POSTAL INFRASTRUKTUR

POSTAL INFRASTRUKTUR - POSTNUMMER, ADRESSÄNDRINGAR, EFTERSÄNDNING OCH POSTBOXHANTERING Rapport från Post- och telestyrelsen 1998-03-13 Dnr 97-17145/69

Till Statsrådet och chefen för Kommunikationsdepartementet Regeringen beslutade den 23 oktober 1997 att uppdra till Post- och telestyrelsen (PTS) att redovisa förslag angående förvaltning och säkerställande av den postala infrastrukturen i framtiden ( K97/4065/1). PTS överlämnar härmed rapporten Postal infrastruktur - postnummer, adressändringar, eftersändning och postboxhantering. Uppdraget är därmed slutfört. Stockholm i mars 1998 Nils Gunnar Billinger 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid nr SAMMANFATTNING 5 UTREDNINGENS LAGFÖRSLAG 8 UTREDNINGSARBETET 12 Utredningsuppdraget 12 Hur utredningsarbetet har bedrivits 12 Disposition av rapporten 13 1. REGLERING AV POSTVERKSAMHET, POSTMARKNADEN OCH DEN POSTALA INFRASTRUKTUREN 13 1.1 Reglering av postverksamhet 13 1.2 Postmarknaden 13 1.3 Postal infrastruktur 14 2. POSTNUMMERSYSTEMET 15 2.1 Bakgrund och funktion 15 2.2 Postnummersystemets betydelse 16 2.2.1 Posten 16 2.2.2 Andra postoperatörer 17 2.2.3 En samhällelig infrastrukturell tillgång 17 2.2.3.1 Riksskatteverket 17 2.2.3.2 Statens Person- och adressregisternämnd, SPAR 18 2.2.3.3 Lantmäteriverket 19 2.2.3.4 Kommunerna 19 2.2.3.5 Övriga intressenter 20 2.2.3.6 Svensk standard för adresser 20 2.2.3.7 Basadressregister 20 2.3 De olika intressenternas inställning till postnummersystemet och dess förvaltning 21 2.3.1 Posten 21 2.3.2 CityMail 23 2.3.3 Fria postoperatörers förbund, FPF 24 2.3.4 SDR-Gruppen AB 25 2.3.5 Riksskatteverket 25 2.3.6 Lantmäteriverket 26 2.3.7 Riksrevisionsverket 26 2.3.8 Svenska Kommunförbundet 27 2.3.9 Konkurrensverket 27 2.3.10 Övriga intressenter 28 2

3

2.4 Analys av nuvarande ordning 28 2.5 Förslag till lösningar 31 3. ADRESSÄNDRINGAR 37 3.1 Svensk Adressändring AB, SvAAB 37 3.1.1 Bakgrund och funktion 37 3.1.2 Närmare om ägande, avtal och verksamhet 39 3.2 Adressändringar som infrastruktur 41 3.3 De olika intressenternas inställning gällande adressändringshantering 42 3.3.1 Posten 42 3.3.2 CityMail 42 3.3.3 SDR-Gruppen 43 3.3.4 Fria postoperatörers förbund, FPF 43 3.4 Analys av nuvarande ordning 44 3.5 Förslag till lösningar 46 4. ANNAN EFTERSÄNDNING AV POST 54 4.1 Bakgrund och funktion 54 4.2 Eftersändning utanför eget distributionsområde 54 4.3 Privat eftersändning 54 4.4 De olika intressenternas inställning 55 4.5 Analys av nuvarande ordning jämte utredningens kommentarer 56 5. INSORTERING I POSTBOXAR 56 5.1 Tidigare utredningar m.m 56 5.2 Postboxsystemet såsom infrastruktur 58 5.3 De olika intressenternas inställning till postboxhanteringen 59 5.3.1 Posten 59 5.3.2 CityMail 59 5.3.3 Fria postoperatörers förbund, FPF 60 5.4 Praktisk tillämpning 60 4

5.5 Konkurrensverkets befattning med frågan 63 5

5.6 Analys av nuvvarande ordning 65 5.7 Förslag till lösning 67 6. SPECIALMOTIVERING 69 7. KONSEKVENSERNA AV FÖRSLAGEN 72 7.1 Inledning 72 7.2 Regionalpolitiska konsekvenser 72 7.3 Ekonomiska konsekvenser 72 7.3.1 Postnummersystemet 72 7.3.2 Svensk Adressändring AB 75 7.3.3 Insortering i postboxar 75 Bilaga Direktiv och riktlinjer för utredningen 6

SAMMANFATTNING Postal infrastruktur Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till förvaltning och eventuell reglering av den postala infrastrukturen i framtiden. I riktlinjerna för uppdraget har klargjorts att det är regeringens uppfattning att frivilliga överenskommelser mellan de parter som är intressenter i den postala infrastrukturen inte visat sig vara en framkomlig väg för att få till stånd ett önskvärt samutnyttjande av infrastrukturen. Utredningen föreslår att en legaldefinition av begreppet postal infrastruktur införs i postlagen. De anordningar som definieras som postal infrastruktur och som föreslås bli tillgängliga för alla postbefordringsföretag är de system och anläggningar som behövs för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig postbefordran. Såsom exempel på postal infrastruktur nämns system för postboxar, adressändring och eftersändning samt postnummer. Definitionen är inte uttömmande och lagförslaget lämnar alltså utrymme för att även andra anordningar skall kunna betraktas som system vilka utgör postal infrastruktur. Definitionen och dess placering i postlagen får betydelse för den roll som tilldelas tillståndsmyndigheten avseende den postala infrastrukturen. Avsikten är att i postlagen ge tillståndsmyndigheten de verktyg som är nödvändiga för att myndigheten skall kunna medverka vid utformningen av (och ytterst kunna föreskriva) villkoren för samutnyttjandet av infrastrukturen. Postnummersystemet Beträffande postnummersystemet föreslås en lagreglering som definierar vad postnummersystemet är, nämligen ett system som för postbefordringsändamål används för att indela landet i postnummerområden. Det klarläggs att tillståndsmyndigheten svarar för postnummersystemet och att myndigheten för ett register över samtliga postnummer och postadresser. Postnummersystemet överförs således enligt huvudförslaget från Posten till tillståndsmyndigheten. Någon ersättning för överförandet föreslås inte utgå till Posten. Av den föreslagna lagregleringen framgår att tillståndsmyndigheten kan tilldela ett postbefordringsföretag en postnummerserie för boxpost, vilken postbefordringsföretaget kan använda för att förse sina kunder med en egen unik boxadress, något som idag är möjligt endast för Posten som nuvarande förvaltare av postnummersystemet. De myndigheter som ansvarar för folkbokföringen och för fastighetsregistret, dvs. Riksskatteverket och Lantmäteriverket, liksom kommunerna som ansvarar för fastställande av ortsnamn, föreslås få initiativrätt till ändringar i postnummersystemet. Även postbefordringsföretagen föreslås få rätt att framlägga förslag om ändringar i postnummersystemet. Tillståndsmyndigheten kan även utan förslag från andra intressenter ta initiativ till ändringar i systemet. Innan en ändring som inte endast berör enstaka postadressater får vidtagas skall tillståndsmyndigheten remittera förslaget till samtliga intressenter för att på detta sätt låta belysa den föreslagna ändringens konsekvenser. Ändring får genomföras tidigast sex månader efter beslutet. Utredningens förslag är att postnummersystemet med erforderliga system- och programvaror skall överföras till tillståndsmyndigheten och att myndigheten skall svara för systemets 7

