TIGERRESAN TILL INDIEN - februari 2009 Ola Jennersten 1
Bakgrund: För hundra år sedan fanns det ca 100 000 tigrar från Turkiet i väster till ryska Fjärran Östern, Kina och Korea i nordost, Indiska halvön, Sydostasien inklusive indonesiska övärlden (Java, Bali och Sumatra) fördelade på 9 underarter (Sibirisk (Amur), kaspisk, indokinesisk, malajisk, sydkinesisk, bengalisk (indisk), Sumatra, java och balitiger). Idag är antalet tigrar ca 3 500 till 4 500 och fyra av underarterna är utdöda (kaspisk, java, bali och sydkinesisk). Det betyder att idag finns endast 3-4 % av antalet tigrar och ca 7 % av tigrarnas utbredningsområde kvar jämfört med för hundra år sedan. Tigerjakt blev på modet under kolonialtiden men samtidigt var det då skyddade områden började att upprättas. Efter frigörelsen ökade avskjutningen alltmer. Tigerkriserna I Indien talar man idag om de tre tigerkriserna. Den första uppdagades i början av 1970-talet när man förstod resultatet av den alltför generösa tigerjakten. Premiärministern Indira Gandhi startade då Projekt tiger för att stoppa tigerns kräftgång. Nio tigerreservat utgjorde basen av projektet som bland annat innebar förflyttningar av byar ut från tigerreservaten. Exempelvis flyttades 19 byar ut från Kanha nationalpark. Gandhis initiativ beundras än i dag och det är en allmän uppfattning att detta politiska krafttag räddade tigern! 2
45.0 45,000 Percent Remaining Tiger Habitat 40.0 35.0 30.0 25.0 20.0 15.0 Tigers Extirpated from Bali: 1940s Tigers Extirpated from Central Asia: 1970s Tigers Extirpated from Java: 1980s Tigers Extirpated from S. China: 1990s Tipping Point 2020 Goal: Remaining Habitat Increases to ~12% 2050 Goal: Remaining Habitat Increases to 25% of Historic Range 2050 Goal: Tiger Population Increases to 20,000 individuals 40,000 35,000 30,000 25,000 20,000 15,000 Estimated Tiger Population 10.0 5.0 - Percent Remaining Habitat Tiger Population Today 2020 Goal: Tiger Population Doubles to at least 6,000 Continued decline-china lifts internal trade ban on tiger parts - 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 2035 2040 2045 2050 Year I början på 1990-talet var det dags igen. En förslappning efter Projekt tigers första framgångsrika år ledde till ytterligare tjuvjakt samtidigt som suget från marknaden med traditionell orientalisk medicin (TOM) eskalerade. Den tredje krisen kom i början av 2000-talet (2002-2004) i och med att effektiva illegala nätverk började utvecklas. En Sarsan Shand var spindeln i nätverket med goda förbindelser i Tibet. Enligt polis är han skyldig till minst 500 tigrars liv, kanske det dubbla. Idag sitter han i fängelse. Han är fälld för några brott och väntar på domstolsförhandlingar för ytterligare brott. Hundratals tigerskinn upptäcktes i Tibet där ökad andel välbärgade personer och dyrkan av tidigare krigarliv gjorde tigerskinn på modet. Vid hästfestivaler med ryttare med traditionell klädsel utgjorde fläckiga och randiga kattskinn toppen på statuspyramiden. Nätverken utgörs av fyra fem olika nivåer med jägarna nederst och den kinesiske eller tibetanska affärsmannen längst upp. Den tibetanska marknaden är belägen i Dehli och det var där som Chand ordnade affärer med tibetanerna. Andra smuggelleder utgår från Assam via Burma till Ostasien (Vietnam och Formosa). Jägarna tillhör ofta ursprungsbefolkningar som alltid livnärt sig på jakt. De är oerhört skickliga och tillbringar ofta många dagar i skogen för att kartlägga bytets vanor. Ibland används