2015-09-07 stad 2014 Johnny de Jong ECOCOM AB Stortorget 38 392 31 Kalmar 0761-75 03 00 info@ecocom.se www.ecocom.se
Sammanfattning Kartläggning av fladdermusfaunan ger information om naturvårdsintressanta områden. Stor artrikedom och/eller hög täthet av fladdermöss tyder på hög insekttillgång, stor biotopvariation och en fungerande grön infrastruktur, dvs. faktorer som är gynnsamma för en mängd olika organismer. Fladdermusfaunan i Solna stad inventerades på 11 olika lokaler under juli-augusti 2014. En lokal, Råstasjön, som är en av kommunens bästa fladdermuslokaler, ingick inte eftersom den inventerats tidigare (2013). Av Upplands 13 fladdermusarter har nu 8 arter påträffats i Solna (denna inventering plus tidigare inventeringar). Inga rödlistade arter registrerades, men en sällsynt art påträffades, nämligen trollpipistrell. Övriga påträffade arter är nordfladdermus, dvärgpipistrell, större brunfladdermus, vattenfladdermus, brunlångöra, gråskimlig fladdermus samt mustasch- /taigafladdermus. De tre förstnämnda är de vanligaste arterna. De lokaler med högst täthet och flest arter i kommunen är Råstasjön, Haga, Ulriksdal och Huvudsta, men västra delen av Igelbäcken är också intressant eftersom det utgör ett större barrskogsområde och därmed kompletterar de andra lokalerna. Ett sätt att förbättra förutsättningarna för fladdermössen vore att förstärka den gröna infrastrukturen mellan områden som redan idag hyser en rik fladdermusfauna. Man kan också sätta upp koloniplatser (holkar och fladdermushus). Nästa steg för att öka kunskaperna om fladdermöss i kommunen kan vara att identifiera koloniplatser och komplettera med fångst för att utreda förekomsten av taiga- och mustaschfladdermus. Uppdrag Föreliggande rapport är framtagen av Ecocom AB på uppdrag av miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Solna stad. Ecocom ansvarar för rapportens slutliga innehåll och utformning. Syfte Inventeringen syftar till att beskriva artförekomst och aktivitet av fladdermöss inom ett antal lokaler i Solna stad. Med utgångspunkt från inventeringen ska slutsatser kunna dras rörande förekomst av rödlistade fladdermusarter och områdets betydelse för fladdermöss rent generellt. Rapportproduktion och fältarbete Författare till rapporten är Johnny de Jong. Fältarbetet med utplacering av autoboxar och ljudanalyser har gjorts av Johnny de Jong och Björn Palmqvist. Johnny de Jong har en Fil. Dr i naturvårdsbiologi och 25 års erfarenhet av forskning och inventering av fladdermöss. Johnny har även utfört ett flertal inventeringar av fladdermöss inför olika exploateringsföretag. Områdesbeskrivning Undersökningen genomfördes inom 11 inventeringsområden (Figur 1): 1. Igelbäcken Västra, 2. Överjärva gård, 3. Igelbäcken Östra, 4. Ulriksdals slottspark, 5. Tivolihalvön, 6. Hagaparken, 7. Stockholms norra begravningsplats, 8. Västra skogen (Huvusta), 9. Ingentingskogen (Huvusta), 10. Huvudsta gård och 11. Furuberg (Huvusta). Sida 2 av 15
Figur 1. Inventerade områden i Solna stad. Sida 3 av 15