skötsel och kostnader. Verksamheten är sådan att den inte nödvändigtvis behöver bedrivas i Stockholm. Endast de direkta myndighetsfunktionerna behöver utövas av tillståndsmyndigheten medan skötsel och handhavande med fördel kan utövas på uppdrag av myndigheten. Såsom en alternativ lösning föreslår utredningen att den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst enligt den föreslagna lydelsen av postlagens 1, också erhåller skyldighet att svara för handhavande och skötsel av postnummersystemet. Den alternativa lösningen skulle således innebära att Posten även fortsättningsvis skulle ha att svara för den praktiska hanteringen av postnummersystemet, ävensom för dess kostnader. Den yttersta ansvarsfunktionen liksom beslutanderätten över systemet kommer även med denna lösning att föras över till tillståndsmyndigheten. Adressändringar Utredningen föreslår att postbefordringsföretagen bildar en ekonomisk förening som skall vara öppen för alla postbefordringsföretag. Posten föreslås som nuvarande ägare av samtliga aktier i Svensk Adressändring AB, SvAAB, överlåta aktierna till den bildade föreningen. Föreningens verksamhet skall vara densamma som bolagets och den verksamhet som för närvarande bedrivs i SvAAB föreslås bedrivas i bolaget även framdeles. SvAAB skall även fortsättningsvis fungera som agent åt postbefordringsföretagen, vilka tillhandahåller postadressaterna eftersändningstjänster m.m. Med utredningens förslag vinns den fördelen att den framgångsrika verksamhet vilken byggts upp i SvAAB kan fortsätta, samtidigt som frågorna om inflytandet över bolaget och dess verksamhet får en lösning som överensstämmer med vad som var avsikten vid bolagets bildande, nämligen att postoperatörerna skall äga bolaget och att även nytillkomna postbefordringsföretag skall kunna inträda som ägare, att ägarna skall ha ett likvärdigt inflytande över bolaget och att det ekonomiska resultatet av bolagets verksamhet skall fördelas efter det antal eftersändningstjänster som respektive postbefordringsföretag svarar för. Den ekonomiska föreningen föreslås finansieras av dess medlemmar genom insatser i föreningen. Utredningens utgångspunkt är att föreningen skall erhålla ett så stort egenkapital att föreningen kan förvärva aktierna i SvAAB till marknadspris. Sedvanliga värderingsprinciper som tillämpas vid företagsöverlåtelser bör enligt utredningen användas vid värderingen av bolaget. Ett förslag framläggs enligt vilket samtliga postbefordringsföretag svarar för en insats i föreningen som är lika för alla medlemmar. Därutöver föreslås de postbefordringsföretag som svarar för merparten av alla eftersändningstjänster i samhället, inbetala överinsatser i föreningen. Detta innebär att endast Posten, CityMail och kanske ytterligare något eller några bolag kan bli aktuella för sådana överinsatser. Hur stora de ekonomiska insatserna bör vara får övervägas i samband med föreningsbildningen och värderingen av SvAAB. PTS föreslås få regeringens uppdrag att medverka vid föreningsbildningen och aktieöverlåtelsen. I samband härmed kan även den alternativa metod att finansiera föreningens förvärv av aktierna vilken framläggs av utredningen övervägas. Den alternativa metoden innebär att föreningen lånefinansierar aktieförvärvet för att senare med hjälp av intäkterna i SvAAB avbetala köpeskillingen. 8

I rapporten redovisas även ett alternativt förslag som innebär att det eftersträvade resultatet enligt huvudförslaget skulle kunna uppnås genom fortsatta förhandlingar mellan företagen på postmarknaden. Annan eftersändning av post Posten utför enligt avtal tjänster åt övriga postbefordringsföretag i samband med eftersändning utanför ett postbefordringsföretags distributionsområde och vid privat eftersändning. Storleken på de ersättningsbelopp som uttages av Posten för de aktuella tjänsterna har varit föremål för diskussion mellan Posten och övriga postbefordringsföretag. Utredningens ståndpunkt är att de ersättningar som bör utgå skall vara rimliga i förhållande till Postens kostnader för att hantera de aktuella postmängderna för ett annat postbefordringsföretags räkning. Postboxhantering Utredningen föreslår att tillståndsmyndigheten med stöd av en ny bestämmelse i postlagen skall erhålla rätt att undersöka förhållandena och även medla i tvist om villkoren för tillgången till den postala infrastrukturen. Tillståndsmyndigheten föreslås erhålla föreskriftsrätt på området om en lösning inte kan nås på annat sätt. Den föreslagna regleringen kan enligt förslaget bl.a. användas vid tvister rörande villkoren för insortering i postboxar men även vid oenighet om ersättning m.m. avseende nämnda eftersändningstjänster. 9

UTREDNINGENS LAGFÖRSLAG Förslag till lag om ändring i postlagen (1993:1684) Härigenom föreskrivs i fråga om postlagen (1993:1684) dels att föreslagna 3 skall ha följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 3 a under en ny rubrik med följande lydelse dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 16 a med följande lydelse Nuvarande (föreslagen) lydelse Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran av brev mot avgift. Med brev avses adresserade försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen. 3 Föreslagen lydelse Med postverksamhet avses i lagen regelbunden befordran av brev mot avgift. Med brev avses adresserade försändelser som är inneslutna i kuvert eller annat omslag och som väger högst 2 kg. Vykort, brevkort och liknande försändelser jämställs med brev vid tillämpning av lagen. Med postal infrastruktur avses de system och anläggningar som samtliga postbefordringsföretag skall ges möjlighet att på lika villkor få tillgång till för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig postbefordran såsom postboxar, adressändring och eftersändning, postnummer och liknande anordningar. 10

