Christina Andersson: Prins Rama och Bubu. fritt efter Ramayana

Christina Andersson: Prins Rama och Bubu fritt efter Ramayana 1

Personer: Bubu, appojke, brorson till Hanuman Farmorapan Hanuman Två busapor Småapor Prins Rama Prins Lakshmana Prins Bharata Kung Dasaratha Drottning Kausalya och Kaijkej Tjänarinnan Manthara Prinsessan Sita Demonen Ravana Mandodari, Ravanas fru Sorpanakha, Ravanas syster Demonen Maritcha Gudarna: Ganesha Shiva Indra Garuda, gudarnas budbärare (Hos aporna) FÖRSMÄDLIGA RÖSTER Bubu-bubu-bebis, fammogris, fammogris. 2

BERÄTTAREN I Kiskindha, apornas land, levde en gång en liten apa som hette Bubu. Hans mamma och pappa var döda, hans nästan pappa var farbror Hanuman, härförare för apornas armé. Därför var det mest Bubus farmor som såg efter honom. Kom ihåg att du kommer hem i god tid. Jojojo. Inte som i förrgår, när det var nästan mörkt. Nänänä. Hej då, pusspuss. (De gnuggar nos) BERÄTTAREN Och så lekte Bubu med småaporna hela dagen, som han brukade. (Lekande apor. Bubu kommer rusande med rabarberblad på armarna och flaxar, skrämmer upp några småapor som skriker) Vet ni vad jag föreställer? SMÅAPORNA Nä - hu -nä. Jag är en flygapa - huää! SMÅAPORNA Hjälp vad är det? Har ni aldrig hört talas om flygapor? SMÅAPORNA Nänänä - berätta! Långt borta, djup inne i skogen finns en hemlig svart sjö. Runt den lever flygaporna. De är smala som slanggurkor, knallblå och har spetsöron. Och de talar ett eget språk. 3

SMÅAPORNA Hur vet du det? Min farbror har sett dem han förstår deras språk. Kokkomurripuppurej! Så låter det. SMÅAPORNA Åhå! Min farbror vet också att de här aporna vaktar en skatt som finns djupt nere i sjön. En stor skatt. Men det är hemligt. Och farbror berättar inte det för nån. Ja utom mej förstås. (Två större apor har närmat sig. De lyssnar på Bubu) BUSAPORNA Bubu, Bubu, bebis, fammogrisen, fammofisen... BUSAPA 1 Hördu ormsvans, vad är det för dravel du matar i småaporna? BUSAPA 2 Flygapor va? Här är det just nån som får flyga å fara! Och det är du! BUSAPA 1 Blåapor! Du blir själv blå i feiset så mycke som du ljuger! LITEN APA Men han berättar roliga historier - BUSAPA 1 Tyst! Här är det vi som är roliga! Dessutom är vi stora och starka och kan beskydda er! Det kan inte den där fammogrisen. Stick! Jag har inte berättat färdigt. LITEN APA Nä, han är inte färdig - BUSAPA 2 Men vi är färdiga med dej - stick iväg - gå och häng dej i din farmors svans eller ska vi mosa till dej - va - va!? 4

BERÄTTAREN Och Bubu gav sig iväg, långt bort, till andra sidan floden där det växte tamalaträd. För att trösta sig åt han frukter så han nästan sprack och märkte inte hur solen höll på att gå ner. (Farmor hoppar oroligt omkring och söker Bubu) Bubu! Bubu din ohängda apunge - var är du nu igen? Ojoj. Antagligen är han uppäten. Eller så har han ramlat ner från ett träd och knäckt nacken! Ojojoj, min stackars lilla Bubu! (Bubu dunsar ner på farmor) Hej farmor - här är jag! Ärrg! Vad är det för ett sätt - Du kan inte ana vad som hänt - jag var faktiskt på väg till sovträdet i god tid - men så plötsligt dök det opp ett gäng svartbabianer som kidnappade mej! Va nej - hördu - Jojo, och de förde mej till sina grottor uppe i bergen och där stängde de in mej, fast jag hittade en hemlig utgång, men jag måste krypa flera mil genom bergstunnlar - och under tiden blev det mörkt - Inte brukar babianer bete sej så där - Men det här var inga vanliga babianer. Nej ruskiga typer var det, dubbelt större än vanliga. Långa tänder som sticker ut ur käftarna, röda ögon och låna, vassa klor. Kära barn, det var ju en ryslig historia - inte vågar jag släppa dej i djungeln på egen hand efter det här! Jodå, det vågar du visst! Nej, hädanefter följer jag med dej! 5

Nejnej, farmor lilla, jag klarar mej alltid! Jag vill att du visar mej det där babianstället! Nej, det finns int - jag menar jag minns int - äsch glöm det! Berätta nånting för mej i stället, nån vacker saga så att jag somnar lugn och glad. Jag vill veta mera om de där babianerna - Ajaj, sluta, jag får huvudvärk! Snälla, söta farmor - din lilla Bubu är trött och vill höra en saga! Nåja. Då skall jag berätta för dej om prins Rama. RAMAYANA I ett fjärran land, i en förgången tid, ligger ett himmelshögt ber. Från berget strömmar en flod, ibland våldsamt, ibland lugnare. Floden strömmar igenom tusentals landskap förrän den når havet. I havet övergår den till dimmor som stiger upp mot skyn. Dimmorna blir till moln, som drar up mot det himmelshöga berget. Där förvandlas molnen till regn som störtar ner i floden. Så får floden ny fart att strömma vidare mot havet. Högt ovanför berget bor gudarna. Det hände sig en gång att en stor oro spred sig bland gudarna. Det var den rultiga guden Ganesha som kom galopperande med en sån fart att molntapparna studsade åt alla håll och guden Shivas offeraltare brakade ihop. - Det var ett fasligt oljud, muttrade Shiva halvsovande. Sluta med det där. - Ha-ha-har ni inte hört om Lanka!? - Vilken Lanka? Planka eller Blanka? - Landet Lanka! Det som ligger på södra öarna i havet. På öarna regerar en förfärlig demon! Och värst av allt - han tänker bli allsmäktig! - Struntprat! Vi förgör honom, sa Shiva. 6

