Nummer 2, årgång 22, april 2014. Organ för Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland i Trelleborg Kära medlemmar! Äntligen är den efterlängtade våren här! Blåsippan ute i backarna står, niger och säger nu är det vår. Citatet är hämtat från en välkänd svensk barnvisa tonsatt 1895 av Alice Tegnér. I trädgårdarna lyser det gult och blått av påskliljor, krokus och scillor. Visst är det härligt, när dagarna blir ljusare och varmare, solen skiner, och naturen vaknar till liv. Att naturen med sina träd och växter är av stor betydelse för bisamhällets invånare, fick vi lära oss av vår medlem Kjell Nilsson. Kjell berättade på årsmötet med stor inlevelse om egna erfarenheter av biodling. Bina samlar in nektar, som omvandlas inne i biets kropp till honung. Honungen lagras i vaxkakornas celler och är tänkt, som binas vinterföda. I bisamhället finns en drottning, som lägger ägg, och ett stort antal drönare, vars uppgift är att para sig med drottningen. Till bisamhällets invånare hör också arbetsbina, som bl.a. städar, bygger vaxkakor, vaktar bikupan och samlar nektar och pollen. Bisamhället är otroligt välorganiserat och hierarkiskt uppbyggt.
2 Här en bild på Kjell iklädd en bislöja / bihatt, som skyddar mot bistick. Foto: Olof Rosenqvist På medlemsmötet Wein, Käse und Gesang hade vi ännu en gång förmånen att få lyssna till två av våra kunniga medlemmar. Margaretha Blennhede, som stod för ostkunskapen, hade tillsammans med sin man inhandlat fem smakrika ostar. De representerade olika ostfamiljer med stor variation på smak och karaktär. Förutom att vi njöt av godsakerna på tallriken, gav Margaretha oss en god inblick i ostarnas värld. Margaretha gav oss en god inblick i ostarnas värld. Foto: Monica Rosenqvist 2
3 Att hitta en passande dryck till många olika ostar är svårt, men Inga Berggrens val av vin var utmärkt. Under Ingas ledning gjorde vi en intressant resa i ord och bild till Tysklands mest kända vindistrikt, och under resans gång lärde Inga oss mycket om tyska viner. Under Ingas ledning gjorde vi en intressant resa i ord och bild till Tysklands mest kända vindistrikt Foto: Monica Rosenqvist Tack Margaretha, Inga och Kjell för att vi fick ta del av era goda kunskaper om ostar, viner och bin! Jag vill också framföra ett stort tack till Maj-Britt Friberg, Marie-Louise, Johnny och Jan Delbrant, som på årsmötet lämnade sina dåvarande förtroendeuppdrag, vilka de utfört på ett mycket förtjänstfullt sätt. Marie-Louise tackas för sina uppskattade insatser i styrelsen Foto: Olof Rosenqvist 3
4 De avgående ledamöternas arbetsuppgifter tas över av Ulla Ryblom (revisor), Margarete Borgquist (styrelseledamot), samt Eva Olsson, Marie-Louise Delbrant och Harriet Welin (valberedningsledamöter). Tack för att ni ställer upp för vår förening och lycka till med era nya uppdrag! Till sist vill jag önska alla våra medlemmar en riktigt GLAD PÅSK FROHE OSTERN! Hoppas, att vi ses på vårt nära förestående medlemsmöte onsdagen den 23 april och på resan längs med Sagovägen i maj. VÄLKOMNA! Glada påskhälsningar frohe Ostergrüβe Monica Rosenqvist monica_rosenqvist@telia.com Vänskapsföreningen Sverige-Tyskland har hållit årsmöte "Monica Rosenqvist fick förnyat förtroende" Föreningens 23:e årsmöte hölls den 25 februari i "Flottans mäns lokal", Maskingatan 2 i Trelleborg. Föreningens syfte är att främja samarbetet mellan Sverige och Tyskland och fördjupa vänskapen mellan de båda ländernas folk. Vänskapsföreningens mål är att öka medlemmarnas kunskaper om Tyskland, dess natur, kultur och samhälle. Innan mötet öppnades, tände ordförande Monica Rosenqvist ett ljus och läste en dikt, för att minnas de medlemmar, som avlidit under det gångna verksamhetsåret.ordförande Monica Rosenqvist inledde därefter mötet och hälsade alla hjärtligt välkomna. Sedan dagordningen och mötets vederbörliga utlysning godkänts valdes Bertil Tomelius till mötesordförande och Helge Olsson till mötessekreterare. Verksamhetsberättelsen för 2013 godkändes.att justera årsmötets protokoll valdes Harriet Welin och Olof Rosenqvist.Revisorernas berättelse föredrogs av Bengt Siwersson och lades till handlingarna. Som ordförande för föreningen omvaldes Monica Rosenqvist.I styrelsen för 2014 ingår Helge Olsson, Margareta Blennhede, Bengt Siwersson, Dieter Lebeck, Bertil Tomelius och Ingrid Tunestål.Suppleanter är Birgit Holmberg, Lena Welinder och Margarete Borgquist. Monica Rosenqvist redogjorde övergripande för planerad verksamhet under 2014 där bl. a en fyra dags resa till Hameln och sagovärlden ingår. 4
