Håll i hatten. Vindkraft på höglandets hjässa

Kulturhistorisk förstudie Håll i hatten. Vindkraft på höglandets hjässa Kulturhistorisk förstudie, del 1, inför planerad vindkraftspark vid Klappa Almesåkra, Bringetofta och Malmbäcks socknar, Nässjö kommun Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2008:39 Ådel V. Franzén

Kulturhistorisk förstudie Håll i hatten. Vindkraft på höglandets hjässa Kulturhistorisk förstudie, del 1, inför planerad vindkraftspark vid Klappa Almesåkra, Bringetofta och Malmbäcks socknar, Nässjö kommun Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2008:39

Rapport, foto och ritningar: Ådel Vestbö Franzén Grafisk design: Anna Stålhammar Tryckning och distribution: Birgitta Blomkvist och Marita Tidblom Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping Tel: 036-30 18 00 E-post: info@jkpglm.se www.jkpglm.se Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd: Ur karta Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04833. JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2008

Innehåll Inledning... 5 Målsättning och metod........................................................ 6 Topografi... 6 Utvärderade naturmiljöer.... 7 Våtmarkerna kultur eller natur landskap........................ 7 Fornlämnings- och kulturmiljö..............................................8 Riksintresse för kulturmiljövården....11 Bebyggelsebild under historisk tid...12 Förundersökningsområdet i det äldre kartmaterialet....14 Sammanfattning...15 Åtgärdsförslag....16 Administrativa uppgifter....18 Referenser...19 Tryckta källor................................................................. 19 Arkiv...19 Kartunderlag.................................................................. 20 Figurförteckning....21

figur 1. Utdrag ur digitala fastighetskartan. Skala ca 1:70 000.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 5 Inledning Under juni månad 2008 genomförde Jönköpings läns museum en kulturhistorisk förstudie av ett ca 14 km 2 stort område i Nässjö kommun. Förstudien föranleddes av en planerad vindkraftspark om mer än trettio vindkraftverk som Södra Vindkraft AB prospekterar för uppe på det småländska höglandets hjässa i socknarna Malmbäck, Almesåkra och Bringetofta. Områdena är bokstavligen belägna på det småländska höglandet. Ett par kilometer söder om förstudieområdet ligger Tomtabacken, sydsveriges högsta punkt på 377,3 m ö h. Någon kilometer åt norr ligger Pustanäs på 367 m ö h. Förstudieområdet består av ett större delområde (delområde 1) och fyra mindre (delområden 2 5) (figur 1). Det största delområdet täcker en yta om ca 10 km 2 medan de mindre områdena varierar från ½ km 2 till ca 1,5 km 2. Sammantaget består förstudieområdet av ca 14 km 2. I den följande texten kommer begreppet förstudieområde att avse hela området, dvs alla de ingående delområdena, medan delområde avser det specifika delområdet 1 5. I samråd med Jonas Nordanstig på Södra Vindkraft AB bestämdes att genomgången i det första skedet skulle koncentreras till delområde 1, detta eftersom placeringsalternativen för vindkraftsverken inom delområdena 2 5 ännu ej var klara. Därför kom också delområde 1 att fokuseras på den fältbesiktning som genomfördes. Eftersom en del av den kulturhistoriska förstudien redan var skriven vid samrådet beslöts att rapportens översiktliga kulturhistoriska analys gäller hela förstudieområdet, men att kartredovisning och åtgärdsförslag endast avser delområde 1. Fältbesiktning och avrapportering av delområdena 2 5 kommer att utföras hösten 2008 när placeringsalternativen för vindkraftsverken har inkommit till länsmuseet. Föreliggande rapport heter således del I. Jönköpings läns museum ställer sig positiv till vindkraftsutbyggnad. Dessa satsningar, som gradvis gör samhället mer oberoende av fossila bränslen, ligger i linje med de nationella miljömålen och ökar förutsättningarna för en hållbar utveckling. Det är dock viktigt att utbyggnaden kan ske med bibehållen hänsyn till natur- och kulturmiljöer. Eftersom vindkraftsanläggningar ofta omfattar stora ytor kan en kulturhistorisk förstudie i ett tidigt skede av planeringen bidra till att placeringen av vindkraftverken inte skadar känsliga kulturmiljöer. Det är vidare viktigt att påpeka att det förutom de enstaka kraftverken tillkommer anläggningsvägar och servicevägar som kan medföra markingrepp inom ett större område. Fält- och rapportansvarig har varit Ådel V. Franzén, antikvarie vid arbetslaget Arkeologi, Jönköpings läns museum.

