen av kostnaderna avser utgifter under de tre åren 2006 2008. Det gäller övriga utgifter i samband med att blå- 521

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 tunga, salmonella, aviär influensa m.m. bekämpats. Det resterande beloppet motsvarar cirka 3,5 miljoner kronor varav cirka 1,5 miljoner avser de tre åren 2006 2008. Utredningen bedömer att det för beräkning av ett nytt anslag inte finns anledning att fullt ut budgetera för denna kostnad. Sammantaget bedömer utredningen att 1 miljoner kronor ska tillföras anslagsposten 1 för övriga kostnader. Sammanställning av förslag till anslagspost; Bekämpning av allmänfarliga djursmittor Beräkningen ovan innebär att anslagsposten, Bekämpning av allmänfarliga djursmittor, bör uppgå till 17 miljoner kronor. För jämförelsens skull redovisas de genomsnittliga kostnadsposterna för tioårsperioden 1999 2008. Tabell 4.1 Nuvarande och beräknade statliga kostnader för bekämpning av allmänfarliga djursmittor (kronor) Total Genomsnitt 1999 2008 Budget för nytt anslag Ersättning till djurägare Djurvärde 11 737 616 4 000 000 Saneringskostnader 21 308 746 0 Produktionsförlust/fördyring 25 330 633 0 Övrigt 61 570 0 Ersättning till andra än djurägare Veterinärkostnader 4 995 279 5 000 000 Laboratoriekostnader 7 578 122 7 000 000 * Övrigt 7 249 971 1 000 000 Summa 78 261 937 17 000 000 * varav 2 miljoner kronor ska disponeras av SVA. Jordbruksverket disponerar 15 miljoner kronor för bekämpning av allmänfarliga djursmittor. För analyser i anslutning av misstanke om allmänfarliga djursmittor disponerar SVA 2 miljoner kronor. 522

Konsekvenser av utredningens förslag 4.3.5 Anpassning av ersättningsreglerna Utredningen föreslår att det nya ersättningssystemet vid utbrott av allmänfarliga djursmittor introduceras successivt under en period av tre år. Det nya ersättningssystemet är i kraft fr.o.m. det fjärde året. Anpassningen som innebär att viss ersättning lämnas för saneringskostnader och produktionsförluster omfattar endast de allmänfarliga djursmittor som utredningen kategoriserar som åtgärdssmittor. Utredningen föreslår att Jordbruksverket får disponera 5 miljoner kronor år 1 för sådana kostnader, 5 miljoner kronor år 2 samt 2,55 miljoner kronor år 3. Beloppen förs upp som en tillfällig anslagspost 4 till det föreslagna nya anslaget. 4.3.6 Jordbruksverkets anslagspost; Bidrag till verksamhet för förebyggande av djursmittor Utgångspunkten för att beräkna anslagsposten, Bidrag till verksamhet för förebyggande av djursmittor, är anslagsposterna 1, 2 och 4 i anslaget 1:7, Bidrag till bekämpande av smittsamma djursjukdomar samt anslagsposten 2 i anslaget 1.6, Djurhälsovård. Statliga medel som, enligt utredningens bedömning, går till åtgärder för att förebygga djursmittor finns både inom anslaget 1:6 och anslaget 1:7. Jordbruksverket lämnar medel från anslaget 1:7 till Svenska Djurhälsovården och SVA för att öka kunskap om EHEC och hur smittämnet ska hanteras. Utredningen föreslår att 4,5 miljoner kronor sätts av för bidrag till verksamhet som avser antibiotikaresistens och andra zoonotiska smittämnen hos djur. Medlen ska tilldelas SVA och användas för verksamheten i samverkansgrupp kring zoonoser som utredningen föreslår inrättas vid SVA. En granskning av de ansökningar som ligger till grund för Jordbruksverkets beslut om fördelning av anslagsmedel indikerar att cirka 5 miljoner kronor kan hänföras till insatser för att öka kunskapen om och hanteringen av olika smittor. Drygt 1 miljon kronor kan hänföras till metodutveckling. Medel för utbildning och blandad verksamhet med förebyggande inriktning uppgår till 9 10 miljoner kronor. Till anslagsposten för förebyggande verksamhet bör vidare föras medel till obduktionsverksamheten. Obduktioner inom obduktions- 523

