Nr 4 November 2010 Årgång 61 Värmlandsföreningen i Stockholm

Nr 4 November 2010 Årgång 61 Värmlandsföreningen i Stockholm Bordsdekoration till Luciafesten 2005

Redaktörens spalt Vår tidning Vi från Värmland utkommer med fyra nummer per år. Sista numret för året i början av november. Nästa kommer i mars 2011. Tidningen skall spegla den verksamhet som bedrivits men också att se fram mot kommande aktiviteter. Sen senaste numret har vi haft det traditionella höstmötet som den 26 september samlade ca 30 medlemmar. Förutom sedvanliga mötesförhandlingar bjöds det på nävgröt och stekt fläsk. Kassören Barbro Branting hade dagarna före flyttat till Sundsvall. Hon bibehåller kassörsuppgiften fram till årsmötet. Wiola Larsson övertar medlemsregistret i avvaktan på valet av ny kassör på årsmötet. Uppdraget som sekreterare är också vakant. Nu planeras för Luciafesten den 12 december i HSB lokalen i Vällingby. Den 26 februari är det dags för föreningens årsmöte med efterföljande festligheter. Även dessa aktiviteter planeras till samma lokal. Vid årsmötet skall vi behandla styrelsens förslag och medlemmarnas dito i form av motioner, se nedanstående föreningsmeddelande. Fundera på vilka som är bäst lämpade till de vakanta posterna. Gunnar Brickner är valberedning. Ta kontakt med honom med förslag. Sven Olof Quist Föreningsaktuellt Föreningens årsmöte avhålles lördagen den 26 februari 2011, klockan 16.00 i HSB-lokalen Ångermannagatan 180 i Vällingby. Motioner till årsmötet skall vara styrelsen tillhanda senast den 31 december 2010. Valberedning är Gunnar Brickner. Nominering till de olika posterna kan ske skriftligt eller muntligt till Gunnar. Vi från Värmland Ordförande: Stig Nordfeldt Tel. 08 640 98 27; 070-67 52 539 Vice ordförande: Gunnar Brickner Tel. 08 669 73 05 Tf sekreterare: Maja-Lisa Lindkvist Tel. 08-716 6730 Kassör: Barbro Branting Tel. 08 86 31 35; 070-22 19 781 Researrangör: Helmy Friberg Tel. 08 36 60 22; 070-78 97 433 Stug- och festkommitté: Barbro Branting 08-86 31 35 Gunnar Brickner 08-669 73 05 Veikko Enehage 0733-49 64 02 Per Jansson 08-550 88 153 Stig Nordfeldt 08-640 98 27 Gudrun Odelius 08-37 85 53 Erling Sundström 073-971 11 92 Ingrid Thorén 08-37 08 64 Agneta Wahlund 08-550 88 153 Föreningens adress: Stig Nordfeldt Åsögatan 198 4 tr 116 32 Stockholm www.varmlandsforeningen.se Föreningens plusgiro: 15 80 11-7 Årsavgift: 2010 2011 Huvudmedlem 200:- 200:- Familjemedlem 100:- 100:- Ansvarig utgivare för Vi från Värmland : Stig Nordfeldt Material till tidningen kan lämnas via E- post s.o.quist@telia.com eller med post Svartbäckens By 217, 136 59 Vendelsö. Manusstopp för nr 1 den 28 februari. 2

Höstmötet Bildkollage från den 26 september då föreningen hade ordinarie höstmöte. Ett trettiotal medlemmar hade mött upp i stugan för det traditionella höstmötet. Kassören Barbro Branting har flyttat till Sundsvall, men bibehåller kassörsuppgiften till årsmötet. Veikko Enehage inkasserade deltagaravgifterna. Wiola Larsson tar tillsvidare hand om medlemsregistret. Efter mötet bjöds det på nävgröt och stekt fläsk. I köket arbetades det flitigt. Man stekte fläsk så säkringarna gick. Alla verkade nöjda och glada. Fotograf: Stig Nordfeldt. 3