Bakgrund Kort om fladdermusekologi Fladdermöss är nattaktiva däggdjur som i huvudsak är insektsätare. Fladdermöss är långlivade och har låg reproduktionstakt. Under vintermånaderna går fladdermössen i dvala. Övervintring sker vanligen på fuktiga, kyliga platser med jämn temperatur t ex gruvor eller grottor. Under sommaren samlas fladdermushonor i yngelkolonier där ungarna föds. Parning sker för flertalet arter under sensommar och höst. En bra fladdermusmiljö hyser en hög produktion av insekter under hela sommarsäsongen. Exempel på bra miljöer är sjöstränder, vattendrag, sumpskogar, äldre lövskogar och hagmarker, och om variationen är stor i landskapet ger det en lång säsong med hög insektsproduktion eftersom svärmande insektsarter avlöser varandra i olika biotoper. Vissa arter av fladdermöss är också känsliga för storskalig fragmentering, så även vegetationsstrukturen har betydelse. Artrikast är glesa skogar och bryn, omväxlat med öppnare partier. Under kolonitiden (juni-juli) är fladdermössen beroende av hög insektstäthet nära kolonin. Eftersom fladdermössens jaktteknik är tämligen energikrävande är det inte lönsamt för fladdermöss med långa transportsträckor på flera km mellan kolonin och jaktområdena (undantag finns förstås, t.ex. större brunfladdermus som kan flyga flera mil per natt). Om insektstillgången minskas försvinner fladdermössen snabbt från området och fladdermöss är därmed en bra indikator på insektsproduktionen. En hög insektsproduktion är viktigt inte bara för fladdermöss utan för en mängd andra arter, t.ex. många fågelarter, och ger därmed en stor mångfald (de Jong 1994). Artsammansättning och hotstatus av fladdermöss i Uppland Totalt 13 arter är registrerade i Uppland, varav 4 är rödlistade (tabell 1, Ahlén 2011a). Sex arter är mycket vanliga och påträffas regelbundet, nämligen nordfladdermus, dvärgpipistrell, större brunfladdermus, vattenfladdermus, taigafladdermus och brunlångöra. Dessutom påträffas ofta gråskimlig fladdermus inne i städer under hösten. Tabell 1. Observerade arter av fladdermöss i Uppland (Ahlén och de Jong 1996, Ahlén 2011a)och tidigare observationer i Solna (Calluna 2014). RL=Rödlistad enligt 2010 års rödlistning. Art Latinskt namn RL Solna Barbastell Barbastella barbastellus Ja Nej Taigafladdermus Myotis brandtii Nej? Brunlångöra Plecotus auritus Nej Ja Dvärgpipistrell Pipistrellus pygmaeus Nej Ja Gråskimlig fladdermus Vespertilio murinus Nej Ja Fransfladdermus Myotis nattereri Ja Nej Dammfladdermus Myotis dasycneme Ja Nej Mustaschfladdermus Myotis mystacinus Nej? Nordfladdermus Eptesicus nilssonii Nej Ja Större brunfladdermus Nyctalus noctula Nej Ja Sydfladdermus Eptesicus serotinus Ja Nej Trollpipistrell Pipistrellus nathusii Nej Nej Vattenfladdermus Myotis daubentonii Nej Ja Sida 4 av 15
Fladdermöss som indikatorer Artsammansättning och täthet av fladdermöss kan indikera vissa kvaliteter av naturmiljön som är svåra att mäta. Stor artrikedom och/eller hög täthet av fladdermöss tyder på hög insekttillgång, stor biotopvariation och en fungerande grön infrastruktur. Faktorer som är gynnsamma för en mängd olika organismer, inte minst för fåglar. Att kartlägga fladdermusfaunan ger alltså information om naturvårdsintressanta områden. Man får dock inte övertolka enstaka observationer av sällsynta arter. Vissa arter har god förmåga att förflytta sig över stora avstånd och kan tillfälligtvis dyka upp i princip var som helst. Arter som undviker öppna områden, och som inte jagar vid belysning, är mer beroende av grön infrastruktur (tabell 2) Tabell 2. Biotopkrav