9 NAVIGATIONSUTRUSTNING 9.1 Kompass Kompassen skall vara fast monterad och balansupphängd. Kompassen skall vara devierad. Deviationstabell skall finnas. Extra kompass bör finnas. SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:1.1
Tips: Kompassdeviering Hur många har en deviationskurva eller en deviationstabell för sin kompass ombord? Idag använder många elektroniska instrument och däribland även en elektronisk kompass som man kompenserar för deviation genom att låta båten gå runt i en cirkel och så är allt klart. Men tyvärr händer det ibland att det elektriska slutar fungera och då kan man vara illa ute. Därför måste det alltid finnas en vanlig kompass ombord och med den kompassen skall man kunna segla rätt kurs. Kompassen skall vara fast monterad. För att ta reda på om kompassen visar rätt utför man en kompassdeviering och upprättar en deviationskurva och eventuellt en deviationstabell. Här följer två exempel på metoder att utföra kompassdeviering. Först några viktiga punkter som bör kontrolleras: Är kompassen rätt monterad i båtens längdskeppsriktning. Var noga med att båtens normala utrustning finns på den plats som den normalt brukar vara. Radio, verktyg, reservdelar m.m. Däremot skall tillfälliga föremål som kan påverka kompassen bort. Det senare gäller alltid då man skall använda kompassen. Metod 1. Rundsvängning med färdiga magnetiska bäringar 1. Välj ut en plats där det finns möjlighet att köra båten runt i en liten cirkel och markera punkten i kortet. Punktens läge bestämmes genom skärningspunkt mellan två enslinjer. 2. Markera ut ett antal punkter i sjökortet, som ligger i en cirkel runt mittpunkten. Punkternas avstånd från mittpunkten skall vara min. 30 gånger större än den cirkel som man skall göra med båten. Båtencirkelns diameter bör ej vara större än 10 15 m för att avståndet till punkterna ej skall bli för stort. Punkternas antal och placering bör vara så att vinkeln mellan dessa blir 30 40. Punkterna skall vara väl synliga från båten. 3. Ta fram den magnetiska bäringen ( Km ) från mittpunkten till de utlagda punkterna ur sjökortet. Km = K + el. missvisningen ( skifta tecken ). SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:1.2
4. Båten skall köras runt mittpunkten i så snäv cirkel som möjligt och när båtens längdskeppsriktning pekar mot de utvalda punkterna avläses kursen på kompassen. Detta moment utföres lämpligen på följande sätt: Surra rodret så att båten långsamt, ca 1 knop, kan gå runt i cirkeln. En person placeras så att den kan pejla i längdskeppsriktningen mot de utlagda punkterna och som ropar nu. En person står vid kompassen och antecknar gradtal när den som pejlar ropar nu. För att ej masten skall vara i vägen, parallellförflytta midskeppslinjen något så att det går lättare att syfta mot de markerade punkterna. 5. Gör svängen åt andra hållet också och ta medelvärdet på avläsningarna. 6. Räkna sedan ut skillnaden mellan magnetisk bäring och kompasskurs. 7. De framräknade värdena markeras på ett papper, gärna ett millimeter rutat papper, och förena dem med en kurva. Detta för att erhålla värden på gradtal mellan de avlästa. Visar kompassen mindre gradtal än magnetisk bäring är deviationen ostlig ( + i tabellen) och tvärt om. Om kompassen visar större värde (gradtal) är den således västlig och får minustecken i tabellen. SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:1.3
8. Vid framräkning av kompasskurs ( Kk ) skall kursen som fås ur kortet ( K ) korrigeras för missvisning ( m ) och deviation ( d ) och dessa skall insättas med skiftat tecken. K = + ( urtages ur kortet ) m = + el ( skifta tecken ) missvisning Km = + d = + el. ( skifta tecken ) deviation Kk = + kompasskurs ( kurs att styra ) SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:1.4
9.2 Lanternor Lanternor skall vara av godkänd typ. De skall vara riktigt monterade beträffande lysvinklar och höjder. De skall ha rätt ljusstyrka. Föremål får ej skymma lanternorna. SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:2.1
