Forsärlan sprider sig alltmer Forsärlan tycks fortsätta sin spridning och ökning i Sverige, inte minst mot nordost. För bara drygt tio år sedan saknades forsärlan helt som häckfågel i län som Uppland, Gästrikland och Västmanland. Den etablerade sig först i förväntade miljöer såsom större åar, gärna med gamla stenmurar, kvarnruiner eller industrilämningar. Idag rapporteras den från allt fler lokaler med rinnande vatten och finns även inne i städer med dammar och små bäckar. B FK- B L A D E T Medlemstidning för Bollnäs Fågelklubb No. 2-2008. Åtskilliga par häckar mumera inom Bollnäs kommun. Här ett par forsärlor vid Kilafors Herrgård. Hane till vänster och honan till höger med sina typiska haklappar, hanens mörka och honans ljusa. Foto: Stefan Persson (hanen) och Thomas Thiger (honan). Svärta samlade på ungar Honor av svärta brukar samla på sig andra honors ungar som då präglas på hennes vita vingspeglar, dvs. ungarna lär sig att känna igen just den honans vita fläckar på vingarna. På Stora Karlsö berättas det att rekordet där innehas av en svärta som samlade 20 inte mindre än 160 ungar! Källa:fauna & flora3:2008
BFK BLADET Årgång 24 2008 Nr 2 BFK-bladet utges av Bollnäs Fågelklubb och utkommer två gånger per år. Verksamhetsområde är Bollnäs kommun. Medlemskap i BFK erhålles genom att inbetala till postgiro 489 80 48-6, vuxen 80:-, Ungdom 40:- (tom 18 år) och familj 140:-. Redaktion för detta nummer har varit: Lennart Stern Är vår samarbetspartner när det gäller studiecirklar. Omslag: Lavskrika. Foto: Jörgen Israelsson. BFK:s styrelse Ordförande Lennart Stern Ugglevägen 9, 821 40 Bollnäs Tel. 18104, l.stern@glocalnet.net Vice ordförande Stefan Persson Tönnånger 133, Holmsveden Tel. 0270-42 21 56. persson.stefan@soderhamn.com Kassör Allan Larsson Klockarvägen 5, 821 40 Bollnäs Tel. 128 15. allan@skandway.se Sekreterare Hans Höglund Tranvägen 13, 821 35 Bollnäs Tel. 160 29. margit_hans@hotmail.com Övriga ledamöter Per-Erik Modd Tel.260 89 per-erik.modd@spray.se Birgitta Westlund Tel.150 77 Kerstin Svensson Tel. 654138 kerstin.bm.svensson@telia.com Suppleanter Carl-Erik Zetterlund Tel. 409 27 Calle.zetterlund@helsingenet.com Leif Modéer Tel: 665087 Leif.modeer@bollnas.se ningsvatten för svanar och lommar m.m. Då erhålls ett underlag så att man kan ändra/modifiera placeringen av enskilda verk. Det finns annars en fara att okunskap om ett område kan tolkas som att det inte finns några värden och därmed är fritt fram att exploatera. Fortsatt samverkan i vindkraftfrågor Av sekretesskäl anger vi inte häckningslokaler och/eller revir för t.ex. pilgrimsfalk och kungsörn då vi inte vill sprida den kunskapen i en offentlig handling. Sådana revir och häckningslokaler finns dock inom de områden som är föreslagna för vindkraftutbyggnad inom kommunen. Vi ställer givetvis upp med denna kunskap om kommunen kräver det för sin fortsatta planering och givetvis i samband med en MKB, som vi förutsätter ska bli följden av en ansökan. Referenser utöver bifogad referenslista från Sveriges ornitologiska förening: - Sveriges ornitologiska förening, http://www.sofnet.org/ apps/nyheter/las_mer.asp?newsid=2102 Där finns länk till rapporten Vindkraftens inverkan på fågelpopulationer. - Smøla vindpark påvirker havørnbestanden, http:// www.nina.no/applications/system/publish/view/ showobject.asp?infoobjectid=1001581 Där finns också länk till rapporten Vindkraft og fugl på Smøla 2003-2006 För Bollnäs Fågelklubb Carl-Erik Zetterlund 2 19