Föreslagen lydelse Postnummersystemet 3 a Med postnummersystemet avses den sifferserie som för postbefordringsändamål används för att indela landet i postnummerområden. Ett postnummer används tillsammans med ett postortnamn för att precisera en postadress. Tillståndsmyndigheten för ett register över samtliga postnummer och postadresser. Tillståndsmyndigheten kan tilldela ett postbefordringsföretag en postnummerserie för boxpost inom ett postnummerområde. Ett postbefordringsföretag kan tillhandahålla en postkund ett unikt postnummer ur en nummerserie som tilldelats postoperatören. Postbefordringsföretag skall meddela tillståndsmyndigheten vilka postnummer som tilldelats postkunder. En postnummerserie som tilldelats ett postbefordringsföretag skall efter beslut av tillståndsmyndigheten återlämnas om den inte används eller om den används i strid med syftet med utlämnandet. Postnummersystemet kan ändras efter beslut av tillståndsmyndigheten. Sådan ändring kan beslutas efter framställan från postoperatör, myndighet med ansvar för folkbokföringen eller fastighetsdatasystemet, samt från kommun med ansvar för fastställande av ortsnamn. Ändring i postnummersystemet får beslutas först efter hörande av postbefordringsföretagen jämte myndigheter och kommuner med ansvar enligt tredje stycket. Ändring som berör enstaka postadressater får beslutas av tillståndsmyndigheten utan hörande av intressenterna. 11

Sådan ändring av postnummersystemet som inte endast berör enstaka postadressat får genomföras tidigast sex månader efter beslutet. Tillståndsmyndigheten skall informera om postnummerändring på lämpligt sätt. 16 a Uppkommer tvist som rör tillgången till den postala infrastrukturen skall tillståndsmyndigheten skyndsamt undersöka förhållandena och om särskilda skäl inte talar för annat, medla mellan parterna. Vid tvist om villkoren för tillgången till den postala infrastrukturen får tillståndsmyndigheten, i den mån detta är nödvändigt för upprätthållandet av en effektiv och tillförlitlig postbefordran, föreskriva vad som skall gälla mellan parterna i de frågor som tvisten gäller. 12

För den alternativa lösningen gällande handhavande och skötsel av postnummersystemet föreslås att 7 a skall ha följande lydelse. 7 a Nuvarande (föreslagen) lydelse Föreslagen lydelse Den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst enligt 1 skall tande posttjänst enligt 1 skall Den som tillhandahåller en samhällsomfat- 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grundar sig på kostnaderna, dar sig på kostnaderna, 1. tillhandahålla tjänsten till priser som grun- 2. årligen redovisa verksamheten för tillståndsmyndigheten i enlighet med Europaståndsmyndigheten i enlighet med Europa- 2. årligen redovisa verksamheten för tillparlamentets och rådets direktiv, 97/67/EG parlamentets och rådets direktiv, 97/67/EG av den 15 december 1997, om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens ma regler för utvecklingen av gemenskapens av den 15 december 1997 om gemensam- inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna, bättring av kvaliteten på tjänsterna, inre marknad för posttjänster och för för- 3. hålla villkoren för tjänsterna allmänt tillgängligagängliga, 3. hålla villkoren för tjänsterna allmänt till- 4. för handläggningen av klagomål fastställa 4. svara för handhavande och skötsel av förfaranden som är öppna för insyn, och postnummersystemet ägnade att skapa rättvisa samt är snabba 5. för handläggningen av klagomål fastställa och billiga, och förfaranden som är öppna för insyn, och 5. årligen offentliggöra uppgifter om antalet ägnade att skapa rättvisa samt är snabba klagomål och hur klagomålen har behandlats. 6. årligen offentliggöra uppgifter om antalet och billiga, och Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela handlats. klagomål och sättet på vilket de har be- närmare föreskrifter om krav enligt första Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillståndsmyndigheten får meddela stycket. närmare föreskrifter om krav enligt första stycket. 13

UTREDNINGSARBETET Utredningsuppdraget Regeringens uppdrag till PTS att redovisa förslag angående förvaltning och säkerställande av den postala infrastrukturen i framtiden, (K97/4065/1), jämte riktlinjerna för detta, finns fogade till denna rapport som bilaga 1. Riksdagens Trafikutskotts framhållande av den betydelse som principerna för den ekonomiska redovisningen och en konkurrensneutral tillgång till olika infrastrukturella tjänster har för möjligheten att uppnå väl fungerande post- och telemarknader (1996/97:TU 3) har också varit vägledande för utredningens överväganden. Sammanfattningsvis kan sägas att utredningen haft att utreda och beskriva fyra delar av den postala infrastrukturen, förvaltning och registerföring av postnummersystemet, adressändringar för postbefordran, eftersändning av post samt insortering i postboxar. Hur utredningsarbetet har bedrivits PTS beslutade efter anbudsförfarande, den 17 december 1997 att anlita advokaten Claes Månsson för att utarbeta förslag till vissa delar av utredningen. Uppdraget omfattade utarbetande av förslag till förvaltning och erforderlig reglering avseende den postala infrastrukturen i framtiden med särskild tonvikt på förvaltning och registerföring av postnummersystemet. Vidare skulle Månsson utreda frågan om hur tillgången till adressändringar skall organiseras och finansieras. Övrigt utredningsarbete har utförts av PTS. Utredningstiden har varit knapp. Arbetet har bedrivits i nära samarbete mellan den anlitade konsulten och PTS. För att inhämta synpunkter från alla intressenter på området har utredningen sammanträffat med eller på annat sätt varit i kontakt med, företrädare för följande myndigheter, organisationer, företag och postoperatörer. Riksskatteverket Lantmäteriverket Riksrevisionsverket Konkurrensverket Konsumentverket Statens Person- och Adressregisternämnd Svenska Kommunförbundet Fria postoperatörers förbund Sema Group Info Data AB Svensk Adressändring AB Posten AB CityMail Sweden AB SDR-Gruppen AB Ytterligare kontakter med dessa intressenter har upprätthållits via post, e-post, telefax och telefon. 14