9.3 Kontroll av logg SXK Båtpärm Ett av de viktigaste navigationshjälpmedlen är loggen. Det är därför mycket viktigt att denna visar rätt och att man känner till eventuell felvisning. Utöver den osäkerhet, som finns inbyggd i själva instrumentet och givaren, kan felvisning uppstå genom installationen eller genom beväxning på givaren eller dess nära omgivning. Det är lämpligt att kalibrera sin logg för att få kännedom om hur stor felvisningen är. Bäst görs detta på våren innan det hunnit bli någon beväxning på båtbottnen. För kalibrering använder man sig av en fartbana. FARTBANA En fartbana är en noggrant uppmätt sträcka, som är utmärkt såväl i längsled som i tvärled. Längs- och tvärlinjerna kan också användas som enslinjer för kompassdeviering. Man kan använda en redan uppmärkt bana eller kan man konstruera en egen bana. Tänk bara på att använda väl definierade ensmärken i såväl längs- som tvärled. Undvik att använda uddar som ensmärken eftersom deras lägen påverkas av vattenstånd, sjöhävning m. m. ANVÄNDNING AV EN FARTBANA Då man använder en fartbana måste man gå den i båda riktningarna med samma oförändrade gaspådrag för att kunna kompensera för strömmens hastighet. Man förutsätter då att båtens fart genom vattnet blir lika i båda riktningarna d. v. s. att loggen visar lika hastighet. Detta är oftast ett berättigat antagande eftersom vattenmotståndet är mycket större än luftmotståndet för normala båtar vid normala hastigheter och svag vind. Vid stark vind blir luftmotståndet för segelbåtar och höga motorbåtar betydande och man skall ej mäta under sådana dagar. Man bör upprepa mätningen vid några olika gaspådrag för att utröna om samma loggfaktor gäller vid alla gaspådrag. TEORI Följande formler gäller med antaganden enligt ovan. Beteckningar: v loggens visade hastighet i knop w vattnets (strömmens) hastighet s 0 sträckans verkliga längd s 1 visad distans vid färd med strömmen i M (Distansminut) s 2 visad distans vid färd mot strömmen i M t 1 tidsåtgång vid färd med strömmen i sekunder t 2 tidsåtgång vid färd mot strömmen i sekunder k korrektionsfaktor för hastighet c korrektionsfaktor för distans Man behöver inte veta i vilken riktning strömmen sätter utan man antager en riktning. Formlerna tar hand om resten. SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.1
Fartlogg: Om strömmen är svag, litet värde på w, kan man förenkla ovanstående formel. Som riktvärde kan använda att det högst skiljer 20 % i tid mellan färd med resp. mot strömmen. Den förenklade formeln blir: Verklig fart = k v Distanslogg: Förenklat kan man nöja sig med att bara ta medelvärdet av s 1 och s 2 och får då Verklig distans = c s SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.2
OBSERVERA 1 En distanslogg kan aldrig visa rätt värde vid färd i strömt vatten. Vid längre färder jämnar med- och motström oftast ut varandra och man får ett bra värde. OBSERVERA 2 Vissa distansloggar kan bara avläsas på 0,1 M. Man måste då hitta en bana som är minst 10 M lång för att kunna kalibrera en sådan logg. RIVÖBANAN Exempel på en färdig uppmätt fartbana är RIVÖBANAN. HISTORIK Rivöbanan har uppmätts och markerats av GMS, Göteborgs Motorbåtsällskap. Banan är avsedd att användas av fritidsbåtar och går i nord-sydlig riktning strax öster om Köpstadsö (Kössö) och Asperö i Göteborgs södra skärgård. Vintern 1923, som var en isvinter, lades banan ut på isen och markerades med stänger och fläckar. Det valda läget är mycket bra eftersom det är skyddat från kraftig sjöhävning. De stora öarna väster om banan förhindrar tvärgående ström, vilket avsevärt förenklar användandet. SXK-V har nu åter satt banan i stånd. Det finns även andra markerade fartbanor t. ex. Vingabanan, Varholmsbanan och Kosterbanan. Ingen av dessa är lämpliga att användas av fritidsbåtar. BESKRIVNING AV BANAN Banan går i nord-sydlig riktning mellan Knarrholmen och Rivö. Se sjökortsutdrag. Längsmärkena är mot söder Knarrholmens kummel ens med litet vitmålat kummel nere vid vattnet på Knarrholmen, bild 1. Mot norr är ensmärkena två vita fläckar strax väster om Rivö fyr, bild 2. Södra begränsningslinjen utgörs av stångmärke med vit markering på skäret nord om Långholmen ens med vit tvådelad fläck på Köpstadsö, bild 3. Norra begränsningslinjen utgörs av stångmärke med vit markering på det nordligaste av Korshamnsskären ens med högt placerad fläck på Asperö, bild 4. Avståndet mellan begränsningslinjerna är 1 M (distansminut) SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.3
KOMPASSDEVIERING För kompassdeviering gäller att längsriktningen har rättvisande kurser 161 resp 341 grader. Södra begränsningslinjen ligger i rättvisande 84 resp 264 grader, norra i 81 resp 261 grader. SIFFEREXEMPEL Ett genomfört prov kan ge resultat som dessa v = 4,8 knop s 0 = 1 M s 1 = 1,01 M s 2 = 1,10 M t 1 = 12 min 21 sek = 741 sek t 2 = 13 min 28 sek = 808 sek härur erhålles k = 0,968 c = 0,948 SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.4
Sjökort SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.5
Bild 1 & 2 SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.6
Bild 3 & 4 SXK Västkustkretsen, Tekniska Kommittén, 2009 9:3.7