Nyhetsbrev från Statens kärnkraftinspektion Oktober-december 2003 KÄRNSÄKERT Nr. 7

Nyhetsbrev från Statens kärnkraftinspektion Oktober-december 2003 KÄRNSÄKERT Nr. 7 Hösten har varit intensiv på SKI. Vi hade knappt blivit färdiga med den stora granskningen av Barsebäck förrän det stora strömavbrottet i Sydsverige inträffade. Reaktor 3 i Oskarshamn kom att påverkas i en ovanlig händelse som tydligt visar behovet att ha en organisation som väl tar hand om andras erfarenheter. SKI har också två år efter terroristattackerna mot World Trade Center i New York konstaterat att svenska kärnkraftverk är tåligare än väntat om ett flygplan av något skäl skulle störta i anläggningen. Läs mer i detta nummer av Kärnsäkert. Christer Viktorsson, chef, avdelningen för reaktorsäkerhet INNEHÅLL: HTG-händelsen i O3 Kärnavfallskonventionen Projekt på Andreeva Bay Ny promemoria HTG-händelsen i O3 Som att hälla kokande varmt vatten i ett kallt glas så försökte både SKI och OKG beskriva vad som fysikaliskt hände i O3 i samband med den så kallade HTG-händelsen vid det stora strömavbrottet den 23 september. I själva verket var naturligtvis händelsen betydligt mer komplicerad med en kedja av olyckliga omständigheter. FOTO: OKG Den 23 september, i samband med arbete på kondensatorreningsanläggningen på Oskarshamn 3, skedde genom ett tekniskt fel ett utsläpp av vatten ur primärsystemet. Vattennivån i kondensorn sjönk. Reaktorn snabbstoppades manuellt och blev stående utan starttillstånd till den 14 november. Strömavbrottet Snabbstoppet bidrog sannolikt till det stora strömavbrott som drabbade Sydsverige och delar av Danmark. Obalansen i kraftförsörjningen varade i flera timmar och fortsatte även efter att det ordinarie nätet spänningsattes igen. Under strömavbrottet försörjdes anläggningens interna nät med hjälp av tre dieselgeneratorer. Vattennivån kunde utan problem hållas men cirkulationen i reaktortanken blev sämre än under drift och en olycklig skiktning skedde med varmare vatten (265 grader) i reaktorns övre del och kallare (135 grader) vid reaktortankens botten. Stora temperaturförändringar När strömmen återkom startades så småningom de interna pumparna i reaktorn (detta är en internpumpsreaktor) för att förbereda för återställning. Med de två huvudcirkulationspumparna drogs det varmare vattnet ned från fallspalten mot reaktortankbotten varvid temperaturstegringen blev för snabb och högsta tillåtna gränsvärde (HTG) för temperaturförändringar överskreds. Detta var enligt SKI:s föreskrifter en kategori 1-händelse. Det vill säga det fanns en möjlighet att reaktorn och dess interna delar blivit skadade och därmed ökade risken för att en olycka skulle kunna inträffa om driften återupptogs. I god ordning anmäldes det inträffade till SKI och den tågordning som gäller vid kategori 1-händelser inleddes. OKG påbörjade omfattande undersökningar av reaktortanken och hur dess struktur och interna delar hade påverkats av händelsen. De redovisade detta till SKI som i sin tur granskade OKG:s genomförda säkerhetsanalyser, beräkningar och slutsatser. Följder av händelsen När detta läses har SKI gett OKG tillstånd att på nytt starta O3. Den oro som myndigheten kände för händelsens negativa påverkan på reaktortanken och dess interna delar har kunnat stil- Reaktor 3, Oskarshamn. las. Hanteringen i kontrollrummet av ett antal på varandra följande problem fungerade också på ett bra sätt. Däremot borde risken för den hastiga temperaturändringen funnits med i instruktionerna för återställning efter ett längre strömavbrott vid denna typ av reaktor. Liknande händelser är kända från utlandet. Senast den 31 mars 2004 skall OKG även redovisa åtgärder av bland annat brister i erfarenhetsåterföring