Idrottsdidaktik i förändring?

Med didaktik avses i allmänhet all vetenskaplig och upplyst analys av och reflektion över undervisningens helhet. Didaktiken omfattar både själva undervisningen och inlärning i alla dess former. 1 Idrottsdidaktik i förändring? Skolämnet Idrott och hälsa och den organiserade tävlingsidrotten kan vid första anblicken verka vara lika. Eleverna/Adepterna kommer till lektionen/träningen i träningskläder, läraren, tränaren ger instruktioner till gruppen och eleverna/adepterna förväntas följa instruktionerna utan att ifrågasätta. Men på ett teoretiskt plan finns tydliga skillnader mellan idrottsämnets och föreningsidrottens förutsättningar. Den förstnämnda är styrd av läroplaner och kursplaner och den andra är bestämd av tävlingsidrottens praktik. 2 Hur ser då den didaktik ut som förekommer i idrottslärarutbildningar, som syftar till att utbilda lärare för skolans verksamhet? Vilka teoretiska verktyg får blivande idrottslärare för att kunna skilja mellan skolidrottsämnet och olika tävlingsidrotter? I denna text jämförs skolämnet idrott och hälsa med tävlingsidrotten. Utifrån ämnesdidaktiska perspektiv och utifrån fallet orientering problematiseras olika förhållningssätt till att använda tävlingsidrott i skolans undervisning. Artikeln avslutas med en presentation av mitt avhandlingsprojekt där avsikten är att studera och analysera idrottsdidaktisk litteratur som förekommer vid idrottslärarutbildningar i Sverige. Katarina Schenker Malmö Högskola Bakgrund När jag påbörjade min anställning år 2006 vid enheten Idrottsvetenskap på Malmö högskola hade jag arbetat med lärarutbildning och fortbildning i nio år. Mina huvudsakliga områden var pedagogik, IT och fysik. Vid Idrottsvetenskap har jag främst undervisat i det allmänna utbildningsområdet och forskningsmetodik på idrottslärarprogrammet. Efter ett tag vid idrottslärarutbildningen hade mitt sätt att bemöta studenterna förändrats. Jag gav mer instruktioner, studenterna fick mindre handlingsutrymme, undervisningstempot var högre och jag pressade studenterna mer än vad jag gjorde med studenter med andra ämnesinriktningar. Men detta är ju idrottslärarstudenter, varav flera är eller har varit elitidrottare. De vill bli coachade och de presterar bättre under press. Så tänkte jag och rättfärdigade mitt handlande, och som före detta elitsimmare var det handlingsmönstret välkänt för mig. Efter ett tag började jag fundera över vad sådana bemötanden genererar. Studenternas behov av att bli coachade (om de nu har ett sådant) blir bekräftat i stunden, men å andra sidan, vad är det som vi utbildar idrottslärarstudenterna till? De blivande lärarna bör uppmuntras till att tänka kritiskt kring verksamhetens innehåll, att göra medvetna ställningstaganden och att fokusera på varje elevs behov. Idrottslärarna i skolan ska nämligen utgå från varje elevs förmåga och de måste frigöra sig från prestationstänkandet. Är idrottslärarutbildningen emellertid med och skapar eller befäster en idrottsläraridentitet, som innebär att prestation premieras och att starkast vinner? Tävlingsidrott och skolämnet idrott och hälsa olika normer? Skolidrottsämnet Idrott och hälsa har både likheter med och skillnader gentemot tävlingsidrotten. 3 Idrottslä- 51

