En arbetstidsförkortnings inverkan på de allmänna pensionerna Hans Olsson och Ole Settergren Juni 2002

En arbetstidsförkortnings inverkan på de allmänna pensionerna Hans Olsson och Ole Settergren Juni 2002 Rapport med räkneexempel och kommentar från Svenskt Näringsliv

Förord Det finns goda möjligheter att svensk ekonomi kan få en gynnsam utveckling under den närmaste tioårsperioden. Svenskt Näringslivs mål är att Sverige ska klättra i välståndsligan och vara bland de fem främsta länderna inom denna period, mätt som köpkraftsjusterad BNP per capita. Idag är Sverige på 17:e plats. En förutsättning för en förbättring av tillväxttakten är att vi förmår öka arbetsutbudet, d v s får fler människor i jobb och lockar fler att jobba längre genom bl a sänkt skatt på arbete. Härigenom skapas ett ökat välstånd för individerna och skatteunderlaget breddas, d v s finansieringen av den gemensamma välfärden främjas En lagstadgad arbetstidsförkortning, som Knas föreslår, innebär däremot en minskning av arbetsutbudet och sänkt tillväxttakt. Också pensionerna påverkas av hur mycket vi arbetar. Genom pensionsreformen skapades balans i pensionssystemet. Som huvudprincip ska de pensioner som utbetalas till dagens pensionärer svara mot de medel som dagens förvärvsaktiva betalar in till systemet. En arbetstidsförkortning kommer att medföra sämre reallöneutveckling än vad som annars hade varit fallet. Inbetalningarna till pensionssystemet blir i konsekvens härmed också lägre. Vi vill med denna rapport visa hur olika scenarier om arbetstidsförkortning negativt påverkar den allmänna pensionens köpkraft. Stefan Fölster Chefekonom 2

Inverkan av en arbetstidsförkortning på de allmänna pensionerna några räkneexempel 1 Sammanfattning En arbetstidsförkortning kommer att medföra att den allmänna pensionens köpkraft utvecklas sämre än vid oförändrad arbetstid. Hur mycket är självfallet beroende av arbetstidsförkortningens omfattning. Räkneexemplen nedan gäller de alternativ om arbetstidsförkortningens omfattning som finns i Konjunkturinstitutets scenarier samt det alternativ som den statliga utredningen KNAS bedöms föreslå. Syftet med rapporten och därtill beräknade exempel har varit att beskriva de mekanismer som påverkar pensionernas storlek, med fokus på sådana mekanismer som kan påverkas av arbetstidens omfattning. Vi har avstått ifrån att göra egna bedömningar av omfattningen av en eventuell framtida arbetstidsförkortning. Våra beräkningar kan sammanfattas enligt följande: Effekter på nuvarande pensionärers pensioner: 1. Vid en förkortning av den genomsnittliga veckoarbetstiden med fem timmar kan pensionen för nuvarande pensionärer i fasta priser förväntas minska med cirka 0,5 procent per år under de år arbetstidsminskningen genomförs (2004-2013). År 2013 har pensionen i fasta priser minskat med cirka 5 procent. I förhållande till vad pensionen skulle ha varit utan allmän arbetstidsminskning är pensionen cirka sju procent lägre år 2013. 2. Vid en förkortning av den genomsnittliga veckoarbetstiden med två timmar kan pensionen för nuvarande pensionärer förväntas minska i värde med cirka 0,5 procent per år under de år arbetstidsminskningen genomförs (2004-2007). År 2007 har pensionen i fasta priser minskat med cirka två procent. I förhållande till vad pensionens skulle ha varit utan allmän arbetstidsminskning är pensionen cirka tre procent lägre år 2007. 3. Vid en ökning av den lagstadgade ledigheten med fem dagar per år kan pensionen för nuvarande pensionärer förväntas minska med cirka 0,1 procent per år under den tid arbetstidsminskningen genomförs (2004-2007). År 2007 har pensionen i fasta priser minskat med cirka 0,4 procent. I förhållande till vad pensionens skulle ha varit utan allmän arbetstidsminskning är pensionen cirka en (1) procent lägre år 2007. Effekter på framtida pensionärers pensioner för personer födda 1967 (beräkningen gäller vid pensioneringstillfället): 1. Vid en förkortning av den genomsnittliga veckoarbetstiden med fem timmar kan pensionen bedömas bli cirka nio procent lägre i fasta priser än vad den varit utan arbetstidsförkortning. 2. Vid en förkortning av den genomsnittliga arbetstiden med två timmar kan pensionen bedömas bli cirka fyra procent lägre i fasta priser än vad den varit utan arbetstidsförkortning. 3. Vid en ökning av den lagstadgade ledigheten med fem dagar per år kan pensionen bedömas bli cirka två procent lägre i fasta priser än vad den varit utan arbetstidsförkortning. Av Hans Olsson och Ole Settergren, 2002-05-27 3

