'Familjebåt med '70- talskänsla' Konstruktören Pelle Brohäll gjorde mer än storsäljarna Viggen och Vega. Hans Tur 84 har ett mer strömlinjeformat utseende, men är fortfarande en variant på den brohällska ambitionen att skapa funktionella familjebåtar med mycket boendeutrymme. Av Bengt Jörnstedt "Vi kan inte tänka oss något rymligare. Och så har hon den där härliga 70- talskänslan". Göteborgsparet Jens och Pernilla Baagøe köpte sin Tur 84 hösten -98, och de är klart nöjda med sitt val. Det lite märkliga är att båda två hade kappseglat en hel del i Maxi Racer, men när de skulle skaffa eget nöjde de sig med en båt som med 8, 35 meters längd har ett LYS-tal på bara 1,0 - alltså en ganska sävlig farkost. - Man får ta det onda med det goda, man får vänja sig vid att seglingsegenskaperna inte är de bästa, säger Jens.
Tur 84 ritades av Per Brohäll i början av 70-talet - de första båtarna dök upp 1974 - och hon har typiska brohällska linjer av samma slag som går igen i t ex Vega och Viggen, d v s med en stor bredd långt föröver för att få ett rymligt förskepp. Bredden här framme är uppenbar även för ett otränat öga och den märks på ett konkret sätt när man rör sig längst fram på fördäck; det blir ju så ovanligt gott om utymme här alldeles bakom förstaget! Just den detaljen är bra, men med bredden blir hela förskeppet bulligt, och det är ingen önskvärd egenskap ur prestandasynpunkt. Särskilt kännbart blir det på kryssen, där ett vasst, smal skrov klyver vattnet betydligt effektivare. Plusfaktorn, och det Per Brohäll siktade på, är förstås den stora invändiga volym man får i förpiken, och det är för sina fina utrymmen Tur 84 förtjänar beröm. Mycket komfort för pengarna Som så ofta när Segling träffar ägare av 70-talsbåtar visar det sig att valet av båttyp skett ganska slumpmässigt. Jens och Pernilla hade gastat på kappseglande Maxi Racers under början av 90-talet, och Jens hade också långseglat en del med bl a Scampi. Men när det blev dags att stadga sig och bilda familj - de är nygifta och ett barn är på väg - ville man ha en egen, komfortabel båt. Prislappen fick vara max 100.000 kronor. - Först ville vi ha något som seglingsmässigt påminde om Maxi Racer (LYS 1,12), och vi hamnade snabbt i Express-tankar. Men jag var bortskämd av långseglingarna med större båtar och ville ha mer komfort. Kravet på bekvämlighet hade ökat, intresset för trim minskat... - Så hittade vi Tur 84 av en slump. Det var en kille som ville sälja sin, jag visste inte ens hur båten såg ut. Och det var ju inte riktigt vad jag tänkt mig. Men både Jens och Pernilla föll för Tur 84:an när de fick se henne på nära håll. - När jag såg hur mycket komfort man fick för pengarna tog gubben i mig överhand, förklarar Jens (som med sina 34 år bara är halvvägs till pensionen).