- Vi kan inte förgöra honom! Han bär ett besvärjelseskydd mot gudar. Den enda som kan döda honom är en människa. - Så låt oss se till att den människan föds, sa Indra bestämt. Låt frukterna flyga! De här frukterna var välsignade och besatt magiska krafter. Ända till landet Ajodhja flög frukterna. I det landet regerade en kung som hette Dasaratha. Han bjöd av frukterna till sina två fruar och fruarna åt med god aptit. Snart visade det sig att båda fruarna hade blivit gravida. De födde tre söner: Rama, Bharata och Lakshmana. Den ena frun, Kaijkeji, fick tvillingarna Baratha och Lakshmana, den andra frun, Kausalya, blev mor till Rama. Precis när prins Rama föddes låg en ring av ljus kring månen och alla fåglar sjöng fast det var natt. - Usch, vilket oljud, sa Manthara som var drottning Kaijkejis tjänarinna. Manthara höll händerna för öronen och beslöt sig genast för att tycka illa om prins Rama, eftersom det inte var hennes matmor som fött honom. De tre prinsarna växte upp och de var mycket fästa vid varandra. Prins Rama var den bästa att spåra träleopard, den modigaste att klättra upp till örnnästen, den snabbaste att springa, den säkraste i bågskytte och den första att hjälpa om någon var i nöd. Prins Rama var också en tänkande pojke. Han ville veta hur saker och ting fungerade, han ville se sammanhangen i stort, han ville leva rätt och kämpa för rättvisa. Lakshmana beundrade Rama oerhört. Rama var hans bästa vän och Lakshmana följde sin bror vart han än gick. Prinsarna växte småningom upp till ståtliga unga män. Farmor! Tror du att jag blir en ståtlig apa när jag växer upp? Det blir du säkert min älskling. Lika ståtlig som min farbror? Absolut! Kan jag fortsätta nu? Jojo. 7

RAMAYANA En dag fick prins Rama höra talas om den vackra Sita, prinsessan i Videha. Ju mer han hörde om prinsessan, dess större blev hans längtan att se henne. - Det lönar sig inte att drömma om prinsessan Sita, sa alla. - Bara den som lyckas spänna Shivas båge kan få henne till hustru. Och den uppgiften har hittills ingen klarat. Efter att i tre nätter ha drömt om Sita, begav sig Rama till Videha. Vägen gick över berg och genom dalar, men också igenom en djup skog. När Rama befann sig i mitten av skogen, hörde han ett genomträngande skrik. Högt uppe i ett träd fick han då syn på en liten apa som blivit överfallen av en träleopard. Genast tog prins Rama sikte och skjöt en pil mot träleoparden som föll död ner. Den lilla apan föll också avsvimmad rakt i armarna på prinsen. Jag vet, jag vet! För att den lilla apan var jag! Det där har hänt på riktigt! Just det min sötnos. Den prinsen är värd en miljon apnosar. Absolut. Nå fortsätt nu. Vad sa jag? RAMAYANA - Du har räddat mitt liv, viskade apan, när den kvicknat till. Det skall jag aldrig glömma. - Glöm inte heller att vara försiktigt, min vän, svarade Rama. - Haha - där fick den så den teg - otäckingen! - Du är en hejare på att skjuta pil - en mästarskytt - fast vem är du? Rama skrattade och klappade apan på huvudet. - Tack för dina uppskattande ord. Jag är prins Rama, det var trevligt att träffa dej, men nu måste jag vidare. - Åh du har bråttom, sa apan besviket, annars hade jag gärna presenterat dej för min farbror. - Det får bli till en annan gång, farväl min vän, sa Rama. 8

Därefter red han vidare. Småningom kom prinsen till Videha. Raka vägen till kungens palats styrde prinsen sin häst och han stannade inte förrän han kommit till palatsets gård. Samtidigt steg prinsessan Sita ut på slottsterrassen tillsammans med sina hovdamer. Hennes skönhet var som månens strålar i midnatten och håret flöt som svarta vågor över hennes skuldror. Prinsen stod alldeles nedanför terrassen och prinsessan Sita fick genast syn på honom. Hennes hjärta darrade häftigt och hon överfölls av en sådan kraftlöshet att hon knappast kunde stå upprätt. Hon var tvungen att gå in och lägga sig. Prins Rama hade också upptäckt Sita. Han rusade upp till terassporten, han ville genast komma nära den underbara varelsen, men han hindrades av vakter. - Här kommer ingen in, sade de. - Jag måste träffa prinsessan! ropade prins Rama. - Inte förrän du spänt Shivas båge, blev svaret. - För mig då genast till Shivas båge! Befallde prinsen. Så skedde och kungen med hela hovet samlades för att se på. - För dig, strålande prinsessa Sita, för dig spänner jag bågen, ropade prinsen med kraftig röst. Med ett sjungande ljud böjde sig den enorma bågen. Lik en blixt flög pilen iväg - så högt mot himlen att ingen kunde se den mer. Ända upp till gudarnas boning flög den. Jag visste det! Jag visste att han skulle kara det! Prins Rama är en stor hjälte och det såg jag genast! Men min farbror är nog också en hjälte - är han inte? Jo - men inte lika stor som prins Rama. Nänä. En apa kan ju inte vara lika stor som en människa. Nå, fortsätt nu! RAMAYANA Alla vid hovet jublade och prinsessan Sita fördes fram till prins Rama. Hennes hjärta fylldes av stor lycka när hon såg honom. Och 9