5 Efter avslutade årsmötesförhandlingar serverades kaffe och fastlagsbullar medan vi lyssnade vi på föredraget Biodling som bisyssla föredrag och bildvisning av medlemmen Kjell Nilsson. Kjell har varit hobby biodlare i snart 40 år och vet verkligen vad han pratar om. Vi tog till oss den inblick i binas fascinerande verksamhet han beskrev. Inte minst den film "More than honey" som visar hur en bidrottning parar sig i luften varefter "maken" faller död till marken. Avtackade med blommor och choklad blev Johnny Delbrant, Jan Delbrant, Maj-Britt Friberg samt Marie-Louise Delbrant. Text och bild Bertil Tomelius 5
Medlemsmöte 25/3 På tisdagskvällen den 25 mars trotsade ett 35-tal glada medlemmar vädrets makter för Wein, Käse und Gesang. Monica Rosenqvist hälsade alla hjärtligt välkomna och överlämnade sedan ordet till Margaretha Blennhede som berättade allt om ost. Lite historia och bakgrund, olika typer av ost, varifrån de kommer och hur vi äter ost, som pålägg, efter maten eller i matlagning. 6 På ostassietten fanns en vitmögelost, Brie-de-Meaux, från Frankrike, en rödkittost Taleggio från Norra Italien, en Morbier från Jurabergen i Frankrike (en ost med en askrand i mitten), en grönmögelost från Frankrike Bleu d Augergne och en fransk getost. Till detta serverades fikonmarmelad och Bretonkex. Munskänken Inga Berggren visade hur man fattar glaset vid vinprovning. 6
7 Sedan tog Inga Berggren vid och berättade lite om sitt engagemang i Munskänkarna, om de olika vindistrikten i Tyskland, druvsorter och klassificering av viner och hur man lämpligen provsmakar ett vin.. Sedan var det dags för provsmakning. Två goda viner fick vi tillfälle att njuta av, dels en Kloster Eberbach Riesling Spätlese och en Brennfleck Silvaner Kabinett Trocken. Det sistnämnda vinet var från Franken och var tappat i en flaska av lite speciell typ, en s.k. Bocksbeutel. - Kassören Bengt Siwersson var en av flera som fick äran att servera vinet - 10 cl i varje glas. - Det var trångt om saligheten i festlokalen på Flottans Män Text; Margaretha Blennhede Bild: Bertil Tomelius 7
Den stora flykten från Breslau 1945 Under de första åren av Andra Världskriget var det relativt lugnt i Breslau, Schlesiens huvudstad. Staden hade förskonats från bombanfall. Människor från de utsatta städerna i västra Tyskland evakuerades dit, och Breslau blev en miljonstad. I augusti 1944 utnämnde Hitler i en hemlig order Breslau till fästning. Staden skulle till varje pris fördröja Röda Armén, som österifrån sakta men säkert ryckte fram med Berlin som mål. Generalmajor Krause som utnämnts till fästningskommendant konstaterade vid sin första inspektion att allt fattades i staden: teleförbindelser, logistik, luftvärn, fältsjukhus, drivmedel, vapen, ammunition och framför allt - militära förband, men det tycktes inte intressera diktatorn. Order var order. Invånarna skulle inte få reda på något, även om lastbilskolonner, masslakt av nötkreatur och koncentration av livsmedel var tecken på att något var på gång. Krause föreslog i december 1944, att man skulle evakuera civilbefolkningen, men stadens Gauleiter Karl Hanke satte sig bestämt emot detta. Han ville upprätthålla tron på seger så länge som möjligt: Röda Armén skulle vara besegrad, innan den nådde Breslau. Inte förrän den 17 januari 1945 sattes stadens reservtrupper i full beredskap. Nu var det bråttom! Genom att mobilisera samtliga krigsdugliga, från soldater på genomresa till hemvärnsmän mellan 16 och 60 år, lyckades man få ihop en improviserad stridsmakt på 50 000 man. Civilbefolkningen fick order att lämna staden och på Freiburger Bahnhof, vars spår ledde västerut, trängdes tusentals människor i full