en medlemstidning från Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen 3-4/2014

en medlemstidning från Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen 3-4/2014 1

norbu Tidskriften NORBU utges av Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen. Redaktör: Ingegerd Hamberg Ansvarig utgivare: Allan Fotheringham Omslag fram: Dondrup Lhamo, nybliven jurist Foto: Skolföreningen Omslag bak: Smörskulptur Foto: Anne-Sofie Ekelund Grafisk form & Layout: Stig Jonsson Postadress: Vivstavarvsvägen 200 122 43 Enskede Telefon: 08-643 49 47 Telefax: 08-643 49 17 PlusGiro: 90 06 66-9 E-post: info@tibet-school.org Hemsida: www.tibet-school.org NORBU betyder den önskeuppfyllande juvelen. Medlemsavgiften i Svensktibetanska skol- och kulturföreningen är 200 kr. I medlemsavgiften ingår abonnemang på tidskriften NORBU. ISSN: 1101-5020 Tryck: Trycknu, Stockholm, 2014 Innehåll Norbu nr 3-4, 2014 3 Vi fortsätter att kämpa Soenam Jamyangling En vecka i Beijing 4 Allan Fotheringham 6 Brev från Dondrup Lhamo 7 Tack från Ladakh 8 Bergstrom Foundation 9 Mindtraining Inspirerande helgkurs Folksaga från Tibet 10 13 14 15 16 Glimtar från Tibet 17 Fotoutställning 18 Manifestation Katselshopen för fred 19 Anslagstavlan Tro på att du kan utvecklas Undervisningshelg Skulptera i smör Gudrun Hegardt Minnesord Sommarfesten med bokrelease Redaktören I höstens dubbelnummer av Norbu reser vi med vår ordförande och generalsekreterare till Beijing där de träffar bl. a Dondrup Lhamo, en av våra fadderelever, som nu är utbildad jurist och som har fått jobb i Tibet. Dondrup Lhamo berättar också själv i ett brev om sin studietid. Och så minns vi Gudrun Hegardt som tillsammans med Soenam startade skolföreningen 1988. Hon var en eldsjäl inom många områden och gick bort i maj i år. Nästa gång tidningen utkommer har det blivit 2015 och man förundras återigen över tidens gång Använder vi vår tid väl eller slösar vi bort den på oväsentligheter? Arbetet för och omtanken om våra elever i Tibet visar i alla fall att vi gör något rätt. Ingegerd Hamberg, redaktör ingegerd@tibet-school.org 2

Kära medlemmar och sponsorer! En underbar sommar kom och gick, full av överraskningar, och så är det också i våra liv. Vi har förlorat många goda vänner i år och jag hoppas de har det bra på den andra sidan. Vi är fortfarande här och fortsätter att drömma precis som de som lämnade oss. Vi kan fortsätta att drömma oss igenom våra liv, men jag hoppas att vi kan lära oss någonting av dem som dog före oss. Vår värld är föränderlig, den brinner och är full av ändlösa plågor. Men lyckligtvis är vi säkra och har det bra här i Sverige än så länge. Vi är lyckosamma jämfört med folket i tredje och fjärde världen. Vi tillhör alla samma värld och vi är förtvivlade över vad som händer med vårt vackra klot. Vanliga människor blir plötsligt djävlar och dödar en massa oskyldiga kvinnor och barn, och onödiga krig pågår i vår närhet. Vad är det för värld vi skapar för kommande generationer och för oss själva? Våra medlemmar är vänliga och medkännande människor och de gör verkligen skillnad och fortsätter oförtrutet på den vägen trots att vi är få. Vi är alla involverade i Tibetfrågan likaväl som vi är engagerade i vad som händer runt omkring oss. Jag är så stolt över alla våra medlemmar som bryr sig om vad som händer världen över. Världen brinner och vi gör vad vi kan för att hjälpa. Fast vår hjälp inte är större än en droppe vatten kan denna droppe förtära elden av mänskligt hat och girighet och tillsammans med andras vattendroppar må de bidra till bestående fred i världen. Vi kommer inte att vila och vi kommer aldrig att sluta kämpa mot orättfärdighet och orättvisa så länge vi lever. Nåväl, efter 26 års utbildningsprojekt på världens tak kan vi nu börja se resultat. Redan för tre år sedan hade 46 av våra studenter utexaminerats från Jamyangling Academy Vocational Training Center och från andra universitet i Tibet och Mainland China. De här studenterna har nu fått arbete och de klarar sig mycket bra i ett land där konkurrensen är stor. I somras när jag var i Beijing med medarbetare från Sverige och Lhasa träffade vi sex av våra studenter från olika universitet. Några utexamineras i år och har redan fått arbete i Tibet. De här unga männen och kvinnorna läser till jurister, lärare, polisinspektörer, dataexperter och flygplansingenjörer. När man träffar de här toppstudenterna med höga betyg är vi stolta över att kunna tala om för sponsorerna att er tid och hjälp inte har varit förgäves. Nu har äppelträd och andra träd burit frukt till slut och nu kan tibetaner i Tibet smaka av frukten. Frukterna är inga andra än våra briljanta studenter som kommer att återvända till Tibet och tjäna folket. Ännu en gång Tack för att ni har förblivit hos oss och trott på oss under så många år. Det är ni, medlemmar och sponsorer, som hela tiden motiverar oss att göra mer för andra människor och för miljön. Nu har vi fått bevittna att utbildning kan göra skillnad för människor och att det är den största gåva vi kan ge varandra. Soenam Jamyangling Havet blir större av en enda droppe Ordspråk 3

