UTVÄRDERING AV SYSTEMET MED TRE TERMINER VID ÅBO AKADEMI

UTVÄRDERING AV SYSTEMET MED TRE TERMINER VID ÅBO AKADEMI Preliminär rapport 20.9 2004 Bakgrund En av rektor tillsatt arbetsgrupp presenterade sin rapport Strukturförändringar 26.5 2000 där det bl.a. ingick ett förslag att man vid ÅA skulle ersätta det rådande systemet med två terminer (omfattande ca 14 undervisningsveckor) med ett system med tre terminer, omfattande 12 undervisningsveckor. Termin I skulle inledas 1 september och termin III avslutas ca 31 maj. Avsikten var att effektivisera undervisningen och försnabba studierna genom att man utnyttjade för organiserad undervisning alla veckor mellan den första september och den sista maj (med undantag av ett två veckor långt jullov mitt i termin II), och likaså skulle alla veckodagar utnyttjas i lika utsträckning och alla dagens timmar från kl. 8 till kl. 17. Tanken var att kurskollisioner kunde undvikas i högre grad än förr, auditorierna skulle utnyttjas effektivare och de studerande som valt att studera på heltid skulle ges möjlighet att organisera sina studier så att de kunde avlägga 12 sv per termin och 36 sv per läsår. Kvalitetsnämnden och ÅA:s styrelse hade visserligen för fakulteterna föreslagit liknande åtgärder inom ramen för det gamla systemet, men få eller inga åtgärder hade vidtagits. Avsikten var nu att med en genomgripande reform som samtidigt omfattade alla fakulteter och enheter till fullo utnyttja den tid som stod till buds under läsåret för organiserad undervisning och handledning. För lärarna erbjöds möjligheten att koncentrera sin undervisning till två av de tre terminerna och den tredje terminen kunde sedan utnyttjas för forskning (och handledning). Styrelsen beslöt 5.10 2000 att Åbo Akademi som det första universitetet i Finland skulle övergå till ett system med tre terminer med periodiserad undervisning från hösten 2001. Efter ett intensivt planeringsarbete inleddes studierna läsåret 2001-2002 enligt det nya systemet. Man beslöt också att systemet skulle granskas och justeras efter ett år och utvärderas efter tre. Sommaren 2001 utarbetades en lägesrapport (Ole Karlsson) baserad på de erfarenheter man nått under det första läsåret. Lägesrapporten utmynnade i ett antal förslag och rekommendationer som skulle avlägsna en del av systemets olägenheter och stärka de positiva effekterna. Det var dock uppenbart att systemet med tre terminer inte hade genomförts till alla delar, och att vissa lärare planerade sin undervisning utgående från sina individuella preferenser utan att anpassa den till systemet. År 2002 anhöll ÅA om ekonomiskt stöd från Utvärderingsrådet för att genomföra en ut värdering av systemet med tre terminer. Utvärderingsrådet accepterade projektet och stödde det med 10 000 och sakkunnighjälp. För att leda utvärderingsprojektet tillsattes en stödgrupp med representanter för Göteborgs universitet, Utvärderingsrådet och Åbo Akademi. Det egentliga utvärderingsarbetet görs av professor i pedagogik Claes-Göran Wenestam (Göteborg och Kristianstad), professorn i nationalekonomi Olle Anckar (Åbo Akademi) och högskolesekreteraren

Ole Karlsson (Åbo Akademi). Utvärderingen skall sammanfattas i en rapport som kommer att färdigställas inom maj 2005 och som publiceras av Utvärderingsrådet. Planeringen av utvärderingen inleddes år 2003 med bl.a. hjälp av stödgruppen. Den egentliga kartläggningen av de erfarenheter lärarna och de studerande fått av systemet gjordes i mars 2004. Kartläggningen utfördes i form av en elektronisk enkät som skickades till alla lärare och studerande vid ÅA. 285 lärare (ca ¾ av lärarkåren) och 1285 studerande (närmare 1/3 av de aktiva studerandena). Enkäterna kompletterades med intervjuer i april av lärare (ca 30) och studerande (ca 50) och av administrativ personal. Vid utgången av läsåret 2003-2004 fanns även statistik läsårsvis