Sammanfattningen tar upp de alternativ som KI räknat på avseende lagstadgad arbetstidsförkortning och beaktar således ej ev. arbetstidsförkortning utöver detta. Till denna bild ska beaktas att medellivslängdens utvecklingen kommer att minska de framtida pensionärernas årliga pensioner om de inte pensionerar sig vid en senare ålder än 65 år. Detta beror på att pensionssystemet är uppbyggt så att ökad medellivslängd kommer att medför ett proportionellt sett lägre pensionsbelopp. Den negativa påverkan på pensionen bedöms för en person född 1967 bli drygt 9 procent. Detta gäller dock oberoende av eventuell arbetstidsförkortning. Diagram 1 illustrerar dessa utvecklingsalternativ för en pensionär som år 2002 har en pension om 10 000 kr. 1 De ovan angivna effekterna av olika arbetstidsminskningar är i förhållande till kurvan REF1, som är Konjunkturinstitutets:s referensscenario, där arbetstiden antas minska med 0,1 procent per år även utan lagstiftad allmän arbetstidsminskning. Den sammantagna effekten av underliggande arbetstidsminskning och allmän arbetstidsförkortning är således större än de här redovisande effekterna. Inverkan av olika former av arbetstidsförkortningar för en månadspension som år 2002 är 10 000 kr Fasta priser 10 400 10 000 9 600 9 200 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 Oför. arbetstid -5d./år -2tim/v. -5tim/v. En allmän arbetstidsförkortning minskar också de framtida pensionerna för dem som idag är förvärvsaktiva. Det sker dels genom en lägre förräntning av deras pensionsfordran i systemet, dels genom ett lägre intjänande av pensionsrätt. En ökning av ledigheten med 5 dagar per år beräknas medföra att den allmänna inkomstgrundade ålderspensionen minskar med mellan 1 och 2 procent årskullarna födda mellan 1947 och 1977. En förkortning av veckoarbetstiden med 2 timmar beräknas medföra att den allmänna inkomstgrundade pensionen i fasta priser minskar med mellan 3 och 6 procent för årskullarna födda mellan 1947 och 1977. Vid en förkortning av veckoarbetstiden med 5 timmar är motsvarande minskning mellan 5 och 10 procent för samma årskullar. 1 Det genomsnittliga ATP/Folkpensionen är för närvarande 8 200 kr. För yngre pensionärer, t.ex. årskullen född 1936 är medelbeloppet högre, 9 500 kr. 4

Ovanstående beräkningar avser den allmänna inkomstgrundade pensionen, garantipensionen mildrar de ovan beskrivna effekterna för pensionärer med låga pensioner. Utvecklingen av den allmänna pensionens värde i förhållande till de förvärvsaktivas inkomster är genom det reformerade systemets konstruktion i princip oberoende av genomsnittsarbetstidens längd. 2 Samhällsekonomisk bakgrund I långsiktiga samhällsekonomiska framtidskalkyler brukar BNP-tillväxten beräknas med utgångspunkt från dels en bedömning av produktivitetstillväxten (BNP per arbetad timme), dels en bedömning av antalet arbetade timmar. Den senare bedömningen brukar i sin tur utgå från en bedömning av förvärvsfrekvensen i relevanta åldersgrupper och ett antagande om den genomsnittliga arbetstidens (medelarbetstidens) utveckling. Vanligen brukar man också utgå från att produktionsresultatets fördelning mellan kapital och arbete är oförändrad på lång sikt, dvs. att vinsternas och lönernas andelar av BNP är konstant. En konsekvens av detta antagande är att den genomsnittliga reala timlönen på lång sikt stiger i samma takt som BNPtillväxten. Om medelarbetstiden successivt sjunker blir BNP-tillväxten lägre än produktivitetstillväxten och därmed tillväxten i löntagarnas reala årinkomster lägre än den potential som utgörs av den reala timlöneökningen. En del av utrymmet för materiell standardökning tas ut i form av ökad fritid. Ibland framförs att en förkortning av arbetstiden medför större produktion under den tid man befinner sig i arbete och att arbetstidsförkortningen samhällsekonomiskt därmed skulle finansiera sig själv, helt eller delvis, genom kompenserande produktivitetsökning. Det vanliga antagandet är emellertid att en arbetstidsförkortning, i varje fall på något eller några års sikt, medför en procentuell minskning i löntagarnas reala årslöner som är ungefär lika stor som den procentuella minskningen i arbetstid. Konjunkturinstitutet (KI) redovisade år 2000 en relativt omfattande undersökning av effekterna av en lagstadgad arbetstidsförkortning (Makroekonomiska effekter av en arbetstidsförkortning, februari 2000). Institutet räknade då med att varken sysselsättning eller produktivitet ökar långsiktigt som resultat av arbetstidsförkortningen. Samma antagande görs i KI:s utredning Samhällsekonomiska effekter av en allmän arbetstidsförkortning (mars 2002). Ett vanligt framtidsantagande är att produktivitetstillväxten (och den reala timlönetillväxten) under de närmaste decennierna kommer att uppgå till 2 procent per år eller något därunder. Vanligtvis brukar man räkna med att medelarbetstiden minskar med några tiondels procent per år. Både för Sverige och andra länder kan man iaktta att ju högre potentialen för reallönetillväxt är desto större tenderar den långsiktiga minskningen i medelarbetstid att bli. Sverige har under senaste 20-25 åren avvikit från de flesta andra europeiska länder genom att inte ha haft någon minskning i medelarbetstiden. De svenska reala timlönerna ökade också i motsats till i andra länder endast svagt under samma period. Med en framtida timlönetillväxt på närmare 2 procent per år är det sannolikt att medelarbetstiden kommer att minska. Den demografiska utvecklingen I samband med att pensionssystemet diskuteras brukar ofta framföras att den åldrande befolkningen kommer att medföra finansiella påfrestningar på systemet. Dessa påfrestningar illustreras ibland genom att jämföra det förväntade antalet personer i förvärvsaktiv ålder med 5