Inspirerande besök i Beijing Sista veckan i juni åkte skolföreningens ordförande Soenam Jamyangling och generalsekreteraren Allan Fotheringham till Beijing. Här följer en kort sammanfattning. Resan den här gången var mer informell än tidigare resor och schemat och tempot kunde ordförande bestämma själv. Ändå var det en viktig resa med flera viktiga möten på agendan som skulle hinnas med. Väl framme på hotellet i Beijing och efter en kort stunds vila kunde vi möta upp med välbekanta ansikten, två av våra representanter från Tibet som hade kommit dit: Namgyal och Tenzin Dramdul. Redan under kvällssoppan kunde vi prata och diskutera våra projekt. Vi skulle också ha ett viktigt möte i Beijing med representanter från Medrogungkar kommun för att kunna skriva ett avtal med dem. De skulle också redan ha kommit från Tibet till Beijing men vi fick veta att de ännu inte anlänt. När det gällde våra elever i högre studier så hade Namgyal bara positiva nyheter. Han hade dessutom kontaktat några av dem som studerar på universitet i Beijing så att de kunde få ledigt under en dag för att få träffa oss. Under veckan skulle det bli många möten, formella och informella, med gamla vänner och kontakter. Representanter hade rest från Yunnan distrikt för att diskutera ett tibetanskt medicinskt projekt. En välkänd lama från Kyigudo, där skolföreningen byggt skolor och även hjälpt till med humanitära insatser efter en jord- Namgyal, Tubten Wangdrak, Urgyen Jigme, Soenam, Allan, Dondrup Lhamo, Tenzin Desel och Rinchen Dekyi 4

