Birkas Barn En studie om social stratifiering på Birka

Birkas Barn En studie om social stratifiering på Birka Kandidatuppsats i arkeologi Stockholms universitet HT 2011 Patrik Gustafsson Handledare: Anders Carlsson

Innehållsförteckning 1. Inledning 1 1.1. Introduktion 1 1.2. Syfte 2 1.3. Forskningshistorik 2 1.4. Metod 2 1.5. Frågeställningar 4 2. Barn i teorin 4 2.1. Begreppet barn 4 2.2. Barnen i den materiella kulturen 6 3. Barngravar på Birka 8 3.1. Sammanställning av barngravar 8 3.2. Hemlanden 8 3.2.1. Tid och rum på gravfältet 11 3.2.2. Barnens biologiska könstillhörighet i gravmaterialet 14 3.2.3. Social status i gravarna 18 3.3 Borg 20 3.3.1. Tid och rum på gravfältet 20 3.3.2. Barnens biologiska könstillhörighet i gravmaterialet 23 3.3.3. Social status i gravarna 24 4. Slutdiskussion 24 5. Sammanfattning 27 6. Referenslista 29 Abstract This paper presents and analyzes the child burials in Birka. The goal is to find connections between burial location, burial customs and social stratification. By doing so I will try to get a better understanding of the childs social status during the Viking age in Birka. Omslagsbild: Tre barn tittar ut genom en tältöppning på Birka. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/stroemma_turism_sjoefart_ab/image/view/pressb ild birka barn 13033. Foto av Ola Ericsson, redigerad av författaren. Hämtad 2011-09-14.

1. Inledning 1.1. Introduktion Sedan medeltiden har Björkö i Mälaren varit känd som Birka och redan på 1600-talet inleddes utgrävningar på platsen. De stora utgrävningarna av Svarta jorden och gravfälten genomfördes dock under 1870-talet av Hjalmar Stolpe (Ambrosiani 1999:366). Publiceringen av dessa utgrävningar dröjde ända fram till 1940-talet då Holger Arbman sammanställde materialet. Publiceringen slutfördes 1989 av Greta Arwidsson. På grund av denna försening lät man nya utgrävningar vänta, med några undantag, till publiceringen var klar. Därför genomfördes den större utgrävningen vid Svarta jorden ledd av Björn Ambrosiani och den mindre vid Borg ledd av Lena Holmquist inte förrän på 90-talet (Ambrosiani 1999:366). Som en följd av dessa utgrävningar öppnade man 1996 ett Birkamuseum på platsen och ön har blivit ett viktigt turistmål i Mälardalen (Ambrosiani 1999:368). Fig 1. Karta över Birka, Adelsö sn. (Ambrosiani 1999:366) Björkö är idag mycket större än på vikingatiden på grund av landhöjningen men det går fortfarande att se den dåtida strandlinjen på vissa platser. Till exempel vid stranden nedanför Borg och vid Svarta jorden (förf. egna iakttagelser). Svarta jorden sträcker sig längst med den nordvästra delen av ön och överlappar Hemlanden i norr (se fig. 1). I sydväst ligger den berömda Borg som varken är från bronsålder eller folkvandringstid, utan snarare en ganska sen konstruktion från vikingatid. Birka grundades på 700-talet och blev snabbt en hantverksstad. Birka klassas idag som stad tack vare att den egna 1

spannmålsproduktionen var lägre än antalet invånare. Därmed var man tvungen att importera spannmål från landet runtomkring mot betalning med kammar, knivar, nålar, m.m. Birka hade även ett eget ting, egen fogde och kanske även en egen lag. Alla dessa kriterier krävs för att klassas som stad. Det var med andra ord en väldigt tidig form av den urbanisering som vi lever i idag (Ambrosiani 1999:375). Med detta som bakgrund och den väldiga mängden forskning som gjorts om Birka verkar det som att en grupp människor närmast glömts bort, nämligen barnen. 1.2. Syfte Syftet med denna uppsats är att förstå barns sociala stratifiering i relation till varandra avseende äldre respektive yngre Birkatid och avseende Hemlanden respektive Borg. 1.3. Forskningshistorik År 1973 skrev Anne-Sofie Gräslund en artikel med namnet Barn i Birka. För Sveriges del blev denna artikel banbrytande på så sätt att den behandlade en grupp människor som inte synts inom arkeologin tidigare, nämligen barnen (Mejsholm 1999:8). Först med ämnet var dock den franske historikern Philippe Ariés som 1962 skrev boken Barndomens historia. Hans teori gick ut på att barndomen, i vår mening, knappt existerade under medeltiden och att i ett så känslolöst klimat var barnen tvungna att bli unga vuxna direkt efter spädbarnsstadiet. Idag är dessa teorier starkt kritiserade och Ariés främsta bidrag var att skapa en debatt om barnens historia (Mejsholm 1999:7). Idag har barnen en större plats inom historia och arkeologi. Detta har gjort att bilden av barn har blivit mycket mer nyanserad och inte lika dyster som Ariés framställde den. Dagens historiker har till exempel genom sagor och berättelser från medeltiden kunnat visa att banden mellan föräldrar och barn var precis lika känsloladdade och starka som i vår tid (Mejsholm 1999:7). 1.4. Metod Som tidigare nämnts var Birka en stor stad för sin tid. Invånarantalet på ön måste därför ha varit högt. Allt från 1000 till 2000 invånare har föreslagits (Haywood 1995:42), den mer troliga siffran är dock mycket lägre. Om man tar antalet kända gravar multiplicerat med medellivslängden och dividerar detta med längden Birka existerade får man fram en 2

invånarmängd på ca 500-600 invånare (Gräslund 1981:83). Det finns dock en aspekt som kan göra att dessa uträkningar blir missvisande. Anna Hed Jakobsson har forskat kring hur Birka egentligen har varit uppbyggt och kommit fram till att det förmodligen inte varit fråga om en stad i dagens bemärkelse utan en plats där hallarna var boplatser för en aristokrati som hyrde ut hantverkstomter i det område vi idag känner som Svarta jorden (Jakobsson 1999:47). Dessa hantverkstomter skulle speglat en ideologi om fertilisering och skydd och varje tomt skulle varit inhägnad. Dessa tomter symboliserade landsbygdens fertila åkrar, men istället för att odla spannmål tillverkade man smycken, pärlor, amuletter, m.m.(jakobsson 1999:47). Med detta i åtanke är det logiskt att tänka sig att köpmän och hantverkare åkte till Birka för att utöva handel, men att de inte var bofasta utan lämnade Birka under perioder för att lämna plats åt nya människor. Vi får då en genomströmning av människor som höjer antalet gravar på ön och därför får man en missvisande bild när man försöker räkna ut antalet invånare utifrån gravarna. Det kan också ha ansetts fint att begravas på Birka och därför kan många av gravarna tillhöra bönder från landsbygden. Detta gör det självklart att det måste ha funnits många barn på ön och med den höga barnadödligheten under denna tid gör det att det finns många barngravar. Fig 2. Birka år 950 med hantverktomter. Hallarna låg intill I Holger Arbmans publikation från 1943 nämns 45 gravar vallen. (Jakobsson 1999:48) som barngravar. Av dessa finns en brandgrav och resten är skelettgravar (Gräslund 1973:161; Arbman 1943). Troligtvis finns det massor av brandgravar med barn på Birka som inte är klassificerade som barngravar, men eftersom brandgravarna är just brända kan jag i denna uppsats inte behandla dem då de först måste bli osteologiskt bestämda. Som jämförelse till Birkas många barngravar kan nämnas gravfältet i Halimba, Ungern. Detta gravfält är till 100 % osteologiskt bestämt. Där finns det 932 utgrävda gravar och 330 av dessa är barngravar. Om samma förhållande stämmer på Birka skulle 350-400 av de 1100 utgrävda gravarna vara barngravar. Jag kommer därför att rikta in mig på 3