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 verksamheten är ett subventionerat stöd till djurhållningen för att utreda sjukdomsproblem i besättningen eller för att uppfylla försäkringsvillkor. De obduktioner som genomförs till följd av ett direkt beslut från myndigheter för underlag i djurskyddsärenden eller för hantering av åtgärder kring allmänfarliga djursmittor ryms inom andra anslag. Behovet av att övervaka smittsamma djursjukdomar tillgodoses främst genom skyldighet att rapportera resultatet från obduktionerna till den ansvariga myndigheten. Utredningen bedömer att Jordbruksverket bör disponera 20 miljoner kronor för anslagsposten, Bidrag till verksamhet för förebyggande av djursmittor. 4.3.7 Ersättning till organiserad hälsokontroll under en övergångstid på två år Jordbruksverkets direkta medverkan i olika program som har stöd i lagen om kontroll av husdjur upphör. Det operativa ansvaret för programmen har de berörda djurhälsoorganisationerna. Staten avvecklar bidraget under en tvåårig övergångsperiod. Utredningen har föreslagit att Jordbruksverket får disponera 12 miljoner kronor år 1 för sådana kostnader och 6 miljoner kronor år 2. Beloppen förs upp som en tillfällig anslagspost 4 till det föreslagna nya anslaget. 4.3.8 Särskilda bidrag till anordnande av utbildning rörande biosäkerhet under en övergångstid på tre år Utredningens förslag innebär ökade krav på kunskaper om biosäkerhet och hur djurdjursmittor kan förebyggas på gårdsnivå hos djurägaren eller djurhållaren. Utredningen har föreslagit att ekonomiskt stöd bör lämnas för utbildning med inriktning mot biosäkerhetsåtgärder. Utbildningen bör genomföras i två delar. Den ena riktar sig direkt till den enskilda djurhållaren och ska syfta till att ge underlag för djurägaren att kunna identifiera risker i sin djurhållning. Den andra riktar sig till anläggningar inom samma område eller med likartad risk som syftar till att visa på olika åtgärder som kan vidtas för att reducera olika identifierade risker. Utredningen föreslår att det under tre år avsätts sammanlagt 10 miljoner kronor för utbildning av djurägare i att utarbeta biosäkerhetsplaner. Medlen bör anslås enligt följande: år 1 avsätts 2 mil- 524

Konsekvenser av utredningens förslag joner kronor, år 2 avsätts 3 miljoner kronor och år 3 avsätts 5 miljoner kronor. Medlen disponeras av Jordbruksverket och fördelas till olika utbildningsanordnare efter ansökan. 4.3.9 SVA:s anslagspost; Övervakning av djursmittor Utredningen föreslår att SVA ska ansvara för den aktiva övervakningen av allmänfarliga djursmittor och sådana smittor som ska övervakas bland djur enligt EU:s regelverk. SVA ska också besluta om de djursmittor som ska omfattas anmälningsplikt och utarbeta system för att använda informationen från de anmälningspliktiga djursmittorna i övervakning. I ansvaret ingår också bl.a. att sprida information. För detta ska SVA tilldelas anslagsmedel. Utgångspunkt för beräkning av SVA:s anslagspost för övervakning av djursmittor är anslagsposterna 1, 2 och 4 i anslag 1:7, Bidrag till bekämpande av smittsamma djursjukdomar. Utredningens förslag om övervakning i del A, avsnitt 3.7.1 innebär att den aktiva delen av övervakningen ska inriktas mot allmänfarliga djursmittor och de smittor som ska övervakas enligt EU:s regelverk. Anslagsmedel för sådan övervakning lämnas till flera olika myndigheter, företag och organisationer av Jordbruksverket. Fiskhälsan AB får bl.a. medel för provtagning av Koiherpesvirus, SVA får medel för flera olika smittor; Svenska djurhälsovården AB får medel för bl.a. Aujeszkys sjukdom hos svin och Svensk Mjölk Ek.för. får medel för bovin leukos. Jordbruksverket har även medel för egna beslut om provtagning av bl.a. aviär influensa och BSE. Utredningen bedömer att exklusive beloppen till TSE-tester, fiskhälsokontroll och hönshälsokontroll gick cirka 10 miljoner kronor till övervakning av allmänfarliga djursmittor år 2008 enligt utredningens definition. Inom ramen för Hönshälso- och fiskhälsokontrollen görs också övervakning av olika smittor där några inte räknas till allmänfarliga djursmittor. Dessa två verksamheter tilldelades år 2008 sammanlagt drygt 4 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för övervakning av blåtunga efter avslutad vaccinationskampanj. Utredningen bedömer sammantaget att övervakning av smittor enligt EU:s regelverk, exklusive TSE, kan bedömas uppgå till 14 miljoner kronor. Kostnaderna för TSE-övervakningen har av Jordbruksverket i budgetunderlaget för åren 2011-2013 beräknats till 15 miljoner kronor. 525

