Sveriges outnyttjade arbetspotential motsvarar 1 miljon jobb Stefan Fölster
2 Den outnyttjade arbetskraftspotentialen Finansieringen av framtidens välfärd kräver stora skattehöjningar, högre egenavgifter, höjd pensionsålder eller nedskärning av standarden. Det budskapet har otaliga utredningar landat i. Mer sällan ställs frågan vilken potential som finns hos den arbetsföra befolkningen att fylla gapet mellan behoven och resurser genom ett ökat arbetsdeltagande. Ett skäl till att frågan sällan ställs är att en låg sysselsättningsgrad ofta beskrivs som ett fenomen som finns hos vissa avgränsade grupper. Regeringen har nyligen beskrivit arbetslöshet som något som finns främst hos invandrare och ungdomar. Den tidigare socialdemokratiska regeringen formulerade ett mått för full sysselsättning som var så konstruerat att man lätt fick intryck av att Sverige var ganska nära detta mål. Beskrivning av ett lågt arbetskraftsdeltagande som ett randfenomen har också bidragit till en flora av mått på arbetslöshet och sysselsättning som ofta visat sig ganska svårtolkade när man skrapat på ytan. Skall en person som bara arbetar en timme i veckan verkligen räknas som sysselsatt så som nu sker? Hur skall man se på så kallade latent arbetslösa som inte räknas in i arbetslöshetsstatistiken? En politik för sysselsättning, som alla politiska partier betonar, har som yttersta syfte att mobilisera arbetspotentialen i den arbetsföra befolkningen som helhet, snarare än att hjälpa avgränsade delgrupper. Denna rapport utgår därför från frågan hur stor arbetspotentialen egentligen är i förhållande till arbete som faktiskt utförs. För det har SCB gjort analyser av Arbetskraftsundersökningarna på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Från dessa har sedan arbetspotentialen beräknats med hjälp av statistik om arbetad tid från Konjunkturinstitutet. Hur mycket arbete som utförs i Sverige kan beskrivas i antal arbetade timmar i genomsnitt per person i arbetsför ålder. Det går naturligtvis också att räkna ut en teoretisk potential som uppstått om alla i arbetsför ålder arbetade. Denna teoretiska
3 potential är emellertid inte särskilt intressant. Om fler timmar ägnas åt utbildning så kan det i slutändan leda till högre inkomster trots att antal arbetade timmar eventuellt minskar. Likaså torde en viss omfattning av deltidsarbete vara normal, och kanske önskvärd. Därtill måste naturligtvis semester, föräldraledighet, sjukskrivning, och viss förtidspensionering tas hänsyn till. I denna analys ställs därför frågan hur stor den realistiska arbetspotentialen är. Den avser hur mycket mer arbete som skulle kunna utföras om arbetslinjen fullföljdes så långt det går, utan att inkräkta på människors behov av studier, semester, sjukskrivning och deltidsarbete. I definitionen av den realistiska arbetspotentialen har därför hänsyn tagits till att studier, deltidsarbete, förtidspensionering (på samma nivå som 1970-talet innan det tilläts explodera), samt självfallet ledigheter som ingår i ett normalt arbetsliv som föräldraledighet, sjukfrånvaro och semester ändå kommer att finnas. I en sådan beräkning måste vissa avvägningar och avgränsningar göras. Alla arbetslösa antas till exempel potentiellt arbetande, trots att man kan hävda att en viss friktionsarbetslöshet alltid kommer att finnas. 1 Å andra sidan bortser analysen från arbetspotentialen som kan finnas hos studerande som vill sommararbeta, och den växande potential hos de som är över 65. Analysen fokuserar på åldersgruppen 20-64. Slutsatserna av denna beräkning är att den realistiska arbetspotentialen i Sverige är väldigt stor. Den motsvarar 1 miljon jobb, om man utgår från samma mönster av heloch deltidsarbete som finns idag. Det kan jämföras med 4,4 miljoner människor som arbetar i Sverige idag. Om bara hälften av denna potential kom att utnyttjas, skulle det demografiskt betingade finansieringsgapet för framtidens välfärd täckas helt. Ett annat sätt att uttrycka resultaten är att Sverige skulle behöva öka sin befolkning med två miljoner personer från 9 till 11 miljoner, med dagens arbetsdeltagande, för 1 Motivet till att räkna in alla arbetslösa som en del av arbetspotentialen är att även friktionsarbetslöshet är en funktion av samhällets regler och institutioner. Friktionsarbetslösheten skulle i princip kunna gå mot noll om a-kassa och bidragssystemen krävde deltagande i åtgärdsarbeten från första dagen.