hos arter som påträffats i Uppland. Det finns vissa skillnader i biotopkrav mellan olika arter. Överlappet är dock stort och ingen art kan betraktas som biotopspecialist (dvs. helt knuten till en enda biotop). Vissa arter undviker att passera öppna områden under kolonitiden (juni juli), men alla arter kan förflytta sig långa sträckor under vår och höst. Art Biotopkrav Undviker belysning Barbastell Ängs- och hagmarker med träd. Barr/löv/blandskog Nej Undviker öppna områden Nej Taigafladdermus Barrskog, sumpskog Ja Ja Brun långörad Stora byggnader Ja Ja fladdermus Barr/löv/blandskog Dvärgpipistrell Lövskog Nej Nej Gråskimlig fladdermus Biotopgeneralist Nej Nej Fransfladdermus Barr/löv/blandskog, Ja Ja sumpskog Dammfladdermus Vatten, strandnära skog Ja Ja/Nej* Mustaschfladdermus Löv/blandskog, Ja Ja sumpskog Nordfladdermus Biotopgeneralist Nej Nej Större brunfladdermus Lövskog, strandäng Nej Nej Sydfladdermus Biotopgeneralist Nej Nej Trollpipistrell Lövskog Nej Nej Vattenfladdermus Vatten, strandnära skog Ja Ja/nej* *Flyger över öppet vatten, men för övrigt mest inne i skog Lagar och riktlinjer I Sverige är 19 fladdermusarter påträffade. Sex arter är upptagna på den svenska rödlistan från 2010 och fyra arter på den globala rödlistan (IUCN) från 2009. Att en art är rödlistad innebär dock inte något formellt skydd utan beskriver endast artens bevarandestatus, d v s risken att arten skall försvinna ur den svenska faunan. Habitatdirektivet innehåller en överenskommelse mellan EU-länderna om att inrätta särskilda bevarandeområden för att skydda de arter och livsmiljöer som är upptagna i bilaga II. Fyra svenska fladdermusarter är upptagna på denna bilaga: barbastell, dammfladdermus, större musöra och bechsteins fladdermus. Sverige har också undertecknat Europeiska fladdermusavtalet eller EUROBATS. Avtalet är långtgående och skyddar även fladdermössens jaktmiljöer. Sida 5 av 15
Tidigare kunskap om området De första fladdermusinventeringarna inom Solna stad gjordes av Ahlén & de Jong (1996). Inventeringen omfattade dock hela Uppland och Solna bidrar bara med ett fåtal inventeringspunkter. Under senare år har en mer detaljerad inventering genomförts vid Råstasjön (Calluna 2014). Råstasjön ingick därför inte i den här undersökningen, trots att det är en av kommunens bästa fladdermuslokaler. Metod Metod vid fältinventering Undersökningsområdet inventerades sommaren 2014 under två tidsperioder, dels under den tid då fladdermöss bildar kolonier, den 14-17 juli, dels under parningstid då fladdermössen rör sig över större områden 3-12 augusti. Området har inventerats genom en kombination av manuell inventering och automatisk punkttaxering med s k autoboxar (figur 2,3) av modell Pettersson D500x. Följande inställningar för autoboxar användes; Recording sensitivity (very high), sample frequency (500), pretrig (off), rec-length (3), HP-filter (y), autorec (y), input gain (60), trigger lvl (30) och interval (5). Använda inställningar har en hög känslighet vilket innebär att sannolikheten att en passerande fladdermus skall spelas in är mycket god. Autoboxarna var inställda på inspelning mellan tidpunkterna 21:30-05:00. Automatiskt inspelade ljud har analyserats med mjukvaruprogrammet Omnibat (www.omnibat.se). Ovanligare arter eller inspelningar som