skelettgravarna (Gräslund 1973:161). Jag kommer även begränsa mig till Hemlanden och gravfältet vid Borg då det enbart finns en funnen barngrav vardera på Grindsbacka och Kärrbacka gravfält. Dessa gravar (1118, 665) har inte heller några fynd att tala om. Det är tveksamt om grav 1118 är en barngrav överhuvudtaget då varken fynd eller någon kista finns dokumenterade. Jag kommer även rikta in mig på barn i åldern 7-15 år. Jag har valt att behandla detta eftersom det är i den åldern som det vi kallar barndomen sker som kommer förklaras i följande kapitel. Det är också den ålder som är intressant i denna undersökning för att kunna diskutera barnens sociala plats i samhället. Efter 15 års ålder räknar man med att barnet ses som vuxen och tas upp som fullvärdig samhällsmedlem (Mejsholm 2009:25, Kanvall 1995:10 11). Även detta kommer att visas i följande kapitel. 1.5. Frågeställningar Vilka skillnader finns i barngravarna från yngre respektive äldre perioden på Birka? Vilka skillnader kan vi se mellan Hemlanden och Borg? Kan man se sociala skillnader mellan barnen i Birka? Finns det fler barn av ett kön än det andra och begravdes flickor och pojkar på olika plats på gravfälten? 2. Barn i teorin 2.1. Begreppet barn När man pratar om barn är det viktigt att veta vad man menar. Som tidigare nämnts var det Philippe Ariés som var först med att sätta barnen i sökljuset. Den följande diskussionen kring barn kom att ändra hur vi ser på termerna barn och barndom. Idag ser man inte enbart på barn som en biologiskt definierad fas i livet. Vi har en ytterligare definition, nämligen att det är en politiskt, socialt betingad och kulturellt definierad livsfas som hela tiden är i förändring 4

(Mejsholm 2009:22). Enkelt uttryckt betyder detta att vi idag förstår att biologiskt är ett barn alltid ett barn, men socialt kan det variera beroende på vilken tidsperiod vi behandlar. Skillnaden mellan dessa två definitioner kan beskrivas så här: Biologisk ålder är oberoende av den kulturella betingningen och är enbart en livsfas som beaktar den kontinuerliga fysiska, psykiska och motoriska utvecklingen. Den andra definitionen kan kallas den kulturella eller den sociala åldern och denna påverkas hela tiden av kulturen som barnet lever i (Mejsholm 2009:22). Idag vill vi till exempel gärna dela in barndomen efter lagstadgade förordningar som att man blir myndig vid 18år och därför är man vuxen. I andra kulturer använder man sig av andra metoder för att fastställa den sociala åldern. I de gamla svenska landskapslagarna beskrivs Aeplis börn (äppelbarn, barn i lekåldern) och grätting (vaggbarn, barn som gråter). Dessa förhållanden mellan kronologisk och social ålder visar att vi inte kan applicera samma normer vi har idag på forntiden eftersom social och kronologisk ålder ofta inte sammanfaller med varandra (Mejsholm 2009:24). Fig 3. Tabell över olika definitioner för barn. (Gräslund 2009:25) För att kunna arbeta med barn är det viktigt att vi kan dela in barndomen i olika stadier. Den fysiska och psykiska utvecklingen går fort under denna period och det går inte att behandla barn som en homogen grupp. Inom arkeologin har försök därför gjorts att dela in denna period i olika stadier i utvecklingen. Osteologiskt är det väldigt lätt att dela in de olika barnstadierna. Dessa är Infant (0-1), Infans I (0-7) och Infans II (5-14) (Kanvall 1995:11). Social ålder är mycket svårare att fastställa som visats i tidigare stycke. De olika sociala åldersdefinitionerna har behandlats väldigt olika inom arkeologin. Gränsen mellan barndom och vuxen har till exempel behandlats i ett flertal arbeten, medan definitionen av spädbarn har hamnat i skuggan 5

och alltid setts väldigt deterministiskt. Detta trots att flera antropologiska studier visar att termen spädbarn är en ytterst kulturbunden och social definition (Mejsholm 2009:24, Lillehammer 2000:20). Tabellen (fig. 3) nedanför skall därför inte ses som någon fast standardisering, utan visa vad jag menar med de termer och begrepp jag använder i detta arbete. I dagens arkeologiska debatt måste vi använda oss av flera olika metoder för att fastställa en människas sociala ålder under forntiden. De åldersbedömningar vi får från osteologiska rapporter är enbart siffror som ger oss en kronologisk ålder (Kanvall 1995:8). Då vi ställer frågan, var personen vuxen, måste vi också se på kontexten i gravmaterialet för att få fler fakta om personen i fråga. Med dessa fakta kan vi sedan få en mer nyanserad bild av personen och vilken social ålder han/hon hade. 2.2. Barnen i den materiella kulturen Materialet barn får med sig i graven är inte så annorlunda från de vuxna gravgåvorna som man kan tro. I det vikingatida samhället var det väldigt vanligt att begravas med järnknivar och dessa förekommer, med ett par undantag, i alla barngravarna på Birka. Kniven har en lång historia av skyddande egenskaper i folktron(pourbaix 1996:14). Den lades i graven för att personen skulle får ro och hindra denne från att gå igen(pourbaix 1996:15). En skyddsåtgärd som är mer relevant för denna uppsats är att man kunde lägga stål bredvid barnet i vaggan. Detta skulle hindra oknytt från att byta bort barnet (Pourbaix 1996:15). Att lägga stål även i kristna gravar var något som tydligen inte stred mot den kristne guden. Det verkar snarare som man helgarderade sig och använde både stål och kors i dessa gravar(pourbaix 1996:17). En annan vanlig gåva är keramikkärl och föremål som suttit 6 Fig 4. Skallra med silverhandtag och bjällror från 1400-talet tillverkad åt ett barn. Hittad i Norge. (Gräslund 1973:169)

