OM DET GODA LIVET I SÖDRA JÄMTLAND MAGAZINET FRÅN STORSJÖBYGDEN TILL LJUNGDALSFJÄLLEN ÅRG 4 2013 Följ med till SÖLVBACKAS DRÖMFISKE Nu är det FRITT FRAM FÖR ODJURSFORSKNING I SVENSTAVIK HOVERBERGSGROTTAN EN UR-HÄFTIG UPPLEVELSE Klövsjö-Vemdalens 18-hålsbana EN RIKTIG FAVORIT! PALTBRÖD OCH POTATISBAKELSER i Börtnan GRÄFTÅVALLEN Vinterparadis för hela familjen MÖT GÄRDSGÅRDS- BYGGARNA i Sandnäset REPORTAGE UPPTÄCK & UPPLEV FISKE RECEPT ANNONSGUIDE
sid.32 sid.16 sid.9 sid.36 sid.52 Innehåll Berg i mitt hjärta...5 Trolsk stämning i Hoverbergsgrottan...9 Hisnande vyer på Hoverbergstoppen...13 Golfhimlen på jorden?...16 Konsten att få leva där man vill...20 Sölvbacka strömmar en riktig kronjuvel... 24 Fiskrika vatten i överflöd...30 En riktig (mar-)dröm...32 Hagastöra från Sandnäset...36 Hjärtat i Gräftåvallen...42 Spårprofil med stil...46 Öring på fäbodvis...47 Hallå där...49 Fantasi och forskning...50 Upplev & Upptäck...52 Annonsguiden...58 Turistinformation...67 sid.30 sid.42 FOTO: JIMMY KRISTOFFERSSON Magazinet Berg ges ut av Yman & Olsson Mediaproduktion, Fjällvägen 10, 842 32 Sveg, tel. 0680-132 00, www.ymanolssonmedia.se Redaktör och ansvarig utgivare Bosse Yman, bosse@ymanolssonmedia.se Grafisk form och layout Yvonne Olsson, yvonne@ymanolssonmedia.se Omslagsfoto Joachim Lagercrantz TRYCK Sörmlands Grafiska Upplaga 27.000 ex.
Berg i mitt hjärta Det känns alltid bra att komma till Berg! Efter varje turné på olika håll i landet känns det bra att komma tillbaka. Kanske beror det på att jag är uppväxt här och på senare år valt att flytta tillbaka hit. Det måste vara något med fjällen, sjöarna, luften, färgerna, skogen och det öppna, vackra jordbrukslandskapet. Människorna och deras goda humör. Kulturen! Här finns så mycket av kultur. Sång och musik, mathantverk, uppfinningsrikedom och överlevnadskonst. Upplevelser på alla plan. Att på nära håll i en glest befolkad kommun kunna njuta av lokalproducerade varor, som till exempel ost, bröd och öl, trä, keramik och glas, konst, musik och ibland teater, det är livskvalitet. Att som barn få gå i en skola som inte är alltför stor och där man också kan delta i en mycket bra kul turskola ger en trygg, inspirerande och utvecklande uppväxtmiljö. Här är vi som de flesta andra fast kanske mera helhjärtat och intensivt. Föreningslivet blomstrar och engagerar många människor inom alla möjliga områden. Vi har kultur i form av fäbodar, museer, hembygdsgårdar, välvårdade kulturhus och samlingslokaler i varenda liten by. I Oviken, där jag bor, finns det två stråkorkestrar, ett spelmanslag, fem körer, dansband, coverband, trubadurer, konstnärer och skådespelare. Dessutom flera andra grupper inom kulturområdet. En sådan stor verksamhet stärker själen för både utövare och publik. Musiklivet kulminerar på sommaren då Ovikenveckan arrangeras. En festival med ett mycket digert och omväxlande program som bjuder på både nationella och lokala artister. Veckan innehåller bland annat konserter, konstutställningar och de populära fäbodfrukostarna. Ovikenveckans publiksiffra brukar uppgå till omkring 7.000 besökare. Alltså ungefär lika många som invånarantalet i hela kommunen. Ingen storstad i världen kan jämföra sig med en sådan uppslutning! I december 2012 öppnades Storsjöodjurscentret i Svenstavik. Här kan du uppleva mystiken kring detta kända undervattensfenomen. Med avancerad teknisk utrustning kan du följa Storsjöodjurets förehavanden och uppleva vittnesberättelser från många som sett det. Spana ut över vattnet kanske har du tur och får se något som ger dig en upplevelse för livet. I Bergs kommun spirar företagandet, idrottslivet, kulturlivet, friluftslivet, sport och idrott, jakt och fiske sida vid sida. Men det finns gott om plats för mer av utveckling och företagande. Vi välkomnar dig som besökare! Kanske stannar du längre nästa gång? Bengt-Eric Norlén Violinist MAGAZINET BERG 5
