RESEBERÄTTELSE BESÖK JAPAN 6-16 april 2016 Onsdagen den 6 april startade 32 förväntansfulla resenärer sin resa till Japan. Dagen började med flyg till Helsingfors för byte av plan och vidare transport med Fin Air till Japan. Vi började på fm den 6 april och landade i Osaka 7 april på fm (tidsskillnad 7 tim) ett spännande äventyr tog sin början. Vår guide Alexandra mötte oss på flygplatsen och via buss reste vi vidare till Nara där vi intog vår första japanska lunch, sittande vid låga bord med benen i en grop. Nu började äventyret bla att äta med pinnar, oj,oj det var inte lätt. Fredag 8 april reste vi vidare med buss till MIHO-museet där vi upplevde körsbärsträd i mängder det finns ca 400 olika sorters träd och ingen bär frukt endast blommar. 奈 良 Tyvärr var inte vädret det bästa utan vi fick vandra vidare i regn till Naraparken där vi möttes av en mängd hjortar där vi tillsammans med dem såg tempel och en stor Buddha 16 m hög i brons. Alla var trötta efter en lång resa så nu blev det skönt att via bussen ta oss till Osaka för inkvartering på hotellet. Första intrycket var hur rent det var inte ett papper så långt ögat nådde samt ett artigt folk där en del bär munskydd både för sin egen och andras skull. Märkligt med kostym och munskydd. Vilka fantastiska toaletter tekniska under med en knapptryckning spolade de vatten både här och där och värme i sitsen genialiskt för oss kylslagna svenskar. みほーむせえt Museet är ett fantastiskt byggnadsverk som till största delen ligger under mark, otrolig skapelse. Vår guide berättade en hel del om Japansk kultur ett renligt folk där varje familj hade ett badkar och att skrubba sig ren var en dygd, innan alla badade i samma vatten. I Japan är det viktigt att inte sticka ut, det är därför alla ser likadan ut tex alla dessa män i mörka kostymer, vit skjorta och dokumentportfölj. Barnen går i skola och drillas fram redan i ung ålder, läsa kvällskurser för att komma in på universitet som är viktigt, väl intagen är takten inte lika hög enligt Alexandra. Alla elever bär uniform blå samt en fyrkantig ryggsäck. Lunchen intas i klassrummet och olika team fixar maten efter måltid tandborstning och städning. Flickorna ägnar sig åt baseboll och pojkarna löpning. Det finns allmän sjukvård och pension vid 65 års ålder. Japanerna har 10 dagars semester men flertalet tar inte ut alla dagar då det anses lite ofint. Folk jobbar ihjäl sig. Ingen går från jobbet förrän chefen har gått och om han tycker man skall gå ut och festa följer alla med. Viktigt att göra som chefen. 1
Stora löneskillnader och kvinnorna slutar arbeta när de fått barn, Mannen tjänar pengar och kvinnan tar hand om dem. Låter som en bra lösning! Man gifter sig vid 25 års ålder och skaffar 2-3 barn och man tar hand om sina äldre. 2-3 generationer i samma hus. Japanerna lever länge trots att de jobbar hårt. Medellivslängden i vissa områden är ca 100 år, troligen tack vare maten. Man äter sk fattigmanskost gryn och fisk och odlar ris samt frukt. Bilnumren är en kombination av siffror och tecken. Inte äldre bil är 3 år vilket är status, de äldre bilarna säljs till Afrika, Indien mm. I Japan tror man på reinkarnation och förvara askan hemma från de döda. Håller olika ceremonier efter olika år. Man har stor respekt för de äldre med erfarenhet. Låg brottslighet, och man vill inte göra någon annan illa. Det är ingen invandring men det bor 227 miljoner på en yta mindre än Sveriges. Japansk maffia finns som driver spelklubbar och barer och det finns olika klaner. Tatuering tillhör en del av maffian och är kopplat till kriminalitet. Det är därför man inte får bada i allmänna