4 att öka arbetsinsatsen lika mycket som skulle vara möjligt om den befintliga arbetspotentialen användes. I denna analys visas också att det arbetas mer i Sverige nu än år 2007. Arbetslinjereformerna har alltså haft en god effekt. Men det behövs mycket mer för att en större del av arbetspotentialen ska kunna utnyttjas. En fördjupning görs också om personer som är utanför utanförskapet. Det är en grupp som sällan uppmärksammas, men ändå också utgör en del av arbetskraftspotentialen. Dessa personer försörjs inte av något offentligt trygghetssystem eller bidrag, de arbetar inte och är inte i utbildning. De har inte heller sökt arbete genom Arbetsförmedlingen på ett helt år, vilket innebär att gruppen inte innehåller eventuellt utförsäkrade. Enligt SCB:s kartläggning utgörs denna grupp av ungefär 140 000 personer. Sammantaget visar dessa siffror att Sverige fortfarande har en mycket stor outnyttjad arbetskraftspotential. Svagt deltagande på arbetsmarknaden är inte ett randfenomen. Det vore därför helt fel med olika återställare bland arbetslinjereformerna. Den stora outnyttjade potentialen tyder snarare på att arbetslinjereformerna bör fortsätta med förnyad kraft. Det är förutsättningen för en god framtida finansiering av välfärdstjänsterna. Hur stor är den realistiska arbetspotentialen?
5 För att belysa arbetspotentialen har vi gett SCB uppdrag att beräkna dels hur olika grupper är aktiva i arbete eller i någon form av utbildning. Dessutom har SCB något djupare kartlagt olika delgrupper. Några övergripande siffror: Samtliga i åldern 15-64 6,1 miljoner Studerande 2 (i alla former av utbildning) 1,04 miljoner varav heltidsarbetande 0,09 Samtliga ej i utbildning 5,1 miljoner deltidsarbetande 0,95 ej arbetande 1,0 varav sjuk och aktivitetsersättning 0,44 utanför utanförskap 0,14 Gruppen utanför utanförskap har tidigare inte ägnats mycket uppmärksamhet. De är personer som inte försörjs av offentliga ersättningar, och inte heller har sökt arbete på ett helt år. I en särskild granskning har SCB undersökt denna grupp på vårt uppdrag, vilket redovisas i en bilaga längst bak. För att beräkna den realistiska arbetspotentialen görs ett antal antaganden om olika grupper där potentialen att arbeta mer är begränsat. En sådan är gruppen 15-19 åringar som i normalfallet studerar och därför inte antas kunna öka sin arbetspotential i någon större omfattning. Vi bortser från här ifrån att många i denna grupp sannolikt kan och vill sommararbeta i större utsträckning. 2 En del är visserligen studerande, men inte på heltid (och kombinerar inte heller med arbete så att det blir heltid). Enligt SCB är 172 000deltidsstuderande av 1,04 miljoner studerande, men det går inte att exakt fastställa hur många av dessa som kombinerar det med deltidsarbete. Ytterligare en grupp är registrerad i en utbildning som kan vara på heltid, men fullföljer i praktiken inte den utan söker arbete. Dessa grupper har SCB inte kunnat siffersätta exakt. Därtill finns till exempel både studerande och heltidsarbetande i arbetsmarknadsåtgärder, som vi ändå räknar som heltidsaktiva i detta sammanhang.