och beslutsprocesser vid oförutsedda händelser till SKI. Som ytterligare insats kommer OKG under nästa revisionsavställning att kontrollera berörda delar i reaktortanken där det förelåg risk för sprickinitiering på grund av denna händelse. * På den internationella INES-skalan fick händelsen klassning 1 (avvikelse) vilket är den minst allvarliga klassningen. Kärnsäkert är ett nyhetsbrev från Statens kärnkraftinspektion och utkommer fyra gånger per år. En kostnadsfri prenumeration kan beställas genom SKI:s informationsenhet. Artiklar och fotografier är, om inte annat anges, producerade av SKI:s informationsenhet. Ansvarig utgivare: Anders Jörle Redaktörer: Anna Josefsson, Maria Svensson Layout: Sarah Pålvall Adress: SKI, 106 58 Stockholm Telefon: 08-698 84 00 Fax: 08-661 90 86 E-post: info@ski.se

Vidgat EU ökar kunskap om kärnsäkerhet Det blir allt viktigare att säkerhetsmyndigheterna inom EU får en samsyn kring säkerhetsfrågor när ägande och arbetskraft allt mer internationaliseras och behovet av erfarenhetsutbyte ökar. När EU är fullt utvidgat kommer antalet säkerhetsmyndigheter att ha ökat från 10 till 17 stycken. Det innebär att den europeiska kunskapsbasen och därmed SKI:s kontaktnät utvidgas till fler myndigheter som brottas med snarlika säkerhetsfrågor som säkerhetskultur, åldrande reaktorer, användning av uppdragstagare med mer. Samarbetet inom kärnsäkerhet i det utvidgade Europa berikas också med erfarenhet från ryskkonstruerade VVERoch RBMK-rektorer samt med den kanadensiskt konstruerade Candu -reaktorn. För att utbyta erfarenheter har myndigheter i kommande EU-stater därför redan inbjudits att delta i WENRA:s (Western European Nuclear Regulators Association) samarbete. Ett samarbete som också innebär en plattform för att harmonisera säkerhetskraven inom unionen. Vid mötet i november i Stockholm framkom det att underlaget för harmoni- På anläggningen i Kozloduy finns sex reaktorer: fyra VVER 440/230 och två VVER 1000. De två äldsta 440/230- reaktorerna är stängda efter påtryckningar från Västeuropa i samband med förhandlingar om ett framtida EU-medlemskap. FOTO: BENGT PETTERSSON WENRA granskar EU:s harmoniseringsdirektiv. seringsarbetet inom ramen för WENRA kommer att vara avslutat 2005-2006. Representanter från EU-kommissionen deltog också för att diskutera deras förslag kring legalt bindande regler på kärnsäkerhetsområdet (Nuclear Package). Läs mer i notisen Förslag till EU-direktiv. Judith Melin, generaldirektör, SKI Bulgarien blivande EU-land med kärnkraft I oktober besökte några av oss på SKI den bulgariska säkerhetsmyndigheten Nuclear Regulatory Agency. Det var på inbjudan från min kollega Emil Vapirev, chef för myndigheten. Tillfälle fanns också till besök på den kärntekniska anläggningen i Kozloduy. De två något yngre VVER 440- reaktorerna är också föremål för ett stängningsbeslut enligt avtalet mellan Bulgarien och EU. En stängning förväntas senast 2006. Trots detta har Bulgarien valt att uppgradera reaktorerna säkerhetsmässigt långt över EU:s förvänt- ningar. Den totala kostnaden kommer att överstiga flera hundra miljoner US-dollar. Hög teknisk kompetens Under vistelsen hade vi möjlighet att besöka de delar av anläggningen som blivit uppgraderade: det reduntanta nödkylssystemet, det separata systemet för borinsprutning, kontrollrummet, turbinhallen, simulatorn och reaktorhallen ovanpå den tätade inneslutningen. Vårt intryck är att Bulgarien åstadkommit en avsevärd uppgradering av de gamla VVER-reaktorerna och att säkerhetsmyndigheten i Bulgarien liksom i många andra anslutande länder har en hög teknisk kompetens. Vill satsa på elproduktion Diskussionerna under vårt besök kretsade mycket kring möjligheten att