Disposition av rapporten Utredningsuppdraget har innefattat att lämna förslag till förvaltning och eventuell reglering av den postala infrastrukturen i framtiden. De begrepp som nämns i uppdraget och följaktligen faller in under begreppet postal infrastruktur är postnummer, postboxar, eftersändning och adressändring. Det har ålegat utredningen att lägga särskild vikt vid frågan om förvaltning och registerföring av postnummersystemet. Regeringens utgångspunkt vid beslutet att tillsätta utredningen har varit att frivilliga överenskommelser mellan parterna inte visat sig vara en framkomlig väg för att få till stånd ett önskvärt samutnyttjande av infrastrukturerna. Rapporten inleds med ett kort orienterande avsnitt om postmarknaden och dess reglering. Redovisningen av utredningsarbetet sker i fyra huvudavsnitt, Postnummersystemet, Adressändringar, Eftersändning av post samt Insortering i postboxar, ett för varje del av den postala infrastrukturen. Därefter följer två avsnitt benämnda Specialmotivering och Konsekvenser av förslagen, vilka innehåller författningskommentarer och konsekvensbeskrivningar avseende de förslag som framläggs av utredningen gällande den framtida förvaltningen och regleringen av den postala infrastrukturen. 1. REGLERING AV POSTVERKSAMHET, POSTMARKNADEN OCH DEN POSTALA INFRASTRUKTUREN 1.1 Reglering av postverksamhet Postverkets ensamrätt till brevbefordran avskaffades den 1 januari 1993 och postområdet öppnades i dess helhet för flera postdistributörer. CityMail hade påbörjat verksamhet redan tidigare. Postverket ändrade verksamhetsform och verksamheten bedrivs sedan den 1 mars 1994 i ett av staten helägt bolag, Posten AB. Vid den sistnämnda tidpunkten infördes även en ny reglering av postverksamheten i landet, postlagen (1993:1684). Dåvarande Telestyrelsen utsågs att utöva tillsyn över efterlevnaden av vissa bestämmelser i postlagen och av de föreskrifter som lämnats med stöd av lagen. Postlagen ändrades den 1 januari 1997 och det krävs därefter tillstånd för att få bedriva postverksamhet. Tillstånds- och tillsynsmyndighet är PTS. Regeringen har föreslagit ytterligare ändringar av postlagen i promemorian Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet, Ds 1997:58. Promemorian har remissbehandlats och regeringen har härefter i proposition till Riksdagen lämnat förslag till lagändringar, se prop 1997/98:127, Statens ansvar på postområdet. De föreslagna lagändringarna, vilka inte berör de aktuella infrastrukturfrågorna, föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. 1.2 Postmarknaden Den svenska postmarknaden karaktäriserades ända fram till år 1991 av att dåvarande Postverket var den enda postoperatören. Vid den tidpunkten startade CityMail 15

AB sin verksamhet med utdelning i Stockholmsområdet. Affärsidén är att dela ut företagens försorterade storsändningar som inte kräver övernattbefordran. CityMail försattes på ansökan av den dåvarande majoritetsägaren Posten i konkurs i december 1995 men rörelsen drevs vidare och köptes sedermera av de tidigare minoritetsägarna. Med hjälp av nytt kapital från såväl svenska som utländska investerare har CityMail Sweden AB kunnat expandera och är numera etablerat även i Göteborg och Malmö. Företaget täcker därmed c:a 30 % av landets hushåll med utdelning av s.k. industriell post. Den 1 mars 1997 genomfördes en genomgripande portoomläggning som av Posten motiverades med att priserna för de olika tjänsterna bättre skulle svara mot företagets kostnader för att utföra respektive tjänst. Omläggningen innebar i korthet att normalportot för enstycksförsändelser höjdes från 3,85 kronor till 5,00 kronor med möjlighet till rabatter under vissa villkor, medan priset på lokalt eller regionalt inlämnade storsändningar sänktes. Portoomläggningen torde ha bidragit till att många nya operatörer fick fotfäste på marknaden under 1997. Vid utgången av år 1996 fanns det sammanlagt tolv företag som anmält till PTS att de bedrev postverksamhet. Ett av dem var SDR-Gruppen AB vilket är ett direktreklamföretag som också, sedan 1994, delar ut adresserade försändelser. Den 1 januari 1997 trädde ändringar i postlagen ikraft som innebar att det tidigare anmälningsplikten ersattes med ett tillståndsförfarande. De postbefordringsföretag som tillkommit under 1996-97 är i huvudsak fåmansföretag som åtar sig att lokalt samla in post från företag, organisationer och myndigheter, men också i många fall från egna brevlådor för att dela ut den på orten. Det finns exempel på operatörer på närbelägna orter som samarbetar och därigenom täcker ett större utdelningsområde. Några av de nytillkomna företagen är förhållandevis större såsom direktreklamföretag och tidningsdistributörer som också befordrar brev. Volymerna brev som var och ett av de nya företagen hanterar uppgår till mellan 150-5 000 brev per dag. Vissa av de nya operatörerna har uppnått stora andelar på sina lokala och, i något fall, regionala marknader. Lokalbreven utgör emellertid endast 15 % av den totala brevmängden och de c:a 70 verksamma lokalpost-operatörerna beräknas tillsammans ha mindre än 0,5 % av brevmarknaden. CityMail hade 1997 omkring 3,5 % och Posten således över 95 % av den totala brevmarknaden. 1.3 Postal infrastruktur Med postal infrastruktur brukar avses de system och anordningar som behövs för att postbefordringen i samhället skall kunna fungera effektivt och tillförlitligt. De krav som brukar anges för att en nyttighet skall anses utgöra postal infrastruktur är bl.a. att praktiska skäl skall tala för att en enda anordning utnyttjas av alla postoperatörer och att det därtill är samhällsekonomiskt riktigt att så sker. De anordningar som främst brukar nämnas är postnummersystemet, eftersändning av post och adressändringar, samt postboxar. 16