av Omnibat bedömts som osäkra/unreliable har granskats manuellt. Manuell granskning har också gjorts av potentiella ljud från arter som är upptagna på raritetslistan, eller som påträffats utanför kända utbredningsområden (Ahlén, 2011b). Linjetaxering genomfördes under sex av de sju inventeringsnätterna. Området i närheten av autoboxarna inventerades med mest fokus kring områden där stor täthet av fladdermöss förväntades. Fördelen med manuell inventering är att man samtidigt som man lyssnar kan studera fladdermössens jaktbeteenden, storlek, pälsfärg mm, vilket underlättar vid artbestämning. Resultat av fältinventering Totalt registrerades 4183 fladdermusljud vid inventering med autoboxar (tabell 3). Av dessa kunde fem fladdermusarter identifieras: nordfladdermus (Eptesicus nilssonii), dvärgpipistrell (Pipistrellus pygmaeus), trollpipistrell (Pipistrallus nathusii), större brunfladdermus (Nyctalus noctula) och brunlångöra (Plecotus auritus). Dessutom registrerades ett stort antal individer av släktet Myotis. Dessa är antingen vattenfladdermus, taigafladdermus eller mustaschfladdermus. Den manuella inventeringen bekräftar att åtminstone två arter av Myotis finns i kommunen, nämligen vattenfladdermus (Myotis daubentonii) och taiga- /mustaschfladdermus (Myotis brandtii/mystacinus). De sistnämnda kan inte artbetsämmas säkert utan fångst. Sannolikt är de flesta av inspelningarna av Myotis-arter vattenfladdermöss (tabell 4). Sammanlagt har alltså 7 arter registrerats från denna inventering (ytterligare en art, gråskimlig fladdermus, har tidigare registrerats vilket betyder att totala artantalet i kommenen är 8 arter). Den vanligaste arten var nordfladdermus, som utgjorde 49 % av alla observationer. Näst vanligast var dvärgpipistrell (24 %), följt av större brunfladdermus (11 %) och Myotis spp. (4 %). Det var stor skillnad i aktivitet och artsammansättning mellan olika lokaler (figur 4). En enda autobox, nr 30 i Hagaparken, stod för 30 % av alla observationer, Hagaparken hyste överlägset störst aktivitet. Där gjordes 65 % av alla observationer trots att endast 23 % av autoboxarna placerades där. Även Ulriksdal hade hög aktivitet och på tredje plats kommer Sida 6 av 15
Huvudsta. Tillsammans placerades 50 % av autoboxarna vid dessa tre lokaler och vid dessa samlades 89 % av alla observationer in. Det fanns också en tydlig skillnad i aktiviteten mellan inventeringen i juli och inventeringen i augusti. I juli registrerades 17 %, medan augusti stod för 83 % av alla observationer (ungefär lika många autoboxnätter i varje period). Inga rödlistade arter registrerades, men en sällsynt art påträffades, nämligen trollpipistrell. Dock endast en individ, vid Ulriksdals slottspark den 12 augusti. Arten finns sannolikt inte permanent i kommunen, men passerar förbi ibland. Figur 2. Utrustning för automatisk registrering av fladdermöss, en s k autobox. Autoboxarna placerades på ca 3 4 meters höjd uppe i träd i glesare skog, i gläntor eller vid stigar. Sida 7 av 15
Figur 3. Placering av autoboxar och områden för manuell inventering i Solna stad. Sida 8 av 15
5 6 arter Hög aktivitet 3 4 arter Medelhög aktivitet 1 2 arter Medelhög aktivitet 1 2 arter Låg aktivitet Figur 4. Antal arter och täthet av fladdermöss på de olika inventeringslokalerna. Sida 9 av 15