rarna ska arrangera undervisning så att elevernas kunskaper, och förmågor utvecklas, samtidigt ska undervisningen leda till att eleverna ska kunna delta i aktiviteter på egna villkor i en verksamhet där deltagandet är obligatoriskt. I grundskolans kursplan för idrott och hälsa finns dock några moment som kan hänföras till tävlingsidrotter nämnda (orientering, simning och dans), även om de inte är specificerade i kursplanens syfte. I vilken omfattning som undervisning i idrotter, respektive med hjälp av idrotter, sker, bestäms på skolan och kanske främst av idrottsläraren. 4 Lundquist-Wanneberg beskriver hur idrottsämnet har förändrats under årens lopp i takt med samhällets och statens behov. 5 Även Öhman menar att idrottsämnet är en styrningspolitisk arena, där elever ska förmås att delta i gemensamma normer. 6 De normer som råder styr hur idrottsläraren utformar sin undervisning. En tolkning av vad detta kan innebära konkret i undervisningen, är att om den starkaste normen är att lära eleverna att spela bollspel för att de ska kunna spela exempelvis tävlingsidrotten handboll, blir konsekvensen att de i kursplanen beskrivna intentionerna med ämnet förloras. För att belysa vilken betydelse normer har för val av undervisningsinnehåll, kommer jag i det följande att göra en jämförelse med musikundervisningen. Jank och Meyer beskriver olika normativa uppfattningar som förekommer bland musikdidaktiker och musiklärare genom att visa exempel på hur man som musiklärare kan förhålla sig till rockmusiken i relation till den klassiska musiken. 7 Exemplet är några år gammalt, men kan fortfarande betraktas som illustrativt. I den övre delen av tabell 1 är den klassiska musiken i fokus. Läraren ska här försöka få eleverna att bli intresserade av klassisk musik. Strategierna är dock olika, man kan utesluta rockmusiken eller ta med den, men det anses (jämför med normen) vara viktigare och bättre att vara bildad i klassisk musik än i rockmusik. De sista två nivåerna har eleven och elevens utveckling i fokus. Det centrala i den fjärde normen är att undervisa utifrån vad eleven behöver kunna för att förstå sig själv och sin position i samhället. I den femte normen har det vida samhällsperspektivet avgränsats och blivit ett individperspektiv, och undervisningen ska här fokusera på sådant som eleven redan är intres- Tabell 1. Exempel på normers påverkan av musikämnets innehåll. 8 1 2 3 4 5 Norm Elevens föreställningsvärld måste vidgas Eleven ska fostras till att föredra klassisk musik Klassisk musik är viktigast, men rockmusiken kan tjäna som ett medel och en utgångspunkt. Eleverna ska upplysas om sig själva och sin relation till omvärlden. Bara den musik som förekommer i elevernas livsvärld tjänar som undervisnings innehåll. Konsekvens Tabell 2. Exempel på normers påverkan på idrottsämnets innehåll 1 2 3 4 5 Norm Elevens föreställningsvärld måste vidgas Eleverna ska fostras till att ta hand om sin hälsa, uppskatta motion och rörelse, och att inte tävla mot varandra. Idrotten kan tjäna som ett medel, en utgångspunkt för att få ex bättre motorik, bättre på att samarbeta Eleverna ska upplysas om sig själva och sin relation till omvärlden Bara elevernas intressen tjänar som undervisnings innehåll serad av och således motiverad att lära mer om. I tabell 2, har normer kring skolämnet idrott och hälsa och dess relation till tävlingsidrott illustrerats på liknande sätt som i fallet med klassisk musik och rockmusik. I tabellen skildras normerna och dess konsekvenser från ett bibehållet eller utökat intresse för innehållet i skolämnet idrott och hälsa som mål till ett elevstyrt innehåll. I denna konstruktion har jag utgått Man kan låta bli att ta med rockmusik, eftersom man tycker att undervisningen ska vidga elevernas vyer. Undervisningen ska behandla rockmusik, för att eleverna ska förstå att den är primitiv och istället bli intresserade av den klassiska musiken. Läraren utgår från rockmusiken för att skapa ett intresse för klassisk musik. Rockmusiken ingår i undervisningen, så att eleverna ska kunna förstå sig själva