Allan, Namgyal och Soenam tillsammans med eleven Bonchung bävning, hade kommit till Beijing för att träffa ordföranden. Under tiden väntade vi också på att representanterna från Medrogungkar skulle anlända. (Efter att vi väntat i en vecka meddelade delegationen från Medrogungkar till slut att de tyvärr inte kunde komma som planerat. Ett brev undertecknat av ordföranden och generalsekreteraren skickades därför med Namgyal för att sedan överlämnas till kommunens representanter i Tibet.) En dag blev lite av en Sverigedag. Den började med ett informellt informationsmöte på den svenska ambassaden där även Namgyal och Tenzing Dramdul fick vara med. Det blev svenskt kaffe laget runt medan vi alla kunde informera och uppdatera ambassaden om våra projekt i Tibet. Därefter åkte vi till IKEA. Namgyal ville nämligen se om han kunde få tips på enkla hushållsföremål eller möbler som Hantverksskolan i Katsel skulle kunna tillverka vid sidan av de traditionella sakerna de lär sig. Väl inne på IKEA blev Namgyal förvånad över hur bra Soenam och jag kunde orientera oss. Sedan förklarade vi varför: IKEA här var nästan en exakt kopia på den i Kungens Kurva i Stockholm! Dagen avslutades sedan med en middag med Ms Huang, en god vän som tidigare jobbat på kinesiska ambassaden i Stockholm i många år. Det var som sagt många inspirerande möten vi fick vara med om och alla får inte plats i den här korta sammanfattningen. Men det mest oförglömliga av allt var mötet med eleverna. Jag tror inte det går att beskriva hur berörda vi blev den dagen då vi fick träffa några av våra universitetselever. Eftersom fem av dem hade fått lov att vara lediga och komma ut från de olika universitetsområdena under en hel dag så ordnade vi en lunch på hotellet där vi bodde. Där kunde vi få träffa dem och prata i lugn och ro. Det var ett mycket rörande möte och det var helt fantastiskt att se hur vuxna, självständiga och positiva de här unga människorna är. De var så glada och tacksamma och hälsade till alla i Sverige som har hjälpt dem ända sedan grundskolan. Alla vill återvända till Tibet och alla var helt övertygade om att de får arbete. Efter en lång lunch och pratstund tog vi en del foton och flyttade sedan en trappa ned för att dricka te. Där kunde vi småprata och några tränade sin engelska med oss. Det verkade som om ingen ville att mötet skulle ta slut men så småningom var det dags att säga adjö. Vi hörde sedan av Namgyal att en av eleverna som fanns i Beijing inte hade hunnit få ledigt i tid för att träffas på hotellet. Så en dag åkte vi alla ut till hennes universitet i utkanten av Beijing. Hon fick lov att komma ut så att vi kunde få träffas under en halvtimme. Återigen blev det ett fint möte. Veckan gick snabbt och snart var vi på väg tillbaka till Sverige igen. Vi hade hunnit med mycket. men inte minst fått se resultatet av föreningens arbete i Tibet och bevis på att utbildning gör skillnad. Allan Fotheringham Foto: Skolföreningen 5

Brev från Dondrup Lhamo, jurist Dondrup Lhamo som färdig jurist Dondrup Lhamo som liten Till mina välgörare, jag hoppas att ni och era familjer har det bra. Idag vill jag ta tillfället i akt att uttrycka min tacksamhet för er hjälp under hela min utbildning, från första början och ända fram till min slutliga examen från juridiska fakulteten. Jag heter Dondrup Lhamo. Min familj består av sju personer. Jag kommer från byn Jarado i Tashi Gang-distriktet i Medrogungkar, Lhasa. Från augusti 1998 och fram till juni 2004 gick jag i grundskolan i Jarado. Från augusti 2004 och till juni 2007 gick jag i högstadiet i Medrogungkar och sedan fram till juni 2010 på gymnasiet i Lhasa. Sedan fick jag möjlighet att läsa juridik vid Chinese Minority University i Beijing. Jag hade det ganska svårt i grundskolan eftersom jag kom från en fattig familj. Vi hade flera barn hemma som också skulle behöva hjälp för att få mat och kläder etc. Men med hjälp av min engelsklärare Mr Pechoe och Mr Namgyal och under beskydd av skolföreningen fick jag det här gyllene tillfället att läsa juridik utan att behöva bekymra mig om skolavgifterna. Alla som har stöttat mig under min utbildning vill jag tacka från djupet av mitt hjärta. Ni kan vara säkra på att er hjälp inte har blivit bortkastad. Er organisation och era medkännande medlemmar har stöttat mig och mina kamrater från Tibet i tio år nu. Vi har bott här tillsammans med andra minoritetsstudenter, och vi har lärt oss en massa om livet. Jag har läst juridik i fyra år och i år kommer jag att utexamineras från Beijing Minority University. Det här är mina erfarenheter från fyra år på universitetet: Hela universitetsområdet var rent och vackert och alla lärare mycket kunniga. Alla studenter var helt engagerade i sina studier och trots att de var från olika delar av Kina var alla vänner. Vad jag än har lärt mig på detta prestigefyllda universitet så måste jag, som tibetan, alltid komma ihåg att tjäna mitt folk. Den fantastiska möjligheten att få studera här är svår att få och därför kommer jag att dedicera hela mitt liv åt mitt arbete och aldrig glömma mina plikter. Det finns ett ordspråk i Tibet: Lagen är mäktigare än hundra per- 6