det förväntade antalet personer äldre än 65 år. Av tabell 1 fram går att antalet i förvärvsaktiv ålder per pensionär förväntas sjunka från dagens ca 3,3 till omkring 1,8 år 2050. Tabell 1. Riksförsäkringsverkets framskrivning av Sveriges befolkning* År Personer 16-64 Personer 65 Personer i förvärvsaktiv ålder per person eller äldre 65 år eller äldre 2000 5 203 000 1 595 000 3.26 2010 5 312 000 1 897 000 2.80 2020 5 263 000 2 366 000 2.22 2030 5 188 000 2 657 000 1.95 2040 5 161 000 2 822 000 1.83 2050 5 247 000 2 846 000 1.84 * Källa RFV:s pensionsframskrivning år 2001. De demografiska antagandena utgår från SCB:s demografiska prognos år 2001. I det reformerade pensionssystemet kommer medellivslängden att beaktas vid beräkningen av pensionens storlek. Det sker genom att pensionen beräknas genom att dividera individens pensionsbehållning med ett s.k. delningstal vid pensioneringstidpunkten. Delningstalet speglar medellivslängden och en tillgodoräknad ränta, normen, om 1,6 %. Detta förfarande innebär att till den del befolkningens åldrande beror på att medellivslängden ökar kommer det reformerade pensionssystemet att leda till lägre pensioner om pensioneringen framgent sker vid samma ålder (65). Endast om pensioneringstidpunkten förskjuts framåt så att kvoten mellan förvärvsaktiv tid och tid som pensionär är konstant kommer pensionernas värde relativt löneinkomsterna att upprätthållas. Av tabell 2 framgår den effekt medellivslängdens prognostiserade utveckling har på pensionerna för olika årskullar samt hur mycket pensioneringstidpunkten måste förskjuts för att neutralisera livslängdsutvecklingens påverkan på pensionsnivån. Tabell 2. Medellivslängdens prognostiserade påverkan på pensionsnivån Årskull född år......fyller 65 år Delningstal vid 65 Livslängdsförändringens påverkan på pensionen Pensionsålder för att neutralisera livslängdens påverkan på pensionen. 1940 2005 15,62 0 % 65 år 1945 2010 15,99-2 % + 5 månader 1950 2015 16,34-4 % + 9 månader 1955 2020 16,64-6 % + 13 månader 1960 2025 16,90-8 % + 16 månader 1965 2030 17,16-9 % + 20 månader 1970 2035 17,41-10 % + 23 månader 1975 2040 17,64-11 % + 26 månader 1980 2045 17,84-12 % + 28 månader 1985 2050 18,00-13 % + 29 månader 1990 2055 18,12-14 % + 30 månader Källa: RFV Analyserar 2000:1 Automatisk balansering av ålderspensionssystemet. Beräkningarna beaktar inte att viss del av pensionen för årskullar födda före 1954 utgörs av ATP. Hade det beaktats skulle livsländsförändringens påverkan på pensionen vara något lägre för dessa årskullar än vad som anges i tabellen. Beräkningarna beaktar inte heller att garantipensionen minskar påverkan av livslängdsförändringen för individer med låg inkomstgrundad ålderspension. 6

I ett pensionssystem helt utan fonder medför i princip varje försämring i förhållandet mellan antalet personer i förvärvsaktiv ålder och antalet pensionärer ökade avgifter eller sänkta pensioner. Emellertid har det reformerade pensionssystemet en förhållandevis hög grad av fondering. Buffertfonderna, Första-Fjärde samt Sjätte AP-fonden, har tillgångar som motsvarar ungefär 10 procent av skulden i systemet, eller ca 25 % av BNP. Bufferfonderna har dimensionerats för att finansiera den del av det försämrade förhållandet mellan personer i förvärvsaktiv ålder och pensionärer som beror på 40:talisternas utträde ur arbetskraften och följande inträde i pensionärskollektivet. Pensionssystemet är därmed väl rustat för att möta de påfrestningar som den åldrande befolkningen medför. Samtidigt förutsätter systemet att det förvärvsaktiva livet förlängs i takt med att medellivslängden ökar, alternativt att pensionsnivåerna minskar. 3 Det nya pensionssystemet Det nya pensionssystemet har utformats så att sambandet mellan löneinkomsterna under livet och den resulterande pensionen stärkts. Antag att en person som i dag startar sitt förvärvsaktiva liv arbetar under 40 års tid med en real timlönetillväxt på 2 procent per år. Antag också att personen i genomsnitt förkortar arbetstiden med 0,5 procent per år. Efter 40 år är hans/hennes årslön 18 procent lägre än den skulle ha varit utan arbetstidsförkortningen. Sett över hela det yrkesverksamma livet har livsinkomsten blivit drygt 9 procent lägre. Lika mycket lägre blir sedan den pension som erhålls. Kalkylen ovan avser emellertid fallet att personen är ensam om att förkorta arbetstiden. Den bygger på att övriga löntagare håller sin medelarbetstid oförändrad. Pensionssystemet är konstruerat så att intjänade pensionsrätter inom fördelningssystemet varje år skrivs upp, förräntas med tillväxten i det s.k. inkomstindex. Detta index återspeglar i allt väsentligt utvecklingen av årsinkomsterna per person i samhället, inte per timme. Om alla löntagare minskar medelarbetstiden med 0,5 procent per år reduceras även tillväxten i inkomstindex med detta tal. Den nyssnämnde personen kommer då efter sina 40 års förvärvsarbete ha 18 procent lägre pensionsrätt i fördelningssystemet till förfogande och då blir även pensionen 18 procent lägre (inte 9 som den nyss visade beräkningen) jämfört med det fall att han/hon och alla andra inte genomfört arbetstidsminskningen. Från det att ATP infördes 1960 har ATP (liksom folkpensionen) räknats om med förändringen i ett basbelopp som i sin tur skall spegla förändringen i konsumentpriser. Denna form av indexering innebär att pensionerna skall vara värdesäkrade, dvs. ha en konstant köpkraft. Som bekant har dock under vissa perioder avsteg från värdesäkringen gjorts. Pensionsreformen innebär att konsumentprisindexeringen av ATP/Folkpension upphör. Denna indexering ersätts av en sk. följsamhetsindexeringen. Följsamhetsindexeringen innebär att ATP/Folkpension, liksom pension beräknad enligt det nya systemets regler, indexeras med förändringen i inkomstindex med avdrag för det som kallas normen och som uppgår till 1,6 procent. 2 Innebörden av dessa nya regler är att pensionerna kommer att öka realt i värde om den reala snittinkomsten ökar med mer än 1,6 procent. Om den reala snittinkomsten ökar med mindre än 1,6 procent kommer pensionerna att minska realt i värde. 2 För att beräkna månadspensionen år t multipliceras pensionen i december år (t-1) med (inkomstindex år t/ inkomstindex år t-1) x (1/1,016). 7