precis som i Ramas dröm log hon och sträckte sina armar mot Rama. Han gick fram och tog hennes händer. De kände båda att de aldrig ville släppa taget. Inte långt därefter firades deras bröllop och det var en fest som pågick i många dagar. Så följde en tid av frid och lycka. En dag kallade kung Dasaratha prins Rama till sig. - Jag börjar känna mig gammal, sa kungen. Jag vill att du nu skall bli kung i Ajodhja. - Jag följer min faders vilja, svarade prinsen. Detta hörde Manthara, drottning Kaijekjis tjänarinna. Med andan i halsen rusade hon raka vägen till sin matmor. - Skandal skandal! skrek hon. KAJIKEIJ Vad är det nu då? MANTHARA Prins Rama ska bli kung! KAJIKEIJ Bra. Det passar honom. MANTHARA Men han är ju inte din son! KAJIKEIJ Han är nästan som min son - och han är som skapt för att bli kung. MANTHARA Hur kan du säga så?! Den där smalbenta Rama - jag förstår inte varför alla ska höja honom till skyarna! Vad har han som din son inte har? KAJIKEIJ Alla prinsar är utmärkta - MANTHARA Utmärkta hit och utmärkta dit! Det är din som Baratha som ska bli kung! Han är äldst - KAJIKEIJ En halv timme, det spelar faktiskt ingen roll - 10

MANTHARA Det gör det! Rätt ska vara rätt! Din son är förbigången och det är skandal! KAJIKEIJ Jamen. MANTHARA Du är också förbigången! KAJIKEIJ Nå ja - MANTHARA Kungen älskar inte din son! KAJIKEIJ Tror du det? MANTHARA Kungen älskar inte dej! Han föredrar Kausalya och hennes son! KAJIKEIJ Så är det förstås! Jag måste tala med kungen! Var är kungen? KUNGEN Här är jag. KAJIKEIJ Minns ditt löfte, minns vad du lovade den gången jag räddade ditt liv! KUNGEN Jag minns. Jag var sjuk, jag höll på att dö och du räddade mig. Jag gav dej ett löfte att uppfylla en önskan, vad den än är. Är det nånting du önskar dej nu? KAJIKEIJ Jo det gör jag minsann! Det enda jag önskar är att Rama skall förvisas. I fjorton år ska han bo i skogen. KUNGEN Det kan inte vara ditt allvar - varför - KAJIKEIJ Tänker du svika ditt löfte? KUNGEN Det vet du att jag inte gör. Men mitt hjärta är tungt. 11

Och kungen blev tvungen att skicka prins Rama i landsflykt till skogen. Ett löfte är ett löfte. Jättedunderfräckt! Jag skulle ha tagit den där drottningen i svansen och snurrat henne runt flera varv och sen låtit henne flyga till skogs! Hon har ingen svans. Ynkligt! Det är hon som ska ut i skogen tillsammans med sin otäcka tjänarinna. Aj om hon skulle komma till vår skog - jag skulle visa henne jag! Men så gick det inte. Nänä. Synd. Nå fortsätt! RAMAYANA Alla vid hovet var upprörda. Den enda som förhöll sig lika lugn och mild som alltid var prins Rama. - Jag följer min faders vilja, sa han. - Det här är inte min vilja, mumlade den förkrossade kungen. - Det som skall ske, det sker, sa prins Rama. Prins Baratha blev nu utsedd att bestiga tronen. Han bad Rama ge honom sina sandaler. - Vad ska du med mina sandaler, undrade Rama. De luktar inget vidare. - Spelar ingen roll, svarade Baratha och placerade sandalerna på tronen. Där ska de sitta och vänta på dig. Jag regerar i fjorton år - men inte en dag mera, kom ihåg det! Prins Rama skrattade och kramade om sin bror. - Du är min käraste bror och bästa vän, sa Lakshmana. Jag vill följa med dej. - Du är min älskade make och bästa vän, sade Sita. Också jag följer dig vart du än går. 12

Rama avrådde dem båda från att följa med honom eftersom han visste att livet som väntade skulle bli hårt och svårt. Men både Lakshmana och Sita var orubbliga. Så begav de sig i väg alla tre. Långt bort och djupt in i de stora skogarna. Småningom kom de fram till en flod och där hittade de en plats som tilltalade dem. Tillsammans byggde de en bostad av lera och bambu där de bosatte sig. Det blev ett tungt liv, eftersom skogarna var befolkade av demoner. Dem måsta prinsarna bekämpa och det gjorde de utan att någonsin förtröttas. Men Sita lät de aldrig gå ensam ut i skogen. Så förgick en tid. En dag begav sig prins Rama ensam ut på jakt, medan Lakshmana röjde upp trädgårdsland vid deras bostad. Ravana, den gruvliga demonen som ville bli allsmäktig, hade en syster, Sorpanakha. Just denna syster råkade befinna sig i samma skogstrakter som Rama, och hon fick syn på honom. Ögonen flög nästan ur skallen på Sorpanakha! Åh - vilken underbar uppenbarelse! Vilken styrka, vilket mod, vilken sällsynt skönhet denna person utstrålar! Detta måste vara prins Rama, den stora demonbekämparen som jag hört talas om! Honom vill jag ha till man - ja jag bara måste ha honom - annars blir jag tokig! Nu förvandlar jag mig till en underbart vacker kvinna och så faller jag ikull! Aj-aj, min vrist - hjälp! Jag har skadat mig! PRINS RAMA Vänta, jag kommer och hjälper - såja - försiktigt - ta i min arm! Nej men vad ser jag - åh - det är inte min vrist - det här är gudarnas vilja! PRINS RAMA Jag förstår inte - vad är gudarnas vilja? Att vi skulle träffas - oh vackra man - och drabbas av kärlek till varandra! PRINS RAMA Nej förlåt nu, men jag är inte - 13