Båten, Tur 84 nummer 85 från 1975, var bra utrustad - med bla kylaggregat, tryckvatten, inombordare och rullfock - men det var framför allt de generösa boendeutrymmena som Jens och Pernilla tyckte var tilltalande. Och så den där svårdefinierade "känslan av 70-talsbåt". Det var ju mycket trä i inredningarna på den tiden, även på små havskryssare. Oftast teak, inte så elegant utformat alla gånger, kanske, men ändå med en ganska ombonad känsla. Ett par, tre decenniers användning har också satt sig i båtens doft; det luktar 70-tal om de här båtarna. Trä, lack, plast, en dos dieselolja - en variant på den lite fuktiga sommarstugedoften som får hjärtat att klappa igenkännande när man öppnar dörren efter en lång vinter. Även båtar ska insupas med näsan, inte bara ögonen; och det är en god doft av bruksbåt i Jens och Pernillas Tur 84. Det är också en båt med 70-talets utformning, typisk i det mesta utom kanske dinetten, som en del av den tidens båtar försågs med. Dinetten har ju fördelen av ett permanent bord som är ur vägen när man rör sig i båten, och finns t ex också i Shipman 28. Här är inte riktigt ståhöjd, men näst intill. Med skjutluckan öppen och sprayhooden som eventuellt paraply kan man stå rakt där det verkligen behövs, d v s vid pentryt som ligger alldeles vid nedgången. Bra vädring vid matlagning, alltså, och nära till brunnen när det ska langas upp kaffe och mackor. Pentryt är L-format, med diskhon placerad i den del som också fungerar som nedgångssteg från brunnen. Bordvarts ligger ett ganska rymligt kylfack och för om det kommer spisen, tvålågig men utan ugn; en öppning in under spisen bildar salongskojens förlängning för att ge full ligglängd. Det finns gott om hyllutrymme i skåpet in under däck och på en del andra platser kring pentryt. Akter om pentryt är det stängt - här finns ett stuvutrymme från sittbrunnen - medan det på motstående sida är öppet för en stickkoj med full ligglängd. I den mån man inte sover här bildar kojen ett rejält förvaringsutrymme för t ex
segelsäckar, väskor, m fl skrymmande föremål. I salongen har vi en soffa om babord som kan breddas till koj genom att ryggstödet flyttas ut mot bordläggningen. Den här kojen får alltså full ligglängd genom 'sparklådan' under spisen. Mittemot ligger dinetten, där man egentligen bara kan sitta två personer. Är man fler får babords soffa användas, varvid bordet dras ut mot mitten av båten. Med några enkla handgrepp kan bordet sänkas ner, och med ryggstödsdynorna som madrassbitar får man ytterligare en (bred) koj med vuxen längd. Det märks hur konstruktören Brohäll verkligen suttit och klurat och knåpat för att få alla bitar att funka - allt under mottot 'funktion och utrymme för familjen'. På salongens bägge sidor, ovanför sofforna, finns dubbla skåp med lucka och en öppen hylla mellan dessa. Eftersom det är fritt från tankar både under dinettens sittplatser och under babordskojen, så finns det rejält med stuvplatser i den här delen av båten. Via en stor öppning i huvudskottet når man in i den rymliga förpiken. Gott om durkyta gör det lätt att röra sig mellan de här två avdelningarna. Om babord finns en garderob, om styrbord en förhållandevis rymlig toa med dörr att stänga till om sig. Ett handfat kan dras ut över toastolen. Dubbelkojen här framme är enligt Jens Baagøe aningen kort för 180 cm långa personer; Jens och Pernilla har valt att använda förpiken som förvaringsplats och sover i salongen. För barnfamiljer blir det en självklar plats för ungarna. Som en liten Ballad Vid första påseende liknar Tur 84 en komprimerad Ballad i profil. Språng, överbyggnad och sittbrunnssarg har linjer som påminner mycket om den populära 30-fotaren. Framkanten på ruffen är strömlinjeformad, med förlucka i glasfiber som är infälld i taket. Det löste en del designproblem att göra den på det viset, och var antagligen också billigare. Nackdelen är att den typen av lucka släpper in mindre ljus. Däcket är rent och stort, enda störande faktor är att röstjärnen sitter mitt på