och sin roll i samhället. Undervisningen ska bara innehålla sådant som finns i elevernas befintliga upplevelsevärld, eftersom de ändå inte kommer att komma i kontakt med den klassiska musiken Konsekvens Eleverna möter andra former av idrott och hälsa än tävlingsidrott (som handboll). T ex motion, friluftsliv, äventyrsidrott. Tävlingsidrott (t ex handboll) kan användas som illustrerande exempel på hur rangordning skapas och hur exkludering sker. Användning av tävlingsidrott (t ex handboll) för att uppnå hälsa, bättre motorik med mera. Tävlingsidrott (t ex handboll) ingår i undervisningen på ett sätt som leder till att eleverna förstår sig själva i relation till omvärlden utifrån perspektiv som klass, genus, etnicitet. Många elever är intresserade av tävlingsidrott (t ex handboll), och därför utgör det undervisningsinnehållet. 9 från de normer som finns beskrivna i relation till musikundervisningen och försökt att omsätta dessa till vilka konsekvenser liknande normer ger upphov till i skolämnet idrott och hälsa. Rockmusik/popmusik är precis som tävlingsidrotten en stark kraft i samhället som kan påverka undervisningsinnehållet. På den första nivån väljer läraren bort sådant innehåll som inte kan relateras direkt till läroplan och kursplan, det vill säga tävlingsidrott är frånva- 52

rande på denna nivå. På den andra nivån används tävlingsidrotten som ett avskräckande exempel, om man ska översätta musikexemplet analogt. Utifrån den forskning som finns kring idrottsämnet och idrottslärarutbildningarna är det rimligt att tro att denna norm endast har en svag position, om den ens existerar hos företrädare för skolämnet idrott och hälsa. På den tredje nivån används tävlingsidrotten som ett medel för att nå kvalitéer som finns beskrivna i kursplanen för ämnet. 10 Den fjärde nivån har ett samhällsperspektiv som också behandlas med hjälp av tävlingsidrotten under idrottslektionerna. Undervisningen ska resultera i att eleverna förstår sig själva i relation till motion, rörelse och hälsa utifrån perspektiv som klass, genus och etnicitet. Här skulle tävlingsidrottsmomenten kunna utgöra laborationer som eleverna sedan analyserar utifrån samhällsperspektiv. Den sista nivån innebär att tävlingsidrotten styr innehållet via eleverna. Med stöd av läroplanen kan läraren i realiteten anamma fyra av de fem förhållningssätten. Det sista förhållningssättet som innebär att låta elevernas (och i idrottsämnets fall) sina egna (tävlings-)idrottsliga intressen helt styra innehållet är dock inte förenligt med Lpo 94. I vart fall tre av de beskrivna förhållningssätten till tävlingsidrott och idrott och hälsa i tabellen ovan finns representerade i någon form i den idrottsdidaktiska kurslitteratur som används vid idrottslärarutbildningar. Dock har jag ännu inte kunna finna exempel på den andra nivån, det vill säga att tävlingsidrotten kan användas som ett så kallat dåligt exempel i undervisningen. Det är också tveksamt i vilken utsträckning fjärde nivån med samhällsperspektivet förekommer som norm i den idrottsdidaktiska kurslitteraturen, även om perspektivet är i enlighet med kursplanen övergripande intentioner, eleven ska i grundskolan utveckla: [K]unskaper att kritiskt bemöta missförhållanden som kan förekomma i samband med olika typer av fysiska aktiviteter samt ges förutsättningar till ett personligt ställningstagande i idrotts- och hälsofrågor (Grundskolans kursplan för idrott och hälsa). 11 och även om det finns forskning utifrån perspektivet, av exempelvis Engström, Larsson med flera, och Peterson. 