Mot. 1973:2059 12 Nr 2059 av herrar Norrby i Åkersberga och SeUgren i anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1973:143 angående godkännande av den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, m. m. Ett stort antal transporter av farligt gods går dagligen genom bl. a. tätorter, ibland utan att föraren känner till vad han transporterar, utan att någon beredskap finns för den händelse olyckor inträffar och utan att någon vet vad som skall göras om något händer. l Danmark välte för något år sedan en fenollastad långtradare. skadeverkningarna blev oerhörda. Liknande olyckor har inträffat i Sverige, dock ännu inte med samma omfattning som den danska. Dessa risker är omfattande och kräver effektiva motåtgärder. Transporterna måste göras säkrare. Man bör utnyttja de transportmedel som är säkrast. Om dessa frågor handlar propositionen 1973 :143. Den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, ADR, ingicks i september 1957. Den trädde i kraft i januari 1968. l juni 1964 tillkallades sakkunniga för att utreda frågor rörande befordran av farligt gods på väg. Först 1971 hade man nått så långt att man översatt överenskommelse n till svenska och föreslog att Sverige skulle biträda ADR. I propositionen 143 föreslår nu regeringen, uppenbarligen efter moget övervägande, att Sverige godkänner ADR. Härigenom blir kontrollen av farliga internationella vägtransporter bättre. Även vi anser att Sverige bör biträda överenskommelsen. Propositionen bör alltså bifallas i denna del. Propositionen berör även frågan om nationella vägtranspo rter av farligt gods. Departementschefen förbigår utredningens förslag om gemensamma bestämmelser för såväl landsvägs- som järnvägstransporter. Med föreliggande förslag kommer i vissa fall reglerna för transporter på järnväg att vara strängare än för landsvägstransport. Detta är otillfredsställande. Det sägs i propositionen att frågan om transport på väg bör lösas inom ramen för gällande produktkontrollagstiftning. Som påpekades från folkpartihåll vid riksdagsbehandlingen av lagen om hälso- och miljöfarliga varor blir tillsynsuppgifterna enligt denna lag uppsplittrade på en lång rad organ, centralt, regionalt och lokalt. Flertalet av dem sak nar resurser att ens klara de primära uppgifter som den nya lagen lade på dem. Man kan befara att kontrollen av vägtransporter av farligt gods blir en andrahandsuppgift för dem. Säkerheten för nationella transporter blir under lång tid sämre än för internationella. Någon samordning av regleringen för olika varuslag liksom för olika transportslag kommer genom föreliggande fö rslag knappast till stånd.
Mot. 1973 :2059 13 Transpo rt och annan hantering av farliga varor regleras för närvarande geno m fö reskrifter i en rad olika fö rfattningar jämte tillämpningsfö reskrifter och anvisningar. Även dessa innehåller märknings-, emballageoch hanteringsföreskrifter. Någon samo rdning mellan d essa förordningar och de nationella bestämmelserna i anslutning till ADR anges inte med någon klarhet i propositio nen. När man vid are beaktar den o mständigheten att farligt gods i allt större utsträckning blir fö remål för kombinerad e transporte r med lastbil, tåg, båt och/eller Oyg samt att därigenom den övriga hanteringen kommer att ske på olika platser, på olika sätt och under olika yttre o mständ igheter, fö re faller en reglering som medför att godset i vissa moment faller u nd er andra föreskrift er inte vara särskilt ändam ålsenlig. Geno m denna splittring kan man sålunda för vissa varor nödgas samtidigt använda ett antal o lika varningsmärken. Även beträffande t. ex. emballage uppställer olika författningar sa mtidigt o lika krav för en och samma vara. Det sägs vid are i pro positio nen att det finns regler och resurser som ger m öjlighet att trygga transportsäkerheten för andra tra nspo rtsätt än vägtrafik. Den bedö mningen kan vi inte dela. Den kan möjligen accepteras o m den avser en kvalitativ jämfö relse med vägtrafiken men borde då ha Jett fram till slutsatsen att kontrollen av vägtranspo rte rna snabbt borde byggas upp på ett effektivt sä tt. Det borde vid are vara självklart att införa såd ana regler att transporterna utförs med hjälp av transportmedel som innebär mindre risk. Ytterligare ett skäl som anförs i pro positionen gentemot en utveckling av likartade bestä mmelser för olika transportmed el är att Sverige inte utan att öka den rådande mångfald en av best ämmelser ensidigt kan infö ra någo n reglering. l stället sägs att Sverige i d et internat ionella arbetet bör verka för en harmonisering. Skall man dö ma efter detta ärendes förhisto ria torde d etta bli en mycket långvarig process. Vi ser inga mer avgörande hinder mot att Sverige nationellt genomför en e ffektiv samordning av ko ntrollen av farliga transporter utan att avvakta en eventuell internatio nell utveckling. Även om detta skulle innebära ytterligare regler, kan det leda till förenklingar för berörd a part er. Frågan o m farliga vägtransporter har utretts i årat al. När regeringen nu skall göra något blir det knappt ens en halvmesyr. Vi nödgas därfö r föreslå att en utredning tillsätts med uppgift att snarast framlägga fö rslag till en samordnad och effektiv reglering av transpo rter av farligt gods. Med hänvisning till det anförda hemställs att riksd agen hos K ung l. Maj :t begär utredning och fö rslag till effektiv reglering av tra fik även ino m land et med farligt gods. Stockholm den 30 oktober 1973 SöREN NORRBY (fp) i Akersberga ROLF SELLGREN (fp)
GOT AB 73 5353 S Stockholm 1973