på klädedräkten som till exempel bronsspännen i olika former samt saker som burits på kroppen, exempelvis pärlor. När man undersöker en grav finns det dock vissa föremål som kan ge bra indikationer på att det rör sig om en barngrav. Ett av dessa föremål är bjällror (Gräslund 1973:164). 11 bjällror är funna på Birka och av dessa vet man med säkerhet att fyra finns i barngravar (grav 721, 756, 948, 1095). De resterande sex bjällrorna är funna i gravar med vuxna individer (grav 644, 684, 735, 750, 901, 1145), men det är troligt att det tillsammans med den vuxne även begravts barn (Gräslund 1973:164 167). Bjällror har en lång historia med många användningsområden. Bland annat som prydnad för schamanpräster, men bjällrorna på Birka ska snarare ses som leksaker (Gräslund 1973:168). Det finns till exempel en skallra från 1400- talets Norge som ursprungligen bar tre bjällror (fig. 4). Skallror med bjällror finns även avbildade på barnporträtt från 1500-, 1600- och 1700-talen (Gräslund 1973:169). Det är enligt mig också troligt att bjällran hade en statusladdad funktion. Detta beror på att gravar med bjällror är väldigt rika gravar. Till exempel grav 644, 735 och 750 är rika kammargravar med en man och en kvinna. De enda spåren vi ser av barnen i dessa gravar är de gåvor som barnet fått med sig i graven. Placeringen av föremålen vid kvinnans midja i gravarna 735 och 750 talar också för att det handlar om ett barn. Det är möjligt att kvinnan begravts med barnet i famnen (Gräslund 1973:168). En till möjlig fingervisning till att detta är föremål för barn i högt uppsatta familjer är bjällrornas utformning. Den norska skallran från 1400-talet är väldigt fint tillverkad i silver med en nedtill avslutande djurtand (Gräslund 1973:169). Anne-Sofie Gräslund tar även upp spegelglas som indikation på att graven kan innehålla ett barn(gräslund 1973:171). Denna slutsats har jag däremot invändningar mot. Gräslund säger en fyndkategori som kan ha samband med barngravar är speglar och spegelfragment. Hon tar upp att spegelglas har påträffats i 10 gravar, varav 2 barngravar på Birka. Hon ger dock inte någon godtagbar förklaring till varför spegelglas skulle vara just ett föremål för barn. De 8 andra spegelglasfragmenten har nämligen hittats i rika kvinnogravar och kammargravar med dubbelbegravning (Gräslund 1973:173). 7

3. Barngravar på Birka 3.1. Sammanställning av barngravar På Birka är över 1100 gravar utgrävda. Alla dessa är inte osteologiskt könsbestämda och könsbestämning av barn är speciellt svårt då det ofta inte går att se vilket kön individen har. Som tidigare visats måste vi därför se till gravmaterialet för att försöka se om individen är en flicka eller pojke. I Arbmans publikation Birka I finns 45 barngravar nämnda. Dessa gravar går enbart att könsbestämma genom gravgåvorna då kön på barnen inte nämns i publikationen. I följande lista visas gravinnehåll från barngravarna vid Borg och i Hemlanden översatt av författaren från Arbman 1943. 3.2. Hemlanden 721. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 24 kistnitar, bronsbjällra, 2 järnknivar. 737A. Skelettgrav. Dubbelgrav i hög. En man (737B) och ett barn. Kistgrav. Fynd: 12 kistnitar, runt bronsspänne, 6pärlor, ring med glasfluss, kam i horn och brons, hornskiva. 756. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: järnkniv, bronsbjällra, bryne, järnnyckel, 19 glaspärlor varav 7 med guldfolie och 11 med silverfolie, lerkärl (vid fotänden). 758. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 15 kistnitar, spegelglas, silverhänge, silvermynt, bronstrådringar, pärlband med 95pärlor guldfolierade samt silverfolierade pärlor, kvadratisk glasfluss, nyckel till hänglås, järnhandtag, järnring, järnkniv med rester av läderslida och trähandtag, lerkruka. 762. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 13 kistnitar, runt bronsspänne, silvermynt, järnkniv, spegelglasfragment, 17glaspärlor varav 15 silverfolierade. 774. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. 8

Fynd: 10 kistnitar, järnkniv, 22 fragment av bronsarbeten, björknäverbitar. Bronsföremålen är förmodligen slitna leksaker som förvarades i en låda eller påse av näver. 782. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 8 kistnitar, kringelformig silvertråd, 5 glaspärlor, 2 glasflusspärlor. 793. Skelettgrav. Grav i hög. Graven täckt av stenpackning. Kistgrav. Fynd: 5 kistnitar, järnkniv med bronsring, hornkam med bronsnitar, kubisk blyvikt, hartsbit, tånge (kanske till en liten kniv). 794. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 4 kistnitar, fragment från järnkniv. 807. Skelettgrav. Grav i obetydlig hög. Kistgrav. Fynd: 4 kistnitar, ringspänne av brons, rund järnvikt, järnkniv, hornkam med bronsnitar, lerkruka, hornsked, bronsklädda järnstänger (förmodligen till ett hänglås). 819. Skelettgrav. Grav i hög. Kistkrav. Fynd:21 kistnitar, ringspänne, fragment av arabiska mynt, massiv bronsknopp/knapp, bältesbeslag(läs mer om beslaget i (Arbman 1940 43:295)), järnkniv, keramikkärl. 846. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Kistgrav. Fynd: 10 kistnitar, 2 ovala spännbucklor (brons), 2 förgyllda runda bronsspännen, nålask, läderrem med bronsdetalj, bronsförgylld järnvikt, isbrodd. 862. Skelettgrav. Hög eller flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Inga fynd. 876. Skelettgrav. Grav i hög. Grav utan kista. Fynd: Lerkärl. 888. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 13 kistnitar, järnkniv. 890. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 19 kistnitar, björntand. 895. Skelettgrav. Grav i hög. Bild finns. Fynd: Nyckel, järnkniv, lerkärl. 9

896. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 12 kistnitar. 900. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 7 kistnitar. 948. Skelettgrav. Grav utan hög. Kammargrav. Kistgrav. Ligger i samma kammargrav som grav 946 och 947. Fynd: Runt bronsspänne, halsband med 93 pärlor (sfäriska bergskristaller, glasfluss, bärnsten och guld/silverfolierade glaspärlor), järnkniv, bronsbjällra, hänglås. 953. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Järnkniv 974. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Ringspänne, järnvikt, en bunt pilspetsar, järnknivsfragment, hornkam, järnnyckel. 977. Skelettgrav. Grav utan hög. Kammargrav. Fynd: Järnsvärd, sköldbuckla, pilspetsar, ringspänne, järnkniv, silverbandfragment, arabiska dirhemer, rund järnvikt, järnbeslag, piskhandtag, trähinksbeslag, 2 isbroddar, betsel till häst i järn, 2 isbroddar till häst, ett hästskelett. Fynd utan kontext: järnnit, kistbeslag. 988. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav(?). Graven ligger tillsammans med gravarna 989A-B. Fynd: 2 kistnitar. 1013. Skelettgrav. I stadsmuren väster om mitten. Kistgrav. Fynd: 9 kistnitar. 1033. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Silverfolierad pärla, järnkniv, järnstav (5cm). 1036. Skelettgrav. Under stadsvallen. Kistgrav. Fynd: 18 kistnitar, ringspänne i järn, 3 pilspetsar, järnkniv med rester av trähandtag. I rester av en påse hittades: bronsarmband och en bronsvikt. 1063. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Järnkniv, lerkärl, järnslagg. 1071. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Lerkärl. 10