Regeringen uttalade i prop 1993/94:38, Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket m.m., s. 114, att vissa frågor som hänger samman med den praktiska posthanteringen förtjänar att uppmärksammas av tillsynsmyndigheten mot bakgrund av statens strävan att det skall råda konkurrensneutralitet på marknaden. Regeringen uttalade att den ville avvakta den praktiska utvecklingen innan slutlig ställning togs. Såsom exempel nämndes frågor om postboxar och eftersändning. Angående postnummersystemet uttalade regeringen i den nämnda propositionen, sid 147, att postbefordringsföretagens intressen bäst tillgodosågs genom att det statliga postbolaget övertog förvaltningen av postnummersystemet. En fastlagd informationsskyldighet för Posten skulle tillgodose såväl övriga postoperatörer som andra intressenter i samhället. Regeringen framhöll även att ekonomiska aspekter låg bakom ställningstagandet att låta Posten förvalta postnummersystemet - de stora produktionskostnaderna för systemet kunde vid denna tidpunkt inte läggas på tillståndsmyndigheten. Det skall också uppmärksammas att Riksdagens trafikutskott uttalat, (1996/97:TU3), att det är av betydelse med en konkurrensneutral tillgång till olika infrastrukturella tjänster för att uppnå väl fungerande post- och telemarknader. Utskottet förutsatte att regeringen noga följer dessa frågor. 2. POSTNUMMERSYSTEMET 2.1 Bakgrund och funktion Postnummersystemet inrättades år 1968 av dåvarande Postverket i syfte att effektivisera postsorteringen och distributionen av postförsändelser i Sverige. Postnummersystemet är således ursprungligen inrättat för att underlätta produktionen av de postbefordringstjänster som tillhandahölls av Postverket. Postnummersystemet har undergått en betydande utveckling under åren. Sverige är för närvarande indelat i 86 postnummerområden. Ett postnummerområde består av en eller flera kommuner. Postnummerområdenas geografiska omfattning överensstämmer inte alltid med kommungränserna. Postnummerområdena är numrerade från 10 till 98, av vilka storstockholmsområdet ianspråktagit nummer 10-19. I övrigt löper nummerserien från söder till norr, varvid nummer 20 tagits i anspråk för Malmö. Även de 18 största orterna i Sverige (förutom Stockholm, Göteborg och Malmö) utgör egna postnummerområden, och kan således identifieras med endast de två första siffrorna i postnumret. Ett postnummer består av ett femsiffrigt nummer. Enligt vad som sagts ovan kan de största orterna i Sverige identifieras med stöd av två siffror. Större orter med mellan 1 500 och 20 000 hushåll kallas trepositionsorter och kan följdriktigt identifieras med stöd av de tre första siffrorna i postnumret. Orter med mindre än 1 500 hushåll kan identifieras först med hjälp av alla fem siffrorna i ett postnummer, s.k. fempositionsorter. 17

Postnummer finns också för boxpost och för fingerad boxpost (posten körs ut till mottagaren som har en boxadress men inte någon box i boxanläggningen). Slutligen kan postnummer tilldelas storkunder, dvs. kunder till vilka anländer en betydande mängd försändelser dagligen (minst 600 försändelser per dag). Posten för det så kallade Basregistret över postadresser. Basregistret innehåller inte några personuppgifter. En postadress utgörs av en kombination av en utdelningsadress och en ortsadress. Med utdelningsadress förstås den del av adressen som utgörs av gatunamn, box, väg, by eller liknande. Med ortsadress avses postnummer och postortsnamn. Inte något av dessa begrepp, postadress, utdelningsadress eller ortsadress är författningsreglerat. Inte heller för begreppet adress finns någon legaldefinition, (jfr dock vad som sägs nedan om standarder för adresser). Postnumret har kommit att erhålla en central betydelse för alla medborgares uppfattning om vad som är en korrekt postadress och för rikets administrativa indelning. Att endast tillhandahålla en adress bestående av utdelningsadress och orts-namn ter sig mindre meningsfullt i dagens samhälle och försändelser som sänds med en så bristfälligt bestämd adressat kommer att fördröjas avsevärt i posthanteringen oavsett vem som svarar för befordringstjänsten. Likaså kommer en adressuppgift utan postnummerbestämning i ett datoriserat adressregister att betraktas som ofullständig och inte kunna leda till den höga precision som krävs vid bestämmandet av adressatens mottagningsadress i det moderna samhället. Posten definierar och bestämmer således ensamt med stöd av postnummersystemet vad som är en postadress. Postens åtaganden gentemot staten såsom ägare till Posten framgår av ett avtal för år 1997 (förlängt till den 30 juni 1998) och där det i punkten 6 anges att Posten före beslut om väsentliga ändringar i postnummersystemet skall samråda med olika intressenter och i god tid före genomförandet informera om ändringarna. Det samarbete som förekommer med andra intressenter beskrivs nedan. Postnummersystemet har sedan det infördes kommit att få stor betydelse även för andra ändamål än postoperatörernas postbefordran. Systemet är viktigt för vissa myndigheter och organisationer som arbetar med och har ansvar för frågor med anknytning till adresser. Postnumret är således betydelsefullt som del av adresser vilka fastställs för delvis andra ändamål än postbefordran. Myndigheter och organisationer som har ett stort intresse av postnummer såsom en del av en adress är Riksskatteverket som ansvarar för folkbokföringen, Lantmäteriverket som svarar för fastighetsdatasystemet, Statistiska centralbyrån som svarar för befolkningsstatistik och Svenska Kommunförbundet som centralt förbund för landets kommuner vilka ansvarar för orts- och gatubeteckningar m.m. Statens person- och adressregisternämnd, registeransvarig myndighet för SPAR-registret, vilket inrättats för att tillhandahålla allmänheten vissa uppgifter från främst folkbokföringen för registeruppdatering, är beroende av postnummerförändringar såsom en del av de adresser vilka tillhandahålls. Sema Group Info Data AB ansvarar för drift och marknadsföring av SPAR-registret. 2.2 Postnummersystemets betydelse 18

2.2.1 Posten Som framgått har Posten (tidigare Postverket), i egen regi och för postala ändamål, inrättat, utvecklat och använt postnummersystemet. Processen har styrts av önskemål om att underlätta, effektivisera och rationalisera den egna postbefordringsverksamheten. Posten har strukturerat och dimensionerat sin utdelningsorganisation med utgångspunkt i hur postnummersystemet utformats och mot bakgrund av att Posten ensamt haft möjlighet att utveckla och ändra systemet. Posten har inrättat sina brevområden och paketområden, gjort regionindelning och planerat sitt riksnät med postnummersystemet som underlag. Investeringar i sorteringsterminaler och sorteringsmaskiner har gjorts med postnummersystemet som utgångspunkt. Posten är den enda postoperatör som av statsmakterna ålagts att upprätthålla en samhällsomfattande posttjänst innefattande daglig postservice med övernattbefordran över hela Sverige. Posten har till utredningen med stort eftertryck framhållit att postnummersystemet enligt Postens uppfattning inte utgör en postal infrastruktur utan enbart är en del av Postens produktionssystem. 2.2.2 Andra postoperatörer Andra postoperatörer än Posten har likartade intressen som Posten såvitt gäller postnumrets betydelse för en effektiv och säker postbefordring. Till skillnad från Posten har dock av naturliga skäl inte postnummersystemet i lika hög grad legat till grund för de olika företagens uppbyggnad, organisation och investeringar i maskiner och sorteringsterminaler. De övriga postoperatörerna erbjuder inte postbefordring som är rikstäckande och svarar inte heller för befordring av lika stora volymer osorterad post som Posten, med följden att några investeringar inte har gjorts i sorteringsmaskiner och/eller sorteringsterminaler. Det står dock klart att utan postnummersystemet skulle det inte vara möjligt att bedriva en effektiv postverksamhet för någon postoperatör. 2.2.3 En samhällelig infrastrukturell tillgång 2.2.3.1 Riksskatteverket Riksskatteverket (RSV) är ansvarig myndighet för folkbokföringen. Folkbokföringen kan sägas vara en benämning på det allmännas registrering av olika uppgifter om befolkningen, t ex identitet, bostad och civilstånd. Folkbokföringen utgör grund för flera av medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Både enskilda och myndigheter har i författning ålagts att underrätta folkbokföringsmyndigheterna om vissa förändringar av de registrerade uppgifterna, t.ex. flyttanmälningar och anmälan om dödsfall m.m. Folkbokföringsmyndigheter är de lokala skattekontoren och vid varje sådant kontor förs ett lokalt folkbokföringsregister. Ett centralt referensregister, med samtliga skattemyndigheter som registeransvariga, förs vid sidan av de lokala folkbokföringsregistren. Referensregistret används bl.a. till att åsätta medborgarna personnummer. För att nå folkbokföringens mål - att tillhandahålla fullständig och korrekt information om befolkningen med god tillgänglighet för alla - krävs att uppgifterna sprids. För detta 19