Jo! Du är den rätta för mej, jag ser det, jag känner det, jag vet det! Så är det bestämt - o gudar, gudar - vem kan gå emot er vilja! PRINS RAMA Men vackra dam, vem är ni? Jag är dotter till Visrava, som är son till Pulastja, som är son till Brahma och halvsyster till den ståtliga och generösa Kubera som är vän med guden Shiva och syster till en som får alla gudar i himlen och härskare på jorden att skälva och en gång nästan lyfte Kailasberget med gudarna Shiva och Parvati sittande på det! PRINS RAMA Du är med andra ord Ravanas syster? Jajamensan. Och du är prins Rama eller hur? PRINS RAMA Då förstår jag verkligen inte ditt intresse för mig! Min uppgift är nämligen att bekämpa demoner. Men jag är mycket förvånad över din skönhet - Kommer sej av böner och botgöring! Nej huj för demoner! Alltså jag har lämnat allt sånt, allt som ens liknar nånting i demonväg - det är ingenting för mej! Ingenting fult eller otäckt - nix pix, i stället har jag gått in för godhet, renhet och mildhet, det är min melodi hädanefter - usch vilken äcklig skalbagge där kryper - pang - bort med den! PRINS RAMA Skalbaggen gjorde väl inget illa - Ful och otäck var den - som sagt - bara vackra, goda, rena heliga ting duger för mej! Som t.ex. du, prins Rama. Kan vi inte gifta oss genast?! PRINS RAMA Absolut inte! För mig finns bara prinsessan Sita, min hustru, som jag älskar högre än mitt liv! Äh, hon med den där löjliga bågen som skulle spännas - hon är väl ingenting att ha! Inte har hon några fina släktingar heller. Men tänk på mej - jag kan ju hjälpa dej att jaga demoner - jag känner 14

dem! Jag är ju - jag var ju en sån - fast nu är jag bara så god, så god, så god. PRINS RAMA Vårt samtal slutar här. Jag återvänder nu till min bostad, där min älskade väntar. Glöm mig - adjö! Snabbt hoppade Rama upp på sin häst och red i väg. Rasande störtade Sorpanakha i väg till sin bror för att utkräva hämnd. Bra! Rätt år henne! Prins Rama har ögonen på skaft han! Nu slapp de demonkärringen i alla fall. Jamen det hindrar henne inte att ställa till med tråkigheter. Vad då för tråkigheter? Vänta så får du höra. RAMAYANA Sorpanakha gallskrek fortfarande när hon flängde in i Ravanas palats. Ravana, Ravana - himmel och helvete - jag spricker av ilska! Så du skriker - uh - jag får ont i mina skallar! Hördu du - du skall hämnas din syster - det är din plikt! Om du inte hämnas sparkar jag dej! Död åt Rama och hans äckliga bror! Jaha och vad har du riktigt ställt till med? Jag gjorde ingenting! Det var Rama som var jättefräck mot mej och brodern med - död åt dem! Vet du jag har så många på min lista - jag kan inte hinna med alla - Så där skulle du nog inte säga om du skulle veta en sak 15

Aj vad då? Den där Ramas fru - hå hå hå HÅ! Vad då - vad är det du håhåar? Ingenting. Såja, spotta fram nu vad du har på tungan! Den där ohängda Rama har en fru som är - alltså hon är faktiskt - ojoj - Är vad då? Säg det äntligen så att man begriper nånting! Hon är, kära bror, det absolut vackraste som överhuvudtaget existerar! Ingen av dina fruar kommer ens nära! Jämfört med henne är de kråkskrämmor hela bunten! Hör du var lagom fräck du. mina fruar är det inget fel på! Vad heter hon den där uppenbarelsen? Sita. Ganska löjligt namn, men knallsnygg är hon, en verklig pärla! Jag tycker inte att hon passar den där fjanten Rama - men dig skulle hon passa! Henne skall jag ha och det snabbt! Hit med slappsvansdemonen Maritcha! Aha, där är du. Hördu nu Maritcha, du är min onyttigaste demon. Du beter dej som en oborstad idiot. Du saknar värdighet. Men nu skall du i alla fall få ett uppdrag. MARITCHKA Aha - Du skall anta skepnaden av en hjort. MARITCHKA Oj nej! 16

Jo. Du skall förvandlas till en gyllene hjort. MARITCHKA Nej, nej, jag passar inte alls. Här är det jag som besluter vad som passar. Du blir en gyllene hjort och där med basta! MARITCHKA Det här slutar inte bra - Gnällande försökte Maritchka slinka undan men Ravana högg honom i svansen och höll fast. Inom kort hade Ravana förvandlat honom till en gyllene hjort. Hjorten stuvade Ravana ner i sin vagn och så bar det i väg. Över havet, över skogar, floder och berg styrde vagnen. Småningom kom de fram till skogen där Rama, Sita och Lakshmana bodde. Hjorten placerade Ravana i närheten av Ramas bostad. Där vandrade det ståtliga djuret omkring och betade gräs medan luften omkring den vibrerade av gyllene strålar. När Sita fick syn på hjorten blev hon bedårad. Snälla Rama, den där hjorten vill jag ha! Kan du inte fånga den åt mej. PRINS RAMA Det är nånting konstigt med hjorten. Jag undrar om den inte är förtrollad. Men då passar det ju bra. Din uppgift är att bekämpa demoner. Och jag brinner av längtan efter den, jag vet att det där gyllene skinnet skulle lysa upp hela vår bostad! PRINS RAMA Du vet att jag inte kan neka dig nånting, älskade hustru. Men Lakshmana, du stannar hos Sita. Så begav sig prins Rama i väg. Allt längre och längre in i skogen ilade hjorten. Gång på gång tog Rama sikte på den, men varje gång lyckades den vika undan. Aldrig hade Rama varit med om att missa så många gånger. Han förstod att djuret måste vara förtrollat. Äntligen lyckades Rama komma hjorten så nära att hans pil nådde sitt mål. Den borrade sig rakt in i djurets hjärta och hjorten 17