6 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 Målsättning och metod Målsättningen med den kulturhistoriska förstudien är att erhålla en helhetssyn på landskapets och bebyggelsens utveckling i ett långt tidsperspektiv. Genom förstudien lyfts ett områdes karaktär och särdrag fram. Den kulturhistoriska förstudien ska även kunna vara underlag i en MKB-process. Förstudien består av en arkivgenomgång där Jönköpings läns museums Antikvarisk-Topografiska arkiv excerperas. Fornlämningsregistret och ortnamnsdatabasen F-topo samt historisk litteratur om det berörda området ger en översikt över områdets utnyttjande under förhistorisk tid och framåt. Tidigare arkeologiska undersökningar, kategoriinventeringar, riksintressebeskrivningar samt kulturhistoriska utredningar ingår i underlagsmaterialet. För att fånga upp landskapsutvecklingen i ett historiskt pespektiv läggs en del tid på att analysera det äldre kartmaterialet som numera finns digitalt på Lantmäteriets webb-tjänst Arkivsök. Slutligen görs en översiktlig fältinventering utifrån de indikationer som arkiv- och kartmaterial har gett. Förstudien mynnar ut i en rekommendation av vilka åtgärder som bör iakttas i den kommande planeringen för att kunna tillgodose kulturmiljövårdens intressen. figur 2. Flyttblock i den glesa betespåverkade skogen väster om Klappa. Foto: Ådel V. Franzén. Topografi De fem delområdena är belägna inom den högsta delen av det sydsvenska höglandet, mellan ca 330 370 m ö h. Inom det största området, delområde 1, dominerar våtmarker i form av myrar men även med ett inslag av kärr. I de fyra mindre områdena dominerar skogmark och utmark, medan inslag av odlingsmark endast finns i begränsad utsträckning. Berggrunden är i väster vulkanit, yngre granit och kvartssyenit. Detta område ligger dock insprängt i ett större komplex av yngre ögonförande graniter som sträcker sig från länsgränsen mot Västergötland i norr till sjön Rusken vid länsgränsen mot Kronobergs län i söder. I förstudieområdets östra del bryts den sura berggrunden av de basiska bergarterna som ingår i Almesåkragruppen. Här dominerar diabas, skiffer, sandsten och konglomerat. Förutom våtmarkerna dominerar dels det tunna moräntäcket med uppstickande berg i dagen, dels områden med tjock morän på upp till 3 meters tjocklek. Mellan delområde 1 och de övriga finns ett sjösystem bestående av fem sjöar i N-S riktning från Fredriksdal i norr till Sjöveka i söder. Öster om förstudieområdet vidtar nästa sjösystem med Spexhultasjön och Storesjön. Delområde 1 draperar sig på ömse sidor om Klappasjön. Flera vattendrag finns även i området. På sätt och vis är det hydrologins landskap som dominerar inom och kring de delområden som utgör förstudieområdet.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 7 Utvärderade naturmiljöer Fallamosseområdet är samlingsnamnet för flera större myrpartier, belägna ca 1 mil sydost om Malmbäcks samhälle. Inalles omfattar området ca 1920 ha och utgör riksintresse nr 24 för naturvården. Mossarna är bland de högst belägna i sydsverige och ligger mellan ca 300 och 370 m ö h. De stora öppna myrytorna på Hjortfallemossen, Bänkarydsmossen, Fallamossen, Ekelsjö- och Fägerhultamossen har endast i liten utsträckning kommit att påverkas av utdikning och strötorvstäkter. Mossmarkerna hålls ihop av kärrstråk men bryts av öar med fastmark och större kärrpartier. Bland floristiska värden kan nämnas typiska moss- och kärrväxter som myrlilja, Jungfru Marie nycklar, lockljung, sileshår, brudborste och svinrot. Kring myrarna växer på många ställen gammal skog. I ett stråk mellan Klappa och Älmhult finns gammal betespåverkad skog, vid Klappa bestående av olikåldrig granskog. Vid fältbesiktning väster om Klappa kunde konstateras att skogen fortfarande användes som betesmark för nötboskap (figur 3). Det är framför allt norra delen av Fallamosseområdet som berörs av den planerade vindkraftsparken. I Länsstyrelsens bok Natur - Jönköpings län lyfts avsaknaden av just övertvärande kraftgator fram som en faktor som bidrar till att ge området dess orörda karaktär. Det är viktigt att understryka att våtmarker inte enbart är en naturtyp. Våtmarkerna har på olika sätt varit indragna i landskapsutnyttjandet under gången tid. Våtmarkerna, kultur - eller natur landskap Inledningsvis kan konstateras att begreppen kultur- respektive naturlandskap bör ses i citationstecken, då några rent kulturella eller opåverkade naturliga landskap inte finns. Våtmarkerna utgör natturtyper, men precis som med markslagen äng eller beteshagar är våtmarkerna en del av ett människoutnyttjat landskap. Våtmarkernas vattenhushållande funktion försvann i stor utsträckning genom de utdikningar och torrläggningar som skedde under framför allt 1900-talet. Vid sankmarkerna fanns madhö att tillgå, ett foder med lågt näringsinnehåll men högt kiselinnehåll, och således en viktig resurs som bukfylla åt de stallade djuren under vinterhalvåret. Från myrarna togs järnmalm till järnframställning. I äldre kartor ser man hur våtmarker ingick i kommunikationssystemen. Mellan de öar av fastmark som fanns insprängda i mossarna anlades kavelbroar över de sankare områdena. Troligen var våtmarkerna också viktiga vintervägar, då de var tämligen jämna och p g a sitt höga vatteninnehåll erbjöd ett fruset underlag. Ur äldre kartor framgår även att mossarna utgjorde en virkesreserv genom de utsparade områdena som beskrivs i kartorna där beståndet av gamla och välvuxna tallar var