frångå åtagandet om stängning av de två uppgraderade reaktorerna. Särskilt påtagligt blev detta när vi slussades mellan tillståndshavaren, presidenten och energiministern. Vid dessa mer politiska besök deltog också vår nye svenske ambassadör, Ambassadör Bertil Roth. Jag skulle inte vilja hålla det för uteslutet att Bulgarien tar upp frågan om sitt stängningsåtagande i Bryssel. En fråga som kräver hantering på politisk nivå och inte med säkerhetsmyndigheterna i väst. Bulgarien har höga ambitioner att ansluta sitt elnät till Västeuropa. Som presidenten uttryckte det: Elproduktionen är vår enda exportvara. För att öka intäkterna till landet och därmed bygga upp välståndet har Bulgarien också planer på att färdigställa två reaktorer på gränsen till Rumänien. Om det blir av, eller vilken reaktorkonstruktion Bulgarien kan tänkas välja är för tidigt att avgöra. Judith Melin, generaldirektör, SKI NÅGRA DEFINITIONER Inträffade händelser som påverkar säkerheten på kärnkraftanläggningar rapporteras till SKI. De klassificeras dels utifrån kategorier enligt SKI:s föreskrifter 1998:1 och dels enligt IAEA: s INES-skala. Hur omfattande en händelse är avgör när och hur rapportering sker. INES-skalan INES-skalan (International Nuclear Event Scale) ska ge allmänheten och medierna en snabb och begriplig förklaring av den säkerhetsmässiga betydelsen av händelser i kärnteknisk verksamhet. Skalan omfattar åtta nivåer från 0 till 7. Nivå 0 betecknas som en mindre avvikelse, nivåerna 1-3 betecknas som händelser och nivåerna 4-7 betecknas som olyckor. En första INES-värdering görs av tillståndshavaren. SKI har sista ordet och kan ändra på den första bedömningen. SKI rapporterar händelser som klassificeras som INES 2 eller högre till IAEA (i vissa fall under nivå 2). Kategorisering Till varje anläggning finns en anpassad grundkonstruktion som omfattas av barriärer och ett anpassat djupförsvar. Det kan uppstå brister i en barriär eller i djupförsvaret. Det kan också uppkomma misstankar om hot mot säkerheten. Dessa ska då bedömas och klassificeras i kategorier enligt SKI:s föreskrifter 1998:1. Kategori 1: Allvarlig brist i en eller flera barriärer eller i djupförsvaret samt grundad misstanke om att säkerheten är allvarligt hotad. Kategori 2: Brist i en barriär eller i djupförsvaret av mindre allvarligt slag än vad som innefattar kategori 1 samt grundad misstanke om att säkerheten är hotad.

Läckan i Barsebäck I slutet av november kom beskedet från Barsebäck att den omtalade läckan som hållit anläggningen stillastående hela hösten sannolikt har hittats. ILLUSTRATION: KSU Nedblåsningsbassäng Det var i slutet av sommaren när Barsebäckreaktorn redan var avställd som rapporten om ett mindre vattenläckage från inneslutningen kom. Det svårupptäckta läckaget har sedan varit föremål för mycket diskussioner och undran i medierna, bland elbörsens handlare och förstås på SKI. Det har nu visat sig att infästningen av en stege i nedblåsningsbassängen i inneslutningen var den troliga felorsaken. Stegen sitter fastsvetsad på en tätplåt i nedre delen av inneslutningen. En av svetsfogarna innehöll felaktigheter som gav upphov till läckaget. När detta skrivs är det inte helt klarlagt om den dåliga svetskvaliteten lett till sprickbildning eller om defekter funnits från början när stegen installerades 1989. Tätplåten är nu åtgärdad och ytterligare undersökningar pågår för att kontrollera att inneslutningen är tät och att inga andra delar påverkats negativt av läckaget. Barsebäck kommer att redovisa alla genomförda undersökningar och erhållna resultat samt skadeorsaksanalyser för SKI innan anläggningen åter tas i drift. Bottenplåt där läckan uppstod. Förslag till EU-direktiv Hela hösten