TRO som ett barn.. Av: Johannes Djerf När vår lilla Hilma skulle komma till den här världen så hade i alla fall jag sett framför mig i mitt huvud på ett ungefär hur allt skulle gå till. Vi hade varit på studiebesök och sett lokalen, fått det förklarat för oss hur vi kontaktade och med vilka knappar vi skulle komma in på BB vilken tid som helst på dygnet. Jag hade fått det förklarat hur jag på bästa sätt kunde agera som en god man och jag hade i tanken redan förberett mina mackor som jag skulle ha med. Lisa hade packat sin väska med kläder och kamera, en månad innan det planerade datumet och läst på hur värkarna skulle kännas och hur det mesta skulle gå till och hur hon ville ha det när vi väl kom dit. Under natten mellan mars och april så hade Lisa fruktansvärt ont i magen. Men det kunde inte vara några värkar, för så skulle det inte kännas enligt boken. När morgonen kom och jag skulle till kyrkan och jobba så tyckte Lisa ändå att det var bäst att ringa och kolla. På BB tyckte de att vi kunde komma in, mest för att lugna vår oro, men vi behövde inte ta med några grejer, för än är det inte dags, sa dem. Därför så kom det väldigt oförberett när barnmorskan som undersökt Lisa säger jaha, här blir det barn om någon timme! Vi som nu inte ens hade med oss varken väska, kamera, Roland Utbult skiva till stereon eller några prickikorvmackor! Och timmarna som sedan följde, var inget som man kunde förbereda. Inte ens veckorna, och månaderna som följt. Aldrig kunde man förberett sig på för hur ett litet barn skulle komma att påverka precis allt. Och jag tänker att på samma sätt är det med tron på Jesus och livet tillsammans med honom. Vi vill tro att vi är förberedda. Att vi har den kunskap som behövs. Vi tror att vi vet ungefär hur det kommer bli och hur det kommer kännas. Vi har packat vår väska och brett våra smörgåsar, alltså vi tror att vi vet ungefär vad för gott som tron har med sig. Men jag tror att flera av oss vet att tron på Jesus och ett liv tillsammans med honom, är inget vi kan förberedda oss för. Vår kunskap, våra känslor växer. De blir större, djupare och bredare med allt vad det innebär av både tvivel, tro kamp & seger. Våra bilder av Gud förändras hela tiden, upplevelserna av en God Gud, alltså påläggen på mackan förändras och blir bara smarrigare och smarrigare. Ett barn växer och utvecklas, det ser jag på Hilma som har nästan ett nytt beteende varje dag.
Ena dagen hittar hon sin fot, en annan dag kommer hon på att hon kan slita i mammas hår så hon skriker jättehögt, vilket är Jättekul På samma sätt är tron på Guds närvaro aldrig en avslutad verklighet, att nu är jag klar med detta, jag vet vad en tro på Gud handlar om, punkt. Utan en levande tro på Jesus förändrar och påverkar allt. Vi kommer aldrig riktigt veta vad Jesus har för oss på morgonen när vi vaknar. Tron är oberäknelig, precis som ett barn. Och därför så säger Jesus till och med att vi ska vara som ett barn när det gäller vår tro. Och vad kan det innebära mer? Vad menar Jesus när han i mark.10:15 säger den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. Jag tror inte det handlar om att vi måste bli barn på nytt, utan mer vara som ett barn i sinnet. Då det första jag kommer att tänka på är ett barns ärlighet. Vid ett tillfälle då lärjungarna till Jesus vandrade genom Galileen, Så funderade de på vem av dem som egentligen var viktigast för Jesus? Om vi nu känner Messias, han som ska upprätta Israel som en mäktig nation igen, så måste ju vi som känner denna kung också få en viktig och stor roll!? Jesus hade valt de ödsligaste stigarna för att han ville undervisa dem, och ännu en gång tala om sitt lidande. Tillsammans med de som var hans närmaste vänner så ville han berätta att han skulle utlämnas i människors händer, som skulle döda honom, men att han efter tre dagar skulle uppstå igen. Ord som lärjungarna inte kunde förstå. För hur kan någon segra genom att bli slagen? Jesus hade talat om detta en gång innan, men när Petrus då blev upprörd över hans ord så hade Jesus talat om satan och de hade blivit ordenligt tillrättavisade. Och kanske det är därför som de nu inte vågar fråga honom vad han egentligen menar. Eller så är det bara så att de inte ville förstå. De undvek ämnet, just för att det kom så nära dem. För det var helt avgörande för deras liv just nu och deras framtid, och därför så pratade de hellre om sig själva. Och jag tror vi kan känna igen oss. Frågorna om Jesus, frågorna om hans död, hans uppståndelse, frågorna och längtan efter en levande och närvarande Gud kommer väldigt nära. Många av oss har blivit drabbade och gripna av detta kors, vi har fått uppleva både kraften och närvaron, men ändå så kan det kännas lättare att bara gå förbi ämnet och tala om vädret eller grannens sjuka katt. Det blir ibland lite påträngande, ja nästan lite jobbigt när ämnet Gud kommer på tal. Kanske för att man själv inte riktigt tycker sig ha förstått allt och därför känns det bekvämare att bara undvika ämnet. Men verkligheten är den att samtidigt som vi gör det så är risken att vi själva blir ett hinder för tron att verka både i oss och hos andra människor.
Lärjungarna förstod inte allt vad orden om Jesus lidande innebar, vilket vi inte heller alltid kan greppa, men vi måste ändå våga vara ärliga i vår tro. Precis som ett barn, som är öppet och ärlig med sina frågor. Om barnet kan så frågar det alltid när han eller hon inte förstår. Kanske inte allttid att de förstår för det, men de växer genom sin ärlighet. Vilket vår tro på Gud gör om vi vågar vara ärliga inför Jesus och ställa de frågor vi har. Om vi inte vågar det så kommer vi snart hamna där lärjungarna hamnade, i samtalet om det som gör oss själva viktiga och stora i den här världen, och livet, det riktiga och verkliga i tron kommer kännas ännu längre bort än någonsin. Så var ärlig i, och med din tro, precis som ett barn. Det andra jag kommer att tänka på är ett barns medvetenhet om att faktiskt vara liten och vara fullständigt beroende. Hilma vet att hon behöver hjälp ifrån sin mamma eller pappa att t.ex. komma ur sängen och få mat, och hon försöker faktiskt inte att få bort det obehagliga och illaluktande i blöjan, på egen hand. Hon vet att hon är svag och liten och i behov av hjälp. Och dit behöver vi komma också. Jag menar inte att vi ska sluta tänka, bara sitta på en stol och inte handla. Men vi behöver lära oss att göra oss beroende av Gud och förtrösta på honom precis som Hilma har tillit till oss som föräldrar utan att reflektera över det. Barn kan inte leva utan att ha tro på dem som är i deras närhet. Och det är det tro handlar om! Tro är ingen medicin som vi tar en gång och så är allt bra, som att ta en alvedon för att få bort huvudverken för en stund. Nej tro handlar om förtröstan, att lita på att Gud är nära och att jag behöver honom ständigt. Och för att ta blöjan som bild så behöver vi hjälp med att ta bort det som luktar illa och känns obehagligt i vårt hjärta. Det klarar vi aldrig själva, utan det är bara Jesus som kan byta den blöjan. Och kanske är det så att vi förstår detta bäst när vi också ser bort ifrån oss själva för en stund, blir ödmjuk och ser andra före oss själva. Vi kan fortsätta och läsa i mark.9:33 37. Hemma hos Jesus, som man konstaterat genom arkeologiska utgrävningar var lärjungen Simon Petrus hem, och som också var samlingsplats för de kristna i Kapernaum. En liten rolig parentes ifrån vår israel resa förra hösten är att det finns en inskription ifrån 70 ef.kr. på denna utpekade plats som berättar om hur Jesus botar Petrus Svärmor, som du kan läsa om i luk.4. Och med den gamla dateringen så kan man med all säkerhet veta att det också stämmer. Vår guide som var jude sa det också, det finns inget tvivel på att Jesus var här. Som sagt, en liten skön parentes.
I detta hem så frågade han lärjungarna om vad de samtalat om på vägen. Och i samma ögonblick som de hörde Jesus ställa frågan så visste de att deras diskussion inte var något som han ville lyssna till, så därför var de tysta för att inte visa sig svaga. Petrus, Jakob och Johannes hade ju bara för en liten tid sedan träffat Mose och Elia uppe på ett berg, medan de andra 9 hade misslyckats med att driva ut en ond ande. Frågan om vem som var mest andlig var ändå viktigare än att visa sig svag och bekänna sin synd, sitt hjärtats välfyllda blöja, om ni är med på bilden. Men Jesus hade lyssnat till varje ord i deras samtal. Han samlar ihop hela lärjungeskaran och sätter sig ner framför dem medan de själva står kvar och tittar ner på Jesus, precis som varje judisk lärare gjorde när han hade något viktigt att säga. Och vid detta tillfälle så hörde orden också samman då han vänder upp och ner på allt och säger att I guds rike är det den som är liten i sig själv som är stor! Vilket inte innebär att säga jag kan inget, ta någon annan som vi ibland har fått för oss, utan han säger att de som säger sig vara lärjungar till honom ska vara varandras tjänare. Vilket inte innebär att vi ska vara varandras slavar utan frivilligt ställa upp för varandra och lyfta andra högre än oss själva. Sedan gör Jesus sedan något som svarade mot det han sagt och hämtar just ett barn. Kanske var det ett barn som tillhörde någon av familjerna som träffats i huset eller kanske var det ett barn som övergivits på ett gathörn någonstans i Kafarnaum. Han tog barnet, kanske en 5 årig liten flicka och ställde henne mitt i samlingen av blivande kyrkoledare, och sa till dem "Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Ett barn hade inte någon som helst makt på Jesus tid. Ingen lyssnade på vad ett litet barn hade att säga. Ett barn låg längst ner på samhällets lista tillsammans med kvinnorna i samhället, och det är därför jag tänker att det också är en liten flicka som Jesus lyfter upp. Och tänk er, här så tar Universums Herre och kramar om en litet barn mitt framför lärjungarna och identifierar sig själv med barnet. Detta lilla barn representerade honom bäst, och att ta emot ett barn på detta sätt i hans namn, är som att ta emot honom själv. Vilket innebär att den omsorg och den respekt du visar ett barn är ett mått på hur du och jag förhåller oss till Jesus kristus själv, ja till Gud. Värt att tänka på nästa gång du håller ett litet barn i din famn. När jag håller Hilma i min famn så är det ofta som att allt mitt eget glöms bort för en stund. Till och med kl.5 på morgonen när man sover som bäst, men då hon tycker att det är dags att vakna, så kan all trötthet glömmas bort för en stund när hon ler emot en. Och på samma sätt så tror jag Jesus önskar att vi skulle vara emot honom.
Om vi vill bli stora i himmelrikets perspektiv så måste vi lämna våra själviska plikter och ta emot de små och de maktlösa i världens ögon. Det gör något med vår tro. När vi ödmjukar oss, lägger bort vårt egen vilja och vår egen karriär, böjer oss ner och hjälper en av de små. Då kommer Gud också själv in i vårt sammanhang. Att ha en tro som att ta emot ett barn och vara som ett barn i sinnet tror jag också handlar om att vilja vara med där det händer! Hilma kan inte sitta speciellt länge själv utan vill hela tiden vara uppe och se vad vi gör. Och så var det också med barnen runt Jesus. Det var spännande att få vara med där det hände saker. När döva fick höra igen och när blinda fick se, och därför höll de sig framme så nära Jesus som möjligt. Ta även Petrus som ett exempel som ofta var som ett barn och ville vara med där det hände saker. Petrus var inte nöjd med att sitta kvar i båten när Jesus kom gående på vattnet, han ville inte bara titta utan han ville vara med! Och genom det så fick han också se att tron på Jesus håller att stå på, det var inte bara ord. Och det barnasinnet behöver vi ta del av. Livet i tron finns nära Jesus och vi behöver hålla oss framme och vara med där Jesus vill göra under och mirakler på våra Gudstjänster, på din arbetsplats och ibland dina grannar. Och Jesus är inte besvärad alls av att ha oss hos honom hela tiden. När jag var mindre och var i vår stuga på somrarna så gick jag och min kompis alltid förbi Åke. Inte bara för att han hade pantburkar som vi kunde gå in till den lilla lanthanteln med och få lite godis för utan han var oftast alltid glad och tyckte det var roligt när vi kom. Ibland så bjöd han oss på fika och var alltid intresserad av vad vi gjorde. Där trivdes vi och man gick gärna en liten omväg för att gå förbi hans dörr. Annat var det med Tant viola som bodde i huset nedanför Åkes. Som inte gillade barn alls av någon anledning. Hon skrek ibland på oss, och alltid när man gick förbi så stod hon i fönstret bakom gardinen och tittade på oss, och ville att vi skulle försvinna så fort som möjligt. Vilket vi också gjorde. Om man var tvungen att gå förbi så gick man väldigt snabbt. Alltså, barn är känsliga för om de är omtyckta eller inte, och hos Jesus så kände barnen att de var älskade. Jesus tyckte inte alls att det var jobbigt att barnen ville vara hos honom. Lärjungarna försöker i mark.10 få bort dem ifrån sin mästare, trots att de precis fått undervisningen vi också fått om hur vi ska ta hand om de minsta. Jesus blir då riktigt arg och säger åt dem att låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana. Jesus han såg barnen med andra ögon än de vuxna gjorde, och det kände barnen tror jag, vilket säger väldigt mycket om Jesus person.
Hos Jesus så mår vi bäst! Vi flyr ifrån honom gång på gång och tror att andra saker kan ge oss samma sak trygghet och samma frid som han, men vi kommer aldrig hitta det! Kom som ett barn till Jesus och låt han ta upp dig i sina armar, och du kommer att få upptäcka det. Det finns inget bättre än att leva under Guds goda hand. Jesus lade sina goda händer på barnen och välsignade dem, vilket vi också tagit med och praktiserat på lilla Hilma idag. Och kanske det finns någon här som undrar vad vi menar när vi gör det. Vi tror inte att det bara handlar om någon tradition. Vi tror inte att det bara är en vacker symbolhandling utan när Dan lade sin hand på Hilma så tror vi att även Guds hand var där för att välsigna, vilket innebär att vi ber om Guds beskydd. Det betyder inte att hon på något sätt kommer att slippa undan allt av problem, sorg och lidande som finns i den här världen. Men det innebär att Guds Goda hand kommer vila över allt som kommer ske henne, och vi ber att denna ska fortsätta få vila över henne så att hon en dag också hittar en personlig tro på Jesus Kristus. Och likadant när vi lägger händerna och ber för varandra, så är det ett tecken på Guds makt och Guds handlande. Att som ett barn vilja vara innesluten i Guds välsignande och goda händer garanterar dig att ingenting av problem och oro, fattigdom, sjukdom och lidande ska kunna skilja dig ifrån hans kärlek. Ingenting kan rycka dem ur min hand! Säger Jesus. Du är garanterad Guds nåd över ditt liv. Och kanske det idag finns något i din tro som behöver bli som ett barn, för att du ska återfå denna frid. Du kanske har undvikit frågorna och behöver bli ärlig med Gud och människor på nytt. Du kanske under en tid anat var Guds vilja är, men valt en annan för din egen karriär skull och därmed skapat ett trångt utrymme för Gud att verka. Du kanske finns här som behöver lyfta upp andra människor istället än att bara fokusera på dina egna bekymmer som nästintill håller på att kväva din tro. Du kanske finns som länge suttit i båten och bara tittat, men längtar efter att stiga ut på vattnet, och precis som ett spontant barn springa fram till Jesus och vara med där det händer. Jag vet att vi alla behöver göra oss beroende av Gud, precis som ett barn är beroende av sina föräldrar. Och jag vet att vi alla behöver be Guds ande om hjälp att sluta packa vår tros väskor och mackor och istället förtrösta på Guds goda hand. Amen