6 Fokus ligger således på gruppen 20-64 år. Det finns naturligtvis också en avsevärd arbetspotential i åldersgruppen från 65 år och uppåt, som dock inte tas med i beräkningen. Dessutom antas andelen studerande vara oförändrad (trots att det finns en andel som studerar för att de inte hittar arbete). Varken sjukskrivning, föräldraledighet eller semester räknas heller som outnyttjad potential. I detta sammanhang får det betraktas som en normal del av att vara aktiv på heltid, även om det är välkänt att sjukfrånvaro tidvis har använts som ett sätt att dölja en outnyttjad arbetspotential. Däremot betraktas alla som är arbetslösa och inte heller studerar som en del av den outnyttjade potentialen. Man kan naturligtvis hävda att det är osannolikt att arbetslösheten någonsin går mot noll. Men det bygger i så fall mer på en bedömning av hur samhällets regelverk utvecklas, snarare än att det är omöjligt att pressa ner även friktionsarbetslösheten nära noll. Förtidspensionering låg år 1970 på endast 3,3% av den arbetsföra befolkningen. Det kan jämföras med andelen personer på sjuk- och aktivitetsersättning som år 2011, trots en betydande minskning, fortfarande motsvarade 6,6 % av den arbetsföra befolkningen. I beräkningen av den realistiska arbetspotentialen antas att den kan minskas tillbaka till samma nivå som år 1970. Hänsyn tas också till att människor i olika skeden av livet har goda skäl att arbeta deltid. Vi antar därför att deltidsarbete förblir lika vanligt som idag. Samtidigt skall önskat och normalt deltidsarbete skiljas från undersysselsättning. Ett schablonmässigt sätt att göra det är att anta att det med en fullt utnyttjad realistisk arbetspotential skulle fortsätta att finnas en lika stor andel deltidsarbetande som idag, och att dessa i snitt arbetar 75procent av en heltidsanställd. Utifrån dessa definitioner är beräkningen utfört på följande sätt. Ur Arbetstidsstatistiken framgår hur många timmar faktiskt arbetas per person i åldern 20-64. Detta timantal jämförs med antal arbetstimmar som en heltidsarbetande har i snitt (efter hänsyn tagen till semester, sjukfrånvaro, föräldraledighet). Skillnaden mellan dessa två, efter hänsyn till att studerande inte antas kunna arbeta mer, utgör
7 en bruttopotential. Den justeras sedan för att ta hänsyn till att normalt förekommande deltidsarbete och förtidspension enligt beskrivningen ovan. Kalkylen beskrivs här i termer av genomsnittligt antal arbetade timmar i veckan utslaget på hela befolkningen 20-64 år avseende år 2011: Antal arbetstimmar per vecka 3 26,2 timmar Teoretisk potential om alla arbetade heltid 4 37,5 timmar Realistisk potential efter hänsyn till studerande, förtidspensionering, deltidsarbete, m.m. 31,9 timmar Den realistiska arbetspotentialen är således 22 procent högre än det faktiskt utförda arbetet. Det innebär att den outnyttjade potentialen motsvarar det arbete som skulle utföras i Sverige om befolkningen ökade med två miljoner personer, givet dagens arbetsinsats per person. Den outnyttjade realistiska arbetspotentialen kan även räknas om till antal jobb. Den motsvarar då 970 000 vanliga jobb, om man utgår från dagens sammansättning av hel- och deltidsarbeten. 3 Arbetstidsstatistiken har tagits från Konjunkturinstitutet. Den beskrivs närmare i nästa avsnitt. 4 Denna siffra tar även hänsyn till att en del arbetar övertid. Inom industrin arbetar till exempel ungefär 35 procent av arbetarna i varierande utsträckning övertid. För tjänstemän är i många fall ersättningen längre semester och/eller inbakad i lönen, men andelen torde vara minst lika stor som för arbetare. Det finns även fullt arbetande som studerar vid sidan om, och kan få framtida lönelyft. Egenföretagare har i olika studier arbetsveckor på runt 45 timmar eller mer.