1072. Skelettgrav. Grav i hög. Grav utan kista. Fynd: Keramikkärl, hundkäke 1078. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Järnkniv, järnstång. 1082. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: En bunt pilspetsar, järnknivar, skifferbryne. 1087. 3(?) Skelettgravar. Flatmarksgrav. Grav med kista (vuxen kvinna). 2 gravar utan kista. En barngrav i en utbuktning av graven. En kvinnograv. Möjligtvis ytterligare en grav. Fynd från vuxen kvinna: 2 ovala spännbucklor, runt bronsspänne, glaspärlor, silverfragment, järnkniv, järnsax, bronsnål. 1091. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Inga fynd. 1095. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Grav utan kista. Fynd: Runt bronsspänne, bronsbjällra med en järnring, järnkniv, lerkärl. 1102. Skelettgrav. Grav i hög. Grav utan kista. Fynd: Järnnyckel, järnfragment. 1129. Skelettgrav. Under en stenpackning. Kistgrav. Fynd: 11 kistnitar, rund järnvikt (med stämpel som ej är identifierbar), lerkärl. 3.2.1. Tid och rum på gravfältet Hemlanden ligger som sagts på den nordvästra delen av Björkö. Birkas stadsvall skär genom den västra delen av Hemlanden. Detta ger oss möjligheten att fundera över om vi kan se några sociala skillnader i gravmaterialet mellan de gravar som var lagda innanför stadsvallen och de som var lagda utanför. Idag vet vi tyvärr inte var alla av barngravarna var placerade eftersom anteckningarna och rapporterna från de utgrävningarna gått förlorade eller helt enkelt inte dokumenterats. Av de 37 barngravarna på Hemlanden känner vi till placeringen på 29 stycken. 11 av dessa låg innanför stadsvallen (Grav 948, 953, 974, 977, 1033, 1063, 1078, 1082, 1087, 1091, 1095) och 17 utanför (Grav 721, 737, 756, 762, 774, 782, 793, 794, 807, 819, 862, 888, 890, 895, 896, 988, 1017). Den sista graven med säker placering är grav 1013 11

som ligger i stadsvallen och hamnar därmed i en tredje kategori som kan vara svår att behandla. På grund av avsaknaden av föremål i graven och att den är placerad i V-Ö riktning är det sannolikt att det är en kristen grav. Var det kanske så att människorna på Birka ansåg det finare att begravas innanför stadsvallen eller var det tvärt om? Vi kan med hjälp av gravfynden få en uppfattning om detta. Om vi leker med materialet och tar det totala antalet fynd i varje grav kan vi få en något skev bild av verkligenheten eftersom pärlor och pilspetsar ökar antalet fynd till orealistiska proportioner. Det är därför bättre att istället ta varje fyndkategori och summera dessa. Denna metod kallas AOT-analys (Antal Oldsags Typer = AOT) och har utvecklats av Lotte Hedeager. Analysen visar den kvantitativa stratifieringen mellan de undersökta gravarna. Den syftar till att få förståelse för rikedomsvariation och social komplexitet (Hedeager 1990:103). Metoden är förstås mycket grov men den ger oss en aning om en skillnad i gravarna. Första steget är räkna alla typer av föremål för att på så sett kunna se den kvantitativa variationen mellan gravarna. Jag har valt att ta det här ett steg längre och istället för att ta varje fyndkategori lägger jag ihop alla dem och tar fram ett fyndgenomsnitt. Resultatet blir då att varje grav innanför stadsvallen har i genomsnitt 4,5 fynd och utanför stadsvallen 2,7 fynd. Vi ser här en första diffus bild av en statusuppdelning mellan barngravarna. Vi ser även att gravarna innanför stadsvallen är placerade samlat i det nordvästra hörnet av Hemlanden och ju längre bort från denna punkt man kommer desto färre fynd finns det i gravarna, med några undantag, och de blir mer utspridda. 12

Fig 5. Planskiss över nordvästra delen av Hemlanden. Många av de rika barngravarna ligger innanför stadsvallen i väster (Gräslund 1981, redigerad av förf.). Det finns problem med denna typ av summering av gravmaterialet. Det är inte tillräckligt omfattande för att bevisa att det finns en social statusuppdelning. Ett tidsperspektiv är också viktigt att ta i beaktande. Det är möjligt att dessa gravar inte är från samma period. Det finns då risk för att gravarna med lite fynd är från den senare perioden av Birka och därför är kristna. Kristna gravar har nämligen i regel inga gravgåvor eftersom dessa antyder att det finns ett liv efter döden som behöver vardagsföremål (Gräslund 1981:84). Är detta fallet så kan det betyda att de fyndtomma gravarna utanför och innanför stadsvallen är kristna gravar och eftersom det finns fler av dessa utanför stadsvallen så får man en felaktig bild av att det skulle finnas en statusuppdelning. Ett annat problem är att gravarna innanför stadsvallen anses äldre än de utanför (Kyhlberg 1980:64-69). Gravarna från den tidiga perioden på Birka har ofta fler föremål än de yngre gravarna och summeringen av dessa pekar då inte mot en 13

statusuppdelning utan snarare en tidsskillnad. 3.2.2. Barnens biologiska könstillhörighet i gravmaterialet På Hemlanden finns 36 utgrävda barngravar. Av dessa kan vi genom gravmaterialet enbart se vilket kön barnet har i 12 gravar (Bj 756, 758, 762, 807, 819, 846, 948, 974, 1033, 1036, 1082, 1095, se fig. 6.). De resterande gravarna har ett gravmaterial som är samma för båda könen, men specifikt för barn, eller ett gravmaterial som har för lite fynd för att kunna ge några som helst könsindikationer. Exempel på dessa är grav 888 som enbart innehöll 14 kistnitar och en järnkniv. Denna grav är istället bestämd till barngrav genom längden på graven eller kistan(gräslund 1973:164). Det finns relativt många gravar som liknar grav 888. På Hemlanden är 17 barngravar av sådan typ. De resterande 7 gravarna innehåller fynd som kan knytas till barn och därför har blivit definierade som barngravar, men det går inte att bestämma vilket kön dessa barn har haft. Pojke Flicka 756 X 758 X 762 X 807 X 819 X 846 X 948 X 974 X 14