gav till ett genomträngande skri. Till Ramas förskräckelse skrek djuret med Ramas röst; kom och hjälp mig Lakshmana, hjälp mig Sita, hjälp! Lakshmana! Det är Rama som ropar på hjälp! Du måste genast skynda dig till honom! LAKSHMANA Jag är inte alls säker på att det är Ramas röst. Det kan mycket väl vara en demon som försöker lura oss. Nejnej, jag känner väl igen min älskade makes röst - det är Rama som ropar. LAKSHMANA Men jag kan inte lämna dig ensam, minns vad jag lovade Rama! Strunt i det löftet - nu behöver Rama dig! LAKSHMANA Jag tror inte att det är Rama som ropar. Hur kan du vara så hård! Det är din älskade bror som du följt sen barndomen - och nu tänker du svika honom! Skäms! LAKSHMANA Jag skall ge mej av eftersom du är så orolig - men lova mig att inte gå någonstans före vi kommit tillbaka. Och Sita lovade. Lakshmana gav sig då i väg i ilfart. Ajaj, han borde inte ha lämnat prinsessan ensam! Nej men vad skulle han göra? Sita blev ju arg på honom. Han borde låsa in henne. Det skulle hon inte ha tyckt om. Låser jag in dej kanske - fast jag borde göra det? Apor har inga lås. 18

Nej. Därför händer det att en del dumma och oförsiktiga apbarn blir uppätna. Min mamma var inte dum eller oförsiktig. Nej. Hon hade bara en ryslig otur. Jag Minns inte mycket av henne, bara att hon var varm och luktade gott. Men du luktar nästan lika gott. Sötnos. Vet du vad. I morgon beger vi oss till Kiskindas gräns, till din farbror. Till farbror - hurra! Men först sover vi. RAMAYANA Då Lakshmana var ur vägen klev Ravana ur sin vagn och närmade sig bostaden. Ravana hade förvandlat sig till en from eremit som ödmjukt bad Sita om vatten. Varifrån kommer ni, heliga man? Från Lanka. Men är det inte demonernas land? Ah - demoner och demoner - det beror på hur man ser det. Ta till exempel Ravana - Hu nej - helst inte! Ravana, den största, starkaste och mäktigaste - Mest fruktansvärda demonen av alla - 19

... som är baktalad och misstolkad eftersom just han är oöverträffad! Och nu råkar det sig faktiskt så att just denna utmärkta Ravana är förtjust i dej min sköna, och han vill ha dej till sin egen lilla fru - Oj nej! Jo han vill absolut ha dej till sin egen - Aldrig! Det är inte ett erbjudande som man avböjer min söta - Jag älskar prins Rama och jag skulle aldrig drömma om - Här gäller inga drömmer, det här är verklighet och Ravana vill verkligen - Nej! Jo! Kom hit! Huj, så långa naglar ni har! Hör du inte vad jag säger - kom genast hit! Rör mig inte! Era ögon är alldeles röda! Av kärlek till dej! Bli min - genast på momangen! Aldrig - aldrig! Sluta tjafsa! Nu kommer du med mej! 20

Så förvandlades den fromma eremiten till Ravana, hemsk att skåda! Han kastade sig över prinsessan Sita och släpade i väg henne till sin vagn. Sita kämpade emot, men förgäves. Med blixtfart åkte Ravanas vagn i väg. Stackars Sita sjönk ihop på vagnsgolvet, halvdöd av skräck och avsky. Med skälvande händer slet hon loss sitt halssmycke och lät det falla. Sedan svimmade hon. Halssmycket föll igenom luften och juvelerna blixtrade i den nedgående solen. Rakt framför Hanumans fötter landade det. Hanuman var apornas härförare i Kiskindha. Som ett mörkt moln drog Ravanas vagn vidare och Hanuman förstod genast att halssmycket inte var en gåva av Ravana utan ett tecken från ovan som tids nog skulle visa sin betydelse. Hanuman lindade in smycket i ett bananblad och stack in det i sin sidoväska. När Rama och Lakshmana kom tillbaka till boplatsen och upptäckte att Sita var försvunnen begav de sej genast i väg för att leta reda på henne. Efter många dagar nådde bröderna Kiskindha, apornas land. Hanuman, apornas stora härförare, upptäckte dem genast när de passerat gränsen till Kiskindha. Han spände sin båge och riktade pilen mot prins Rama. Pang! rasade nånting ner på Hanumans huvud så att han tappade siktet. Stadigt på Hanumans nacke satt hans lilla brorson. Stopp din stolle! Vet du att du just siktade på världens största hjälte! Bubu! Vad gör du här - vad är det för struntprat?! Det är sant! Det var han som räddade mej från trädleoparden! Oj då, är det faktiskt han? Nåjo - och dessutom är han den största demondödaren - känd över hela världen - alla talar om honom - du vet då ingenting! Såsåså, larma lagom - nu går vi och hälsar på honom - och vem är den andra personen? 21

Men Hanumans brorson var redan långt borta. Som en pil for han mellan trädgrenarna och snart låg han vid Ramas fötter och kysste hans tår. Den lilla apan pep och skrek av förtjusning, medan prins Rama leende lyfte upp honom. PRINS RAMA Hej min vän, roligt att ses igen, det här är min kära bror, Lakshmana. Och det här är min farbror Hanuman, tänk att han visste ingenting om dej, store härskare, utan i stället höll han på att dumma sej riktigt ordentligt - vet du vad han tänkte göra - Schht - små munnar ska inte gapa så mycket! Välkomna ädla prinsar, är det nånting jag kan stå till tjänst med vore jag mer än lycklig, sa han. Då förklarade prins Rama varför de var där och att deras enda mål var att hitta Sita som blivit bortrövad. Om Hanuman kunde hjälpa dem på något sätt skulle de tacksamt ta emot den hjälpen. Hanuman tog då fram juvelsmycket som fallit framför hans fötter. Han visade det för prins Rama som fick tårar i ögonen när han kände igen smycket. - det är Sitas halsband. Hon har lämnat det efter sig som vägvisare. Hanuman lovade göra allt för att hjälpa Rama. Apor i tusental skickades ut för att ta reda på var Ravanas land var beläget och var man kunde finna prinsessan Sita. Under tiden satt Sita fången hos Ravana som besökte henne varje dag. Sita min morgonstjärna, låt mig ta dig i mina armar! Aldrig! Du är världens juvel - den underbaraste kvinnan på jorden - månens härskarinna - bli min hustru! Jag är prins Ramas hustru och jag tillhör bara honom! Men jag älskar och avgudar dej tusen gånger mer än Rama! 22