8 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 en byggnadsvirkesreserv för byalagen som beskattades sparsamt. Kulturhistoriska lämningar som man kan förvänta sig i och intill våtmarker är ängslador för förvaring av madhö, rester efter kavelbroar samt järnframställningslämningar. Även rester efter hägnader kan finnas på flera ställen samt dämmen. Ur äldre lantmäterikartor framgår att vatten från mossmarker i sluttande terräng samlades upp i fördämningar så att man kunde styra vattenflödet till kvarnar belägna i de bäckar och åar som avvattningen gav upphov till. Mer spektakulära lämningar är de depositioner av föremål i brons som under bronsåldern lades ner i sankmarker som offer till gudarna, eller de depåfynd av krigsbyten från järnålder som har påträffats i mossar på Öland och i Västergötland. Denna typ av lämningar kan dock knappast förväntas i de sena kolonisationsbygderna på det småländska höglandet. Som kuriosa kan anföras att en av Sveriges mest spektakulära arkeologiska upptäckter gjordes i en mosse, närmare bestämt Bockstens mosse i Halland, där ett pålat lik av en man återfanns under mossarbete kring år 1920. Mossens unika bevarandeförhållanden hade gjort att kläder och hår fortfarande var intakta. Fornlämnings- och kulturmiljö Genomgången nedan gäller enbart delområde 1. I området fanns inga R-markerade fornlämningar, utan enbart övriga kulturhistoriska lämningar. En endagsbesiktning av ett område på 10 km 2 måste inrikta sig på att avläsa områdets karaktär samt att göra enstaka punktbesök. Vid ett sådant besök upptäcktes ett område med fossil åkermark, vilket bör tolkas så att flera liknande områden kan finnas inom förstudieområdet. Ett syfte med förstudien blir således att välja ut områden där en utökad fältavsökning skall ske inom ramen för en arkeologisk utredning, etapp 1. Genomgången av det äldre kartmaterialet ger också upplysningar om fornlämningar och kulturhistoriska lämningar, ofta sentida sådana, i form av torp, backstugor, ängslador och äldre vägsträckningar (tabell 1, figur 7). Vanligen brukar den fornlämningsbild som redovisas i tabellen innehålla fornlämningar inom och i anslutning till förstudie- eller utredningsområdet, men eftersom förstudieområdet är så pass stort och troligen inte kommer att expandera utanför nuvarande gränser har analysen kommit att beröra endast fornlämningar och kulturhistoriska lämningar inom avgränsningen för delområde 1. För att sätta in område 1 5 i ett större perspektiv redovisas dock i kartform en utökad fornlämningsmiljö kring delområdena (figur 4). Här har vissa fornlämningskategorier valts ut såsom rösen, stensättningar, gravfält, fossil åkermark, vägmärken, kvarnar och torplämningar. Av denna bild framgår tydligt att delområde 1 är beläget mellan två förhistoriska bygder, dels Havsjö/Bringetoftaområdet i sydost och trakterna söder om Malmbäck i väster.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 9 De förhistoriska bygderna följer den odlingsbara jorden längs med åsystemen på ömse sidor om delområde 1. Delområde 5 tangerar riksintresseområde 41 för kulturmiljövården, Havsjö i Bringetofta socken och delområdena 2 4 är belägna inom det som får betraktas som äldre odlingsbygd. Den bild som framkommer ur fornlämningsgenomgången ovan präglas av sentida lämningar i form av torp, kvarnar samt naturföreteelser med traditioner knutna till sig. Ur det äldre kartmaterialet har framför allt bebyggelse i periferien såsom ängslador lagts in, samt torplämningar. Dessa torp finns ofta medtagna i fornminnesregistret, men genom att studera torpen och deras inägomark i det äldre kartmaterialet får man en bättre bild av torpens verkliga inägomarksareal. Det enda området som i dagsläget kan betraktas som fast fornlämning är det område med fossil åkermark som upptäcktes intill och strax söder om vindkraftverk 30 (figur 5). Det är viktigt att poängtera att de övriga kulturhistoriska lämningarna inte har ett lägre kulturhistoriskt värde än de fasta fornlämningarna. Skillnaden ligger framför allt i vilken dokumenfigur 4. Fornlämningsmiljö i ett utökat område kring de fem delområdena. Endast ett urval av fornlämningskategorier redovisas, kategorier som kan sägas utgöra indikationer på bosättning i området vid olika tider. Den förhistoriska bygden åtrfinns i området upp mot Almesåkra och Birngetofrta med en tyngdpunkt vid Havsjö, riksintresse nr 41 för kulturmiljövården. Inom förstudieområdena dominerar torplämningar och lämningar efter kvarnar.