över antal avlagda examina (högre) och antal avlagda studieveckor, totalt och per fakultet dels under tre läsår innan reformen genomfördes och dels under de tre läsår reformen pågått. Preliminära resultat I det följande presenteras preliminära resultat av utvärderingen baserade på statistiska uppgifter, enkäterna och intervjuerna. Dessa preliminära resultat ger förhoppningsvis vägledning vid fattandet av de beslut rörande studiegången och terminsindelningen som måste göras under hösten 2004. En fullständig analys av resultaten kommer att publiceras under år 2005. Där kommer att ingå också sådana aspekter som inte är direkt beslutsrelevanta rörande en eventuell fortsättning av systemet med tre terminer. Statistiska uppgifter Under den undersökta perioden (1.8 1998 31.7 2004) har antalet inskrivna studerande varit rätt konstant. Antalet avlagda högre examina per läsår var perioden 1998 2001 i medeltal 434 och under perioden 2001-2004 i medeltal 473. Fallande siffror för medeltalet uppvisar endast HF (95 90). Antalet avlagda studieveckor per läsår var perioden 1998-2001 i medeltal 120 962 och under perioden 2001-2004 128 146. Skillnaden, ökningen på 7 184 sv motsvarar ca 45 högre examina. Med undantag av HF (en minskning med 1940 sv, motsvarar ca 12 högre examina) uppvisar alla fakulteter en ökning. Antalet aktiva studerande (de som under ett läsår avlagt minst en studievecka) har ökat från 4205 till 4638 eller med 433 studerande. Nästan alla fakulteter kan uppvisa en ökning av antalet aktiva studerande, som i stort sett motsvarar ökningen av antalet avlagda studieveckor. Endast för HF:s del har det skett en minskning, från 885 till 857 aktiva studerande.(nedgången var dock tillfällig, och beror på fallet i antalet aktiva studerande år 2001-2002, sedan har siffrorna nått upp till den tidigare nivån) Denna minskning av antalet aktiva studerande (28) är bara en delorsak till den negativa trenden för studieprestationerna vid fakulteten. Effektiviteten per studerande mätt som antal studieveckor per läsår per aktiv studerande har inte ökat under den undersökta perioden. Antalet studieveckor per aktiv studerande och läsår har tvärtom minskat från 28.8 till 27.6, och en mindre

nedgång kan noteras för alla fakulteter utom ESF. För ESF:s del har skett en ökning från 28.2 till 28.9 sv. Den positiva utveckling som kan konstateras för avlagda studieprestationer beror ej på att en genomsnittsstuderande skulle avlägga flere studieveckor, utan på att antalet aktiva studerande ökat. Av de inskrivna studerandena har en växande andel börjat bedriva aktiva studier. En närmare analys förutsätter spridningsmått som inte ännu föreligger. Antalet studieveckor avlagda av de heltidsstuderande kan ha ökat, samtidigt som antalet deltidsstuderande med färre studieveckor ökat. Följden kan vara en nedgång i medeltalet. Det är omöjligt att dra långt gående slutsatser rörande orsakssammanhang utgående från trender för medelvärden. Under den gångna perioden har ett flertal olika åtgärder vidtagits för att effektivera studierna och öka examinationen vid ÅA. Av dessa åtgärder är systemet med tre terminer det mest genomgripande och synliga. Såväl lärarkåren som de studerande har blivit betydligt mer medvetna om betydelsen av effektiva studier. Endast de sammanlagda effekterna kan konstateras, och de kan ha ett samband med de vidtagna åtgärderna. Förändringar i de ekonomiska villkoren för de studerande och utvecklingen på arbetsmarknaden får dock samtidigt genomgripande effekter på studenternas benägenhet att studera och deltidsarbeta och på avbrytningsfrekvensen. Systemet med tre terminer kan ha påverkat antalet studieprestationer i positiv riktning. Effekterna kan ha varit sådana att såväl lärarna som de studerande blivit mer medvetna om betydelsen av effektiva studier. Effekterna kan också ha varit sådana att