8 Arbetsreformerna har fungerat Även om potentialen att öka arbetet är stort, så har det skett en förbättring på senare år, i kölvattnet av de olika arbetslinjereformerna. Reformer på arbetsmarknaden sedan 2007 Ett jobbskatteavdrag,som utökats vid tre tillfällen, infördes 2007 RUT, avdrag för hushållstjänster infördes 2007 Lägre arbetsgivaravgifter för personer mellan 18 och 24 år (nedsättningen utökades senare och omfattar nu även alla ungdomar under 26 år) Bättre möjligheter till tidsbegränsade anställningar Avskaffande av arbetsgivarens medfinansiering av sjukpenningen Avskaffande av den särskilda löneskatten på arbetsinkomster för personer som fyllt 65 år A-kasseersättningen sänktes för längre ersättningsperioder Möjlighet till förlängning av ersättningsperioden inom a-kassan togs bort efter 300 dagar Egenfinansieringen av a-kassan höjdes med 10 miljarder kronor Kraven på de sökande utökades under de 100 första dagarna av arbetslöshetsperioden Kraven på att arbetsgivarna ska genomföra rehabiliteringsutredningar avskaffades Arbetsgivare har fått rätt att begära sjukintyg redan första dagen av en sjukperiod Ett effektivare och flexiblare system för arbetskraftsinvandring har införts Ökade möjligheter till avdrag för dubbel bosättning Deltidsutfyllnad inom arbetslöshetsförsäkringen har begränsats Ytterligare två karensdagar infördes inom arbetslöshetsförsäkringen Skattereduktion för ROT-arbete har införts Sänkta arbetsgivar- och egenavgifter med en procentenhet Sjuklöneansvaret för arbetstagare som är sjukskrivna på obestämd tid har avskaffats Nedsättning av egenavgifter Fler aktörer som komplement till Arbetsförmedlingen På grund av de inneboende svagheterna i både sysselsättnings- och arbetslöshetsmåtten är det bästa måttet på arbetsmarknadsutvecklingen sannolikt att sätta det totala antalet arbetstimmar i relation till befolkningen mellan 20 och 64 år. 5 5 Vi har i detta fall tagit den totala arbetstiden i Sverige enligt KI och först delat med antalet dagar under det aktuella året för att få bort skottårseffekter. I nästa steg har vi multiplicerat antalet med sju
1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 9 Det är i dessa åldersgrupper som människor främst arbetar. På det sättet kan höga sjukskrivningstal och många deltidsarbeten påverkan på resultaten undvikas. Diagram 1. Antalet arbetstimmar per vecka och person mellan 20 och 64 år 29,0 28,0 27,0 26,0 25,0 26,1 25,3 26,2 24,0 23,0 Källa: SCB, KI och egna beräkningar Beräkningarna visar att det totala antalet arbetstimmar som utförs i Sverige motsvarar 26,2 timmar per person och vecka i gruppen 20 och 64 år. Det är en ökning med nästan en hel timme sedan år 2006, vilket alltså innebär att arbetsmarknaden förbättrats markant under de senaste fem åren. Skillnaden mot år 2006 motsvarar ungefär 120 000 jobb vid oförändrad befolkning. Denna ökning har skett under en turbulent period med finanskris och en internationell konjunkturnedgång. Faktum är att den svenska arbetsmarknaden inte har varit så stark som den är nu sedan början på 1990-talskrisen. Självklart påverkas arbetsmarknadsutvecklingen av andra faktorer än politiska reformer. Den internationella konjunkturen är minst lika viktig. Om vi jämför den internationella konjunkturen mellan åren 2001 till 2006 med den under perioden 2006 till 2011 var tillväxten starkare under den första perioden. för att få fram det totala antalet timmar per vecka. Slutligen har denna summa delats med den totala befolkningen mellan 20 och 64 år.