Tabell 3. Antal observationer av respektive art vid alla autoboxar. (OB=obestämd art, Msp=obestämd art inom släktet Myotis, Pn=trollpipistrell, Pipistrellus nathusii, Nn=större brunfladdermus, Nyctalus noctula, En=nordfladdermus, Eptesicus nilssonii, Pa=brunlångöra, Plecotus auritus, Tot=totala antalet observationer) Box nr Art Ob Msp Pn Pp Nn En Pa Tot. 1 0 1 0 14 0 6 0 21 2 4 1 0 1 2 1 0 9 3 1 0 0 15 1 27 0 44 4 25 0 0 0 1 10 0 36 5 0 0 0 0 0 1 0 1 6 1 35 0 108 2 30 2 178 7 2 9 0 0 3 8 0 22 8 0 0 0 54 1 1 0 56 9 3 21 0 16 5 27 1 73 10 2 2 0 7 3 32 11 57 11 2 0 0 5 0 2 3 12 12 1 21 0 6 0 2 0 30 13 1 0 0 3 1 55 2 62 14 0 0 0 0 0 38 0 38 15 0 0 0 0 45 6 0 51 16 0 4 0 3 15 21 0 43 17 279 1 0 129 176 79 11 675 18 23 5 0 162 51 1038 0 1279 19 28 1 0 84 30 124 1 268 20 14 28 0 41 3 65 20 171 21 0 0 0 1 0 1 0 2 22 5 0 0 179 2 22 1 209 23 0 0 0 0 0 0 0 0 24 0 0 0 0 0 1 0 1 25 0 0 0 2 0 0 0 2 26 0 1 0 0 0 1 0 2 27 0 0 0 1 0 25 1 27 28 0 0 0 0 0 0 0 0 29 0 0 0 49 4 0 1 54 30 0 0 0 2 0 0 0 2 31 0 3 1 60 9 230 5 308 32 1 16 0 13 111 10 0 151 33 1 33 0 29 0 40 0 103 34 0 0 0 34 1 158 0 193 Tot. 393 182 1 1018 469 2061 59 4183 Sida 10 av 15
Tabell 4. Datum för inventeringstillfällen, autoboxplacering och resultat av manuell inventering vid alla lokaler. (Md=vattenfladdermus, Myotis daubentonii, En=nordfladdermus, Eptesicus nilssonii, Nn=större brunfladdermus, Nyctalus noctula, Pp=dvärgpipistrell, Pipistrellus pygmaeus, Msp=obestämd art inom släktet Myotis, MbMm=taiga eller mustaschfladdermus, Myotis brandtii eller Myotis mystacinus.) Inventeringsområde Datum Autobox nr Arter Md En Nn Pp Msp MbMm 10. Huvudsta gård 8. Västra skogen 9. Ingentingskogen 14/7 1 5 8 1 1 0 0 14/7 2 0 1 0 0 0 0 14/7 3 0 1 0 0 0 0 11. Furuberg 14/7 4 1 1 0 0 0 0 4. Ulriksdals slottspark 3. Igelbäcken, Östra 15/7 5,6 5 6 1 4 1 0 15/7 7 0 0 0 2 0 0 5. Tivolihalvön 15/7 8 0 4 0 0 0 0 6. Hagaparken 16/7 9,10,12 10 18 6 9 0 0 7. Sth norra begravn.plats 16/7 11 0 1 0 1 0 0 1. Igelbäcken, västra 2. Överjärva gård 17/7 14,15,16 0 3 2 3 0 17/7 13 0 5 0 0 0 0 0 6. Hagaparken* 1. Igelbäcken, västra 3/8 17,18,19, 20, 21,22 8/8 23,24,25, 26,28 - - - - - - 0 1 1 5 0 3 2. Överjärva gård 10. Huvudsta gård 4. Ulriksdals slottspark 8/8 27 0 0 0 0 0 0 12/8 33,34 5 5 0 5 0 0 12/8 29,30, 5 0 0 2 0 0 31,32 *Hagaparken inventerades inte manuellt den 3 augusti. Kommentarer till lokalerna 1. Igelbäcken Västra Ett stort, sammanhängande barrskogsområde som i stort sett saknar bebyggelse. Igelbäcken rinner genom området, och i samband med bäcken finns också ett litet område med öppet vatten som ligger omgivet av öppen gräsmark. Fyra observerade arter och ganska måttlig aktivitet. Enda lokalen där taiga-/mustaschfladdermus påträffats. Sida 11 av 15
2. Överjärva gård Gårdsmiljö med gott om lämpliga koloniplatser och hyser även stora byggnader, lämpliga för brunlångöra. Ligger isolerat mellan motorväg och järnväg. Järnvägen utgör dock inte så bred barriär så området hänger delvis ihop med föregående lokal. Fyra observerade arter, bland annat brunlångöra. 3. Igelbäcken Östra Ej vid öppet vatten. I Igelbäcken finns vatten, men bäcken är mycket smal inom detta inventeringsområde. Tämligen liten variation. Ligger dock i nära anslutning till Ulriksdals slott. Sannolikt brist på lämpliga koloniplatser. Tre arter och låg aktivitet av fladdermöss. Liten potential för fladdermöss. 