Vandra längs över Skandinaviska halvön Under medeltiden sökte sig stora ska ror pilgrimer till Olof den heli ges grav i Nidarosdomen i Trondheim. Några av dåtidens vik ti gaste vägar ser du här på kartan. Mycket långa sträckor har under senare år röjts och markerats. Idag är män niskor åter på vandring längs de urgam la lederna! Pilgrimslederna bjuder till både eftertanke och äventyr på dina egna villkor. Välj strapatsrikare etapper, där du vilar i vindskydd eller tält. Eller välj ut några platser i närheten, som du besöker över dan. Information om pilgrimsle derna, kartor och kalendarier hittar du på hemsidan. Med stöd av www.pilgrimsleder.se 6 MAGAZINET BERG
Välkommen till HOVERBERGSGROTTAN Öppen dagligen 1/6-31/8 kl. 10-20 Entré 50:- Barn under 12 år gratis CAMPING med elplatser Servicehus 300 meter till badplats! Tel. 070-6028495 www.hoverbergsgrottan.com Njut av en vidunderlig utsikt över Storsjöbygden tillsammans med sommarmat och äkta bakverk. Öppet 14 juni - 18 augusti. Öppettider 10.00 17.00 Upptäck Hoverbergets fina vandringsleder med nya skyltar. Vad är en vårdkase? Svaret finner du på en rolig vippskylt. Vandra till toppen från Hembygdsgården eller Hoverbergsgrottan, eller från Hoverbergstoppen till den spännande sprickbildningen Rämnan. Telefon: 070-510 85 75 Aktiviteter och meny: www.hoverbergstoppen.se Find us on Facebook. VÄLKOMMEN TILL STORSJÖODJURSCENTER I SVENSTAVIK I spaningscentralen och hypoteslabbet får du som nybliven eller erfaren odjursspanare hjälpa till i sökandet efter Storsjöodjuret och utveckla dina egna teorier om vad odjuret skulle kunna vara. Find us on Facebook När du löser entré får du ett medlemskort för odjursspanare som du använder på centret till lek och spaning under ett helt år! Öppettider och priser www.storsjoodjurscenter.se och Facebook - Storsjodjurscenter Ale Möller trio, Karl-Ove Mannberg, Brolle Rock n Roll on tour, Archi Jamt, Blue Mountain Boys och mycket mycket mer... Ovikenveckan.se 8 MAGAZINET BERG
Trolsk stämning i Hoverbergsgrottan Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz
De fuktiga väggarna skimrar i skenet från de färgade lamporna. Varje ojämnhet i urberget får ljuset att förändras och byta riktning det ser nästan ut som om berget lever. Högt ovanför oss ser vi dagsljuset spela genom ett litet hål i taket, men för svagt för att lysa upp det trolska rummet. Tunga vattendroppar faller då och då genom tomheten för att landa på gruset eller våra huvuden. Vi är på besök i en av de äldsta turistattraktionerna i Jämtland Hoverbergsgrottan. Att grottan fanns var det nog många som visste i 1800-talets Hoverberg. Att våga sig ned i mörkret för att utforska det okända, var en helt annan sak. Men 1897 återvände svensk amerikanen Jöns Väst till sin hembygd och fick höra om hålet i berget. Han hade varit med om betydligt större utmaningar i det nya landet, och saknade knappast det mod som behövdes. Med en fotogenlykta i handen lät han sig firas ned i mörkret och blev den förste att sätta sina fötter på Hoverbergsgrottans golv. Grottan fick en hel del uppmärksamhet och de som ägde marken insåg snart att de hade begåvats med en tillgång de inte hade räknat med. Det var min farmor som tog tag i det hela, berättar Jan- Olov Rödin, som idag äger hemmanet och är den som sköter och visar grottan. Grottan har blivit en familjeangelägenhet som går i arv. Fyra år efter Jöns Västs besök var Hoverbergsgrottan undersökt och man hittade en lämplig plats att ta upp en mera lättillgänglig öppning, än den i taket. Man installerade trappor och ledstänger, och slog ned pålar för att hänga upp alla de fotogenlampor som krävdes för att ge grottan tillräckligt ljus. Nu kunde Hoverbergsgrottan öppnas för allmänheten totalt är den hela 81 meter lång och med en takhöjd på 30 meter som mest är den Skandinaviens största klyftgrotta. Senare grottforskare har upptäckt att den faktiskt är hela 170 meter lång, men förlängningen kräver speciella färdigheter och utrustning och är ingenting för var och en. 10 MAGAZINET BERG
