pelle molinsällskapet 2009-2010
Ärade medlemmar! Att vara ordförande i ett litterärt sällskap som vårt innebär spännande utmaningar och har varit mycket berikande för mig. Helt fantastiskt. Att då för ett tredje verksamhetsår bli omvald tar jag som en stor uppskattning inte bara för mig personligen utan för hela styrelsen som hela tiden visat prov på god samarbetsvilja och kreativitet. Vår ekonomi förbättras stadigt liksom medlemsantalet som vi under kommande verksamhetsår skall försöka få att överstiga 100. Kulturpriset Pelle Molins Minne har sponsrats av flera generösa givare men ännu behövs stora tillskott för att vi om möjligt nästa år skall kunna utse den första pristagaren. Årets höjdpunkt Talet vid stenen som nu sällskapet ensamt svarar för hade i år en jämtländsk talare som gav uttryck för att maten, vår dagliga föda också är en nog så viktig kulturyttring. Liv Ekerwald heter hon och är dotter till en tidigare talare nämligen Carl-Göran Ekerwald. Liv arbetar med mathantverk inom Eldrimner. Hon hävdade i sitt tal betydelsen av goda råvaror, skonsam och småskalig livsmedelsförädling och inte minst smakens betydelse i frånvaro av livsmedelstillsatser. Hennes tal återges i sin helhet i detta utskick. Tillsammans med fjolårets talare innebär detta att Talet vid stenen får en inriktning som kan sägas vara mindre tillbakablickande och att devisen Kulturkamp i Norr på så sätt får en aktualiserande innebörd. Det är för mig själv som kulturarbetare enormt glädjande. Positivt är också att samarbete med Pelle Molinselskapet i Bodö i Norge utvecklas. Att eldsjälen Mariann Hedman utsetts till deras första hedersmedlem är välförtjänt och vi påminns nu om att det en gång i tiden var Marianns man, Börje som tog initiativet till Talet och är det inte rörande att den pensionerade kirurgen Rolf Aune har komponerat en speciell fanfar till Pelles ära som han f.f.g. själv framförde på trumpet när man däruppe den 26 april högtidlighöll PM bortgång. Att vi nu också har en alldeles egen hemsida måste nämnas varom Du kan läsa mer om på sidan sju. Som tidigare år återkommer jag till betydelsen av att ungdomen engageras i det lokala kulturarbetet och lockas till medlemskap och arbete i Pelle Molinsällskapet och att medlemmarna hör av sig till styrelsen med synpunkter om vad vi kan göra för kulturen i vår bygd och om vad som kan förbättras. Till sist önskar jag er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Cecilia Jakobsson Pelle Molinsällskapets medlemsutskick 2010 Redaktion och layout Björn Nässén ISBN 978-91-633-7466-1 Tryckt hos McBläck i Sollefteå 2010
Liv Ekerwald Talet vid stenen 2010 Jag heter Liv Ekerwald och kommer från Ås i Jämtland. Där har Lars och jag en gård, där vi odlar grönsaker. Dessutom arbetar jag med mathantverk på Eldrimner. Eldrimner är ett nationellt centrum för småskalig livsmedelsförädling, det vi kallar mathantverk. Jag har förmånen att få jobba regionalt i Jämtlands län. Vi kommer så småningom att få ett tvillingprojekt till Matskrået, som vårt projekt heter, här i Västernorrland. Det känns väldigt roligt. Då jag blev vidtalad av Mariann Hedman att komma hit och prata vid Pelle Molinstenen så kändes det väldigt stort men jag kunde inte direkt komma på vem Pelle Molin var. Det lät bekant, men hade jag läst hans böcker? Det är möjligt jag gjorde som ung flicka, för då jag läste allt. Min pappa, Carl-Göran Ekerwald, som för övrigt höll sitt tal här vid stenen i början av 1990-talet, brukade göra listor på böcker som vi skulle läsa, så det är möjligt att Pelle Molins böcker fanns med där. Dessutom får vi i pappas omgivning en portion av olika personer som han ska hålla föredrag om och härigenom kunde jag också känna igen honom. Jag har läst Pelle Molins Ådalens Poesi inför mitt tal idag. Den är ju fantastiskt, vilket språk! Jag blev helt såld på hans sätt att skriva och även konsten tyckte jag var fin. Nu är det ju svårt att se i en gammal bok hur fin konsten är, men de tavlor, som där var avfotograferade, var fina. Jag tycker att man förstår av texterna att han längtade hem till Ådalen. Men det är lite tragiskt att vi människor är som vi är. Då han kommer tillbaka från Stockholm och konstfack, hit upp till Ångermanland, så var han en annorlunda ung man som inte bondesamhället riktigt förstod att acceptera och uppskatta. Av det tror jag att han blev mindre kreativ än vad han skulle ha varit om han blivit uppskattad såsom han blev i Bodö där han presenterades som författaren och konstnären Pelle Molin. Det är svårt att bli uppskattad på sin hemort. Jag reagerar med att tänka att om vi människor skulle kunna möta alla andra på ett positivt sätt, då skulle vi växa som människor, vi skulle frigöra mer kreativitet och skapa ett bättre samhälle. Mariann ville att jag skulle anknyta till kamsen och kams är ju väldigt gott, men första gången jag åt det så tyckte jag inte