Levande skärgårdsnatur 2009 med rapporter från 2008

Levande skärgårdsnatur 2009 med rapporter från 2008 Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län i samarbete med: Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Naturskyddsföreningen

Under ytan På omslaget syns en klipphäll som är täckt med grönslick (Cladophora glomerata) och ullsläke (Ceramiun tenuicorne). Allas vårt innanhav Östersjön är ett innanhav med bräckt vatten, vilket betyder att varken marina arter eller sötvattens arter är anpassade att leva där. Runt Östersjön bor cirka 85 miljoner människor och vår livsstil påverkar även Östersjön. Jordbruken läcker näring och avloppen har varierande reningsgrad, även stora djurhållningsanläggningar runt Östersjön bidrar till övergödningen. Projekt Levande skärgårdsnatur är ett bidrag till att dokumentera lite av ekosystemet kring Östersjön. Kloka beslut och information viktigt Mycket information som rör Östersjön är negativt; algblomningar, döda bottnar och gäddan som försvunnit från skärgårdsvikarna. Genom kloka beslut och information hur var och en kan hjälpa Östersjön vill vi tro att vi människor kan ta bättre hand om vårt innanhav. Upptäck det levande Östersjön! Läs på sista sidan om Nåttarös snorkelled som vill visa ett varierat undervattenslandskap. Ta med dina vänner och barn och upptäck det levande Östersjön under ytan. Trevlig läsning! Foto: Anders Bouvin Blåstången (Fucus vesiculosus) är en nyckelart för Östersjöns ekosystem. Den fungerar som barnkammare och uppväxtplats för småfisk och kräftdjur. Vilket i sin tur blir ett skafferi för våra kustfåglar. 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Innehållsförteckning Bakgrund till projektet 4 Projektbeskrivning 5 2008 - ett sammandrag av året som gått 6 Projektrapporter 2008 8 Kustfågelinventering 8 Ringmärkning av kustfåglar 13 Mellanskarv 16 Havsörn 18 Berguv 20 Gråsäl 22 Sjöfågelskydd - mink 24 Havstulpaner 25 Blåstång 26 Åtgärdsprogram för Skräntärna 27 Guckusko 28 Majviva 28 Hartmansstarr 29 Gulyxne 29 Snorklingsled på Nåttarö 30 Septiksugstationer för båttoaletter 31 Foto: Erik Wijnbladh Levande Skärgårdsnatur 2009 Omslagsfoto: Anders Bouvin Produktion: Cecilia Wibjörn och Ulrika Palmblad Skärgårdsstiftelsen 2009 Missa inte den nya snorklingsleden på Nåttarö! Läs mer på sidan 30. Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län Postadress: Box 7669, 103 94 Stockholm Besöksadress: Svensksundsvägen 5, Skeppsholmen Tel: 08-440 56 00, Fax: 08-440 56 19 E-post: kansliet@skargardsstiftelsen.se Hemsida: www.skargardsstiftelsen.se l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 3

Bakgrund till projektet Projekt Levande skärgårdsnatur startade 1985 med inventeringar av kustfåglar som sedan dess har genomförts varje år. Det var upptakten till projektet som kom till efter diskussioner mellan Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i början av 1980-talet. Tanken med hela projektet var att få en bättre miljöövervakning och dokumentation av växt- och djurlivet i Stockholms skärgård. Det skulle fungera som en snabb och obyråkratisk väckarklocka för miljöfrågor i skärgården. Skärgårdsstiftelsen hade goda förutsättningar att, genom sina tillsynsmän, samla in material och sköta inventeringar. Genom ett gott samarbete med forskare och sakkunniga har detta långsiktiga arbete bidragit till ökade kunskaper om många arter i skärgårdsmiljön. Foto:Roine Karlsson Stockholms skärgårds kanske mest älskade kustfågel ejdern fortsätter att minska i antal. Den verkar också ha ändrat sitt beteende och flyttat längre in i skärgården. Läs mer om ejdern på sidan 8. Projektet drivs idag av Skärgårdsstiftelsen och Länsstyrelsen i Stockholms län i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturskyddsföreningen och Stockholms Universitet, vilka även svara för en stor del av sammanställningen och utvärdering av data. Ekonomiskt stöd har under året erhållits från Waxholmsbolaget, Banco fonder, Oracle Svenska AB, TTG Sverige/Båtnytt, Stockholm Adventures, Forskningsrådet Formas, B-Twentyfour AB samt från privatpersoner till vilka vi framför vårt varma tack! 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Projektbeskrivning Stockholms skärgård utgörs av en mosaik av öar och vatten som skapar unika livsmiljöer både ovan och under ytan. För att skydda och bevara skärgårdens växt- och djurliv och dess naturvärden är det framförallt viktigt att snabbt kunna upptäcka förändringar. Genom kontinuerlig bevakning och årliga inventeringar får projekt Levande Skärgårdsnatur fram viktiga kunskaper om ett antal olika arters populationsstorlekar, häckningsresultat, tillväxt och fortlevnad. Tack vare detta arbete kan förändringar snabbt upptäckas. Det gör det möjligt att direkt försöka åtgärda eventuella problem eller störningar. Levande skärgårdsnatur utvecklas och förbättras ständigt men behåller sin form med väl inarbetade inventeringsmetoder och naturvårdsinsatser. Sedan starten 1985 har projektet vuxit och innehåller nu ett stort antal delprojekt enligt följande: inventering av skärgårdens vanligaste kustfågelarter inventering och märkning av alkfågelbestånden inventering av ejder utfodring, märkning och bevakning av havsörnsstammen inventering, märkning och utplantering av berguv inventering av mellanskarvens boplatser inventering och bevakning av gråsäl uppföljning av minkens utbredning i skärgården samt av naturvårdsskäl även jakt på mink undersökning av havstulpaner inventering av blåstång inventering- och naturvårdsinsatser specifikt för mnemosynefjärilen samt fjärilar i allmänhet inventering- och naturvårdsinsatser för några hotade växtarters överlevnad; guckusko, majviva, hartmanstarr och gulyxne inventering av betesmarker Foto: Anders Bouvin Ringmärkning av berguv (bilden) och havsörn kräver handlag och kunskap. De stora fåglarna har vassa klor och näbbar som ringmärkaren måste vara aktsam för. På bilden är det Alar Broberg som ringmärker. Se hela bildserien på sidan 20. Projektledningen har under året bestått av: Johan Ahlbom, Skärgårdsstiftelsen; projektledare Olle Karlsson, Naturhistoriska riksmuseet; gråsäl Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län; kustfåglar Björn Helander, Naturskyddsföreningen/Naturhistoriska riksmuseet; havsörn Hans Kautsky, Stockholms Universitet; blåstång Roland Staav, Ornitolog; ringmärkning kustfåglar Karin Strandfager & Cecilia Wibjörn, Skärgårdsstiftelsen; havstulpaner Sten Söderlund, Skärgårdsstiftelsen; samordnare samt inventerare Alar Broberg, Konsult; berguv l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 5