10 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 tabell 1. Fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar inom delområde 1. De redovisade numren är dels ur fornminnesregistret sockenvisa numrering, dels nyupptäckta lämningar som antingen framkommit vid besiktning i området eller genom det äldre kartmaterialet. Övrig kulturhistorisk lämning har förkortats till Övrig i tabellen. Se även figur 7. tationsnivå de olika kategorierna av fornlämningar/kulturlämningar tarvar. De torp-, täkt- och kvarnmiljöer som finns i området speglar de senaste århundradenas historia och är lämningar med ett högt kulturhistoriskt värde. Socken Fornlämning RAÄ nr Malmbäck Ny nr 1 Övrig Område med ängslador Status Typ Beskrivning Kommentar Det äldre kartmaterialet redovisar tre ängslador e.l. byggnader i området Malmbäck 205 Övrig Kvarnlämning Lämning efter grund och damvall inom ett ca 50 x 5 m st område 204 Övrig Kvarngrund Kvarngrund, kvarnhjulsfäste samt rest av dammvall inom ett ca 30 x 5 m st område 293 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning 110 Övrig Odlings- eller gränsröse samt område med odlingsrösen Ny nr 2 Övrig Område med ängslador 280 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning 291 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning Ny nr 3 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning 366 Övrig Plats med tradition Ny nr 4 R Område med fossil åkermark Almesåkra Ny nr 5 Övrig Område med ängslador Inom ett ca 150 x 150 m st område finns lämningar efter Klappas soldattorp i form av grund efter boningshus samt minst 15 odlingsrösen Kvadratiskt NO SV 3 x 3 m och 0,5 m h. I området finns ytterligare odlingsrösen Det äldre kartmaterialet redovisar två ängslador e.l. byggnader i området Område för bebyggelse och odlingmark till torpet Digölshagen inom ett ca 440 x 160 m st område (NNO SSV) Område för bebyggelse och tomtmark till torpet Vikhultet inom ett ca 230 x 185 m st område (N S) Enligt Lagaskifteskartan från 1909 läget för torpet Ringsberg och dess odlingsmark inom ett ca 130 x 60 m st område (N S) Inom ett ca 300 x 150 m st område finns ca 25 röjningsrösen och 5 10 röjda ytor Det äldre kartmaterialet redovisar två ängslador e.l. byggnader i området Ny nr 6 Övrig Täkt Enligt lagaskifteskartan över Kärrabo från 1857 finn i området en lertäkt inom ett 40 x 15 m stort område (NV SO) Ny nr 7 Övrig Ängslada Det äldre kartmaterialet redovisar en ängslada eller annan byggnad i området Malmbäck 212 Övrig Naturföreteelse med namn 211 Övrig Naturföreteelse med namn Flyttblock 1,4 x 1,4 m st och 0,6 m h. Vilstenen. Användes enligt tradition som rastplats i forna tider Trappstegsliknande formationer i berget, enligt tradition kallad Trolltrapporna Berörs troligen ej Berörs troligen ej Berörs av väg till vindkraftsverk nr 26 Berörs troligen ej Berörs troligen ej Berörs troligen ej Kan komma att beröras av vindkraftsverk nr 24 Berörs troligen ej Berörs troligen ej Berörs ej Berörs av vindkraftverk nr 30 Kan komma att beröras av vindkraftverk nr 118 Kan komma att beröras av vindkraftverk nr 10 Berörs troligen ej Kan komma att beröras av vindraftverk nr 8 Kan komma att beröras av vindkraftverk nr 1