panik. Särskilt barnen blev utsatta. En järnvägsarbetare berättar att man på en dag bar ut 24 massakrerade barnlik. Staden fylldes snabbt på med flyende österifrån, men nu löd ordern: Inga fler tåg för flyktingar, ingen plats i Breslau. Det var snöstorm och 20 grader kallt, men de flyende, mest gamla och mödrar med barn, fick order att gå mot Orkenau söder om Breslau. Det var brist på allt. Man beräknar att c:a 18000 människor miste livet under denna dödsmarsch. Inalles lämnade 600 000 människor Breslau i januari-februari 1945. Källa : Textutdrag ur Die grosse Flucht utgiven på Econ-Verlag. Ovanstående är den historiska bakgrunden till den självupplevda berättelse, som följer. En av våra medlemmar, Klaus Rieger, flydde som nioåring, i februari 1945 tillsammans med sin mor och sin bror och några släktingar, från Breslau. På grund av brist på utrymme kommer endast en del av hans historia i detta nummer av Utblick. 8 Birgit 8
9 Breslau Kehlbach Hannover Broby Trelleborg. Några minnen ur ett händelserikt liv, berättade för B. Holmberg. Jag, Klaus Rieger, föddes1936 i Breslau, som då var huvudstad i Schlesien. Detta område hade tillhört Tyskland sedan 1732. Efter Andra Världskrigets slut kom Breslau att tillhöra Polen och heter numera Wroclaw. När Andra Världskriget bröt ut i september 1939 var jag tre och ett halvt år gammal. Min far var lagerföreståndare på en fabrik och min mor arbetade som laboratoriebiträde. Vi bodde i utkanten av staden, och en liten bit längre ut på landsbygden bodde mina morföräldrar. Eftersom båda mina föräldrar arbetade utanför hemmet, fick min bror och jag tillbringa mycket tid hos mormor och morfar. De hade en stor trädgård, som mormor tog hand om. Där fanns många fruktträd och bärbuskar, och mormor odlade också blommor och grönsaker av alla slag. Hon åkte varje vecka in till stadens torg och sålde där produkter från trädgården. Mina morföräldrar hade också husdjur: getter, kaniner och höns - och så 1 st. kalkon. I källaren hade mormor dessutom en gås som hon matade speciellt, för att den skulle bli riktigt fet. Vi var alltså i stort sett självförsörjande, när det gällde mat. Att ha höns och kaniner var fritt. Getter, gäss och kalkoner skulle däremot registreras hos myndigheterna. Det struntade min morfar i, men ingen uppmärksammade det. Alla de här djuren måste ju ha mat, och efter skörden fick jag följa med mormor ut på fälten för att hjälpa henne att samla kvarlämnade ax till våra husdjur. Efter sockerbetsskörden tog vi hand om de betor, som av en eller annan anledning gått sönder och inte kommit med till sockerbruket. Mormor kokade betorna, först till sockerlag, som efter ännu mer kokning blev till sirap, vilken efter ytterligare avdunstning blev råsocker. Resterna fick våra husdjur. Det var emellertid inte bara våra husdjur som gav mat för dagen. Utanför mina morföräldrars bostad fanns ett luftvärnsbatteri och mellan flyganfallen roade soldaterna sig med att skjuta råkor, som de hade med sig till oss för att mor och mormor skulle tillaga dem, både till soldaterna och till oss i familjen. Min morfar arbetade som reparatör på rangerbangården i Breslau. Han var en riktig spjuver och skojade ofta med mormor, ibland ganska drastiskt. En gång, som jag minns speciellt var, när han hade gömt hennes lösfläta i soppskålen. Om det var soppa i skålen vet jag inte. Hitlers födelsedag var allmän flaggdag, men det struntade morfar i. Han var nämligen socialdemokrat, men det fick ingen ana, för straffet kunde bli fängelse. Det blev stora dispyter mellan mormor och morfar, när det skulle flaggas för Hitler. Morfar gick hemifrån och mormor fick ta ansvar för den obligatoriska flaggningen. 9
