Minnesanteckningar från avfallsnätverksträff Den 31 mars 2015 i Kosta Ida Davidsson, Alvesta kommun Susanne Johansson, Alvesta kommun Bertil Bengtsson, Lessebo kommun Linda Bergqvist, Ljungby kommun Alexander Brobäck-Nyrén, Ljungby kommun Anne Sofie Green Hansen, Länsstyrelsen Blekinge län Susanne Johansson, Miljöförbundet Blekinge Väst Annica Persson, Miljöförbundet Blekinge Väst Malin Augustsson, Miljösamverkan Kronoberg-Blekinge Kristina Brovall, Tingsryds kommun Maya Ben-Zur, Tingsryds kommun Per-Ove Oskarsson, Uppvidinge kommun Per Fogelström, Växjö kommun Daniel Erikson, Växjö kommun Marie Sandström, Älmhults kommun Rivningar och miljö- och byggsamverkans projekt om rivningsavfall Enligt miljö- och byggsamverkans verksamhetsplan ska projektet om rivningsavfall avslutas under 2015. Det har framförts önskemål om ett gemensamt studiebesök på en rivning innan projektet avslutas, men hittills inga förslag på var detta skulle ske. Möjliga studiebesök skulle kunna vara i Tingsryd eller Växjö. Kristina Brovall och Per Fogelström och ev. andra deltagare ska undersöka hur möjligheterna ser ut för studiebesök på någon rivning i deras kommun. Tanken är i så fall att följa och diskutera ett ärende från ansökan om rivningslov till själva rivningen (och gärna även vad som händer med avfallet därefter). Det fördes en diskussion i gruppen kring kvalitén av rivningsplaner och slutredovisningsrapporter. Många upplever att rivningsplanerna inte är baserade på bra materialinventeringar, utan bara innehåller avfallstyp och hantering (t.ex. återvinning). Det saknas ofta information om mängder och vart avfallet ska ta vägen.
Det är dessutom vanligt att avfallet inte tas omhand på det sätt som anges i rivningsplanen. Rivningsplanerna kan ange att avfallet ska delas upp i fraktioner för återvinning. Men ute på plats är det fel skyltning och andra anledningar som gör att avfallet läggs fel och kanske bränns istället för återvinns. Mycket avfall läggs i blandcontainers som istället skulle kunna sorteras på plats. Rivningsplanen kan vara framtagen av en konsult som gjort ett bra och detaljerat jobb, men som sedan inte används eller följs av rivningsfirman. Dessutom är slutredovisningen ofta bristfällig. Tingsryds kommun har börjat ställa hårdare krav på rivningsplanernas innehåll, men generellt i kommunerna behöver tillsynen förmodligen bli mer aktiv genom platsbesök för att kontrollera hur avfallet hanteras. Växjö kommun har däremot erfarenhet av större och mer noggranna rivningar, med materialinventeringar innehållande provtagningar och där avfallet hamnar där det ska. Miljökontoret har då varit med redan på samrådet och även fått löpande information under rivningsskedet. Vid en rivning hittades PCB där man vid inventeringen inte reagerat, men där man efter att rivningen satt igång upptäckte en dörr där man misstänkte PCB och tog prov. Slutredovisningen redogjorde dessutom för vart avfallet tagit vägen. Det verkar vara lite oklart kring när miljökontoren får ta betalt för sin tillsyn vid rivningar, där någon menade att granskning av rivningsplaner inte är debiterbart. Alla verkade däremot överens om att man vid tillsyn har rätt att ta betalt, så frågan är var gränsen går, när ett tillsynsärende påbörjas och vilka moment som ingår i den debiterbara tillsynen. Återanvändning av avfall Tingsryds kommun presenterade ett ärende där skogsvägar byggts av osorterat avfall utan föregående anmälan eller provtagning. En diskussion fördes i gruppen kring ansvaret för den som anlagt vägarna samt för företaget som sålt avfallet och vilka konsekvenser det får. Avfallet uppstod i samband med en rivning där rivningsplanen angav att delar av avfallet, bl.a. elavfall, skulle sorteras och återanvändas.