gelarter den övriga infrastrukturen som byggs upp kring dessa vindkraftsparker i form av vägar, ny ledningsdragning, transformatorstationer etc. Teknik finns idag för att göra elnätet fågelsäkert vad gäller risken för eldöd och detta skall ställas som ett absolut krav till exploatörerna. Behov av långsiktiga studier När det gäller påverkan på stora rovfåglar och andra känsliga artgrupper/naturtyper så anser BFK att Bollnäs kommun skall verka för att exploatörerna gör långsiktiga studier så att kunskapsläget förbättras, det görs idag vid stora vägoch järnvägssatsningar och en vindkraftutbyggnad får anses som en ytterst stor utbyggnad. Det är nödvändigt för att få en bättre bild över hur storskaliga vindkraftsexploateringar påverkan faunan. MKB BFK tycker att det är oklart i vilka fall kommunen kommer att kräva en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). På sidan 23, under rubriken Lokaliseringsregler, står det att en MKB krävs för tillstånd medan det på sidan 33 står att huvudregeln är att översiktsplaner ska miljöbedömas och en MKB utarbetas då översiktplaner normalt har betydande miljöpåverkan. Bra så, men man förvånas då det på sidan 34, under kapitlet Behovsbedömning, står att bedömningen är att MKB ej krävs. Gäller detta trots vad som står på sidorna 23 och 33? BFK anser att kommunen borde anta en tydlig linje om att alltid kräva MKB! Utifrån BFK:s synpunkt bör kommunen, eftersom man själv inte har eller har inskaffat den kunskapen, kräva av exploatörerna att detaljinventeringar görs av en ornitolog/biolog i varje planerat utbyggnadsområde. Detta inte enbart för att upptäcka rovfågelbon utan också för att definiera tjäderspelplatser, viktiga biotoper för vadare och änder (som finns i många myrområden eftersom dessa artgrupper är särskilt känsliga för vindkraft), häck- 18 Ladusvalor lägger ägg i andras bon. Ladusvalehonor nöjer sig inte alltid med att lägga ägg i sitt bo och därefter ruva dem. Påfallande ofta lägger de även ägg i artfränders bon, där således en annan svalhona får ruva äggen och föda upp ungarna. På så vis ökar honan chansen att sprida sina gener och minskar risken för att misslyckas med häckningen. Beteendet är vanligt bland flera svalarter och upp till 30% av ungarna i en svalkoloni har visat sig vara uppfödda Ladusvalehonor lägger ibland ägg i andra ladusvalors bon. Foto:Mikael Nord 3 av andra än sina biologiska föräldrar. Dominanta ladusvalehanar spenderar en hel del tid med att bevaka sina honor för att minska risken till utomäktenskapliga relationer. Det förekommer t.o.m. uppgifter om att ladusvalehanar slänger ut svalungar från bon - möjligen för att göra honan parningsvillig igen, men det har inte gått att belägga de uppgifterna i vetenskapliga publikationer. Källa: Fågelvännen
Carl-Erik Zetterlund Sedan hösten 1992 har jag och Åke Englund ägnat oss åt lavskrikor i ett område väster om Arbrå med Acktjärbo som ungefärlig mittpunkt. Vårt syfte är att följa vad som händer med lavskrikorna inom reviren och vilka förflyttningar som sker mellan reviren. Vi har ett kärnområde med fyra revir som vi följer lite noggrannare samt ett antal revir runt omkring dessa fyra där vi försöker hinna med kontroller så långt det går. Varje höst brukar vi hinna med kontroller på c:a 10-15 revir och totalt under åren har vi ringmärkt på 24 revir. Totalt har vi i skrivande stund ringmärkt 214 lavskrikor och ett stort antal av dessa har även individmärkts med färgringar för att underlätta kontroller. Den huvudsakliga metoden är att mata in lavskrikorna på respektive revir och fånga in dom för ringmärkning alternativt för att läsa av