om det. Då var det farmor som kommer från Säbrå utanför Härnösand som var barnvakt, eftersom mamma och pappa var i USA, som bjöd på kams. Vi barn, var fyra väluppfostrade syskon, som skulle uppskatta maten som farmor lagade, men kams var svårt. Vi satt där, försökte och försökte och vi lyckades faktiskt inte. Då var det roligt att se hur farmor reagerade, man kan ju tänka att hon skulle bli ledsen. Hon hade ansträngt sig och gjort kams på riktigt sätt och de här fyra ungarna uppskattade inte maten! Men hon tog och stekte pannkaka åt oss. Sen blev detta kams skämtet i vår familj som pågick i väldigt många år. Kams heter ju olika i olika delar av landet och görs på lite olika sätt. Här i Västernorrland har man odlat korn som spannmål och då är kornmjöl en självskriven ingrediens i en kams på 1800-talet. Fläsk fanns ju i de rikare familjerna men inte i de fattigare, där fick man klara sig utan fläsket i kamsen. Att koka kamsen i vassle var också någonting som de allra flesta bondgårdar kunde göra, eftersom man förutom sina kor nästan alltid hade några getter för att få till ost och mese. Jag har fått förklarat för mig att kams kokas i vassle men idag det är ju så roligt då man talar om en kulturell maträtt, då är det enbart rätt såsom min mamma gjorde idag träffade jag en kvinna som tyckte att det var helt fel. Man kokade inte kams i vassle utan man hällde vasslen i degen och så formade man till bullar och hon sa att de absolut skulle vara platta, helt platta. Variationen är stor och liknande mjölmat som man kokar upp i en vätska är pitepalt, kroppkakor, klimp eller som det heter i Italien malfatti. Då mjölrätten är genomkokt så flyter den upp på ytan och så fiskar man upp den och det oavsett om den är platt eller rund. Det här var fattigmansmat men också arbetarmat, man blir ju mätt och orkar arbeta många timmar på kams. Dessa rätter kallas i dag husmanskost, men har också förfinats och serveras på lyxigare restauranger.
Pelle Molin skriver om Jonas Lundmark, några av er har säkert läst den här historien, men för er som inte har läst den ska jag berätta lite kort. Jonas blir lämnad hemma som barnvakt för sina småsyskon då föräldrarna och storasyster ska gå på bröllop i grannbyn. Han är mäkta irriterad över detta för han vill vara med på bröllopet, så klart. Då han har lagt barnen så ger han sig iväg och springer över till grannbyn. Där hittar hans storasyster honom och hon ska inte skvallra att han kommit till bröllopet för styvmodern och fadern om han går hem och gör kams till henne. Då kan man förstå att det här är fattiga trakter eftersom hon är på bröllop och är så hungrig så hon längtar efter kams. Men grabben han springer hem och tänker göra kams, för det låter ju väldigt gott och hungrig är han också. Han har aldrig gjort kams själv men har sett styvmodern göra det. Hon brukar ta tråget och hälla på hälften med vatten och blanda ner kornmjöl till en deg som hon sedan gör bollar av och kokar i vatten, så mycket var han på det klara med. Men han hittar inte det lilla tråget och tar därför fram det stora tråget och det innebär att han häller halva det stora tråget med vatten och sen måste han fylla på med allt rågmjöl som huset förmår. Man kan förstå vad det kan betyda för en fattig familj. Sedan sätter han sig och gör kams. Jag skall läsa innantill för Pelle Molin fyller språket på ett så underbart sätt: Han gör släta, fina, vackra, han klappade kams så det sa smisk och smask. Han tänjde på dem om de blev för tjocka och han slet i dom om dom blev klibbiga, han smekte dem och gjorde dem vackra i fasonen. Helt vanlig kams alltså, men den här grabben njöt. Han får så mycket kams att grötgrytan inte räcker till. Då tar han, det han kallar för, sexkantgrytan och den är stor den! Så kokar han upp vatten, lägger i kamsen och när de flyter upp fångar han dem. Snart har han kams på stockbänken, på stolar, på hyllskänken, ja hela köket är fullt med formade kamsar som han njutit av att göra. Då han är klar börjar han äta. Åter är Pelle Molins språk så där underbart: Den första underbart härliga försvinner hastigt, den andra är präktig tar samma väg, den tredje var god den följde de förra efter, den fjärde medelmåttig men fick gå an, den femte en segäten best, samma smet och lika väl kokad och den sjätte omöjlig redan i mitten. Då hade han fått det vi kallar paltkoma och då gör han något väldigt generöst, han väcker sina syskon och låter dem få äta av kamsen. Så långt Pelle Molins bok som jag verkligen får lov att säga är rolig att läsa. Då man ska göra ost och koka mese börjar man med att syra mjölken så att ph t sjunker. Många gör egen syrakultur av filmjölk. Sedan värms mjölken upp och löpe tillsätts, då får man mjölken att tjockna. Därefter delar man ostmassan och ur ostbitarna rinner då vasslen och på så sätt särar man vasslen från ostmassan. Olika moment utförs vid olika