Den här grottan är helt unik! De första 80 metrarna räckte dock för att den nya sevärdheten skulle göra storsuccé. Några år efter förra sekelskiftet kunde Östersundsborna varje måndag under somrarna ta ångbåten för en lusttur till Hoverberg där tillfälle gavs att besöka grottan. Under vinterhalvåret bildas rejält med is på grottans väggar som gör den svårtillgänglig. Men i juni är det till räckligt isfritt för att den ska kunna öppnas igen och i slutet av sommaren har isen försvunnit helt. Och än idag är det många som letar sig till Hoverbergsgrottan. Jag brukar ha omkring 3.000 besökare varje sommar, säger Jan-Olov. Det är inga exakta siffror, för alla barn går ju in gratis. Vi har haft folk som har gift sig i grottan, det har spelats teater här och det har givits konserter. Så det är många genom åren som har följt efter i fotspåren efter Jöns Väst. Hoverbergsgrottan fick så småningom elektriskt ljus. Men även om det underlättade visningarna, så tyckte Jan-Olov att det förtog lite av den trolska stämning som skapades av fotogenlampornas sken. Så för några år sedan installerade han ett ljusspel i grottan led-lampor med grönt och rött ljus, som ska framhäva grottans omfång och struktur, men också skänka stämning åt besökarna. Det kostade en hel del, konstaterar Jan-Olov. Men jag tycker att det blev väldigt lyckat. Ljuset gör att man får helt nya upplevelser av grottan. Han ruvar på fler planer som ska kunna utveckla platsen ännu mer, men de behåller han än så länge för sig själv. Men Hoverbergsgrottan kommer att fortleva som attraktion, säger han. Den här grottan är helt unik! l MAGAZINET BERG 11
Njut av hisnande vyer runt Hoverbergstoppen
Från Hoverbergsgrottan kan man ta bilvägen runt berget och ända upp till toppen, för att äta eller fika men framför allt för att njuta av den enorma utsikten över södra Jämtland. Men ett bättre alternativ för den som har möjlighet, är att följa någon av vandringslederna till bergets topp. För naturen på Hoverberget är både spännande, variationsrik och dramatisk det är ingen slump att berget upphöjts till naturreservat! Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz De mäktiga granskogstäckta rasbranterna med sina lodräta klippväggar skapar ett livsrum för åtskilliga sällsynta växter och djur. Bergssidorna är som en illustrerad uppslagsbok över rödlistade mossor och lavar. Här häckar tornfalk, sparvhök, fjällvråk och hornuggla. Och bland älgar, rävar och harar smyger både grävling och lo. Men ändå är Hoverberget ett lättillgängligt friluftsom rå de som erbjuder naturupplevelser för alla åldrar. Länsstyrelsen har ordnat med både rastplatser och informationstavlor som ska hjälpa besökaren att få ut mer av vistelsen. Och högst upp finns Toppstugan och utsiktstornet perfekt både för utsikt och Storsjöodjursspaning. Bergets topp ligger på 548 meters höjd över havet. Toppen har använts ända sedan medeltiden. Här tändes vårdkasar för att varna för fientliga intrång som hotade traktens bondbyar. Och här vakade man under torrsomrar för att upptäcka skogsbränder. Utsiktstornet invigdes midsommaraftonen 1894, men på den tiden fick man vandra upp till toppen vägen byggdes först 1969 och Topp stugan två år senare. Bakom disken i Toppstugan hittar vi Elske van Haut, som fortfarande går i skolan, men sommarjobbar i Toppstugans servering. Hon flyttade till Hoverberg från Holland tillsammans med sina föräldrar för två år sedan. Och hon trivdes från första stund i sin nya tillvaro. Man kan inte annat än trivas, när man får bo i en sådan här miljö, säger hon. Och när hennes föräldrar, Anja och Lex van Haut, kommer för att hämta henne vid stängningsdags, kan de bara bekräfta. 14 MAGAZINET BERG