Det spelar ingen roll, jag älskar bara prins Rama! Det där är småaktigt och inskränkt, bredda ditt hjärta och låt mig komma in där! Nej, nej, nej, i mitt hjärta ryms bara prins Rama. Hur kan du vara så dum, vet du inte att jag är härskare över tre världar, kung över Lanka, den mäktigaste av de mäktiga, oövervinnelig för alla gudar! Det finns ingen som går upp mot mej - kom i min famn - och det på momangen! Nej, hellre dör jag! Akta dej - det är precis vad som händer om mitt tålamod tar slut! Så må det bli så. Så, så, så. Jag har ett stort hjärt och ger dej betänketid en månad. Också om betänketiden är hundra år, blir mitt svar detsamma. En av de tusen aporna kom tillbaka till Kiskindha och rapporterade: Ravana finns på Lanka, övärlden som ligger ute i havet. Jag beger mig genast dit. Jag kommer med! Nej. Men jag vill, jag vill! 23

Min kära pojke, jag vill att du väntar på mej här och håller farmor i handen om hon är orolig. Aldrig får jag komma med nånstans! Jo, men inte nu. Prins Rama, jag ska ta reda på var prinsessan Sita finns. Beskriv henne för mej! PRINS RAMA När du ser den vackraste kvinna Gud skapat, med de finaste små fötterna, de blåaste ögonen, den mest gracila kroppen och en mun som två hallon, då vet du att det är prinsessan Sita. Du kan inte missta dig. Hanuman samlade en här av apor och begav sig i väg. Till slut kom de till stranden av det vida havet. Som en jättelik virvelvind for Hanuman över havet och landade vid Lankas utkant. Där krympte han till minimal storlek, som en rädisa ungefär. Han passerade flera olika hus och palats i vilka Ravanas hustrur bodde, men ingen av kvinnorna motsvarade beskrivningen av Sita. Hanuman fortsatte sitt letande och kom till ett annat hus. Bakom huset fanns en gård. Mitt på gården stod ett stort ashokaträd. Vid trädets rot satt den vackraste kvinna Hanuman någonsin sett. Eftersom Hanuman fortfarande var oerhört liten kunde han obemärkt klättra upp i baobabträdet. Plötsligt hördes ett vrål. Det var Ravana som dök upp. Återigen kommer jag, den mäktigaste härskaren över tre världar och lägger mitt hjärta för dina fötter! Och där blir det liggande. Jag har gjort alla mina hustrur olyckliga, alla längtar efter mej medan jag bara tänker på dej! Gör dem då snabbt lyckliga igen och sluta tänka på mej. Det kan jag inte - jag är uppsvälld -uppfylld av din skönhet - jag blir tokig av längtan - ge mej en puss! 24

Aldrig! Ajajaj, jag blir så ledsen - ääh - jag blir arg också - och jag är farlig när jag är arg! Jag är inte rädd. Omöjliga kvinna! Du är dum som ett grodägg! Fattar du inte att jag kan klämma ihjäl dej som ett- ett- Grodägg. Ja just det. Vill du kanske det va? Nej. Så bli då min hustru för tusan bövlars blixt och dunder! Nej. Jag är prins Ramas hustru nu och i evighet. I rumppan med din evighet! En vecka har du på dej - om du inte ändrar åsikt under den tiden nackar jag dej som en kyckling! Ajö! Rama, min älskade make - var är du? Skall du aldrig hitta mig? Pssst - hallå - prinsessan Sita. Vem är det som kallar på mig? Det är jag - Hanuman. Jag skall rädda er! Sköna prinsessa - sitt på min rygg! Jag för er bort härifrån med det samma! Tack, men jag tror inte det går - 25

Åh, förlåt mej, ni har rätt - men här är nånting åt er - var så god! Åh, den ringen känner jag igen! Den kommer från min älskade prins Ramas hand! Prins Rama tänker på er dag och natt. När tiden är mogen skall han komma till Lanka och bekämpa Ravana. Men först måste alla trupperna samlas och ta sig till Lanka... nu gäller det för er, prinsessan Sita, att hållas vid liv. Jag gör mitt bästa. Ravana kan inte med våld göra någon till sin hustru, då sprängs hans huvuden i bitar. Det är han medveten om. Men han kan bli rasande och döda er. Det vet jag. Han har gett mig en vecka. Det är inte mycket. Försök förlägna tiden. Hålla honom på gott humör. Inge litet hopp. Var förtjusande. Jag kan inte förställa mig. Men nu när jag vet att min make är på väg är det ingen fara. Jag klarar mig. Se här, tag min ring och ge den åt prins Rama. Hahaa! Hitåt vakter - fort! Sita har en älskare! Fängsla honom! Sita har en älskare, Sita har en älskare! Ravana kära bror - kom och titta! Vad har du för hemliga möten när jag vänder ryggen till! Och vad är det här för en snedvriden kuf som vågar visa sitt fula tryne här! Jag är prins Ramas sändebud. Min herre och härskare ber hälsa att om du inte omedelbart friger prinsessan Sita och låter henne oskadd återvända till sin äkta make, som är prins Rama, då kommer han personligen att krossa alla dina huvuden i tur och ordning. 26