Finngården Ritamäki Gården består av boningshuset, ladugård, loge, rökbastu med vedbod, är en av Sveriges bäst bevarade och den sista finngård i Sverige som bebotts och brukats på traditionellt vis. Gården övergavs 1964 då syskonen Beda och Henning Jansson flyttade till vårdhemmet i Torsby. Händelsen markerade slutet på en över 300-årig epok som inleddes i slutet av 1500-talet då de första svedjebrukande finnarna sökte sig över Östersjön för att bosätta sig i obefolkade skogsområden i mellansverige. Bosättningen vid Ritamäki är inte lika gammal men det har med säkerhet bott finnättlingar på platsen sedan slutet på 1700-talet. Den nuvarande gården är den andra vid Ritamäki och byggdes på 1840-talet av Olof Jansson, farfar till de sista brukarna Beda och Henning. 4 stolpbod, jordkällare och en hölada. Boningshuset består tre rum. Förutom själva rökstugan där rökugnen är placerad finns det också två mindre kammare varav den ena använts som kök. Gården blev aldrig moderniserad med elektricitet eller indraget vatten utan har hela tiden värmts med rökugnen och maten har lagats på vedspisen i kökskammaren. Detta, tillsammans med det faktum att inredningen är den samma som när gården övergavs 1964, gör det möjligt att få en inblick i ett sedan länge försvunnet sätt att bo och leva. Gården är byggnadsminne och skyddet omfattar alla byggnader på gården. Även naturen kring Ritamäki är intressant och gårdens slåtterängar är avsatta som naturreservat för att bevara slåtterberoende växter som till exempel fältgentiana.

Ritamäki (Ritaberg på svenska) ligger 1 kilometer från norska gränsen. För att komma till gården krävs en promenad genom skogen. Efter någon kilometer öppnar sig den täta skogen och gården dyker upp i sydsluttningen, omgiven av slåttermark med små åkerlappar insprängda här och där. På plats är det svårt att tro att det vid 1900- talets början inte var längre än en dryg kilometer till handelsboden i Lomstorp och att det fanns folkskola i Ormhöjden knappa fem kilometer från Ritamäki. Från kyrkan i Lekvattnet följer man den kraftigt stigande vägen mot sydväst ca 6 kilometer varifrån en enskild väg leder västerut mot Lomstorp. Framme vid den nordligaste spetsen av sjön Lomsen leder en gångstig rakt norrut 2 kilometer genom skogen upp till gården. När man kommer fram avtecknar sig mot himmelen de grå byggnaderna: rökstugan, fähuset, logen, stolpboden och bastun. Rökstugan påminner om den i Kvarntorp, men är mindre och saknar svenskstugan. Stugan är av den mindre typen med bara en stor rökstuga och en liten kåve med spis av vanlig modell. Rökstugan domineras av den stora rökugnen, där vid eldning röken vällde fram ur ugnsöppningen och samlade sig under taket för att vid behov släppas ut genom en öppning i taket. Märkligt är att ugnen eldades på detta sätt ännu till den sista ägarens avflyttning 1964. I övrigt upptas stugan av några få möbler av äldre typ. Moderna inslag som vattenledning och elektricitet m m saknas helt. Även de övriga byggnaderna på tomten är så gott som helt orörda och innehåller gamla husgeråd och redskap. Samtliga byggnader är uppförda i obehandlat timmer. Ritamäki ger därför en unik och märklig bild av en finngård sådan den tett sig lite varstans i den värmländska finnbygden i gången tid Ritamäki är den bäst bevarade finngården i Värmland. Den ligger på en höjd i en öppning i skogen, och denna placering med röjd skogsmark kring gården var typisk för den finska bebyggelsen. Gården skänktes till Lekvattnets hembygdsförening av den siste ägaren Henrik Jansson. Sedan 1967 är den registrerad som byggnadsminne enligt 1960 års lag och skall bevaras orörd för framtiden. Under detta år har omfattande renoveringsinsatser gjorts. Som mest har fem personer deltagit i arbetet som utförts av Wermlands byggnadsgille. Eftersom det inte finns någon väg upp till Ritamäki har stockar burits för hand eller fraktats med ett gammalt militärfordon. Totalt kostar projektet 668 000 kronor. 90 procent finansieras via bidrag från länstyrelsen, resten står hembygdsföreningen för. Hembygdsföreningen uppskattar att omkring 2 000 personer besöker gården då den har öppet från 1 juni till 31 augusti. Någon kommer för att köpa sig kaffe och frasiga våfflor, andra kommer för att slå sig ner och njuta av naturen eller vandrar förbi på 7-torpsleden som är en vandringsled på ca 8,3 km, bland minnen från bosättningar från 1600- till 2000-talet. Den ingår också i Finnskogsleden som sträcker sig in i Norge. Källa: Värmlands Folkblad och Hembygdsförenings hemsida. 5

