MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 12.3.2013 COM(2013) 141 final MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU {SWD(2013) 72 final} SV SV

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU UNDERNÄRING EN TRAGEDI SOM KAN FÖRHINDRAS Effekterna av dålig nutrition är en av vår tids allvarligaste tragedier och den kan förhindras. Sorgligt nog släpar många länder efter när det gäller att nå millennieutvecklingsmålet att halvera andelen människor som lider av hunger, och ett av sex barn är fortfarande underviktigt. Dessa barn är offer för en ond cirkel, där en kombination av fattigdom, otillräcklig kost och sjukdomar ger dem sämsta tänkbara start i livet och gör att enskilda och samhällen blir fast i fattigdom. EU är en viktig aktör när det gäller tryggad livsmedels- och näringsförsörjning finansiella beslut som gäller hållbar landsbygdsutveckling, fysisk planering, hållbart jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition motsvarar i genomsnitt 1 miljard euro per år under perioden 2006 2011. Flera särskilda initiativ har bidragit till förbättrad livsmedels- och näringstrygghet. Bland dessa kan nämnas livsmedelsmekanismen värd 1 miljard euro, som hjälpte de länder som drabbades hårdast av livsmedelspriskrisen 2007 2008, och initiativet avseende millennieutvecklingsmålen värt 1 miljard euro, som stöder de länder som släpar efter när det gäller att nå målen i synnerhet mål 1c om att halvera andelen människor som lider av hunger och målen 3 och 4. Genom det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet gör EU dessutom insatser vid akut osäker livsmedels- och näringsförsörjning. Varje år går mellan en tredjedel och hälften av EU:s budget för humanitärt bistånd till att tillgodose livsmedels- och näringsbehov. Nyligen gjorde kommissionen ett politiskt åtagande inom ramen för det toppmöte om hunger som hölls i London 2012 om att stödja partnerländerna i deras insatser för att minska antalet barn under 5 år som lider av tillväxthämning med minst 7 miljoner till 2025. Detta meddelande är kommissionens svar på hur man kan möta detta mål och mer generellt, minska undernäringen bland mödrar och barn totalt sett. För att lösa detta krävs det en sektorsövergripande strategi som innefattar hållbart jordbruk, landsbygdsutveckling, tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, folkhälsa, vatten och sanitet, socialt skydd och utbildning. Partnerländerna måste erkänna problemet och förbinda sig att ta itu med det, så att kvinnor och barn kan få den omvårdnad och de näringsämnen som behövs för en god start i livet. Det internationella samfundet är fast beslutet att göra allt det kan för att stödja partnerländerna i deras ansträngningar för att förbättra nutritionen för mödrar och barn. EU:s politiska ramverk för utveckling beskrivs i kommissionens förslag till en agenda för förändring 1 och i rådets slutsatser i maj 2012 2 till följd av den. EU:s strategi när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och humanitärt livsmedelsbistånd i tredjeländer har vidareutvecklats i meddelandena om tryggad livsmedelsförsörjning och om humanitärt livsmedelsbistånd 3 och i rådets slutsatser från maj 2010 4. I dessa dokument läggs lika stor 1 2 3 KOM(2011) 637. Dokument 9369/12. KOM(2010) 127 och KOM(2010) 126. SV 2 SV

vikt vid var och en av de fyra pelarna i en tryggad livsmedelsförsörjning livsmedelsutbudet, tillgången till livsmedel, förbättrat näringsvärde och bättre förebyggande och hantering av kriser. Dessutom betonas de särskilda utmaningarna när det gäller att nå nutritionsrelaterade resultat i humanitära sammanhang. Detta meddelande kompletterar och utvecklar den förstärkta nutritionspelaren. Det politiska ramverket har kompletterats med meddelandet om EU-strategin för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser 5, där det betonas hur nutrition och resiliens ibland hänger nära samman (särskilt i Sahelregionen och på Afrikas horn, där resiliens är den vägledande principen för initiativen Agir 6 och Share 7, som omfattar flera partner och gäller livsmedels- och näringskriser). I EU:s handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet 2012-2015 8 framhävs att det finns ett strakt samband mellan millenniemålen 1, 3 och 4 och kvinnors roll och jämställdhet. I detta policydokument om nutrition belyses behovet av bättre samordning mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd för en ökad resiliens hos de drabbade befolkningarna. Det har efterfrågats av rådet och revisionsrätten och beskriver det primära ansvaret för nationella regeringar och deras politik när det gäller nutrition, liksom den viktiga roll som kvinnor och män i utvecklingsländer har att spela när det gäller att driva fram förändring. 1. BAKGRUND Problemets omfattning Världshälsoorganisationen anser att dålig nutrition är det största enskilda hotet mot hälsan i världen. I många utvecklingsländer är dålig nutrition den bakomliggande orsak till minst en tredjedel av all barnadödlighet och 20 % av mödradödligheten varje år 9. Miljontals barn överlever men växer upp med tillväxthämning (korta för sin ålder och med försämrad psykisk utveckling) och/eller har upplevt flera perioder av utmärgling före fem års ålder. Globalt är det omkring 165 miljoner barn, eller en fjärdedel av världens barn, som lider av tillväxthämning 10 och 2,6 miljoner barn under fem år dör varje år till följd av undernäring 11. Över 90 % av dessa barn finns i Afrika och Asien. Dessutom lider ca 52 miljoner (8 %) av alla barn i världen under fem år av utmärgling, varav de flesta även i detta fall finns i Asien och Afrika 12. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas befolkningsgrupper som lider av undernäring i länder där den institutionella kapaciteten är svag och ständiga katastrofer eller konflikter får förödande effekter för de mest utsatta grupperna, som t.ex. i instabila länder. Undernäring gör att enskilda och samhällen blir fast i fattigdomens onda cirkel. Barn som växer upp i fattiga hushåll är mer benägna att drabbas av undernäring, vilket undergräver deras förmåga till inlärning och medför ökad risk att drabbas av sjukdomar. Det gör det svårare för barnet att få arbete som vuxen och att leva ett produktivt liv, och därmed förs 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Dokument 9597/10. KOM(2012) 586. Alliance Globale pour l Initiative Résilience. Supporting the Horn of Africa s Resilience (Stöd till Afrikas horns resiliens). SEK(2010) 265. Black R. E. et al., Maternal and child undernutrition: global and regional exposures and health consequences, The Lancet, 2008 UNICEF, WHO och Världsbanken, Levels & Trends in Child Malnutrition, 2012 (uppgifter från 2011) UNICEF, Levels and trends in child mortality, 2011 UNICEF, WHO och Världsbanken, Levels & Trends in Child Malnutrition, 2012 (uppgifter från 2011) SV 3 SV