2008 ett sammandrag av året som gått Inledningen av 2008 bjuder på flera dagar med storm, kuling, högvatten, mörker och snöslask även februari är blåsig med flera kulingoväder och högvatten. Foto: Anders Bouvin Heta diskussioner vid skarvseminarie Den 5:e mars anordnar Projekt Levande skärgårdsnatur ett seminarium som handlar om skarven. Seminariet hålls på Skeppsholmen i Moderna muséets stora föreläsningssal. 300 personer får möjlighet att lyssna på skarvforskaren Henri Engström, botanikern Lenn Jerling, ornitologen Roland Staav och skärgårdsstiftelsens tillsynsman Gunnar Hjertstrand. Diskussionerna är stundom heta men det känns som alla får chansen att ställa frågor och komma till tals. Skarvfrågan är kontroversiell men frågan fick vädras och olika åsikter kom fram. Foto: Jez Blackburn Ejderns nedåtgående trend rapporteras från olika håll Vindarna avtar under mars och april kommer med högtryck och lugnt väder. Under tre perioder under vår och försommar genomförs kustfågelinventeringarna med start i mitten av april. Arterna som inventeras är ejder, storskrak, gräsand, småskrak, svärta, sillgrissla, tobisgrissla och tordmule. Inventeringen utförs av tillsynsmän och ornitologer. Den nedåtgående trenden för ejdern rapporteras från flera håll. Sillgrisslan skotten blir ett kärt återseende Under årets ringmärkningsexpedition påträffas en sillgrissla med engelsk ring som märkts på Skottlands mest avlägsna fyrplats Sule skerry Ända från Skottlands mest avlägsna fyrplats Sule skerry hade en från år 1993 ringmärkt sillgrissla för andra gången kontrollerats i Stockholms skärgård. Tillsynsman Sten Söderlund är mycket aktiv i projektet. Han inventerar kustfågel, uv, säl och blåstång. Dessutom hjälper han till med boinventeringen av havsörn. Här är det en uv som ska ringmärkas. 1993. Denna grissla som kallas skotten påträffades första gången 1999 på Grän och har nu för andra gången, nio år senare alltså på nytt hamnat i inventerarnas händer. Ringen var nu så sliten att den blev utbytt. Läs mer på sidan 15. Sälinventeringarna i Stockholms skärgård sker genom ett samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet och stiftelsens tillsynsman Sten Söderlund. Dels genomförs flygfotografering och dels sker inventering från båt. Sälkutar inventeras vid några tillfällen. Vid Svenska Björn räknas sälarna vid flera tillfällen under maj. Toppnoteringen hamnar på över tretusen sälar. Nya sälgrupper noteras vid gamla kända sälbådor. Gamla havsörnsföräldrar får livskraftig unge Under juni genomförs den årliga genomgången av havsörnsbon i skärgården. Minst 52 havsörnsungar noterades och 43 ringmärktes vid bokon- 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

troller. Läs mer på sid 18 om det strävsamma paret som är 25 år (hanen) respektive 30 år (honan) och som även i år fick en livskraftig unge. Honan är för närvarande världens äldsta kända havsörn. Foto: Björn Helander Berguven inventeras av två båtlag under juni månad. Totalt i Stockholms län noteras 24 uvungar under 2008 och 11 ungar ringmärs. Ett upprop görs via radio och i stiftelsens tidning Stångmärket om att inventerarna söker gamla boplatser för uv. Detta resulterar i att projektet hittar 3 nya gamla lokaler. Minken fortsätter att minska Minkjakten fortsätter inom projektet sjöfågelskydd. De senaste åren har antalet inrapporterade avlivade minkar fortsatt att minska. Flera områden är idag helt minkfria samtidigt som det finns andra områden där minken lyckas hålla sig kvar. Foto: Sara Hallén Havstulpanen kontrolleras liksom tidigare år med hjälp av frivilliga krafter och våra tillsynsmän. Förutom samarbetet med länstyrelsens Informationscentral är även Håll Sverige Rent med i projektet. Syftet är att informera båtägare om när det lilla kräftdjuret sätter sig fast så man kan bottentvätta sin båt vid rätt tidpunkt. 400 personer anmälde sig till SMS tjänsten under förra året. Anmäl dig också, läs mer på sid 25. SMS-tjänsten om när havstulpanen sätter sig fast är viktig för den miljömedvetna båtägaren. På sid 25 får du veta mer. Blåstången inventeras årligen inom bestämda provytor. Förutom att titta på utbredning, årsskott och betning på bladen undersöks även artsammansättningen på smådjur som lever i tången. De senaste åren visar blåstången positiva utbredningssiffror inom projektet. Trots sin storlek är havsörnsboet inte lätt att upptäcka för ett otränat öga. Florainventeringar av guckusko och majviva utförs på två områden. Genom naturvårdande insatser verkar dessa populationer kunna leva vidare, även om bestånden varierar något mellan åren. Med hjälp från Norrtälje Naturvårdsstiftelse utförs årliga inventeringar av de rödlistade växterna hartmansstarr och gulyxne inom våra områden vid Riddersholm. Arternas naturliga miljöer växer igen och genom att hävda dessa kända lokaler följer vi utvecklingen av växterna som uppvisar relativt stor variation mellan åren. Inom projekt Levande skärgårdsnatur utförs ibland tillfälliga projekt men också andra projekt inom skärgårdsmiljön. Under förra året ingick för andra året i rad skräntärna. Skräntärnan ingår i ett Åtgärdsprogram (ÅGP) i hela Sverige som syftar till att säkra skräntärnans överlevnad på längre sikt. Skräntärnan klassas idag som sårbar i den svenska rödlistan för hotade arter. Årets väder har varit ovanligt blåsigt vilket medfört att en del uppgifter har fått anpassats till väder och sjöhävning. Våra tillsynsmän, experter, projektsamordnare och övriga inventerare har åter gjort en insats för Levande skärgårdsnatur. Stockholm mars 2009 Johan Ahlbom, Projektledare Cecilia Wibjörn, Miljöhandläggare l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 7

Delprojektrapporter 2008 Kustfågelinventering 1985-2008 Resultat Ejder (Somateria mollissima) Ejdern har en sjunkande trend sedan 1991, men förra årets ganska tydliga hopp nedåt bröts med något fler räknade ejdrar 2008. I enskilda skärgårdar märks till exempel att Nåttarös trettioprocentiga ökning 2007 sjönk tillbaka än mer i år. Från räkningsseriens näst högsta värde sjönk antalet 2008 till mindre än hälften. I Träskö-Storö noterades mycket anmärkningsvärt höga siffror. Omkring fyra gånger så många gudingar räknades som 2007. Nu räknades närmare 1 000 gudingar vilket plötsligt gör Träskö-Storö till en av de större ejderskärgårdarna i materialet. Även i Björnö räknades 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 Ejder Fig 1 0 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 Fig 1: Ejderns minskande trend betydligt fler gudingar än normalt. Här har bara räknats fler gudingar två år i början på den 17 år långa räkningsserien. I ett flertal områden innebar den långsamt sjunkande trenden att 2008 var det sämsta året i respektive räkningsserie. Det gäller för Biskopsö, Fjärdlång, Lygne, Röder, Söderarm och Håkanskär. Den mycket kraftiga minskningen 2007 i en av de ejderrikare skärgårdarna, Stora Nassa, återhämtades dock något. Se figur 1 och 2. Nåttaröfladen Fjärdlång Biskopsö Bullerö Björnö Träskö Storö-Bockö Stora Nassa Lygne Skarv Röder Sv Högarna Foto: Thure Wikberg Ejderpar, guding och åda ute och flyger. 8 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