Tragisk mordgåta från Bufjället Det berättas om två karlar från trakten som varit över till Fredrikshald i Norge och arbetat eller sålt varor, vilket är oklart. Den ene hette Erik Gustaf Dalman, kallad Eken och var bror till Nordmarkens förste läkare, Nils Dalman. Varför Dalman kallades Eken är det ingen som vet. Han skulle ha varit från Tomta i Struven, Holmedal. Till yrket smed och låssmed och som sådan skulle han ha utfört diverse smidesarbeten till Trankils kyrka. Den andre var Johannes Andersson Elg, till yrket mjölnare. Båda två hemmahörande i Holmedals socken. Den 16 december 1860 hade de två kommit tillbaka över gränsen, passerat över Stora-Le Foxen och tagit in på Västanholm i Trane. Här inhandlade de 20 skålpund kaffe samt 3 stop brännvin. Andra versioner förtäljer att de här fick sig några supar innan de fortsatte. Sedan gick färden till soldaten Skomfeldt på Kasen i Boda och här stannade de en stund innan de i skymningen fortsatte hemfärden upp över skogen. Meningen var att de via Bufjället och Timmerdalen skulle nå Ängebäck. Men de kom aldrig så långt för mitt uppe på Bufjället, strax söder om triangelpunkten på kartan, blir troligen Dalman mördad av sin kamrat. Samma natt kom Elgen ner till ett torp vid namn Skållås. Han verkade upprörd och berättade att han gått vilse, vilket han tydligen också gjort. När sedan Elgen nästa dag kom hem utan sin kamrat så började man undra och fråga. När han dessutom vid förfrågan inte kunde redogöra för vart Dalman tagit vägen började man misstänka brott. Någon tyckte sig till och med känna igen en läderväska som Eken varit ägare till. En kväll några dagar senare hade en bonde i Ängebäck sett en man gå västerut mot skogen bärandes något som liknade en väska. Enligt vittnet var det månsken denna kväll och gestalten som skyndade fram över gärdena i riktning mot skogen syntes därför tydligt. Troligen var det mördaren som gick tillbaka och lade väskan intill den döde eftersom det nu börjat brännas för honom. Därefter skulle han ha flytt mot Norge igen för att aldrig mer återvända till hemorten. I mars månad året därpå hittades den döde som då hade legat 3 månader i skogen. 6 Liket var enligt sägnen illa åtgånget då möss och fåglar ätit av ansikte och händer. Några Ängebäcksbor, troligen de som var med vid fyndet av den döde Dalman, byggde ett röse vari de reste en minnessten med inskriptionen EKENS DÖD 16/12 1860. Att det var med respekt och vördnad som människor passerade platsen vittnar de mynt och stenar som förbipasserande offrat på platsen. Denna sed var också vanlig förr med tanke på gengångare. Idag går allfarvägen nästan 2 kilometer från platsen och folk behöver inte längre passera förbi här lika ofta som förr. Den som nu lägger sin väg hit gör det nog endast för att besöka minnesstenen, sitta en stund, tänka till, filosofera och visa sin vördnad. Platsen är lugn och fin med väldiga furor runt omkring och går man ett litet stycke till i västlig riktning har man en fascinerande utsikt mot Norgeskogarna och Stora-Le Foxen. En värdig inramning till en så tragisk händelse. I klart väder kan man sikta Linnekläppen, för övrigt högsta punkten i Östfold fylke. Vad hände då med Elgen? Ja enligt legenden skulle han ha lyckats fly till Norge och levt hela sitt liv i Fredrikshald, nuvarande Halden. Han skulle ha arbetat vid en linoljefabrik och detta skulle ha gett honom svåra ögonskador. Hur vet man då detta? Jo en ortsbo var på besök i Halden många år senare och träffade där en man som han tog för att vara just Elgen. Han berättade för svensken att han var från Holmedal och började fråga efter människor han kände. Han berättade också att han inte kunde återvända till hembygden och när han dessutom inte ville uppge sitt namn, började svensken att ana vem han hade framför sig. Hur kommer det sig att Elgen blev misstänkt från första början. Jo han var den siste som sågs tillsammans med Dalman när de gick i riktning mot Bufjället, han kunde inte redogöra för vad som hänt Dalman, han hade med sig Dalmans väska och dessutom försvann han spårlöst från trakten. Att denna händelse blev så uppmärksammad av samtiden är inte så svårt att förstå då det i skogsbygder som denna är ytterst ovanligt med brott som kan mäta sig med detta. VfV återger berättelsen som var publicerad i Nordmarksbygden den 3 juni 2010.