När vi kom hit till Jämtland första gången och fick se utsikten från Hoverberget så blev vi fullständigt betagna, säger Anja. Vi kunde inte sluta titta vi hade aldrig sett något så vackert. Vi drömde om att få bo här, men vi trodde aldrig att det skulle vara möjligt. Men så hittade vi ett hus till salu och nu bor vi faktiskt här i Hoverberg, i vårt paradis! Det känns som ett mirakel varje morgon när jag tittar ut genom sovrumsfönstret! Lex var affärsman i Holland och driver idag sin verksamhet från Hoverberg han räknar med att kunna komplettera med konsultuppdrag så småningom och han har fler idéer att realisera. Anja var förskollärare och hoppas kunna återvända till yrket, när hon lärt sig svenska lite bättre. För att åskådliggöra skillnaderna mellan Hol land och Sverige, berättar hon om ett tillfälle i sitt gamla land, när hon gick längs en lantlig väg med en liten grupp för skolebarn. Plötsligt fick de se ett rävgryt en bit innan för vägen och ville visa det för barnen mycket försiktigt för att inte störa rävarna. Vi tog några steg ut i gräset bredvid vägen för att se lite bättre. Men genast kommer markägaren springande, vilt skällande, och menar att vi inte har på hans mark att göra. Så är det att leva nere i Europa, där det inte finns någon allemansrätt. Förstår du att vi tycker att vi har ham nat i paradiset? l MAGAZINET BERG 15
KLÖVSJÖ-VEMDALEN Golfhimlen på jorden? Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz
Spåren efter nattens åskregn är borta. Över Vemdalsskalet hänger fortfarande några tunga moln, men här vid Utanbergsvallarna, Klövsjö- Vemdalens golfbana, har det klarnat upp till en strålande sommardag. De senaste tio minuterna har fler och fler golfare gjort sin vandring mellan klubb stugan och utslagsplatsen för första hålet. Det är tävlingsdag och den lokala Damtouren ska avgöras en uppgörelse mellan de närmaste grannklubbarna. Karin Fabricius från Svegs golfklubb värmer upp med några puttar på greenen intill utslagsplatsen, medan hon väntar på sina lagkamrater. I kanten av den glesa tallskogen som ramar in platsen, blommar rallarros, fibb lor och ljung. En försiktig vind från fjället rätar tillfälligt ut de tre flaggorna vid första tee: den svenska, golfförbundets och klubbflaggan. Helt perfekt väder för golf, konstaterar Karin. Lagom varmt och lite bris som håller insekterna borta. Helt suveränt! Hon lägger upp bollen på peggen, måttar noga och drämmer så till för kung och fosterland det gäller att avverka så många meter som möjligt av de 288 som är sträckan till det här par 4-hålet. För damer, vill säga. För herrarna är avståndet 50 meter längre. Vid utslagsplatsen hittar vi också Hans Strömberg, golfklubbens ordförande sedan 13 år. Till vardags är han lärare vid Härjedalens gymnasium i Sveg, men idag har han nålat fast brickan med texten Golfvärd på bröstet, och hälsar spelarna väl komna till golfbanan. Och det är en bana han är stolt över. Vi är nog rätt så många som anser att det här är den finas te golfbanan i Jämtlands län, säger han. Vi har ju aldrig haft ambitionen att skapa en bana för att få hit proffs touren, utan syftet har varit att skapa en trevlig tu ristbana. Och det har vi lyckats med. Det är en naturskön bana som är väldigt varie rad det finns inte två hål som är lika! I ÅR ÄR DET 20 år sedan den officiella invigningen den 24 juli 1993. Idén att bygga golfbana kom från hotell ägarna i området, som ville förbättra beläggningen under sommarsäsongen. Idag besöks banan av omkring 4.000 gäster under en säsong och 80 procent av medlemmarna i Klövsjö- Vemdalens golfklubb bor huvudsakligen på annat håll. Det har gjort att vi stått lite starkare än många andra golfklubbar, nu när vi är inne i en förhoppningsvis tillfällig MAGAZINET BERG 17