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 Utredningen har föreslagit att SVA också ska tilldelas medel för tillfällig övervakning av andra smittor. Det kan gälla övervakning av trikiner bland vilt eller andra zoonoser som påverkar människors hälsa. Det är utredningens bedömning att dessa medel primärt ska användas för övervakning av zoonoser men att det kan finnas behov att även övervaka andra djursmittor. Utredningen föreslår att högst 4 miljoner avsätts för tillfällig övervakning. Den närmare inriktningen på den övervakning av smittsamma djursjukdomar som erfordras ska tas fram av SVA i dialog med Jordbruksverket och övriga berörda myndigheter. SVA bör i mån av medel också beakta de önskemål som djurhälsoorganisationer eller andra har på relevant information om smittsamma djursjukdomar. Utredningen bedömer att SVA bör disponera 33 miljoner kronor för anslagsposten, Övervakning av djursmittor. 4.3.10 Zoonossamverkan vid SVA Utredningen föreslår att det vid SVA ska inrättas en samverkansgrupp för zoonosfrågor. Verksamheten finansieras över SVA:s budget och det bör i regleringsbrev fastställas de belopp som ska tillföras zoonossamverkan vid SVA. Utredningen föreslår att 2 miljoner kronor avsätts för att upprätthålla en kvalificerad sekretariatsfunktion, mötesverksamhet m.m. för samverkansgruppen. Utredningen har vidare i det föregående föreslagit att de medel om cirka 4,5 miljoner kronor som i dag anvisas för zoonosfrågor genom villkor för anslagsposten 2 i anslag 1:7 Bidrag till bekämpande av smittsamma djursjukdomar tillförs den formaliserade zoonossamverkan. Utredningens föreslår sammantaget att SVA:s verksamhet med zoonossamverkan tillförs 6,5 miljoner kronor per år under verksamhetens tre första år. 4.3.11 Den offentliga kontrollen Utredningen har föreslagit att den offentliga kontrollen ska utföras av länsstyrelsen. Utredningen föreslår vidare att Jordbrukverkets rätt att delegera kontrolluppgifter till länsstyrelsen upphör. Många av företagen som omfattas av regelverket är små och omfattas i nuläget av få regler. För att inte öka den administrativa bördan mer 526