10 Enligt IMF uppgick tillväxten i världen till över 4 procent årligen under den första perioden vilket ska jämföras med drygt 3 procent under de senaste fem åren. Ändå har alltså utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden varit betydligt starkare sedan år 2006. För att tydligare illustrera detta har vi skapat två index. Ett där arbetstiden per person mellan 20 och 64 år 2001 sätts till 100 och ett där motsvarande notering för år 2006 sätts till 100. Diagram 2. Utveckling av arbetstid per person 20-64 år. Index för perioderna 2001-2006 och 2006-2011 104 103,4 102 100 98 96 96,9 2001-2006 2006-2011 94 92 År 1 År 2 År 3 År 4 År 5 År 6 Källa: SCB, KI och egna beräkningar Mellan år 2006 och 2011 ökade den genomsnittliga arbetstiden per person med 3,4 procent medan den minskade med 3,1 procent mellan år 2001 och 2006. Denna utveckling har alltså skett trots att den internationella tillväxten var starkare under den första perioden. Slutsatser Svenskar arbetar i betydligt högre utsträckning än under 2006 och numera är jobbtillväxten snabbare än i EU. Den politiska inriktningen på att göra det mer
11 lönsamt att arbeta, att minska riskerna för arbetsgivare att anställa och att öka efterfrågan på vissa arbetsintensiva tjänster ser därför ut att ha lyckats. Samtidigt har förbättringarna bara skrapat på ytan av den stora arbetspotentialen som finns kvar. Den motsvarar ungefär en miljon jobb, utan att ens räkna in potentialen bland de över 65 års åldern. Ett större utnyttjande av denna arbetspotential skulle kunna lösa de demografiskt betingade utmaningarna för finansiering av välfärdstjänsterna. De skulle också hjälpa många i olika former av utanförskap till ett rikare liv. Att ta vara på den stora arbetspotentialen kan dock inte åstadkommas utan ganska stora, och förmodligen kontroversiella, förändringar i arbetsmarknadens struktur. OECD formulerar behovet av sådana reformer väldigt tydligt i sin Sverige rapport. De är sammanfattade i rutan nedan. OECD:s rekommendationer till Sverige OECD föreslår ett antal reformer för Sverige som de ser som nödvändiga för att undvika en långvarig ökning av arbetslösheten och för att arbetskraftsdeltagandet ska öka ytterligare. Dessa reformer är bland andra: 1. Minska skillnaden i anställningsskydd mellan fasta och tillfälliga anställningar Ett starkt anställningsskydd för fasta anställningar skyddar de jobb som redan finns. Det strikta anställningsskyddet hindrar omfördelning av arbetskraften vid strukturomvandlingar och lågkonjunkturer. Människor som riskerar att bli arbetslösa i en lågkonjunktur stannar kvar på sitt arbete, eftersom det är relativt skyddat, i stället för att söka sig till ett nytt arbete där utsikterna ser bättre ut. Detta kan vara en av orsakerna till att Sverige, liksom andra länder med strikt anställningsskydd, ofta upplever en högre strukturarbetslöshet efter en kris. De med tillfälliga kontrakt är ofta ungdomar och personer med lägre utbildning. Denna grupp skulle ha stor nytta av praktisk utbildning och kompetensutveckling på jobbet. Men, arbetsgivare är mindre benägna att erbjuda sådan utbildning till personer med tillfälliga kontrakt. Detta hindrar dessa personer från att höja sin produktivitet och därmed produktiviteten i hela ekonomin. OECD:s rekommendationer: Minska skyddet för de fasta anställningarna genom att förenkla reglerna för individuell och kollektiv uppsägning. - Den strikta definitionen av vad som utgör en korrekt uppsägning bör vidgas. OECD nämner bland annat sist-in först ut och kraven på rehabilitering och omplacering innan uppsägning som problematiska. innan uppsägning som problematiska. - Den längsta uppsägningstiden bör sänkas samtidigt som man överväger möjligheten att införa avgångsvederlag.