har förhandlingar pågått i europeiska rådet i Bryssel kring EUkommissionens förslag till direktiv om säkerhet i kärntekniska anläggningar samt hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall. Förslagen är kontroversiella eftersom flera EU-länder inte anser att anläggningssäkerhet och bränsle-/ avfallshanteringen omfattas av Euratomfördraget. Vidare anser flera länder att de föreslagna direktiven inte ger något mervärde för säkerheten. Sverige är negativ till direktiven och förespråkar icke-legalt bindande alternativ. EU-kommissionen framhärdar dock och förhandlingarna förväntas fortsätta under det irländska ordförandeskapet första halvåret 2004. Erik Jende, samordnare, SKI Rapport om eliminering av ryskt höganrikat uran Stora mängder av höganrikat uran, HEU Highly Enriched Uranium, finns spridda på ryska anläggningar där säkerhetssystemen är ytterst bristfälliga. Materialen har producerats för att ingå i kärnvapenladdningar och för att användas som bränsle i ubåts- och forskningsreaktorer. Men behoven minskar samtidigt som större mängder HEU frigörs i takt med att strategiska kärnvapen avvecklas i enlighet med rysk-amerikanska nedläggningsavtal. Dessa material utgör på så vis ett spridnings- och säkerhetshot. Utspädning Genom att späda ut HEU med naturligt eller utarmat uran kan mängderna reduceras och hoten därmed minskas. Om anrikningen går ner till under 20 procent blir det i stort sett omöjligt att använda materialet till en kärnladdning. Bedömning av risker Hela situationen kring Rysslands mängder av höganrikat uran är komplicerad. Under ett och ett halvt år har SKI:s öststödsprogram för nukleär ickespridning, SNNAP, lett ett internationellt arbete som avser att bedöma vilka risker som är förknippade med landets innehav av materialen. Arbetet har resulterat i en rapport som SNNAP i slutet av november presenterade för UD:s avdelning för global säkerhet. Rapporten presenterar hoten och vilka tekniska krav utspädningen ställer och vad kapaciteten för detta är i Ryssland. Du som är intresserad av att läsa hela rapporten kan från och med februari 2004 ladda ner den från www.ski.se. Lars van Dassen, projektledare SNNAP, SKI Kategori 3: Tillfällig brist i djup- 4 försvaret som uppkommer då sådan händelse eller förhållande åtgärdas och som utan åtgärder skulle kunna leda till ett allvarligare tillstånd. Lite statistik Under ett år rapporteras: Cirka 300 händelser från de svenska kärnkraftverken sammantaget. De flesta är nollor på INES-skalan, det vill säga mindre avvikelser från normaldrift. De flesta är kategori 2, kategori 1 inträffar ytterst sällan. De senaste tre åren har nio händelser klassade som INES 1 rapporterats till SKI. Under samma period har SKI rapporterat två INES 1 och en INES 3 (inträffade vid transport av radioaktivt material) till IAEA. Det har endast rapporterats in en kategori 1 under denna period, resten har varit kategori 2. Så sker rapportering Inom 1 timme: Händelser och förhållanden av väsentlig betydelse för säkerheten i anläggningen rapporteras. Detta är sådana som föranleder larm, höjd beredskap eller haveri enligt de larmkriterier som Statens strålskyddsinstitut (SSI) fastställt eller som är av sådan karaktär att de klassificeras som kategori 1. Inom 16 timmar: Händelser eller förhållanden som faller inom INES-skalan på nivå 2 eller högre rapporteras till SKI. Därefter kan SKI omvärdera bedömningen innan rapportering sker till IAEA. Inom 7 dygn: Händelser eller förhållanden som tidigare rapporterades inom en timma rapporteras nu i form av en utförlig rapport. Inom 30 dygn: Händelser eller förhållanden som klassificerats till kategori 2 eller nivå 1 på INES-skalan rapporteras i en utförlig rapport.