temperaturer beroende på vilken ost man ska göra. Sedan tar man en duk och fångar upp ostmassan ur ystkaret och sätter den i en ostform. Man vänder på osten i ostformen med jämna mellanrum för att osten ska packas på ett fint sätt och så att mer vassle ska rinna av. Förr i världen så hamnade de här ostarna i en jordkällare och blev till källarlagrad ost. Några små mejerier har fortsatt denna tradition. En av dem är Sigrid Kuusiniemi som, tillsammans med sin man, har Stengärde Getgård. Efter att osten runnit av ett par dygn uppe i mejeriet så bär hon ner ostarna i jordkällaren. Där har hon trähyllor på vilka hon lägger ostarna och en duk eller ett nät för, så att flugorna inte kommer åt. Ostarna förvaras i första rummet i jordkällaren och i det andra rummet förvarar hon sina rotsaker. Ostarna får sedan ligga på hyllorna och hon går dit, i stort sett dagligen, för att vända och putsa dem och se till att de mår bra. Fram på ytan på ostarna växer så ett lager av grått, gult, rött, brunt och vitt mögel. Det bildas en helt fantastisk yta på en källarlagrad getost och efter ett par månader är det dags för fest, för då är osten färdig att äta. Sigrid Kuusiniemi kokar även mese på vasslen. Hon har faktiskt vunnit guld ett par gånger för sin mese i SM i mathantverk. När man skall koka vassle till mese.. (. det kanske sitter någon mejerist här som kan det här mycket bättre än jag det gör det visst inte då, nähä...) när hon ska koka mese så värmer hon upp vasslen, efter det ostmassan är upptagen, till 100. Vasslen är en gulaktig vätska som rinner som vatten. Då vasslen kommer upp till 80 frigörs något som man kallar vitmese, som på jämtska heter dravlen. Albumin är egentligen det rätta ordet. Italienarna kallar det för ricotta och då känner vi igen oss, även de som inte kan något om osttillverkning. Ricotta är verkligen gott och härligt att blanda med pasta och spenat. Den här ricottan, eller vitmesen, (det är bättre att använda det svenska ordet) kan man antingen ta upp ur vasslen och lägga i en hink och sedan vispa ner den när det är en timme kvar på mesekoket eller så slår man sönder vitmesen direkt och låter den koka med i mesen hela tiden, men då är det större risk att det bränner fast. Nu skall vasslen koka i 5-6 timmar. Den här processen var så krävande på ved att schweizarna förbjöds att koka mese på sin vassle för den tog för mycket ved från bergssluttningarna. Sådana problem har inte funnits här i Norrland. Mese kokar man som sagt 5-6 timmar och den sista
timmen måste man röra i mesegrytan hela tiden för att det inte skall bränna fast! En bränd mese är en osäljbar mese en icke bränd är en delikatess. Det är inte nog med att man rör den sista timmen utan efter att den kokats till rätt konsistens, ska den kallna och då ska man vara där och röra igen. Rör man inte tillräckligt mycket vid avsvalningen bildas sockerkristaller. Mesen blir sandig och en sandig mese är inte en fin mese, utan den skall vara slät. I de fattigaste hemmen som Pelle Molin beskriver var kamsen av kornmjöl och vatten som kokades i vatten. Men bland lantbrukarna kokade man kamsen i vassle. Har man mycket vassle så är det ju inte så konstigt, då får man en söt ton på kamsen. Den sötaktiga smaken kommer jag ihåg från farmors kams, men hon hade gjort en mesesås och inte kokat i vassle, för det hade hon inte tillgång till. Det här att ta sina rötters mat och göra till modern mat det är någonting som mathantverkare arbetar med. Många av er kommer säkert ihåg den välluktande getosten, som mest äldre män tyckte var fantastisk, som stängdes in i kylskåpet inte bara i en plastpåse utan även i en plastburk för att den inte skulle lukta så mycket. Den osten, hade på åttiotalet, en dalande inköpskurva men den dalande kurvan har nu vänt och den källarlagrade getosten är idag en hipp produkt. Det är en välsmakande Slowfood precidia produkt med en väldigt hög status. Getbönderna tog och plockade rätt på alla sina traditioner och försökte producera olika ostar för att kunna stå kvar vid sin produktion och inte lägga ner, då marknaden vek under slutet av 1980-talet. I Jämtland tog man till sin hjälp en fransk ystningsmästare, Michel Lepage. Han har sedan dess varit hit 3-4 veckor per år för att utbilda de jämtländska och svenska getbönderna till att göra ost av världsklass. Det har blivit mathantverk då det är som bäst. Idag gör getbönderna flyttost, Vit Caprin, camembert, blåmögelost, kittost, färskost. De har en betydligt bredare variation av produkter än vad man gjorde förr då det var källarlagrad getost med mese som var det huvudsakliga. Som en parentes till det här med getost och mese vill jag nämna att i Sverige har vi hamnat i den situationen att många av getbönderna faktiskt skaffar grisar som utfodras med överskottet av vassle. Vilket i och för sig ger ett gott kött i slutändan. I Norge ger man ostmassan till grisarna