12 Exemplet orientering För att ytterligare konkretisera resonemanget ovan kring hur normer påverkar hur vi tolkar syftet med ämnet och kursplanens mål, kan vi ta följande mål i kursplanen som eleven ska ha uppnått i slutet av det nionde skolåret, eleven ska kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel. Ett rimligt antagande är att målet har en säkerhetsdimension, eleverna ska utveckla tillräcklig kunskap så att risken för att komma vilse i en okänd terräng minimeras. Att vara förberedd innan man ger sig ut i okända marker, är troligen det bästa sättet att undvika att gå vilse. Men om man nu ändå går vilse är det exempelvis möjligt att fråga någon om vägen, ringa med mobiltelefonen och be om hjälp, använda en karta och kompass eller använda en GPS. De olika alternativen kräver olika kompetenser hos eleverna. Målet kan dessutom betraktas ur flera teoretiska perspektiv och nedan ges exempel på tre sådana. För det första, om de ska fråga om vägen, bör de kunna bedöma vem som verkar mest lämplig att fråga. Om man är 16 år och har gått vilse en fredagsnatt kan det vara olyckligt att fråga ett gäng berusade killar. Ett perspektiv skulle således kunna ha en socialpsykologisk dimension, 13 exempelvis utifrån hur individer agerar i små grupper. För det andra kan en utgångspunkt vara ett media-literacy-perspektiv. 14 När man väl har gått vilse är det sällan som karta och kompass finns att tillgå, men däremot har teknikutvecklingen resulterat i att allt fler har tillgång till GPS via mobiltelefonen. Inom några år har troligen alla mobiltelefoner denna funktion. För det tredje kan att orientera sig i okända marker också betraktas ur ett kulturgeografiskt perspektiv, med analyser av vad ungdomar gör på sin fritid, var de befinner sig och hur de förflyttar sig mellan olika platser, men även hur de tolkar och upplever rummet. Ungdomars förflyttningar kan betraktas som en del i deras aktivitetsmönster. 15 Faktorer som inverkar på aktivitetsmönstret är exempelvis ålder, kön, socioekonomisk status och värderingar, samt kunskap och lokalkännedom. 16 Orientering som innehåll i skolämnet behöver utifrån det sagda ifrågasättas det är inte självklart (om inte tävlingsnormen råder) att och i så fall varför eleverna måste lära sig tävlingsidrotten orientering. Kanske är det så att relationen mellan den vetenskapliga disciplinen (idrottsvetenskap och till viss del hälsovetenskap) och skolämnet idrott och hälsa behöver problematiseras i större omfattning. Englund menar att så är fallet generellt för skolämnen och universitetsdiscipliner. 17 Han menar vidare att metodiken främst har grundats på inlärnings- och utvecklingspsykologiska överväganden och att den förväxling mellan metodik- och didaktikbegreppen som emellanåt sker har skadat den forskningsbaserade didaktiken. Om man vid idrottslärarutbildningen eller i skolan undervisar i tävlingsidrotten orientering innebär det en acceptans av att tävlingsidrottens normer råder. Exempelvis försvagas det samhällsperspektiv i undervisningen som innebär att eleven ska förstå sig själv i relation till omvärlden (jämför tabell 2 ovan). Vid idrottslärarutbildningar behöver man fundera över vad studenterna ska kunna för att undervisa i enlighet med skolämnets kursplan. Behöver studenterna kunna orientera själva, lägga banor eller är det något annat innehåll som man ska fokusera på? Om litteraturen som används handlar om banläggning innebär det att tävlingsidrottsnormen också är representerad i kurslitteratur vid idrottsutbildningar (dock är detta resonemang inte synonymt med att undervisning av studenter kring elevers olika förutsättningar att orientera i sig i okända marker endast sker utifrån tävlingsidrotten orientering). Didaktiska perspektiv i undervisningen Ovan har jag