färgringar. Som lön för mödan i vårt arbete med lavskrikorna får vi inte bara trevliga stunder ute i skogen utan även en del intressanta kontroller. En av våra favoriter är den lavskrika som är äldst av de vi kontrollerat. Han har förekommit i BFK-bladet tidigare och här kommer en omredigerad version av den artikeln där fokus enbart är på just den lavskrikan. Den gamle EN ÖVERLEVARE 5129083 är hans ringnummer, för det är en hane, och han 4 nar inom samma bedömningsgrund som några av de största arterna som havsörn, berguv och kungsörn. Kungsörnen är här den kanske allra känsligaste arten som flyger och jagar över stora områden (revir på 70-120 km 2 ) så Boverkets rekommendation på 500-1500 m är inte tillämpbar på kungsörn och således är kommunens rekommendation ännu sämre. Avstånden som rekommenderas är ett för litet avstånd för att långsiktigt säkerställa kungsörnen i landskapet. Detta kan BFK säga utifrån de snart 20 åriga studier och erfarenheter av kungsörnens rörelser som finns i kommunen och länet samt det erfarenhetsutbyte vi har med inventerare och forskare i Norden. Kungsörnen behöver ett längre skyddsavstånd. Tanken med vindkraftsplanen är att peka ut lämpliga områden för att kunna underlätta vindkraftsutbyggnad. Läggs för små skyddsavstånd ut kan inte de föreslagna områdena anses vara lämpliga och det är enligt BFK inte att använda försiktighetsprincipen och vi ifrågasätter hur kommunen vägt intressena mot varandra! Vidare är det viktigt att stora vindkraftsparker inte läggs kant i kant med varandra. Det måste finnas stora fria ytor mellan varje större vindkraftspark för att inte skapa besvärliga barriäreffekter för häckande och sträckande fåglar. Av den anledning anser BFK att några av de ytor som lagts ut i kommunens plan i många fall är alldeles för stora ytmässigt, främst de i kommunens södra delar. Kommunen borde lagt ner mer jobb på att begränsa ytorna till de mest optimala. Som nu är innefattar ytorna både höghöjdsområden med bra blåst men även lågland och myrområden däremellan. Detta gör att det blir mycket svårare att kunna få planen att bli styrande. Dock kan det hänga ihop med att kommunen saknar mål för vindkraftutbyggnaden. Vägar, elledningar m.m. Förutom de direkta riskerna med kollisioner och barriäreffekter med vindkraftverk så är problemen för känsliga få- 17
da områden syns bl.a. i plankartan där områden av riksintresse, naturreservat m.m. finns med. En viss skepsis till planens kommande värde och giltighet uppstår dock när man läser på sidan 31 om att landskapsbilden i Ljusnans dalgång ska skyddas samtidigt som det på sidan 29 framgår att denna inriktning redan frångåtts i och med det aktuella projektet på Långberget! På sidan 13 om planeringsförutsättningar för natur står det mycket riktigt att kunskapen om vindkraftanläggningars påverkan på djurlivet är begränsad samtidigt som man skriver att flera undersökningar visar att vindkraften inte allvarligt stör fågel- eller annat djurliv. Vilka undersökningar stöder kommunen detta påstående på, det vill vi veta? Som en hjälp i det framtida arbetet bifogas en referenslista från Sveriges ornitologiska förening samt, längs bak i detta dokument, länkar till mer fördjupande läsning i ämnet. I all välmening om ett bättre underlag för kommunens yttranden i ämnet. Funktionella skyddszoner till förmån för häckande rovfågel När det gäller stora rovfåglar så finns en problembild med risk för kollisioner, barriäreffekter och habitatförluster. Detta beskrivs också i dokumentet, dock sparsamt. BFK anser att den