och så säljer man mesen. I Norge är mese, norska brunosten som de kallar den, mycket populärare än vad den vita getosten är. Visst är det intressant, det är ju inte så långt mellan oss och ändå har vi så olika traditioner. De här mathantverkarna som jobbar runtom i vårt land har enats kring en filosofi, en definition efter vilken man arbetar och den låter så här: Småskaligt mathantverk skapar unika produkter med smak, kvalitet och identitet som industrin inte kan ta fram. Det är en varsam förädling av i huvudsak lokala råvaror i liten skala och ofta knuten till gården. Detta ger hälsosamma produkter utan onödiga tillsatser som går att spåra till sitt ursprung. Kännetecknet för småskaligt mathantverk är att man arbetar med naturliga processer, där människan och handen är närvarande genom hela produktionskedjan. Småskaligt mathantverk lyfter fram och utvecklar traditionella produkter för konsumenten av idag. En stor mängd mathantverkare runt om i landet skapar utifrån denna definition förädlade produkter, de flesta brinner för sina produkter. Vi har haft åtta träffar kring meseproduktion i Jämtland. Då har ett antal getbönder träffats och pratat mese hela dagar och alla tycker att det är roligt. De har fokuserat helt på mesen och deras arbete har fått växa till någonting stort. Vi har gjort en kokbok med mese- och ricottarecept, det har arbetats fram ett utbildningsmaterial för att utbilda fler meseproducenter och de har gjort ett demonstrationsmaterial för de som vill koka mese inför kunder på torget eller på mässor. Om man håller på med en chokladpralin där man först plockar hallonen, hjortronen eller blåbären ute i skogen, för att sedan fylla en chokladform med en egen gjord fin mousse utav vilda bär, då får man en produkt som är alldeles unik. Ingen pralinmakares produkter är en annans lik och framförallt går de inte att ens jämföra med industriella praliner. Många mathantverkare satsar på att producera sina egna råvaror för att ha kontroll på kvalitén. Jag tänker särskilt på Kenneth Rehnsbo i Ytterån. Han är charkuterist och föder dessutom upp Highland Cattle och Linderödsgrisar. Linderödsgrisarna har han skaffat sig för att det
blir bättre korv om man har lite griskött i korven. Det är en utrotningshotad art som inte är lika stor och inte har samma tillväxt som vanliga industrigrisar. Highland Cattle betar runt gården. Om korna äter bara grovfoder så blir det en helt annan smak på köttet än om man, som inom industrijordbruket, utfodrar med en väldig mängd kraftfoder. Han kan alltså styra hur köttet smakar i korven via val av ras och foder. Djuren gör att han även får en större variation i sitt arbete, han behöver inte stå i charkuteriet hela tiden. Kenneth har byggt en vedeldad kåta där han röker korvarna och ett rum för torkning. När han skulle bygga sin rökkåta kunde han inte fråga industrins charkuterister hur han skulle bygga den, utan var tvungen att leta fram kunskap. Han fann en gammal man uppe i Jorm, som fortfarande rökte sin korv i kåta, som kunde berätta. Han var en av få jämtar som fortfarande höll på med detta. Sen fanns det bra kunskap hos samerna och i Norge där det fortfarande är vanligt med rökning i kåta. Det är gamla traditioner som man bygger sin korvrökning på, de plockar fram kunskaper om det gamla för att skapa nytt för kunden av idag. Det är inte nog med att han har djuren och att han gör korven själv utan dessutom säljer han den själv. Så får han den bästa lönsamheten. De flesta mathantverkarna gör likadant, det ger dem kontroll över hela kedjan och dessutom får de input från kunderna. De får till ett samtal med slutkonsumenten och det är få svenska bönder som har idag. Deras ansvar brukar ta slut när djuret går upp på slaktbilen eller mjölken lämnar gården. Sedan köper han senap från Albacken. Där har ett ungt par tagit över en senapsproduktion och de är galna nog att också vilja odla sin egen senap. Det är inte säkert att det går att odla senap i deras klimatzon, men de hoppas att det ska gå så att de kan få följa senapen ända från sådden hela vägen fram till den färdiga senapen i burk. En kvinnlig mathantverkare bakar tunnbrödet som Kenneth stoppar korven i. Här får vi en varmkorv av en helt annan kvalitet än den som vanligtvis säljs på marknader, det gäller såväl råvarorna, processerna som tillsatserna. Diskussionen om tillsatser är viktig. Den intensifierades av den hemlige kocken Mats Erik Nilsson för några år sedan. Han åt en glass som inte innehöll något av de råvaror som dess namn förespådde. Det var en pistageglass som aldrig varit i kontakt med pistagenötter. Tillsammans med en kompis började han att studera alla de olika tillsatserna som används inom industrin för att maten ska smaka något när processerna har tagit överhand. Min pappas kusin bakade tunnbröd med recept från sin mamma och hon blev känd hemma i Jämtland för sitt goda