fattigdomen vidare från generation till generation. Undernäringen är särskilt svår bland fattiga befolkningsgrupper på landsbygden och bland dem som drabbas av diskriminering. Andelen barn med tillväxthämning är 1,5 gånger högre i landsbygdsområden än i stadsområden 13. EU har därför förbundit sig att stödja småjordbruk och försörjning på landsbygden. Många kvinnor i utvecklingsländerna är också kortväxta (lider av tillväxthämning) och/eller underviktiga. Dessutom klassificeras 10 20 % av kvinnorna i Afrika söder om Sahara och 25 35 % av kvinnorna i Sydasien som alltför magra. Anemi till följd av järnbrist är det vanligaste nutritionsproblemet för denna grupp och drabbar nästan hälften av alla kvinnor 14. Perioden från graviditeten till ett barns andra födelsedag de första 1 000 dagarna anses vara den mest kritiska när det gäller att förebygga undernäring och dess konsekvenser hos den vuxna individen. I hälften av fallen grundläggs tillväxthämning hos barn i livmodern, vilket innebär att bättre nutrition för kvinnor och flickor i reproduktiv ålder är av avgörande betydelse. Risken att föda ett litet barn är hög för mödrar som är underviktiga, lider av tillväxthämning och/eller är anemiska. Framstegen världen över när det gäller att vidta åtgärder mot tillväxthämning och utmärgling har varit långsamma. Andelen barn som lider av tillväxthämning minskade från 40 % 1990 till 26 % 2011 15. Framstegen när det gäller att ta itu med utmärgling har varit ännu långsammare, vilket visar på att mycket mer behöver göras. Brist på mikronäringsämnen som är nödvändiga för individens tillväxt och utveckling (t.ex. vitamin A, jod, järn och zink) drabbar i likhet med tillväxthämning och utmärgling nästan två miljarder människor världen över 16. Orsaker Orsakerna till undernäring varierar beroende på sammanhang och individ och sammanfattas i begreppsramen. De finns vanligen på tre nivåer (se diagrammet nedan): Omedelbara orsaker har två dimensioner: otillräckligt livsmedelsintag (i kvalitativt och kvantitativt hänseende) och sjukdom. Bakomliggande orsaker hänger nära samman med fattigdom och kan delas in i tre kategorier: osäker livsmedelsförsörjning i hushållen, otillräcklig omvårdnad av barn/kvinnor samt bristfälliga miljö-/vårdtjänster. Grundläggande orsaker finns på regional, nationell och internationell nivå: från dålig samhällsstyrning till demografisk tillväxt; från konflikter till klimatförändringar; från knappa naturtillgångar till höga och volatila livsmedelspriser. 13 14 15 16 Ibid De Benoist B. et al., Worldwide Prevalence of Anemia 1993-2005: WHO Global Database on Anaemia, WHO and Centers for Disease Control and Prevention, 2008 Ibid WHO, WFP, UNICEF, Preventing and controlling micronutrient deficiencies in populations affected by an emergency - Multiple vitamin and mineral supplements for pregnant and lactating women, and for children aged 6 to 59 months, 2007 SV 4 SV