Konsekvenser av utredningens förslag än nödvändigt är det angeläget att så långt möjligt samordna kontrollen av biosäkerhetsplaner m.m. med annan kontroll som görs i anläggningen. Kontroll av biosäkerhetsplaner ska ske genom dokumentkontroll och annan kontroll på plats. För offentlig kontroll i samband med bekämpning av åtgärdssmittor svarar Jordbruksverket. Utredningen har i del A, avsnitt 3.9.2 föreslagit att den delen av den offentliga kontrollen ska finansieras med budgetmedel. Kostnaden för det utökade kontrollansvaret bedömer utredningen till 17 miljoner kronor, ett belopp som torde minska på sikt. Medlen får fördelas till länsstyrelserna efter behov i respektive län. Den offentliga kontrollen omfattar all djurhållning som sker i någon form av näringsverksamhet, i större omfattning eller för förevisning. Kostnaderna har beräknats på följande sätt. Det totala antalet objekt som omfattas av reglerna är stort. Utredningen har bedömt att kravet på biosäkerhetsplan ska begränsas till djurhållare som bedriver djurhållning i näringsverksamhet eller i övrigt håller djur i större omfattning. Vidare bör de som håller djur för förevisning omfattas av kravet på biosäkerhetsplaner. Det innebär att många som bedriver verksamhet med uppstallning av hästar, kennlar och djurparker ingår förutom alla jordbrukets produktionsdjur, biodling och vattenbruk. Det är således svårt att uppskattat det exakta antalet djurhållare som omfattas av det nya regelverket. Av det totala antalet utgör heltids sysselsatta som har produktionsdjur en liten andel. Dessa är sannolikhet färre än 5 000. I det följande lämnas i räkneexemplets form en uppskattning på den ungefärliga kostnaden för den offentliga kontrollen av biosäkerhetsplaner m.m. Offentlig kontroll av biosäkerhetsplaner m.m. Kontrollkostnaden har översiktligt beräknats till 1 000 kronor per timme. Jordbruksverket beräknar att kostnaden för kontroll av bl.a. djurskydd är cirka 800 kronor/tim. Det kan krävas mer kvalificerad expertis för kontroll av biosäkerhetsplaner. Tidsåtgången för varje kontroll kan väntas minska då djurägare och kontrollanter upparbetat rutiner m.m.. Tidsåtgången är beräknad med utgångspunkt att kontrollen kan samordnas med annan kontroll. 527

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 A. Heltidsföretag med jordbrukets produktionsdjur: 5 000 företag Utgångspunkt:10 procent av företagen i denna grupp kontrolleras. Tidsåtgången är 8 timmar, inklusive besök i fält och dokumentation. Årlig kontrollkostnad: 4 miljoner kronor B. Små företag med jordbrukets produktionsdjur: 55 000 företag Utgångspunkt: 5 procent av företagen i denna grupp kontrolleras. Tidsåtgången är 4 timmar, inklusive besök i fält och dokumentation. Årlig kontrollkostnad: 11,0 miljoner kronor C. Stora företag med sällskapsdjur: 1 000 företag Utgångspunkt: 10 procent av företagen i denna grupp kontrolleras. Tidsåtgången är 8 timmar, inklusive besök i fält och dokumentation. Årligkontrollkostnad: 0,8 miljoner kronor D. Innehavare av få sällskapsdjur: 70 000 Utgångspunkt: 1 procent av företagen i denna grupp kontrolleras. Tidsåtgången är 2 timmar, inklusive besök i fält och dokumentation. Årlig kontrollkostnad:1,4 miljoner kronor Summa årlig kontrollkostnad: 17,2 miljoner kronor Kontroll vid sjukdomsutbrott Vid sjukdomsutbrott blir kontrollåtgärderna av annan karaktär. Det är då det primära att kontrollera och följa upp de åtgärder som företaget är ålagt att utföra i åtgärdsplanen. Det är ett litet antalet anläggningar varje år där en konstaterad smitta föranleder att anläggningen spärras och åtgärder vidtas. För åtgärdssmittor kommer staten att ha ansvar för att kontrollera att den beslutade åtgärdsplanen genomförs och att smitta inte sprids. 528