ändamål förs inom ramen för folkbokföringen ett aviseringsregister med syfte att svara för avisering av de uppgifter som återfinns inom folkbokföringen. Aviseringsregistret innehåller uppgifter om alla som är eller har varit folkbokförda i Sverige eller som annars tilldelats personnummer. RSV är registeransvarig myndighet för aviseringsregistret. Det är i huvudsak den offentliga förvaltningen som kan erhålla uppgifter ur aviseringsregistret. En av de uppgifter som skall registreras i ett folkbokföringsregister, (lokalt folkbokföringsregister, referensregistret eller aviseringsregistret) är den folkbokförde personens adress. Som anförts ovan saknas legaldefinition till vad som avses med adress. De adresser som registreras i folkbokföringen betecknas folkbokföringsadresser. Folkbokföringsadressen utgörs normalt av gatuadressen till folkbokföringsfastigheten eller motsvarande. Vidare förekommer att den folkbokförde önskar sin post till annan adress än bostaden och då registreras även en post-adress. De adresser som registreras i de olika folkbokföringsregistren innehåller postnummer. Postnummer har ingått som en naturlig del av den adress som registreras i folkbokföringsregistren utan att något formellt beslut härom har fattats. Då de uppgifter som återfinns i folkbokföringen ligger till grund för huvuddelen av all post som sänds i samhället har det inte ens ifrågasatts om uppgiften skall ingå i de adresser som registreras i folkbokföringsregistren. För folkbokföringens tekniska funktion har det saknat betydelse om postnummer registrerats eller inte. De uppgifter om adresser som registreras i folkbokföringsregistren kommer ursprungligen in till myndigheten i samband med ett barns födelse. Uppgiften kommer från den inrättning (sjukhus) där födseln ägt rum eller från vårdnadshavare, vilka har lagstadgad anmälningsskyldighet. Den enskilde själv har lagstadgad anmälningsskyldighet om han flyttar. Flyttning skall anmälas till skattemyndigheten eller till postbefordringföretag eller försäkringskassa. I praktiken får folkbokföringen kännedom om huvuddelen av alla adressbyten som sker på grund av flyttning genom anmälan från den enskilde. En anmälningsblankett tillhandahålls den enskilde antingen via postkontor eller när denne till bolaget Svensk Adressändring AB, SvAAB, anmäler adressändring för att få sin post eftersänd i samband med flyttning. Förfarandet beskrivs närmare nedan. Oavsett från vilken källa folkbokföringen erhåller uppgifterna, gäller att alla adresser innehåller postnummer. Enligt riksdagsbeslut år 1995 skall ett lägenhetsregister inrättas. Detta register skall tillsammans med utökade adresser i folkbokföringen, utgöra grund för de framtida folkoch bostadsräkningarna vilka tidigare skett manuellt med hjälp av enkäter. Avsikten är att erforderliga uppgifter för folk- och bostadsräkningar i framtiden skall kunna tas fram ur registren när detta behövs. En första registerbaserad folk- och bostadsräkning skall enligt riksdagens intentioner äga rum år 2001. För folkbokföringens del medför kravet på registerbaserade folk- och bostadsräkningar att folkbokföringsregistren måste tillföras utökade adressuppgifter. Dessa uppgifter skall inhämtas från lägenhetsregistret, se nedan under Lantmäteriverket. 2.2.3.2 Statens Person- och adressregisternämnd 20

Det statliga person- och adressregistret - SPAR-registret - förs delvis med samma ändamål som aviseringsregistret, nämligen att sprida korrekta uppgifter ur främst folkbokföringen, men har dels en annan avnämargrupp, allmänheten och dels en annan finansieringsmodell. Folkbokföringen finansieras över statsbudgeten och SPAR erhåller sin finansiering genom försäljning av uppgifterna. Registeransvarig myndighet är Statens Person- och Adressregisternämnd. De adressuppgifter som återfinns i SPAR-registret inhämtas från aviseringsregistret och innehåller således postnummer. 2.2.3.3 Lantmäteriverket Lantmäteriverket, ansvarar för fastighetsdatasystemet. Fastighetsdatasystemet består av flera delregister och innehåller en stor mängd information om fastigheter, byggnadsinformation, taxeringsuppgifter, ägarförhållanden, inteckningar, planförhållanden m.m. Fastighetsdatasystemets två huvudregister utgörs av fastighetsregistret och inskrivningsregistret. Fastigheternas beteckning är det huvudsakliga identitetsbegreppet. Såsom underregister till fastighetsregistret återfinns flera delregister, varav bl.a. ett adressregister. Adressregistret förs i huvudsak för att fastställa belägenhetsadresser, dvs. adresser som är bestämda utifrån kriterier som anger var en viss plats är geografiskt belägen. De adresser som återfinns i registret är inte fastställda i syftet att underlätta utdelning och mottagande av post, även om adresserna i de flesta fall sammanfaller med Postens basregister. Adressregistret innehåller endast adresser till fastigheter och byggnader och inte några personuppgifter. Lantmäteriverket har föreslagits bli ansvarig myndighet för lägenhetsregistret. Lägenhetsregistret skall enligt riksdagsbeslut år 1995, tillsammans med utökade adresser i folkbokföringen, utgöra grund för de framtida registerbaserade folk- och bostadsräkningarna. Lägenhetsregistret bygger på att fastställda adresser inte endast finns till fastigheter, utan även till alla bostadsentréer. Adresserna skall kunna kopplas till viss byggnad och därigenom erhålla en geografisk bestämning. Regeringen har i förordning (1996:435) beslutat att såsom en av flera identifikationsuppgifter för de lägenheter som skall registreras, skall ingå postnummer och postort. Lantmäteriverket har den 1 februari 1996 erhållit regeringens uppdrag att tillsammans med RSV och Statistiska centralbyrån genomföra viss provverksamhet avseende insamling av uppgifter till ett lägenhetsregister. Provverksamhet har utförts i Gävle och i Högalids församling i Stockholm. Erfarenheterna från provverksamheten redovisas nedan. 2.2.3.4 Kommunerna Det åligger kommunerna enligt 5 lag (1995:1537) om lägenhetsregister att fastställa adresser (och lägenhetsbeteckning om flera lägenheter finns på samma adress) för alla bostadslägenheter som skall ingå i lägenhetsregistret. Kommunerna är alltså skyldiga att fastställa belägenhetsadresser, vilka sedermera enligt ovan nämnda förordning skall preciseras ytterligare med postnummer och postort. Även innan lagen om lägenhetsregister infördes har kommunerna haft ett ansvar för bestämmande av adresser dock att 21