Begreppsram för nutrition Kortsiktiga konsekvenser: Dödlighet, sjuklighet och funktionshinder Långsiktiga konsekvenser: Vuxenlängd, intellektuell förmåga, ekonomisk produktivitet, reproduktiv förmåga, metabola sjukdomar och hjärtlungsjukdomar Undernäring bland mödrar och barn Otillräckligt kostintag Sjukdom Omedelbara orsaker Osäker livsmedelsförsörning i hushållen Otillräcklig omvårdnad Ohälsosam bostadsmiljö och brist på hälso- och sjuk vårdnadstjänster Bakomliggande orsaker Inkomstfattigdom, sysselsättning, egenföretagande, boende, tillgångar, överföringar från utvandrare, pensioner och överföringar Brist på finansiellt, mänskligt, fysiskt och socialt kapital samt naturtillgångar Grundläggande orsaker Social, ekonomisk och politisk miljö Källa: Baserat på Unicef (1990) och anpassat från The Lancet Series, 2008. De potentiella orsakernas relativa betydelse beror på den särskilda dynamiken i varje enskild situation och befolkningsgrupp. En grundlig analys är därför en nödvändig förutsättning för SV 5 SV

varje insats. De olika orsakerna till undernäring samverkar och kräver därför sektorsövergripande insatser. Konsekvenser På individnivå är undernäring i många fall den bakomliggande orsaken till barna- och mödradödlighet. Undernäring bidrar till 35 % av de sjukdomar som drabbar barn under fem år 17, och långvarig undernäring (tillväxthämning och/eller frekventa perioder av utmärgling och brist på mikronäringsämnen) orsakar förödande och oåterkallelig skada. Jodbrist och tillväxthämning förknippas med en betydligt reducerad kognitiv utveckling 18. 17 18 Black R. E. et al., Maternal and child undernutrition: global and regional exposures and health consequences, The Lancet, 2008 S Grantham-McGregor et al., Development potential in the first 5 years for children in developing countries, The Lancet, 2007 SV 6 SV

Tillväxthämning är inte bara en personlig tragedi som kan förhindras det är också en faktor som hindrar ekonomisk utveckling, båda för enskilda familjer och för nationer. De ekonomiska kostnaderna för undernäring har uppskattats till 10 % av individens livsinkomst 19 och 2 8 % av bruttonationalprodukten (BNP). Undernäring innebär också en påfrestning på överbelastade vårdsystem eftersom undernärda individer löper större risk att bli sjuka, och undernäring i barndomen förknippas med kroniska, kostsamma sjukdomar senare i livet. Utmaningar i insatserna mot undernäring För att man ska kunna bekämpa undernäring måste man först hantera ett antal utmaningar. Dessa utmaningarna medför en rad krav: Ökade nationella investeringar i nutrition (särskilt på lång sikt). Här ingår även en förstärkning av ledarskap, regelverk, förvaltning och strategisk kapacitet på nationell nivå, så att aktörerna kan engageras för ett gemensamt mål och en konsekvent sektorsövergripande strategi. Harmonisering av politik med betydelse för nutrition mellan olika ministerier och givarinstanser. Nutrition måste integreras som ett centralt mål i politik för landsbygdsutveckling och lokala initiativ, hållbart jordbruk, fiske, tryggad livsmedelsförsörjning, folkhälsa, reproduktiv hälsa, vatten och sanitet, socialt skydd och utbildning. Främjande av jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla sektorer med koppling till nutrition 20. Kvinnors roll inom ekonomi och reproduktion samt i hushållen har stor betydelse för en tryggad livsmedels- och näringsförsörjning. Eftersom undernäring är ett problem som förs vidare från generation till generation och en följd av både kriser och långsiktig utveckling måste större konsekvens och samordning åstadkommas över hela linjen från katastrofinsatser till utvecklingsbistånd. Bättre insikt om vad som fungerar i nutritionshänseende genom tillämpad forskning och noggrann övervakning och utvärdering krävs för att man ska kunna identifiera vilken politik och vilka nutritionsinsatser som är effektiva i olika sektorer och för att det ska vara möjligt att utöka insatserna. Ökad effektivitet hos insatser med koppling till nutrition i överensstämmelse med allmänna principer för biståndseffektivitet är av grundläggande betydelse. EU anser att stöd till småjordbruk kan öka tillgången till näringsrika livsmedel för fattiga både på landsbygden och i städer och bidra positivt till försörjningen. Här ingår att identifiera och utnyttja möjligheter till förbättrad nutrition längs värdekedjor för att öka fattiga människors tillgång till och intag av näringsrika livsmedel. Det krävs att man använder sig av globala politiska och ekonomiska åtaganden när det gäller att åtgärda osäker livsmedelsförsörjning och undernäring, särskilt med tanke på ramarna för millennieutvecklingsmålen efter 2015. 19 20 Världsbanken, Repositioning Nutrition as Central to Development - A Strategy for Large-Scale Action, 2006 Bl.a. genom att göra kvinnor mer medvetna och genom att ta med frågor om reproduktiv hälsa när detta är lämpligt. SV 7 SV