tunnbröd. Så bestämde de sig för att flytta till Stockholm där hon fortsatte att baka tunnbröd. Men tunnbrödet blev så populärt att hon blev tvungen att bygga ett större bageri där produktionen flöt på ett bättre sätt. Men då blev hon tvungen att ändra receptet för att få det att passa maskinerna. Det blev ett annat tunnbröd. Det är det som sker när man anpassar vår matkultur till maskinerna i stället för att det är våra smaklökar som styr vad maskinerna ska göra. Dessutom för att bättra på de maskinanpassade recepten och handelns struktur så tillsätter man ofta konserveringsmedel, smaktillsatser och färgämnen för att det ska se ut och smaka bättre. Det är faktiskt så att många av kunderna inte ens vet hur riktig saft kan smaka, utan tror att den smakar som BOB saft. Man hade en smak tävling mellan industrisaft och hemgjord saft i Stockholm och då vann industrisaften eftersom barnen, som smakade av saften, kände igen insdustrisaftsmaken men de hade aldrig smakat en hemlagad saft. Jag tycker att vi allihopa ska tänka efter vad maten egentligen smakar. Om vi låter smaken få vara vår drivkraft då vi äter, så kanske vi inte behöver äta så mycket, men äta så mycket bättre! Det är detta som mathantverkarna försöker jobba med. Att med smaken, äktheten, råvarorna, hantverket och bristen på tillsatser skapa mat som tillägnas våra smaklökar på ett riktigt bra sätt. Nu har Kenneth börjat göra färsk korv - en bratwursttyp som han står på torget och grillar. Till den har han en lingonketchup från Kretsloppshuset. Där har de kommit på att ketchup kan man göra på annat än tomater, man kan göra det på lingon och få en hotsås med rötter från Jämtland. Ja, det var mina tankar om Pelle Molin, kamsen och mathantverket. Tack för mig. (Applåder.) (från ljudupptagningen)
HEMSIDAN Pelle Molinsällskapet har under det senaste verksamhetsåret skapat en hemsida som hjälper sällskapet att synliggöra verksamheten på flera sätt. Hemsidan är en plats där Pelle Molinsällskapet först och främst vill berätta om Pelle Molins författarskap och konstnärskap. Mycket är redan skrivet om Pelle Molins liv och konstnärskap, men sällskapet har intentionen att bidra med en mer samlad plats av Pelle Molins liv och verksamheter. På hemsidan finns en förteckning över de flesta böcker av och med Pelle Molin och för-hoppningsvis kommer vi att kunna lägga ut ett flertal foton av Pelle Molins mest kända tavlor. En kort historik om Pelle Molin och en antavla i fyra generationer finns att läsa på hemsidan. Ett bildgalleri av gamla kort i form av ett bildspel finns också på hemsidan och i bloggen. Tanken och förhoppningen är att alla årsskrifter så småningom ska läggas ut på hemsidan liksom de årliga verksamhetsberättelelserna. Från hemsidan kan man klicka sig vidare till den mer tidsaktuella bloggen, där det är tänkt att aktuella nyheter, berättelser och övrig information om Pelle Molin och sällskapets verksamheter ska läggas ut. I bloggen får vem som helst skriva och komma med synpunkter genom att kommentera under varje inlägg. Sällskapet tar dessutom tacksamt emot artiklar och information inom ramen för Pelle Molinsällskapets intressen och vi lägger gärna ut Ditt eventuella material i bloggen! Kontakta i så fall någon ur styrelsen så hjälper vi till med det. Till sist finns en gästbok på hemsidan, som vi välkomnar alla att skriva i! Välkommen att besöka Pelle Molinsällskapets hemsida! Hemsidan: http://pellemolin.se/ Hemsidans blogg: http://pellemolin.se/blogg Anita Berglund Kulturpriset Pelle Molins Minne instiftades vid årsmötet den 8 juli 2009. Förhoppningsvis nästa år blir det möjligt att dela ut priset för första gången. Under förra verksamhetsåret kom nämligen in en del medel men mer behövs. Både företag och enskilda kan bidra och de som bidrar med minst 500 kronor får ett särskilt inplast bevis på sin generositet. Övriga får omnämnanden i utskicket under sponsorer. Kulturpriset Pelle Molins Minne skall enligt årsmötesbeslutet från 2009 tilldelas den som genom sin kulturella gärning givit gestalt åt livet i norr och människors villkor här! Du som vill stödja PM-priset kan sätta i Din summa på ett särskilt spärrat Securakonto, men kom ihåg att meddela kassören din insättning: Nordea Sekura 1447 14 597 59
Gör något annorlunda. Ge bort en studiecirkel i julklapp. Kontakta ditt lokala SV kontor. Sollefteå Kramfors Härnösand Sundsvall/Timrå 2008 KPMG AB, Sweden. 0620-128 20 0612-141 91 0611-194 44 060-12 19 80 Eller besök oss på webben: www.sv.se/vasternorrland NY UTÖKAD UPPLAGA Läs om unik helt ny metod för infärgning, karvsnittets historia teknik, verktyg o mönster. Läs Wille Sundqvist i Hemslöjden dec 2008 och Jane Fredlund i Antik & Auktion aug 2008.(rec) Beställ genom AdLibris,Bokus, SkaraSlöjddetaljer,bokhandeln eller direkt: particforlag@gmail.com ca pris 195 Vi tillför kraft till både dig och ditt företag Vi kan se till att du har alla fakta på bordet innan du fattar dina beslut. Och samtidigt avlasta dig så att du kan ägna dig åt det du är bäst på driva ditt företag. KPMG erbjuder tjänster inom revision, redovisning, skatt och rådgivning. Välkommen att kontakta oss på tel 0620-68 35 00 eller e-post solleftea@kpmg.se. kpmg.se
