En Fridfull Jul önskas Eder alla! Och ett Gott Nytt År! Snön faller mjukt ute, mörkret sänker sig och alla elektriska anordningar från Clas Ohlson är tända. Årets mörkaste dag är här- kanske bara den värd en Thomasmässa. Kakorna är bakade och saffransbrödet snart slut. Plumpuddingarna från förra året putsas upp de verkar outslitliga. I CDn spelar Christmas Carols med Worcester Cathedral Choir underledning av Donald Hunt Det är åter dags för ett julbrev till nära och kära om vad som timat under året - en återblick med både glädjeämnen och sorger.
Läget Nu är vi riktiga pensionärer på andra året och jag har avslutat alla uppdrag i ortopedföreningen (SOF) med ett SPURuppdrag i Mora. Det är klart att det känns tomt att inte träffa de gamla vännerna i styrelsen och inte åka på årsmöte och riksstämman men det är nog tid att sätta ett streck. Inte heller kliniken har jag besökt sedan vi flyttade och de möten med gamla kollegor och vänner som skett har inträffat i andra och sorgligare sammanhang. Vardagsrutiner Förra året beskrev jag en dag i Ivan Pensionskovs liv. Rutinerna har inte förändrats mer än att vi båda sover till 8.30 och växelvis bjuder varandra på kaffe med hembakta skorpor till SvD-läsningen. Sedan ska vi ut till varje pris för att skaffa aptit till frukosten (det lyckas oftast).i övrigt är allt som tidigare. Musik och sång Inger kastar sig sedan över cellon och kämpar med intonation och stråkföring. Det blev ett långt uppehåll i somras som har tagit tid att återhämta men hon kämpar på och närmar sig Rostropovich-klass på G-strängen. En CMC I-artros ger problem men något ska man lida för konsten. tätningen. Inte Coltrane-klass ännu men väldigt kul. Jag gjorde också en repetitionskurs i munspel för Pelle Lindström i mars men det hjälpte föga projektet ligger nere för närvarande. Vi har också båda sneglat på Ingers gamla tvärflöjt men den väser mest. I kören har vi avtackat vår gamla körledare Maj-Karin Arnberg (Ingers skolkamrat) som nu går i pension. I januari framfördes Himmelen inom av Anders Nyberg Vi gjorde en körresa till Mamma Mia i januari (vi tittade också på Peters och Mariannes nya våning) och i oktober gjorde vi en uppländsk spelmansmässa under vår nya ledare Anna Dalfors ett 25-årigt kvicksilver som plågar oss gamlingar och övriga med trippeldubbelbubbelgumtrippeldubbelbub belgumtrippeldubbelbubbelgum och liknande artikulationer. Men det är kul och herrarna (4 st) har äntligen fått en framträdande placering på scenen. Skridsko, skidor och annan motion Själv har jag försökt få igång min gamla Selmer tenorsax. Det lyckades också hyggligt under våren trots att alla putor lossnade. Vi fick åka till Ulf Mehlin i Bjursås och han gjorde underverk med I december och januari kunde vi kunde vi åka några turen på Flosjön men sedan kom snön och det blev skidor i stället fram till slutet på mars. Vi gjorde också två turer till Sälen och körde i riktiga spår och åt middag med Håkan och Tina och Barbro och Bertil. En härlig skridskotur på Runn på plogad bana till Jungfruholmarna hann
vi också med. Annars var isarna förrädiska i år med dubbelis och vatten under snön. Så kom våren med stavgång och försök till golfspel efter sedvanlig städning av banan (det är vi bra på) Vi inser nu efter 16 år att vi inte får till golfen i önskad omfattning även om det är hur kul som helst när man försöker och ännu roligare när man träffar. Så från nästa år står våra spelrättigheter i Gagnef golfklubb på utförsäljningslistan.. Nästa generation Eric svingar Byggprojekt I efterdyningarna av förra årets byggsatsning har vi legat lågt i år men gjort paneler i källartrappan och gymmet. (de målades förra veckan) Och ett skyddsräcke i bastun. Växthuset blev färdigt och har levererat tomater och paprikor till långt in på hösten. En byabastu i Syrholen är också ett projekt som vi deltar i. Grundstenarna är utlagda kanske är de kvar i vår när sjön drar sig tillbaka. Bastun ska timras och det ska bli dolda knutar har Spel-Anders utlovat (när han har lärt sig hur man gör) I pannrummet planeras nu efter upprensning en vinkällare eller ett vinförråd. Storstädning har också skett på vinden i fäbon och i ladan. 