buffertzon på 250-800 meter som anges som en riktlinje kring kända fågelområden inte är tillräcklig. Den bör vara minst 2 km för att för kunna behålla t.ex. kungsörnen i anslutning till de områden som exploateras. Boverkets rekommendation på buffertzoner på 500-1500 meter, (Boverkets rapport refereras i denna plan), saknar i sig referenser vilket är märkligt från en statlig myndighet. Den rekommendationen stöds t.ex. inte av Naturvårdsverket! Vad gäller det intervall som Boverket angett så är svårigheten med den att den är för generell och avser rovfåglar som grupp. Tornfalk, sparvhök m.fl. av de mindre arterna ham- 16 blev ringmärkt tillsammans med en hona i december 1997 vid Svarttjärnen ett par km sydost om Acktjärbo. Vi har inte exakt ålder men vid ringmärkningstillfället var han som minimum inne på det andra kalenderåret, men han kan vara äldre. Året därpå kontrollerade vi dessa två på samma ställe, ett tryggt revirhävdande par verkade det som. Exakt hur revirgränserna går i Svarttjärnsområdet vet vi inte men det är mycket hyggen och ungskog i närheten, något bra revir är det ganska säkert inte. Om dessa två var ett par eller inte får vi inte svar på och vi fick inga mer kontroller av dem vid Svarttjärn. Tre år senare, hösten 2001, dök vår 5129083 upp vid reviret Oxbacken, c:a 1 km norr om Svarttjärn. I det reviret har vi haft en del olika par och vi har även hittat häckningar där men under hösten 2001 var vår lavskrika ensam de gånger vi kontrollerade. Han var kvar där även under hösten 2002, men då i sällskap med en årsunge. Vi vet inte vad som band ihop dem med varandra men någon långsiktig relation var det inte eftersom vår lavskrika dök upp i ett revir på 5 Den Gamle i egen hög person. Foto: Leif Larsson
Fångåsen i februari 2003, 2 km NV om Oxbacken. Under hösten 2003 var det en ensam årsunge i Oxbackenreviret och i höstas hittade vi ingen lavskrika där. Det har gjorts en gallring där för något år sedan, om det inverkade så pass att reviret gått från att ha hyst revirhävdande och häckande par till enstaka individer eller inga alls, det vill vi studera något år ytterligare innan vi gör en bedömning. Reviret på Fångåsen har haft revirhävdande par under alla år vi hållit på och vi har även lyckats hitta några häckningar där. Reviret är inte så stort eftersom det är omgärdat av hyggen och ungskog, men de centrala delarna består mestadels av gammal skog. I nuläget är vår värdering att det är ett bra revir. Honan i reviret hade blivit ensam eftersom hanen tydligen fallit ifrån av någon anledning och nu var det en plats ledig och den tog vår vän 5129083. Det är så Den gamles kära maka, den nästan 9-årige skönheten. 6 Foto: Leif Larsson Bollnäs Fågelklubb ger sina synpunkter på samrådshandlingen Översiktsplan Bollnäs kommun - Tema Vindkraft, till Samhällsbyggnadskontoret i Bollnäs. Bollnäs Fågelklubb (BFK) har läst igenom samrådshandlingen om fördjupad översiktsplan för vindkraft och lämnar härmed följande synpunkter Vi lägger vårt fokus i svaret på de delar som handlar om naturvård och fågelliv. Föreningen har dessutom varit och är även framgent aktiv med inventering av kungsörn och pilgrimsfalk i Bollnäs kommun vilket ligger till grund en stor del av våra synpunkter. Generellt anser föreningen att det finns många möjligheter att bygga vindkraft i Bollnäs kommun. Vi ser också att kommunen tar sig an frågan på ett seriöst sätt, bl.a. med denna översiktsplan, vilket är en bra ambition. Dock är det anmärkningsvärt att kommunen enligt planförslaget inte har egna mål för