deltids- och heltidsarbete försvårats (eller av andra orsaker blivit mindre attraktivt eller möjligt) varigenom de passiva studerandena blivit mer aktiva. Olika kampanjer har också förts för att aktivera passiva studerande, och de kan ha varit framgångsrika och fått passiva studerande att partiellt återvända till studielivet. Erfarenheter inom lärarkåren Svaren på frågorna i enkäterna till såväl lärarna som de studerande uppvisar generellt en stor spridning mellan 1 (instämmer helt) och 5 (instämmer ej alls). I en bilaga finns svaren för lärarna och studenterna totalt sett. Arbetsgruppen har valt att i denna preliminära rapport kommentera närmast sådana frågor eller påståenden som besvarats på ett mer entydigt sätt. Utgångspunkten har varit procenten positiva svar (1+2) och procenten negativa svar (4+5). Om skillnaden mellan dessa överstiger 20 procentenheter kan det tolkas som ett klart ställningstagande för eller emot respektive påstående. Gränsdragningen är godtycklig, och de fullständiga resultaten finns i bilagan. Om skillnaden är liten kan det tolkas som att man upplever att några större positiva eller negativa effekter inte uppstått med reformen. Totalt 285 lärare besvarade lärarenkäten, och kompletterande intervjuer gjordes med 30 lärare, representerande olika fakulteter och tjänstekategorier. De första frågorna i lärarenkäten gällde närmast lärarnas arbetssituation. Man kan notera att arbetsbördan inte förändrats, men att å andra sidan arbetssituationen inte heller förbättrats. Man upplever att tidspressen på arbetsplatsen ökat (starkast vid SPT) och att man inte hinner återhämta sig mellan terminerna. Trivseln på

arbetsplatsen har påverkats i mindre grad. Effekterna på arbetssituationen är i huvudsak neutrala eller negativa, positiva resultat framkommer inte. Vad kursplaneringen beträffar anser en klar majoritet av lärarna att deras kurser anpassats till terminernas längd. Själva planeringsarbetet är nu mer tidsödande och nästan hälften av lärarna anser att det blivit svårare att planera in kurserna under läsåret. Samarbetet mellan lärarna har inte ökat. Samordningen av kurser fungerar inom ett ämne men inte mellan ämnena. En klar majoritet av lärarna (62.3 %) upplever att veckodagarna inte utnyttjas bättre och att kurskollisioner inträffar lika ofta som i det gamla systemet. Hälften av lärarna (49.5 %) anser att uppehållet runt jul mitt i den andra terminen omöjliggör en vettig kursplanering. Enligt lärarnas uppfattning har systemet med tre terminer inte förbättrat de studerandes möjligheter att planera sina studier. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en klar majoritet av lärarkåren anser att det nuvarande kursplaneringssystemet fungerar otillfredsställande. Undervisningsmetoderna har inte påverkats av systemet, enligt lärarna är fördelningen av föreläsningstimmar, övningsuppgifter och grupparbeten oförändrad. Däremot har kursernas intensitet klar ökat (enligt 62.8 %). Man anser att antalet studerande per kurs inte ökat, vilket kan tyda på att ökningen av antalet aktiva studerande delvis beror på en ökning av deltidsstuderande som inte aktivt går på föreläsningar. En klar majoritet av lärarna (59 %) vill ha ett system med en undervisningsfri tentamensvecka i slutet av varje termin. Farhågorna om att kortare terminer skulle minska inslaget av övningsuppgifter och grupparbeten har inte besannats. Undervisningsmetoderna har inte påverkats, trots att kurserna blivit mer intensiva. Tentamenstillfällena har inte blivit för många i det nya systemet. Däremot anser lärarna att de studerande skulle behöva längre tid efter avslutad kurs att läsa in sig inför tentamen. Antalet alternativa tentamensmetoder har inte ökat, vilket står i strid med de rekommendationer man gett. Behovet av handledning har inte påverkats i större grad, och de studerandes inlärning har enligt