Bakgrunden till dessa regler är att man velat att pensionens reala värde skall vara så stabilt som möjligt, utan att därmed införa risker för finansiella obalanser i systemet. Man har således strävat efter att värdet av en beviljad pension skall vara konstant (eller helst öka något) i fasta priser, samtidigt som värdet av pensionerna under den tid de utbetalas alltjämt kopplas till snittinkomstutvecklingen. Hur dessa motstridiga ambitioner hanteras i systemet illustreras i diagram 2. Diagram 1. Pensionens reala värdeutveckling vid en snittinkomstökning om realt 1,6 %/år 140 130 120 Delningstal med ränta 1,6 % och inkomstindexering med avdrag 1,6 % 110 100 90 Delningstal med ränta 0 % och inkomstindexering med avdrag 0 % 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 Antal år som pensionär Konflikten mellan de två målen har hanterats genom en mindre innovation i socialförsäkringssammanhang. I det delningstal som används för att beräkna pensionen tillgodoräknas en ränta. Denna ränta har satts till 1,6 %. 3 Genom detta förfarande sjunker delningstalet varvid den initiala pensionens värde ökar till en nivå som kommer att ligga realt fast, om snittinkomsten ökar med exakt den tillgodoräknade räntan. Den i delningstalet tillgodoräknade räntan 1,6 % speglar en uppfattning om vad den långsiktiga snittinkomsttillväxten kan förmodas bli. Om snittinkomsten ökar med mer än 1,6 % kommer pensionen att öka realt i värde med skillnaden mellan snittinkomsttillväxten och 1,6 %. Om snittinkomsten ökar med mindre än 1,6 % kommer pensionen i stället att minska med skillnaden mellan snittinkomsttillväxten och 1,6. Är snittinkomsttillväxten 2 % per år kommer således pensionerna att öka realt i värde med 0,4 % per år, om snittinkomsttillväxten är 1,2 % per år kommer pensionen att minska realt i värde med 0,4 % per år. De nya reglerna för indexering av pensioner har redan trätt i kraft. Årsskiftet 2001/2002 följsamhetsindexerades pensionerna. Den nya indexeringen innebar att pensionerna ökade i värde med ca 0,5 procent mer än vad som skulle ha varit fallet med konsumentprisindexering. Genom att pensionerna följsamhetsindexeras kommer en arbetstidsförkortning som minskar inkomstutvecklingen att direkt slå igenom i lägre pensioner. I exemplet ovan innebär kombinationen av real tillväxt i timlön om 2 procent per år och en minskning av medelarbetstiden om 0,5 procent att den reala snittinkomsterna ökar med 1,5 procent per år. Det innebär att följsamhetsindexeringen medför att pensionen i fasta priser minskar med 0,1 procent per år. En person som uppnått 65 års ålder förväntas i genomsnitt leva ytterligare ca 3 ATP-pensionerna har inte tillgodoräknats någon uttrycklig ränta, men beräkningsreglerna i ATP kan likväl anses innehålla ett underförstått tillgodoräknande av en ränta. Denna brukar uppskattas till att vara ca 2 %. 8

18 år. Under denna tid skulle pensionen i fasta priser minska med totalt 1,8 procent. Utan arbetstidsförkortning hade inkomstindex ökat i takt med timlöneutvecklingen, dvs 2 procent i exemplet. Det skulle innebära att följsamhetsindexeringen leder till att pensionen i fasta priser ökar med 0,4 procent per år. Med en sådan utveckling ökar pensionen i fasta priser med 7,5 procent över en 18 års period. Arbetstidsminskningen medför således att pensionerna ackumulerat, under 18 årsperioden, blir 9,2 procent lägre än vad de skulle ha varit utan arbetstidsförkortning. Det bör dock påpekas att snittpensionen i relation till snittlönen är oberoende av medelarbetstidens utveckling. Den automatiska balanseringen I syfte att göra pensionssystemet finansiellt helt stabilt har den s.k. automatiska balanseringen införts i fördelningssystemet. Balanseringen utgörs dels av regler för att beräkna systemets tillgångar och skulder, dels av regler för att minska inkomstindexeringen om det krävs för att skulderna inte skall överstiga systemets beräknade tillgångar. Balanseringen återställer med automatik pensionerna om det är möjligt utan att äventyra systemets finansiella balans. En reducerad tillväxt i inkomstindex till följd av t.ex. en fortlöpande arbetstidsminskning påverkar i princip inte systemets stabilitet och föranleder inte att balanseringen utlöses. På kortare sikt skulle detta likafullt kunna ske beroende på att de pensionsrätter som ännu intjänas i det gamla pensionssystemet inte har gjorts följsamma till inkomstindexet. Å andra sidan skulle en sysselsättningsökning som eventuellt följer av en reducerad arbetstid minska risken för att balanseringen utlöses. Förändringar i sysselsättningen hör till de faktorer som balanseringen är konstruerad att reagera på. I det följande antas en arbetstidsförkortning inte påverka pensionssystemet på ett sådant sätt att balanseringen utlöses. Man kan dock inte helt bortse från att det finns en risk för att en arbetstidsförkortning skulle komma att utlösa balanseringen. Premiereservsystemet Minskad arbetstid påverkar även storleken på de inbetalningar som görs till premiereservsystemet. För att återknyta till det tidigare givna exemplet, reduceras framtida premiepensioner i princip i proportion till de successivt lägre inbetalningarna, dvs. minus 9 procent. (Endast för det fall avkastningen på premiereservfonderna skulle minska lika mycket som inkomstutvecklingen reduceras minskar premiepensionen lika mycket som inkomstpensionen, dvs. 18 procent. Att avkastningen i premiepensionssystemet skulle vara kopplad till den inkomstutveckling som beror på arbetstidsförändringar är dock inte särskilt sannolikt.) Garantipension I det reformerade pensionssystemet ersätts den form av grundskydd som utgjorts av folkpension, pensionstillskott och det särskilda grundavdraget (SGA) av s.k. garantipension. Garantipensionen utgör en utfyllnad av ålderspensionen för personer som haft låg livsinkomst. Den är utformad så att personer med låg inkomstgrundad ålderspension antingen endast till 52 procent eller inte alls (beroende på hur låg den inkomstgrundade pensionen är) påverkas av hur inkomstindexet utvecklas. De pensionärer med lägst pension påverkas således inte i lika hög utsträckning av den negativa effekt en allmän arbetstidsförkortning har för 9

pensionsnivån i det inkomstgrundade pensionssystemet. De ökade kostnaderna för garantipension som uppstår vid en arbetstidsförkortning kommer i stället att belasta statsbudgeten. 4 Konjunkturinstitutets scenarier I rapporten Samhällsekonomiska effekter av en allmän arbetstidsförkortning har KI analyserat tänkbara effekter på bl.a. medelarbetstiden och real timlön vid olika omfattningar och sätt att sänka den allmänna arbetstiden. Nedan analyseras effekterna för pensionerna vid två av de alternativ för en allmän arbetstidsförkortning som KI beskriver. Alternativet som i KI:s utredning betecknas LBL innebär att innebär att en ny lag om betald ledighet införs. Ledigheten ökar med två dagar 2004 och med en dag per år under perioden 2005-2007. Den årliga ledigheten förlängs i proportion till sysselsättningsgraden, vilket innebär att personer som arbetar 30 timmar får ledigt med betalning fem 6-timmarsdagar. Nedan betecknas detta alternativ 5d./år. Alternativet AT38 innebär att den lagstadgade veckoarbetstiden kortas med två timmar över fyraårsperioden 2004-2007 (en halvtimme per år) för arbetstagare med en genomsnittlig arbetsvecka motsvarande 40 timmar eller mer. De som arbetar 35-40 timmar erhåller en lagstiftad arbetstidsförkortning motsvarande 5 procent av den ursprungliga arbetstiden. Nedan betecknas detta alternativ 2tim/v. Alternativet AT35 innebär en minskning i den normala arbetstiden enligt arbetstidslagen med fem timmar perioden 2004-2013 (också en halvtimme per år) för de som arbetar 40 timmar eller mer i veckan och med 12,5 procent för de som arbetar mellan 35 och 40 timmar i veckan. Arbetstiden minskar med 6,25 procent för de som arbetar mindre än 35 timmar i veckan. Nedan betecknas detta alternativ 5tim/v. I AT38 och AT35 antas att den faktiska arbetstiden minskar med 80 procent av den lagstadgade arbetstidsförkortningen. I LBL antar vi, tillskillnad från KI att den faktiska arbetstiden minskar med 100 % av den lagstadgade arbetstidsförkortningen. Detta eftersom KNAS förslag till sådan arbetstidsförkortning förutses bli tvingande. LBL, AT38, och AT35 jämförs med dels ett alternativ där arbetstiden antas vara oförändrad, dels ett där arbetstiden antas minska genom kollektivavtal med 0,1 procent per år. Det senare alternativet utgör KI:s huvudreferensalternativ och betecknas (REF1).I tabell 3 beskrivs effekten på faktisk arbetstid då den lagstiftade arbetstidsförkortningen antas slå igenom med 100 % i LBL och med 80 % i AT38 och AT 35. 10

Tabell 3. Effekten på faktisk arbetstid då den lagstiftade arbetstidsförkortningen antas slå igenom med 100 i LBL och 80 % i AT38 resp. AT35. Ackumulerad procentuell förändring REF1* LBL -5d./år AT38-2tim/v. AT35-5tim/v. 2004-0,1-0,8-0,9-0,9 2005-0,2-1,1-1,8-1,8 2006-0,3-1,5-2,7-2,7 2007-0,4-1,9-3,6-3,6 2008-0,5-4,6 2009-0,6-5,5 2010-0,7-6,4 2011-0,8-7,3 2012-0,9-8,2 2013-1 -9,1 * Den underliggande arbetstidsförkortningen med 0,1 procent per år antas fortgå även efter år 2013 i beräkningarna nedan. I tabell 4 sammanfattas den antagna utvecklingen utvecklingen av medelarbetstid, real timlön samt de därav följande utvecklingarna av inkomstindex och följsamhetsindex i de olika alternativen. Som beskrivits ovan används inkomstindex till att förränta pensionsbehållningen i fördelningssystemet. Inkomstindex har i tabellen antagits vara en produkt av förändringar av medelarbetstiden och real timlön. I praktiken kan förskjutningar i sysselsättning och inkomstfördelning medföra vissa avvikelser i förhållande mellan den på detta sätt uppskattade inkomstindexutvecklingen och den faktiska. Det som benämns följsamhetsindex är utvecklingen av inkomstindex minskat med 1,6 procent. Följsamhetsindexet anger utvecklingen av ett pensionsbelopps reala värde. 11

Tabell 4. Effekt av en allmän arbetstidsförkortning Genomsnittlig procentuell förändring, fasta priser Alternativ 2002-2005 2006-2010 2011-2015 2016-2020 Oförändrad medelarbetstid* Medelarbetstid 0,0 0,0 0,0 0,0 Real timlön 1,9 1,9 1,9 1,9 Inkomstindex 1,9 1,9 1,9 1,9 Följsamhetsindex 0,3 0,3 0,3 0,3 KI:s basscenario, REF1 LBL -5d./v. Medelarbetstid -0,1-0,1-0,1-0,1 Real timlön 1,9 1,9 1,9 1,9 Inkomstindex 1,8 1,8 1,8 1,8 Följsamhetsindex 0,2 0,2 0,2 0,2 Medelarbetstid -0,3-0,2-0,1-0,1 Real timlön 2,0 1.9 1,9 1,9 Inkomstindex 1,7 1.7 1,8 1,8 Följsamhetsindex 0,1 0,1 0,2 0,2 AT38-2tim/v. AT35-5tim/v. Medelarbetstid -0,5-0,5-0,1-0,1 Real timlön 2,0 1,9 1,9 1,9 Inkomstindex 1,5 1,5 1,8 1,8 Följsamhetsindex -0,1-0,1 0,2 0,2 Medelarbetstid -0,6-1,1-0,6-0,2 Real timlön 2,1 2,0 1,8 1,9 Inkomstindex 1,6 1,1 1,2 1,8 Följsamhetsindex -0,1-0,4-0,2 0,2 * Liknar KI:s andra referensscenario, REF2. I REF 2 växer dock real timlön med 2,0 procent per år 2011-2020. Diagram 2 beskriver inkomstindexets utveckling i de 5 scenarierna. Inkomstindexet kan sägas utgöra grundräntan i pensionssystemets fördelningsdel. Av diagrammet fram går att varje arbetstidsförkortning påverkar inkomstindexet i negativ riktning. Efter att den lagstiftade allmänna arbetstidsförkortningen genomförts, återgår inkomstindexet till den nivå som anges av produktivitetsutvecklingen minskat med den antagna avtalsbetingade arbetstidsförkortningen om 0,1 procent per år. Det bör noteras att KI räknar med en viss, initial, produktivitetsökning till följd av arbetstidsförkortningen, som kommer till uttryck i en tillfälligt högre ökning av prognostiserad real timlön. 12

Diagram 2. Inkomstindexet i fem arbetstidsscenarier, årlig procentuell förändring Fasta priser 2.5 2.0 1.5 1.0 0.5 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 Oför. arbetstid REF1-5d./år -2tim/v. -5tim/v. Diagram 3 visar inverkan följsamhetsindexeringen av de olika antagandena för arbetstidensutveckling. Så som beskrivits ovan beräknas följsamhetsindexet som utvecklingen i inkomstindex minus 1,6 %, kurvorna i diagram 3 ligger således 1,6 procentenheter lägre än i diagram 2. Följsamhetsindexet (i fasta priser) visar den reala utvecklingen av ett pensionsbelopp från fördelningssystemet. Diagram 3. Följsamhetsindexet i fem arbetstidsscenarier, årlig procentuell förändring Fasta priser 0.5 0.0 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020-0.5-1.0 Oför. arbetstid REF1-5d./år -2tim/v. -5tim/v. Med oförändrad arbetstid beräknas följsamhetsindexeringen leda till att beviljade pensioner ökar realt i värde med 0,3 procent per år. Med den av KI antagna arbetstidsminskningen genom kollektiv avtal minskar indexeringen av beviljade pensioner till i genomsnitt 0,2 procent per år. Arbetstidsförkortning bestående av 5 dagar längre ledighet per år beräknas medföra att indexeringen av beviljade pensioner minskar ytterligare perioden 2002 2010, i 13

genomsnitt till 0,1 procent. År 2004 då ledigheten antas öka med två dagar medför arbetstidsförkortningen att pensionerna beräknas minska med ca 0,4 procent i fasta priser. Arbetstidförkortningar med 2 respektive 5 timmar per vecka medför att pensionerna beräknas minska realt i värde med ca 0,5 procent per år under perioden 2004-2008, respektive perioden 2004-2014. I tabell 5 beskrivs utvecklingen av pensionen i fasta priser för ett ATP/FP belopp som år 2002 uppgår till 10 000 kr per månad. Vid oförändrad arbetstid och en real timlöneökning om 1,9 procent per år innebär, som nämnts, följsamhetsindexeringen att pensionen årligen räknas upp med 0,3 procent, dvs skillnaden mellan inkomstindexets ökning om 1,9 procent och normen 1,6 procent. Det leder till att pensionen varje år ökar med 0,3 procent realt. Över 18 års perioden blir ökningen realt totalt 5,45 procent, år 2020 är pensionens reala värde 545 kronor större än år 2002. Enligt de gamla reglerna för indexering av ATP och folkpension hade pensionen varit realt konstant, dvs. 10 000 kronor i fasta priser. I KI:s basscenario (REF1) antas arbetstiden minska genom kollektivavtal med 0,1 procent per år. Därmed utvecklas pensionen lite svagare i detta alternativ, med 0,2 procent per år. Över 18 års perioden en ökning av pensionens reala värde med 357 kr. Ökas ledigheten med 5 dagar per år 5d./år, minskar pensionen i fasta priser något, från 10 029 år 2003 till som lägst 9 976 år 2007, därefter upphör arbetstidsförkortningens dämpande effekt på inkomst- och följsamhetsindex. Från 2008 till 2020 ökar pensionen med 0,2 procent per år. I alternativ 2tim/v. medför arbetstidsförkortningen perioden 2004-2007 att pensionen minskar realt i värde fram till år 2010, den är då 9 865, en minskning med realt 1,35 procent. Från år 2011 sker arbetstidsförkortningen endast med 0,1 procent per år, vilket innebär att inkomstindex då ökar med mer än normen och pensionen ökar svagt i realt värde, år 2017 är värdet återställt, 10 000. Med den större arbetstidsförkortningen i alternativet 5tim/v. minskar pensionens reala värde betydligt. År 2015 är den som lägst, 9 425 en minskning av pensionens reala värde med drygt ca 5 procent och i förhållande till värdet utan arbetstidsminskning är pensionen ca 10 procent lägre. Tabell 5. Utvecklingen av ett ATP/FP belopp som år 2002 är 10 000 kr, 2002-2020 2002 2005 2010 2015 2020 Oförändrad medelarbetstid* 10 000 10 089 10 239 10 391 10 545 KI:s basscenario (RF1) 10 000 10 059 10 157 10 256 10 357-5d/år 10 000 9 998 10 035 10 133 10 232-2tim/v. 10 000 9 927 9 865 9 961 10 059-5tim/v. 10 000 9 957 9 696 9 510 9 603 I tabell 6 beskrivs arbetstidsminskningens effekt på pensionen från fördelningssystemet i procent. Motsvarande beskrivning, men i kronor för ett pensionsbelopp som år 2002 är 10 000 kr, ges i diagram 4. 14

Tabell 6. Allmän & underliggande arbetstidsförkortning; effekt på pension som börjat utbetalas år 2002 eller tidigare Procentuell förändring i förhållande till oförändrad arbetstid, fasta priser 2005 2010 2015 2020 REF1-0,3-0,8-1,3-1,8-5d./år -0,9-2,0-2,5-3,0-2tim/v. -1,6-3,7-4,1-4,6-5tim/v. -1,3-5,3-8,5-8,9 Diagram 4. Effekt av allmän & underliggande arbetstidsförkortning på ett pensionsbelopp som år 2002 är 10 000 kr. -100 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020-300 -500-700 -900-1 100 REF1-5d./år -2tim/v. -5tim/v. Arbetstidsminskningens effekt på pensionen för blivande pensionärer Blivande pensionärer påverkas av en arbetstidsförkorting dels genom arbetstidsförkortningens påverkan på inkomstindexet, dels genom det lägre intjänandet av pensionsrätt som arbetstidsförkortningen ger upphov till. Eftersom den inkomstgrundade ålderspensionsförsäkringen utgör en form av inkomstbortfallsförsäkring bör dock pensionens storlek också jämföras med inkomstens storlek. Vid en sådan jämförelse har en arbetstidsförkortning i princip ingen påverkan på pensionens storlek; den procentuella minskningen av pensionen är lika stor som den procentuella minskningen av inkomsten. Personer födda före 1954 kommer att få del av sin pension beräknad enligt ATP-reglerna. Eftersom ATP-pensionens rätten inte inkomstindexeras (men väl följsamhetsindexeras när den utbetalas) mildras effekten av en arbetstidsförkortning för dessa grupper. Eftersom premiepensionens ränta inte är direkt beroende av inkomstutvecklingen kan inslaget av premeipension i det allmänna pensionssystemet också mildra effekten av en arbetstidsförkortning på pensionsnivån. I de beräkningar som ligger tillgrund för tabell 6 har antagits att avkastningen inom premiepensionssystemet är realt 4 % efter kostnader. 15

Tabell 7. Procent Arbetstidsminskningens påverkan på den allmänna pensionen vid 65 års-året Född år 1947 1957 1967 1977 REF1-0,8-2,6-2,5-2,6 REF1 & - 5d./år* -2,1-4,3-4,3-4,5 REF1 & -2tim/v. -3,1-5,4-5,4-5,6 REF1 & -5tim/v. -4,7-10,0-9,8-10,2 * Skattade (ej beräknade) värden. 16

Svenskt Näringslivs kommentar till angivna räkneexempel Som framgår av Settergrens och Olssons uppsats kommer den demografiska utvecklingen i form av ökad medellivslängd att innebära allt annat lika en nivåsänkning av pensionerna för morgondagens pensionärer. Om inte pensionsåldern höjs från dagens 65 år kommer den demografiska effekten att reducera pensionernas värde med cirka nio procent för en person född 1967. Att dessutom spä på med det förslag Knas förväntas lägga skulle bli ett steg i fel riktning. Det försämrar köpkraftsutvecklingen för dagens pensionärer med cirka en procent och för pensionerna för de som är födda 1967 med cirka fyra procent. 4 En sänkt arbetstid synes inte heller vara en fråga som de anställda prioriterar särskilt högt. I de branscher som har s k livsarbetstidssystem 5 visar uppföljningen av valen att en majoritet föredrar högre lön eller större pensionsavsättning framför kortare arbetstid. Internationella erfarenheter har visat att med ett ökat välstånd hos den arbetande befolkningen så ökar kraven på arbetstidsförkortning. Detta skulle kunna innebära att vi långsiktigt kan få en trendmässig nedgång av arbetstiden av betydande mått, där Knas förslag kan utgöra inledningen på en sådan snabbare arbetstidsförkortning. Svenskt Näringsliv har beräknat hur pensionerna skulle påverkas av en årlig arbetstidsförkortning med 0,25 respektive 0,5 procent per år efter 2007 det år då den successiva minskningen av arbetstiden enligt Knas förslag upphör. 6 Beräkningarna visar i korthet följande. Effekter på nuvarande pensionärers pensioner: Pensionen kan med en arbetstidsförkortning enligt Knas förslag, och därefter 0,25 procent årligen fram till och med 2021, förväntas bli 5,4 lägre än vad den skulle ha blivit utan arbetstidsförkortning och öka i värde med endast 0,3 procent. Det betyder att en pension som är 10 000 kr per månad idag, kommer att bli endast 10 030 kronor (i fasta priser) år 2021, och då vara cirka 570 kronor lägre än vad den skulle ha blivit utan arbetstidsförkortning. Om arbetstiden skulle minska med 0,5 procent årligen efter det att minskningen enligt Knas förslag upphör, skulle pensionen bli 8,7 procent lägre än vad den skulle blivit utan arbetstidsförkortning, och sjunka i värde med 3,2 procent. 4 Förutsatt en arbetstidsförkortning om 0,1 procent årligen efter Knas. 5 Kollektivavtalat system som ger den anställde rätt att välja mellan att ta ut en del av löneutrymmet i pengar, större pensionsavsättningar eller kortare arbetstid. 6 Beräkningarna bygger på samma antaganden om timlöneutveckling, avkastning på premiereservdelen, medellivslängd, m m som Olsson och Settergren gjorde i sina räkneexempel. De antaganden avseende timlöneutveckling och avkastning på premiereservdelen som är gjorda för perioden 2021-2031är oförändrade jämfört antagandena för perioden 2016-2020. 17

Diagram 1. Effekter av arbetstidsförkortning på nuvarande pensionärers pensioner 10800 kronor 10600 10400 10200 10000 9800 9600 9400 9200 2002 Anm. Skattade värden för beräkning av effekterna vid förkortning enligt Knas+0,25 procent årligen därefter. Effekter på framtida pensionärers pensioner för personer födda 1967: 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 2019 2020 2021 utan arbetstidsförkortning KNAS+0,5 % årl efter KNAS KNAS+0,25 % årligen efter KNAS Pensionen kan vid med en arbetstidsförkortning enligt Knas förslag, och därefter 0,25 procent årligen fram till och med 2031, förväntas bli cirka 8 procent mindre jämfört med om ingen arbetstidsförkortning skett. En person född 1967 som 2002 tjänar 18 000 kronor i månaden kommer med en genomsnittlig timlöneutveckling att få en slutlön som är cirka 2 564 kronor lägre (29 095 kronor jämfört med 31 659 kronor) i fasta priser till följd av arbetstidsförkortningen. Pensionen vid pensioneringstillfället blir 14 816, i stället för 16 122 utan arbetstidsförkortning, en skillnad på 1 306. Vid en arbetstidsförkortning enligt Knas förslag, och därefter 0,5 procent årligen, kan pensionen förväntas bli cirka 14 procent lägre än om ingen arbetstidsförkortning skett. Pensionen vid pensioneringstillfället blir 13 856 kronor. Vid beräkningarna har beaktats att medellivslängden förutses öka, vilket reducerar varje individs årliga pension, eftersom pensionsåldern samtidigt antas vara oförändrad, 65 år. Detta gäller dock oavsett om arbetstidsförkortning sker eller ej. 18

Diagram 2. Effekter av en arbetstidsförkortning för en person född 1967 35000 30000 25000 kronor 20000 15000 10000 5000 0 Lön 2002 Slutlön utan arbetstidsförkortning Slutlön med arbetstidsförkortning enligt KNAS+0,25 % årligen därefter Slutlön med arbetstidsförkortning enligt KNAS+0,5 % årligen därefter Pension utan arbetstidsförkortning Pension med arbetstidsförkortning enligt KNAS+0,25 % årligen därefter Pension med arbetstidsförkortning enligt KNAS+0,5 % årligen därefter Anm. Skattade värden för beräkning av arbetstidsförkortning enligt Knas och därefter 0,25 procent årligen. Det är således uppenbart att en arbetstidsförkortning riskerar att leda till en väsentligt sämre levnadsstandard såväl för dagens pensionärer som för morgondagens jämfört med om ingen arbetstidsförkortning sker. En arbetstidsförkortning får också negativa effekter på välfärdstjänsterna, som hälso- och sjukvård och äldreomsorg, eftersom skatteintäkterna kommer att minska från både yrkesarbetande och pensionärer. Detta sker samtidigt som en åldrande befolkning och en tilltagande internationell skattekonkurrens mellan länder redan sätter press på finansieringen av dessa tjänster. De problem den demografiska utvecklingen medför förstärks alltså av en arbetstidsförkortning. Förespråkarna för arbetstidsförkortning brukar hävda att detta leder till såväl bättre hälsa som högre produktivitet. I en tidigare undersökning har vi visat att de som jobbar heltid har mindre sjukfrånvaro än deltidsarbetande. Sambandet mellan arbetstidsminskning och hög sjukfrånvaro är statistiskt säkerställt, också oberoende av omfattningen på minskningen. Detta innebär att även de som jobbar 90 procent av en heltid har högre sjukfrånvaro. Resultatet av beräkningarna är entydiga. Ju längre ordinarie arbetstid desto friskare är de som arbetar. Vi har därför skäl att tro att kortare arbetstid inte skulle minska sjukfrånvaron. (Även Knas har i en nyligen utgiven rapport Arbetstiden Livets gränser konstaterat att det inte finns några tydliga kopplingar mellan arbetstidsförkortningar och ökad hälsa.) En frivillig arbetstidsförkortning överenskommen på företagsnivå påverkar i sig, på samma sätt som en lagstadgad, bl a pensioner och välfärdstjänsternas finansiering negativt. Det måste 19

dock framhållas att det i samband med sådana företagslösningar kommer att göras förändringar i anslutningen till en förkortning, som kompenserar för de entydiga negativa effekterna, t.ex. i form av mera flexibla förläggningsregler. Betydande arbetstidsförkortningar, som omfattas av en stor del av arbetskraften, riskerar att leda till krav på höjda skattenivåer för att stärka bl a pensioner och sjukvård. En sådan utveckling skulle leda Sverige i en helt felaktig bana, med sämre konkurrenskraft, lägre tillväxt och sämre välfärd som resultat. Sammanställning av effekter av olika scenarier för arbetstidsförkortning. A. Effekt för en månadspension som 2002 är 10 000 kr jämfört pensionsutveckling utan arbetstidsförkortning på grund av Knas -140 kr ( -1,4%) 7 Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,1 % per år fram t o m 2021-323 kr (-3,1%) Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,25 % per år fram t o m 2021-570 kr (-5,4%) Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,5 % per år fram t o m 2021-920 kr (-8,7%) B. Effekt på ingångspensionen för en person född 1967, som idag tjänar 18 000 kr per månad 8 jämfört ingångspensionen utan arbetstidsförkortning på grund av Knas - ca 300 kr (-2 %) Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,1 % per år fram t o m 2031 ca 600 kr (-4%) Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,25 % per år fram t o m 2031 ca 1300 kr (-8%) Knas+underliggande arbetstidsförkortning om 0,5 % per år fram t o m 2031 ca 2300 kr (-14%) När man beaktar pensionernas framtida värde för dagens yrkesverksamma ska också hållas i minnet den tidigare i denna kommentar nämnda effekten av att medellivslängden ökar. Vid oförändrad pensionsålder - 65 år - innebär detta för en person född 1967 att pensionernas värde reduceras med nio procent. Detta gäller dock oberoende av en arbetstidsförkortning. 7 Skattat värde på basis av Olsson och Settergrens beräkningar 8 Räknat på en timlöneutveckling som är lika som den genomsnittliga i samhället, vilken vi antagit till cirka 1,9 procent per år 20