10000 Ejder Fig 2 Totalt Sv H & Storö-Bockö Övriga områden 9000 8000 7000 6000 5000 4000 3000 2000 1000 0 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Svärta (Melanitta fusca) Totalantalet räknade svärtor 2008 återhämtade sig något från 2007 års värde, som var det sämsta hittills under räkningsserien. För första gången räknades 2008 inga svärtor alls i Storö-Bockö-Lökaö. Efter att Nåttaröfladen 2007 för första gången visat nollresultat räknades där 2008 åter några svärtor. I Bullerö mer än halverades antalet som därmed kom ner i blygsamma 12 svärthanar. I Skarv, nära de båda goda svärtskärgårdarna Lygne och Svenska Högarna, inräknades i år också tolv svärthanar, men här är det ett relativt högt värde. I Svenska Högarna skedde en tredubbling från 2007 års mycket låga värde så att 2008 års 98 svärthanar kommer på delad andraplats under Högarnas 24 år långa räkningsserie. Fig 3. Tordmule (Alca torda) Årets räkningar av tordmule bidrar inte till den sjunkande trend vi sett under de senaste 10 åren. Sedan 2007 har totalantalet ökat med 19%. Det är en koloni som ökat mycket kraftigt, Gunnarstenarna. Här räknades hela 1800 fåglar, Fig 2: På Svenska Högarna och Storö-Bockö planar trenden för ejdern ut. 600 500 400 300 200 100 Svärta Övriga Stora Nassa 0 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 Fig 3 Fig 3: Liten återhämtning för svärtan 2008. Tordmule Fig 4 Grän Sävlingarna, Nordsten Kalken 0 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 Fig 4: Tordmulen fortsätter långsamt att minska. Lillö l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 9

vilket innebär en ökning med 125% sedan 2007. Årets antal i övriga kolonier innebär en fortsatt långsam minskning. Fig 4. Sillgrissla (Uria aalge) Förra årets mycket kraftiga ökning fortsatte 2008 så att det totalt räknades drygt 1400 sillgrisslor 2008. Räkningarna vid Gunnarstenarna skedde för tidigt på säsongen så sillgrisslorna hade ännu inte anlänt. Vid ringmärkning under häckningssäsong räknades där ytterligare 80 sillgrisslor. 2008 års värde är nytt rekord igen och drygt dubbelt så många som medelvärdet för den 18 år långa perioden. Två kolonier står för en stor majoritet av fåglarna. Av dem sjönk Grän med nära 30% från 2007, medan Kalken i Svenska Högarna ökade med nästan 100% från 2007 års redan mycket höga antal. Fig 5. Tobisgrissla (Cepphus grylle) Totalantalet räknade tobisgrisslor låg kvar på ungefär samma låga nivå som 2007. Mycket få tobisgrisslor räknades i den södra skärgården. Fig 6. På Grän räknades för första gången inga tobisgrisslor alls, på Klovskär och Rödko i Södra Mysingen endast 2 exemplar på Rödko, på Gunnarstenarna 3 och på Storskär utanför Utö 12 tobisgrisslor. Minskningen på den tidigare helt dominerande kolonin Svenska Högarna har de senaste tre åren planat ut på en nivå kring 100 fåglar. Fig 7. DISKUSSION Ejder De flesta ådor gick 2008 överhuvudtaget aldrig till häckning. Trolig orsak bör nog vara att honorna kom till häckningsområdet i dålig kondition på grund av problem i vinterkvarteren. Kanske kommer 1600 1400 1200 1000 800 600 400 200 700 600 500 400 300 200 100 0 700 600 500 400 300 200 100 0 0 Sillgrissla Tobisgrissla 1998 2000 2002 2004 2006 2008 Tobisgrissla Fig 5 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 Fig 5: Sillgrisslorna ökar även 2008. Fig 6 Grän Storskär, Utö Sävlingarna Rödko + Klovskär Björkskär, Melkobb Viksharorna Svenska Högarna Lygne Röder Sv Stenarna, Vitsten Svenska Högarna Övriga 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 årets extra dåliga föryngring att synas i räkningarna under kommande år. Den kraftiga minskningen på Nåttarö innebär att bara två år i den räkningsserien har varit sämre. Med året före som seriens näst bästa Storskär Stridsbådan Sv H tot Gunnarstenarna Grän Abborren Fig 6: Totala antalet tobisgrisslor ligger kvar på nästan samma låga nivå 2008 som under 2007. Fig 7 Fig 7: För tio år sedan dominerade Svenska Högarnas koloni helt för tobisgrisslan, de senaste 3 åren ligger kolonin runt 100 fåglar. år är gudingarna uppenbarligen mycket rörliga. Nåttarö är ett område där kraftiga mellanårsvariationer är vanliga och seriens högsta respektive lägsta värde ligger bara två år ifrån varandra för drygt 10 år sedan. 1 0 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