2. VÄGLEDANDE PRINCIPER OCH MÅL Vägledande principer EU:s stöd anpassas i möjligaste mån till partnerländernas politik och prioriteringar, i överensstämmelse med principer om biståndseffektivitet. Insatser mot undernäring kräver att partnerländerna erkänner problemet och åtar sig att ta itu med det. Det internationella samfundet kommer att göra allt det kan för att stödja partnerländerna i deras insatser för en bättre nutrition för mödrar och barn, men regeringarna själva måste också avsätta resurser för att se till att undernäring åtgärdas på ett hållbart sätt. EU strävar efter att åstadkomma största möjliga komplementaritet och samordning mellan humanitära insatser och utvecklingsinsatser. EU:s engagemang för ökad resiliens öppnar nya möjligheter när det gäller nutrition. Aktörer på det humanitära området och utvecklingsområdet kommer att samarbeta för att utveckla en gemensam förståelse för nutritionssituationen (genom gemensamma analyser och operativa bedömningar). Mot den bakgrunden kommer sedan gemensamma strategiska prioriteringar för planeringen av bistånds- och utvecklingsmedlen att fastställas. EU:s biståndsinsatser mot undernäring vid humanitära kriser styrs fortfarande av de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende och är tydligt behovsbaserade. EU:s insatser för att åtgärda de olika orsakerna till undernäring bör göras inom flera sektorer. Denna strategi utgår från insikten att enbart insatser inriktade på nutrition inte räcker för att åstadkomma en hållbar minskning av undernäringen. Åtgärder som gäller landsbygdsutveckling 21, hållbart jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, folkhälsa, vatten och sanitet, socialt skydd och utbildning kommer att ha stor betydelse. Insatserna för bättre nutrition kommer främst att syfta till att skapa de rätta förutsättningarna för optimal tillväxt under den kritiska perioden, dvs. de första 1 000 dagarna mellan befruktningen och två års ålder. EU bör sträva efter att förebygga och minimera de oavsiktliga negativa effekter som dess bistånd skulle kunna få i nutritionshänseende. Det är väsentligt exempelvis med avseende på säkra innovationer och användning av särskilda näringsprodukter. Kontrollåtgärder är också nödvändiga för att minska risker som t.ex. en ökning av livsmedels- eller vattenburna sjukdomar, eller en ökad arbetsbörda för kvinnor till nackdel för barnomsorgen. EU kommer vidare att säkra konsekvens och överensstämmelse mellan sin politik på olika områden av betydelse för livsmedels- och näringstryggheten. Det gäller t.ex. handel, klimatförändringar, hälsa, miljö och sysselsättning. EU kommer att stärka sitt samarbete med institutionella aktörer: partnerländer, EUmedlemsstater och andra bilaterala givare, internationella organisationer och globala nätverk (t.ex. Sun-initiativet (Scaling Up Nutrition) och systemet med humanitära kluster ). EU kommer dessutom att utöka och förstärka sina partnerskap med icke-institutionella aktörer. Där det är möjligt och lämpligt bör EU maximera insatsernas hållbarhet genom att främja integration med nationella politiska ramverk och planer. EU bör stärka sina partnerskap med grupper i det civila samhället, ideella organisationer och forskningsorgan, genom att utnyttja deras sakkunskap, bidra till att skapa en miljö som främjar medborgarengagemang och god samhällsstyrning och vid behov stödja deras genomförandekapacitet och stödförmåga. EU bör försöka utveckla samarbetet med den privata sektorn. Strävan är att underlätta företagens engagemang i kampen mot undernäring, att utnyttja deras komparativa fördelar 21 En kraftfull lokalt baserad landsbygdspolitik med en sektorsövergripande strategi kan vara en del av lösningen. SV 8 SV