Verksamhetsberättelse Verksamhetsåret 2009-2010 har präglats av en expansiv utveckling. Medlemsantalet ökar stadigt och är nu uppe i 73 och målet är att det skall passera 100 under kommande verksamhetsår. Talet vid stenen 2009 med Ulrika Bodén från Nora som talare måste betraktas som en stor publik framgång och ett kulturellt genidrag i den meningen att hon på ett mycket uppskattat sätt berättade om sin egen kulturkamp för den Ångermanländska folkmusiken samtidigt som hon varvade sitt tal med ett flertal sånger ur sin repertoar. Cirka 80 besökande hade mött upp trots dåliga väderleksutsikter som dessbättre inte besannandes. Sällskapet är nu ensam arrangör av Talet vid stenen men har fått bidrag från Sollefteå kommun och Multråakademien för arrangemanget. Sällskapet hade också med stor tillhjälp av Ingrid Fagerström i Älvahuset ordnat med servering vilket storligen uppskattades. Instiftandet av kulturpriset Pelle Molins minne är en annan viktig händelse och styrelsen kan rapportera att tack vare generösa sponsorer har vi idag över 8.000 kronor på ett särskilt spärrat bankkonto. Arbetet med att öka fondens storlek kommer att intensifieras. Samarbetet med andra litterära sällskap i länet fortsätter och styrelsen avser att öka sina ansträngningar i detta avseende. I allt större utsträckning och i samarbete med bland andra Rotary, Vuxenskolan har flera styrelseledamöter och medlemmar hållit föredrag om Pelle Molin och hans kulturgärning. Samarbetsprojektet Tre Ångermanländska författare med Emil Hagström och Laura Fitinghoffsällskapen har rönt publika framgångar. Styrelsen har under året hållit 4 protokollförda sammanträden. Under året har Anita Berglund med den äran ansvarat för skapandet av en hemsida/blogg http://pellemolin.se som är placerad hos Webbhotellet WWW.demopolen.se. Viktigt att framhålla är också det mycket givande och alltmer utvecklade kontakterna med Pelle Molinsällskapet i Bodö och Norge. Särskilt intressant är norrmännens intresse av att placera en byst av Pelle Molin i deras planerade nybygge av ett kulturhus i Bodö. Mariann Hedman hjälper dem med att få en avgjutning av någon här befintlig. Arbetet med att göra filmerna Ådalens Poesi, Kams tokerier från Ådalen lättare tillgängliga för offentlig visning fortgår planenligt liksom arbetet kring breven och konstverken. Medlemsutskicket 2008-09 nådde medlemmarna strax för jul och har rönt stor uppskattning. Nytt var att årets upplaga innehöll annonser vars inkomster tillförts prisfonden. Styrelsen har slutligen tacksamt kunnat notera att Sollefteå kommun bekostar tre hänvisningsskyltar vid avfarterna i Tjäll för att visa vägen till Pelle Molinstenen. Sollefteå den 8 juli 2010 Cecilia Jakobsson Björn Nässén Isabella Josefsson Mariann Hedman Johan Ekman
PELLE MOLIN PÅ BIO Att boken Ådalens Poesi på sin tid var en storsäljare och översattes till flera andra språk berördes i vårt första medlemsutskick 2007-2008. När Ådalens Poesi kom ut i slutet på 1800-talet var väl vår värld mer verbal än visuell som den ju nu kan sägas ha blivit. Inte minst fotografin, spelfilmen, televisionen och datoriseringen har bidragit till detta. Icke desto mindre tilldrog sig Molins diktning så stort intresse att mer än trettio års efter hans död kom 1928 den första rullen Ådalens poesi och hans inte helt okända släkting regissören Lars Molin (brorsonson) har lämnat efter sig Kams och andra tokerier från Ådalen som spelades in 1985. Den absolut bästa spelfilmen är nog ändock filmatiseringen av Kärnfolk med filmtiteln Ådalens Poesi från 1948 i regi av Ivar Johansson. Inte minst rollistan borgar för det: Adolf Jahr, (Carl-Henrik) Kenne Fant, Naima Wifstrand, Wilma Malmlöf, Nine Christin Jönsson och Sten Lindgren med flera. Om diktarens ursprungliga berättelse och budskap lite förenklat kan tolkas som en tidstypisk moraliserande novell med en stark eller rent av överdriven tro på människans inneboende godhet och förmåga till kärlek till nästan, d.v.s. en klar och tydlig uppmaning till envars ansvar, att lyfta blicken i kamp mot fördomar och trångsyn för förståelse, vidsyn och samarbete i en uppriktig tro på att kärleken övervinner allt, ja då är filmen en fullträff och ingen vantolkning. Detta tillsammans med fint filmade naturscenerier, notfiske i strömmande vatten jämte rolltolkningarna med mera gör filmen synnerligen sevärd. Den sändes för några år sedan i SVT och om ni anstränger er lite för att få tag i en kopia i bekantskapskretsen kommer ni inte att bli besviken lovar Björn Nässén v i b e r ö r m ä n n i s k o r. v a r j e d a g.