12 - Om en större reform av anställningsskyddet inte går att genomföra är den näst bästa lösningen att underlätta övergången mellan tillfälliga och fasta anställningar genom att förlänga provanställningen. 2. Stärk incitamenten att söka arbete och att arbeta fler timmar Jobbskatteavdraget och reformen av arbetslöshetsförsäkringen har sänkt arbetslösheten och minskat risken för att hamna i en inaktivitetsfälla. Men, det sätt som systemet för försörjningsstöd är utformat på, där deltidsarbete inte lönar sig, är ett incitament att inte arbeta samtidigt som man har försörjningsstöd. En viktig utmaning är att se till att de reformer som lett till att fler personer som tidigare hade sjukersättning nu ingår i arbetskraften, också leder till fler i arbete. Om de reformer som genomförts visar sig leda till en otillräcklig nedgång i antal sjukskrivna så kan ytterligare åtgärder behövas. OECD:s rekommendationer: - Sänk marginalskatten och den statliga inkomstskatten kompensera skattebortfallet med en höjning av exempelvis fastighetsskatten.- Fortsätt att öka incitamenten för att söka arbete bland annat genom att sänka skattekilen och förändra transfereringssystem. - Höj täckningsgraden genom att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. - Stärk möjligheterna att införa sanktioner om uppsatta mål för jobbsökande inte uppfylls. Sanktionerna ska också kunna utökas över tid. Det är viktigare att sanktioner genomförs än att sanktionerna i sig är allvarliga. 3. Öka löneflexibiliteten Den höga minimikostnaden för arbetskraft i Sverige kan visa sig vara ett stort hinder för återkomsten, bland annat för de dem som tidigare hade sjukersättning, till arbetsmarknaden. Den höga miniminivån orsakas i första hand av att lägstalönerna bestäms i kollektivavtal men höga arbetsgivaravgifter bidrar också till att höja minimikostnaden för arbetskraft. När minimikostnaden stiger så stiger också kraven på produktivitet hos den anställde eller potentiellt anställde. Att anställa personer med låg produktivitet påverkas avsevärt med höga minimikostnader. OECDs rekommendationer: - Uppmuntra lokalt anpassade kontrakt där lönen ligger under den avtalade miniminivån eller överväg ett system där en oberoende kommission har en rådgivande roll och kan komma med rekommendationer kring en föreslagen minimilöns påverkan på sysselsättningen. Källa: OECD Economic surveys: Sweden 2011 Länk till sammanfattning av Sverigerapporten: http://www.oecd.org/document/34/0,3746,en_2649_34569_46897250_1_1_1_1,00.html I Going for Growth 2012 analyserar OECD även konsekvenser av reformer för jämlikheten. Bland slutsatserna är att inga av tillväxtreformerna som punkterna ovan skulle föra med sig tycks öka ojämlikheten. Tvärtom, konstaterar OECD, att en uppluckring av anställningstryggheten för fast anställda, så att gapet mellan fast- och tillfälligt anställda minskar, skulle faktiskt minska inkomstojämlikheten väsentligt.
13 Sverige har relativt liberala regler när det gäller tillfälliga anställningar. Men när det gäller möjligheterna att säga upp tillsvidareanställda är de svenska regler mer strikta än i de flesta EU-länder. Diagram 3. Skydd för tillsvidareanställda mot uppsägning (Skala 0-6 där skyddet är starkast vid 6). 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0,0 USA Storbritannien Kanada Schweiz Australien Brasilien Danmark Nya Zeeland Irland Italien Ungern Sydafrika Belgien Polen Japan Island Israel Österrike Norge Mexico Estland Grekland Sydkorea Spanien Finland Slovakien Turkiet Chile Frankrike Luxemburg Sverige Nederländerna Ryssland Tyskland Slovenien Tjeckien Kina Portugal Indien Indonesien Källa: OECD, Employment Protection Indicators
14
Belgien Tyskland Ungern Frankrike Österrike Italien Sverige Finland Slovenien Tjeckien Estland Spanien Portugal Slovakien Danmark Nederländerna Turkiet Norge Luxemburg OECD Polen Island Storbritannien Kanada Japan USA Irland Australien Schweiz Sydkorea Israel Mexico Nya Zeeland Chile 15 Även skatten på arbete har sänkts, men är fortfarande mycket högt. Jobbskatteavdragen som genomförts i ett antal steg har gjort det mer lönsamt att arbete. Men fortfarande är skatten på arbete i Sverige hög i ett internationellt perspektiv. Avståndet till OECD har visserligen halverats sedan år 2000 men fortfarande är Sverige ett av de länder som beskattar arbete hårdast. Diagram 4. Genomsnittlig skatt på arbete för en ensamstående utan barn 60,0 50,0 42,8 40,0 35,2 30,0 20,0 10,0 0,0 Källa: OECD, Taxing wages Sammanfattningsvis finns det alltså fortfarande ett stort reformutrymme både när det gäller att minska riskerna vid anställningar och att göra det mer lönsamt att arbeta.