soners strävan även om de skulle ha tusen arbetares styrka. Därför ska jag komma ihåg utmaningen i den här sortens talesätt. Tiden gick så fort. Snabbt som en blinkning hade tio år gått och jag hade slutfört min juridiska utbildning. Om man verkligen lägger ner tid och kraft på vad man är intresserad av här i världen så kan man själv se att man får goda resultat. Jag har några mycket goda nyheter till mina välgörare från Sverige. Tack vare er hjälp har jag det bra och nu efter min examen har jag genomgått en tentamen i Lhasa och får nu ett arbete inom mitt verksamhetsfält i Lhasatrakten. Till slut ska jag ta tillfället i akt att tacka alla mina lärare och sponsorer för all hjälp med skolavgifter, mat och kläder under tio års tid. Från djupet av mitt hjärta ber jag för att ni alla ska få ett långt liv och god hälsa. Dondrup Lhamo Foto: Skolföreningen Lärare i Ladakh TACK alla som svarade på vår vädjan om hjälp till två lärare i Ladakh! Det var i förra numret av Norbu som vi berättade om skolan i den avlägsna byn Tingmosgang i Ladakh. Skolan startades 1999 av en enkel munk, Vörd. Bhikkhu Saghasena och har nu vuxit så att den kan ta emot 140 elever. Skolan behövde hjälp till löner för två lärare i matematik och naturorienterande ämnen, Tanzin Lantzes och Tsering Yangchan, och våra läsare har generöst bidragit med medel så att det täcker behovet. Tanzin Langzes, matematik Tsering Yangchan, NO 7

Stiftelse för högre studier Hans och Barbara Bergstrom Foundation har undertecknat en överenskommelse med Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen om att bidra med anslag till tibetanska studenter för att finansiera deras universitetsstudier. Barbara Bergström som under många år har understött föreningen och dess skolor i Tibet ger sin motivation till denna större donation: Vi har sett vilken oerhörd ambition som driver de begåvade flickor och pojkar som stöds av skolföreningen i Tibet. Hans och jag är lyckliga över att möjliggöra för 10 elever varje år att kunna genomföra universitetsstudier inom teknik, medicin, jordbruk och andra områden som är värdefulla både för dem själva och för Tibets framtid. Stiftelsen som grundades i USA av dr Bergström och mig har som sitt huvudsakliga ändamål att uppmuntra utbildning och upplysning. Vi vet vilket dedicerat och effektivt arbete som utförs av våra vänner på skolföreningen. De har Foto: Skolföreningen frågat om vi kunde bidra till att fler kunde fortsatta i högre utbildning att öppna dörrarna till högre utbildning också för fattiga men begåvade unga tibetaner. Det känns mycket bra att kunna göra detta och vi ser fram emot att kunna följa de här intelligenta tibetanska studenterna i framtiden och se vad de kan uppnå för Tibet och för sig själva. 8

Inspirerande kurs Vördade Geshe Lamsang har under många år besökt The House of Tibet och gett mycket uppskattade undervisningar under en helg. Det är verkligen en ynnest att få ta del av hans klara, djupa och varma undervisningar. Årets undervisning fick vi helgen 6-7 september. Tarasalen var fullsatt och det var en riktigt varm och solig sommardag. Vördade Geshe Lamsang undervisade utifrån texten Seven points of mindtraining eller Lojong. Lojong är tibetanska, lo=mind, jong=training. Lojong ger oss en relativt enkel metod för att lära oss att bli mindre själviska och självcentrerade för att minska våra egna kval och svårigheter. Geshe Chekawa som levde i Tibet på 1100-talet fastnade för dessa två rader: Give all victory and gain to others. Take all defeat and loss upon yourself. Han ägnade sedan tolv år till att utifrån dessa rader utveckla och skriva Seven Points of Mindtraining. Det är 7 huvudpunkter med slogans som underrubriker, sammanlagt 59 slogans, som på ett fantastiskt sätt täcker upp olika företeelser som vi kan råka ut för. Vördade Geshe Lamsang betonade att det är viktigt att visa ett gott ansikte utåt och inåt. Roten till alla problem är egoklängandet, som är ett stort missförstånd. Genom att arbeta med dessa 7 punkter kan vi minska egoklängandet. Även om vi bara kan utveckla en liten del av denna text är det stort. Meriten av att försöka är värd mycket. Några råd: När du är ensam vakta ditt sinne. När du är med andra vakta din tunga. Leta ej fel hos Geshe Lamsang med översättaren Lama Lodru andra. Om vi blir sårade älta inte, det skadar oss själva. Det är bara vi själva som kan påverka vad vi gör med kropp, tal och sinne. GE INTE UPP. Det var en väldigt givande helg. Bara att se Geshe Lamsang, som utstrålar sådan medkänsla och vänlighet, ger kraft och energi. Och att lyssna till hans undervisning ger otroligt mycket. Under helgen fick vi dessutom goda måltider. På lördagen var Margaretha Stigsdotter kock och på söndagen Linda Klasson. Gudrun Löfgren Foto: Britt Mebius 9