svacka i golfintresset, säger Hans. Vi överlever tack vare turismen. Men för att en golfklubb ska bli framgångsrik räcker det inte med en fin bana det vet Hans Strömberg. Jag brukar säga att en golfklubb vilar på fyra hörn som alla är lika viktiga. Du måste ha en bra tränare, du måste ha ett bra kansli, du måste kunna erbjuda en bra restaurang och banan måste vara bra. Till vår stora lycka har vi fyra stadiga hörn i den här klubben, och så länge vi har det kommer klubben och banan att vara fortsatt framgångsrik. Hans trollar fram en golfbil och erbjuder sig att skjutsa oss runt banan, så vi själva kan få en överblick. Och nog är det vackert så det förslår Klövsjöfjällen i fonden, skogsdungar som skiljer av varje hål och här och var små vattensamlingar. Vid femmans green kan man låta sig distraheras av det svanpar som häckar i tjärnen intill. Och nere vid sexans hål finns ett rävgryt. Solen värmer allt mer och en och annan svettpärla börjar visa sig i pannan på de tävlande som kämpar sig uppåt i den bitvis ganska starkt kuperade terrängen. Den som tror att golf inte ger motion måste nog tänka om. I varje fall när det handlar om fjällgolf. Trots att det pågår golftävling, är banan inte avlyst för andra spelare här finns plats för många fler. Marie- Louise Johansson och Claes-Göran Finné har åkt upp från Stockholm för att spela på sin favoritbana. Claes-Göran är före detta elitspelare i tennis en axelskada har satt stopp för vidare aktiviteter på tennisbanan, men han spelar i stället golf så mycket han hinner. Jag har nog spelat på de flesta golfbanor i Sverige, säger han. Men det här måste vara Sveriges vackraste golfbana! Här är så sagolikt fint. Claes-Göran och Marie-Louise är medlemmar i två golfklubbar den i Arlandastad som är deras hemmaklubb, men också här i Klövsjö-Vemdalen. Och de hymlar inte med vilken bana de föredrar. Banan här är ju så varierad att man kan spela 20 rundor i rad utan att tröttna, säger Claes-Göran. Så jag är här så ofta jag kan jag måste bara åka hem ibland, så jag kan packa om för nästa besök... l 18 MAGAZINET BERG
Man kan spela 20 rundor i rad utan att tröttna.
Konsten att få leva där man vill 20 MAGAZINET BERG
Är man i min ålder och bor i Börtnan så är det väl bara att konstatera att man inte är särskilt attraktiv på arbetsmarknaden. Men då måste man försöka hitta något annat sätt att överleva. Och nog finns det utvecklingsmöjligheter i Börtnan, bara man tänker efter lite. Det säger Gunnel Hennebo, företagaren som både driver sommarcafé, jobbar i skogen och bakar matbröd det sistnämnda så bra att hon til ldelades silvermedalj i SM i Mathantverk för ett par år sedan. Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz Har man en skogsgård som bas i tillvaron så är man lyckligt lottad, och det har Gunnel. Halvar Jöns-gården i Bört nan byggde hennes morfar upp på 1920-talet. Men skogsinnehavet är inte så stort att en familj kan leva bara på vad skogen avkastar, så Gunnel har tagit de jobb hon kunnat få som bidrag till försörjningen. Men avståndet till arbetsplatsen tenderade att bli längre och längre, samtidigt som Gunnels önskemål om att få vara hemma i Börtnan växte sig allt starkare. Så hon började fundera i andra banor. Jag gick en studiecirkel som hette Utveckla skogsgårdens affärer, och det var nog den som blev startskottet för mitt nya liv. Den gav mig massor av inspiration. Att det gällde att utnyttja turismen i någon form stod nog ganska klart från början. En stor del av trafiken mot Ljungdalen passerar ju Börtnan, vilket var en stor tillgång. Men det skulle bli slumpen som styrde utvecklingen. Min äldsta dotter Emma ville ha sommarjobb och föreslog att vi skulle öppna sommarcafé i mormors stuga. Så blev det, och Emma drev det som feriearbete för skolungdom ett par somrar. Under tiden hade hennes syster Elin hunnit upp till rätt ålder, och Emmas sommarcafé blev Elins sommarcafé under hennes år som skolungdom. Och när även Elin lämnat skolåldern, upptäckte vi att det stannade turister och frågade vart det lilla caféet tagit vägen... Av en slump hade de hamnat på banan nu återstod bara att utveckla verksamheten till något hållbart. Det där med brödbakningen var ju också en