diskuterat hur normerna styr undervisningsinnehållet. När normerna inte är synliggjorda ställs inte frågor kring val av undervisningsinnehåll, det vill säga vad ska vi undervisa om, 18 utan det handlar snarare om hur vi ska undervisa kring ett givet innehåll (exempelvis tävlingsidrotten orientering). Normer kan också styra vilka undervisningsmodeller som råder. I sin tur får det effekter på vilket lärande som premieras i skolan då det finns en koppling mellan undervisningsmodeller och kunskapssyn/kunskapsteoretiska frågor. Ett problem som bland annat Gustavsson behandlar är idrottens nära relation till naturvetenskapen. 19 Barnens förmåga mäts inom den organiserade idrotten i tid, längd, vikt, etcetera. Det som inte är mätbart görs mätbart i exempelvis olika bedömningsidrot- 53

Elever i dagens skola ska enligt mål i kursplanen "kunna orientera sin i okända marker genom att använda olika hjälpmedel". Foto Magnus Hallgren, Scanpix. ter som simhopp, gymnastik och brottning. I idrottslärarutbildningen har naturvetenskapen också varit framträdande i form av ämnen som humanbiologi och träningslära. 20 Bland annat fokuseras på hur vi ska röra oss och vad vi ska äta för att prestera optimalt. Prestationen får här ses som en naturvetenskaplig måttstock för hur bra vi mår (hälsa kan också mätas i ålder). Normen indikerar att det är mer eftersträvansvärt att bli så gammal som möjligt, men livskvalitetsdimensionen kan betraktas ur ett betydligt vidare perspektiv än så. Naturvetenskapen bygger på modelltänkande och det finns vissa saker som betraktas som sanna utifrån en given modell, det kan handla om hur många ben det normalt sett finns i kroppen och vad alla muskler heter. Således finns det finns inom naturvetenskapen svar som är rätt och svar som är felaktiga. Om en positivistisk kunskapssyn tillämpas i lärarprofessionen, även om det är ett naturvetenskapligt undervisningsämne, blir det konfliktfyllt då yrket först och främst är ett samhällsvetenskapligt 54 uppdrag. Sjøberg har gjort en programförklaring för de naturvetenskapliga ämnenas didaktik med syftet att skolämnet ska rikta sig till alla elever, inte bara de intresserade som avser att senare läsa en naturvetenskaplig utbildning. 21 Naturvetenskapen finns i samhället, i samhällsdebatten, i samhällsutvecklingen, i kulturen osv. Naturvetenskapen löser förvisso många problem, men ger samtidigt upphov till problem som ger etiska och samhälleliga konsekvenser (atombomben, ökade koldioxidutsläpp et cetera). Sjøberg menar att fler elever kan bli intresserade av de naturvetenskapliga frågorna om naturvetenskapen skildras inte bara som ett positivt ämne utan även ett ämne som det finns konflikter kring. 22 Samma förhållningssätt skulle kunna råda inom skolämnet idrott och hälsa (jämför citat från kursplanens övergripande mål ovan, och jämför med den andra normen i tabell 2). Eleverna skulle då få redskap att kunna tänka kritiskt kring idrott, fysiska aktiviteter och hälsa, vilket medför bättre förutsättningar för att de ska kunna ta egna ställningstaganden i idrotts- och hälsofrågor. 23 Idrott är en del av samhället och kan också belysas utifrån samhälleliga perspektiv. Men, utifrån tävlingsidrottsnormen torde det i undervisningen vara närmare tillhands att utgå från en positivistisk kunskapssyn och positivistiska undervisningsmodeller som behaviorism (belönings- och bestraffningssystem vid rätt respektive felaktigt beteende hos eleverna) och instruktionism (där läraren instruerar och eleverna utför). 24 Gustavsson granskade idrottsrörelsens läromedel och menar att litteraturen vid den tidpunkten huvudsakligen skildrade en instrumentell syn på idrotten och dess förutsättningar. 25 Socialdarwinism, det vill säga att talang och vilja är en genetiskt grundad kapacitet och att utslagningsfunktionen är naturlig, var framträdande. Vidare betraktades kroppen som ett instrument som kan regleras och kontrolleras. Med träning kan kroppen anpassas till idrottssystemets krav och genom målprogrammering kan individen fokusera på tävlingssituationen. Den patriarkala ledarsynen betraktade Gustavsson som cementerad i litteraturen,