1033 X 1036 X 1082 X 1095 X Fig 6. Tabell över könsbestämning på Hemlanden. Grav 774 är ett exempel på denna typ av grav. I denna fanns rester av en låda och 22 fragment av bronsföremål som tolkats som leksaker. Anledningen till detta är bland annat att miniatyrföremål ofta tolkas som barntillhörigheter och leksaker. Till exempel miniatyrvapen klassas som leksaker (Derevenski 2000:7, Gräslund 1973:175). Det torde därför vara logiskt att bedöma även bronsföremålen som leksaker. Om vi håller oss till den tolkningen kan vi dock inte se några könsindikationer, men om vi istället ser bronsföremålen som spelpjäser blir bilden en annan. Enligt Bo Petré är just spelpjäser ett manligt attribut som återfinns i gravar (Petré 1993:152). Jag ser ingen anledning till att anta att spelpjäser var något som småbarn använde. Det är min uppfattning att barn inom Infant och Infans I helt enkelt inte är tillräckligt mentalt utvecklade för att förstå de regler som krävs i ett spel med pjäser. Det är inte förrän i Infans II, 7-14 år, som hjärnans utveckling kommit tillräckligt långt för att förstå sig på spelets regler. Det går då att göra ett försiktigt antagande att barnet i grav 774 är mellan 7-15 år. 15

Fig 7. Grav 758. Troligtvis en grav med en flicka på grund av fynd bestående av pärlhalsband (nr. 2) och spegelglasfragment (nr. 1). (Arbman 1943:276) Med dessa exempel kan vi gå vidare med ytterligare ett par exempel på hur det kan se ut i gravar där det verkligen går att se om den begravda är en flicka eller pojke. Grav 758 är en fyndrik höggrav (fig. 7.). Fynden kan användas för att könsbestämma barnet. För det första är graven bara 1,14 m, så vi kan definitivt konstatera att graven är en barngrav. För det andra ser vi att pärlorna i graven har varit ett halsband som suttit runt barnets hals (Arbman 1943:276). Detta pekar mot att barnet varit en flicka eftersom pärlor sågs som ett kvinnligt föremål i den vuxna världen under vikingatiden (Petré 1993:153). Vi får dock komma ihåg att pärlor som ensam fyndkategori inte kan ses som ett säkert bevis på att det är en flicka. Pärlor kanske sågs som föremål för barn som grupp och inte för just flickor i det vikingatida samhället. Det andra föremålet som visar att detta är en flicka är spegelfragmenten. Speglarna var även det ett kvinnligt föremål. Gravarna 759, 964 och 581 är till exempel kvinnliga gravar med speglar(gräslund 1973:173). Har vi detta i åtanke blir det lättare att se pärlorna om ett tecken på att de även sågs som föremål för flickor och vidare se barnet i graven om flicka. Det sista exemplet från gravfältet Hemlanden är grav 977 (fig. 8.). Detta är en mycket rik kammargrav som ligger i nordvästra Hemlanden innanför stadsmuren. Denna barngrav är utan 16

tvekan en grav med en pojke. I Arbmans publikation Birka I står det skrivet att det är en mansgrav (Arbman 1943:403). Gräslund har dock reviderat denna bedömning genom att låta osteologiskt analysera tänderna som hittades i graven (Gräslund 1998:283). Tänderna visade sig vara från en 9 årig pojke. Faktum är att Hjalmar Stolpe själv trodde att graven innehöll ett barn(gräslund 1998:283). Han noterade detta i sin anteckningsbok no. 11, men Arbman ignorerade detta eller missade helt enkelt källan när han skrev Birka I. Utöver den tursamma osteologiska bedömningen finns också många föremål som utan tvekan är manliga. Svärd, sköldbuckla och pilspetsar är funna i graven och är dessutom alla tecken på en mansgrav som stärker bedömningen att det handlar om en pojke. Om vi inte hade haft den osteologiska analysen kanske vi fortfarande hade trott att grav 977 var en mansgrav. Fig 8. Grav 977. Denna kammargrav har hyst en pojke runt nio år gammal. Graven har varit väldigt rik med både vapen (nr. 1, 2, 3) och en häst (till höger i bild) samt arabiska silvermynt. 17

3.2.3. Social status i gravarna Skillnaderna vi ser i gravmaterialet och de två olika typerna av gravskick mellan grav 758 och 977, den ena en kistgrav och den andra en kammargrav, är en fingervisning till uppdelningen av barnen i flera olika sociala kategorier. Det är svårt att spekulera kring detta då, som jag redan nämnt i tidigare kapitel, de flesta studier som gjorts på ämnet tar upp barn och barndom som ett genus (Gräslund 1973, Mejsholm 1999, Mejsholm 2009, Kanvall 1995). Det finns dock flera publikationer som ger förslag och försök till en mer nyanserad och självständig bild av barn. Grete Lillehammer har i flera av hennes publikationer försökt göra detta och kommit fram till att barnens värld eller sociala struktur delvis speglar den vuxna världen (Lillehammer 2000:21, även Lillehammer 1986, 1989). Bland annat så imiterar barn vuxna, men att enbart se barnens sociala struktur som en imiterad spegelbild av de vuxna är fel då vi glömmer att undersöka de interaktioner barn har med varandra(lillehammer 2000:21). Vi vuxna glömmer också gärna att barn har en egen hjärna och kan tänka självständigt om än med begränsad kunskap och logik beroende på barnets ålder. Så för att få en bättre kunskap om barnens sociala struktur måste vi hitta materiell kultur som är skapad av barnen själva. Sådan kultur kan till exempel vara platser i grottor under paleolitikum avsedda för barn att måla i (Lillehammer 2000:21). Denna av barn skapade kultur finns enligt mig inte att hitta i barngravarna på Birka. Detta har flera förklaringar. För det första så är det de vuxna som begraver barnen och väljer därmed vart barnet skall begravas och vilka gravgåvor som skall följa barnet ner i graven. För det andra så lever ofta barnet i samma sfär som sina föräldrar och kommer därför uppfostras med liknande värderingar, status och ekonomi. Det är därför inte säkert att den materiella kultur som Lillehammer kopplar till barn går att hitta i gravarna. De enda föremål vi hittar i gravarna som med säkerhet kan indikera barn är till exempel bjällror, ett föremål som är skapat av vuxna för att kanske fungera som hängsmycke på dräkten eller som en del av en skallra (Gräslund 1973:168). Om man har detta i baktanke när man betraktar gravarna 977, 758 och resten av gravarna på Hemlanden får man snabbt bilden av att det är den vuxna världen som speglar sig i barngravarna (Lillehammer 2000:21). Ett bra exempel för att visa detta är grav 846. Denna grav är något utöver det vanliga på grund av att barnet har begravts med två spännbucklor i brons. Genom att titta på fyndlistorna från 18