slump. Gunnel jobbade en vinter i Katrinastugan i skidbacken i Klövsjö. Hon tyckte att det vore erbarmligt tråkigt att servera gästerna fabrikstillverkat bröd. Tyvärr fanns det ingen ugn i Katrinastugan, så Gunnel började baka hemma i stället. Bara för att upptäcka att gästerna älskade hennes bröd och att efterfrågan sköt i höjden. Men jag insåg att det inte var någon bra lösning att sköta allt från hemmet, säger Gunnel. Jag behövde en lokal! Resultatet av allt detta blev att Gunnel köpte den nedlagda livsmedelsbutiken i Börtnan och byggde om den till café. Hennes affärsidé är att allt bröd, alla kakor och bakelser som serveras ska vara hembakta. Jag kan också erbjuda middagar till grupper som vill ha en bit mat. Mina döttrar hjälper till Emma är duktig i köket och Elin på att baka småbröd. Så vi kompletterar varandra. MAGAZINET BERG 21
Men är man uppvuxen i Börtnan så har man höga krav på matbrödet traditionerna är djupa och starka. Så Gunnel önskade sig en riktig bakugn en hel bakstuga om man ska vara ärlig för att kunna baka på allvar. Tunnbröd och paltbröd i många skepnader, men med ett gemensamt de skulle vara av högsta kvalitet. Så Gunnels sambo, Bo Lovén, fick börja riva ur det gamla stallet på Halvar Jöns-gården och lät mura upp en riktig vedugn. Och det är där Gunnel numera tillbringar allt mer tid. Om sommaren ryker det i skorstenen mellan 5 och 9.30, fem dagar i veckan, då Gunnel bakar innan sommarcaféet öppnar. Inför jul blir det varje dag. Hon säljer i sin egen butik och levererar fortfarande till Katrinastugan och till Börtnans Fjällfisk. Men jag vill inte ha för stor produktion det är viktigare att se till att kvaliteten blir den bästa. Och nog bakar hon kvalitetsbröd alltid. Juryns mo ti vering till silvermedaljen i SM i Mathantverk för hennes paltbröd är ren lyrik: Förföriskt vackert, blodrött mot sil vergrått. Fin krispighet med tydligt bett och mild väl ba lanserad smak. Det är klart att man blir glad när man får beröm, säger Gunnel. Och det sporrar till att försöka bli ännu bättre! Men livet är inte bara potatisbakelser och tunnbröd för Gunnel. Hon gillar också att sköta sin skog, och det handgripligen. Jag älskar att träffa människor, säger hon. Men jag gillar också att jobba med händerna. För åtta år sedan tog jag körkort på motorsåg det är jag stolt över! Så jag gallrar, röjer och planterar själv. Jag kunde inte mycket när jag började, men jag har lärt mig och nu känner jag mig trygg i min roll som skogsägare. Mycket tack vare skogsägarföreningen Norrskog, men också genom det kvinnliga nätverk jag tillhör. Och för några år sedan köpte jag en gammal Hemek i Älvdalen, så nu kan vi köra fram virket själva också. Ledig är Gunnel bara under älgjakten då blir det semester i några veckor. Ja, någon slags semester, för samtidigt samlar hon ju ihop alla älgben efter slakten för att göra buljong, till brödbaket. I höstas följde hon med på renslakt för att ta reda på blod till paltbröd, för leverans bland annat till restaurang Hävvi i Glen som specialiserat sig på samisk mat. Nog tycks det finnas att göra i Börtnan så det räcker och blir över... När vi sitter och pratar på Emma Brittas café, stannar det en bil med två unga män från Mälardalen. De presenterar sig som fiskare, men deras snus har tagit slut och de undrar var det finns någon kiosk där de kan köpa nya dosor. Gunnel ser lite beklagande ut när hon upplyser om att de antingen kan åka de 4 milen till Åsarna, eller de 5 milen till Ljungdalen. Ungdomarna ser närmast chockade ut, som om de tror att hon driver med dem. Till slut tvingas de inse att det är sant. Men jag undrar om det inte snart kan bli en ändring på utbudet i Börtnan. Finns det ett behov, så finns det också plats för en entreprenör. Och driftigt folk verkar det vara gott om i Börtnan. l 22 MAGAZINET BERG
Är man uppvuxen i Börtnan så har man höga krav på matbrödet traditionerna är djupa och starka.