lärarna inte heller försämrats. På denna punkt skiljer sig SPT från övriga enheter, lärarna där anser att språkinlärningen försämrats. Lärarnas forskningsmöjligheter har inte förändrats i det nya systemet, ej heller deras möjligheter att delta i vetenskapliga kongresser. Möjligheten att ha en undervisningsfri period har påverkat forskningsmöjligheterna positivt för endast 19.2 % av lärarkåren. Sammanfattningsvis kan man konstatera att många av de positiva effekter man förväntade av reformen med tre terminer uteblivit enligt lärarkårens uppfattning. Detta gäller speciellt de förbättrade forskningsmöjligheterna. På den negativa sidan kan noteras en ökad tidspress och svårigheter att återhämta sig mellan terminerna. Av olika orsaker har planeringen av det nya systemet inte utfallit helt tillfredsställande. Systemet med tre terminer har fortfarande inte genomförts helt och hållet (se studentsvaren), veckodagarna kunde utnyttjas bättre och kurskollisioner kunde i högre grad undvikas. Lärarna har inte i önskad utsträckning samarbetat vid

kursplaneringen mellan ämnena och man har inte heller i växande utsträckning tagit i bruk alternativa tentamensformer. Intervjuresultaten stärkte intrycket från enkäten. Vid intervjuerna ansåg de lärare som direkt tillfrågades att ett system med 4 perioder kunde undanröja en del av nackdelarna med det nuvarande systemet. Vid intervjuer med den administrativa personalen fördes starka argument fram för ett system med 4 perioder, speciellt från Språktjänst och Övningsskolan. Erfarenheter bland de studerande Studentenkäten besvarades av totalt 1285 studerande, vilket utgör 28 % av de aktiva (av dem som under läsåret avlagt minst en studievecka). Enkäten kompletterades med intervjuer av ca 50 studerande, representerande olika fakulteter och med erfarenheter av det gamla och det nya systemet. Av de studerande som besvarade enkäten hade 50 % erfarenheter av båda systemen, medan hälften endast hade studerat i ett system med tre terminer. Studentenkäten inleddes med påståendet att systemet med tre terminer helt och hållet genomförts i studiegången läsåret 2003-2004 (det tredje året). Endast 68.2 % av studenterna ansåg att så var fallet (46.7 % instämde helt, 20.9 % delvis) medan 16.8 % tog avstånd. Medeltalet för svaren ligger på skalan 1 5 på 2.10. För studerande inskrivna åren 1998-2000 var medeltalet 2.48, för inskrivna åren 2001-2002 1.80 och för inskrivna år 2003 1.51. För de olika enheterna varierade medeltalet mellan 1.51 (PF) och 2.40 (SVF). Svaren tyder på att det första läsåret följer en uppdelning i tre terminer men att tillämpningen av systemet under de följande årskurserna inte är konsekvent. Av studenterna ansåg 37.6 % att systemet med tre terminer gör det enklare att genomföra studieplaneringen, medan 38.2 % var av en annan åsikt. Noteras kan att endast 18.2 % av lärarkåren ansåg att systemet förbättrade studenternas planering, medan 54.5 % tog avstånd. De nyinskrivna studerandena hade en mer positiv inställning än de äldre. Endast 30.6 % av de studerande ansåg att kursinnehållet var väl anpassat till terminernas längd, medan 43.7 % hade en motsatt uppfattning. För jämförelsens skull kan noteras att lärarna ansåg till 60.9 % att kurserna hade anpassats väl, medan 26.4 % hade en annan åsikt. I denna fråga går de studerandes och lärarnas uppfattningar klart i sär. Beträffande studieeffektiviteten anser 43.5 % av de studerande att den ökat i det nya systemet, medan 35.6 % hade en motsatt uppfattning. De äldsta studerandena (inskrivna 1997 eller tidigare) upplever att studiesystemet blivit effektivare (44 % instämmer helt eller delvis). De som inlett sina studier 1998-2000 har ingen klar åsikt (41 %) vilket även gäller följande läsår 2001-2002 (39.9 %). De som däremot inskrivits läsåret 2003-2004 tar klart ställning för det nya systemet (55.8 %).

Mellan fakulteterna finns stora skillnader. Att studiesystemet blivit mer effektivt upplevs starkast av studerande vid ESF, ekonomutbildningen, 57.4 % och vid TF, 56.2 %. Inställningen är likaså klart positiv vid ESF, rättsnotarier 48 % och PF, klasslärare 46.1 %. Klart negativ är inställningen bland studerande vid KTF, 31.5 % och vid SVF, 34.9 %. Vid övriga fakulteter är inställningen till studieeffektiviteten neutral. Medeltalet på skalan 1 5 ligger på 2.92 och det är mer positivt för nyinskrivna (2.52) än för äldre (2001-2002 2.94, 1998-2000 3.05). För enheterna varierar medeltalet från 2.41 (TF) till 3.25 (KTF) och 3.43 (SVF, vårdvetenskap). Däremot anser de studerande att man inte klarar studierna bättre i det nya än i det gamla systemet. Hela 59.1 % av de studerande har erfarenheter av att kurskollisioner ofta förekommer, vilket mycket nära sammanfaller med lärarkårens åsikt Kurstempot uppfattas som alltför högt av 44.8 % av de studerande, vilket sammanfaller med lärarnas uppfattning om att kursintensiteten stigit. Samordningen av kurser mellan olika ämnen är dålig enligt 55.0 % av de studerande (lärarnas uppfattning var i stort sett densamma, 53.1 %). Medeltalet för enheterna var 2.41, och det varierade mellan 2.25 2.27 (ESF pol.mag., HF, dålig samordning) till 2.91-3.00 (TF, PF barnträdgårdslär.). Tentamenstillfällena kom i lagom takt enligt studentenkäten. 46.8 % av studenterna ansåg dock att tiden att läsa inför en tentamen är för kort och 31.0 % hade motsatt uppfattning. (Motsvarande siffror för lärarna för samma fråga var 55.6 % och 24.0 %.) 57.4 % av de studerande ville ha en undervisningsfri tentamensvecka (26.9 % var emot) medan motsvarande siffror för lärarkåren var nästan desamma (59.0 % och 24.8 %). 56.2 % av de studerande upplevde det som besvärligt att tentamensresultaten meddelades först under början av följande termin. 24.0 % hade en annan åsikt. Man ansåg att de korta terminerna gjorde det svårt att skriva proseminarier och uppsatser (46.3 % för, 20.6 % mot) och en klar majoritet (61.1 %) ville ha en undervisningsfri termin för avhandlingsskrivandet. Som förändringar i den studiesociala situationen kan man notera att stressen ökat (55.1 % för och 22.9 % mot) och att möjligheter till kortare lov under terminerna inte finns. Deltidsarbete har försvårats (56.0 % för, 14.8 % mot) och också möjligheterna till sommarjobb (56.9 %, 30.2 % mot). Den senare åsikten var starkast företrädd bland studerande vid KTF. De flesta studerande ansåg att utlandsstudier under ett års tid var lättare att kombinera med tre terminer än ett halvt år (54.6 % för, 6.1 % mot), och man upplevde även koordineringen med militärtjänstgörningen som ett problem.

Påståendet att inlärningen är bättre i ett system med tre terminer än med två gav inget entydigt utslag. 22.4 % var för och 36.5 % var mot. Detsamma gällde lärarnas inställning till i stort sett samma fråga. 37.8 % ansåg att inlärningen försämrats medan 28.7 % tog avstånd från tanken. För de studerandes del var medeltalet på frågan 3.25, och mest positiva var de inskrivna år 2003 (2.82 %), för inskrivna 2001-2002 var siffran mer negativ (3.10), och för 1998-2000 ännu mer negativ (3.40). För studerande inskrivna 1997 eller tidigare var medeltalet 3.53. För enheternas del varierade medeltalet från 2.69 (MNF farmaceut) och 2.75 (ESF rättsvetenskap) till KTF (3.48) och SVF, vårdvetenskap (4.20). Sammanfattningsvis kan för de studerandes del noteras att studieintensiteten och också stressen ökat. Generellt kan också noteras att de yngre nyinskrivna studerande har en mer positiv inställning till reformen än de äldre, och att inställningen också varierar mellan enheterna. Också de studerande upplever ett behov av bättre kursplanering för att undvika kurskollisioner. En bättre samordning av kurserna mellan olika ämnen önskas. I likhet med lärarna önskar de studerande en undervisningsfri tentamensvecka. Man vill ha en bättre koordinering mellan studierna, utlandsstudier och militärtjänstgöring. Slutsatser och rekommendationer Övergången till ett system med tre terminer har förbättrat studieprestationerna kvantitativt sett. Samtidigt har kursernas intensitet ökat, och såväl lärare som de studerande känner att prestationskraven stigit. Kursplaneringen har inte utfallit enligt förväntningarna. Systemet är fortfarande inte genomfört helt och hållet. Planeringen har inte lyckats utnyttja veckodagarna helt, så att t.ex. måndagar och fredagar skulle ha samma undervisningsintensitet som övriga veckodagar. Kurskollisioner förekommer ofta och lärarna har inte i växande grad börjat samarbeta vid kursplaneringen. Kurserna har inte heller anpassats till terminernas längd. Avbrottet mitt i den andra terminen, julpausen, upplevs som besvärlig. Systemet har inte heller uppnått sin målsättning beträffande förbättrade forskningsmöjligheter för lärarna. Såväl de studerande som lärarna önskar en undervisningsfri tentamensvecka mellan perioderna. Systemet med tre terminer har dock såsom nämnts i samverkan med andra åtgärder och eventuella yttre omständigheter lett till en klar ökning av studieprestationerna vid ÅA. Det finns därför inga orsaker att frångå ett periodläsningssystem som utnyttjar dagens timmar, veckodagarna och veckorna effektivt under läsåret. Undervisningen sprids ut så att färre kollisioner inträffar och auditorierna utnyttjas mera vilket sparar kostnader i det långa loppet. Enligt direktiv från Undervisningsministeriet skall alla universitet i Finland tillämpa ett periodsystem eller motsvarande från 1.8 2005. De flesta universitet i Finland har redan fattat beslut eller planerar att övergå till ett periodsystem. För ögonblicket är ÅA det enda universitet som tillämpar ett system med tre terminer, övriga universitet övergår till 4 terminer eller perioder.

Generellt kan man säga att de flesta av de fördelar som systemet med tre terminer kan uppvisa skulle bli bestående i ett periodsystem, med 4 i stället för 3 perioder. Flere av de nackdelar man upplever med det nuvarande systemet skulle kunna undanröjas med ett system med 4 perioder. Ur lärarnas synvinkel skulle ett system med 4 terminer (genomfört enligt bifogade förslag) ge 4 undervisningsfria veckor under läsåret (och jullovet skulle för undervisningens del förlängas till tre veckor). Kurserna skulle bli kortare och tiden till tentamensläsning skulle bättre räcka till. Samtidigt skulle dock vissa kurser kunna sträcka sig över två terminer. Flexibiliteten ökar då man parallellt kan ha kortare och längre kurser. Den undervisningsfria perioden skulle bli kortare, men samtidigt skulle denna möjlighet utsträckas till flere kategorier. I praktiken har det varit möjligt endast för professorerna att vara fria från undervisning under en tredjedel av läsåret. I ett system med fyra perioder torde det vara möjligt också för lektorerna att vara fria från undervisning under en fjärdedel av läsåret. Akademilektorerna har forskningsskyldighet och mer sammanhängande forskningsperioder kunde skapas för hela den undervisande personalen. Ur de studerandes synvinkel kan ett system med 4 terminer lättare anpassas till utlandsstudier och militärtjänst, och till delprestationer vid andra inhemska universitet. Man får större möjligheter att återhämta sig mellan terminerna och att koncentrera sig på tentamensläsning, då pauser på en vecka samtidigt genomförs vid hela ÅA. Situationen underlättas också för inkommande utbytesstuderande. Enligt gällande framtidsstrategier skall det internationella inslaget i studierna starkt utökas, bl.a. genom s.k. joint degrees med utländska universitet. Ett system med 4 terminer skulle tekniskt sett underlätta ett utvidgat internationellt samarbete. En förutsättning för att systemet skall lyckas oberoende av om det består av tre eller fyra perioder är att timplaneringen görs så effektiv att kurskollisioner kan undvikas. De enskilda lärarna förväntas anpassa sig till systemet. Enskilda avvikelser skapar problem för andra lärare och för de studerande. Alla kurser borde börja samtidigt då terminen inleds och även avslutas då undervisningsperioden tar slut. De undervisningsfria veckorna skall infalla samtidigt vid hela ÅA. De belastningsberäkningar och kärnstoffsanalyser som gjorts borde i den kommande planeringen göra att lärarnas och de studerandes uppfattningar om hur kurserna anpassats till terminernas längd närmar sig varandra. Innehållet skall planeras så att en heltidsstuderande kan avlägga 15 studiepoäng (ECTS) per period. Bilagor Statistik rörande studieprestationer vid ÅA 1998-2004 Lärarenkäten, frågor och svar i procent Studentenkäten, frågor och svar i procent Förslag till periodindelning av läsåret vid ÅA