Vi Gratulerar 13/11 Viola Hellström...75 år 12/1 Anette Edman Rasmussen.. 60 år Vi är tillbaka med buss vid Cityterminalen kl.19.00. Anmälan snarast till Helmy Friberg telefon 36 60 22 eller 070-789 7433. Antalet är begränsat. VÄLKOMNA 28/1 Gunnar Brickner... 85 år 14/2 Helmy Friberg. 80 år 16/2 Gerd Fransson 85 år Ordförande Leila Sedvall E-post Ib.sedvall@gmail.com Ett stort tack till VF för uppvaktningen på min 85 årsdag. Matts Buddah Lindgren Bandyspelare i VIK 1948-1962 Dagskryssning med julbord Vi samlas på Cityterminalen torsdagen den 25 november klockan 9.45 för färd med buss till Kapellskär. På Rosella väntar julbordet klockan 12.00 med vin och öl (ej snaps, finns att köpa). Efter julbordet finns möjlighet att handla i Taxfreebutiken. Det finns även underhållning med dans. Allt detta för ett pris av 259 kronor. Betalas in till vårt plusgiro 158011-7 senast 15 november. WWW.hem.passagen.se/wermlandskoren/ Besök gärna vår hemsida www.varmlandsforeningen.se här kan du läsa mer om föreningen, kommande program och de senaste numren av tidningen Vi från Värmland. Ansvarig för hemsidan är Christer Hård af Segerstad telefon 08-796 97 99. E-post christer@ugglan4.se 7

Vi från Värmland Organ för Värmlandsföreningen i Stockholm Luciafest Söndagen den 12 december klockan 16.00 HSB-lokalen Ångermannagatan 180 Vällingby Laxfilé med vitvinssås, pressad potatis, sallad bröd och smör. Kaffe och kaka. Medtag dricka. Avgift 150 kronor betalas till föreningens plusgiro 158011-7. Bindande anmälan till Gudrun 37 85 53 eller Ingrid 37 08 64 senast den 5 december Årsmöte Lördagen den 26 februari klockan 16.00 HSB-lokalen Ångermannagatan 180 Vällingby. Fläskfilé med portvinssås och champinjoner. Medtag dricka. Avgift 150 kronor betalas till föreningens plusgiro 158011-7. Bindande anmälan till Gudrun 37 85 53 eller Ingrid 370864 senast den 18 februari 8