Sölvbacka strömmar en riktig kronjuvel! Text: Bosse Yman Foto: Joachim Lagercrantz
När du köper ditt fiskekort och åker ut för att fiska, så tänker du nog mest på de där fiskarna som du ska landa. Eller också funderar du på om den utrustning du har är den rätta om betet är lagom stort eller om det har rätt färg. Men tänker du någonsin på de eldsjälar i fiskevårdsområdesföreningensom lägger ned massor av timmar utan er sätt ning, för att du ska få möjlighet att fiska? Och för att fisket i området ska bli bättre och bättre? Följ med oss till Sölvbacka strömmar och träffa några av dem som leder Storsjö fiske vårds område.
Egentligen skulle det inte finnas några strömmar att fiska i. Det är tidig morgon. Solens strålar har inte riktigt lyckats leta sig ned mot dammen i östra spetsen av Storsjön. Det är kallt i luften och rådimman bildar stråk över vattenvirvlarna i övre delen av Sölvbacka strömmar. Det ryker vid den lilla rastplatsen också, men den röken kommer från björkvedsbrasan på eldpallen. Det är kokkaffe på gång vi har stämt möte med Staffan Brandelius, ordförande för Storsjö FVOF. Och han har tagit med sig två av eldsjälarna i styrelsen Per Thure Åslund och Anders Wagenius för att berätta om deras arbete med fisket. Men först nu ska det bli en korvbit, och kaffe med bulle. Festmat, när den serveras till tonerna av Ljungan och med en värmande brasa framför ögonen. Storsjö är ett av de största av Jämtlands fiskevårdsområden och förvaltar fisket i det nordvästra hörnet av Bergs kommun, mellan Ljungdalen och Torsborg. Här finns fler än 50 sjöar och två mil av vilda strömmar området är känt för stor harr och grov öring. Det händer inte sällan att folk får öring på mellan 5 och 6 kilo i Storsjön, säger Staffan. Östra och västra Rotsjöarna är alldeles utmärkta öring- och rödingvatten. Men det är klart att Sölvbacka strömmar är vår kronjuvel de drar till sig fiskare från hela Sverige, och längre från än så. Egentligen skulle det inte finnas några strömmar att fiska i. Där vattnet idag virvlar mellan stenarna skulle Sydkraft ha byggt en kraftverksdamm med ett kraftverk vid utskovet. Regeringen hade gett tillstånd och Vattendomstolen hade ställt villkoren. Och byggjobbarna hade anlänt till platsen. Men bybornas starka protester letade sig för ovanlighetens 26 MAGAZINET BERG
Per Thure Åslund Staffan Brandelius Anders Wagenius skull hela vägen till Sveriges riksdag, och deras argument gjorde tillräckligt intryck för att sätta stopp för planerna. Med en rösts övervikt segrade älvräddarna, och regeringen köpte loss fallrättigheterna av kraftbolaget. Storsjöbornas kamp för sina BÄSTA fiskeströmmar skildrades i alla svenska massmedier, och fisket i Sölv backa blev plötsligt riksbekant. Reklamen gav snabbt resultat. Vid tiden för striden sålde föreningen fiskekort för knappt 34.000 kronor. Idag är man uppe i 250.000 kronor om året, eller 6.000 fiskedygn på området. Nu är det ju inte bara i Sölvbacka det fiskas, men visst kommer en stor del av förtjänsten från strömmarna, säger Staffan. I stort sett alla pengar som kommer in går tillbaka till fisket. Det kan vara nya dass, skyltar, gapskjul eller sopbodar som ökar den allmäna trevnaden för alla besökare. Men den största utgiftsposten är utsättning av fisk, för att komplettera bestånden i områdets vatten. Men här i Sölvbacka sätter vi aldrig ut fisk, säger Staffan. Det skulle kunna bli förödande för den öringstam som funnits etablerad här i årtusenden. För att få öringen att trivas bättre hjälper föreningen i stället till med biotopvårdsåtgärder i strömmarna. Nästan alla strömmande vatten var rensade på stenar, sedan den tid då