Haha, hoho, det var det löjligaste jag hört! Hördu du lilla plutt - mej krossar ingen ens lillfingernageln på! Det kan du hälsa din lama-rama! Likaså kommer han att utplåna ditt land, i fall du fortfarande är regent här. Vilket jag tillåter mig betvivla. Och jag tillåter mej att skära av din tunga som kommer med åsnedumheter! Vet du inte, din dumma åsna, att jag är oövervinnelig! Inte för prins Rama. Han är nämligen den stora demonförgöraren - hittills oöverträffad - seger åt honom! Skroppa lagom, ludiloppa där! Tama-ramas lilla fru stannar här och vad det gäller segrar - ja det kan han se sej i rumppan efter! Jag skall framföra det här till prins Rama. Du har nu skrivit under din egen dödsdom, Ravana. Är det någon som ska dödas är det du! Skrävelpelle! In i dödscellen med honom, i morgon flyger hans huvud! Dödscellen var inte tom. Där satt Ravanas bror som vågat trotsa Ravana. Brodern berättade för Hanuman om Brahmas pil, den enda pilen som kunde döda Ravana. Den pilen fanns gömd hos Ravanas favorithustru Mandodari, men var den fanns, det visste bara hon. Hanuman beslöt att genast ta reda på var pilen fanns gömd. Han krympte ner sig till ärtstorlek och rullade ut genom cellgluggen. Snabbt begav han sig till Mandodaris palats. Förvandlad till en vis gammal man, anhöll han om att få träffa Mandodari. Han sade sig komma med ett livsviktigt ärende som gällde Ravana. Mandodari blev nyfiken och tog emot honom. Seger åt Ravana. MANDODARI Vad för dej hit, heliga man? Oro, bästa drottning. Djup oro för den stora härskaren Ravana. 27

MANDODARI Dumheter! Det finns ingen anledning till oro. Ingen kan komma åt Ravana! Det finns en. Prins Rama kan. MANDODARI Omöjligt! Vet han inte att Ravana är oövervinnelig! Det finns inget vapen som biter på honom! Utom ett. MANDODARI Jaja - men det hittar ingen! Schhhhh! Inte så högt! MANDODARI VA?! Tala inte om vapnet! MANDODARI Nänä, jag har då inte - Det är därför jag är här. För att varna. Säg ingenting! MANDODARI Inte har jag - Tänk inte ens på det! Inte ett ord åt någon! För det är väl gömt antar jag? MANDODARI Jomen det är klart - Så säkert gömt att ingen, absolut ingen kan hitta det? MANDODARI Det här är faktiskt på ett riktigt väldigt dundersäkert ställe - 28

Scchh - inte så högt! Jag är illa rädd att det inte finns ett så säkert ställe. Prins Rama är slug - ohyggligt listig - och kan komma på de mest otroligt hemliga gömställen. MANDODARI Jamen för sjutton, jag säger ju att det inte går att komma på gömstället! Åh, bästa drottning, ni känner inte prins Rama - MANDODARI Nämen sluta jamsa om den där Rama - kom in här nu, ja just här till mitt sovrum - och jag säger att ingen - inte ens den allseende Rama kan komma på att titta in i den där pelaren! Fantastiskt! Och där inne är alltså pilen? MANDODARI Ja, där är den. Min sänghimmelspelare. Inget dåligt ställe va? Å, bästa drottning! Det hade verkligen ingen kommit på - tack för upplysningen! Och nu rullar jag in ers höghet i sängöverkastet - sådär - nej, inte sprattla emot - och så knyter vi en vacker knut runt - så - och pang - klyver jag pelaren och nu i väg till prins Rama med pilen - ajöss! Apornas här hade anlänt till Lanka och kampen mellan apor och demoner har börjat! Ravana drog sitt jättesvärd och rusade i väg. Fylld av oro satt prinsessan Sita inlåst utan möjlighet att följa med hur kriget utföll. Tvärs igenom Lanka rasade striderna och hela tiden ryckte aphären framåt. I främsta ledet befann sig Hanuman, Lakshana och Rama. Ravana placerade sina mest betrodda generaler för att bevaka stadsportarna. Längs murarna stod de största och träffsäkraste krigarna med vapnen beredda. Själv gick Ravana med sina söner till templet, tände eldar, offrade höns och grisar, brände rökelse och bönföll gudarna om stöd. Men det var inte många gudar som hörde honom. De hade alla vänt sina blickar mot prins Rama. Rama och Lakshmana begav sig mot den södra stadsporten. Före de kom fram till porten, måste de passera ett vidsträckt fält. När prinsarna befann sig mitt på fältet, blev hela fältet kringrännt av jätteormar. De öppnade sina förfärliga gap och sände skurar av giftpilar över Rama och Lakshmana. Tappert kämpade prinsarna mot 29

bestarna, som de småningom lyckades döda. Men giftet från pilarna spred sig i prinsarnas kroppar och de föll ner som döda. Ett skri av fasa och sorg gick genom hären och stor oro utbröt. Sita kände det som e förlamning i kroppen, där hon satt i fångenskap och hn förstod att nånting hemskt höll på att hända. Men Garuda, gudarnas budbärare, jättefågeln med de skarpaste ögonen av alla, han upptäckte prinsarna där de låg som döda på marken. - Seger åt Rama! ropade Garuda samtidigt som han störtade ner mot jorden. Försiktigt lyfte fågeln upp bröderna och förde dem till sitt berg, där det växte läkande örter. Garuda hämtade också upp Hanuman till berget, och det var Hanuman som sökte reda på örterna och pressade saften ur dem. Han smorde prinsarnas kroppar med saften och småningom kände de livet och krafterna återvända. Snart var Rama och Lakshman återställda och kunde återvända till hären. Nu attackerade aporna alla stadsportar med sådan kraft att de gav vika. Rama sände bud till Ravana och bad honom överlämna prinsessan Sita och ge upp striden. Men Ravana svarade med att klä sig i sin glänsande stridsmundering med guldhjälmar på alla huvuden. - Visa mej nu din styrka, skrek han, och svängde med sina svärd, breda som tempeldörrar. Ett efter ett slängde han dem mot Rama, som utan svårighet väjde för svärden. Då spände Ravana sina tio väldiga pilbågar, där varje pil var som stammen på en palm. Rama spände då sin båge och när hans pil lämnade bågen genomborrade den alla Ravanas pilar så att de splittrade föll till marken. När Ravana gjorde sitt tredje utfall, spände Rama sin båge på nytt. Som en eldstråle flög den pilen i väg och var Brahmas pil av sanning och insikt. Den träffade och genomborrade Ravana. Samtidigt brände pilen bort ondskan, begäret, girigheten och maktgalenskapen hos Ravana. När han föll till marken förändrades han, den vilda glöden i hans ögon slocknade hans drag slätades ut och hans förvridna grin blev nästan milt. - Seger åt Rama, viskade han, här prins Rama böjde sig över honom och tog farväl. 30