I Träskö-Storö har kraftiga mellanårsvariationer däremot plötsligt dykt upp de senaste tre åren. Relativt jämna och ganska låga antal räknades fram till och med 2005. Därefter trefaldigades plötsligt antalet 2006, sjönk 2007 ner i tidigare års nivåer och steg 2008 ca fyra gånger högre än normalåren. Intressant nog finns en svagare parallell med påtaglig ökning i ett annat långt in liggande område, Björnö. Liknande kraftiga variationer skedde 2005-07 i det betydligt talrikare ejderbeståndet i Stora Nassa. Här har förändringarna också tidigare i huvudsak skett långsamt. Räknarna rapporterar att ejder börjat uppträda i stora antal och även framgångsrikt häcka i mellanskärgårdens inre delar, innanför de områden som ingår i våra räkningar. Enligt räknarnas observationer i vardagsarbetet sker de stora omflyttningarna av gudingar inte från dag till dag under säsongen, utan de sker mellan säsongerna. De har däremot inte observerat om gudingarna vi räknar verkar följa ådor som byter häckningsområde, eller om gudingarna rör sig oberoende av ådorna. De stora antalen gudingar som regelbundet räknas på Svenska Högarna motsvarar enligt mer ingående uppgifter från tillsynsmännen inte häckande ådor. Svenska Högarna är en ganska svag skärgård för häckande ejder. Troligen räknar vi gudingar som mer tillfälligt kommer in mellan öarna från de mycket stora flockar som ligger vid musselbankarna utanför ögruppen. Detta förklarar dock inte varför det räknades så mycket färre gudingar i ögruppen fram till ungefär 1990 då en kraftig ökning ledde fram till de nivåer på ca 2000 gudingar som rått sedan dess. Svärta Utöver de fyra viktiga svärtskärgårdarna Svenska Högarna, Lygne, Bullerö och Stora Nassa räknas numera bara enstaka svärtor i varje skärgård. I mellanskärgårdarna Träskö-Storö och Björnö har inga svärtor räknats sedan 1997 respektive 2003. I mellanskärgården kan den alltså vara helt försvunnen. Det mycket låga värdet i Svenska Högarna 2007 är bara hälften så högt som uppgifter (i rapportsystemet Svalan) från ringmärkare som vistats i ögruppen under vår räkningsperiod. Till skillnad från Svenska Högarnas ejdrar tycks de räknade svärthanarna i ögruppen verkligen motsvara en god häckningsmiljö för svärtor. Tillsynsmännen ser årligen en hel del svärtkullar i ögruppen. Tordmule Det höga antalet tordmular på Gunnarstenarna räknades långt innan räkningsperioden under fåglarnas häckning. Då har inga fåglar försvunnit in under stenblock för att ruva och behovet av att fiska har inte nått sitt maximum. Vid räkning i maj är det därför väntat att se betydligt fler tordmular än vid räkning i vår räkningsperiod. På Gunnarstenarna är det dock så att de högsta antal som Nynäshamns ornitologer ser i samband med ringmärkning varje år är betydligt högre än våra siffror. Det finns många sentida uppgifter på 2000-4000 fåglar även i häckningstid. Troligen är kolonin på Gunnarstenarna betydligt större än övriga kolonier i skärgården. För övriga områden i våra räkningar finns inga uppgifter i Svalan som kraftigt överträffar dem som räknas av oss. Kanske är dessa mindre kolonier mer lätträknade, men det kan också helt enkelt bero på att det generellt finns mycket färre uppgifter i Svalan för dessa områden. Ringmärkarnas bedömning är dock att stora delar av Gunnarstenarnas tordmular inte häckar. Det får inte rum så många häckningar i ögruppen. Slår vi ihop alla räknade kolonier utöver Gunnarstenarna fortsatte tordmulens minskning i vårt material. Sillgrissla Att förra årets expansion fortsatte i år måste rimligen innebära kraftig inflytning av fåglar som av någon anledning lämnat kolonier på andra håll. Arten ökar dock i hela Östersjön och kanske har yngre fåglar svårt att hitta häckplatser så att de drar runt och prövar olika kolonier under olika år. På Kalken i Svenska Högarna innebär de två senaste årens ökning att det under 2007 för första gången i Stockholms län fanns en alkkoloni där det fanns något fler sillgrisslor än tordmular. Denna övervikt hade 2008 ökat till 80% fler sillgrisslor än tordmular. Sillgrisslornas fördelning i länet 2008 var sådan att omkring 70% fanns i de båda stora kolonierna Grän och Kalken. Övriga grisslor fördelade sig ganska jämnt (mellan 70 och 90 fåglar) över Stridsbådan, Abborren, Storskär, Gunnarstenarna och Lillö i Svenska Högarna. Vid Storflyttjan i Skarv räknades 12 sillgrisslor, vilket kan tyda på att ytterligare en koloni håller på att etableras. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 1

Fig 8 Fördelningen av tobisgrisslor är ojämn i Stockholms skärgård. Endast ett fåtal exemplar är räknade söder om Svenska Högarna. Tobisgrissla På enskilda kolonier varierar antalet räknade tobisgrisslor mycket kraftigt mellan åren. Det är därför mycket osäkert att uttala sig om trender i de enskilda kolonierna. Tobisgrisslorna är kända för att vara svårräknade. Det är svårt att pricka tillfällen när huvuddelen av fåglarna finns i kolonin. Men man ska kanske inte utesluta en förklaring som innebär att fåglarna i mycket stor utsträckning byter koloni mellan åren. Vad som dock är uppenbart är att i de räknade kolonierna fanns 2008 mycket lite tobisgrissla i den södra skärgården. De mer betydande kolonierna ligger alla i den norra ytterskärgården, från Svenska Högarna och norrut till länsgränsen utanför Singö. Söder om Svenska Högarna räknades 2008 bara enstaka fåglar förutom 12 exemplar på Storskär utanför Utö. Tobisgrisslorna synes alltså snabbt gå mot utplåning i den södra ytterskärgården. Se fig. 6. Eftersom våra räkningar nästan inte alls berör några områden i andra delar av skärgården än den södra ytterskärgården och ytterskärgården norr om Svenska Högarna har jag försökt komplettera bilden med observationer i fågelobservationsdatabasen Svalan. Jag har också fått kompletterande material från Roland Staav och tillsynsmännen. Dessa observationer är förstås inte heltäckande och många avser inte allvarliga försök att räkna alla fåglar i en koloni. De är ofta gjorda från passerande vaxholmsbåtar vid fel tid på dygnet eller fel tid på säsongen. För året fanns i Svalan inga rapporter alls om tomma före detta kolonier. Med den komplettering av årets förekomst som hämtats ur Svalan m.m. får vi en liknande bild som i våra räkningar. Fig 8. Tobisgrisslor förekommer i enstaka par så långt in som söder om Blidö och vid Muskö, samt några kolonier med mer än 10 fåglar, vid Svartlöga, Möja, Nämndö och Söderskärgården söder om Sandhamn. Det finns också några mer märkbara avvikelser från bilden i våra räkningar. I den stora skarvkolonin på Äggskären i inre delen av norra Mysingen räknades 38 tobisgrisslor i häckningstid. Denna koloni tycks ha bildats eller i vart fall vuxit kraftigt från och med 2007. Från Gunnarstenarna finns i Svalan uppgifter från tiden före häckningen och efter häckningen med 35 respektive 20 tobisgrisslor. Enligt uppgift från ringmärkare finns kolonin kvar även om den nog minskat kraftigt under senare år. Ytterligare en lite större koloni räknades av Gunnar Hjertstrand 2007 på Rörskären utanför Sandhamn. Kolonin fanns kvar 2008. av Mats Nordin, Länsstyrelsen i Stockholms län mats.nordin@lansstyrelsen.se 1 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Ringmärkning av kustfåglar Ringmärkning av kustfåglar Ringmärkningsprogrammet inom Projektet Levande Skärgårdsnatur genomfördes 2008 på samma sätt som under de senaste åren. I arbetet ingår numera besök av alla kända boplatser av skräntärnor för övervakning av det häckande beståndet och märkning av årets ungar. Sedan 1980-talet har så gott som alla sillgrisslekolonier besökts med märkning och kontroller av sillgrisslor och tordmular som huvudsyfte. Sedan storskarvarna under 1990-talet etablerade sig som häckfåglar har även inventering skett av samtliga kända kolonier i Stockholms läns skärgård. Utdrag ur dagboken 15.4 Utfärd med Lars Lundgren till Gunnarstenarna för ett nytt försök att locka skräntärnor med vettar och bandspelare. Deltagare var Mats Gothnier och Miguel Jaramillo från Länsstyrelsen samt Jan Ohlsson och undertecknad Roland Staav (RS). 9.5 Inventering av skarv- och hägerkolonier i Stora Värtan med Mats Gothnier, Sören Lindén och RS. 24.6 Skräntärnemärkningstur i norra skärgården med båten Sefyr, Gunnar Hjertstrand (GH) och RS. 25.6 Skräntärnemärkningstur i södra skärgården med båten Sefyr, GH och RS. 2.7 Alkfågelexpedition till Ålands hav och Understens skärgård med Sten Söderlund, Leif Malmgren, GH och RS. 9.7 Alkfågelexpedition till södra skärgården. Deltagare: Alar Broberg, Sören Lindén, Sten och Bengt Söderlund, Gun Svedman och Jan Ohlsson, Johan Westerlund samt Carin Staav och RS och GH. 11.7 Alkfågelexpediton till Svenska Högarna. Deltagare: Gunnar Hjertstrand, Ola Jörnstedt, Gun Svedman och Jan Ohlsson, Johan Stavre, Annette Ask, Kerstin Lind, Magdalena och Sten Söderlund samt RS och Carin Staav. 4.9 Skarvboinventering med Sefyr i norra skärgården deltagare GH och RS 12.9 Skarvboinventering med Sefyr i södra skärgården. Deltagare GH och RS. Foto: Britten Hjertstrand Liten skräntärneunge på väg till ringmärkning. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 3