16 Bilaga: Vilka är utanför utanförskap? Under senare år har utanförskap blivit ett centralt begrepp i den svenska arbetsmarknadsdebatten. Enligt SCB är personer i utanförskap sådana som uppbär sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsåtgärder och ekonomiskt bistånd. Dessa är ungefär 850 000 personer, omräknat till helårsekvivalenter. Utöver dessa finns emellertid en helt bortglömd grupp personer som lever utanför utanförskapet. Personer hamnar utanför utanförskap av två grundläggande skäl. Det ena skälet är att det är svårt att hitta ett arbete, åtminstone ett som är tillräckligt attraktivt. Det finns ett tydligt samband där en högre andel i arbete, genom ökat företagande och arbetslinjen, också i snitt går hand i hand med en lägre andel utanför utanförskapet. Det andra skälet är vilka alternativa försörjningsmöjligheter som finns och som är socialt accepterade av omgivningen. SCB har på Svenskt Näringslivs uppdrag tagit fram siffror på antalet personer i arbetsför ålder som under ett års tid varken arbetat, sökt arbete genom Arbetsförmedlingen eller studerat, och som inte heller har fått offentligt försörjningsstöd i någon form. 6 De har inte a-kassa, inte socialbidrag och inte sjukpenning. 7 Det rör sig alltså om personer som inte har några registrerade inkomster. Totalt fanns 140 000 personer i den här gruppen under år 2009. Det motsvarar 2,3 procent av samtliga i arbetsför ålder. Det finns några tänkbara felkällor som skulle kunna påverka tolkningen av siffrorna. En är att personer kan ha flyttat från Sverige utan att registrera det, eller att personer har resurser och väljer att leva på sparat kapital. 8 Flera omständigheter tyder dock på att dessa utgör en försumbar andel. Fenomenet kan inte heller förklaras med att 6 Den exakta definitionen återges längst bak i rapporten. 7 Personer som studerar utomlands betraktas som studerande om de får studiemedel från Sverige, vilket torde vara det normala. 8 En del personer kan också arbeta utomlands utan att registrera några inkomster i Sverige under ett helt år. Därför har en rad justeringar gjorts för att undvika att arbetspendlare över gränsen räknas i gruppen utanför utanförskapet. Även detta beskrivs längst bak.
17 personer har funktionsnedsättning eller arbetsoförmåga. Dessa får i allmänhet någon form av bidrag. De stora skillnaderna i antal personer utanför utanförskap mellan olika kommuner tyder också på att förklaringarna till fenomenet är mer kommunspecifika. I definitionen av personer utanför utanförskapet ingår att personerna ska ha varit i den situationen under minst ett helt kalenderår i sträck. En, möjligen ännu större grupp, kan vara utanför utanförskapet större delen av ett år, men ändå arbeta strötimmar, delta i någon kurs eller få bidrag någon gång under ett år och räknas då inte med i studien. De 140 000 personer som denna rapport handlar om skall därför tolkas som symptom på ett betydligt vanligare fenomen. Därtill kommer en grupp personer som bor i Sverige utan uppehållstillstånd. Enligt vissa skattningar kan det röra sig om mellan 25 000 till 50 000 personer. 9 Dessa är inte inräknade i siffrorna i denna rapport. Personer utanför utanförskap försörjer sig på något sätt eller försörjs av andra, i bland familjemedlemmar. Detta behöver naturligtvis inte upplevas som ett problem av personerna själva, men även i denna grupp torde det finnas åtskilliga som hellre skulle vilja kunna försörja sig på egen hand. Från ett samhällsperspektiv kan det i vissa fall framstå som en fördel att en person blir försörjd av en familjemedlem i stället för ett bidragssystem. Än bättre ur ett samhällsperspektiv vore naturligtvis om personen var sysselsatt, skapade mervärde, och betalade skatt. För båda grupper finns också risk för en kompetenserodering som är problematisk för landet, och förmodligen även för personerna själva. Att långvarigt vara borta från arbetslivet och utbildning gör det svårare att i ett senare skede komma tillbaka. Det finns ett systematiskt samband mellan förvärvsgraden och andelen utanför utanförskapet. Diagrammet nedan visar sambandet för ungdomar, och det ser ganska likartat ut för vuxna över 25 års ålder. 9 Se t.ex. http://www.migrationsinfo.se/migration/varlden/irreguljar-migration/.