Hemlanden och Borg ser vi att ingen annan barngrav har spännbucklor. Att detta barn har begravts med dessa stärker slutsatsen att den vuxna världen speglar sig bland barnen. Vi måste även ställa oss frågan varför barnet begravdes med spännbucklorna. Om det hade varit en kvinna som begravt med spännbucklorna hade det inte varit lika uppseendeväckande, men på grund av gravens längd som är 1,46 m från den översta till den understa niten på kistan är det utan tvekan ett barn. Det är även troligt att barnet varit ännu kortare, ca 1,30 m, eftersom man aldrig bygger en kista som är exakt lika lång som personen i den. Det är även möjligt att datera graven i detta fallet. De ovala spännbucklorna har olika ornamentik genom vikingatiden och det är genom denna typologiska variation som man daterar dem. Spännbucklorna i grav 846 har placerats under typ P 51. Denna typ användes under den sena perioden på Birka och barnet har därför begravts någon gång mellan 800-970 e.kr. Gifta kvinnor under vikingatiden var starkt förknippade med gården och det var kvinnans plikt att sköta den när mannen inte var hemma. Dessa kvinnor ägde stor makt och var på intet sätt underställda mannen(zachrisson 1994). Det fanns till exempel inga hinder för att kvinnan kunde ärva gården, odalen, om mannen gick bort och om så skedde tog kvinnan över alla åtaganden hennes man hade om inga andra manliga ättlingar fanns (Zachrisson 1994). Genom detta tror jag att den ovala spännbucklan kan ha varit ett uttryck för denna sociala status, den kvinnliga symbolen för ägande av odal och hennes ledande roll i hemmet. I fallet med flickan i grav 846 kan vi se någon form av arvsövertagande. Det kan tänkas vara så att inga arvtagare fanns förutom den lilla flickan och därför har hon fått rätten att bära de ovala spännbucklorna i en väldigt tidig ålder. Det vi ser här är också ett exempel på att den sociala åldern varierade väldigt mycket under vikingatiden. Även fast flickan var barn rent biologiskt har hon ansetts vuxen i det vikingatida samhället. Angående social status är det svårt att säga om flickan varit högt uppsatt i Birka. Detta beror på att 1/5 av alla ovala spännbucklor i Sverige kommer från Birka och därför blir den lokalt väldigt vanlig (Jansson 1985:9). En idé är att flickan kom från en köpmannafamilj eftersom att man tillsammans med de två ovala spännbucklorna hittat en bronsförgylld järnvikt. 19

3.3. Borg 92. Skelettgrav. Grav i hög. Kistgrav. Fynd: 8 kistnitar, lerkärl. 463. Skelettgrav. Förmodligen grav i hög. Kistgrav. Fynd: 12 järnnitar, runt bronsspänne, järnkniv, nålask, nålar, 21 pärlor varav 15 silverfolie och 3 guldfolierade samt glassflusspärlor. 489A. Skelettgrav. Troligen flatmarksgrav. Kistgrav. Fynd: 14 kistnitar, järnkniv, järnföremål. 565. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Kistgrav. Fynd: 8 kistnitar, bågspänne, järnkniv, skifferbryne. 601. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Ingen kista. Fynd: Järnkniv. 634. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Ingen kista. Fynd: Inga fynd. 635. Skelettgrav. Flatmarksgrav. Ingen kista. Fynd: Ringspänne, järnkniv, skifferbryne. 21064. 2 skelettgravar. Troligen gravar i hög. Kistgravar. En kvinnograv (fynd 1) och en barngrav (fynd 2). Fynd 1: 3 kistnitar, 2 ovala spännbucklor med silverförgyllda knoppar, bronsbeslag till de ovala spännbucklorna, 17 glaspärlor varav en guldfolierad, sländtrissa. Fynd 2: 4 kistnitar. 3.3.1. Tid och rum på gravfältet Gravarna på norra sidan av Borg är speciella i den meningen att det ligger många gravar på en liten yta och det förekommer ibland att gravarna är placerade över äldre gravar samt överlappandes varandra. Det har diskuterats om dessa gravar är från den tidigaste perioden på Birka. Eftersom gravarna ligger så tätt ihop och har så få gravgåvor tyder detta på att det varit fråga om ett inhägnat vigt område (Gräslund 1981:83-84). Höggravarna på norra delen av Borg kan även de ha varit från den tidigare perioden av Birka. Anledningen till att de inte har förstörts eller tagits bort för att göra plats åt nya gravar kan vara en indikation på att det varit 20

en gravplats för en eller flera familjer med hög social status (Gräslund 1981:73-74). Dessa höggravar behöver alltså inte vara kristna. Det kan helt enkelt vara så att man valde att ha kvar denna grupp av gravar av respekt för de döda och istället lade de kristna gravarna runt högarna. Alla barngravarna på Borg ligger på den norra sidan och alla förutom 3 är flatmarksgravar (se fyndlista). Barngravarna kan med föregående argument anses vara kristna gravar. Det finns dock två barngravar som fått gravgåvor som kommer att bearbetas ytterligare i nästa kapitel. Dessa två gravar skiljer sig i det avseendet från varandra att grav 463 förmodligen var en grav i hög på den norra delen av Borg där det inte finns så många höggravar, medan grav 635 var en flatmarksgrav på den del av gravfältet som har många flatmarksgravar (Fig. 8.). Som tidigare diskuterats behöver inte gravföremål betyda att graven måste vara hednisk. Många kristna gravar på Birka har gravföremål eftersom det var en skiftesperiod och man verkar ha tolkat gravskicket ganska fritt. Orienteringen av barngravarna kan inte heller ses som några självklara bevis på kristendom. 85% av alla skelettgravar på Birka är nämligen orienterade väst-öst. Detta ska snarare ses som en kulturell influens än ett rent konverterande (Gräslund 1981:84). 21

Fig 9. Karta över norra delen av Borg. Lägg märke till höggravarna som ligger samlade i övre delen av bilden. Röd cirkel är grav 463 och grön cirkel grav 635(Arbman 1943, redigerad av förf.). 22