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 11 Socken Fornlämning RAÄ nr 210 samt ny nr 8 Status Typ Beskrivning Kommentar Övrig Bebyggelseoch odlingslämning Lämningar efter bebyggelse och odlingmark till torpet Åbo inom ett ca 350 x 50 m st område (NO SV) Ny nr 9 Övrig Kvarn Ungefärligt läge för kvarn på häradskarta från 1688 209 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning 208 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning 248 Övrig Bebyggelseoch odlingslämning Lämningar efter bebyggelse och odlingsmark till torpet Hjortafällan inom ett ca 240 x 60 m st område (N S) Lämningar efter bebyggelse och odlingsmark till torpet Lövbäckshagen inom ett ca 50 x 25 m stort område (ÖNÖ VSV) Lämningar efter bebyggelse och odlingsmark till torpet Hulthagen inom ett ca 25 x 15 m st område (NV SO) Berörs av vindkraftverk nr 1 Berörs troligen ej Kan komma att beröras av väg mellan vindkraftverken nr 2 och 3. Berörs troligen ej Berörs troligen ej Riksintresse för kulturmiljövården Intill östgränsen på delområde 5 vidtar ett av kulturmiljövårdens riksintressen, nämligen den komplexa fornlämningsmiljön vid Havsjö (Riksintresse nr 41). Området, som genomkorsas av Toftaån med sjöarna Norrsjön och Sörsjön, uppvisar en rik och varierad fornlämningsbild med rösen från bronsålder, ensamliggande gravar från äldre järnålder och gravfält från yngre järnålder. Under 1980-talet kom Havsjöområdet att bilda exempel när det gällde att datera odlingshistoriska lämningar i form av röjningsrösen. Arkeologen Leif Gren visade hur den rumsliga samvariationen mellan förhistoriska gravar och röjningrösen antydde att röjningsrösena var samtida med gravarna och därmed av förhistoriskt ursprung. Gren argumenterade i sin artikel Det småländska höglandets röjningsröseområden för en förhistorisk dateringshorisont utifrån en genomgång av absoluta och relativa dateringar för uppläggandet av röjningsrösen i Havsjö. (Gren 1989:73 95.) Denna bild har på senare år modererats, då det visar sig att röjningsrösen i småländsk skogsmark har lagts upp under ett spann av ca 3000 år, från äldre bronsålder och fram till efterreformatorisk tid med en tyngdpunkt i historisk tid (1000 1700 e. Kr.). Icke desto mindre kom artiklarna kring fossil åkermark i Arkeologi I Sverige 1986 att öppna för en helt ny diskussion kring de agrarhistoriska lämningarna i skogsmark (figur 6). Riksintresset Havsjö med ca 30 gravar och gravfält, samt stora områden med fossil åkermark speglar en av de centrala förhistoriska bygderna i Njudung under bronsålder och järnålder. Havsjöområdet är så att säga centrum för bebyggelse och odling i kontrast till bl a delområde 1 som kan sägas utgöra en bebyggelse och odlingsmässig periferi under förhistorisk tid. figur 5. Ny nummer 4. Fossil åkermark i form av röjningsrösen av hackerörstyp och röjda ytor. Området fortsätter in i skogsmarken i förgrunden. Foto: Ådel V. Franzén.

12 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 figur 6. Detaljkarteringen från Havsjö i Bringetofta sn. Området gränsar till förstudieområdets delområde 5 i väster. Samtliga kryss markerar ett röjningsröse av hackerörstyp, medan y-markingarna är yngre röjningsrösen av odlingsrösetyp. Genom karteringar och undersökningar i lokaler som Havsjö, Norra Sandsjö och Järparyd under sent 1980-tal började röjningsrösen och röjningsröseområden betraktas som fasta fornlämningar. I dag är röjningsröseområdena och annan fossil åkermark den viktigaste lämningstypen när det gäller att studera markanvändning under förhistorisk och historisk tid. Ur Arkeologi i Sverige 1986, s 79. Bebyggelsebild under historisk tid Förundersökningsområdet (delområde 1 5) är beläget i gränsområdet mellan tre socknar: Malmbäck, Almesåkra och Bringetofta. Topografiskt sett ligger området högt och utanför den centrala jordbruksbygden. Inslaget av våtmarker är påtagligt. Att området inte varit en del av den centrala bygden speglas även i fornlämningsbilden. Mycket tyder på att området koloniserats relativt sent, under medeltid och under 1500-talet. En genomgång i databasen F-topo av första belägg för de byar och gårdar som finns inom och i anslutning till förstudieområdet ger vid handen att medeltida belägg helt saknas. Dock finns samtliga gårdar och byar inom delområde 1 5, utom Fällsbo och Bänkaryd, med i de kamerala jordeböckerna 1545 1560. Fällsbo och Bänkaryd omnämns först år 1643. Tyvärr ger F-topo bristfällig information om bebyggelseenheternas storlek under 1500-talet, och en genomgång av 1500-talets jordeböcker kan inte hinnas med inom ramen för förstudien. Dock redovisas bebyggelseenheternas storlek på den karta som år 1688 upprättades över Västra härad (se rapportens framsida) och utifrån denna kan vi få någon ledning om gårdarnas storlek och därmed implicit deras relativa ålder. Klappa och grannbyn i sydost Falla

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 13 samt Davidstorp i öster betecknas här som hela frälsehemman. Pustanäs betecknas som ½ frälsehemman. Kärrabo betecknas som ½ frälsehemman och Fänningaryd som ett fjärdedels infanterihemman medan Bänkaryd var ett åttondels dito. Ekelsjö betecknas som ett mindre säteri. Ekelsjö fick säteriprivilegier 1670, men några underlydande gårdar i närområdet är inte kända. Gården Älmhult betecknas som utjord och verkar vid kartans upprättande vara öde. figur 7. Tidigare kända och nyupptäckta fornlämningar inom delområde 1 (grönmarkering). Se tabell 1.