verk med tydlig ansvarsfördelning mellan organisationer som genomför och myndigheter som granskar. Det finns även ett finansieringssystem som säkerställer att medel fonderas för framtida kostnader. Vidare finns en slutförvarsanläggning för låg- och medelaktivt avfall (SFR 1) och ett centralt lager för använt kärnbränsle driftavfall (CLAB) i drift. Det finns också en långt framskriden process för att faktiskt etablera en säker lösning för slutförvaring för använt bränsle. FOTO: TOMAS LÖFGREN Den svenska delegationen bestod av representanter från SKI, SSI, SKB och Miljödepartementet. Första rapporten granskad Sveriges första rapport om hur vi uppfyller de åtaganden som följer av att vi som land har undertecknat den internationella kärnavfallskonventionen är nu granskad vid en konferens i Wien. Konventionen omfattar både kärnavfall och annat radioaktivt avfall. Vid en internationell jämförelse visar det sig att Sverige ligger långt framme i många frågor. Varje land ska vart tredje år i en nationell rapport redovisa hur man uppfyller åtagandena i konventionen. Rapporten ska överlämnas till IAEA för distribution till övriga medlemsländer ungefär ett halvår innan ett granskningsmöte genomförs. Perioden däremellan används för att granska och begära klargöranden från andra länder samt att besvara frågor på det egna landets redovisning. För att göra arbetsbördan rimlig delas länderna in i grupper om fem till sex länder. Trevande procedur Den första granskningskonferensen ägde rum i Wien 3 till 14 november. I Sveriges grupp deltog Japan, Kroatien, Marocko, Nederländerna, Tjeckien och Storbrittanien. Den svenska delegationen bestod av representanter från de organisationer som varit med att utarbeta den svenska nationalrapporten, det vill säga SKI, Statens strålskyddsinstitut (SSI), Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och Miljödepartementet. Eftersom det var första gången som ett granskningsmöte genomfördes var proceduren i vissa stycken lite trevande. Sveriges redovisning var uppe till diskussion 7 november. Dagen startade med en redovisning som omfattade dels en presentation av rapporten, dels en områdesvis sammanfattning av de frågor och svar som hanterats inför granskningsmötet. Därefter fanns tid för ytterligare frågor och klargöranden. Tydligt svenskt regelverk Sammanfattningsvis konstaterades att Sverige ligger långt fram i ett internationellt perspektiv, speciellt med avseende på helhetssyn. Det finns ett tydligt regel- Revidering av SKI:s föreskrifter Förbättringar behövs Det finns också områden som kan förbättras. Systemet för omhändertagande av radioaktivt avfall som inte kommer från kärnbränslecykeln behöver kompletteras, speciellt gällande ansvar och finansiering. Arbete med detta pågår redan inom ramen för IKA-utredningen, som överlämnade sitt betänkande till regeringen 4 december. Dessutom behöver kravbilden för mellanlagring av de typer av avfall för vilket det ännu inte finns något slutförvar förtydligas, liksom kravbilden för avveckling och rivning av kärntekniska anläggningar. Arbetet med förtydligande av kravbild för avveckling och rivning hanteras inom ramen för revidering av SKI:s föreskrift 1998:1 och genom att SSI:s avvecklingsföreskrift träder i kraft vid årsskiftet. Bengt Hedberg, avdelningen för kärnavfallssäkerhet fakta! Den gemensamma konventionen om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Kärnavfallskonventionen trädde i kraft 18 juni 2001. I dagsläget har 33 stater ratificerat, dvs undertecknat, konventionen. Målen med konventionen är att: uppnå och vidmakthålla en hög säkerhetsnivå vid hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall över hela världen, säkerställa att det under alla faser av hanteringen finns effektiva skydd mot faror, förebygga olyckor och begränsa skadeverkningar om de ändå skulle inträffa. SKI har skickat ut på remiss ett förslag till ändring av myndighetens föreskrifter SKIFS 1998:1 med allmänna råd om säkerhet i vissa kärntekniska anläggningar. Remisstiden går ut den 15 mars 2004. Ett 50-tal remissinstanser har tillfrågats, förutom de berörda tillståndshavarna ett antal centrala myndigheter, berörda länsstyrelser och kommuner, lokala säkerhetsnämnder och intresseorganisationer. Föreskrifterna om säkerhet i vissa kärntekniska anläggningar trädde i kraft den 1 juli 1999. Ändringarna är en följd av tillämpningserfarenheter som har samlats och den omvärldsutveckling som har ägt rum sedan föreskrifterna trädde i kraft, bl.a. den ökade tonvikten vid det fysiska skyddet efter händelserna i USA den 11 september 2001 och beslutet att stänga Barsebäck 1. Erik Jende, samordnare, SKI Varje land som undertecknat konventionen förbinder sig att vart tredje år i en nationell rapport beskriva hur åtagandena enligt konventionen efterlevs. Därefter granskas rapporten vid en konferens i IAEA:s regi. Avfallskonventionen är den andra internationella konventionen om säkerhet avseende kärnbränslecykeln. Den första, kärnsäkerhetskonventionen, omfattar drift av kärnkraftreaktorer och trädde i kraft i oktober 1996.