ANTAL NYMÄRKTA FÅGLAR 2008 Ungar Storskarv 82 Rödbena 1 Större strandpipare 2 Kustlabb 2 Skrattmås 12 Fiskmås 12 Havstrut 4 Skräntärna 31 Fisktärna 10 Adulta Silvertärna 206 1 Sillgrissla 234 144 Tordmule 140 24 Tobisgrissla 6 Totalt 921 ------ ----- 752 169 Alkringmärkningen 2008 Under alkfågelexpeditionerna är vi speciellt inriktade på sillgrisslorna, eftersom ett stort projekt samtidigt pågår på Stora Karlsö vid Gotland. De har också under senare år visat en tendens att öka i vår skärgård. Kolonin på Stridsbådan vid Understen, som vi upptäckte 2007 hade vuxit något och vi kunde märka 11 ungar förutom 18 gamla fåglar. På Grän fanns en fantastisk fågelansamling och vi har aldrig sett så många sillgrisslor i skarvkolonin på Grän och 178 ungar kunde ringmärkas. Skarvarna har genom att skapa fågelbergsmiljö attraherat stora mängder grisslor och minst ett hundratal ungar förblev omärkta. Sillgrisslorna drar fördel av skarvarna och skarvungar och grissleungar låg fridfullt i gemensamma hopar på hällarna. Skarvungar och grissleungar låg fridfullt i gemensamma hopar på hällarna. Till Svenska Högarna kom vi ut sent och vissa grisslehäckplatser var redan övergivna vid besöket den 11 juli. Vi kunde i alla fall märka 34 sillgrissleungar, nymärka 20 gamla och kontrollera 21 redan märkta grisslor. Tordmularna sätter igång sin häckning något senare än sillgrisslorna och vi kunde märka 39 ungar, nymärka 16 gamla häckfåglar och kontrollera 7 stycken redan märkta. Intressanta återfynd Storskarv Som vanligt har en hel del fynd av skarvar inkommit. En kontroll gjordes i Tjeckien av en sjuårig fågel från Trätskärskobben i Svartlögafjärden. Den lästes av med tubkikare på övervintringsplatsen vid översta delen av floden Elbe i utkanten av staden Usti nad Labem den 5 november 2008 tillsammans med en skarv från Estland, en från Finland och en från Danmark. En annan skarv märkt samma dag på Trätskärskobben hittades drunknad i ett fisknät nära Rostock i Tyskland den 15 mars 2008 och en tredje sköts under skyddsjakt i Indre-et- Loire i Frankrike. Detta är årets resultat av 228 märkta ungar (150 bon) på Trätskärskobben den 26 juni 2001! En skarv född på Fälöv utanför Nynäshamn och märkt rekordtidigt den 11 maj 2007 påträffades död vid staden Den Oever i holländska Vadehavet den 1 februari 2008 och en annan hittades död i Ebro-deltat, Tarragona, Spanien den 7 april 2008. Även skarvar från andra kolonier har påträffats i skärgården. En fågel från Bräkne-Hoby i Blekinge född 2001 hittades nyligen död vid Lidingöbron, Lilla Värtan den 11 juni 2008. Ringen från en skarv märkt 2001 på Lilla Karlsö hittades på Myggskären vid Fjärdlång hösten 2007. Sillgrissla Omkring 100 grisslor med ringar kunde kontrolleras. Många av dessa är gamla bekanta som vi fångat vid flera tillfällen tidigare. Den äldsta var märkt som gammal fågel på Bodskär, Grän redan den 21 juni 1975, alltså för mer än 33 år sedan. Kolonin på Grän upptäcktes två år tidigare, 1973 och förmodligen har grisslan funnits på ön under hela tiden sillgrisslor funnits där. Grisslan kan vara uppåt 40 år och därmed en av de äldsta i Sverige. På ön Abborren fångade vi en gammal grissla, märkt som häckfågel på samma ö 1984 och tidigare kontrollerad 2005. Jag noterade då att den var blind på ena ögat (ögat svart och insjunket). Trodde aldrig jag skulle få möta grisslan igen, men märkligt nog fångade vi den på samma plats i somras, tre år senare. Jag tror att sillgrisslor måste använda sig av andra hjälpmedel än synen under sitt fiske på 1 4 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Foto: Roland Staav flera tiotals meters djup i Östersjön, där det är kolsvart. Andra gamlingar var en 23K+ grissla på Abborren, en 23-årig grissla på Stridsbådan född på Abborren 1985 och en 21-åring på Österskäret, Grän född på Stora Karlsö 1991. På Kalken, Svenska Högarna fångade vi en grissla som var märkt som gammal häckfågel på samma plats 1986 och minst måste vara 26 år gammal. Den är kontrollerad på samma plats minst 5 gånger tidigare. En sillgrissla på Stridsbådan var född på Bonden i Ångermanland 2004 och håller nu, 4 år gammal på att etablera sig i den nya kolonin i Ålands hav. En sillgrissla, fångad som gammal på Abborren 1998 hade utvandrat till Åbo skärgård i Finland, där den nu häckar och fick sin ring utbytt den 9 juli 2008. På detta skär i Kustavi socken häckar bara ett par sillgrisslor, som fick en unge i somras! Född 1993 på Sule skerry, Orkney-öarna Det mest intressanta fyndet var i alla fall en sillgrissla med engelsk ring, född 1993 på Sule skerry, Orkney-öarna i norra Atlanten 1286 km väster om Grän! Gunnar och jag har fantiserat mycket om denna grissla som vi kallat skotten och trodde knappt våra ögon när den som sista fågel drogs fram under exakt samma klippblock som för 9 år sedan! Vi hade nämligen fångat samma fågel under en tidigare expedition 1999. Ringen var nu så sliten att vi var tvungna att byta ut den mot en svensk. Sule skerry är Skottlands mest avlägsna fyrplats väster om Orkneyöarna och mest berömd för sin jättestora lunnefågelkoloni. Det finns en ringmärkningsgrupp, Sule skerry ringing group, som vissa år lyckas ta sig ut till ön och märka cirka 5000 havsfåglar. Tack vare ringmärkningen 1993 vet vi att vissa sillgrisslor från Atlanten kan ta sig in i Östersjön och häcka här. Vi trodde knappt våra ögon när den som sista fågel drogs fram under exakt samma klippblock som för 9 år sedan. Stolta tillsynsmännen Gunnar Hjertstrand 1999 och Bengt Söderlund 2008 med samma grissla i famnen. Foto: Jez Blackburn Sule skerry är Skottlands mest avlägsna fyrplats väster om Orkneyöarna. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 5