18 Ett sådant samband är vad som kan förväntas. Ju fler attraktiva jobb som erbjuds, desto mindre attraktivt är det att vara utanför utanförskapet. En rad studier har belagt ganska väl hur ett bättre lokalt företagsklimat leder till en högre sysselsättning, i synnerhet bland grupper som ofta har en större tröskel in på arbetsmarknaden som utomeuropeiska invandrare eller personer med funktionsnedsättning. 10 Diagram 3. Andelen unga (16-24 år) som är i förvärvsarbete och andelen utanför utanförskapet. 6 5 4 3 Andel utanför Hagfors Landskrona Botkyrka 2 Strömstad 1 Dorotea Förvärvsgraden 0 20,0% 25,0% 30,0% 35,0% 40,0% 45,0% 50,0% 55,0% 60,0% 65,0% 10 Exempelvis Fölster och Jansson (2011) Hur påverkar företagsklimatet integrationen Ekonomisk Debatt, 2011 nr 2.
19 Som diagrammet ovan visar finns också ett 25-tal kommuner som har en betydligt högre andel utanför utanförskapet än vad man skulle förvänta sig enbart utifrån förvärvsgraden. Teoretiskt skulle man vänta sig att andelen utanför utanförskapet inte enbart är ett mekaniskt utfall av hur många jobb som erbjuds, utan även av vilka alternativa försörjningsmöjligheter som finns och som är lokalt accepterade. Tidigare forskning om till exempel de stora lokala skillnader i sjukfrånvaro visade hur lokala sociala normer kunde utvecklas som i sin tur har en stor påverkan på sjukfrånvaron. 11 Definition av att vara utanför utanförskapet som SCB använde Grundpopulationen är alla folkbokförda 16-64 år, 31/12 år 2009, cirka 6 milj. Individer. Åldersuppdelning av tabellen sker enligt 16-24 år och 25-64 år. Uppgifterna redovisas efter boendekommun. Personer som har någon av nedanstående aktiviteter under år 2009 tas bort: Förvärvsarbetande enligt RAMS (cirka 4 milj. individer). Ej förvärvsarbetande men har haft ett jobb i jobbregistret (kontrolluppgift). Förekomst av arbetslöshetsersättning eller ekonomisk bistånd. Arbetssökande hos arbetsförmedlingen vid utgången av november månad (arbetslös heltid) Förekomst av ersättning i samband med arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Arbetssökande hos arbetsförmedlingen vid utgången av november. Arbetsmarknadspolitiska åtgärd (åtgärdssysselsättning, åtgärdsstudier, särskilda insatser för funktionshindrade). Förekomst av inkomst föranledd av sjukdom/arbetsskada/rehabilitering Förekomst av inkomst föranledd av förtidspension/sjukbidrag/sjukersättning/aktivitetsersättning. Förekomst av inkomst från åldersrelaterade pensioner. Förekomst av föräldrapenning vid barns födelse eller adoption. Förekomst av värnpliktsersättning. Förekomst av inkomst föranledd av studier. 11 Hesselius, Johansson och Vikström ( 2008 ) Påverkas individen av omgivningens sjukfrånvaro? Ekonomisk Debatt, 2008 nr 7.
20 Studerande höstterminen Inkomst från jobb i Norge SCB har inte i samma registerutdrag kunnat filtrera ut arbetspendlande som är folkbokförda i Sverige men enbart har arbetsinkomst i Danmark eller Finland. Däremot är sådana personer som arbetar i Norge fråndragna. Dessa är ungefär hälften av alla arbetspendlare från Sverige. Arbetspendlare till Danmark och Finland var ungefär 23 000 i antal år 2008 under en månads period. Det går inte att säga exakt hur många av dessa som inte hade någon inkomst alls i Sverige under ett helt kalenderår, men utifrån statistik om andelen fast anställda mot tillfälligt anställda borde det röra sig om ungefär 13 000 personer. Siffror per kommun hämtade från Nordisk Pendlingskarta 2011 har sedan använts för att justera för arbetspendling. Dessa justeringar har sedan gjorts för samtliga kommuner, men påverkar i huvudsak Skåne samt Haparanda och Övertorneå.