och deras sakkunskaper (t.ex. produktsäkerhetskontroll, berikning, tillämpning av certifierings- och kommunikationsteknik och ökad medvetenhet genom social marknadsföring). På så sätt kommer EU att främja ansvarsfulla affärsmetoder, företagens sociala ansvar, en sund politisk och lagstiftningsmässig miljö samt undvikande av intressekonflikter och otillbörliga fördelar. Mål Den politik som beskrivs i detta meddelande syftar till att förbättra nutritionen för mödrar och barn genom att minska dödlighet, sjuklighet samt tillväxt- och utvecklingsbrister på grund av undernäring. Framförallt syftar den till att uppnå specifika resultat på två nivåer: Att minska antalet barn under fem år som lider av tillväxthämning. Att minska antalet barn under fem år som är utmärglade. Det första målet är anpassat till Världshälsoförsamlingens (World Health Assembly WHA) globala mål som fastställdes 2012, nämligen en 40-procentig minskning av antalet barn under fem världen över som lider av tillväxthämning till 2025 22. Det innebär en minskning av antalet barn som lider av tillväxthämning med mer än 70 miljoner till 2025. Med den nuvarande utvecklingen kan antalet barn som lider av tillväxthämning minskas med omkring 40 miljoner, men det är långt under WHA:s mål. På global nivå minskar antalet barn som lider av tillväxthämning med i genomsnitt 1,8 % per år. Den takt som krävs för att WHA:s mål ska kunna nås till 2025 är 3,9 %, vilket betyder att de kollektiva ansträngningarna måste öka avsevärt för att dubblera minskningstakten. Kommissionen har därför åtagit sig att stödja partnerländerna i arbetet med att minska antalet barn under fem år som lider av tillväxthämning med minst 7 miljoner mer än vad som är möjligt med den nuvarande takten. Tillväxthämning som särskilt mål vittnar om EU:s fasta föresats att ta itu med detta viktiga hinder för mänsklig och ekonomisk utveckling. Det utesluter dock inte bistånd för att åtgärda andra former av malnutrition som har betydelse för folkhälsan och prioriteras av partnerländernas regeringar. Det andra målet är också anpassat till WHA:s globala mål. Kommissionen kommer genom sin övergripande strategi att bidra till WHA:s globala mål (2012) att minska andelen utmärglade barn till under 5 % och bibehålla den nivån 23. Vid humanitära kriser, när dödligheten eller förekomsten av utmärgling överstiger de kritiska nivåerna 24, bör EU att ingripa för att minska dödligheten på grund av undernäring. 3. STRATEGISKA PRIORITERINGAR Med utgångspunkt i sammanhanget, utmaningarna och ovanstående principer har kommissionen identifierat tre strategiska prioriteringar för sitt arbete med nutrition för mödrar och barn, som åskådliggörs av de resultat som nämns ovan. Strategisk prioritering 1: Öka insatserna och det politiska engagemanget för nutrition På nationell nivå kommer man att försöka öka insatserna och det politiska engagemanget genom politisk dialog och argumentation. Ledarskap och nationellt egenansvar är av central betydelse i kampen mot undernäring. EU bör I nära samarbete med Sun-initiativet att uppmuntra specifika ömsesidiga åtaganden om minskning av undernäring bland mödrar och 22 23 24 WHO, sixty-fifth World Health Assembly, A65/11, 2012 WHO, sixty-fifth World Health Assembly, A65/11, 2012 Risken för en nyfödd att dö före 5 år är > 2/10000/dag; global akut undernäring > 15 % eller > 10 % med försvårande faktorer (arbetsdokument från kommissionens avdelningar om att hantera undernäring vid katastrofer). SV 9 SV

barn från Sun-deltagarna, även partnerländer. Kommissionen och några av medlemsstaterna agerar redan sammankallande för givarna inom Sun-initiativet i ett antal länder för att stödja nationella insatser, mobilisera resurser och säkra ökad sammanhållning mellan givare och generellt internationellt stöd. På internationell nivå bör EU verka för ökad harmonisering och sammanhållning samt effektivare internationella insatser. EU bör samverka med relevanta organ särskilt G8/G20, WHA, FAO:s kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning, Sun-initiativet, FN:s ständiga nutritionskommitté, livsmedelsbiståndskommittén och det humanitära klustersystemet. EU bör exempelvis stödja bättre nutritionssamordning mellan sektorer och med internationella aktörer som deltar i nutritionsinsatser i samband med humanitära kriser, i synnerhet i de internationella organisationer där unionen spelar en framträdande roll tack vare sina ekonomiska bidrag. EU bör även stödja Sun-initiativet när det gäller att uppmuntra länder som drabbas hårdare att ansluta sig, upprätthålla ett politiskt engagemang och ledarskap på hög nivå och underlätta samordning av internationella insatser. Arbetet kommer att samordnas med EU-medlemsstaterna för att öka effektiviteten och säkra mer omfattande mobilisering i alla sektorer samt deltagande i internationella insatser. EU kommer att förespråka att nutrition ges en framträdande plats i målen för utvecklingsagendan efter 2015. Kommissionen erkänner att det civila samhället spelar en mycket viktig roll för att få länder att göra ett politiskt åtagande. EU kommer att använda sig av Sun-initiativet, särskilt det inflytande som dess ledningsgrupp har, i sina insatser för att förbättra styrningen på nutritionsområdet både på nationell och internationell nivå. I ledningsgruppen ingår statschefer, chefer för utvecklingsorgan, bl.a. EU:s kommissionsledamot för utvecklingsfrågor, chefer för FN-organ samt viktiga företrädare för det civila samhället och den privata sektorn. Strategisk prioritering 2: Ökade insatser på nationell nivå En ökning av insatserna på nationell nivå kräver bättre utnyttjande av befintliga resurser och ytterligare finansiella resurser för att förbättra de nutritionsrelaterade resultaten. EU bör öka sitt finansiella bidrag till nutrition och uppmuntra utveckling av nutritionsvänliga program. EU kommer aktivt att förespråka denna strategi för andra regeringar. I utvecklingssammanhang är EU:s externa bistånd anpassat till de prioriteringar och strategier som fastställts av partnerländerna till stöd för genomförandet av nationella planer. (a) Stärka den mänskliga förmågan och kapaciteten hos institutioner/system EU bör uppmuntra utveckling av nationella politiska ramverk som främjar nutrition hos mödrar och barn (där nutritionsmål, målsättningar, indikatorer och budgetkonsekvenser ingår). Följande kommer att stödjas: Utveckling av statliga strategier och kostnadsbärande handlingsplaner på nutritionsområdet 25. Mekanismer för samordning mellan sektorer och mellan aktörer, på både det humanitära området och utvecklingsområdet, för att underlätta informationsutbyte, dialog, gemensam planering, samarbete och delade roller. Utvecklingen av strategi- och styrförmåga inom relevanta organ (t.ex. statliga inrättningar och humanitära samordningsstrukturer). Uppbyggnad av teknisk kapacitet för nutrition hos humanitära aktörer och utvecklingsaktörer inom sektorerna för landsbygdsutveckling, hållbart 25 Som innefattar nationella investeringar. SV 10 SV

jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning, folkhälsa, vatten och sanitet, socialt skydd och utbildning. SV 11 SV