vindkraftutbyggnaden! Planen i övrigt har en utmärkt ambition men förpliktigar också till att det inte sker på bekostnad av att den egna naturen med dess mervärden spolieras. Därför måste principen vara att styra etableringen av vindkraft till områden som förutom de rätta vindförhållandena är sådana som att de ej står i stor konflikt till höga natur- och fågelvärden. Där skall man vara mycket restriktiv till vindkraft. Självklart skall naturreservat, Natura 2000 områden och liknande undantas från vindkraftsexploatering det finns ingen anledning att röra den mindre än 1 % skyddade arealen natur som finns i länet. En bra inriktning för beaktande av skyddsvär- 15
positiva erfarenheter från kungsörnsinventering i augusti! De spanande efter årsungar som var ute och flög kring boreviret. Lite annorlunda örnspaning som gett resultat där uppe och då vill vi inte vara sämre, så vi räknar med att göra ett försök med augustispaning. Intresseanmälan för att vara med på kungsörnsspaning den 21:a och/eller 28:e februari kan göras till mig eller Åke Englund. Calle Zetterlund: calle.zetterlund@helsingenet.com eller 0278-409 27 Åke Englund: aaenglund@telia.com eller 0278-491 28 FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Foto: Börje Åhlund bland lavskrikorna att paren är trogna varandra år efter år men dör den ena parten tas den platsen rätt så snart över av en ny make/maka. Man kan säga att det område som krävs för ett revir, omkring 1 km2 i vår studieområde, är inmutat av ett par och platsen i ett revirhävdande par är eftertraktat av de lavskrikor som inte åtnjuter vare sig eget revir eller partner. Vi har inte hittat några bon på Fångåsenreviret under senare år men hösten 2003 hade vår lavskrika och hans nya bekantskap en ungfågel med sig i reviret och under hösten 2004 var det två ungfåglar i sällskapet. Beteenden tydde på att 2003 års ungfågel inte var egen avkomma utan en udda individ som fått chansen att bli medlem av flocken. Däremot 2004 års ungfåglar visade många tecken på att vara FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Foto: Per-Erik Modd Sångsvanar. Gammal fågel till vänster. Stripgås. Även den vid Vevlinge. Våren 2007 Knölsvanar. Gammal fågel nederst. Stenknäck. Fotograferad i Vevlinge våren 2008. 14 7
Gångna verksamheten 2008 (juni september) Fredagen den 6 juni mellan kl. 21.30 till omkring midnatt åkte vi en sk. Nattsångartur. Vi samlades vid Kyrkbytjärn i Hanebo och åkte sedan via Myckelängarna och Hällbo hem till Bollnäs. Vi gjorde flera stopp på vägen och fick höra en hel del nattsångare bl.a näktergal, vattenrall, sävsångare, rörsångare och rördrom. Torsdagen den 7 augusti var Sven-Erik Högberg (ja, det var bara en deltagare) och Stefan Persson som var till Stenö för att skåda flyttfåglar. De såg bl.a Fisk-, silver och skräntärna, svartsnäppa, myrspov, kärrsnäppa, större strandpipare, skratt och dvärgmås. Tisdagen den 9 september hade vi tänkt ringmärka sparv och pärluggla. Spännande var det varje gång vi stannade vid nätplatserna trots dis och duggregn, men det blev ingen fångst den här gången. Sveriges fågelfauna utarmas Blir det allt färre individer av fågelarter som häckar i Sverige? I maj presenterades en rapport från Naturvårdsverket under namnet Populationstrender för fågelarter som häckar i Sverige. Arter som bivråk, svärta, orre, enkelbeckasin, roskarl, skrattmås, skogsduva gök, sånglärka, entita och talltita har minskat med 50-79% under de senaste 30 åren. Sett över de senaste 30 åren är det flera arter där antalen minskat. Framför allt är det