detta varit oreglerat. Ett samarbete mellan Posten och Svenska Kommunförbundet gällande adressbestämning har inletts under 1990-talet och bl.a. resulterat i avtal mellan parterna. Avtalet och dess funktion beskrivs nedan. 22

2.2.3.5 Övriga intressenter Postnummersystemet är i sig en informationsbärare som används på flera håll i samhället för olika ändamål vilka inte nödvändigtvis har samband med postbefordring eller folkbokföring. Ett postnummerområde (för närvarande 86 st, se ovan) motsvarar en geografiskt bestämd och avgränsad yta som i många stycken tycks utgöra en tilltalande indelning av riket. Den indelning av landet som kan göras med hjälp av postnummerområden utgör stöd för många intressenter, bl.a. för näringslivet och för skiftande ändamål. Till exempel används postnummerområdena som utgångspunkt för försäkringsbolagens riskklassificeringar för olika försäkringsprodukter. Ett annat sätt att använda postnummerområdena är att låta dessa utgöra underlag för indelning av områden inför utsändande av reklamförsändelser. Vidare kan nämnas att postnummersystemet ofta ligger till grund för företagens distriktsindelning i deras interna organisationsplaner. Näringslivets användning av postnummersystemet medför att varje förändring i systemet får följder långt utanför de områden som hittills beskrivits, och att ändringar i systemet kan få stora ekonomiska effekter för såväl företagen själva som för deras kunder (som t ex kan få sina försäkringspremier förändrade). 2.2.3.6 Svensk standard för adresser SIS, Standardiseringen i Sverige, är huvudorganisation för utarbetande av svenska standarder och medlem i de internationella standardiseringsorganen ISO, (International Organization for Standadization) och CEN, (Comité Européen de Normalisation). Utarbetande av svensk standard och deltagande i internationellt standardiseringsarbete sker genom de svenska standardiseringsorganen som auktoriseras av SIS. Allmänna standardiseringsgruppen, STG är ett av åtta standardiseringsorgan i Sverige och har låtit utarbeta svenska standarder för postala adresser, (svensk standard SS 61 34 01) och för belägenhetsadresser (beräknas fastställas 1998-03-18). I den svenska standarden för postala adresser ingår postnummer. Några närmare definitioner av postnummer och hur sådana fastställs ingår inte i standarden. I den svenska standarden för belägenhetsadresser ingår inte postnummer. 2.2.3.7 Basadressregister Lantmäteriverket (dåvarande Centralnämnden för fastighetsdata), Svenska Kommunförbundet, Riksskatteverket och Posten har i ett gemensamt projekt gjort en översyn av flödet av adressinformation, vilken redovisats i en promemoria med detta namn. Därefter har samarbetsparterna gått vidare i ett projekt för att få fram ett gemensamt underlag om realisering av ett basregister för adresser. En rapport betecknad Basregister över adresser och flödet av adressinformation har presenterats 1995-06-01. I rapporten framläggs förslag om att ett basadressregister skall läggas upp inom ramen för fastighetsdatasystemet vilket förs av Lantmäteriverket. Arbetet har lett till att ett projekt skapats för komplettering och ombyggnad av det befintliga adressregistret inom fastighetsdatasystemet. Enligt det förslag som för närvarande övervägs skall registret vara färdigt att använda år 2001. 23

I Basadressregistret skall ingå postnummer. De olika intressenterna skall medverka vid uppläggning och à jourhållning av registret. T.ex. har fastlagts att Posten skall svara för att postnummer tillförs Basadressregistret. 2.3 De olika intressenternas inställning till postnummersystemet och dess förvaltning 2.3.1 Posten Posten har i remissyttrande över departementspromemorian Statens ansvar på Postoch betaltjänstområdet, Ds 1997:58, anfört att de system som nu är föremål för utredning, postnummersystemet och systemen för eftersändning och adress-ändring, inte bara förvaltas av Posten. Posten äger systemen och har utvecklat dem för sina egna behov under lång tid. I en bilaga till remissvaret har affärsområdet Brev inom Posten närmare utvecklat Postens inställning gällande infrastrukturfrågorna. Därvid har gjorts gällande att några diskussioner inte förs med andra postoperatörer och att det heller inte framkommit någon kritik från andra operatörer än CityMail mot Postens sätt att hantera infrastrukturfrågorna. Avseende postnummersystemet framhålls att systemet är utvecklat av Posten för att tillgodose Postens behov. Systemet är av avgörande betydelse för att Posten skall kunna upprätthålla en hög servicekvalitet och en hög effektivitet. Postnummersystemet utgör basen för val av produktionsprocesser, sorteringsmaskiner m.m. Det framhålls särskilt att om andra intressen än postala skulle komma att påverka logiken i systemet skulle andelen maskinsorterad post riskera att sjunka med kostnadsökningar och kvalitetsförsämringar som följd. Posten anser det inte vara möjligt att överlåta administration och utvecklingsansvar för systemet till någon annan - myndighet eller organisation. Posten är den enda postoperatören som ålagts krav från statsmakterna om en samhällsomfattande postservice och har mot denna bakgrund ett större behov av postnummersystemet än andra intressenter. Det finns en risk att samhällsmålen inte kan nås om inte Posten disponerar systemet i egen regi. Posten har i samband med utredningsarbetet närmare utvecklat sin inställning i frågan om postnummersystemets förvaltning och anfört att systemet inte i första hand är att betrakta såsom en del av infrastrukturen på post- och informationsmarknaden utan som ett produktionssystem för Posten. Produktionssystemet inrättades i Posten våren 1968 för att skapa en rationell och effektiv posthantering, höja kvaliteten i postbefordringsverksamheten, skapa enhetlighet i Postens tjänsteproduktion och minska personalkostnaderna. Postens bedömning är att utvecklingskostnaderna för postnummersystemet uppgår till ca en miljard kronor. Förvaltningen av systemet och utgivningen av postnummerkatalogen beräknas kosta ca femtio miljoner kr per år. Den sistnämnda siffran är dock i huvudsak hänförlig till utgivning av postnummerkatalogen i tryckt form och det osäkert om sådan tryckning framdeles är erforderlig. Posten har vidare framhållit investeringar i produktionsanläggningar uppgående till två miljarder kronor och att dessa gjorts med 24