Tordmule På Stridsbådan fångade vi en ruvande tordmule med finsk ring. Det visade sig vara en mule född i Malax, Österbotten 2001. En nyligen död tordmule funnen vid ett bo på Abborren var märkt på Korvgrund, Rogsta, Hälsingland 2005. Det måste vara en förstagångshäckare som råkat illa ut. På Lillön kontrollerades två häckande tordmular med läsliga ringar. Den ena var sin födelseö trogen och 17 år gammal, född 1991. Den andra var född på ön Torrmulen i Norstens skärgård född 1992 och nu 16 år gammal.. En tordmule född på Österskäret, Grän 1994 påträffades död med oljeskador den 22 november 2007 på Bornholm. Två tordmular från Gunnarstenarna har fastnat i fisknät utanför polska kusten, medan en årsunge från Västerskäret, Grän också fastnade i ett nät, men släpptes välbehållen i slutet av november 146 dagar efter märkningen i södra Östersjön. UTBLICK - Sillgrissleprojektet på Stora Karlsö På Stora Karlsö väster om Gotland pågår forskningsprojektet Havsfåglar i Östersjön, ett samarbete mellan WWF och Stockholms Universitet. Enbart under perioden 2000-2007 har nästan 12 000 sillgrissleungar ringmärkts, de flesta även med en kompletterande numrerad färgring. Det var under studerandet av överlevnad och ålder för första häckning som Jonas Sundberg den 3 maj 2008 upptäckte Sveriges äldsta fågel, en sillgrissla med sliten ring märkt som unge på ön den 7 juli 1965. Grisslan var vid observationstillfället 42 år och 10 månader. Utflyttning En färgmärkt sillgrissla märkt som unge på Stora Karlsö 2002 observerades för övrigt på en hylla med icke häckande sillgrisslor 14 och 15 maj 2008 på Lundy Island i Bristolkanalen, väster om England. Det är den femte fågeln, som exemplifierar utbyte av häckfåglar mellan Östersjön och Nordatlanten. Tidigare finns det en Karlsö-grissla som häckat på ön Skomer i Wales och två grisslor från Fair Isle på Shetlandsöarna som kontrollerats på ön Bonden i Ångermanland. Den femte är skotten från Orkney på Österskäret, Grän. Storskarvens utveckling - minskar i år för första gången Sedan skarven etablerade sig som häckfågel i Stockholms skärgård 1994 har Skärgårdsstiftelsen följt utvecklingen. Årets resultat visar för första gången en minskning. 2008 hittades 5196 aktiva bon på 21 koloniöar, vilket är drygt 500 färre än 2007. (Se diagram.) Vi förutspådde att beståndet snart skulle nå ett maximum och en minskning var förväntad. Frågan var bara när detta skulle ske? Skarvarna ger skydd för sillgrisslorna Det finns två fågelarter vilka särskilt dragit fördel av skarvarnas expansion, havsörnen och sillgrisslan. Havsörnen utnyttjar skarvarna på flera sätt och är sannolikt den enda förutom människan som kan förmå skarvarna att överge sin häckningsö. Havsörnen utnyttjar skarvarna på flera sätt och är sannolikt den enda förutom människan som kan förmå skarvarna att överge sin häckningsö. Skarvkolonier i ytterskärgården har skapat nya häckplatser för sillgrisslor. Skarvarna ger grisslorna skydd mot borövare och grisslorna har tack vare skarvarna ökat sina bestånd flera gånger under de senaste 30 åren. Inventeringsarbetet har huvudsakligen utförts med båten Sefyr Gunnar Hjertstrand (GH) och Roland Staav (RS) Övriga personer som deltagit i inventerings- och ringmärkningsarbetet är: Allan Bäckström (AB), Björn Lundberg (BL), Sören Lindén (SL), Jan Ohlsson (JO), Thomas Strid (TS), Sten Söderlund (SS), Bengt Söderlund (BS) och Johan Westerlund (JW). av Roland Staav, Ringmärkningscentralen Naturhistoriska riksmuseet roland.staav@glocalnet.net Foto: Carin Staav Vilket fantastiskt fågelliv. Skarvarna har skapat fågelbergsmiljö och boplatser för hundratals sillgrisslor. Ungarna skyddar varandra och ligger tillsammans i stora drivor. 1 6 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Skarvkolonier i Stockholms läns skärgård 2008 Plats Antal bon Kommentar/Inventerare Skanssundet, Käringholmen min 100 lyckad häckning/ TS Fifång, Doftskärshällar+Doftskär 126 BL 17 juni Bedarön, Våmklubben 435 BL 15 maj Bedarön, Fälöv 481 BL 15 maj Grän, Bodskär 139 BS Grän, Västerskäret 202 BS Vitsgarn, Äggskären 526 229 i träd, 297 mark /BS Dalarö, Skraken 404 GH,RS 12 september Dalarö, Vallboskär 192 ny häckplats /GH,RS 12 september Svartsö, Delö 53 AB 13 maj foto Grinda, Rödkobb 297 GH,RS 4 september Stora Värtan, Råholmen 53 SL,RS 9 maj Stora Värtan, Västerskär 190 + ca 10 hägerbon /SL,RS 9 maj Björnhuvud, Ryssmasterna S 123 85 i träd, 38 mark/gh,rs 4 september Björnhuvud, Ryssmasterna N 183 138 i träd, 45 mark+ 41 hägerbon/ GH, RS 4 september Östanå, Småholmarna, södra ön 167 GH,RS 4 september Östanå, Småholmarna, norra ön 448 377 i träd, 71 mark /GH RS 4 september Gälnan, Edö, Korsgrunden tomt GH,RS 4 september Gälnan, Bergskäret 637 199 i träd, 438 mark /GH,RS 4 september Furusund, Marskärskobben 212 SS Furusund, Marskärsgrundet 72 mark ny häckplats /SS 21 aktiva kolonier med totalt 5 196 bon 8 0 0 0 Diagram över antalet storskarvbon i Stockholms läns skärgård under en 15-årsperiod. 7 0 0 0 6 0 0 0 5 0 0 0 4 0 0 0 B o n 3 0 0 0 2 0 0 0 1 0 0 0 0 1 9 9 4 1 9 9 5 1 9 9 6 1 9 9 7 1 9 9 8 1 9 9 9 2 0 0 0 2 0 0 1 2 0 0 2 2 0 0 3 2 0 0 4 2 0 0 5 2 0 0 6 2 0 0 7 2 0 0 8 Sedan den första upptäckten av skarv 1994 har antalet ökat explosionsartat. 2008 var det år trenden för första gången bröts. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 7