vanliga arter i jordbruks och i viss mån skogslandskapet Ett alltmer rationaliserat och likriktat jord och skogsbruk tränger undan många arter som riskerar att försvinna om inte utvecklingen kan vändas. Bland de arter som ökat återfinns främst rovfåglar, gäss och svanar, vilket i huvudsak beror på naturvårdsinsatser i form av ökat skydd, minskat jakttryck, ändrad markanvändning samt minskad giftbelastning 8 gnoser pekade på uppklarnande. Den här gången hade dock SMHI prickat prognosen och vi fick ett fint spanarväder i norra delen av länet med flera intressanta kungs-örnsobsar. Årets resultat i länet är åtta lyckade häckningar med totalt nio ungar, två häckningar var avbrutna/misslyckade. Åtta lyckade häckningar är det mesta vi noterat i länet och nio ungar är lika med fjolårets resultat. Skillnaden mot fjolåret är att det endast var en dubbelkull i år mot fyra ifjol. Årets inventering har också gett två nya revir och vi är nu uppe i totalt nitton revir i länet varav elva är besatta med känd bolokal. Fördelningen på reviren är att femton återfinns i Ljusdals kommun, två i Hudiksvalls kommun, samt ett vardera i Bollnäs- och Nordanstigs kommuner. Inför inventeringssäsongen 2009 kommer vi att göra en liten ändring ytterligare i våra rutiner, vi kommer att inleda inventeringen i februari. Det har visat sig att våra kungsörnar ofta ligger tidigt på ägg och att vi kan vara ute rätt sent när vi spanar i första delen av mars. Därför ska vi försöka få ut inventerare ännu tidigare i februari, datum är bestämt till den 21 februari i södra delen av länet (främst Bollnäs- och Alfta finnskogar) samt den 28 februari i den norra delen av länet. I Västerbotten har man Örninventering i Hälsingland. Spaning från ett högt berg eller liknande. Bra sikt och bra kikare är en förutsättning för att få syn på örnarna 13
Kungsörnsinventering FÅGELKLUBBS FOTOGRAFERNA Kungsörn har observerats under många år i våra skogar, främst på Bollnäs- och Alfta finnskogar men även i övriga delar av södra Hälsingland och då främst under vår och höst. Under 2000- talet har vi inventerat kungsörn lite mer och haft bl.a. särskilda dagar under vårvintern då vi samlat skådarna i länet till kungsörnsspaning. Allt detta arbete ger sakta men säkert resultat och för något år sedan konstaterades Bollnäs kommuns första kungsörnsrevir. Nästa steg är att hitta boplatsen och det är ingen lätt uppgift trots att örnens bon är stora. Den känsla man fått under inventeringsdagarna är att det mycket väl kan finnas fler revir i kommunen och det gäller inte minst i Ovanåkers kommun. Det krävs dock mycket inventering och många timmars spanande, men det är en rolig och intressant variant av fågelskådning. Kungsörnsinventeringen i länet drivs i regi av GLOF:s kungsörnsgrupp. Fram till i år hade vi kört en dag per år när vi samlades för kungsörnsspaning, men inför 2008 höjde vi ribban ett snäpp och kallade till två inventeringshelger. Vi skulle inventera de två första lördagarna i mars, den första i södra delen av länet och den andra i den norra delen. Den första inventeringsdagen var vädret inte med oss, Foto: Gunnar Andersson molnen gick minst sagt lågt och det var snöbyar till och från. Med närmast obefintlig sikt blev det inte mycket till spaning den dagen. Nästa lördag var det samma dåliga väder på morgonen när vi styrde kosan norrut och man var lite orolig trots att alla pro- Foto: Steglits Jan-Erik Tibbling Fiskgjuse Björktrast 12 9
PLANERA NU! Några tips inför vårens utflykter. Dessa kan fås gratis på Bollnäs bibliotek bl. a. 10 11