Konsekvenser av utredningens förslag Kontroll görs av dokumentation av genomförda åtgärder liksom av den praktiska hanteringen. Eftersom Jordbruksverket är operativt ansvarig för åtgärdssmittorna bör verket också utföra den offentliga kontrollen av att beslutade åtgärdsplaner genomförs. Vid spärrsmittor är situationen annorlunda men även här sker en obligatorisk kontroll av spärrade anläggningar. Statens uppgift är att säkerställa att spärrbeslutet upprätthålls. Den offentliga kontrollen av detta liksom den offentliga kontrollen av det förebyggande arbetet ligger på länsstyrelsen. Kostnader för kontrollarbete vid sjukdomsutbrott är svåra att beräkna eftersom frekvens och omfattning varierar beroende på vilken smitta som konstaterats, utbrottets storlek och faktiska förhållanden på anläggningen. Översiktliga beräkningar med utgångspunkt från tidigare år tyder på att den årliga kontrollkostnaden i genomsnitt kan uppgå till cirka 1,0 miljoner kronor. 4.4 Sammanfattning av nytt anslag för åtgärder mot djursmittor samt övriga kostnadsförslag Utredningens förslag om nytt anslag för åtgärder mot djursmittor jämte övergångskostnader åskådliggörs i tabellen nedan. Anslaget föreslås få tre fasta och en tillfällig anslagspost: anslagspost 1 Bidrag till bekämpning av allmänfarliga djursmittor. anslagspost 2 anslagspost 3 Övervakning av djursmittor. Bidrag till verksamhet för förebyggande av djursmittor. anslagspost 4 Tillfälligt anslag för att vissa övergångsåtgärder. Anslagsposterna 1, 3 och 4 disponeras av Jordbruksverket, med undantag för ett mindre belopp som ska disponeras av SVA för analyskostnader vid misstänkta utbrott av allmänfarliga djursmittor. Anslagspost 2 disponeras av SVA. 529

Konsekvenser av utredningens förslag SOU 2010:106 Tabell 4.2 Nytt anslag för åtgärder mot djursmittor. Anslaget är fördelat på anslagsporter för den fleråriga övergångsperioden (kronor) Anslag Benämning Belopp (kr) År 1 År 2 År 3 År 4 1:x Åtgärder mot smittsamma djursjukdomar 89 000 000 84 000 000 77 550 000 70 000 000 1:x.1 Bidrag till bekämpande av allmänfarliga djursmittor 17 000 000 17 000 000 17 000 000 17 000 000 - Villkor medel disponeras av Jordbruksverket för bekämpning av allmänfarliga djursmittor 15 000 000 15 000 000 15 000 000 15 000 000 - Villkor varav disponeras av SVA för analyser kring misstankar om allmänfarliga djursmittor 2 000 000 2 000 000 2 000 000 2 000 000 1:x.2 Övervakning av smittsamma djursjukdomar 33 000 000 33 000 000 33 000 000 33 000 000 - Villkor medel får användas av SVA för obligatorisk TSEövervakning* 15 000 000 15 000 000 15 000 000 15 000 000 - Villkor varav högst 4 miljoner kr får disponeras av SVA för tillfällig övervakning av zoonoser m.m. 4 000 000 4 000 000 4 000 000 4 000 000 1:x.3 Bidrag till verksamhet för förebyggande av smittsamma djursjukdomar 20 000 000 20 000 000 20 000 000 20 000 000 Varav Jordbruksverket får ta i anspråk högst 7 miljoner kr för obduktionsverksamhet 7 000 000 7 000 000 7 000 000 7 000 000 1:x.4 Övergångskostnader 19 000 000 14 000 000 7 550 000 0 Bidrag till de verksamheter som har bedrivits med stöd av den upphävda lagen om kontroll av husdjur. 12 000 000 6 000 000 0 0 Bidrag till anordnande av utbildning rörande biosäkerhet 2 000 000 3 000 000 5 000 000 Ersättning för saneringskostnader och produktionsförluster 5 000 000 5 000 000 2 550 000 0 * Jordbruksverket har i budgetunderlaget för 2011 2013 angett kostnaderna för TSE-övervakningen till 15 miljoner kronor per år. 530