Nu skyndade Rama tillsammans med Hanuman till palatset och befriade prinsessan Sita. Himmelskt stor var Ramas och Sitas lycka när de fick se varandra igen. Med sin här av apor begav sig Hanuman tillsammans med prins Rama, prinsessan Sita och Lakshmna tillbaka till Kiskindha. Precis när de kommit fram kom Hanumans lilla älsklingsappojke skuttande emot dem. Farbror, käraste farbror, äntligen! Hur har det gått? Vi har varit så oroliga - du måste berätta allting! Har du svansen och benen i behåll - jag visste att ni skulle klara det - jag sa åt alla så här: min farbror klarar av vilka strider som helst - för det gör du ju - gör du inte farbror? PRINS RAMA Du har alldeles rätt. Din farbror är en stor hjälte och du kan vara mycket stolt över honom. Det stämmer. Utan din kloka och modiga farbror skulle vi inte vara här nu. Jag visste det, jag visste det, min farbror klarar vad som helst! Nånå, lugna dej. Men det är så att när man tjänar det rätta är det inte svårt att var duktig. Hädanefter vill jag alltid tjäna er, prins Rama och prinsessan Sita. Jag med! Ni är hjärtligt välkomna båda två. Men farmor då? PRINS RAMA Naturligtvis, farmor också. Farmor vill tillbaka till sitt hemträd. Vi följer henne dit, Bubu. Aha. Jag skall säga hej åt småaporna jag. 31

(Tillbaka vid boträdet) Vi hör ihop, trädet och jag. Hanuman, min son, du skall veta att jag älskar er båda och jag är stolt över dej. Ingen annan apa skulle ha klarat av vad du har gjort. Prins Rama gav mej kraften. Och Ravana var dömd av gudarna. Jag vet. Hans uppblåsthet blev hans fall. Ett ödmjukt hjärta håller längre än ett övermodigt. Jag sticker till småaporna. Gör det. Och kom ihåg: inga kidnapparbabianer den här gången! Nänä. (Hos småaporna. Tävlingar med busaporna som ledare. En liten apa får syn på Bubu) APA 1 Hej, titta vem som sitter där! Det är ju Bubu! APA 2 Jee! Kom och leka! Jag ser att ni redan har lekledare. APA 1 Jomen du är roligare! APA 2 Di där kan inga historier (Busaporna närmar sig) BUSAPA 1 Jasså ormsvansen har kommit tillbaka. BUSAPA 2 Skall vi mosa till dej va? 32

BUSAPA 1 Eller knipa svansen av dej? BUSAPA 2 Vi kan också knäcka benen på dej. Säkert. Men ingenting blir bättre av det. Däremot har jag hälsningar från en släkting till er. Ravana. BUSAPA 1 Va-ra-va? Just det. Ra-va-na. Härskaren över tre världar. Kung över Lanka. Oövervinnelig för alla gudar - minns ni? BUSAPA 1 Jamen vad var hans hälsning till oss? Han hälsade att ett ödmjukt hjärta håller längre än ett övermodigt. LITEN APA Bra sagt! Men det kom han på först efter att han träffat prins Rama. LITEN APA Vem är prins Rama? Det är också en lång historia. Jag berättar den när jag kommer tillbaka nån gång. LITEN APA Du kommer väl säkert? Jodå. Hej på er! BUSAPA 1 Nämen vänta - BUSAPA 2 Vi vill höra mera om vår släkting - var finns han nu? BUSAPA 2 Det får ni själva ta reda på. Nu väntar prins Rama på mej. Hej! 33

RAMAYANA När Rama, Sita, Lakshmana, Hanuman och Bubu äntligen kom fram till Ajodhja, hade fjorton år gått. Glädjestålande omfamnade prins Baratha sina bröder. Sen lyfte han ner Ramas sandaler från tronen och bad Rama sätta sig där i stället. I flera dagar pågick kröningsfestligheterna och till slut är Rama kung och Sita drottning i Ajodhja. Den enda som inte alls var glad var tjänarinnan Manthara. Hon överfölls av våldsamt magknip och lade sig i sängen. Där stannade hon en vecka. Men drottning Kaijkeji kastade sig gråtande framför kung Ramas fötter och bad om förlåtelse. Det var ju hon som sett till att Rama förvisades till skogen eftersom hon ville se sin egen son som kung. - Du har ingenting att förebrå dig, svarade kung Rama. Utan förvisningen skulle jag aldrig ha upplevt Hanumans trofasthet, Lakshmanas vänfasthet eller Sitas kärlek så starkt. Utan landsförvisningen hade jag inte mött Hanuman och Bubu. Utan exilen hade jag inte besegrat Ravana. Att så skedde var gudarnas vilja. Så talade kung Rama och gudarna i sin himmel var mycket nöjda. Och från det himmelshöga berget fortsätter floden att strömma. Den strömmar igenom tusentals landskap förrän den når havet. I havet övergår den till dimmor, som stiger upp mot skyn. Dimmorna blir moln som drar upp mot det himmelshöga berget. Och molnen förvandlas till regn som störtar ner i floden. Så får floden ny fart att strömma mot havet. 34