bad om man har tatueringar. Svårt hitta sopptunnor, men där det finns är det viktigt att sortera rätt annars får man böta. Japanerna är noga med detaljer. Man lever här och nu trots all stress. Vi reste vidare till Kyoto och besökte bla ett tempel med tusen buddafigurer, vi fick ta av oss skorna och placera i särskilda hyllor innan vi fick gå in i templet. Träffade Akio vår japanska guide första gången, trevlig kille som bor i Sverige. Efter denna första tågresa där alla fick speciella tågpass som gällde hela vår tid, lika viktig handling som de egna passen. Resa mot Okajama med Shinkansen tåg som går i 300 km/timme där har SJ ett och annat att lära. Stadigt tåg som håller tiden exakt och stannar på rätt plats på perrongen. Det gäller att var snabbt av och på tåget för att tidtabellen skall hållas. Tågvärden men stilig uniform passerade vagnen men innan han/hon lämnade vagnen vände han/hon sig om och bugade åt alla passagerare, där kan man tala om vördnad för dem som reser. Promenad till restaurang där middagen intogs sittande på golvet och där vi själva fick steka vår mat på gasolkök häftigt. Hotellet i Okajama fick vi bo på 3 nätter, ganska skönt. Frukosten var en katastrofal en stackars man rusade runt som en galning och delade ut mat, det tog hur lång tid som helst. Vet inte ens om alla fick något att stoppa i magen? Varför kan man inte få ta sin mat själv? Vi besökte en borg Svarta kråkan en av Japans viktigaste borgar där Samurajernas säregna historia kunde studeras. En fantastisk trädgård kunder studeras en av landets finaste en sk landskapsträdgård lika stor som våra parker. Där kunde vi se brudpar som fotades i denna vackra miljö. Små öar med broar och en del passade på att ta sig en glass i solen. Em fick vi ströva runt i staden själva och en del tog en vilopause på hotellet. Kvällen fick vi fixa middag själva och några tog en taxi mycket prisvärt in till centrum för intag av mat utifrån en japansk meny. Av med skorna och in i ett fack. I strumplästen till bordet där benen var nedsänkta i en grop. 2
Mycket dividerande innan vi beställde och det blev ju fel, flertalet av oss är inte så hemma på japanska. Tyvärr är japanerna inte så bra på engelska men det löste sig. Gemensamt kvitto att dela upp japanska yen innebär att 1000 yen är ca 80 svkr. Sedan är det bara att räkna.. Någon dricks tar inte japanerna emot vilket känns toppenskönt, det anses förnedrande är det något vi kan ta med till Sverige? Nästa dag hade vår guide fixat nya rutiner var och en fick hämta sin frukost själv och det fanns massor att välja på helt suveränt. Alla klara i tid och ingen stress och jäkt härligt. Dagen började med lokaltåg och sedan Shinkansen till Hiroshima därefter båtresa ut till heliga Miyajamaön med den berömda shintohelgedomen på vatten, japans mest fotograferade objekt. En orangeröd gate som passage till denna heliga ö. Ny dag och samma fantastiska frukost där vi själv kunde välja. Nya transporter och buss till zenbuddistisk trädgård i Kyoto där man lugnt kan behålla sin mossmatta hemma, viktigt dock att ta bort skräp. En stenträdgård som sett likadan ut sedan 1400-talet där det finns 15 stenar men man ser endast 14 hur man än står, endast den som är upplyst ser alla 15 samtidigt osäker om någon av oss kunde se alla 15? Gyllene paviljongen en guldhöljd byggnad i tre våningar, oerhört mycket folk där alla fotade. Mycket vackert belägen i en sjö men japansk trädgård kring. Vi besökte Gion ett promenadstråk i Kyoto där de äkta geisorna bor. De är svårfångade och vill helst inte bli fotade. Vi lyckades dock se ett par av dem. Där fick vi tampas med hungriga