Havsörn - Minst 52 ungar i Stockholms skärgård Havsörn (Haliaeetus albicilla) Havsörnarna i Stockholms skärgård hade ett något sämre år 2008. Kontrollerna genomfördes på samma sätt som tidigare, med en första insats under april med flyginventeringar, och uppföljande kontroller av bebodda bon under maj och juni. Övervakningen av Östersjökustens havsörnar sker inom ramen för den nationella miljöövervakningen (Naturvårdsverket). Totalt kollades 83 lokaler inom hela länets kustområde under året, varav 66 inom kuststräckan Arholma-Landsort det vi brukar kalla Stockholms skärgård. Stora insatser från frivilliga Som vanligt genomfördes de uppföljande kontrollerna i mellan- och ytterskärgården i god samverkan med några av stiftelsens tillsynsmän. Under fem intensiva dagar kontrollerade vi då 29 lokaler. Häckningsplatserna på fastlandskusten och i skärgårdarna längst i norr och söder kontrollerar vi enskilt eller i samverkan med lokala observatörer. Ett stort tack till alla frivilliga krafter som på olika sätt gör värdefulla insatser i havsörnsarbetet! Medelantalet ungar stadigt runt 1,60 Kontrollerna av bebodda bon under maj och juni resulterade i 33 häckningar med ungar och 23 misslyckade häckningsförsök. I tio kontrollerade revir fanns i år antingen bara en örn kvar, eller kunde ingen förekomst beläggas med säkerhet. Andelen lyckade häckningar blev 59%, en något lägre siffra än vanligt men ändå inte på något sätt alarmerande. Totalt producerade de lyckade häckningarna i Stockholms skärgård minst 52 ungar (som vanligt kan några få häckningar som bara kunde kontrolleras från marken ha innehållit ytterligare någon unge som inte räknats). Medelantalet ungar i 28 säkra kullar var 1,60. Detta är, på samma sätt som rapporterades för 2007, en siffra som ligger en bit under den genomsnittliga kullstorleken från tiden fram till 1950 och som vi använder som en referensnivå (1,84 ungar per kull). Vi kommer noga att följa kullstorlekens utveckling framöver. I samband med bokontrollerna kunde 43 ungar ringmärkas och provtas. Internationell färgmärkning I förra rapporten av Levande skärgårdsnatur berättade jag om det internationella programmet med färgringmärkning av havsörn som drivs genom Naturskyddsföreningens Projekt Havsörn. Fåglarna märks med en färgad ring på varje fot, som berättar om deras födelseår och inom vilket större geografiskt område de är födda. Men för att kontrollera vilken individ det är måste man läsa av själva ringnumret. Som nämndes i rapporten i fjol har många häckfåglar kunnat identifieras till ursprungsområde och ålder genom färgringarna, och ett stort antal också till individ genom uppföljande avläsningar av nummer från gömsle vid utlagda åtlar. Ett särskilt intressant havsörnspar att följa upp i dessa sammanhang är det par i Stockholms skärgård där vi genom ringarnas färger kunnat identifiera ålder och ursprung hos båda fåglarna hanen är född 1983 och honan 1978, och båda är födda vid svenska Östersjökusten. Att försöka läsa av ringnumren på dessa båda gamlingar, innan de dör och sedan kanske aldrig återfinns, var en högt prioriterad sak inom projektet under vintern 2008! Lång väntan på rätt havsörnspar En tillfällig åtel för avläsning startades och ett gömsle sattes ut inom det aktuella reviret i december 2007 och så snart det kunde konstateras att örnar besökte maten inleddes bevakningspassen i gömslet. Det visade sig bli en segsliten historia. Flera andra ringmärkta individer kunde läsas av men trots att det gamla paret också var på plats var det svårt att läsa av ringnumren. Detta hänger ihop med att ringarna på dessa gamla fåglar dels var mycket dåligt utformade för avläsningar i fält detta har utvecklats mycket under åren sedan dess och dels att ringarna nu är så slitna att ringnumren framträder dåligt. Det krävs bra ljusförhållanden, och detta gamla par kom oftast ner till maten i halvmörker på kvällen. Det var alltså ganska frustrerande för observatören Kurt Elmquist, att sitta med dessa örnar på något tiotal meter framför kojan och ändå inte kunna läsa ringarna i dunklet! Trägen väntan gav resultat Men trägen vann till slut! Hanen kom ner ensam vid ett par tillfällen i bättre ljus och kunde läsas av tydligt och klart - han är född vid norra kusten av Östergötland! Den gamla honan var betydligt svårare. Hennes ringar var i sämre skick än hanens, och hon var också mer avvaktande 1 8 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

och försiktig vid sina besök vid åteln. Det enda som behövde läsas av var den sista siffran i numret, övriga siffror var givna. Till slut gick det att läsa sista siffran så att vi kunde vara säkra. Den gamla damen kommer från Öregrundstrakten i norra Roslagen! Ingen av örnarna i detta par har någonsin tidigare blivit avlästa vid någon av alla de åtlar som funnits i drift i Sverige sedan 1970-talet. Foton: Anders Bouvin Strävsamt gammalt par sörjer för artens fortlevnad I förlängningen av detta var det ju mycket spännande att se hur häckningen skulle gå för dessa veteraner. Vid flyginventeringen konstaterades att boet var bebott som vanligt, och vid bokontrollen visade sig boet innehålla en unge och ett ägg för övrigt det första döda ägg som kunnat insamlas från denna hona! Ringfärgerna kunde identifieras på hanen, som var närvarande vid bokontrollen, medan honan var lika försiktig och avlägsen som hon alltid varit vid bokontrollerna. Hursomhelst det var bara att buga för detta strävsamma par, som vid fyllda 25 respektive 30 år än en gång sörjde för artens fortbestånd. Honan i paret är för närvarande världens äldsta kända ringmärkta havsörn! av Björn Helander/ Naturhistoriska riksmuseet och Projekt Havsörn/SNF Foton: Kurt Elmquist Världens äldsta kända ringmärkta havsörn kunde till slut fångas med bildbevis vid åteln. Att läsa av ringarna kan vara väldigt svårt för den som sitter i gömslet vid åteln. En stor portion tålamod krävs, samt en passion för arbetet! l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 1 9