14 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 Figur 8. Röjningsröse av odlingsrösetyp till soldattorpet under Klappa, beläget inom förundersökningsområdets nordvästra del. Foto: Ådel V. Franzén. Hjärtsöla bestod år 1688 av två halva skattehemman. Klev antecknas som ½ skatte. Utjordar antecknas på 1500-talet under Hjärtsöla, Falla och Älmhult. Kopplingen mellan utjordsbegreppet och medeltida ödeläggelse har påvisats av flera forskare (L-O Larsson 1970, Bååth 1983) och utjordarna bör således indikera medeltida gårdar vars verksamhet upphört under agrarkrisen, men vars jord använts till bete och ängsmark av omkringliggande gårdar. Genomgången visar att bebyggelsen inom förstudieområdet till största delen består av ensamgårdar av vilka några helt klart är att beteckna som nybyggen, tillkomna under 1500-talet. Däremot bör de hela hemmanen Klappa, Falla, Davidstorp samt byn Hjärtsöla på två halva hemman ha medeltida rötter. Två säterier: Ekelsjö och Sjöaveka är belägna i södra änden av delområde 1 respektive i anslutning till delområdena 3 5. Medan Ekelsjö inte hade underlydande gårdar i närområdet, ingick tidvis gårdarna Gådeberg och Ulvahult i Sjöavekas förläning. Inga av säterierna har känd medeltida säteristatus. Under 1700- och 1800-talet etablerades flera torp inom förstudieområdet (figur 8). En genomgång av kulturmiljöprogram för Nässjö kommun från 2007 visar att inga utvärderade miljöer eller byggnader finns inom delområde 1 5. Det finns heller inga miljöer som kommer att skadas av visuella störningar inom eller i anslutning till delområde 1. Hur den visuella påvekan kommer att bli inom utvärderade miljöer belägna utanför delområdena 2 5 kommer att utrönas när del II av vindkraftsstudien genomförs. Förstudieområdet i det äldre kartmaterialet Det finns ett rikligt äldre kartmaterial från förstudieområdet som främst består av Laga skifteskartor från perioden 1850 1910. Dessa kartor är mycket detaljerade i bild men ger i textdelen liten information om markanvändningen och vegetationen vid tiden för Laga skiftet. Bäst landskapshistorisk information ger kartor från årtiondena kring sekelskiftet 1700, kartor som tillkommit i skattläggnings- eller avmätningssyfte. En genomgång av markanvändningsinformationen i kartan från Älmhult år 1726 kan även ge en bild av markanvändnigen vid omkringliggande gårdar vid samma tid. Älmhult betecknas som bebyggd utjord och låg vid 1700-talets början under Klappa rusthåll. I karttexten från Älmhult framgår att både hagmark och utmark svedjas kontinuerligt. På utmarken svedjar Älmult till 2 skäppeland utsäde varje år. Vid denna tid skedde svedjandet framför allt i gräsförbättrande syfte, men någon skörd av råg och rovor togs från svedjan första året. Skogen betecknas följdaktligen som merendels