Som barn märkte jag inte så mycket av kriget. Breslau låg långt österut och hade inte mycket industrier och utsattes endast 2 gånger för bombangrepp. Vi bodde utanför stadskärnan, och tack vare mormor och morfar hade vi mat så det räckte. Några episoder har etsat sig fast i mitt minne: Mormor och jag var inne i Breslau. En gammal kvinna kom gående. Hon hade en stjärna på rockuppslaget. Jag frågade mormor varför hon hade den. Mormor svarade: - Det kan vi prata om en annan gång. Den gången kom aldrig. En nära släkting till oss, som också var min gudfar, deltog i kriget. När han var hemma på permission kom han alltid och hälsade på. Julen 1944 kom han för att säga adjö till oss alla. Han var högutbildad tekniker och skulle på hemligt uppdrag. Vi hörde aldrig mer av honom, och han betecknades officiellt som saknad. I februari 1945 var den ryska fronten nära och artillerielden hördes tydligare och tydligare. Breslau skulle hållas till varje pris och civilbefolkningen fick order att se till att lämna staden. Vi försökte komma med något tåg, men det var hopplöst. 10 Alla flydde och alla tåg var fullsatta. Vi vandrade från den ena stationen till den andra. Våra viktigaste ägodelar bar vi med oss. Bild ur boken 15 JAHRE Steinbock Verlag Hannover 1959 10
11 Vår lilla skara bestod av 6 personer: Jag, 9 år gammal, min mor, som var gravid och min bror 4 år gammal; min moster med sin pojke, 6 år gammal och en faster. Min far tillhörde Volksturm ( = hemvärn), och han måste stanna kvar för att hjälpa till att försvara staden. Mormor och morfar stannade också kvar i sitt hus. De hade sitt hem,sin trädgård och sina djur här. De bestämde sig för att bli kvar, och så gott det gick, skydda sin egendom. Vi fick tips, antagligen från morfar, att det fanns ett Rödakorståg på rangerbangården inte långt från vårt hem Det kunde kanske vara en möjlighet. Ombord på tåget fanns en massa sårade, plus några soldater. Vi hade tur och kom med och fick t.o.m. en egen kupé. I tre dagar åkte vi med detta tåg. Maten vi fick var soppa och kanske en och annan korv. Vid risk för bombning stannade tåget i en skogsglänta eller dylikt, för att röken från loket inte skulle avslöja vår position. Från tåget såg vi Dresden bombas. Det var mitt på dagen. Vi såg massor av flygplan som kretsade över staden. Vi hörde explosionerna, när bomberna kreverade. På tåget fanns nu bara flyende civilbefolkning, eftersom vagnarna med skadade hade kopplats ifrån redan i Leipzig. Fortsättning följer i Utblick nr 3 Medlemsmöte! Välkomna till en spännande och innehållsrik kväll! Tid: Den 23 april, kl.18.30 Plats: Studieförbundet Vuxenskolan, Hamngatan 22, 2:a vån. Ingång från CB Friisgatan, hiss finns. Efter kl.18.00 gratis parkering söder om rådhuset. Program: 1) Anna Lindgren, bosatt i Trelleborg, har med Madeleine Brandin som medförfattare skrivit den gripande boken Med brödet under bröstet. Tillsammans med Madeleine Brandin berättar hon om sin bok och om familjens dramatiska flykt från Ukraina till Tyskland via Polen under brinnande krig. 2) Kaffe med dopp. 3)Margaretha Blennhede tar oss med på en resa längs Sagovägen, som vi ska besöka i maj. Hon berättar också om Bröderna Grimm, de kända sagoupptecknarna. Pris: 80 kr. Anmälan: Anmälan senast den 19 april till Margaretha Blennhede, tel. 0410/ 41132 eller Birgit Holmberg, tel 0410/16241 eller 070/5807330. Välkomna! Styrelsen 11
12 Preliminärt program hösten 2014 Resa till Lübeck med omnejd i slutet av sept. (troligtvis 26-27 sept.) En övernattning. Pris:!8-1900 kr/pers. Program, pris och anmälan i Utblick 3, julinumret. Medlemsmöte i mitten av oktober Tema: Nödlandningar i Skåne under Andra Världskriget. Föredrag och bildvisning av Ingemar Melin. Planera för detta redan nu! VÄNSKAPSFÖRENINGEN Sverige-Tyskland i Trelleborg Ordförande: Monica Rosenqvist Tel. 0410-167 64 V. Ordförande: Bertil Tomelius Tel. 0709-24 76 41 Sekreterare, Ingrid Tunestål Tel. 0410-208 78 Kassör: Bengt Siwersson Tel. 0410-176 49 Medlemstidning: UTBLICK Birgit Holmberg och Helge Olsson Vice. Sekreterare:Helge Olsson Tel. 0410-200 02 PR-ansvarig, Webbmaster: Bertil Tomelius Researrangörer Margaretha Blennhede 0410-411 32 och Dieter Lebeck Arkivansvarig Dieter Lebeck 0410-189 68 Ansvariga medlems- o styrelsemöten: Margarete Borgquist, och Bengt Siwersson Bankgiro nr 105-0947 Organisations nr 802438-5083 Post: Vänskapsföreningen Sverige Tyskland i Trelleborg C/o Helge Olsson, Västergatan 231 70, ANDERSLÖV e-post: svetyitrbg@telia.com Hemsida: http://www.foreningen-sverige-tyskland.se 12