www.studieframjandet.se Välkommen till gudstjänster och övriga evenemang i Ådals-Lidens, Junsele, Resele och Eds församlingar! Pelle Molin selskapet För info - se predikoturerna i Tidningen Ångermanland varje torsdag. Pastorsexpedition tel: 0622-100 21 i Bodø Nicke Sjödin ÅTABAK Nicke Sjödins alster och många andra titlar finner du i vår webbshop Besök vår webbshop Nicke Sjödin www.jengel.se Åtabak, Byssfolke och Nymoa är tre av Nickes alster Boende - Konferens - Fest Hotellet med de-stora möjligheterna Boende Konferens - Fest Boend Hotellet Vi erbjudermed boende i Hotellet de stora möjligheterna 30 rum, luftiga konfevi erbjuder boende i 30 rum, luftiga konrenslokaler ochoch mysig ferenslokaler mysig gillestuga för fest. gillestuga för fest. Bastu, biljard, luftgevär, Singstar och Buzz. Bastu, biljard, luftgevär, Singstar och Buzz. www.nipanhotellet.nu e-post: nipanhotellet@telia.com www.nipanhotellet.nu e-post: nipanhotellet@telia.com www.nipan
Rapport från våra vänner i Bodö Gode venner og vårt store forbilde i Sverige! Vi har hatt gleden av å utnevne deres utmerkede representant og ildsjel Marianne Hedman til vårt æresmedlem nr 1! Dette fordi hun med stor og brennende iver for saken jevnlig har oppildnet oss til o slå ring rundt vår venn Pelle Molin. Som leder i Bodø er jeg nesten daglig og ser til at alt er i orden på hans grav og Mariann påpekte at i et så vakkert område som Pelle Molins plass i Bodø burde man få fjernet en lite vakker elektrisk luftkabel som ødelegger for utsikten. Vi tok omgående opp saken med Bodøenergi, som nå har lovet å legge den i jorden. De sa seg straks enig med Mariann. Vi som til daglig er i disse områder, har vel sett oss blind på fenomenet. Nå blir det ordning, takket være henne. Takk!! Så har vårt sellskap i sin store klokskap besluttet her å markere Molins dödsdag i Bodø i 1896 slik att at den ikke kolliderer med Talet vid stenen hos dere. Men det har sine betenklige sider for den 26. april kan visselig være tøff på våre kanter. Det fikk vi til fulle oppleve i år, da vi vår vane tro leidde to flaggstenger, med solide sokler og våre lands flagg, for å markere dagen. Det var lagt opp til tale og sang vid Molins bauta. Men da slog sørvest-kulingen til.og et høljende regn. Vi besluttede likevel å gjennomføre programmet. Vår venn og pensjonert kirurg Rolf Aune hadde komponert en fin fanfare till Molins ære. Den framførte han på sin trompet. Så kom med ett en av flaggstengene deisende i bakken, og jeg fikk såvidt kastet mig till side, slik at jeg unngikk å bli truffet. Jeg hadde en følelse av at vår venn Pelle tillot seg et smil der og da vi måtte fortsätte programmet indendørs. Men vi fikk da lagt ned blomster fra kulturkontoret her, og vårt selskap. Slikt vær er det jo ikke alltid her, men det forekommer. Vi har ju våre styremøter på et hyggelig pizzeri, der vi får gratis lokaler, og der gjør vi våre storslagne planlegginger. Nå går det mot høst, og da har vi gjerne fellesmøter for alle medlemmene med litt opplesning av Ådalens Poesi gjerne ved fru Cecilia Scheiderbauer som jo er svensk, eller av musikeren Mikael Rønnberg faktisk er fra Ådalen, og som har reformert hele musikk- og sanglivet i vår by! Han er et unikum! Vi venter nå på et utspill fra kulturhusets ledelse ang. vår musikal, eller syngespillet om Molin. De har sagt seg interesserte og vi nyter stor goodwill der. Takk for hyggelig brev fra Pelle Molinselskapet i Sverige. Visst er vi mer enn fornøydde med presentationen i deres utmerkede blad!! Selv visste jeg ikke at jeg var så usedvanlig pen på trykk!! Vi hade planlagt et sommerbesøk til dere i år, men sykdom og reiser kom i veien, så det får vi ta en annen gang. Flott å høre at talet vid stenen ble vellykket der, som vanligt! Vårt medlem, kunstmaler og filosof Bodvar Skutvik har i sommer besøkt Ådalen på en biltur, men ble ikke lenge der, da været var umuligt. Han fikk da med seg Næsåker, og sendte oss en vakker aquarell derfra. Vi er jo så heldig å ha med i våre rekker konsulparet Merete og John Steen Holm og de har sørget for at vårt selskap nå er registrert i Brønnøysundregisteret her, - en forutsetning for at vi kan motta en viss årlig støtte fra kulturkontoret i Bodø. Imens kjempes det for at vi skal få bygget et makeløst kulturhus i byen. Det skal ligge helt nede ved havnen og kommer på diverse milliarder. Spesielt trenger byen et nytt og moderne bibliotek og det var der vi hade håpet å kunne få plassert en byste av Molin, slik at ingen glemmer ham! Vet at Mariann jobber med saken, og da er den jo i gode hender! Her er vi ennå ikke så mange medlemmer, men medlemstallet øker jevnlig. Tror vi ligger på 35 p.t.