även om den ibland kombinerades med en upplysningsfunktion - ledaren skulle upplysa adepterna om vad som anses vara bäst för dem. 26 Även skolidrottsämnets läromedel har analyserats. Där framkommer en liknande bild, då det positivistiska perspektivet även här har en framträdande position. 27 Ämnets innehåll tycks i läromedlen handla om att eleverna, utifrån ett individperspektiv, ska lära sig att ta hand om sin kropp och undvika sjukdom och missbruk. Läromedlen är främst utformade som metodböcker och domineras med råd kring hur undervisningen kan utformas. 28 Som lärare behöver man dock inte ha en positivisk kunskapssyn. För att ta endast ett möjligt alternativt perspektiv, skulle man kunna utgå från ett designteoretiskt, multimodalt didaktiskt perspektiv i undervisningen. Då skulle tävlingsnormen få svårare att råda. Perspektivet har meningsskapande och kommunikativa handlingar som utgångspunkt för lärandet. 29 Elevernas identitet utvecklas med hjälp av kommunikativa redskap i en dialogisk process med sociala domäner (till exempel skola, familj och fritid). Den multimodala ansatsen innebär att eleven ska kunna tolka och uttrycka sig på flera olika sätt, genom medier, gestaltningar, verbalt, var och en för sig eller på flera sätt samtidigt. I detta perspektiv är elevernas förmåga att tolka, skapa och att uttrycka sig i relation till omvärlden det centrala. Vilka implikationer skulle exempelvis detta perspektiv ha för skolidrottsämnet och för idrottslärarutbildningen, det vill säga om den rådande normen i skolämnet är att elever lär sig genom att förbättra sin förmåga att skapa och uttrycka sig i relation till olika sociala domäner? Hur skulle vi då arbeta med målet att orientera sig i okända marker? Förmodligen inte i första hand genom tävlingsidrotten orientering. Avslutning idrottsdidaktisk kurslitteratur i idrottslärarutbildningar I mitt avhandlingsprojekt avser jag att studera och analysera den idrottsdidaktiska litteraturen som används vid idrottslärarutbildningar. Syftet är att få kunskap om vilka didaktiska redskap som idrottslärar utbildningar tillhandahåller genom den obligatoriska kurslitteraturen för att studenterna ska kunna planera, organisera och reflektera över undervisningen. Särskilt kommer idrottsdidaktisk litteratur som behandlar simning, dans, orientering och bollspel att fokuseras. Dessa fyra områden har valts då tre av målen i grundskolans kursplan kan hänföras till simning, dans och orientering. Bollspel har jag valt då studier har visat att bollspel är vanligt förekommande i skolämnet idrott och hälsa. Avsikten är också att analysera vilka implikationer som framställningarna i litteraturen kan få för lärare när de iscensätter undervisning i idrott och hälsa. Referenser 1. Kansanen, P. (1997) Vad är skolpedagogik? i M. Uljens (Red) Didaktik. Lund: Studentlitteratur, s. 146. 2. Engström, L-M (2005) Barnidrott och vuxenmotion som kulturella uttryck ; idrottsforum.org. 3. Schenker, K. (2009) För en kritisk didaktik inom idrottslärarutbildningen ; idrottsforum.org; Rønholt, H. (2001) Didaktiska riktningar och vetenskapsteoretiska ståndpunkter, i Annerstedt, Peitersen & Rønholt, Idrottsundervisning. Ämnet idrott och hälsas didaktik. Göteborg: Multicare; Peterson, T. (2006) Vad fel du tänkt, men blev det rätt? i Jacobson, Levin, Radmann & Thavenius (red) Olé! En bok om lärarutbildning och lite annat. Till Olle Holmberg. Malmö: Bokbox förlag. 