18 bokkassar till Idrottföreningens loppis och en lastbil till auktionist Kultur och föreningar Inger är numera styrelseproffs i intresseföreningen (dock utan miljonarvode). www.dala-floda.com Hembygdsföreningens höstmöte i Gammelgården bjöd på ett trevligt föredrag av Örjan Hamrin om konstnären Olle Hjorth som gjorde skulpturer utan att sälja en enda! Själv har jag varit på några möten i Gagnefs fotoklubb en av Dalarnas främsta. Trevligt och lärorikt. Hemsidan www.gagnefsfotoklubb.se Det är förbjudet att fota älgar och gamla grindar! Ett plank i trädgården mot Anders och Jones är uppsatt med hjälp av Calle och Maria. Vi har också stensatt uteplatsen i byn och gräset grönskade där igår! Alla kämpar med den digitala tekniken men en del är fortf. kvar på diastadiet. Apropå dia så har vi gått igenom våra 30
lådor och under en vecka försökt datera och ordna för visning i helgerna. Ett tag tänkte jag scanna in allt men inser att det tar för lång tid och satsar istället på våra 30 fotoalbum Vi har varit på flera fina konserter i Leksand och Siljansnäs och även i Falun. En höjdpunkt var Trylleflöita- en norsk uppsättning i folkton och en Beethovenkonsert med Kungsbackatrion. Bio har vi sett i Djurås och Falun men nu har vi också börjat se på alla gamla VHS och många nya DVD. Almodovar är vår favorit Vi har också gått med i Karlfeldtsällskapet huset tillsammans med svärföräldrarna Willy och Lisbet. Johan fyllde 40 i januari vilket firades med knytis på Engelbrektsgatan i Örebro. De har i sommar inrett köket i Aven Ungdomarna är nu på väg att växa om oss i längd och förmodligen också i visdom Jeanette 17 juldagen, William 15, Alexander 14. Barn och barnbarn Calle (42) och Maria gifte sig den 4 februari på borggården på Örebro slott. Det var kallt som tusan men sedan värmdes vi upp i under valven i Slottskänken och åt och drack till sena natten. Dagen efter (just det) var det presentöppning och tårta på Evavägen i Hjälmarbaden. Bröllopsresan gick till Dominikanska Republiken och resultatet blev en liten Flora Cornelia som såg dagens ljus den 6e november vårt nionde barnbarn. Anna (39) och Roland har flyttat till Småland och Växjö och därmed kommit en bit längre bort. Barnen (Oskar 12- fäktning, Mattis 10 (3e pris i år i skolschack-sm), Elsa 7 cykling och ridning) firade del av sportlovet här med OS-tävlingar och blåbärssoppa i skidstadion och Oskar deltog några dagar i älgjakten som gick mycket bättre i år (9 stora och 5 kalvar) I Kristi H-helgen var vi och svartmålade
. Oskar i jaktens hetta Håkan (36) och Christina med Marcus 3 och Eric 1 bor på Hartrajet i Uppsala. Karin (30) och Jorge bor i Baskien och tillsammans med Calle och Maria hälsade vi på i Vitoria i början av juni. Det var extremt varmt vilket tog på våra krafter men väldigt trevligt att få träffa ungdomarna och föräldrarna Angel och Maria-Pilar. Vi fick förutom Karins utställning också se det mesta av Baskien inklusive det heliga trädet i Guernica. En kväll med tjurfäktning och argentinsk (!) grill mitt i natten stannar på näthinnan liksom beacherna. Marcus författar Tina har varit mammaledig men skall börja på ett fast jobb i Montessoriskolan och Håkan ska vara pappaledig i vår. Vi var i Uppsala och firade Håkans födelsedag och sista april Det är en stor glädje att ha så fina barn och alla har varit till ovärderligt stöd under hösten. Sommaren Sommaren började med en Skåne (-resa) för att fira kusin Janes 60-årsdag på Brummers krog.