3.3.2. Barnens biologiska könstillhörighet i gravmaterialet Av Borgs 8 barngravar kan man med säkerhet könsbestämma två stycken, gravarna 463 och 635. Grav 463 innehåller en flicka. Vi ser detta på gravgåvorna bestående av en nålask och nålar samt mängden pärlor i graven. Pärlorna är som visats tidigare ett kvinnligt attribut (kap. 3.2.2.) och nålar och nålaskar är vanligt i kvinnogravarna på Birka. Det verkar vara så att på Birka var det enbart kvinnor som fick nålaskar med sig i graven (Klintberg 1995:28). Grav 463 är dock ett barn och som tidigare diskuterats finns det argument mot att barnen speglar de vuxnas gravgåvor (Kap. 3.2.3.). Tillsammans med de andra fynden i graven blir det dock väldigt svårt att hävda att barnet är en pojke, nålar (fig.10.) var nämligen även det en del av kvinnans vardagsföremål under vikingatiden och kvinnans uppgift var utöver att sköta hushållet att väva, sy och laga kläder(haywood 1995:44). Nålarna tillsammans med pärlorna visar därför med tillfredställande klarhet att personen i grav Fig 10. Olika typer av nålar i ben från vikingatid. 463 var en flicka. Dessa typer har förekommit i gravar på Birka. (Haywood 1995:44) Grav 635 är något osäker. Den innehåller ett ringspänne, en järnkniv och ett skifferbryne. Järnknivens uppgift är mångfaldig. Den skyddade de levande från gengångare när den lades i graven (Kap. 2.2.) och användes även som redskap. Kniven kan dock inte ge några indikationer på vilket kön en person har. Ringspännet är dock intressantare, då det anses vara en del av den manliga klädedräkten (Petré 1993:152). Skifferbrynet kan inte heller säga oss så mycket. Det var nämligen ett väldigt vanligt vardagsföremål som användes till allt möjligt i hemmet (Haywood 1995:45), från att slipa nålar till knivar och vapen. Ringspännet är det enda som ger en fingervisning till att detta var en pojke, men vad är det som säger att det inte är en sörjande fader om ger sin dotter en fin gåva med sig i graven eller att flickan kunde använda ett ringspänne i sin dräkt för att hon fortfarande var ett barn och inte bunden vid de vuxnas sociala normer? 23

Detta är frågor som är svåra att besvara för att det är väldigt individuellt från person till person vad man använder i klädedräkten. Trots dessa motargument anser jag att det är troligt att det var en pojke i grav 635. Detta på grund av att chansen blir större att det är en pojke än en flicka eftersom den allmänna uppfattningen trots allt säger att ringspännen är manliga och chansen blir därmed större. 3.3.3. Social status i gravarna Det är svårt att se en uppenbar social status i de flesta barngravarna vid Borg eftersom de, som tidigare sagts, förmodligen varit kristna och därför inte haft några gravgåvor. Det är därför omöjligt att se en social stratifiering den vägen. Vi får istället använda de två gravarna som har gravgåvor. Som sagts tidigare var förmodligen barnet i grav 463 en flicka och på grund av att hon låg i en hög som inte blivit ersatt av nyare gravar kan vi förmoda att hon var medlem i den övre sociala sfären. Gravmaterialet stärker även denna tolkning på grund av den mängd fynd hon fick med sig. Pärlhalsbandet var väldigt fint med både guld- och silverfolierade pärlor. Nålhuset och nålarna är även fynd som inte hör till vanligheterna i barngravar och därför kan vara en indikation på högre status eller att flickan var gammal nog att lära sig vävning och stod närmare det vuxna samhället än barnens. Samma slutsats är svårare att se i grav 635 med pojken. Eftersom gravmaterialet är så fattigt går det inte att ge en närmare förklaring än att av någon anledning fick pojken gravgåvor fast det egentligen inte var brukligt i kristna gravar. Samma sak kan sägas om grav 565 som också fått en liten mängd gravgåvor. 4. Slutdiskussion För att återgå till den första av mina frågeställningar, vilka skillnader finns i barngravarna från yngre respektive äldre perioden på Birka, är den främsta skillnaden rikedomen på fynd i gravarna. I tidigare kapitel har det visats (kap 3.2.1) att barngravarna var mer fyndrika innanför stadsvallen än på Hemlanden. Dessa gravar var också främst från den tidiga perioden på Birka. Det blir därför logiskt att dra slutsatsen att barngravarna fick fler gåvor under tidig 24

Birkatid. Det kan finnas fler förklaringar till varför det är så. En förklaring kan vara att kristendomen gav ett så stort inflytande under den senare tiden på Birka att man helt enkelt inte begravde människor med lika mycket gåvor. En annan förklaring är att människorna med högre social status begravde sina barn innanför stadsvallen för att lägga dem närmare sina hem. Vi får nämligen komma ihåg att terrasserna med hallarna ligger precis innanför stadsvallen. För att återknyta till de kristna influenserna kan vi gå vidare med den andra av mina frågeställningar. Vilka skillnader kan vi se mellan Hemlanden och Borg? Generellt sett finns det rikare barngravar på Hemlanden. Använder vi samma AOT-analys som i kapitel 3.2.1. får vi fram ett fyndgenomsnitt på 3,35 fynd för alla barngravar på Hemlanden inkluderat de barngravar vi inte vet placeringen på. Borg har ett genomsnitt på 1,9. Denna modell tar bort den ojämna proportionen av gravar och vi ser att Hemlandens barngravar har ungefär 1,8 gånger fler föremål än de vid Borg. Detta ger oss ytterligare bevis för att gravfältet norr om Borg var avsett för kristna, men på grund av att gravfältet vid Borg troligen är kristen kan jag inte enbart använda denna modell för att dra en slutsats. För att se de sociala skillnaderna måste jag även se på det större perspektivet. Kan man se sociala skillnader mellan barnen i Birka? Det är troligt att människorna på Birka kände till kristendomen innan den första missionen ledd av Ansgar runt år 830 (Arbman 1939:35). Denna kunskap förskaffade man säkerligen genom de slavar och köpmän som strömmade till Birka och förstås också genom vikingafärderna. När Ansgar väl anlände till Birka berättar de historiska källorna att han fick fritt tillstånd att utöva och missionera kristendomen. Även en kyrka skall ha byggts i Birka(Arbman 1939:35). Denna första lyckade mission pågick dock inte länge. Kyrkan skall ha bränts och missionärerna fördrivits ur Birka(Arbman 1939:36). Denna berättelse kan ge oss en aning om att det fanns motsättningar i Birka. Men vi vet att alla kristna inte begav sig från Birka. Jag anser det dock troligt att för en tid så var de kristna på Birka inte populära, men om detta påverkade deras ställning i staden är svårt att veta. Det vi ser är gravarna och de kristna har i den tidiga perioden av Birka begravts på en speciellt utsedd plats för att i den senare perioden läggas ganska fritt på gravfälten, bland annat på 25