4. Ekberg, J-E. (2009) Mellan fysisk bildning och aktivering - En studie av ämnet idrott och hälsa i skolår 9. Malmö: Lärarutbildningen, Malmö högskola; Tholin, J. (2006) Att kunna klara sig i ökänd natur. En studie av betyg och betygskriterier historiska betingelser och implementering av ett nytt system. Borås: Högskolan i Borås. 5. Lundquist Wanneberg, Pia (2004) Kroppens medborgarfostran: kropp, klass och genus i skolans fysiska fostran 1919-1962. Stockholm: Stockholms universitet. 6. Öhman, M. (2007) Den rätta viljan idrott och hälsa i ett styrningsperspektiv ; Utbildning & Demokrati, nr 2. 7. Jank, W. & Meyer, H. (1997) Didaktikens grundfrågor, i M. Uljens (red.) Didaktik. Lund: Studentlitteratur. 8. ibid., s. 52. 9. Notera att idrottsämnet kan ha andra normer som är mer framträdande än de som är beskrivna i tabell 2. 10. Lundvall, S., Meckbach, J & Wahlberg, J. (2008) Lärandets form och innehåll lärares och elevers uppfattning om lärande och kompetens inom ämnet idrott och hälsa, SIH 2001 till SIH 2007 ; Svensk idrottsforskning nr 4. 11. Grundskolans kursplan för Idrott och hälsa, 2009-09-09: http://www3.skolverket.se/ ki03/front.aspx?sprak=sv&ar=0910&infotyp =23&skolform=11&id=3872&extraId=2087 12. Se, Engström, L-M. (1999) Idrott som social markör. Stockholm: HLS Förlag; Larsson, H., Redelius, K. & Fagrell, B. (2007) Jag känner inte för att bli en kille : Om heteronormativitet i ämnet idrott och hälsa ; Utbildning & Demokrati, nr 2; Peterson, a. a. 13. Oddner, F. (2007) Handslaget ett socialisationsprojekt? Stockholm: Riksidrottsförbundet. 14. Burroughs, S., Brocato, K., Hopper, P. & Sanders, A. (2009). Media Literacy: A Central Component of Democratic Citizenship ; The Educational Forum, 73 (2), 154-167. 15. Book, K. (2007) Arenors lokalisering, betydelse och användning. Stockholm: Riksidrottsförbundet. 16. van der Burgt, D. (2006) Där man bor tycker man det är bra : barns geografier i en segregerad stadsmiljö. Uppsala: Uppsala universitet. 17. Englund, T. (1997) Undervisning som meningserbjudande, i Uljens (red) Didaktik. Lund: Studentlitteratur. 18. Gustavsson, K. (1994) Vad är idrottandets mening? En kunskapssociologisk granskning av idrottens utveckling och läromedel samt en organisationsdidaktisk kompetensanalys. Göteborg: Graphic Systems AB. 19. ibid. 20. Lundvall, S. & Meckbach, J. (2003) Ett ämne i rörelse: Gymnastik för kvinnor och män i idrottslärarutbildningen vid Gymnastiska centralinstitutet/gymnastik och idrottshögskolan under åren 1944 till 1992. Stockholm: HLS förlag. 21. Sjøberg, S. (1998) Naturfag som allmenndannelse: en kritisk fagdidaktikk. Oslo: Gyldendal. 22. ibid. 23. Jönsson, K. (2009) Fysisk fostran och föraktet för svaghet: En kritisk analys av hälsodiskursens moraliska imperativ ; Educare, Malmö: Malmö högskola. 24. Fuglsang, E & Vonsild, W. (2000) Informationsteknik och pedagogik. Inringning av ett nytt område, i Bjerg, J (red), Pedagogik: En grundbok Stockholm: Liber AB; Johnson, G. M. (2004) Constructivist Remediation: Correction in Context ; International Journal of Special Education, 19 (1) 2004.; Schenker, a. a. 25. Gustavsson, a. a. 26. ibid. 27. Eriksson, C. et al (2005) Nationella utvärderingen av grundskolan 2003 (NU-03) Idrott och hälsa. Stockholm: Skolverket. 28. ibid. 29. Selander, S. & Svärdemo Åberg, E., red. (2009) Didaktisk design i digital miljö: nya möjligheter för lärande. Stockholm: Liber. 55