(b) Öka de särskilda nutritionsinsatserna i samband med humanitärt arbete och utvecklingsarbete EU bör öka sina investeringar i insatser med bevisad effektivitet för genomförande i alla länder som är hårt drabbade av undernäring. Dessa delas ofta in i tre kategorier: 1) kommunikation för beteendeförändring (t.ex. främjande av amning och lämplig tilläggskost), 2) tillhandahållande av mikronäringsämnen och avmaskningsinsatser (t.ex. järntillägg eller järnberikning) och 3) insatser som avser kompletterande kost/tilläggskost och terapeutisk kost. Det senare kommer särskilt att betonas i områden där utmärgling är ett folkhälsoproblem (även vid humanitära kriser). Kategorierna och förteckningarna över de tillräckligt belagda nutritionsinsatser som ska genomföras i stor skala i länder som är hårt drabbade av undernäring kommer att uppdateras så snart nya belägg blir tillgängliga. EU bör dessutom stödja insatser som är bevisat effektiva i specifika situationer. Här kommer att ingå en rad åtgärder som utformats för en specifik situation, t.ex. diversifiering av kosten genom ökad tillgång till näringsrika livsmedel på hushållsnivå eller kontantöverföringar för förbättrad nutrition för barn och mödrar. Förebyggande av och åtgärder mot undernäring hos kvinnor i reproduktiv ålder kommer att krävas för att undernäringen bland både mödrar och barn ska kunna minska. (c) Öka insatserna med koppling till nutrition i samband med humanitärt arbete och utvecklingsarbete Dessa åtgärder avser ofta de bakomliggande och grundläggande orsakerna till undernäring (t.ex. ett vatten- och sanitetsprogram som förbättrar hygienen, minskar kvinnors arbetsbörda och underlättar tillgången till vatten, en insats för livsmedelstrygghet och nutrition som särskilt inriktas på allsidig kost och främjar kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvård för individer som löper hög risk att bli utmärglade vid en humanitär kris). De kräver att nutritionsfrågor integreras i olika sektorsstrategier, så att genomförandet styrs mot bättre nutritionsrelaterade resultat. Det kan uppnås på följande sätt: Systematiskt ta hänsyn till nutrition i situationsanalysen och när sektorsstrategier, åtgärder och målsättningar fastställs. Många sektorer kan, tillfälligtvis eller avsiktligt, bidra till nutrition. De sannolikt mest effektiva är livsmedelstrygghet (inklusive småjordbruk, åtgärder för att förbättra försörjningen på landsbygden och sociala överföringar), hälsa, socialt skydd, vatten/sanitet och utbildning. Inkludera indikatorer med betydelse för nutrition i övervakningsramarna. Införliva åtgärder som stärker hushållens och kvinnornas ekonomiska makt så att deras förmåga att ta hand om barn i småbarnsåldern säkras. SV 12 SV

Strategisk prioritering 3: Kunskap för nutrition (stärka sakkunskaperna och kunskapsbasen) Denna strategiska prioritering har två dimensioner: stärka informationsbasen för beslutsfattande och erbjuda teknisk expertis/hjälp. (a) Information för beslutsfattande EU erkänner den avgörande betydelsen av relevant och tillförlitlig information som grund för beslut. Man kommer därför att investera i tillämpad forskning och stödja informationssystem. Tillämpad forskning EU bör investera i forskning för att vidga evidensbasen när det gäller olika åtgärders effektivitet och ändamålsenlighet i olika sammanhang. Detta bör i slutändan underlätta policyutvecklingen och utformningen av insatser och ge fler alternativ när det gäller insatser i olika nyckelsektorer (t.ex. hälsa, vatten/sanitet, hållbart jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition). Trots det starka teoretiska stödet för nutritionsvinster genom insatser för tryggad livsmedelsförsörjning är den empiriska evidensbasen fortfarande svag och behöver snarast stärkas. Som en av världens största givare inom tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition samt humanitärt livsmedelsbistånd har EU en tydlig och avsevärd komparativ fördel, och även ett ansvar, när det gäller att åtgärda denna evidensbrist. EU kommer att stödja operativ forskning för att bidra till evidensbasen genom jämförelser av utfallet för en rad olika strategier för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition och för livsmedelsbistånd. För bevisat effektiva åtgärder (globalt eller i specifika sammanhang) bör EU stödja forskning för att identifiera möjligheterna att gå från småskaliga insatser till nationella åtgärder. Informationssystem EU bör stödja informationssystem, särskilt i länder som ofta drabbas av kriser, för att stärka kvaliteten och relevansen hos informationsbasen för beslutsfattande, underlätta spridning och utnyttjande av information för beslutsfattande, åstadkomma ökad institutionalisering av och hållbarhet för dessa system, förbättra samordningen av olika initiativ och system som tillhandahåller nutritionsdata och/eller information av betydelse för nutrition. (b) Teknisk expertis och bistånd till kapacitetsuppbyggnad Vid sidan av finansiella resurser kommer kommissionen även att tillhandahålla teknisk expertis och bistånd för genomförandet av detta meddelande, inom ramen för landsspecifika handlingsplaner och strategier för nutrition. Detta kommer att innefatta EU:s delegationer, Echos kontor om det är lämpligt samt statliga motparter och partner om det är möjligt. 4. ANSVARSSKYLDIGHET FÖR RESULTATEN Kommissionen kommer att spåra sina finansiella investeringar och övervaka resultaten i anslutning därtill för både insatser inriktade på nutrition och insatser med koppling till nutrition. Det kommer att möjliggöra inte bara en analys av effektiviteten i resursutnyttjandet utan även en analys av trender hur stora belopp som används, var och i vilket syfte. Genom denna rapportering kommer kommissionen att försöka öka ansvarsskyldigheten gentemot Europas medborgare, partnerländer, EU-medlemsstater, partnermyndigheter och stödmottagare. SV 13 SV