Sagan om Skogshuggarkungen En vacker dag, en gång för länge sedan, strosade kungen av Kosala omkring i en av de kungliga trädgårdarna som låg i utkanten av staden. När han gick där och plockade blommor och frukter, mötte han en ung kvinna som samlade torra grenar och kvistar på marken medan hon nynnade på en melodi. Ju mer han såg på henne desto djupare kände han sig dragen till henne. Hon rörde sig med en sådan skönhet och grace att han inte kunde sluta att se på henne. När hon talade var hennes röst sjungande och melodisk vilket lugnade och stillade hans rastlösa själ. Dag efter dag återvände kungen till trädgården för att träffa den unga kvinnan. Han smyckade henne med blomstergirlanger och byggde sig ett skyddat lusthus i trädgården så att han kunde vara nära henne. Gradvis vann han hennes tillgivenhet, tills en dag då hon offrade girlanger av blommor till honom och steg in i hans boning för att leva med honom. Efter att ha tillbringat några lyckliga månader tillsammans, blev den unga kvinnan med barn. Medveten om detta gav kungen henne sin signerade ring och sa, Bevara den här ringen på en säker plats; mitt namn och sigill kommer att ge barnet rättighet att kalla mig far. När barnet är fött, tag med det till mig. Var noga med att också ta med denna signetring, för den är beviset på vår förbindelse. Kort därefter kallades kungen tillbaka till sina plikter. När tiden var inne födde kvinnan en liten son. Hon älskade babyn av hela sitt hjärta, men kunde inte förstå varför kungen lämnat henne ensam att ta hand om barnet, eller varför han inte besökte henne eller skickade sändebud för att se hur hon hade det. Hon älskade kungen och ville inte skäm- 10

ma ut honom, eller orsaka honom någon som helst förlägenhet. Hon bestämde sig därför att själv ta hand om sonen. Trots att hon var fattig och måste arbeta för sitt levebröd för att ta hand om sonen, sålde hon inte kungens ring. Månader och år passerade. Den unga modern samlade och högg ved för att livnära sig och sonen. Under moderns vaksamma ögon som ömsom uttryckte glädje eller fylldes av sorg, lärde han sig le, vända sig om i sängen, sätta sig upp och krypa. Han kröp under bordet och vände alla grytor och kastruller upp och ner. Han kröp ut på bakgården, tittade på myrorna, skrattade åt fåglarna när de hoppade hit och dit och pickade på grönsakerna som växte där. Han grävde små hål i jorden, han skrattade och lekte, spridde nävar av jord överallt. Sedan lärde han sig att gå och gjorde sig fri från sin mors armar, men band hennes ögon, för de måste följa honom vart han än sprang. Snart var pojken stor nog att gå ut och leka med andra barn i samma ålder. Ibland blev han retad och kallad för den faderlöse pojken, eftersom han inte hade någon far hemma. En dag då han kände sig sårad frågade han sin mor, Mamma, vem är min pappa? Kungen är din far, mitt barn, svarade hon. Men vad är beviset, mamma? Då visade modern ringen med sigill som kungen hade gett henne. Efter den dagen började pojken be sin mamma om och om igen att ta med honom till sin far. Han var otålig att få träffa honom, att få se hur han såg ut och lära sig allt om honom. Modern förstod att pojken hade bestämt sig för att verkligen finna sin far. Så en morgon tog hon med sig sonen och den signerade ringen och gav sig av på vägen som ledde till palatset. När de kom fram till slottets port visade hon ringen för vakterna. När de fick se kungens namn och sigill på ringen tog vakterna genast, utan att tveka, med henne till kungen. Hon fortsatte fram till tronen där kungen satt. Efter att ha bugat sig för kungen pekade hon på pojken och sa, Min herre, här är din son. Kungen kände genast igen henne så fort han fick se henne. Han kände sig extremt generad inför hovfolket som inte hade en aning om kvinnan och hans umgänge med henne. Han låtsades vara oskyldig och sa, Nonsens! Jag har ingen son med dig! Då tog kvinnan fram ringen och visade den till kungen. Det här är inte min ring, sa kungen. Den är falsk. 11