4. Ulriksdals slottspark Herrgårdsmiljö med ädellövskog vid vatten (Edsviken, Östersjön). Gott om ihåliga träd och gamla byggnader och därmed många lämpliga koloniplatser. Relativt stor areal. Sex påträffade arter och relativt hög aktivitet. Enda lokalen där trollpipistrell påträffades. 5. Tivolihalvön Ädellövskog vid vatten (Brunnsviken, Östersjön). Tämligen stor areal, men ändå bara tre arter och ganska låg aktivitet. Främst observationer av dvärgpipistrell. 6. Hagaparken Herrgårdsmiljö med ädellövskog vid vatten (Brunnsviken, Östersjön). Mycket varierad och relativt stor areal. Mycket hög aktivitet av nordfladdermus, större brunfladdermus och dvärgpipistrell, och på vissa ställen även av vattenfladdermus. Den enda lokalen med hög aktivitet vid den manuella inventeringen. Totalt 5 arter. 7. Stockholms norra begravningsplats Saknar vatten och ligger ganska isolerat. Två observerade arter, men mycket liten aktivitet. 8. Västra skogen (Huvudsta) Liten areal och isolerat läge. Inget vatten. Liten variation. Liten tillgång på lämpliga koloniplatser. Sammantaget låg potential för fladdermöss. Fyra observerade arter, men låg aktivitet av fladdermöss. 9. Ingentingskogen (Huvudsta) Liten areal och isolerat läge. Inget vatten. Liten variation. Låg potential för fladdermöss. Tre observerade arter, men låg aktivitet av fladdermöss. 10. Huvudsta gård Herrgårdsmiljö med ädellövskog vid vatten (Mälaren). Gott om lämpliga byggnader och trädhål för kolonier. Dock ganska begränsad areal. Fyra observerade arter. Medelhög aktivitet. 11. Furuberg (Huvudsta) Ligger vid vatten (Mälaren), men är inte särskilt varierat. Troligen begränsad förekomst av lämpliga koloniplatser. Ganska låg potential för fladdermöss. Tre observerade arter, men låg aktivitet. Sida 12 av 15
Diskussion De tre dominerande arterna i kommunen, större brunfladdermus, dvärgpipistrell och nordfladdermus, var helt väntade (figur 5, 6, 7). Alla tre är vanliga i södra Sverige, och förekommer ofta inne i städer. Förutom dessa tre arter brukar vattenfladdermus och taigafladdermus vara vanliga. I Solna är vattenfladdermusen relativt vanlig, men taigafladdermusen påträffades med säkerhet (det kan förvisso också vara mustaschfladdermus, men det är mindre troligt) endast i Igelbäckens naturreservat. Taigafladdermusen är ovanlig i städer och påträffas mest i större barrskogsområden. Långörad fladdermus kan nog inte heller betraktas som vanlig inne i städer, men i Solna fanns den vid Ulriksdal, Haga, Stockholms norra begravningsplats och Överjärva. Den förekommer ofta i skogsområden och parker i anslutning till stora byggnader (lador, kyrkor mm). Några fladdermuskolonier hittades inte under inventeringen. Sannolikt finns det kolonier av större brunfladdermus i Hagaparken (mycket hög aktivitet och många lågt flygande individer). Generellt är fladdermusaktiviteten (tätheten av fladdermöss) tämligen låg. Enda undantaget är Hagaparken, som också är det till arealen största och mest varierade området. Låg täthet av fladdermöss var också väntat eftersom de flesta naturområdena är små, isolerade och med ganska liten variation av miljöer. Hela kommunen genomkorsas av stora barriärer för fladdermöss som motorvägar, järnvägar