(a) Övervakning/mätning av resultat Kommissionen kommer att utveckla ett system för att mäta de nutritionsrelaterade resultaten av sina åtgärder, med särskilt fokus på att minska förekomsten av tillväxthämning. Detta mål innebär ett tydligt skifte från att bara mäta insatser och resultat. Kommissionen har föresatt sig att objektivt bedöma i vilken utsträckning våra ansträngningar bidrar till att åstadkomma de minskningar i förekomsten av tillväxthämning som vi vill se. Målet kommer att vara ett gemensamt system för nutritionsövervakning bland utvecklingspartner och utvecklingsländer. Kommissionen kommer att fortsätta att rapportera om resultaten av sina insatser mot undernäring i samband med humanitära kriser. (b) Resursspårning EU bör stärka sitt system för att spåra investeringar för nutrition, för att få fram mer tillförlitliga uppgifter om relativa utgifter i samband med strategier inriktade på nutrition respektive strategier med koppling till nutrition. Bättre spårning är ett väsentligt inslag i en ram för ökad ansvarsskyldighet med avseende på nutrition. Man kommer också att bidra till ett finansiellt spårningssystem som delas av utvecklingspartner och utvecklingsländer inom ramen för Sun-initiativet. Det kommer att undersökas om en markör för nutrition kan användas, vid sidan av OECD:s DAC-kod. Systemet bör förbättra rapporteringens tillförlitlighet och konsekvensen mellan givare och därmed möjliggöra en bättre förståelse för de globala utgiftsflödena för nutrition samt ökad ansvarsskyldighet på alla nivåer. Det bör också ge bättre tillförlitlighet genom användning av kriterier som grundas på mål och förväntade resultat för enskilda åtgärder. Informationen kommer att offentliggöras för offentlig granskning och kontrolleras så att brister och luckor kan åtgärdas. 5. VÄGEN FRAMÅT SAMMANFATTNING AV EU DE ÅTGÄRDER SOM EU BÖR VIDTA Genom att fokusera på nutrition för mödrar och barn tar EU ett steg framåt och går i bräschen för kampen mot hunger och osäker livsmedels- och näringsförsörjning i världen. I detta meddelande beskrivs hur de nutritionsrelaterade resultaten kan förbättras. 1. EU bör stödja länderna i deras ansträngningar för att bekämpa undernäring och dess skadligaste uttryck tillväxthämning och utmärgling. Åtgärder som avser nutrition är i första hand partnerländernas ansvar, och de uppmanas att utarbeta strategier och handlingsplaner med kostnadsbeskrivningar, som bör innefatta nationella investeringar. EU:s stöd bör anpassas till partnerländernas politik och prioriteringar, i överensstämmelse med principer om biståndseffektivitet. Dessutom ska EU se till att det förs en samstämmig politik på de olika områden som är av betydelse när det gäller nutrition. 2. De första 1 000 dagarna i livet anses kritiska när det gäller att förebygga undernäring och dess konsekvenser. EU bör därför verka för en förbättrad nutrition för mödrar och barn. Flickor och kvinnor i reproduktiv ålder kommer också att prioriteras som grupp. 3. De humanitära insatserna vid kriser kommer att inriktas på de mest utsatta, som lider av eller riskerar att drabbas av akut undernäring. I överensstämmelse med principerna om resiliens bör EU även fortsättningsvis att ta sig an problemet med kronisk undernäring i sådana situationer. 4. Det behövs ökade investeringar i nutrition för att förbättra de nutritionsrelaterade resultaten, i samband med både utveckling och humanitära insatser. Kommissionen kommer att utarbeta en ram för ansvarsskyldighet när det gäller dessa investeringar. Man kommer att utveckla och utbyta verktyg för att spåra investeringar i nutrition SV 14 SV