Vi er jo og så heldig å ha med en musiker som Gunnar Børstad som gjerne tar med sine fløyter eller sin saxofon på møtene våre. Så har vår lutefiskaften blitt tradisjon, selv om jeg ikke aner hvorvidt den gode Pelle likte lutefisk.. Der får gå som det kan. har tatt dem med hjem till Sverige, når de gikk av. Jeg har vel fortalt der før men i en konvolutt som ble funnet da man bröt opp et gulv i Engenfamiliens sommersted, lå det en hårlokk som tillhørte Molin. Men den er havnet hos familien i Trondheim. Marie hadde vel skjult den i gulvet. På disse aftenen har vi og visse kulturelle innslag, og i hyggelige omgivelser. I disse dager står Bodø på hodet. Vi avvikler åretts musikfestuke, og der er utallige konserter, maleriutstillinger mm. Både inne och udte. På sikt håper vi å kunne delta med Molinsyngespillet på musikkfestuken. Da hade det fått gjenomslag, og vi har prima sangoch musikkrefter i byen. Nylig har man oppført operaen Carmen av Bizet her. Det var en mektig opplevelse, der nesten bare nordnorske sangere och musikere deltok. Vi fant nylig i et gammelt album et kjent bilde av Molin, og et ukjent et av hans vennine Mari Engen, der hun er iført et sigøynerantrekk!! Sureprise! Vil dere ha et kopi av dette, sender vi det gjerne! Dere skal få beskjed dersom vi får til denne utstillingen av Kiønig-malerier. I Norge finns bare ett maleri av Molin, - et av våre medlemmer psykiater Øiesvold, som er ivrig kunstsamler, kjøpte det på en auksjon i Stockholm via internett. Naturligvis er det en foss, men formatet er litt uvanlig, og bildet er prima. Det er et bilde i Sulitjelma ca, 3x2 meter, - et veldig fjelllandskap, og mange mener at der Molin som har malt det, men det er ikke korrekt. Jeg har vært der og studert det, og faktum er att den gode Pelle har tegnet det, men det er lokal maler som har malt det, - kanksje etter hans død. Molin har sikkert malt landskaper fra Sulitjelma, men han solgte dem til direktørene der, som nok Vi gjør nå klart for sesongen. Til nå har det vært mest ferier och fravær. Men skjer det noe spennende, skal vi straks gi beskjed. Ha en strålende sensommer, alle Molin-tilhengere! Med varme hilsener Pelle Molinselskapet i Bodø, Norge Knut R. Hoff, leder
varje fastighet är en möjlighet www.dagon.se en festival med oändligt mycket kärlek folkfest vid nämforsen 4-6 augusti 2011 i näsåker www.urkult.se tel 0622 107 89 el. 0620 100 96 p.s. Tyvärr fick inte årsmötesprotokollet plats i årets medlemsutskick, men dessbättre finns det utlagt på hemsidan där Du kan studera vad beslut som fattades. Detta kanske inte ska ses som en avsikt för att få ännu fler att komma till årsmötena och Talet vid stenen även om det kan se ut som en tanke...
Kulturpriset Pelle Molins Minne Sponsorer: Alvaro i Kläpp, BDO Nordic Asplunds AB, Essys-Läderjord, Ugglan Dahlbergs Bokhandel, Dagon, Cecilia Jakobsson, Jengel Förlag AB, KPMG AB, McBläck, Nipanhotellet, Björn Nässén, Partic forlag, Pelle Molionselskapet i Bodö, SCA Ångermanlands skogsförvaltning, Urkult, Studieförbundet Vuxenskolan, Studiefrämjandet, Svenska Kyrkan Ådals-Lidens Pastorat, Tidningen Ångermanland. Litteratur av och om PM Ådalens Poesi 1897 Nordland Konturer till en reseskildring 1913 Från Ådal och Nordlandskust en efterskörd av Maria Rieck-Müller 1916 Svensk liv och leverne, Vårt hems förlag 1929 Pelle Molin, hans liv och diktning, Gösta Attorps 1930 Ångermanland, Hembygdsförb. årsbok, Helge Dahlstedt 1939 I Pelle Molins spår, Per Nilsson Tannér 1951 Samlade skrifter, E. Gamby och Lennart Hjelmstedt 1964 Pelle Molin, Brev och dagboksblad, Per Nilsson Tannér 1966 Ådalens poesi i ord och bild, Thage Nordholm 1988 Målaren Pelle Molin, Helge Dahlstedt, Urkunden 1996 Pelle Molin, målaren, människan och myten 1996 Kulturkamp i norr (Talen 1984-2002), Mariann Hedman och Björn Eklund 2002 Pelle Molin, Vandringen mot havet, Knut Hoff 2006 Kulturkamp i norr, (Talen 2003-2007) Mariann Hedman 2007 Den ofullbordade resan till Paris, Ulf Beijbom 2009 PM-sällskapets medlemsutskick, red B. Nässén 2008 PM-sällskapets medlemsutskick, red B. Nässén 2009 PM-sällskapets medlemsutskick, red B. Nässén 2010 Konstutställningar Gummesons konsthandel Stockholm 1917 Sollefteå Konstförening Sollefteå 1938 Västernorrlands läns bildningsförbund utställning i länet 1965 Sparbanken i Sollefteå 1986 Ecke Hedbergs Tallbo i Kungsfors, Gästrikland 1988 Länsmuseet i Västernorrland, Härnösand 1996 Ådalslidens hembygdsförening, Näsåker 1996 Galleri Sjögaten, Bodö 2006
Kulturkamp i Norr Talet vid stenen 1984 Karl Erik Johansson, Backe 1985 Maj Olsen, Nyland 1986 Erik Sjödin, Härnösand 1987 Rolf Tourd, Sigtuna 1988 Thorbjörn Fälldin, Ramvik 1989 Jan Stattin, Prästmon 1990 Anders Åberg, Nordingrå 1991 Nicke Sjödin, Sollefteå 1992 Carl-Göran Ekerwald, Östersund 1993 Ann Marie Rådström, Sthlm 1994 Peter Mosskin, Krokom 1995 Rolf Aggestam, Lidgatu 1996 Pär Andersson, Lidgatu 1997 Lars Nerbövik, Bodö 1998 Carl-Henrik Berg, Skellefteå 1999 Folke Ahlberg, Stigsjö 2000 Sarah Mårskog, Ramsele 2001 Bo G Hall, Stockholm 2002 Bo R Holmberg, Örnsköldsvik 2003 Karin Westerlund, Härnösand 2004 Hervor Sjödin, Sollefteå 2005 Gunnar Balgård, Umeå 2006 Karl Erik Harr, Oslo 2007 Göran Nordquist, Torsåker 2008 Ulf Beijbom, Växjö 2009 Ulrika Bodén, Noraström 2010 Liv Ekerwald, Ås Pelle Molinsällskapet ISBN 978-91-633-7466-1