beaktande av postnummersystemet som utgör grunden för hela Postens produktionssystem. Posten säger sig ha respekt för att postnummersystemet kommit att användas på många håll i samhället för andra syften än befordran av försändelser, såsom t ex distriktsindelningsunderlag i företagen, beståndsdel i statliga register mm, men anser inte att produktionssystemet endast på denna grund kan överlämnas för förvaltning i annan regi. Posten är däremot beredd att tillmötesgå andra intressenters önskemål om påverkan på postnummersystemet under förutsättning att det ändå fyller sitt syfte för Postens tjänsteproduktion. Posten önskar också kompensation för det merarbete som andra intressenters önskemål kan komma att medföra. Enligt Postens uppfattning har andra intressenter inkommit med synpunkter på Postens förvaltning och hantering av postnummersystemet vid i huvudsak två tillfällen, dels efter den 1 juni 1992 då skatteförvaltningen övertog ansvaret för folkbokföringen från Pastorsämbetena, dels i samband med den försöksverksamhet som år 1997 genomförts inför de framtida registerbaserade folk- och bostadsräkningarna. Den kritik som riktats mot postnummersystemet i samband med redovisningen av provverksamheten inför en registerbaserad folkbokföring, bör enligt Posten tolkas i ljuset av att verksamheten varit just provverksamhet. Avsikten har varit att identifiera eventuella brister inför uppbyggnaden av lägenhetsregistret som i sin tur skall ligga till grund för mer detaljerade uppgifter i folkbokföringen. De brister som påtalats kan korrigeras och bör enligt Posten inte ligga till grund för att frånhända Posten förvaltningen av postnummersystemet. Angående den kritik som riktats mot Posten för det sätt på vilket ändringar i postnummersystemet initierats och genomförts under senare år hänvisar Posten till de nya rutiner som inrättats gällande större ändringar av postnummer. De nya rutinerna har lett till att några ändringar över huvud taget inte kommer att genomföras år 1998. De nya rutiner som införts trädde i kraft den 1 juli 1997. Beslut om ändring av postnummer fattas numera av chefen för staben, Postens affärsområde Brev. De önskemål om förändringar som framställs från de olika postregionerna skall åtföljas av en orsaksoch konsekvensbeskrivning med åtföljande kalkyl över vad som skall uppnås. I analysen måste ingå redovisning av ett nollalternativ och en lösning med postnummerändring. Konsekvensbeskrivningen skall göras med beaktande av Postens mål: nöjd kund, lönsamhet och personaltrivsel. Avseende det kundrelaterade målet har Posten beslutat att det numera även skall tagas större hänsyn till den kund som avsänder post, den betalande kunden (adress-registerhållaren), och inte endast till mottagarna av post. Varje postnummerändring beräknas av Posten kosta en privatperson ca femhundra kronor och ett företag upp till sex tusen kronor. Beträffande de önskemål från övriga postoperatörer vilka framkommit under utredningen om tillgång till postnummerserier för tillhandahållande av unika postadresser till egna boxkunder, har Posten anfört att frågeställningen är ny och att någon framställning om tilldelning av postnummer inte inkommit till Posten. Om en sådan fråga inkommer avser Posten att pröva den förutsättningslöst. 25

Posten har gjort gällande att postnummersystemet sannolikt är skyddat av upphovsrätt enligt lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Vidare har angivits att om postnummersystemet avhänds Posten så ger detta upphov till ekonomiska och/eller skattemässiga konsekvenser för Posten och staten. Posten har hänvisat till prop 1993/94:38, Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m., där regeringens slutsats (vilken senare fastställdes av riksdagen) var att postbefordringsföretagens intressen bäst tillgodosågs om det statliga postbolaget övertog förvaltningen av postnummersystemet i samband med att Posten ombildades till bolag. Posten hänvisar också till det avtal i vilket staten överlät inkråmet i Postverket till Posten AB och i vilket inte framgår annat än att Posten skulle äga postnummersystemet även framdeles. Posten har slutligen anfört att för det fall utredningen överväger ett förslag enligt vilket förvaltningen av postnummersystemet flyttas från Posten till annan, måste utredningen låta verkställa en konsekvensanalys av förslaget för att klargöra vilka följder förslaget får för Posten. Posten har betonat att det inte är acceptabelt att beslutanderätten över postnummersystemet överförs till annan och menar att ett sådant beslut skulle medföra att Posten omedelbart kommer att utreda och införa ett alternativt produktionssystem som är oberoende av postnummersystemet vilket således skulle komma att överges. 2.3.2 CityMail CityMail har anfört att bolaget såsom postoperatör bedömer att postnummersystemet utgör en grundläggande förutsättning för effektiv och säker posthantering. CityMail är beroende av att alla ändringar i postnummersystemet snabbt kommer bolaget tillhanda för att postbefordringstjänsterna skall kunna utföras effektivt. Enligt CityMails uppfattning är det inte endast Posten som har behov av postnummersystemet direkt i sin produktionsprocess t ex i sorteringsterminaler. CityMail distribuerar betydande mängder post vilken är datorsorterad inför befordringen. De datorprogram som styr sorteringsarbetet är uppbyggda med postnummersystemets logik som grund. CityMail har vidare uppgivit att det är av stor vikt att alla postoperatörer erhåller möjlighet att erbjuda kunderna (främst företag) möjlighet att erhålla en boxadress. För detta ändamål krävs att boxen kan tilldelas ett unikt postnummer så att adressen blir komplett. Denna möjlighet saknas idag för andra postoperatörer än Posten. CityMail har tidigare bl.a. i samband med postlagens införande anfört att bolaget kunnat acceptera att postnummersystemet förvaltas av Posten. CityMails erfarenheter är dock att stora problem förevarit i samband med förändringar i postnummersystemet. Den informations- och samrådsplikt som Posten har enligt avtalet med staten har enligt CityMails uppfattning inte fullgjorts. Postnummerändringarna har kommit till allmän kännedom alltför sent med stora kvalitetsstörningar i postbefordringen som följd. Av detta skäl anser CityMail att postnummersystemet bör förvaltas av annan än Posten. 26