och en metod för att mäta effekt och resultat av ansträngningar för att bekämpa undernäring. Kommissionen har därför åtagit sig att stödja partnerländerna i arbetet med att minska antalet barn under fem år som lider av tillväxthämning med minst 7 miljoner samt utarbeta sin ansvarsskyldighetsram för att mäta och följa upp de framsteg som görs fram till 2025. 5. Åtgärder med inriktning på nutrition kräver en sektorsövergripande strategi. EU bör främja en strategi som tar hänsyn till behovet av att anpassa politiken för landsbygdsutveckling, hållbart jordbruk, folkhälsa, vatten och sanitet, socialt skydd och utbildning på så sätt att livsmedels- och näringstryggheten förbättras, liksom kvinnors och barns näringsstatus. En systematisk granskning av näringsstatusen i olika länder kommer att genomföras så att EU kan försäkra sig om att nutritionsfrågor integreras i relevanta sektorsstrategier och kan styra genomförandet mot förbättrade nutritionsrelaterade resultat, i samband med både humanitära insatser och utvecklingsinsatser. 6. Insatser som avser nutrition kräver ett nära samarbete mellan aktörer på det humanitära området och utvecklingsområdet. EU har för avsikt att stärka sådana kopplingar, t.ex. genom gemensamma sårbarhetsanalyser och operativ planering, så att de mest utsatta befolkningsgruppernas resiliens kan stärkas. 7. EU bör investera i forskning för att vidga evidensbasen när det gäller olika åtgärders effektivitet och ändamålsenlighet med avseende på nutrition. Man kommer även att stödja informationssystem och framväxten av teknisk expertis och kapacitet i fråga om nutrition. 8. Det är väsentligt att engagera näringslivet i kampen mot undernäring, och EU bör försöka stödja samverkan med den privata sektorn på ett sätt som främjar ansvarsfulla affärsmetoder. 9. EU bör driva frågan om nutrition i internationella forum som G8/G20, WHA och FAO:s kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning och fortsätta att engagera sig I viktiga initiativ som Sun-initiativet, FN:s ständiga nutritionskommitté, livsmedelsbiståndskommittén, Zero Hunger Challenge, den internationella konferensen för nutrition (ICN2) och det humanitära klustersystemet. EU bör också sträva efter att se till att nutrition i hög utsträckning avspeglas i målen för utvecklingsagendan efter 2015 och kommer att fortsätta att arbeta mot en starkare styrning när det gäller nutrition på internationell nivå. 10. Sun-initiativet har bidragit till att öka den internationella medvetenheten om nutrition. Kommissionen kommer att fortsätta att stödja arbetet inom ramen för initiativet och dess insatser för att minska undernäringen på nationell nivå. Kommissionen kommer att uppmuntra länder som drabbas hårdare och givare att ansluta sig till Sun-initiativet. Detta meddelande kompletteras med ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar om undernäring vid katastrofer, som innehåller en beskrivning av de grundläggande principerna för humanitära insatser mot nutritionsproblem och av bästa praxis. Europaparlamentet och rådet uppmanas att lämna sina synpunkter på de åtgärder som föreslås av kommissionen. SV 15 SV

Bilaga 1: Ordlista Livsmedelstrygghet råder när alla människor hela tiden har fysisk och ekonomisk tillgång till säkra och näringsrika livsmedel i tillräcklig mängd, som tillgodoser deras kostbehov och livsmedelspreferenser för ett aktivt och friskt liv. Humanitär kris är en händelse eller en serie händelser som utgör ett kritiskt hot mot hälsa, trygghet, säkerhet eller välfärd för ett samhälle eller en annan större grupp människor. En humanitär kris kan ha naturliga orsaker eller vara orsakad av människan, kan utvecklas snabbt eller långsamt och kan vara kortvarig eller utdragen. Malnutrition är ett fysiskt tillstånd som avser kroppens utnyttjande av näringsämnen. Det finns två former av malnutrition: undernäring och övernäring. Brist på mikronäringsämnen är undernäring med avseende på vitaminer och mineralämnen. Brist på järn, jod, vitamin A och zink tillhör de tio vanligaste orsakerna till död genom sjukdom i utvecklingsländer. Nutrition är vetenskapen om hur näringsämnen och andra ämnen i livsmedel verkar och samverkar med betydelse för hälsan. Undernäring innefattar i) intrauterin tillväxthämning som leder till låg födelsevikt, ii) tillväxthämning, iii) utmärgling och hungerödem, iv) brist på nödvändiga mikronäringsämnen. Undervikt innefattar barn som har låg vikt för sin längd (utmärgling) eller är kortväxta för sin ålder (tillväxthämning). Utmärgling är ett tillstånd som är resultatet av en snabb viktnedgång eller oförmåga att öka i vikt, under kort tid. Det kännetecknas av låg kroppsvikt i förhållande till längden. Tillväxthämning är ett tecken på kronisk undernäring och kännetecknas av att barnet är kort för sin ålder. Det längre tidsperspektivet för påverkan på längden i förhållande till åldern gör begreppet mer användbart i samband med långsiktig planering och policyutveckling. SV 16 SV