Kvinnan utropade, Bara gudarna såg oss tillsammans. Kan ingen annan tala för mig? När hon så stod inför kungen och hans samlade hov ropade hon ut i tomma luften att den skulle vara hennes vittne, Jag ska lyfta upp min son i luften, om han i sanning är son till denna kung kommer han att tryggt stanna kvar mitt i luften. Om han inte är det, kommer han att falla till marken. Efter att ha sagt detta, lyfte kvinna upp pojken i luften och lät sina armar falla till sidorna. Då hände det allra mest otroliga. Istället för att falla till marken, blev pojken bekvämt hängande kvar i luften. Han ropade till sin far och sa: Far, jag är verkligen din son. Skicka inte iväg mig. Du är kung av detta stora land. Ditt palats är stort och du ger mat och husrum till många människor. Min mor är fattig och har arbetat hårt för att ta hand om mig, det kommer inte vara något problem för dig att hitta en plats för mig och min mor i ditt hus. Kungen var rörd. Han sträckte ut sina armar och sa, Kom min son. Från och med idag ska du bo hos mig. Du och din mor ska få allt ni önskar. När hovfolket såg hur kungen överväldigades av kärlek sträckte de alla ut sina händer för att försöka få tag i prinsens armar först. Men pojken sänktes rakt ned i kungens famn, han lutade sitt huvud mot kungens axel. Kungen reste sig och hälsade pojkens mor som sin fru. Han tog dem båda med sig in i palatset. Efter att ha levt många lyckliga år tillsammans med sin familj, dog kungen. Prinsen blev nu kung och bar kronan. Men han glömde aldrig att han var född av en fattig kvinna som en gång arbetat hårt för att kunna förse honom med mat och kläder. För att visa respekt för sin mors hårda arbete och hedra hennes familjs yrke, kallade han sig själv för Skogshuggarkungen. Översättning: Susanne Ställborn Illustrationer: Rebecca Vats Jonsson 12

Helgkurs med Vörd. Kenpo Sherab på The House of Tibet 7-8 juni Practise and theory of meditation var titeln på helgens undervisning. Det var första gången Vörd. Kenpo Sherab hade undervisning här, men förhoppningsvis inte den sista. Det var en helg som lämnade efter sig en känsla av förnöjsamhet, glädje och ny energi. Några axplock: * Här i väst behöver medmänniskorna få leenden, medkänsla och att få skratta. * Buddhanaturen finns inom dig som ett frö från en underbar blomma. * Att ge en vacker gåva till en person kan vara ett leende. * Grundläggande meditation är viktig och måste stabiliseras. * Meditation är som att föra samman ett sedan länge förlorat barn med dess mamma. * Tro på att du kan utvecklas från dag till dag. * Var närvarande i nuet i vad du är och vad du gör. Den 8 juni var Guru Rinpoches dag. Som avslutning på dagen gjorde vi Sadhanapraktik och tsogoffer. Vi fick också förklaringar till ceremonin. Gudrun Löfgren Foto: Skolföreningeen Ulf Söderman, Margaretha Stigsdotter, Munhi Westin, Ulf Westin, Margita Furu, Lama Sherab, Uno Svedin och Gudrun Löfgren. 13

Torma Tillverkningen av smörskulpturer, torma, är en mycket gammal ritual och konstform inom tibetansk buddhism och används inom tantriska meditationstekniker. När Khenpo Sherab besökte oss för en helgkurs i början av juni passade han på att undervisa en grupp intresserade i smörskulpterandets hantverk. Anne-Sofie Ekelund, Margaretha Stigsdotter(skymd), Khenpo Sherab, Allan Fotheringham och Sofia Pettersson skulpterar i smör. Man blandar till en deg av mjöl, traditionellt användes kornmjöl, olja, vatten och andra substanser och formar den på olika sätt beroende på användningsområde. Sedan är det dags att ta fram smöret. Man formar det i iskallt vatten till olika attribut som sätts fast på skulpturerna och sedan målas alltihop. Jättelika skulpturer kan göras för festivaler, men vanligtvis är de små och konformade och placeras direkt på altaret. De kan representera en Buddhaaspekt, vara en offergåva eller konsumeras av deltagarna i speciella fester. Khenpo Sherab studerade under tre år traditionella konstarter som smörskulptering, mandalamålning och heliga danser i Ladakh innan han flyttade till Dehradun där han nu arbetar på Songtsen Library. Ingegerd Hamberg Foto: Skolföreningen 14