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 15 avrögd och det anges att gården saknar timmerskog. Något inslag av småskog bestående av gran, tall, en och björk är det som finns kvar i hag- och utmark. I övrigt anges i kartan att vinterfoder inte enbart bärgades på ängarna, utan att man längs med ån samlade fräcken och bladvass. I ån vid gränsen mot Klappa antecknas en enfotakvarn till gården Klappa, alltså en mindre skvaltkvarn. Denna är identisk med RAÄ nr 292. Likaledes finns en karta över gården Falla, sydväst om Klappa, från år 1727. Kartan är egentligen en rågångsredovisning och ger intressant information om gränsmärken mellan byarna. Här anges även att gården Fallas skog, mossar och kärr används till täkt av virke till gärdsgårdar samt till vedsamlande i en utmark som betecknas som ljungblandad gräsmark med gran, fur- och enebuskar. Lagaskifteskartan över Kärrabo från 1857 visar en utmark dominerad av mossar men med fastare mark som insprängda öar. Stora delar av utmarken benämns som fälle, dvs svedjemark. Vid denna tid skedde svedjandet nästan uteslutande i gräsförbättrande syfte och det är oklart om man överhuvudtaget odlat något på fällorna. Genomgången av kartorna visar att utmarken under 1700- och 1800-talet framför allt använts till bete och att man har svedjat för att förbättra gräsväxten. Den visar också att man har använt sankmarker intill bäckar och åar till fodermarker. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan konstateras att delområde 1 är beläget i ett område som troligen koloniserats under medeltid och 1500-tal. Inslag av utjordar visar att en tidigmedeltida bebyggelsefas kan ha följts av en viss ödeläggelse under den senmedeltida agrarkrisen. Den förhistoriska kärnbygden återfinns mot SO i ett stråk mellan Havsjö och Bringetofta. Förstudieområdet har givetvis varit indraget i ett landskapsutnyttjande redan under förhistorisk tid, såsom betesmark, jaktmark och täktområde för olika nyttigheter, men denna verksamhet har inte resulterat i kända fysiska lämningar. Bebyggelseexpansionen under medeltid och 1500-tal är i form av små ensamgårdar som successivt expanderar sina inägor till den bild av gårdarnas resursutnyttjande som speglas i det äldre kartmaterialet från 1700- och 1800-talet. Förstudieområdet täcker framför allt de historiska gårdarnas utmark och i det äldre kartmaterialet finns i dessa områden flera torp som bör ha tillkommit under framför allt 1800-talets lopp. På vissa ställen finns i perifera lägen hussymboler som med hänsyn till sin placering bör utgöra ängslador. Kartorna ger liten information om spänger eller kavelbroar över mossmarkerna, men enstaka stigar som går rakt över mossarna bör ha gått på kavelbroar i vissa sträckningar. Inga utvärderade bebyggelsemiljöer finns i området.

16 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 Åtgärdsförslag Länsmuseet föreslår att en arkeologisk utredning, etapp 1 görs inom de områden som har markerats på figur 9. Utredningen görs i form av fältinventeringar i syfte att dels kontrollera de indikationer som har framkommit genom den arkivmässiga studien och fältbesiktningen, dels att undersöka om tidigare okända fornlämningar finns i områdena. Eftersom arkiv- och kartmaterial har excerperats i föreliggande kulturhistoriska förstudie kommer den arkeologiska utredningen att begränsa sig till fältinventering och rapportering. Under september månad kommer del 2 av förstudien att presenteras. Även inom delområdena 2 5 kan arkeologisk utredning i form av fältinventering komma att föreslås.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 figur 9. Områden som bör gå vidare till arkeologisk 17 utredning, etapp 1, markerade med beige. Områdena har valts utifrån genomgången av kända fornlämningar, indikationer ur äldre kartmaterial samt observationer i fält. Karta från Södra Vindkraft AB, bearbetad av Ådel V. Franzén.

18 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 Administrativa uppgifter Jönköpings läns museums dnr:.............197/08 Beställare:........................................Södra vindkraft Rapportansvarig:...............................Ådel V. Franzén Fältpersonal:....................................Ådel V. Franzén Fältarbetstid:....................................1 dv under vecka 27, 2008 Län:...............................................Jönköpings län Kommun:.......................................Nässjö kommun Socken:..........................................Almesåkra, Bringetofta och Malmbäcks socknar Fastighetsbeteckning:.........................Klappa, Falla, Hjärtsöla, Ulvahult, Fänningaryd, m fl. Belägenhet:......................................Samtliga delområden: Ekonomiska kartans blad:.....................................................6e 6d, 6E 6f, 6E 6f, 6E 5e, 6E 5f, 6E 5g. Koordinater:....................................Delområde 1:.....................................................N: X: 6383421, Y:1423823.....................................................Ö: X: 6380157, Y: 1426038.....................................................S: X: 6378185, Y: 1423777.....................................................V: X: 6380884, Y: 1421055 Undersökningsyta:............................Delområde 1: ca 10 km 2 Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 19 Referenser Tryckta källor Bååth, K. 1983. Öde sedan stora döden var... : bebyggelse och befolkning i Norra Vedbo under senmedeltid och 1500-tal. Lund. Gren, Leif. 1989. Det småländska höglandets röjningsröseområden. Arkeologi i Sverige 1986. (red. Kerstin Öström.) s. 73 95. Stockholm. Kulturmiljöer. Regionalt kulturminnesvårdsprogram för Jönköpings län, del 2. 1990. (red. Klas Börjesson.) Jönköping. Kulturmiljövårdens riksintressen. Jönköpings län. 1996. Meddelanden från länsstyrelsen i Jönköpings län 4/96. (red Anders Johansson, Per-Olof Remmare.) Jönköping. Larsson, L-O. 1970. Kronans jordeböcker från 1500-talet och den senmedeltida ödegårdsprocessen: några synpunkter på terminologi och retrospektiv metod. Stockholm. Natur - Jönköpings län. Sammanställning av inventeringar för Naturvårdsprogram. Jönköpings län. 1995. (red. Oddvar Fiskesjö, Monika Gustafsson, Mari-Janne Möller.) Länsstyrelsen i Jönköpings län. Nationell strategi för bevarande och skötsel av våtmarker och sumpskogar. Remissversion 2005-10-11. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Riksantikvarieämbetet. Värdefulla byggnader och miljöer 2007. Nässjö kommun. Miljö- och byggnadsnämnden, Nässjö kommun. Arkiv Antikvarisk Topografiskt arkiv, Jönköpings läns museum RAÄ s fornminnesregister FMIS F-topo. Ornatmnsdatabas över Jönköpings län. Upprättad av Jan Agertz, namnforskare, Jönköpins läns museum Arkivsök, lantmäteriets söktjänst: Almesåkra socken: Bänkaryd 06-ALA-26 Laga skifte, 1834. David Ulrik Montelin Davidstorp 06-ALA-25 Laga skifte, 1833. David Ulrik Montelin Fänningaryd E2-9:2 Storskifte, 1795. Anders Östling 06-ALA-24 Laga skifte, 1831. David Ulrik Montelin Kärrabo 06-ALA-29 Laga skifte, 1857. A. Nyander Rya E2-22:1 Storskifte, 1802. Gustaf Esping Bringetofta socken: Ekelsjö E19-8:2 Storskifte, 1817. David Ulrik Montelin 06-BTO-61 Laga skifte, 1874. Oscar Ståhlgren