saxar som läggs ut där tigrarna har sina rutter, väl inmätta efter tigerns spårlängder. Tigern skjuts sedan på kort håll, ofta i munnen för att inte förstöra pälsen. I Kaziranga där även elefant och noshörning står på beställningslistan tar sig jägarna in nattetid och tältar i skydd av det meterhöga elefantgräset. När bytet är lokaliserat, ofta inom en vecka, skjuts det i mörker tidigt på morgonen så att reträtten kan ske utan upptäckt. Priset på en tiger i lägsta ligger på ca 1000 till 4000 kr. I Tibet betalar ryttarna mer än 100 000 för bara skinnet. Idag har regeringen tagit nya krafttag och har tillfört pengar för tigerskydd. Bildandet av National Wildlife Crime Bureau och utvecklingen av Project Tiger till National Tiger Conservation Authority visar att regeringen menar allvar. Samtidigt som den tredje krisen började Indian Wildlife Institute att mer vetenskapligt räkna tigrar. Tidigare beräkningar baserades framförallt på fotavtrycksanalys där avtrycket fylldes med gips och gipsmodellen jämfördes med andra för att sen beräkna antal. 10,000 5,000 3
Resultaten från den nya räkningen var katastrofal, resultatet 1100 till 1900 tigrar var mer än en halvering av tidigare uppskattningar. Project tiger 1973 startade Indira Gandhi Project Tiger som bl a innebar att nio tigerreservat iordningställdes, bland dessa fanns Kanha och Ranthambhore. Idag finns det 29 tigerreservat i Indien (inklusive Kaziranga). Project Tiger fortsätter än i dag under Miljö och Skogsministeriet, som ger teknisk rådgivning, finansiell support och överordnad samordning. Efter den senaste tigerkrisen beställdes en oberoende inventering av Indien tigrar i juli 2004. Resultatet av denna inventering graderades tigerreservaten och 8 fick betyget mycket bra, 11 bra, 7 nöjaktig och 2 som svaga. (Roland Johansson är tveksam till denna lista och en undersökning idag skulle kunna ge annat resultat - De parkerna som sannolikt skulle få betyget mkt bra är markerade med större och feta bokstäver och de som är betydligt sämre har fått --- efter namnet). Kaziranga var inte inkluderat i denna undersökning därför att den fick status som Project Tiger park 2006 Idag skulle den få betyget mycket bra! De parker som är markerade med ( ) är idag kontrollerade av maoistisk gerilla (sk naxaliter) är sannolikt mycket dåliga tigerreservat! Mycket bra Corbett Dudhwa Kanha Melghat --- (Palamau)- Panna Pench (M.P.) (Simlipal) Sunderbans Bra Bandhavgarh Bandipur & Rajiv Gandhi N.P. (Nagarhole) Bhadra Bori-Satpura Buxa --- Dampa Nameri --- Pench (Maharashtra) Periyar Tadoba-Andhari Tillfredställande Kalakad-Mundanthurai --- Manas --- Nagarjunasagar-Srisailam --- Namdapha --- Pakke --- Ranthambhore (bra) (Valmiki) Svaga (Indravati) Sariska 4
Följande problem betonades av utredningen: Dålig logistik, utrustning och brist på fordon, samt dåliga förhållanden för de anställda Olika typer av folkligt uppror i parkerna (bl a maoistisk gerilla) Parker som lider brist på förbindelse med andra lämpliga tigerområden sk korridorer Finansiella problem Underbemannade parker Problem med olagligt bete, illegalt skogsbruk, skogsbrand, tjuvjakt Okontrollerad turism WWFs strategi Eftersom tigrar är bra på att föröka sig och förutsatt att det finns utrymme, föda och tillräckligt med skydd kan tigern återta förlorad terräng. WWFs strategi är därför att a) skapa stora sk tigerlandskap som består av kärnområden (välbevakade reservat), och korridorer mellan dessa områden som möjliggör att tigrarna kan vandra mellan kärnområdena, b) förhindra den internationella handeln med tigerdelar. Genom att anamma denna strategi är målet att fördubbla antalet tigrar till år 2020. Specifikt kommer tigerarbetet att fokusera på: 1. Naturvård, restaurering och skötsel av tigerhabitat inom 13 tigerlandskap 2. Skydd, återställande och skötsel av tiger- och födodjurspopulationer inom dessa landskap 3. Engagera lokalbefolkning i naturvårdsfrågor genom att erbjuda ekonomiska och utkomstmöjligheter 4. Bekämpa illegal jakt och handel med tigerdelar internationellt 5. Avkräva tigervänliga policys, förpliktelser och aktiviteter av regeringar i tigerländer, utvecklingsorganisationer och företag. Antal tigrar idag (osäkra estimat) India 1 500 Kambodja 500 Burma 150 Laos 100 Vietnam 50 Malaysia 500 Sumatra 200 +200 Russia 500 Bangladesh 200 Bhutan 100 Nepal 200 Thailand 500 Kina 25 Nordkorea 10 5
Världsnaturfondens tigerprojekt Världsnaturfonden stölder projekt i: Indien (Terai Arc, Satpuda Maikal, Sunderbans, Kaziranga, och Western Ghats tigerlandskap), Kambodja (Lower Mekong Forests tigerlandskap) Ryssland (Amur Heilongjiang tigerlandskap) Indonesien (Southern Riau tigerlandskap på Sumatra). 6
Resan: Personer: Dipankar Ghose (Eastern Himalaya & Terai Arc), Nikita Aggarwal (species conservation), Lima Rosalind (senior consultant), Amit Sharma (GIS officer), Diwakar Sharma (ass director species prg), Jagdish Upadhayaya (Accounts officer), Sujoy Bannerje (fd head species prg), Rawi Singh (GS), Sejal Worah (naturvårdschef), Shivaji Chavan (Senior Landscape Coordinator, Satpuda Maikal Landscape Tiger Conservation Project) Raghuvir Shekhawat, nationalparkschef i Ranthambhore, Fathe Singh, fd legendarisk nationalparkschef Ranthambhore, Ramesh Pratap Singh, nationalparkschef Kanha NP Målet med resan var att 1) lära om tigerarbetet och lära känna de WWF-personer som genomför tigerarbetet i Indien, 2) se hur det projekt Världsnaturfonden stöder fungerar, samt att 3) dokumentera tigerlandskap och dess innevånare samt de projekt som Världsnaturfonden stöder. Flyg till Delhi med SAS via Köpenhamn, vila på hotell och vidarefärd med tåg till Sawai Madhopur ankomstdagens kväll. I Sawai Madhopur bodde vi i The Hamir wildlife resort, 4 dagar i och kring Ranthambhore nationalpark guidade av Lima Rosalind, mötte nuvarande och f d parkchef och två WWF-anstälda som arbetar i gränsbyar, besökte två byar, Basso Khurd och Buripahadi, retur till Delhi. Flygresa Delhi Jabalpur i Madya Pradesh med Diwakar Sharma, bilresa till Mandla och WWFs lokalkontor där vi träffade vår lokala värld, Shivaji Chavan därefter vidare till Kanha nationalpark där vi bodde i Hotel Celebration "VAN VILAS", Mocha, Kanha. Fyra dagars rundresa i nationalparken och angränsande byar (bl a Bagalpur), vi mötte bl a parkchefen Ramesh Pratap Singh och såg honungsinsamling, trälackodling, komposter och planterade minnesträd i WWFs porjektkontor. Returflyg till Delhi och besök på WWF-kontoret. Flygresa till huvudstaden Guwahati i Assam, bilresa ca 6 timmar till Kaziranga där vi bodde på Hotel "WILD GRASS. Våra värdar var GIS-specialisten Amit Sharma, programchefen Dipankar Ghose, tigerspecialisten Jim Borah och veterinären Garga Mohan Doro. Vi tillbringade fyra dagar med rundresor i nationalparken, parkförvaltningen, besök i omgivande byar, teplantage, och risodlingar. Sista dygnet tillbringade vi i Orang nationalpark, halvvägs tillbaka mot Guwahati. Flyg tillbaka till Delhi, nattligt möte med GS Ravi Singh och retur mot Sverige via Köpenhamn tidigt nästa morgon. Sammanfattning av de tre besökta skyddade områdena: Ranthambhore nationalpark Region: södra Rajastahan Areal: Hela området omfattar ca 1395 km² varav ca 282 km² utgörs av nationalparken Landskap: Tillhör inte något av tigerlandskapen men är en av de ursprungliga Projekt tiger-parkerna Vegetation: Torr lövfällande skog och gräsmarker med Anogeissus pendula som dominant men också med inslag av Acacia, Capparis, Zizyphus and Prosopis-arter. Succulenter som Euphorbia neriifolia och jättefikusar Ficus bengalensis utgör karakteristiska inslag. Tiger: ca 35 tigrar Ovanliga arter: 60 leopard, ca 40 läppbjörnar, ca 2 000 nilgaier, 3 000 sambarhjortar, 4 000 axishjortar, och 2 000 vildsvin, indisk gasell samt gott om fågel och i sjöarna indisk krokodil. 7
Hotbild: Områdets brist på korridorer till angränsande tigerområden, attityder bland angränsande byar, och de ca 120 etniska familjer runt byn som är jägare. WWF arbete: Har pågått i omgångar, nyligen påbörjades en nysatsning som inkluderar samarbete med parkadministrationen, knyta kontakter med angränsande byar och fungera som kontakt mellan byarna och myndigheter för att öka kunskap om natur och minska konflikter mellan människor och vilt. WWF har fältkontor med Mr Pradeep Kumar Singh och Mrs Sukviti Gupta som anställda. Möjligheter: Långsiktigt (ca 100 år) kommer förmodligen tigrarna att vara borta, men eftersom Ranthambhore idag är ett av de säkraste ställena att se tiger och att nationalparken har så många biologiska värden är det viktig att minska mänskligt tryck på parken, flytta återstående byar från parken, övertyga de 120 jagande familjerna att inte skjuta tiger och att ytterligare öka bevakning av parken. Kanha nationalpark Region: Madhya Pradesh (Maharashtra, Chhattisgarh) Areal: Kanha 1930 km² Landskap: Satpura Malikal landskap el The Central Indian Highlands Landskapet (ca ) 120 000 km² hela landskapet och inkluderar tre delstater varav 35 000 är bra för tigrar Vegetation: Delvis ren sal-skog, Shorea robusta, bambu Dendrocallamus strictus och områden med blandskog (bl a teak, Tectona grandis, Madhuca indica, Terminalia tomentosa och T. alata) Tiger: 75-105 tigrar, hela landskapet kan härbärgera ca 30% av Indiens tigrar. Ovanliga arter: leopard, läppbjörn, sumphjort (barasingha), indisk vildhund och gaur Hotbild: Biotopförstöring, konflikt med grannbyar, illegal jakt, och maoistgerilla i angränsande Chhattisgarh utgör ytterligare ett hot som myndigheterna inte riktigt tar tag i. Det finns 206 byar runt parken med i snitt 200 familjer. Planer och resurser finns att flytta 882 familjer (ca 6 personer/familj). Varje familj får 1 000 000 rupies (ca 25 000 SEK) om de flyttar. WWF arbete: Assisterar och utbildar skogsdepartementet (myndighet som sköter parken) med utrustning, arbete med ca 30 byar i korridorer runt nationalparken (effektiva spisar för att minska brännvedanvändning, honung, trälack från sköldlöss (Lucifer lacca) som placeras på tissoträd Flame of the forest (Butea monosperma), komposter, minska konflikter mellan människor och vilt). WWF har ett fältkontor i Mandla med flera anställda bl a Möjligheter: Ett av de mest prioriterade landskapen eftersom tillgången på tiger är stark, befolkningstrycket relativt modest och tillgången till stora skogsområden och ett nätverk av bra tigerreservat ss Melgath, Pench, Kanha, Phen och Achanakmar (från väst till öst). Nödvändigt att projektet arbetar för att stärka och säkra korridorer mellan dessa områden samt att avfolka kärnområdena så mycket som möjligt för att minimera konflikter. Kaziranga nationalpark Region: Assam (nordöstra Indien), längs jättefloden Brahmaputra där det finns floddelfiner! Areal: 859 km² varav ungefär hälften inom själva nationalparken Landskap: Kaziranga-Karbi Anglong Landscape (ca 25 000 km²) inom Eastern Himalaya ecoregion. Vegetation: Drygt hälften av området täcks av gräsmarker med framförallt meterhögt gräs ss elefantgräs, (Saccharum spontaneum) och Tamarix dioica. Indiskt dunträd (Bombax ceiba) med sina röda blommor är karakteristiska på gräsmarkerna. Ca 10 % är vattentäckta och under monsunperioden dränks ca tre fjärdedelar av parken av vatten. De året-runt gröna skogarna (ca 30 %) domineras av klättrande rotting (Calamus tenuis) och åtskilliga trädarter ss Bombax ceiba, Dillenia indica, Careya arborea, Trewia nudiflora, Tetrameles nudiflora, Lagerstroemia flosreginae, Albizia procera, Phyllanthus officinalis, Ficus spp., och Barringtonia acutangula Tiger: knappt 100 8
Ovanliga arter: Knappt 500 arter fåglar, 27 reptiler och 35 däggdjursarter med bland annat ca 1300 asiatiska elefanter, ca 2 000 asiatisk vattenbuffel, ca 2 000 noshörningar och 600 sumphjortar (barazingha) Hotbild: Det främsta hotet är isolering från omgivande skogar p g a uppodling runt parken. Illegal jakt efter tiger, elefant och noshörning är regelbunden. Vattenbufflarna hotas också av utspädningseffekter pga invandring av tama vattenbufflar. Konflikter med tiger, elefant och noshörning är vanliga (ca ett nötkreatur dödas av tiger varannan dag) och åtskilliga människor dödas av elefanter varje år. Kinas användning av Brahmaputras källor i Tibet utgör också en potentiell hotbild som kan komma att minska vattenflödet i Brahmaputra och därmed de livgivande översvämningarna. WWF arbete: WWF fokuserar på att bilda korridorer mot de omgivande skogarna i söder (Karbi Anglong, Golaghat and Nagaon distrikten). De tre skogskorridorerna (Panbari, Kanchanjhuri and Haldibari) är nödvändiga för att förbinda nationalparken med skogarna i söder inte minst under monsuntiden då stora delar av nationalparken vattendränks och tvingar ut stora delar av nationalparkens djurarter. WWF arbetar också med angränsande byar för att skapa förtroende och så småningom erbjuda ersättningsområden längre bort från nationalparken. Samarbetet med parkförvaltningen är gott. Möjligheter: WWFs arbete med både Kaziranga - Karbi Anglong, Northern Bank landscape (Arunachal Pradesh och Assam) och Terai Arch landscape kan resultera i att halsbandet kring Himalaya kan fortleva med sitt rika växt- och djurliv. Kaziranga är en av Asiens viktigaste nationalparker med större delen av världspopulationen av asiatisk vattenbuffel, indisk noshörning sumphjort och asiatisk elefant samt en av de tätaste tigerpopulationerna - Kaziranga får inte dö, för att citera en afrikansk motsvarighet! 9
Några speciella minnen från resan: Att få se tiger och noshörning När vår elefant plockade upp teleförlängaren som jag tappade bredvid en tiger När den besökta byns barn uppträdde med skådespel för oss maranatavarning! Och när innevånarna i en annan by startade en karneval m trummor och trumpeter! När noshörningen anföll,.och när elefanthannen anföll! De trevliga och mkt kompetenta WWF-kollegorna Att få se större och orienthornkorp (horn bill de två stora!) Kaziranga! Nu gäller det att rädda tiger och hans kompisar! 10