Gudrun Hegardt orädd och mångfacetterad En av skolföreningens grundare, Gudrun Hegardt, har lämnat jordelivet. Hon somnade in i sitt nittioandra levnadsår i mitten av maj och den 30:e maj bevistade vår generalsekreterare Allan Fotheringham hennes begravning i Allhelgonakyrkan i Lund. I stället för blommor hade Gudrun önskat bidrag till skolföreningen, och många var de gåvor som kom in. Foto: Leif Magnusson Gudrun Hegardt var en eldsjäl i ordets sanna bemärkelse. Som 14-åring fascinerades hon av en bok av Alexandra David-Neel: Bland magiker och mystiker i Tibet. Sedan betade hon raskt av bibliotekets hela utbud av Tibetlitteratur och hemma berättade pappan om tibetansk filosofi, något som fängslade henne för livet. Buddhismen, liksom engagemanget i skolfrågor, kvinnosaken och politiken, utgjorde viktiga delar av hennes liv och verksamhet. Gudrun var med och bjöd in de första tibetanska lärarna till Sverige. Hon berättade att hon 1974 fick ett brev från England utan avsändare. Brevet innehöll bara en teckning av en gammal lama. Hon satte sig i bilen och körde till Köpenhamn för hon hade hört att det skulle komma tibetaner dit. Och där träffade hon Kalu Rinpoche som hon genast bjöd in till Stockholm. Foto: Skolföreningen Han stannade i sju dagar och undervisade i Dharma på det nystartade buddhistcentret i Mälarhöjden. En tid arbetade Gudrun på Etnografiska museet i Stockholm där hon identifierade tibetanska föremål, höll kurser om Tibet och bjöd in HH Dalai Lama två gånger. 1966 var hon med och startade Svenska Tibetkommittén, och 1988 startade hon och Soenam med familjer Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen och påbörjade bygget av 108 skolor i Tibet. Hon var vice ordförande i föreningen fram tills hon av familjeskäl flyttade till Lund. Där har hon samarbetat med IM, Individuell Människohjälp, och med Föreningen för tibetansk buddhism, och där bodde hon fram till sitt frånfälle. Ingegerd Hamberg 15

Sommarfesten Många medlemmar och intresserade strömmade till årets sommarfest på The House of Tibet den 14 juni. I samband med festen presenterade vi den senaste boken från vårt förlag, Folksagor från Tibet, en samling sagor återberättade och illustrerade av Veronica Leo. Soenam hälsar på en grupp gäster Vädret var vackert och besökarna bänkade sig både i huset och ute i trädgården. Kocken Linda Klasson hade lagat en fantastisk buffé med spännande rättter, och feststämning rådde. Så småningom samlades alla i den vackra Tarasalen för att lyssna på Veronica Leo som berättade om sin bok. Det är en samling på femton sagor som speglar Tibets buddhistiska kultur men samtidigt ger prov på en drastisk humor och ett fantasteri som vänder upp och ner på begreppen. Veronica Leo berättar om sitt första möte med den tibetanska folksagan genom en sagoberättare som hon träffade i norra Indien i början av 1990-talet. Hon lyssnade, antecknade och skissade och resultatet blev bilderboken De tre silverslantarna. Sagorna i den senaste boken upptecknades ursprungligen av en grupp tyska tibetologer och språkforskare i Indien på 1970-talet. Redan då var den muntliga berättartraditionen på väg att försvinna. Det här är inga egentliga barnsagor, säger Veronica Leo, men de passar mycket bra för högläsning och kan inspirera till spännande diskussioner. Vinsten av bokförsäljning via föreningen går till vidareutbildning av våra elever i Tibet. Ingegerd Hamberg Foto: Britt Mebius Veronica Leo i Tarasalen 16