rådjur som gärna nafsade i väskor och fickor och det gällde att hålla undan ev inköp annars blev man av med det man tänkt äta. Ett besök i fredsparken med Atombombsmuseet ruskiga bilder från 6 augusti -45 det var inte mycket kvar efter atombomben en ruin såg vi på plats. John Kerry från USA skulle besöka Hiroshima samma em som vi var där och kravallstaket höll på att placeras ut. Obama väntas till 70- års minnet av detta hemska till årsdagen. Viktigt att markera dylika händelser så att det inte upprepas. De har en lång gedigen utbildning de arbetar i tehusen och serverar samt svarar för underhållning, dans och spelar musik. 3
Det har absolut inget med prostitution att göra utan är ett mycket respekterat yrke. De bor i kollektiv, gifter sig inte och skaffar inga barn. Utbildningen startar redan i unga år vilket också innebär att staten står för kostnaderna. De är vitmålade i ansiktet och nacken vilken anses väldigt sensuellt. Håret alltid uppsatt, detta är ej slavhandel. Att besöka ett tehus är mycket svårt det kräver kontakter och att man blir inbjuden. I Japan sitter man inte ute och äter det anses orent, däremot kan man ha picknick att sitta på filt/presenning i parken men inte vid bord. Kvällen var kylig och flera av oss drog på oss en rejäl förkylning som visade sig senare i veckan. När vi åkte hem med Shinkansen gjorde vi som japanerna åt vår middag ur matlådor på tåget, funkade fint med ett så stadigt tåg, men det är det där med pinnar! Övernattning i Nagoya upp tidigt för frukost i en vacker matsal, samlade ihop oss för nya tågfärder och byten för transport till Hakone vid Mt Fujis fot, vi såg berget tyvärr inte helt klart men vi såg det. Japanerna skall bestiga Fuji en ggn i livet för att bli lyckliga, tur att vi inte har sådana krav eller så borde vi det Kebnekaise kanske? Vi fick senare höra av en grupp andra svenskar som varit i närheten av Fuji att vägen stängts av pga jordbävning. Vi besökte Hakone open Air museum med en massa skulpturer av bla Picasso och Milles. En cafeteria som sålde korv helt underbart, behövdes inga pinnar den gången. Resan bar av till ett gästgiveriet/ruokan med heta källor. Väl framme fick vi våra nycklar till fantastiska små lägenheter med bambumattor på golvet och skjutbara tunna väggar väldigt japanskt. Vi fick byta om till kimono och strumpor med plats för stortån för sig så att de japanska skorna skulle passa, sedan var det nakenbad som gällde. Kvinnor och män var för sig ordentlig skrubbning och sedan till små varma pooler med vatten från heta källor runt 40 o ca härligt när man vant sig. Efter denna tvagning och bad åter till rummet med kimono och någon sorts väst över var det dags för middag. Låga bord och japansk mat smakade mycket bra och nu hanterar vi pinnarna galant. När vi kom Åter till rummet hade personalen bäddat på golvet med tjocka dynor och kuddar med ris i man vänjer sig vid allt. Sov otroligt bra hela natten. Dag 8 riktig japansk frukost skall helst intas i kimono vi fick 15 olika porslinsskålar saknade juicen och det rostade brödet men annars fanns det både bläckfisk, sjögräs och allehanda gele-saker. 4