Berguv - upprop gav nya häckningsplatser att dokumentera Berguv (Bubo bubo) Resultat av uvinventeringen i Stockholms skärgård 2008. Som skärgård räknas: öar från Gräsö till Landsort. Öar ska vara utan fast landförbindelse, t.ex. ingen bro från fastlandet. Exempelvis är Värmdö landet exkluderat eftersom det finns en bro som leder dit. Inventeringsmetodik Lyssna efter uv: genomförs genom att lyssna i skymningen. Vi besöker speciellt utvalda områden som ser ut att kunna härbärgera berguv. Lyssningen genomförs ca 3 gånger i skymningen (ca 1 timme) per lokal. Inventeringsmetodiken är väldigt väderberoende för uvarnas välvilja att ropa. Huvudsyftet är att söka efter nya revir. Berguvar ropar mest frekvent under de första åren i reviret och aktivast i månadsskiftet februari/mars. Resultat 2008 Vi lyssnade bara några enstaka gånger efter uv i skärgården och tyvärr gav det inga nya par. Upprop: genomförs genom vädjan om att människor rapporterar berguv observationer. Vi vill gärna ha information om äldre häcknings platser. Vi har sett flera fall där öar har blivit återbesatta efter årtionden. Resultat 2008 Upprop gjordes som vanligt via Skärgårdsstiftelsens olika publikationer och jag medverkande även i Radio Stockholm där jag berättade om uvar och önskade att få information om gamla häckningar. Det var ca 15 personer som svarade. När man gör allmänna upprop dyker det ofta upp observationer från områden utanför länet. All information om lokaler som ligger utanför länet vidarebefordras till uvringmärkare som arbetar i området. Ofta är det mesta känt av oss, men 3 nya gamla häckplatser kunde dokumenteras. Dessutom dök det upp en ny aktiv häckplats strax utanför länet. Vi har även fått ca 5 observationer av uv under 2008, så vitt vi vet verkar det vara unga uvar som strövar omkring. Häckplatsinventering: eftersök av häckning och spår av berguv på kända häckningslokaler. Vi försöker söka igenom hela området som är aktuellt för häckning och det medför ofta att vi måste klättra i branterna. Det är tidskrävande och en brant tar mellan en halvtimme till flera timmar att söka igenom. Vi letar även på nya lokaler, speciellt om vi har fått information om att berguv har observerats. Sedan gör vi även några besök på öar och platser som ser bra ut. Om ungar påträffas, då ringmärks ungarna. För att minska störningen så försöker vi lägga besöket till att ungarnas ålder har nått minst 3 veckor (i skärgården från 10 juni och framåt). Resultat 2008 Totalt i Stockholms län ligger antalet noterade uvungar runt 24 under 2008, vilket är ett ganska normalt år. Ungarna är ganska jämt fördelade mellan fastland och skärgård. I Nynäshamns kommuns skärgårdsområde kunde inga uvungar konstateras under 2008. Häckplatsinventering genomfördes under 3 dagar i juni via båt. 11 ungar ringmärktes på 7 olika häckningslokaler. Det finns ca 16-17 aktiva revir. Antalet ligger väldigt stabilt, något revir försvinner och något tillkommer. Fortfarande är området norr om Värmdö Möja väldigt fattigt på uv. Totalt besökte vi 28 öar. Av dessa var 12 nya öar för oss eller gamla lokaler där uvarna har försvunnit. Även i år har vi hittat två alternativa häckningsöar, de ligger cirka en kilometer från de kända lokalerna. Under hösten släppte vi ut tre berguvsungar som är födda på Skansen. Det var två hanar och en hona. Noterbart är att på en av öarna där vi släppte ut en unge 2007 (en gammal häcklokal), försvann de häckande trutarna. Det kan tyda på att uven är kvar, trots att vi inte hittade spår. Ingen av metoderna garanterar att vi hittar alla uvar. Kombinationen av inventeringssätt ökar chanserna men vi får acceptera att det alltid kommer att finnas uvar vi inte känner till. Övrigt Det finns en ö i skärgården där uvarna har häckat 5 år i rad. Det brukar bara hända med uvar som bor nära en soptipp och har väldigt mycket föda. Paret har kläckt 8 ungar, 3 av dem konstaterades döda redan för septembers månads slut under födelseåret. Dödlighetsprocenten är ganska normal för uv där många ungar dör första sommaren vintern. 2 0 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r

Alar Broberg ringmärker uv Foton: Anders Bouvin 1 2 3 4 5 Det verkar som uvar inte gärna flyger över stora öppna vattenområden. Väldigt få uvar har konstaterats flyga över Ålands Hav till Sverige, trots att berguven har varit ganska vanlig på Åland sedan åtminstone 1970-talet. I Stockholms skärgård finns en enslig liten arkipelag där en hane hittade ut runt 1994. Vad vi vet så har han alltid varit ensam och sitter kvar fortfarande, senast under hösten 2008 ropade han där ute. I ett område där det bor en ornitolog som har väldigt bra kontroll på uvarna, dök det upp en ny hane under våren. Uven var lite svår att lokalisera till en plats och det finns inga lämpliga öar lediga i området. I juni hittades en död uv som rapporterades som rovfågeldödad i området. Det är inte ovanligt att berguvar dödar främmande uvar som kommer för nära boet. I detta fall kan det ha varit en havsörn eller berguv som 6 tog livet av den. Uven var märkt som bounge i det närmsta boet 2007, så det skulle kunna vara föräldrarna som gjorde processen kort. Normalt borde en hane flytta längre bort, oftast är det honor som rör sig kortast sträcka från födelseplatsen. av Alar Broberg, e-post: xbror@swipnet.se All hjälp med rapporter om berguv i länet hjälper oss att skydda uvar och deras häckningslokaler. Det ger oss även möjlighet att övervaka stammens utveckling vilket är en del i miljöövervakningen av skärgården. År 2009 är Berguven en riksinventeringsart genom Sveriges Ornitologiska Förenings (SOF) ledning. Självklart rapporteras våra resultat från 2009. Alla rapporter tas emot med glädje! Rapportera till mig eller Skärgårdsstiftelsen. l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r 2 1

Gråsäl - drabbas hårt av krympande isar vid varmare klimat Gråsäl (Halichoerus grypus) Stockholms skärgård är ett av de viktigaste områdena för gråsäl i Östersjön. Under försommaren 2008 räknades drygt 10% av Östersjöns gråsälar i Stockholms ytterskärgård. Kärnområdet för gråsäl är Stockholms, Ålands och Åbolands skärgårdar, men gråsäl finns i hela Östersjön om än sparsamt i de sydligaste delarna. Under året räknades totalt ca 22 300 gråsälar under inventeringsveckorna i slutet på maj, i Sverige, Finland, Ryssland och Estland. Drygt 3 000 räknades i Stockholms skärgård, merparten i området kring Svenska Stenarna. Från nyttodjur till skadedjur Chanserna att se gråsäl är goda i hela ytterskärgården från Landsort till Arholma. Så har det inte alltid varit, bara för ett par decennier sedan var oron stor att sälarna helt skulle försvinna från Östersjön. Historiskt var sälar mycket vanliga i Östersjön, vilket avspeglas i de arkeologiska fynden. Säl har varit ett vanligt förekommande byte från att de första människorna kom till Norden. Men under tidigt 1900-tal förändrades synen på sälen. Tidigare var sälen en viktig resurs, men nya material och metoder gjorde att sälprodukter som tran och skinn inte längre behövdes. Varför koka sältran till färg och oljelampor när det gick att köpa linolja och fotogen? Det medförde att sälen snabbt kom att förvandlas från en viktig resurs till ett skadedjur som borde utrotas. Staten uppmuntrade jakt med skottpengar för att minska sälbestånden i avsikt att skydda fisket. Programmet fungerande, under 1900 talets första hälft minskade bestånden av Östersjöns samtliga sälarter, gråsäl, vikare och knubbsäl dramatiskt. Från en uppskattning på ca 100 000 gråsälar och kanske 200 000 vikaresälar i början av 1900-talet fanns endast några tusen kvar i början av 1970-talet, då sälarna fridlystes. Miljögifter bakom minskningen på 1970-talet Trots fridlysningen, vände inte utvecklingen. Studier av döda sälar vid Naturhistoriska Riksmuseet inom ramen för Naturvårdsverkets Nationella Miljöövervakning visade att sälarna, som så många andra djurarter under denna period, drabbats av allvarliga störningar orsakade av miljögifter. Honornas fortplantningsorgan var skadade vilket medförde att de flesta djur blev sterila redan i tidig ålder. Skadorna kopplades till höga halter av framför allt miljögiftet PCB i djurens föda. Trots att användningen av både PCB Foto: Sten Söderlund Sälkut som håller på att tappa det skyddande pälslager som de föds med för att få extra skydd den första tiden i livet. 2 2 l e va n d e s k ä r g å r d s n at u r