Glimtar från Tibet unik fotoutställning En intressant fotoutställning om Tibet har visats i höst på Hesselby slott. Den heter Glimtar från Tibet, nu och då och har sammanställts av Namgyal Taklha, född i Tibet och numera bosatt i Dehradun i norra Indien. Hon har hela sitt liv varit en stor tillgång för utvecklingen och jämställdheten i det exiltibetanska samhället. Hon var på plats vid invigningen 23 augusti och presenterade utställningen. På plats var också Lena Taharally: Namgyal Taklha berättade om utställningen och passade samtidigt på att introducera sin bok Women of Tibet, där hon ingående intervjuat gamla kvinnor från olika samhällsskikt om livet i Tibet före Kinas invasion. Namgyal Taklha föddes i Lhasa för drygt 70 år sedan och hennes livsöde är djupt sammanvävt med Tibets moderna historia. Hon är svägerska till H H Dalai Lama och f.d. ledamot i exilregeringen, och hon bärs av en önskan att på olika sätt bistå sitt folk. Hon har lärt av livet att det kan ta många vändningar och säger: Jag gör inte upp planer, för det blir sällan som man tänkt sig. I stället försöker jag ta saker som de kommer och låter dem utvecklas undan för undan. Precis så var det med utställningen. Det fanns en undangömd låda med gamla fotografier, tagna av hennes far, Tibets förste fotograf. Av en händelse visade hon bilderna för en god vän från England, Jane Moore, och Jane insåg det historiska och kulturella värdet av bilderna så hon bad Namgyal Taklha göra dem tillgängliga för andra. Tillsammans påbörjade de arbetet med utställningen, och samlingen utökades med bilder tagna av Alexandra David- Neel, den första kvinnan som lyckades ta sig till Lhasa, den förbjudna staden, i början av 1900-talet. Man fick även bilder ur privata samlingar samt bilder tagna av okända fotografer. Utställningen har en spännvidd från 1914 fram till vår tid och utgör ett tids- och bilddokument som fyller ett stort tomrum i Tibets historia. Där finns bilder från tiden före flykten 1959, bilder från den första politiska delegationens resa in i Tibet 1979, och bilder från nutid. Det är en stark och unik bildberättelse som präglas av vemod och speglar livet i Tibet, ett land med en rik kultur under en gången tid. Lena Taharally Foto: Skolföreningen 17

Extrapris fram till jul på vårt förlags egna böcker. Folksagor från Tibet kostar 140 kr, Att Hitta Hem, Den Sanna Frihetens Väg, From Suffering to Happiness och The Jewels of Tibet 50 kr styck. Vid beställning tillkommer porto. Förutom ett stort antal andra böcker finns dessutom produkter från Hantverksskolan i Katsel, dr Tamdins hudvårdsprodukter, skivor, sjalar, smycken, offerskålar mm. Katselshopen är öppen under kontorstid samt vid Skolföreningens evenemang. Tel: 08 643 49 47. Vid frågor och beställning kontakta Munhi på munhi@tibet-school.org VÄLKOMNA! Julklappstips från Katselshopen Manifestation på Mynttorget En tyst manifestation för fred och icke-våld anordnades för sjätte året i rad på Mynttorget i Stockholm en lördag i slutet av maj. Skolföreningen arrangerade tillsammans med Drömmen om Det Goda. En grupp meditatörer hade mött upp för att tillsammans meditera under en timme. Foto: Skolföreningen 18

A N S L A G S T A V L A N Rum att hyra RUM finns att hyra under kortare perioder för övernattning/enskild retreat och till föreläsningar på The House of Tibet. För mer information kontakta oss på telefon 08-643 49 47 eller på info@tibet-school.org Riksel-Lindhfonden för högre utbildning Utan finansiellt stöd kan våra elever inte anta erbjudna utbildningsplatser efter grundskolan. Här gör Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen en stor och viktig insats. Hjälp oss genom att skicka bidrag till pg 90 06 66-9 eller lämna regelbundet stöd via autogiro. Kontakta föreningen per telefon 08-643 49 47 eller via email info@tibet-school.org Helgstängning The House of Tibet är stängt mellan 22 december 2014 och 6 januari 2015. Gåvokort Du kan skänka en penninggåva till stöd för barnens skolgång i Tibet! Genom att ge gratulationskort på t ex födelsedag, examensdag, ett kort till minne av någons bortgång stöder du en mycket viktig verksamhet. Meddela oss Ditt namn och Din adress till info@tibet-school.org eller ring 08-643 49 47 och sänd samtidigt pengar till pg 90 06 66-9, Svensk-tibetanska skoloch kulturföreningen. Vi sänder Dig ett kort som Du själv kompletterar med lämplig text och överlämnar till mottagaren. 19

20