Avfärd till Tokyo lite olika tåg innan sista resa med Shinkansen detta fantastisk tåg. Ett antal tåg innan vi landade för utforskning av denna jättestora stad ca 34 miljoner invånare, helt ofattbart. Lite lunch innan em utforskning och några av oss åt spagetti och räkor med kniv/gaffel/sked samma pris som en lunch hemma. Återträff vid hotellet för ett antal tågresor till de konstgjorda öarna i Tokyobukten men ett stort antal byggnader av olika höjd och spektakulärt utseende. Vi promenerade runt och intog lite fika/vin/öl på en restaurang som såg ut att ligga i Venedig med konstlad blå himmel i taket. Fortsatt promenad till middag med japansk plockmat, smakade mycket bra. Kvällen var upplyst av neonljus och avslutades med 3 olika tågbyten vi hamnade mitt i vimlet av unga tjejer som varit på konsert ca 50.000 kändes det som och alla skulle in på stationen, samtidigt som vi skulle ut. Till slut var vi åter på hotellet för några timmars vila. Dag 9 Frukost med bordsplacering, men i övrigt fick vi själva ta för oss av ett stort utbud. Pendeltåg till den välkända stationen Shibuya Station den tågstation som har mest förbipasserande/dag i hela världen runt 2-3 miljoner människor här gäller det att hålla ihop. om inte taxi är enklare? Detta förutsatt att man har en lapp där det står var man ska, annars förstår inte taxichaffisen någonting, vi kan inte uttala orden på japanska. Ett besök i statshuset som arkitekt Kenzo Tanges ritat, fantastisk utsikt trots en viss dimma. Innan vi fick stiga in i hissen kollades våra väskor, det kändes bra. Riktigt höga hus räknade till 50 våningar vid något tillfälle. Vi passerade ett gathörn där alla rusade fram och åter det sas att det var ca 3000 personer som passera vid varje grönt ljus? Med en stad med 34 miljoner inv låter det helt logiskt. Em ägnades åt västra Tokyo med ungdomarnas statsdel Harajuku, hela Asiens centrum för ungdomskultur, liknade Carnaby street. Det är platådojor och tyllkjolar i kortkort bla som gäller, kanske inte det mest passande för vår åldersgrupp? Vi strosade runt i Ginza den statsdel som har affärer som man endast kan titta i skyltfönstret på, Louis Votton, Dior, Chanel ingen HM vad jag kunde se? Besökte Tokyo Station för att vi skulle få lära oss åka tåg själva inför sista dagen på resan. Frågan är Några av oss orkade inte mer utan tog taxi hem, det var inte dumt, resten träffade vi i foajen på kvällen. 5
Dag 10 en dag för fria aktiviteter innan hemresa, nu gällde det att passa på och uppleva det man inte hunnit se tidigare. Några promenerade till någon park, andra besökte ungdomens statsdel, ånyo andra besökte en park där hundar fick springa av sig i en hage. De hundar som syntes till i Tokyo åkte barnvagn, troligen för att de annars smutsade ner på gatorna eller blev ihjäl trampade. Småbarn bars på magen i bärsele sällsynt med barnvagn för barn. På kvällen var det jordbävning i Kumamoto ca 130-150 mil från Tokyo undertecknad kände hur sängen skakade under några korta sekunder, hemskt obehagligt. Japanerna lever under ständig jordbävningsskräck och tränar för detta, men för att klara att leva med detta får man acceptera det hela och leva på trots allt. Fredagkväll avslutning med middag, alla hade klätt upp sig och vi travade iväg till en restaurang. Tyvärr hade ett gäng ungdomar bokat samma place och de var något högljudda så det blev lite malört i bägaren om man säger. Vi fick trots allt avsluta med japansk mat där vi bla kokade vår kyckling på gasolspis och drack mängder av öl. Dag 11 buss till Narita flygplatsen i Tokyo det tog ca 1 ½ timme att ta sig ut ur staden och då rullade bussen hela tiden så stort är Tokyo. Väl framme var det bara att checka in och se om man kunde hinna handla någon taxfree, hur långa köer som helst för att betala så det blev inga stora inköp. Nu väntade en resa på totalt 11 och en halv timme inklusive byte i Helsingfors till Stockholm. Buss till Eskilstuna där fontänen tog emot i ån med full prakt. En resa att minnas med många fina upplevelser och nya färdigheter äta med pinnar det är väl ingen konst eller? Vid anteckningarna Ann-Marie Skantz 6