20 ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 Gådeberg E19-13:1 Storskifte, 1807. Gustaf Esping 06-BTO-40 Laga skifte, 1850. J. Bellander, G.A. Seth Hjärtsöla E 19-19:1 Storskifte, 1824. David Ulrik Montelin 06-BTO-44 Laga skifte, 1856. N. Joh. Montelin, O.J. Öhgren Klev 06-BTO-35 Laga skifte, 1849. N. Joh. Montelin Ulvahult 06-BTO-38 Laga skifte, 1852. N. Joh. Montelin, O.J Öhgren Malmbäcks socken: Falla E76-11:2 Avmätning 1727. Jonas Petersson Duker 06-MAL-135 Laga skifte 1904. C.O. von Gedda Klappa E76-31:1 Storskifte 1817. Gustaf Esping 06-MAL-103 Laga skifte 1863 Th. Elfström, C.O. von Gedda Pustanäs E76-41:1 Storskifte 1799. Anders Östling E76-41:2 Enskifte 1820. Jonas Allvin Älmhult E76-61:1 Avmätning 1728. Jonas Petersson Duker Kartunderlag Digitala fastighetskartan Ekonomisk karta, skala 1:10 000 Bladen: Malmbäck 6E 6d Klappa 6E 6e Almesåkra 6E 6f Ekelsjö 6E 5e Ulvahult 6E 5f Bodafors 6E 5g Stensjö 6E 5d GU Ser.Ah nr 11 Specialkartor: Karta över berggrunden i Jönköpings län Karta över Känsligheten för infiltration av föroreningar i Jönköpings län

ARKEOLOGISK RAPPORT 2008:39 21 Figurförteckning Figur 1. Förstudieområdet 4 Figur 2. Flyttblock vid Klappa. Foto: Ådel V. Franzén 6 Figur 3. Indikation på skogbete, Klappa. Foto: Ådel V. Franzén 7 Figur 4. Fornlämningsmiljö kring förstudieområdet 9 Figur 5. Nyupptäckt fossil åkermark. Foto: Ådel V. Franzén 11 Figur 6. Fornlämningar och fossil åkermark vid Havsjö 12 Figur 7. Tidigare kända samt nyupptäckta fornlämningar inom förstudieområdet 13 Figur 8. Odlingsmiljö vid soldattorp. Foto: Ådel V. Franzén 14 Figur 9. Områden som bör utredas arkeologiskt 17

Satsningarna på vindkraftsetableringen på det småländska höglandet är glädjande och ett led i utvecklingen mot ett större utnyttjade av förnyelsebara resurser. En vindkraftspark planeras i området kring Klappa by i Malmbäcks socken. Området, som är beläget nära Tomtabacken, södra Sveriges högsta punkt med 377 m ö h, koloniserades framför allt under medeltid och 1500-tal. Det studerade delområdet är beläget inom mark som under förhistorisk och historisk tid använts som en utmarksresurs. Icke desto mindre finns även här ett påverkat landskap med fysiska lämningar efter torpbebyggelse, kvarnar och täkter samt fossil åkermark av trolig medeltida ursprung. Arkeologisk rapport 2008:39 JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM