FRÅN STENÅLDER TILL JÄRNÅLDER INOM OXIE

Arkeologisk utredning 2002, arkeologisk förundersökning 2003 & arkeologisk slutundersökning 2004 Fredriksberg FRÅN STENÅLDER TILL JÄRNÅLDER INOM OXIE 1:5 Oxie socken i Malmö stad Skåne län Malmö Museer Arkeologienheten Rapport 2009:031 Kristian Brink

Arkeologisk utredning 2002, arkeologisk förundersökning 2003 & arkeologisk slutundersökning 2004 Fredriksberg FRÅN STENÅLDER TILL JÄRNÅLDER INOM OXIE 1:5 Oxie socken i Malmö stad Skåne län

Malmö Museer Box 406 201 24 Malmö Tel: 040-34 10 00 Besöksadress: Malmöhusvägen www.malmo.se/museer Arkeologisk utredning 2002, arkeologisk förundersökning 2003 & arkeologisk slutundersökning 2004 Fredriksberg från stenålder till järnålder inom Oxie 1:5 Oxie socken i Malmö stad, Skåne län Arkeologienheten Rapport 2009:031 Författare: Kristian Brink Grafisk form: Anders Gutehall Omslagsbild: Tunnackig flintyxa (MK195:100399) från A26512. Yxan är 24,5 cm lång. Foto: Jenny Thornell, Malmö Museer Tryck: Elanders Sverige AB Malmö Museer 2009

Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 7 Syfte och metod 7 Topografi och fornlämningsmiljö 11 Undersökningsresultat 14 Utredning 16 Förundersökning 19 Slutundersökning 22 Tolkning och källkritik 74 Utvärdering 85 Projektorganisation och kvalitetssäkring 87 Kommunikation 88 Referenser 89 Tekniska och administrativa uppgifter 93 Bilagor Bilaga 1 14 C-dateringar Bilaga 2 Osteologisk analys, djurben Bilaga 3 Osteologisk analys, brandgravar Bilaga 4 Utredning schakt och anläggningar Bilaga 5 Förundersökning schakt och anläggningar Bilaga 6 Slutundersökning schakt och anläggningar Bilaga 7 Slutundersökning lämningar från stenålder Bilaga 8 Slutundersökning lämningar från yngre bronsålder järnålder

N Malmö Fredriksberg MK 195 0 5 10 15 Kilometer N Malmö Fredriksberg MK 195 Oxie 0 2 4 6 8 10 Kilometer Figur 1. Undersökningsområdets lokalisering i sydvästra Skåne och i Malmö. Kartunderlag: Malmö Stadsbyggnadskontor. 4 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

Sammanfattning Med anledning av planerad markexploatering (industriområde) har Malmö Kulturmiljö (numera Malmö Museer, Arkeologienheten) genomfört arkeologisk utredning, förundersökning samt slutundersökning inom fastigheten Oxie 1:5, Oxie socken, Malmö stad. Uppdragsgivare var Fastighetskontoret, Malmö stad. Utredningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 220-2691-01). Förundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-8906-03). Slutundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-1260-04). Rapportens syfte är att redogöra för det arkeologiska källmaterialet inom undersökningsområdet samt att redovisa frågeställningar och metoder. En övergripande tolkning och sammanfattning av materialet presenteras. Syftet är även att utvärdera undersökningsmetoderna och de uppnådda resultaten i förhållande till frågeställningarna i undersökningsplanen. Syftena med förundersökningen och slutundersökningen preciserades utifrån Malmö Kulturmiljös vetenskapliga program, från vilket tre teman valdes. Dessa var Kontinuitet och diskontinuitet i plats och betydelse, Landskapsutnyttjande och jordbruk samt Kommunikationsleder. Då området kring Risebergabäcken har använts för bosättningar, gravläggningar och rituella deponeringar under flera förhistoriska perioder är frågor kring den rumsliga och närmare kronologiska relationen mellan olika typer av lämningar centrala. Slutundersökningen inriktades på att avgränsa och mer precist datera boplatser och resurs- och aktivitetsområden, samt att utreda förändringar över tid i användningen av området. Undersökningsområdet delades in i intensiva respektive extensiva ytor vid slutundersökningen. Matjorden schaktades av med grävmaskin. Inom de ytor som undersöktes intensivt fanns hela ytan tillgänglig för schaktning medan de som undersöktes extensivt maximalt schaktades till 50 %. All inmätning utfördes med totalstation. Inmätningsfiler fördes över till databasprogrammet Intrasis i vilket även all registrering av dokumentationsmaterialet gjordes. Ett urval lämningar rensades fram och grävdes ut. Sektioner över utgrävda anläggningar upprättades i skala 1:20. I vissa fall plandokumenterades även anläggningar i denna skala. Prover från ett antal anläggningar samlades in i syfte att få fram underlag för 14 C-datering i form av träkol eller förkolnade sädeskorn. Benmaterialet analyserades av osteolog. Exploateringsområdet var totalt 200 000 m 2 stort, men ett koloniområde norr om den västra ytan undantogs från arkeologisk undersökning. Det gjorde att undersökningsområdet vid utredningen omfattade 175 000 m 2. Totalt schaktades 7 584 m 2 av. Området som valdes ut för förundersökning var 140 000 m 2 stort och området som gick vidare till slutundersökning var 98 500 m 2 stort. Slutundersökningsområdet delades in i intensiva och extensiva ytor. De intensiva ytorna motsvarade 33 500 m 2 och de extensiva ytorna uppgick till 65 000 m 2. Totalt schaktades 1 935 m 2 av vid förundersökningen och 48 600 m 2 vid slutundersökningen. Totalt dokumenterades 1 532 anläggningar vid slutundersökningen. Av dessa har 623 grävts ut vilket motsvarar ca 40 % av det totala antalet. Utredningen påvisade både boplatsaktiviteter och aktiviteter i form av bl.a. rituella depositioner i anslutning till tidigare våtmarker inom området. Tre möjliga boplatseller husområden konstaterades ett inom delområde A och två inom delområde C. Bedömningen baserades på förtätningar av stolphål, gropar, härdar och kulturlager. Inom delområde B framkom också sporadiskt med lämningar som indikerar boplatsverksamhet inom det här området. Möjliga gravar i form av stenpackningar fanns inom delområde C. Förundersökningen påvisade både boplatsaktiviteter och aktiviteter i form av möjliga rituella depositioner i anslutning till tidigare våtmarker inom området. Förtätningar av stolphål som förväntas vara rester efter stolpbyggda hus framkom inom undersökningsområdet. Inom delområde A kunde boplatsaktiviteter konstateras i den östra delen. Stolphål, gropar, härdar och kulturlager undersöktes i den här delen. Fynden tyder på att aktiviteterna skall dateras till tidigneolitikum mellanneolitikum A, men det fanns även antydan om att man utnyttjat området under äldre järnålder. Delområde B innehöll även det boplatslämningar i form av stolphål, kulturlager och MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 5

härdar. Fynden pekar på en datering till neolitisk tid samt äldre järnålder. Inom delområde B fanns även omfattande kolluviallager där anläggningar befann sig på olika nivåer inom dessa lager. Inom delområde C kunde boplatsaktiviteter beläggas inom det höjdparti som dominerar området samt i anslutning till den f.d. våtmarken, Killäng, i områdets sydöstra del. På höjden undersöktes lämningar daterade till äldre järnålder. Stolphål, gropar, härdar och kulturlager med ben och flinta undersöktes kring Killäng. Våtmarksnära aktiviteter kunde konstateras, framför allt i form av neolitiska gropar i vilka flinta och keramik deponerats. De lager i form av kolluvier, kulturlager och våtmarksrelaterade lager som framkom inom undersökningsområdet och som även påvisades vid utredningen var omfattande. De neolitiska lämningarna inom Fredriksberg var omfattande och variationsrika och framstår ur det här avseendet som dominerande i närområdet. I huvudsak dateras de till tidigneolitikum mellanneolitikum A men det finns även enstaka senneolitiska fynd. Vid slutundersökningen konstaterades att de neolitiska lämningarna var spridda över en stor del av undersökningsområdet. I de lägre liggande områden, nära de tidigare våtmarksområdena mot Risebergabäcken, undersöktes flera relativt välbevarade kontexter med bl.a. lagerbildningar, möjliga hus och en möjlig grav. Här återfanns även omfattande avslagsmaterial från tillverkning av fyrsidiga flintredskap. Längre österut, mot de högre liggande delarna av delområde C, påträffades gropar och fynd i bevarade lager. Här fanns även indikationer på neolitiska (tidigneolitikum äldre delen av mellanneolitikum A samt senneolitikum) rituellt präglade miljöer. Här återfanns bl.a. en s.k. tapkølle, ett föremål som förknippas med gravmiljöer och rituella miljöer. I öster, vid Killäng, påträffades enstaka fynd från neolitisk tid. Gropar samt spridningen av fynd i lager och i kolluviallagerrester visar tydligt att området utgjort (en del) av en sammanhängande aktivitetsyta. Fredriksberg tydliggör också att vardagliga aktiviteter inte skall separeras från rituella aktiviteter. Flera lämningar, bl.a. keramikkärl och flintyxor, pekar på att rituella depositioner utförts inom boplatsen. Inom ramen för projektet Öresundsförbindelsen konstaterades det att det under tidigneolitikum II mellanneolitikum A II bildades större boplatsområden i Malmöområdet med omfattande lämningar med stor artefaktrikedom. Olika former av deponeringar och möjliga gravar kännetecknar dessa platser liksom lämningar efter flinthantverk. Det förekommer även mer sällsynta artefakter som slipstenar, benmejslar, bergartsyxor m.m. Dessa platser tolkas som permanenta huvudboplatser. Fredriksberg kan utifrån denna övergripande karakteristik tolkas som en sådan plats. Lämningarna från yngre bronsålder järnålder var koncentrerade till den centrala, högst belägna delen av delområde C. Det fanns även lämningar i den östligaste delen av delområdet, öster om Killäng. Här låg bl.a. ett gravfält och ett mindre hus från yngre bronsålder. Uppe på höjden inom delområde C fanns ett fåtal gropar som kunde dateras till B-fas. Groparna låg väl samlade men något tillhörande hus har inte säkert belagts. Möjligen skall de kopplas samman med huset och gravfältet öster om Killäng. Under förromersk järnålder byggdes hus på den centrala delen av delområde C. Utifrån den generella typologiska dateringen av husen går det hypotetiskt att urskilja en etablering av två gårdar under den äldre delen av förromersk järnålder. Senare byggs hus som med sina längder möjligen antyder en datering som sträcker sig ned mot den senare delen av förromersk järnålder. Ett par hus representerar möjligen en enhet från yngre järnålder. Inom Fredriksberg fanns ett stort antal anläggningar av varierat slag från perioden yngre bronsålder järnålder. Dessa kan generellt sägas avspegla en i tid och rum omfattande bebyggelse. Groparna på Fredriksberg bestod av eldrelaterade gropar, hantverks- eller förrådsgropar och gropsystem (lertäkter). Utöver detta fanns även brunnar för vattenförsörjning. Fredriksbergsområdet har tolkats som en centrumbildning och en större sammanhängande bebyggelseenhet i yngre järnålder. Inom undersökningsområdet fanns enstaka anläggningar som visar på aktivitet under vendeltid. Lämningarna från yngre järnålder inom Fredriksberg kan tolkas som en del av denna förmodade centrumbildning. 6 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

Inledning Med anledning av planerad markexploatering (industriområde) har Malmö Kulturmiljö (numera Malmö Museer, Arkeologienheten) genomfört arkeologisk utredning, förundersökning samt slutundersökning inom fastigheten Oxie 1:5, Oxie socken, Malmö stad (figur 1). Uppdragsgivare var Fastighetskontoret, Malmö stad. Utredningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 220-2691-01). Förundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-8906-03). Slutundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: 431-1260-04). Rapporten har till största delen skrivits av Kristian Brink. Uppgifter om dateringsunderlag, daterade lämningar och texter kring dessa har hämtats och bearbetats från preliminära rapportmanus skrivna av platschefen Suzanne Siech. Det gäller framför allt avsnitten som berör utredningen och förundersökningen, men i viss mån även slutundersökningen. I övrigt har information om materialet från slutundersökningen hämtats från den befintliga databasen där beskrivningar av anläggningar och fynd och i förekommande fall typologiska dateringar finns angivna. Vissa textavsnitt som berör flintmaterialet från slutundersökningen har hämtats och bearbetats från ett råmanus skrivet av Per Jansson. Per Sarnäs har under avsnittet Tolkning och källkritik skrivit texten som berör lager med stenkoncentrationer inom delområde C (A22250 m.fl.). Per Sarnäs deltog under en kortare tid vid undersökningen av dessa. Den animalosteologiska analysen gjordes av Lena Nilsson, Malmö Kulturmiljö. Analysen av brända ben från brandgravarna gjordes av Caroline Ahlström Arcini, Riksantikvarieämbetet, UV Syd, Lund. 14 C-analyser utfördes av Göran Possnert, Ångströmlaboratoriet, Avdelningen för jonfysik, 14 C-laboratoriet vid Uppsala universitet i Uppsala. Vedartsanalyser utfördes av Thomas Bartholin, Wentorf, Tyskland. Jonas Paulsson, Munka-Ljungby, utförde metalldetektering. Fynd i behov av konservering skickades till Malmö Museer. Rapportens syfte är att redogöra för det arkeologiska källmaterialet inom undersökningsområdet samt att redovisa frågeställningar och metoder. En övergripande tolkning och sammanfattning av materialet presenteras. Syftet är även att utvärdera undersökningsmetoderna och de uppnådda resultaten i förhållande till frågeställningarna i undersökningsplanen. Syftet med de arkeologiska undersökningarna samt de metoder som användes redovisas i kapitel Syfte och metod. Därefter följer en redogörelse för topografi och fornlämningsmiljö. Kapitlet Undersökningsresultat innehåller en övergripande redovisning och tolkning av materialet avseende datering och aktiviteter. Här tas även källkritiska aspekter upp. I kapitlet Utvärdering utvärderas de arkeologiska resultaten i förhållande till frågeställningarna i undersökningsplanen, samt de metoder med vilket det togs fram. Utvärderingen har fokus på slutundersökningen. I de båda avslutande kapitlen redovisas projektets organisation och kvalitetssäkring samt de förmedlingsinsatser som genomfördes. Syfte och metod I följande kapitel ges en sammanfattande beskrivning av syfte och metoder från utredning t.o.m. slutundersökning. Tyngdpunkten ligger på en redovisning av de syften och metoder som styrde slutundersökningen. Här beskrivs även eventuella förändringar i frågeställningar med anledning av resultaten, liksom förändringar av och detaljer kring de metoder som användes i fält och under rapportarbetet. Syfte Syftet med utredningen var att klargöra fornlämningssituationen i området samt att närmare avgränsa stenåldersboplatsen RAÄ Oxie 55:1. Utredningsresultaten var avsedda att bilda underlag för ärendets fortsatta behandling. Syftet med förundersökningen var att klargöra de vid utredningen påträffade fornlämningarnas karaktär, samt att avgränsa och datera bebyggelsen med omgivande MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 7

aktivitetsområden. Undersökningen inriktades på att identifiera möjliga huslämningar samt att fastställa karaktär och utbredning på de olika former av lager som identifierats. Fokus låg även på att söka rituella lämningar som t.ex. gravar och deponerade föremål. En begränsad matjordsarkeologisk insats genomfördes i syfte att ytterligare klargöra karaktären på områdets lämningar. Målsättningen med förundersökningen preciserades utifrån Malmö Kulturmiljös vetenskapliga program, från vilket tre teman valdes. Dessa var Kontinuitet och diskontinuitet i plats och betydelse, Landskapsutnyttjande och jordbruk samt Kommunikationsleder (VP 2001:68f, 55f, 73f., 81f). Inför slutundersökningen preciserades frågor med utgångspunkt i de tre teman som lyftes fram redan i samband med förundersökningen (se ovan). Då området kring Risebergabäcken har använts för bosättningar, gravläggningar och rituella deponeringar under flera förhistoriska perioder är frågor kring den rumsliga och närmare kronologiska relationen mellan olika typer av lämningar centrala. Slutundersökningen inriktades på att avgränsa och mer precist datera boplatser och resurs- och aktivitetsområden, samt att utreda förändringar över tid i användningen av området. Kontinuitet och diskontinuitet i plats och betydelse. Temat syftar till att studera hur platser har använts och återanvänts under olika perioder av förhistorien och hur man har förhållit sig till äldre tiders bruk och lämningar. En övergripande fråga för Fredriksberg är vilken typ av aktiviteter som har dominerat på platsen under olika perioder. Är rituella deponeringar, gravläggningar och bosättning från olika tider eller finns det belägg för att de kan ha funnits samtidigt inom området? En relaterad fråga är om, och i så fall hur, äldre spår och lämningar har påverkat och begränsat människors aktiviteter under senare tider. Slutundersökningen bedömdes ge möjlighet att studera både avfallsdeponeringar och rituellt präglade deponeringar i de våtmarksnära områdena. Därmed kan bidrag ges till en diskussion om våtmarkernas praktiska och symboliska roll under olika tider. Relationen mellan boplatser och våtmarksdeponeringar under neolitisk tid bör undersökas på ett systematiskt sätt. Störst potential att undersöka detta fenomen bedömdes finnas i undersökningsområdets östra del, vid den s.k. Killäng. Här bedömdes det finnas möjligheter att fånga upp både huslämningar och andra lämningar från neolitisk tid i ett våtmarksnära område. Huslämningar från neolitisk tid är relativt ovanliga i Malmöområdet vilket gör det angeläget att försöka spåra dessa. Inga tydliga boplatslämningar har kunnat konstateras inom undersökningsområdet från tiden mellan senneolitikum och slutet av förromersk järnålder. Två urnegravar från yngre bronsålder har emellertid undersökts och i närområdet har åtskilliga senneolitiska gravar och bronsåldershögar anlagts. En hypotes som framfördes inom projektet Öresundsförbindelsen är att rituella aktiviteter dominerade i landskapszonen kring Fredriksberg under bronsåldern, eventuellt redan från någon gång under senneolitisk tid, medan bosättningar lokaliserats till andra landskapszoner (Thörn 1998:24). Terrängformer i gränsen mellan två landskapszoner har varit attraktiva platser för gravläggningar och rituella handlingar. Möjliga gravar har endast påträffats inom det östra området, men med tanke på de många gravarna i närområdet bedömdes det som troligt att platsen hyste fler gravar. Ett delmål med slutundersökningen var därmed att undersöka detta, för att därigenom skapa ett bättre underlag för tolkningen av förändringar i landskapsutnyttjande och föreställningar om platsers betydelse under dessa perioder. Omfattande omläggningar av bebyggelsen anses ske i sydvästra Skåne både i slutet av förromersk järnålder och vid övergången till yngre romersk järnålder (Björhem & Magnusson Staaf 2006). Inom undersökningsområdet har åtskilliga boplatslämningar från slutet av förromersk tidig romersk järnålder konstaterats. Dessa bör ses i samband med de boplatslämningar från samma tid som har påträffats i närområdet och ett syfte med slutundersökningen var att fastställa järnålderslämningarnas utbredning, datering och karaktär, bl.a. avseende eventuella spår efter metallbearbetning (se dock nedan). Slutundersökningen sågs som ett komplement fr.a. till resultaten från projektet Öresundsförbindelsens delområde Fredriksberg 13A D. Under den senare delen av äldre järnålder och under yngre järnålder förefaller undersökningsområdet inte att ha varit bebott trots att det både norr och öster därom, kring Fredriksberg 13A D, fanns relativt mycket lämningar från yngre järnålder. Landskapsutnyttjande och jordbruk. Temat ansluter till frågor som rör hur människor har använt och förändrat det sydvästskånska landskapet över tid med tonvikten 8 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

på jordbruket och dess förändringar. En aktuell fråga för Fredriksberg är om förhistorisk odling kan beläggas inom området, och om den i så fall kan dateras. Indikationer på förhistorisk odling fanns indirekt genom förekomsten av kolluvier bildade under förhistorisk tid. I våtmarksområdet i undersökningsområdets östra del, den s.k. Killäng, observerades torvbildningar. Ur ett landskapshistoriskt perspektiv bedömdes detta ha potential. Torven bedömdes innehålla välbevarat pollen, som vid en analys skulle kunna beskriva hur landskapet och den vegetationsmässiga utvecklingen sett ut under förhistorisk tid. Kunskapen om detta är ringa i området kring Malmö. Från andra områden i Skåne belyser pollenanalyser utvecklingen i stora drag och tillsammans med lokala pollensekvenser går det att besvara frågor om såväl generella drag som specifika lokala detaljer. Pollenanalyser bedömdes att i kombination med arkeobotaniska och osteologiska analyser kunna ge information om det lokala jordbruket och landskapsutvecklingen. De landskapshistoriska undersökningar som planerades för Fredriksberg inkorporerades i ett övergripande projekt kring Risebergabäcken med våtmarksområde. Tillgängliga resurser fördelades inom ramen för detta projekt. Resultaten har publicerats i en rapport från Kvartärgeologiska avdelningen, Lunds universitet (Liljegren 2006). Även djurbensmaterialet från våtmarker, lager och anläggningar bedömdes kunna ge agrarhistorisk information avseende förhistorisk djurhållning i området. Kommunikationsleder. Temat syftar till att studera kommunikationsledernas kulturella och symboliska betydelse och ansluter för Fredriksbergs del till de förhistoriska kommunikationsstråk som har uppmärksammats i närområdet (Erikson 2001; Rudebeck & Ödman 2000). De vägstråk som kan ha funnits i undersökningsområdets närhet belagd genom arkeologiska undersökningar, genom gravar från senneolitisk tid, äldre bronsålder och yngre bronsålder samt på kartor från tidigt 1700-tal har enligt en hypotes etablerats redan under senneolitisk tid. Kanske har samma vägstruktur, med smärre omläggningar, varat ända fram till och med yngre järnålder. I samband med byarnas uppkomst förlorar dessa kommunikationsleder med tiden sin betydelse (Erikson 2001). Vid slutundersökningen bedömdes det finnas goda möjligheter att bidra med nya kunskaper om rumsliga och tidsmässig relationer mellan boplatser, rituellt präglande platser och kommunikationsleder. Rester efter stenförstärkta vägar och vadställen har kunnat beläggas från brons- och järnålder, både i sydvästra Skåne och på andra platser i Sydskandinavien. När det gäller vägar som inte varit stenförstärkta skall sägas att s.k. risvägar har dokumenterats i danska våtmarksområden. Förhistoriska kommunikationsleder är problematiska att identifiera och datera. Det krävs därför att man söker aktivt efter strukturer som kan tolkas som rester efter vägar och stigar, t.ex. stenpackningar och rester efter eventuella hålvägar och stigar i form av långsmala humusfärgningar. Möjliga spår efter metallhantering bedömdes också kunna finnas inom undersökningsområdet. Med anledning av det formulerades ett antal frågor som berörde en eventuell metallhanterings relation till bl.a. bebyggelse och gravområden. Metallhantering kunde dock inte beläggas i sådan omfattning i samband med slutundersökningen att det ansågs motiverat att gå vidare med dessa frågor. Metod Fyndregistrering (allmänt). Flintan har registrerats utifrån en nomenklatur utarbetad inom Malmö Kulturmiljö (Högberg m.fl. 2000). En särskild manual användes för bedömning av avslag från tillverkning av fyrsidiga flintredskap respektive avslag från tillverkning av ythuggna redskap tillverkade med bifacial metod (Högberg 1998). Flintyxor har daterats utifrån Vang Petersen 1993 och Nielsen 1977. En övergripande bedömning och datering av keramiken har gjorts utifrån boken Keramik i Sydsverige (Lindahl, Olausson & Carlie 2002). Kompletterande referenser för både flintföremål och keramik har använts där det ansetts motiverat. Vid utredningen genomfördes inledningsvis en inventering i fält i syfte att få grepp om var förhistoriska aktiviteter kunde förväntas. Ytinventeringen gjordes inom undersökningsområdets västra och centrala del som bestod av öppen åkermark. Undersökningsområdets östra del (som berör RAÄ Oxie 55:1) var gräsbevuxen och kunde därför inte ytinventeras. Därefter drogs sökschakt med grävmaskin. Schakten fördelades relativt jämnt över undersökningsområdet. Samtliga lämningar som MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 9

påträffades i schakten rensades (för hand eller med maskin) och mättes in med totalstation. Inmätningsfiler fördes över till databasprogrammet Intrasis. En preliminär beskrivning av varje påträffad lämning gjordes. Matjordens tjocklek noterades också. Samtliga schakt återfylldes efter utredningen. Vid förundersökningen togs ett antal mindre schakt upp med grävmaskin i anslutning till de mest anläggningstäta utredningsschakten. All inmätning utfördes med totalstation. Inmätningsfiler fördes över till databasprogrammet Intrasis i vilket även all registrering av dokumentationsmaterialet gjordes. Ett urval lämningar rensades fram och grävdes ut. Sektioner över utgrävda anläggningar upprättades i skala 1:20. Prover från ett antal anläggningar samlades in i syfte att få fram underlag för 14 C- datering i form av träkol eller förkolnade sädeskorn. Ett antal schakt placerades så att matjordsprofiler kunde upprättas i syfte att få grepp om lagrens tillkomstsätt och om äldre odling kunde beläggas. Av samma skäl upprättades sektioner genom utvalda kulturlager i gränsområdena mot f.d. våtmarker. I de framtagna sektionerna togs stratigrafiska prover för analys av lagerbilder och pollen i syfte att söka spår efter förhistorisk röjning och/eller odling (se under metodredovisningen för slutundersökningen nedan för den vidare hanteringen och prioriteringen när det gäller pollenanalyser i området). Då rituella nedläggelser belagts i närområdet söktes det aktivt efter sådana fynd genom att strandzonerna kring de tidigare våtmarksområdena undersöktes. Matjorden undersöktes genom att totalt 16 rutor (1 m 2 ) togs upp med traktorgrävare. Jorden från rutorna vattensållades i 7 mm såll och fynden tillvaratogs. De metoder med vilken slutundersökningen genomfördes styrdes av frågeställningarna och baserades på resultaten från den arkeologiska utredningen och förundersökningen. Undersökningsområdet delades in i intensiva respektive extensiva ytor. Inom de ytor som undersöktes intensivt fanns hela ytan tillgänglig för avbaning medan de som undersöktes extensivt maximalt avbanades till 50 %. Inom de intensiva och extensiva områdena gjordes prioriteringar och endast ett urval av anläggningar och lager kom att undersökas. All inmätning utfördes med totalstation. Inmätningsfiler fördes över till databasprogrammet Intrasis i vilket även all registrering av dokumentationsmaterialet gjordes. Ett urval lämningar rensades fram och grävdes ut. Sektioner över utgrävda anläggningar upprättades i skala 1:20. I vissa fall plandokumenterades även anläggningar i denna skala. Prover från ett antal anläggningar samlades in i syfte att få fram underlag för 14 C-datering i form av träkol eller förkolnade sädeskorn. Ett urval av lämningar och kulturlager vid våtmarkens gränsområde undersöktes. Här söktes det aktivt efter depositioner i f.d. våtmarksområden, speciellt längs strandzonerna. Detta genomfördes i form av skiktvis avbaning i strandzonen varvid våtmarkernas fluktuationer över tiden beaktades. Här letades även efter odlingsspår i äldre lagerbildningar. Närheten till äldre kommunikationsleder gjorde även att spår efter stigar och vägar eftersöktes. Sektioner upprättades genom kolluvier och utvalda topografiska lägen för att bringa klarhet i omfattningen på den förhistoriska odlingen i området. Valet av analyser gjordes utifrån de frågeställningar som formulerats. Osteologi. Sett ur ett agrarhistoriskt perspektiv bedömdes analysen av det osteologiska materialet tillsammans med arkeobotaniska analyser kunna svara på frågor kring odling och djurhållning. En genomgång av benen bedömdes även kunna visa på i vilken utsträckning jakt och fiske har förekommit. En osteologisk analys av de brända benen från brandgravarna som undersöktes vid slutundersökningen har också genomförts. 14 C-datering. Radiometriska dateringar var viktiga i analysen av kontinuitet och diskontinuitet på platsen. Radiometriska dateringarna kom att användas för att tillsammans med fynd få en kronologisk upplösning inom undersökta bo- och aktivitetsytor. Radiometriska analyser planerades att i första hand göras på förkolnade fröer (se dock under Makrofossil nedan). Om sådana saknas eller vid datering av t.ex. härdar skulle träkol användas. Vedart. I de fall träkol utnyttjades för 14 C-datering analyserades detta avseende materialets egenålder. Makrofossil. Förkolnade fröer, makrofossil, liksom djurben kan användas för att nå kunskap kring jordbrukets omfattning och inriktning. Inför slutundersökningen bedömdes makrofossilt material vara viktigt för att få fram material för 14 C-datering 10 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

från olika kontexter. Dessutom var makrofossilanalys tänkt att användas som underlag i diskussionen kring jordbruket under olika tider. Möjligheten att växtmakrofossil skulle ingå som en del i kontexter relaterade till rituell verksamhet bedömdes också som relativt goda. Makrofossilanalys prioriterades dock bort efter avslutad undersökning eftersom framför allt de neolitiska kontexterna bedömdes innehålla lite relevant material. Därmed gjordes även 14 C-analys på andra material än förkolnade fröer. Pollen (stratigrafiska prover). Genom att analysera pollen från olika nivåer i torvlager bedömdes lokalområdets vegetationshistoria vara möjligt att spåra. Analyser och resurser fördelades dock inom det övergripande projekt kring Risebergabäcken med våtmarksområde som nämndes under avsnittet Syfte ovan. Topografi och fornlämningsmiljö Fredriksberg är beläget i sydöstra delen av Malmö kommun, norr om Fredriksbergs gård (figur 1 och 2). Undersökningsområdet sträckte sig i väst östlig riktning mellan Käglingevägen (väg 101) i väster och motorvägen Malmö Ystad (Ystadvägen, E65) i öster. Höjden över havet varierade mellan 26 och 31 m ö.h. (figur 3). När undersökningarna inleddes bestod undersökningsområdet av uppodlad mark med bl.a. gräsfröodling. Undersökningsområdet var sedan länge hårt plöjt, något som genom den markerade topografin resulterat i både bortodling av fornlämningar och jorderosion med kolluviebildningar som följd. Jordmånen inom undersökningsområdet bestod av sandig, moig, lerig morän med insprängda grusiga avsnitt på förhöjda partier och lera och mo i f.d. våtmarksområden. Grustäkt och torvtäkt har ställvis förekommit i området under mellankrigstiden. Undersökningsområdet är beläget i den östra delen av Risebergabäckens dalgång. I ett större topografiskt perspektiv ligger området på gränsen mellan det kustnära inlandet och det yttre backlandskapet. Det kustnära inlandet präglas av en flack lerslätt med ett fåtal våtmarker och det yttre backlandskapet utgörs av svagt kuperade moränkullar mellan låglänta sänkor av dödishålor och olika typer av våtmarker (Björhem 1997). Jordarterna består i huvudsak av lerig eller sandig morän samt enstaka isälvsavlagringar. På Skånska Rekognosceringskartan från 1812 20 ses området längs med Risebergabäcken tydligt. Landskapet kring bäcken utgjordes då av en mosaik av omväxlande höjder och sänkor med ängsmark (Liljegren 2006). Bäcken hade under denna tid två vattenflöden i detta område. Det östra gränsar till undersökningsområdets västra del. Hur vattenflödena i området såg ut under äldre historisk och förhistorisk tid är emellertid oklart. Undersökningsområdet berörde ett antal flacka höjder med mellanliggande låglänta områden. Öster om det markanta östra höjdpartiet fanns ett område som tidvis haft karaktären av våtmark. Det avspeglas på 1703 års karta över Oxie socken genom marknamnet Killäng (figur 3, se även bilaga 7 och 8). Detta kan möjligen indikera att ett källsprång legat i området. Undersökningsområdet ligger i en komplex fornlämningsmiljö med lämningar efter boplatser, gravar och våtmarksoffer från flera olika tidsperioder (figur 2). Ett stort antal arkeologiska undersökningar har genomförts i närheten av undersökningsområdet sedan 1960-talet och framåt. Intensivt undersökta områden finns åt väster, i de östra delarna av Fosie och Lockarps socknar, åt norr, i den södra delen av Husie socken och åt söder, i de mellersta delarna av Oxie socken. Här beskrivs ett urval av de fornlämningar som omgärdar undersökningsområdet. Urvalet syftar till att ge en översiktlig bild av fornlämningsmiljöns variation och komplexitet i området kring Fredriksberg. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 11

N # Husie 12:1 Husie 4:1 # # ## # # # Husie 3:1# Husie 15:1 # # Husie 17:1 # # ## # # # # # Husie 32:1 Husie 10:2# # # Husie 30:1 # # Oxie 56:1 Oxie 58:1 # Oxie 7:1 Oxie 3:1 Oxie 42:1 Oxie 10:1-2 Oxie 55:1 # Fredriksbergs gård Oxie 35:1 # Oxie 2:4 # # Oxie 14:1 # Oxie 13:1 # Lockarp 36:1 # MHM 9130 Oxie 47:1 # # # Oxie 84:1 # # # # # # # 0 200 400 600 800 1000 Meter # Oxie 26:1 Figur 2. Fornlämningsmiljön kring Fredriksberg. Undersökningsområdet samt Risebergabäcken som löper förbi i nord sydlig riktning väster om området är markerade med heldragna svarta linjer. Kartunderlag: Malmö Stadsbyggnadskontor. Den östra delen av undersökningsområdet utgörs av en inventerad stenåldersboplats (RAÄ Oxie 55:1). Inom stenåldersboplatsen har det bl.a. påträffats en skålgropssten i samband med en förundersökning inom projektet Öresundsförbindelsen (Öijeberg 1999). Inom området har det även påträffats två urnegravar från yngre bronsålder (RAÄ Oxie 10:1 2). Det gjordes i samband med grustäkt 1929. I öster gränsade undersökningsområdet direkt till projektet Öresundsförbindelsens delområde 13A D (RAÄ Oxie 35:1) (Björhem, Carlsson & Svahn 2005). Inom delområde 13A påträffades keramik från trattbägarkultur i ett våtmarkslager. Det tolkades som ett offerfynd. Inom delområde 13D fanns ytterligare neolitiska lämningar, bl.a. en hyddkonstruktion. I närheten av den senneolitiska graven (RAÄ Husie 30:1, se nedan) återfanns i ett våtmarkslager ett dolkfragment och en pilspets. Omedelbart öster om Ohrhögen (se nedan) dokumenterades tio stolphål som låg på en ca 30 m lång rad i väst östlig riktning. Ett av stolphålen har 14 C-daterats till tiden motsvarande bronsålderns period II och III. Den rumsliga närheten och de radiometriska dateringarna indikerar att gravhög och stolphålsrad kan vara samtida (Thörn 2007:150ff). Lämningar från yngre förromersk äldre romersk järnålder undersöktes inom delområde 13A samt inom delområde 13D. Inom Fredriksberg 13B framkom ett aktivitetsområde som visade spår efter järnhantering. Också det daterades till 12 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

perioden yngre förromersk äldre romersk järnålder. Vid en våtmark inom delområde 13A dokumenterades 40 brunnar från flera förhistoriska perioder. I en del brunnar påträffades välbevarade träföremål, t.ex. två stegar, sannolikt från yngre järnålder. Bland sannolika offerdeponeringar i brunnarna kan nämnas kraniedelar av hund och häst samt en pärla av bergkristall som daterats till 800 AD. Spår efter vendeltida långhus inom delområde 13D är de hittills äldsta kända spåren efter långhus i området. N Killäng 0 200 400 600 800 1000 Meter Figur 3. Topografin kring Fredriksberg. Höjdkurvor med 1 m ekvidistans. Grå ytor markerar våt-/ängsmarker enligt historiska kartor (digitaliserat efter Erikson 1997). Undersökningsområdet är markerat med heldragen svart linje. Risebergabäcken är markerad med heldragen grå linje. De möjliga förhistoriska vägsträckningarna är markerade med heldragna svarta linjer. Kartunderlag: Malmö Stadsbyggnadskontor. Söder om undersökningsområdet har en stor malsten i bergart tagits tillvara i samband med jordbruksarbeten på Fredriksbergs gård (RAÄ Oxie 56:1). Utöver malstenen har man bl.a. även samlat in en slipad, tjocknackig håleggad flintyxa, en grönstensyxa och tre flintdolkar. På de flacka höjderna på båda sidor om Risebergabäckens dalgång ligger åtskilliga gravhögar. Tre gravhögar finns inom en radie på 300 m från undersökningsområdet. Strax öster om området ligger Ohrhögen (RAÄ Oxie 2:4), numera belägen inom Fredriksbergs trafikplats. Enligt fornminnesinventeringen ska det ha funnits två gravhögar med samlingsnamnet Ohrhögarna, men de arkeologiska undersökningarna år 1998 i samband med projektet Öresundsförbindelsens delområde Fredriksberg 13 kunde visa att en av dessa förmenta högar utgjordes av en naturlig moränkulle (Thörn 2000; 2007:150). Hammenhög (RAÄ Oxie 3:1) ligger ca 100 m söder om undersökningsområdet, i Fredriksbergs trädgård. Åt nordost ligger högen Galje/Stejlebacken (Husie 10:2), som undersöktes av Nils Gustaf Bruzelius år 1864. I graven fanns två skelett. Norr om Galje/Stejlebacken ligger ett nordsydligt stråk med flera gravhögar (RAÄ Husie 3:1 och RAÄ Husie 12:1 (4 högar)). Här har även en flatmarksgrav från yngre romersk järnålder påträffats (RAÄ Husie 15:1). Gravhögen Hålhög (RAÄ Husie 4:1) undersöktes år 1897 av Oscar Montelius. Graven skall bl.a. ha innehållit ett skelett i MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 13

en 2,25 m lång ekkista, en bronsdolk daterad till period I (SHM 10436) och ett föremål från period II. Samtliga dessa gravhögar har legat utmed en nord sydlig vägsträckning med sannolikt förhistoriskt ursprung (Rudebeck & Ödman 2000; Erikson 2001; Samuelsson 2001; Rudebeck 2002) (figur 3). Den flacka höjdrygg inom vilket undersökningsområdet låg fortsätter åt sydväst där ytterligare en stenåldersboplats är registrerad (RAÄ Oxie 58:1). Den har legat på en före detta udde öster om Risebergabäcken. Inom dess begränsning har även en välkänd grav tillhörande stridsyxekultur undersökts (RAÄ Oxie 7:1) (Salomonsson 1971:81ff). På samma plats uppfördes senare den medeltida befästa gården Skogholm (RAÄ Oxie 42:1) (Salomonsson 1974:180ff). Längre söderut, på samma höjdsträckning, ligger undersökningsområdena Fosie IV (RAÄ Lockarp 36:1) och Lunnebjär (RAÄ Oxie 84:1). Inom Fosie IV fanns två boplatser öster om Risebergabäcken med ett stort antal hus från senneolitikum och järnålder, samt en senneolitisk grav. Ännu en neolitisk grav låg väster om bäcken, jämte boplatser från brons- och järnålder (Björhem & Säfvestad 1989; 1993). Söder om Fosie IV undersöktes områden i samband med projektet Öresundsförbindelsen. Vid undersökningen av område Fosie 11D (MHM 9130) framkom fynd och anläggningar som daterades till tidigneolitisk trattbägarkultur (Hadevik & Gidlöf 2003). De utgjordes bl.a. av sex hyddliknande lämningar med kantrännor. På något lägre nivå framkom stora kulturlager och utkastlager med spår av flinthantverk i form av stora mängder bearbetad flinta. Dessutom påträffades fynd från senneolitikum äldre bronsålder, liksom flinta av brons- eller järnålderstyp. Vid Lunnebjär fanns boplatslämningar från mesolitikum, tidig-, mellan- och senneolitikum, yngre bronsålder (Bfas), äldre järnålder och folkvandringstid vendeltid (Björklund 2006). Öster om dessa stora undersökningsområden undersöktes en senneolitisk boplats (RAÄ Oxie 47:1) i samband med Sydgasprojektet 1983 84. Gravfältet Kristineberg (RAÄ Oxie 26:1), som nyttjats från tidigneolitikum fram t.o.m. romersk järnålder, har legat ca 1,5 km söder om undersökningsområdet (Rudebeck & Ödman 2000). Norr om undersökningsområdet, i nuvarande Elisedals industriområde, har flatmarksgravar (RAÄ Husie 17:1) påträffats, i samband med grustäkt. Här låg även en vikingatida boplats (RAÄ Husie 32:1) med bl.a. flera grophus. Vikingatida grophus, samt härdar och gropar från yngre bronsålder äldre järnålder undersöktes år 1971 72 (RAÄ Oxie 13:1 och RAÄ Oxie 14:1) i samband med anläggandet av motorvägen E65 (Wihlborg 1976). I samband med undersökningar 1980 inför byggandet av Jägersrovägen påträffades bl.a. en senneolitisk kollektivgrav som innehöll fyra individer (RAÄ Husie 30:1). Undersökningsresultat Kapitlet innehåller en övergripande beskrivning och tolkning av materialet från de arkeologiska undersökningarna avseende datering och aktiviteter. Grundläggande källkritiska aspekter berörs också. Kapitlet är indelat i tre avsnitt som berör resultaten från utredningen, förundersökningen samt slutundersökningen. Avsnittet som berör slutundersökningen är i sin tur indelat i två underavsnitt Stenålder och Yngre bronsålder järnålder. I avsnitt Tolkning och källkritik diskuteras lämningarna avseende datering och aktiviteter. Följande periodgränser används: tidigneolitikum I 4000 3500 f.kr., tidigneolitikum II 3500 3300 f.kr., mellanneolitikum A 3300 2800 f.kr., mellanneolitikum B 2800 2300 f.kr., senneolitikum 2300 1800 f.kr., äldre bronsålder 1800 1100 f.kr., yngre bronsålder 1100 500 f.kr., äldre järnålder 500 f.kr. 400 e.kr. (förromersk järnålder 500 f.kr. Kr.f., äldre romersk järnålder Kr.f. 200 e.kr., yngre romersk järnålder 200 400 e.kr.), yngre järnålder 400 1050 e.kr. (folkvandringstid 400 550 e.kr., vendeltid 550 750 e.kr., vikingatid 750 1050 e.kr). Samtliga 14 C- resultat redovisas i bilaga 1. Exploateringsområdet var totalt 200 000 m 2 stort, men ett koloniområde norr om den västra ytan undantogs från arkeologisk undersökning. Det gjorde att undersökningsområdet vid utredningen omfattade 175 000 m 2 (figur 4). Totalt schaktades 7 584 m 2 av. Området som valdes ut för förundersökning var 140 000 m 2 stort och 14 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

området som gick vidare till slutundersökning var 98 500 m 2 stort. Slutundersökningsområdet delades in i intensiva och extensiva ytor. De intensiva ytorna motsvarade 33 500 m 2 och de extensiva ytorna uppgick till 65 000 m 2 (figur 5). Totalt schaktades 1 935 m 2 av vid förundersökningen och 48 600 m 2 vid slutundersökningen. Undersökningsområdet delades in i tre delområden (figur 4). Delområde A utgjordes av den västra delen av undersökningsområdet. Delområde B utgjordes av det sydvästra hörnet av den östra delen av undersökningsområdet medan delområde C utgjordes av resterande del av den östra ytan. Schaktnummer samt konstruktions- och anläggningsnummer som nämns i rapporten har markerats på översiktsfigurer och/eller på bilaga 4 8. N Delområde C Delområde A Delområde B 0 50 100 150 200 250 300 Meter Figur 4. Kartan visar undersökningsområdet med samtliga schaktade ytor samt delområden. I omedelbar anslutning till undersökningsområdets västra del (norr om delområde A) låg ett ca 25 000 m 2 stort område som ingick i exploateringsområdet men som undantogs från arkeologisk undersökning pga. befintlig bebyggelse i form av kolonilotter. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 15

Figur 5. Undersökningsområdet med intensiva (boplatslämningar och aktivitetsområden) och extensiva ytor (lågprioriterade) markerade. UTREDNING Totalt dokumenterades 309 anläggningar och lager i de 34 sökschakt som drogs över området (tabell 1 och bilaga 4). Insamlade fynd redovisas i tabell 2. Resultaten redovisas här delområdesvis varefter en sammanfattande tolkning görs. Anläggningstyp Antal Ej klassificerade 118 Gropar 17 Härdar 21 Kolluvium 2 Lager, kultur- och våtmarks- 50 Rännor 2 Stenpackningar 6 Stolphål 93 Summa 309 Tabell 1. Det totala antalet dokumenterade anläggningar och lager. 16 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben 23 410 Bergart, bearbetad 1 83 Fossil, sjöborre 1 77 Järn 4 30 Keramik 94 256 Skålgropssten 1 127 Slagg 1 70 Flinta - atypisk skrapa (avslag) 7 210 - avslag 142 1 387 - borr (avslag) 2 28 - flintknuta med bearbetning 4 180 - kniv (avslag) 1 6 - mejsel (odefinierad) 1 29 - sidofragment (av kärna) 4 44 - skivyxa 1 66 - skrapa (avslag) 5 182 - spets (avslag) 1 69 - spetsnackig yxa 1 247 - spån 1 1 - stycke med tillhuggning 4 192 - ythuggen pilspets 1 7 - övrig kärna 4 234 - övrig skrapa 1 22 - övrig flinta, bränd 19 359 Summa 324 4 316 Tabell 2. Det totala antalet fynd fördelat på fyndtyp. Delområde A Delområdet gränsade i norr och väster till Risebergabäckens f.d. våtmarksområden och bestod av mindre höjdpartier med mellanliggande lägre delar. Totalt drogs 14 sökschakt inom delområdet. Den norra delen av delområde A, där en förmodad våtmark legat, var i stort tom på anläggningar. Inom den västra delen av området fanns det mycket få anläggningar och här har lämningar i hög utsträckning troligen blivit bortodlade. Det fanns dock enstaka anläggningar i form av stolphål och härdar samt rester efter våtmarkslager. Inom området fanns det däremot förhållandevis rikligt med sten och slagen flinta i matjorden. Inom det högst belägna partiet av delområdet drogs schakt 7 14. Här påträffades boplatslämningar i form av ett tiotal stolphål, gropar samt en härd. Det fanns även kulturlagerrester som i de lägre delarna övergick till mörkare våtmarkspåverkade lager. I sydost påträffades sotiga lagerrester och härdar. Här fanns även inblandning av sentida fyndmaterial. Majoriteten av de fynd som påträffades inom delområde A var slagen flinta av neolitisk karaktär, bl.a. togs en slipad mejsel med knackspår, en borr, en kniv, skrapor samt avslag med och utan retusch tillvara. En stor del av flintan är gulpatinerad. En skålgropssten av bergart påträffades som lösfynd i den östra delen av delområdet. Som helhet indikerar lämningarna att aktiviteter förekommit under neolitikum och bronsålder. Delområde B Delområdet utgjordes av en del av väst sydvästsluttningen av det höjdområde där delområde C låg. Totalt drogs 3 sökschakt inom delområdet. Förhistoriska lämningar i form av framförallt ett antal förmodade stolphål framkom i schakt 15, främst i dess södra del. Ett kraftigt kolluvium dominerade den norra delen av delområdet. Flera lämningar fanns i den sydvästra delen av delområdet, men de tolkas främst som rester efter sentida aktiviteter. Slagen flinta som inte kan dateras närmare än till förhistorisk tid förekom inom delområdet. MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 17

Delområde C Delområdet dominerades av ett höjdparti med anslutande sluttningar. Den västra delen av delområdet användes på 1930-talet som grustäkt. I samband med anläggandet av Yttre Ringvägen 1997 98 rekonstruerades den här delen genom att flera meter matjord fördes på. Totalt drogs 17 sökschakt inom delområde C. På de högsta delarna framkom boplatslämningar i form av stolphål, gropar och lager. Området var kraftigt påverkat av sentida odling och matjordslagret var bitvis tunt. Det kunde konstateras att det fanns stolphål som bitvis låg på rad med en väst östlig orientering, något som tydde på att det rörde sig om huslämningar. I sluttningarna runt höjden med boplatslämningar framkom flera kulturlager och kolluviallager. Nämnas kan det omfattande kulturlagret A5725 i schakt 29. I lagret fanns både gropar och spridda stensamlingar. Från kulturlagret insamlades ytligt liggande fynd. Keramikskärvor med grovt gods, stora magringskorn av bergart och oxiderad utsida kan ges en övergripande datering till neolitisk tid. I lagret låg också bl.a. tre skrapor, avslag med retusch och kärnor. Kulturlager fanns i övrigt i nordväst (schakt 18, 30 32), i söder (schakt 20, 22, 26, 27). I den nordvästra sluttningen hade ett omfattande kolluvium, A3433 i schakt 18, bildats. I sydsluttningen påträffades tre stenpackningar vilka tolkades som möjliga gravar. I den ena, A4999 i schakt 26, låg det bl.a. flintavslag. I stenpackning A7586 i schakt 22 påträffades dock inga fynd. I den tredje stenpackningen, A7125 i schakt 20 (nära Killäng), låg keramikfragment av neolitisk karaktär samt djurben, bl.a. en svinbete. Svinbeten 14 C-daterades efter avslutad slutundersökning och fick då en datering till yngre järnålder (bilaga 1). Spår av aktiviteter i anslutning till Killäng kunde konstateras i form av flera lagerbildningar (schakt 19, 20, 22, 24 och 33). I det här området var samtliga lager vattenpåverkade och mycket mörka i de lägre partierna. Här påträffades ett fynd vilket tolkades som en rituell deposition (ett s.k. offerfynd enligt definition efter Karsten 1994). Fyndet utgörs av en spetsnackig yxa som hittades vid Killängs östsida i den sydöstra delen av schakt 22. Det påträffades även fragment av keramikkärl i schakt 33 samt kraniedelar från bl.a. en ko i schakt 19 vilka kan indikera rituella aktiviteter. På höjdpartiet öster om Killäng framkom anläggningar i form av stolphål och gropar som tydde på att det även här fanns boplatslämningar. Exempelvis låg det fyra stolphål på rad i väst östlig riktning i den östra delen av schakt 19, vilket indikerade förekomst av en huslämning. Sammanfattning Utredningen kan sammanfattningsvis sägas ha påvisat både boplatsaktiviteter och aktiviteter i form av bl.a. rituella depositioner i anslutning till tidigare våtmarker inom området. Tre möjliga boplats- eller husområden konstaterades ett inom delområde A och två inom delområde C. Bedömningen baserades på förtätningar av stolphål, gropar, härdar och kulturlager. Inom delområde B framkom också sporadiskt med lämningar som indikerar boplatsverksamhet inom det här området. Möjliga gravar i form av stenpackningar fanns inom delområde C. Med tanke på förekomsten av närliggande gravar runt undersökningsområdet, samt de två sedan tidigare utgrävda urnegravarna (RAÄ Oxie 10:1 2), ansågs det rimligt att anta att platsen kunde inrymma ytterligare gravläggningar. Matjorden och frilagda lämningar innehöll generellt ett rikt fyndmaterial. Det fanns mycket slagen flinta inom undersökningsområdet. Den keramik som samlades in kan ges en övergripande datering till neolitisk tid. Utredningen visade tillsammans med tidigare gjorda fynd i området att Fredriksberg nyttjats för bosättning, gravläggning och rituell verksamhet under åtminstone neolitikum och bronsålder. 18 MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031

FÖRUNDERSÖKNING Totalt dokumenterades 82 anläggningar och lager i de 15 sökschakt som drogs över området (tabell 3 och bilaga 5). Fynden redovisas i tabell 4. Resultaten redovisas här delområdesvis varefter en sammanfattande tolkning görs. Anläggningstyp Antal Ej klassificerade 34 Gropar 7 Härdar 13 Kulturager 15 Stolphål 13 Summa 82 Tabell 3. Det totala antalet dokumenterade anläggningar och lager. Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben - 80 Bränd lera 46 477 Glaspärla 1 1 Keramik 248 1 541 Metall 5 18 Slagg - 43 Flinta - atypisk skrapa (avslag) 2 96 - avslag 311 2 145 - borr (avslag) 1 3 - flintknuta med bearbetning 44 2 232 - knacksten (av flinta) 1 491 - mikrospån 1 1 - sidofragment (av kärna) 1 54 - skrapa (avslag) 1 27 - spån 1 9 - stycke med tillhuggning 2 21 - tvärpil 1 1 - övrig kärna 4 264 - övrig skrapa 1 25 - övrig flinta, bränd 54 364 Summa 725 7 893 Tabell 4. Det totala antalet fynd fördelat på fyndtyp. Delområde A Sex schakt togs upp inom delområde A (schakt 1 5, 16). Schakt 1 3 lades i delområdets sydvästra del. I schakt 1 undersöktes ett stolphål, men i övrigt fanns det endast färgningar vilka tolkades vara naturliga lagerrester. I schakt 2 dokumenterades en härd och två gropar. Dessa hade recent inblandning i fyllningen, bl.a. i form av tegel. En av groparna bedömdes vara en latringrop från 1900-talet. Ett större lager i den södra delen innehöll också sentida fynd. I schakt 3 påträffades även där enbart sentida material. Denna del av undersökningsområdet har använts för sopdeponering under 1900-talet. I den östra delen av delområde A lades tre schakt, schakt 4, 5 och 16. Centralt över den flacka höjdplatån drogs schakt 4 och längst i öster schakt 5 och 16. I schakt 4 framkom en grop, två härdar och fyra stolphål. Schaktet dominerades av ett kulturlager, A747. Lagret var 0,30 m tjockt och bestod av grå gråsvart humös sand. Fynden från lagret består av ornerad trattbägarkeramik samt flinta i form av bl.a. en skrapa, ett borr (troligen tillverkad av ett avslag från en fyrsidig, slipad yxa), avslag samt knutor med bearbetning. Keramiken tyder sammantaget på en datering till tidigneolitikum mellanneolitikum A. De fyra stolphålen låg på rad orienterade i nord sydlig MALMÖ MUSEER ARKEOLOGIENHETEN RAPPORT 2009:031 19