Trevligt och gott och kul att träffa Janes värld. Och Worcestermoster still going stronger! 60-årsdagar är inne. Peter och Marianne bjöd oss och bror Jan (60) och hans Susanne att se och höra Diana Krall i Dalhalla. Mycket vin lite mygg snygg musik. Detta har berört mig mycket. Tänker på båda med stor kärlek. Segling Inger tog båtförarexamen hösten 05 och jag tog VHF-certifikat i Uppsala i april. Vi började med renoveringen av Anico i maj (tvättning, slipning och bottenmålning) och bodde då hos Kerstin och Gunnar Wolving i Nyköping. Sjösättning skedde sedan 16 juni med hjälp av Gunnar och Walle. Håkan och Marcus hämtade bilen. Sorger Sommaren började dock med en chock. Peter E- min adept och arvtagare inom axelkirurgiområdet suiciderade helt plötsligt och begravdes i maj. Stor förstämning på kliniken Samtidigt försämrades tillståndet för Johan Weckström min allra bäste vän och kollega sedan många år. Han kämpade mot sin lungcancer hela vintern men visste i januari att det var kört och att ingen behandling bet. Han dog strax efter midsommar och begravdes i juli i Arboga Knappt ett år tidigare hade vi varit där på SHT-damfest. Vad lite man vet. Vi var väl förberedda tyckte jag men redan efter några minuter höll jag på att gå överbord då mantåget brast vid fenderupptagning. Vi tog oss till Trosa och sedan till Sudviken på Torö där Walle och Gunnar mötte upp med ytterligare instruktioner. Måndag morgon var det dimma som lättade något men ändå gav oss stora navigationsproblem (GPS var räddningen) innan vi kunde ta oss in i Nynäshamn. Vi blev klart skakade av denna upplevelse. Sedan gick färden bättre
först till Sandhamn och sedan till Lagnö där Peter mötte upp och lotsade oss in till Rönnholmen. God middag med goda nyheter Väddö kanal med vaktare som Peter kände från Klintsundet. Depression Dagen därpå hade vi en härlig segling i Husaröleden och genom kanalen upp till Herräng som vi nådde sent på kvällen den 22e, dagen före midsommarafton. Där fick vi också vila ut under midsommarafton. Håkan och Tina hämtade oss på midsommardagen. Vi flyttade ut till Sandviken den 25 juni. Den 11-13 juli var vi i Herräng för att jobba med båten och vi seglade också en eftermiddag mot Grisslehamn. Men Herräng kändes långt bort (4 timmars körning) och det fanns mycket att göra med båten och jag började inse att jag kanske tagit oss vatten över huvudet. Inger hade insett detta redan från början. Jag började också känna en tilltagande oro för båtens väl och ve så långt borta. Sömnsvårigheter och ångestattacker och sakta gick jag in i en depression som jag och omgivningen inte förstod. Och samtidigt kraschade min hårddisk (i datorn) och vi var avskurna från omvärlden. Vi satte in en annons på Blocket och sålde båten inom två veckor (den 12 augusti) till ett trevligt par från Oxelösund. Men det fordrade ytterligare två långresor till Herräng och därefter gick jag i däck av ren utmattning. Efter mycket tvekan och tankar om självmedicinering ringde jag vårdcentralen och fick en akuttid den 18 augusti. Träffade en förstående kvinnlig kollega som tyckte att jag skulle börja ta antidepressiv medicin (Cipramil) och något att sova på (Sobril). Sömnen förbättrades snabbt men ett beroende hotade (tänk att få sova!) men Cipramilen gav mig stora biverkningar (svettningar, krypningar, förstoppning, aptitlöshet tappade 10 kg mm) utan att jag kände någon glädje eller vändning till det bättre. Ingen planering vågade jag göra och alla aktiviteter inställdes. Inger var fantastisk under denna tid. Hon spelade Mahjong och förde ut mig på kvällspromenad. Allt kändes ohyggligt svårt. Kunde inte läsa en bok, inte se på TV (bara lösa korsord) Så småningom kunde vi berätta för barnen som naturligtvis blev starkt oroade. Hela september och oktober gick jag i dvala. Jag vet inte riktigt när det vände. Jag ökade dosen Cipramil (10 mg x 2) efter någon månad och det kanske bidrog. Alla barnen och mina syskon har hjälpt till och uppmuntrat oss. I mitten av november kunde jag sluta med sömntabletterna och därefter har jag drömt ljuva drömmar som aldrig förr. Ett sista kraftprov var att delta i Bellmanskapitlet I SHT och höra minnestalen över Johan och Janne Santesson (vår gamle Hållbustrummis) men det kändes bra. Liksom besöket hos Catharina på Kuggenäs. Trots att det är så
jävligt har jag det bra sa Catharina. Jag instämmer. Nu känns det riktigt bra igen även om jag fortsätter medicinera ett tag till. (jag tar min Johny Depp två ggr om dagen). Trots att kylskåpet krånglat hela hösten. Trots att knät värker och vänsterögat börjar skymma (starrop nästa år) går livet vidare Tack alla nära och kära för hjälpen under denna svarta period i mitt liv. Det har varit upp och ner och ett ovanligt sorgset och glädjerikt år som vi nu lägger till ad acta