och tät bebyggelse. Mälaren, med alla grunda vikar, producerar förvisso en hel del insekter och områden i anslutning till Mälaren har bra förutsättningar för fladdermöss. Även lokaler vid vikar av Östersjön har bra förutsättningar. Igelbäckens västra del ligger långt från någon större vattenyta och har låg täthet av fladdermöss, men är ändå intressant eftersom det är ett större, sammanhängande barrskogsområde. Vid Igelbäckens utlopp vid Ulriksdal var tätheten hög av vattenfladdermöss. Om man vill förbättra förutsättningarna för fladdermöss bör den gröna infrastrukturen förstärkas mellan områden som redan idag har bra aktivitet av fladdermöss. Vidare kan man möjligen skapa fler öppna vattensamlingar (helst i anslutning till bryn eller inne i skog), sumpskogar och placera ut koloniplatser för fladdermöss. En ny art för Solna, trollpipistrell, påträffades vid inventeringen. Några rödlistade arter har än så länge inte påträffats i Solna. Flera rödlistade arter kan dock förekomma även inne i städer. Störst chans att hitta t.ex. fransfladdermus, dammfladdermus och sydfladdermus är troligen vid Råstasjön, men kanske även vid Hagaparken. För att ytterligare öka kunskaperna om fladdermöss i Solna skulle studien kunna kompletteras med identifiering av kolonier och fångst. Kolonier hittas enklast i hus, och en bra metod är att genomföra ett upprop där människor med fladdermuskolonier i sina hus rapporterar detta till kommunen. Det ger både ett bra tillfälle att informera om fladdermöss och att öka kunskaperna om faunan i kommunen. Kommunen kan också skapa kolonier genom att placera ut fladdermushus. Detta bör dock förberedas genom att börja med att sätta upp holkar för att identifiera bra lokaler. Bra områden att testa är där det finns gott om insekter, men ont om alternativa koloniplatser (brist på hus och ihåliga träd), t.ex. vissa platser längs med Igelbäcken. Vissa arter kan lätt förbises eller är svåra att identifiera om man enbart satsar på inventering med hjälp av ultraljud. Då kan fångst vara ett bra komplement. Fångst kan genomföras vid kolonier eller i trånga utrymmen där tätheten är hög, t.ex. under broar eller i lövtunnlar (se framsidan). Fångst är särskilt värdefullt för identifiering av arter inom släktet Myotis, framför allt taigafladdermus och mustaschfladdermus. Sida 13 av 15
Figur 5. Nordfladdermus (Eptesicus nilssonii) Figur 6. Större brunfladdermus (Nyctalus noctula) Sida 14 av 15
Figur 7. Dvärgpipistrell (Pipistrellus pygmaeus) Referenser Ahlén, I. 2011a. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och flora 106: 2-19. Ahlén, I. 2011b. Kriterier för observationer som bör raritetsgranskas. Bilaga 2 i Övervakning av fladdermöss. Naturvårdsverkets Handledning för övervakning. Ahlén, I, & de Jong, J. 1996. Upplands fladdermöss. Utbredning, täthet och populationsutveckling 1978-1995. Länsstyrelsens meddelandeserie 1996:8. Länsstyrelsen i Uppsala län. Uppsala. Calluna, 2014. Naturvärdesinventering av skog och strand vid Råstasjön. Underlag till planering av ny bebyggelse. Calluna AB. de Jong, J. 1994. Distribution patterns and habitat use by bats in relation to landscape heterogeneity, and consequences for conservation. Inst. för viltekologi, rapport nr 26. Sveriges lantbruksuniversitet. Uppsala. Sida 15 av 15