Hemlanden som tidigare diskuterats (kap. 3.2.1). Detta kan betyda att trots att de kristna kanske var impopulära så hade missionen gett de kristna en rätt att begravas på de större gravfälten. Bland barnen kan vi se de sociala skillnaderna genom att analysera gravgåvorna. För att göra det enkelt kommer jag jämföra de tidigare exemplen i kapitel 3.2.2. och 3.2.3. De tre barngravarna (grav 758, 977, 846) var alla väldigt fyndrika gravar och de låg alla tre på Hemlanden. Skillnaden mellan dem är för det första att två av dem, grav 758 och 846, innehöll flickor, medan grav 977 innehöll en pojke. Om vi ska försöka dela upp dessa i olika sociala nivåer verkar det som att alla levde i en sfär med hög social status. Gravgåvorna indikerar detta. Frågan var dock om det finns sociala skillnader mellan barnen i Birka. Jag är inte helt övertygad om att man kan se flickan i grav 846 och pojken grav 977 som barn. Det stämmer att de är barn rent biologiskt, men kulturellt visar de drag av att ha kommit in i vuxen ålder väldigt tidigt. Flickans ovala spännbucklor är en indikation på att hon fått ett arv eller var menad att få ett arv, men dog i förtid och pojken utvisar alla tecken på att ha ansetts vara vuxen och kanske rent av var en del av det absoluta styrande toppskiktet i Birka (Gräslund 1998:285). För oss kan det vara svårt att förstå varför dessa barn begravdes som vuxna, när nästan all forskning säger att det bara är kvinnor som begravs med ovala spännbucklor och bara män som begravs med vapen och hästar. Om vi istället tänker på hur man såg på social ålder samtidigt som vi analyserar gravarna försvinner frågetecknen. Dessa två barn, flickan i grav 846 och pojken i grav 977 ansågs helt enkelt vara vuxna och begravdes därmed i överensstämmelse med den sociala status de hade. Flickan i grav 758 tror jag däremot inte var socialt vuxen. Hon utvisar inga tecken på detta, men har däremot väldigt fina gravgåvor som till exempel en nyckel till ett hänglås och spegelglasfragment. Föremål som är ovanligt att hitta i barngravar. Hon har helt klart också levt i en högre statusmiljö. Det kan verka underligt varför de gravarna jag har som exempel är högstatusgravar. Vi får dock komma ihåg att av de gravar som Arbman tar upp i Birka I, är alla, förutom en, skelettgravar och det har förmodligen funnits upp emot 400 barngravar på Birka (kap. 1.4.). Av dessa 400 är 46 skelettgravar. Det är därför troligt att skelettgravskicket i sig är ett tecken på hög status. För att besvara nästa fråga, finns det fler barn av ett kön än det andra och begravdes flickor och pojkar på olika plats på gravfälten, kan vi se att könsfördelningen är lika stor. På 26

Hemlanden är det 50 % pojkar och 50 % flickor. Det finns alltså ingen överrepresentation av något kön. Vad detta säger oss kan man diskutera. För det första kan det vara ett tecken på att barn sågs som en homogen grupp och att det inte existerade några skillnader i vart man begravde barnen. Även Borg har är könsfördelningen för pojkar och flickor lika stor. Materialet på Borg är dock inte särskilt representativt för att vara säker på att det inte sett annorlunda ut eftersom det enbart går att könsbestämma två gravar. Vad barngravarna speglar är ett jämställt vikingatida samhälle, där flickor och pojkar begravdes på gravfälten utan någon ideologisk mentalitet om ett svagare kön. Detta kan även ses på de vuxna skelettbegravningarna som på Birka består av 58% kvinnor. Det kan dock förekomma en viss felmarginal eftersom kvinnliga gravar i regel är lättare att känna igen på grund av den frekventa förekomsten av pärlor (Gräslund 1981:82). Flickor och pojkar verkar inte heller ha haft några särskilda platser på gravfälten som kristna kyrkogårdar har under medeltiden, där man delade upp män och kvinnor för att begravas på olika sidor om kyrkan. På Birka verkar det snarare som att barnet begravdes där resten av släkten var begravd. Detta kan speciellt ses på Hemlanden där gravhögarna ofta ligger i grupper (se fig. 5). 5. Sammanfattning Björkö är en ö i Mälaren som sedan medeltiden mer varit känd som Birka. På 1600-talet inledde man utgrävningar på platsen, men det dröjde fram till 1870 innan de stora utgrävningarna drog igång. Dessa utfördes på Svarta jorden och gravfälten ledd av Hjalmar Stolpe. Birka är idag mycket större än på vikingatiden på grund av landhöjningen och man kan fortfarande se den gamla strandlinjen längst med ön. Svarta jorden sträcker sig från öns nordvästra del och skär genom Hemlanden i norr. I sydväst ligger det välkända Borg som är en borg som byggdes under vikingatid. Idag klassas Birka som stad tack vare att spannmålsproduktionen var lägre än antalet invånare och man prioriterade istället hantverk. Många har forskat kring hur många invånare Birka hade och 500-2000 har föreslagits. Detta beror på att det finns två tolkningar av hur Birka såg ut, den mest erkända där Birka var en stad mer i dagens bemärkelse och en där Birka har varit en stad med fertila hantverkstomter ledd av en aristokrati som bodde i hallar längst med stadsvallen. 27

Anne-Sofie Gräslund skrev 1973 Barn i Birka, en artikel som kom att revolutionera vår syn på barn under järnåldern. Idag har barnen en större plats i forskningen och dagens historiker och arkeologer har använt sagor och berättelser från medeltid för att få en mer nyanserad bild av denna grupp människor. Holger Arbman nämner 45 gravar som barngravar, men troligtvis har det funnits 350-400 barngravar på Birka. Det är viktigt att veta skillnaden på barn och barndom. Idag ser vi inte enbart en biologiskt definierad livssfas utan också en kulturell definition. Den biologiska åldern är den fysiska, psykiska och motoriska åldern medan den kulturella åldern påverkas av kulturen barnet lever i. Barngravarna på Birka är uppdelade på två gravfält, Hemlanden och gravfältet norr om Borg. Dessa två gravfält är olika på det sättet att Hemlanden är större, äldre och har fler gravgåvor. Gravarna innanför stadsvallen som skär genom Hemlanden är äldre och har fler gravgåvor. Detta kan betyda att de barn som är begravda där tillhört familjer i högstatuspositioner och begravts nära hemmen. Gravfältet norr om Borg har troligtvis varit ett kristet gravfält på grund av att människorna ligger i flatmarksgravar och inte har så mycket gravgåvor. Barngravarna kan även delvis könsbestämmas. För att könsbestämma barngravarna krävs det att man analyserar materialet i gravarna. Exempel på material starkt förknippat med män och därmed pojkar är vapen och ringnålar. För kvinnor och flickor är pärlor, ovala spännbucklor och sytillbehör användbara för könsbestämmning. Både på Hemlanden och Borg är könsfördelningen mellan flickor och pojkar exakt lika. Hemlanden har även två stycken barngravar som inte följer det normala mönstret avseende gravgåvor. Grav 977 och 846 innehåller barn som troligtvis ansetts vara vuxna även om de biologiskt varit barn. Genom denna uppsats har jag velat visa de skillnader som finns mellan barnen på Birka och mellan de två gravfälten Hemlanden och gravfältet norr om Borg. De barn som levde i Birka under vikingatiden har inte som tidigare forskning ansett, varit utan barndom, utan snarare speglat den vuxna världen med tanke på dräktfynd i gravarna och gravgåvor. De kristna influenserna på Birka ger oss anledning att studera barnen utifrån både ett hedniskt och kristet synsätt och även försöka förstå kopplingarna dem emellan. 28