man flottade virke under vårfloden. Resultatet blev att öringens ståndplatser försvann. Men genom att lägga tillbaka stora stenar i vattendragen kan man återskapa naturen som den en gång var. Om öringen slipper stå och kämpa i strömmen och i stället kan vänta på maten i lä bakom en sten, så växer den snabbare. Och större fisk vill alla ha. Sölvbacka strömmar åtgärdade vi på 1980-talet med väldigt bra resultat, berättar Per Thure Åslund. Han har varit med i styrelsen i 28 år och besitter ovärderliga kunskaper om fiskevattnen kring Storsjö. Sommaren 2010 försökte vi förbättra förhållandena i Skärkån också vi lade ned 95.000 kronor på att förbättra miljön för fisken. Vi har inte mätt resultatet än, men känner oss ganska säkra på att det kommer att ge bra effekt! Både Per Thure Åslund och Anders Wagenius bor i Storsjö, medan Staffan Brandelius bor i Svenstavik. Staffan jobbade tidigare åt SCA, som är den störste markägaren inom fiskevårdsområdet fiskerätten är ju kopplad till markinnehav. Han är numera pensionerad, men fortsätter att arbeta för Storsjöfisket. Jag trivs här uppe och åker ofta hit med min husvagn, säger han. Det är fantastiska människor i Storsjö det är lätt att få fram folk när man behöver hjälp! Och vi har ett väldigt bra samarbete med Storsjö Fiskecamp som både sköter fiske informationen och hjälper oss med praktiskt arbete som sophantering och tillsyn. När sländorna börjar kläcka på allvar kring midsommar är det också högvarv för fisket. Och visst finns det farhågor för att fisketrycket ska bli för högt. Eftersom det kommer så mycket folk hit och fiskar, så måste dom ju få fisk, säger Anders. Så än är det kanske inget problem. Men på sikt vore det inte så dumt om strömsträckan kunde förlängas. MAGAZINET BERG 27
Idag kommer fiskare ända från Baltikum, Polen och Tjeckien för att fiska i Sölvbacka. En stor del av Sölvbackaströmmarna ligger i Storsjön idag. Den damm som byggdes 1964 reglerar inne hållet i Storsjöns vattenmagasin vattenståndet har höjts rejält och strömmarna är dränkta. Idag höjs röster för att dammen ska rivas och Storsjön återställas till sin naturliga form. Då skulle man återigen kunna fiska i strömsträckorna vid sjöns utlopp och Sölvbacka strömmar skulle förlängas med två kilometer. Vi vet ju också att öringen står och stampar mot dammen när den vill upp och leka. Kunde vi återskapa de naturliga förhållandena för fisken, så skulle fisket bli ännu bättre, säger Anders. Plan B är att försöka få till en fisktrappa, så leköringen tar sig upp i sjön via den. Framtiden får visa vilket alternativ som är politiskt gångbart. Genom att fiskevårdsområdet skapat bra fiske i många andra vatten, så har man hjälpt till med att avlasta strömmarna. Men idag kommer fiskare ända från Baltikum, Polen och Tjeckien för att fiska i Sölvbacka. Ingen vet riktigt hur framtiden ser ut. Vi som bor här föredrar nog att ta skotern ut på sjön på vårvintern för att isfiska, säger Anders. Ska man råka folk på våren, så är det nog ute på sjön man ska hitta dom... Anders är fisketillsyningsman och hjälper fiskare till rätta i området, samtidigt som han kontrollerar att de har löst fiskekort. Jag gjorde ett pass en sommardag här vid Sölvbacka, när jag fick syn på en gubbe som satt på en sten i vattnet. Han såg lite skröplig ut, så jag frågade om allt var som det skulle. Gubben svarade att han hade sett storöringen och nu svor han på att han inte skulle gå därifrån förrän han fått den. Han sitter ju inte kvar, men om han lyckades vet jag inte... Men det är såna händelser som gör att Sölvbacka strömmar lägger beslag på en speciell plats i hjärtat på varje hängiven fiskare. l