sidodäcket och kommer i vägen när man ska ta sig förbi. Men det är ändå en vettig kompromiss; längre in hade ökat lasterna på riggen och röstjärnsförankringen under däck hade stört inredningen. Och med en placering längre ut hade skotvinkeln för genuan blivit för dålig, samtidigt som man fortfarande hade det vinklade undervantet i vägen. Skotskenan för förseglen går tätt utmed ruffsidan, där man inte behöver trampa på den. Sittbrunnen är ganska rymlig för en så pass liten båt, även om 'sparklådan' känns ganska trång, åtminstone om två vuxna vill sitta mitt emot varandra. Sargarna är höga och ger bra stöd och skydd. Skotskenan till storen sitter mitt i brunnen, men går att ta loss i hamn. De utvändiga stuvutrymmena är, bortsett från en ankarbox i fören, de normala på en båt med den här inredningen. Ett större stuvfack under brunnen kan nås via en lucka i babords sittbänk och en lucka under aktertoften. Här får man plats med det mesta ifråga om fendrar, linor, flytvästar, m m. Det finns också ett par fack för småprylar i sargarna. Hjärtstocken sticker upp genom det aktre stuvutrymmet och lagras upptill i sargens akterkant. Sargen utmed de längsgående brunnssidorna är tillräckligt bred för att man ska kunna sitta ganska bekvämt och styra med hängpinne häruppe. Typisk 70-talsrigg Masten står på rufftaket och är stagad med enkla vantspridare, bakåtvinklade undervant och inre förstag. Det är en okomplicerad rigg som var vanlig på 70- talet och ger masten en stadig infästning. Med en sträckare på akterstaget går det att krumma den en del för att plana ut storen i toppen och samtidigt sträcka upp förstaget, den enda form av riggtrim som också familjeseglaren kan ha nytta av att tillämpa. Storseglet är, som brukligt på det tidiga 70-talets båtar, av modell mindre. Det finns utrymme bakåt mot häckstaget att bredda seglet med en mer utbyggd akterrunda. Ska man skaffa sig ett nytt storsegel, och särskilt då ett med genomgående topplattor, är detta något man definitivt ska utnyttja för att få lite mer hästkrafter.
För att öka ytan på storen ytterligare är frågan om man inte t o m ska överväga att förlänga bommen, och/eller sänka den en bit för att få ett större storsegel. Den korta bommen går bara bak till bridgedäck och sitter högt över ståhöjden i brunnen. Med sitt ganska bulliga förskepp kan Tur 84 nämligen ha god nytta av de extra hästkrafter man kan hitta för att få driv i båten, särskilt på kryssen och allmänt i lättvind. - Man tappar höjd mot alla båtar och får stryk av nästan alla man seglar mot, säger Jens. På segelplanet i original är det inritat en lättvindsgenua med skothornet ända bak vid brunnssargen; den får i så fall skotas ute på relingen (eller i en kort specialskena uppe på sargens främre del), men är med sina 24 kvm utan tvekan ett segel som man har glädje av i vindar upp till 4, kanske 5 m/s. Samtidigt är ett så brett försegel förstås stökigt att dra runt, särskilt som båten ju har ett inre förstag som ska passeras, och det är knappast ett segel som man vill rullreva när det börjar blåsa; duken måste vara tunn för att fungera i den lätta vinden. En sådan bred lättvindsgenua är därför något som bara den prestandaintresserade Tur 84-seglaren kan ha glädje av i garderoben. Familjeseglaren som vill ha ett mer allroundbetonat och lätthanterligt segel nöjer sig med en lite mindre genua; max-längd i förliket, men kortare i basen (fortfarande överlappande, ungefär som seglet på Baagøes båt på bilderna härintill). En sådan genua i grövre duk kan vara (rull)revningsbar och fungerar då upp i höga vindregister. Ett mindre hårdvindssegel ska emellertid alltid finnas ombord, om inte annat som reserv. En högsmal kryssfock, också den med max förlikslängd, är i så fall alltid ett bra segel. Det är lätt att stagvända med och ger effektivt drag med sitt långa förlik. Blåsiga dagar byter man till det seglet redan i hamn före avfärd. - Båten måste seglas väldigt plant för att komma till sin rätt, menar Jens. Även om kryssegenskaperna kunde vara bättre är han nöjd med andra sidor hos Tur 84:an:
- Fördelarna är att den är enormt stabil och stadig på kursen på alla bogar. Om jag vill springa ner lite snabbt och hämta något i ruffen kan jag släppa rorkulten. - Det är en utmärkt nybörjarbåt, bjuder inte på några överraskningar och är förlåtande att segla. Manövreringsförmågan för motor är Jens också nöjd med. Hans båt har en tvåbladig, fast propeller som förstås agerar lite broms under segel. Ett byte till folding-prop skulle ge mer känsla och märkbart bättre fart i lätta vindar. "Gediget byggd" Jens Baagøe tycker att Tur 84:an är gediget byggd: - Det känns rejält, säger han. Enligt byggspecifikationerna från 70-talet är skrovet gjort i homogen plast från 7 mm upptill till 12 mm nere i kölsvinet. Däck, ruff och sittbrunn är i sandwichlaminat med balsa som distansmaterial. Kölen är i bly och inplastad. Detta är gott och väl bara man ser upp med vatteninträngning från laminatskador vid grundstötning; vattnet måste tillåtas rinna ut före lagningen. Bottenstockar saknas i kölfickan; man tyckte ofta att plasten var så tjock här nere att styrkan blev tillräcklig utan bottenstockar. Denna 70-talslösning har visat sig vara mindre lyckad, och svajkölar förekommer på många båttyper. Jens har emellertid inte hört om några problem på Tur 84. En ovanligt vid radie från skrov ner mot kölfickan bidrar kanske till att styva upp området, men detta är något man ska vara uppmärksam på. Läckage är inga problem, menar Jens. Båten har varit helt tät bortsett från en liten läcka i en ruta. Det var Mats Seldén Båtvarv i Buvenäs - nära Svanesund på Orust - som byggde Tur 84. Man hade tidigare byggt Tur 80 (också det en Brohäll-design), och kring 1973 konkretiserades planerna på en storasyster med delat
lateralplan av lite modernare snitt. Under de kommande ca fyra åren byggdes drygt 150 båtar, berättar byggaren Mats Seldén när Segling talar med honom kort före millennieskiftet. Tur 84 erbjöds som självbygge ifråga om inredningen, och Mats Seldén minns att ungefär hälften av båtarna inreddes av sina ägare medan resten var helt varvsfärdiga. De allra flesta båtarna försågs med inombordare, på den tiden en 8 hk Yanmar diesel (YS-8E). Självbyggandet av Tur 84 innebär förstås att kvalitet och finish - och därmed också beg-priset - kan variera en hel del när det gäller träarbetet och detaljerna ifråga om inredning och beslag. Den grundläggande layouten är sig emellertid väldigt lik från båt till båt, eftersom Mats Seldén gjorde sig besväret att ta fram en utomordentligt noggrann, 57-sidig bygghandledning till hjälp för varvets kunder. Beg-priset för Tur 84 kan alltså variera rätt kraftigt beroende på hur väl hon är inredd, hennes allmänna skick och graden av förnyelse av utrustning som segel, dynor. motorrenovering. En undre gräns torde ligga vid ca 80.000 kr, en övre vid ca 110.000 eller drygt det om det rör sig om en perfekt båt. Något klassförbund finns inte att hämta råd och hjälp ifrån inför ett köp; gå på känsla och sunt förnuft, och låt eventuellt en professionell besiktningsman granska båten. Tur 84 är en trivsam om än ganska sävlig båt. Stora innerutrymmen med alla nödvändiga funktioner gör henne lämplig för familjen med ett eller två små barn. - Hon är som en liten 30-fotare, tycker Jens Baagøe. Tur 84 är ett alternativ till t ex Vegan i samma storleksklass, men blir lite mindre 'brohällsk' än man är van vid från denna storsäljare tack vare den mer strömlinjeformade profilen. Fortsättning -->>