I det osorterade avfallet som använts i vägarna kunde bl.a. hittas blåbetong, en termostat och elkablar. Detta är avfall som nätverket var överens om kunde innebära minst en ringa risk och som därmed ska anmälas vid återanvändning i anläggningsarbeten (eller tillståndsprövas om risken inte endast är ringa). Vid återanvändning av enbart tegelkross och betong är det däremot mer oklart om det rör sig om en mindre än ringa risk som inte är anmälningspliktig eller om det kan vara en ringa risk. Samtliga var dessutom överens om att elkablar och annat farligt avfall inte bör återanvändas på detta sätt. Det verkar finnas en viss oenighet hos olika myndigheter kring ansvaret för tillsyn vid återanvändning av avfall i skogsvägar. Vid anmälningsplikt är kommunen tillsynsmyndighet, men vid mindre än ringa risk kan det vara Skogsstyrelsen. I vissa fall kan det även vara länsstyrelsen. Ljungby tog upp ett exempel med oljefläckar på betong som efter en rivning grävts ner utan föregående provtagning, trots att tillsynsmyndigheten förelagt om detta. Provtagning fick göras i efterhand, vilket blir ett problem. Dels kan föroreningarna vara utspädda och dels blir det dyrare vid ev. sanering. Transport av avfall Vid transport av avfall bör det kontrolleras om företaget/personen har tillstånd eller gjort anmälan för transport av avfall. Om kommunen saknar dessa uppgifter finns de hos länsstyrelsen. Vid t.ex. transport av farligt avfall är det även viktigt att de anläggningar som tar emot avfallet får tillsyn. Det händer att transporterna är gränsöverskridande mellan kommuner och det är därför viktigt med dialoger med grannkommunerna om vart avfallet tar vägen. Vissa kommuner har tillsynen över avfallsanläggningar som tar emot farligt avfall (t.ex. Växjö, Alvesta). Återvinning och mellanlagring av schaktmassor Kristina Brovall i Tingsryds kommun visade och berättade om den presentation som kommer att hållas för entreprenörer i kommun och kommunens anläggningsavdelning. Presentationen innehåller information om begreppet avfall,
end of waste, samt när anmälnings- och tillståndsplikt gäller och vad miljökontorets tillsyn innebär. Schaktmassor som består av morän är ofta ett avfall, men kan återanvändas utan anmälan om det är rent. I vissa fall kan det säljas som produkt. Det är inte alltid uppenbart om schaktmassorna ska räknas som avfall eller en produkt. Det är inte heller uppenbart när uppgrävda massor ska anmälas för mellanlagring. Det beror bl.a. på var de läggs. Flera kommuner är på gång att göra någon slags informationsinsats kring schaktmassor och vad som gäller kring anmälnings- och tillståndsplikt. I vissa kommuner är kunskapen låg bland kommunens egna tjänstemän och entreprenörer och man anser då att dessa behöver få tillsyn innan privata aktörer. Förändringar i avfallslagstiftningen Kommunerna känner att de inte alltid får information om nya lagändringar och vad dessa innebär. Naturvårdsverket informerar eller vägleder länsstyrelserna, men det är inte alltid informationen kommer fram till kommunerna. Kommunerna måste själva vara väldigt aktiva i att söka information, något som det sällan finns tid till. Det finns dessutom ett flertal olika nyhetsbrev att prenumerera på, men har man varit borta från jobbet i en vecka så blir det lätt att dessa sorteras bort. Naturvårdsverket upplevs inte vara lika bra på att informera som tidigare. Informationen sprids ofta områdesvis och det är svårt att få en helhetsbild och det blir då lätt att missa information. Även länsstyrelsen känner samma sak. Naturvårdsverket behöver bli bättre på att prata direkt med kommunerna och är svåra att få tag på. Det var bl.a. något som diskuterades på Miljöbalksdagarna, där Naturvårdsverket fick mycket kritik kring detta. Andra myndigheter är bättre på att kommunicera direkt med kommunerna och använder sig bl.a. av diskussionsforum på internet. Naturvårdsverket håller på att utveckla sin tillsynsvägledning. Nya regler som diskuterades var att tillståndspliktiga verksamheter som förbehandlar bygg- och rivningsavfall ska redovisa detta i miljörapporten. Det är oklart om och
hur företagen har fått information om detta. I Växjö fick företagen information genom svarsbrev vid granskning av förra årets miljörapport. Det sker även förändringar i reglerna kring producentansvar för elektronik. Försäljare av småelektronik får ett ansvar för att även ta emot elektronik ( en för en ) och kan bli anmälningspliktigt mellanlager. Detta verkar dock enbart gälla företag med stor försäljningsyta (minst 4 000 m 2 ) för elektronikprodukter. Det är viktigt att försöka lyfta information och nyheter på avfallsträffar och från länsstyrelsens sida. Nätverksplan Nätverket jobbade i grupper med att ta fram en nätverksplan, som presenteras separat från dessa minnesanteckningar. Utöver de mål som anges i planen ville nätverket jobba med eller få utbildning om: masshantering, vägledning från Naturvårdsverket och länsstyrelserna (vad som är nytt m.m.), avfallsplaner (bl.a. hur ska man få den användarvänlig?). Övriga frågor Kan man vid rivning ställa frågan varför något ska rivas istället för renoveras? Rivning och bygga nytt stämmer inte så bra överens med att vi ska jobba mot en hållbar utveckling, återanvända och spara naturresurser. Ställs krav på hårdgjord yta och tak för elektronik? Kravet finns i föreskrifter, men Naturvårdsverket har meddelat att man kan släppa något på kravet utan att ändra i föreskriften. Miljöförbundet ställer krav på att småelektronik ska stå under tak, men inte större elektronik som har eget skydd. I Växjö kommun ställs ofta krav på hårdgjord yta och tak för nya anläggningar. Krävs mottagarbevis och överlämning av ägarskapet vid bildemontering? Ja (inte alltid detta sker). Krävs en fullständig demontering av bilen? Det händer att glasrutorna lämnas kvar i bilen, som sedan skickas till Tyskland. I Tyskland finns inget krav på att dessa ska tas bort, men är ett krav enligt svenska förordningen. Oklart vad som gäller. Däremot
krävs exporttillstånd eller anmälan vid export, om den inte är tömd på allt farligt avfall. Hur beräknas transportmängderna då man anmäler eller söker tillstånd? Man ansöker eller anmäler den mängd man max får transportera på ett kalenderår. Det går inte att dela upp på två eller fler år, för att anmäla/ansöka om medelmängden. Anmälan/tillstånd ges per företag (organisationsnummer), men samma företag kan ha flera tillstånd om de t.ex. inte vill använda samma på olika avdelningar. Illegala transporter: Länsstyrelsen ser problem med illegala transporter och har tillsyn vid bl.a. hamnar, men annars är det svårt om det saknas exportdokument. Länsstyrelsen har möjlighet att spärra vissa företag hos Tullverket, men det brukar ofta vara tungrott att komma någonstans med tillsynen. Nästa nätverksträff planeras till den 22 oktober. Värdkommun 2015 är Uppvidinge kommun. Malin Augustsson Samordnare för Miljösamverkan Kronoberg-Blekinge