FOTO: VIVIANA SANDBERG Svensk flagga hissad på Andreeva Bay Chefen för SevRAO visar upp den svenska flaggan efter mottagandet. under sommaren. Den helt dominerande nukliden i avfallet är 137 Cs, vilket klart visar att de reaktorer från vilka avfallet kommer har haft bränsleskador av en annan storleksordning än vad vi är vana vid från svenska kärnkraftverk. I de underjordslager där mätningar ännu inte har kunnat utföras finns dessutom ett stort antal styrstavar varav många innehåller europium som absorbator. Undersökningarna har visat att betydande mängder vatten har trängt in i underjordslagren och diskussioner om att inkludera omhändertagande av detta i förstudien pågår. Under den kommande vintern, då anläggningen i princip är otillgänglig, kommer analysen av mätningarna att göras liksom förslag att tas fram på hur avfallet skall tas omhand och konditioneras. Vikten av kommunikation Kommunikationsprojektet har en helt annan karaktär. Där gäller det att både överföra insikten om behovet av kommunikation och metoderna att göra det på ett effektivt sätt. Efter en hel del trevande och delvis hårda diskussioner är det nu klart vem som har huvudansvaret och ett första utkast till en informationsstrategi finns framtaget. Vidare finns en video producerad inom projektet som dokumenterar situationen vid basen. I mars 2003 undertecknades två kontrakt om stöd till kärnavfallsfrågor vid ubåtsbasen Andreeva Bay i nordvästra Ryssland. Verksamheten har fått en flygande start. Kontrakten innebär dels en förstudie av omhändertagande av de fasta avfallet vid Andreeva Bay och dels information och kommunikation kring Andreeva Bay-problematiken (se Kärnsäkert nr 4). Det fasta avfallet Mätningar av strålnivåerna från, och aktivitetsinnehållet i, det fasta avfallet som finns lagrat vid basen genomfördes Uppskattade projekt Vid ett projektmöte i Murmansk den 13 oktober överlämnades den svenska flaggan till chefen för SevRAO, den statliga organistaion som ansvarar för avfallet. Flaggan hissades redan samma vecka vid Andreeva-basen tillsammans med de ryska och norska flaggorna för att markera uppskattningen av de svenska projekten. Sverige har genom SKI:s biståndsprojektorganisation SIP, Swedish International Project Nuclear Safety, en ledande roll i dessa båda projekt. SIP SIP satsar långsiktigt på Ryssland Riksdagen har beslutat att det svenska bilaterala stödet till bland annat de baltiska länderna skall fasas ut i samband med EU-anslutningen medan stödet till Ryssland skall intensifieras. För SKI:s biståndsprojektorganisation SIP, som under alla år prioriterat Litauen och Ignalinaverket, innebär detta naturligtvis en omställning. Men samtidigt känns det naturligt en ny fas i kärnsäkerhetsbiståndet inleds. Det svenska samarbetet med Litauen kommer att fortsätta även efter landets EU-inträde, men det ändrar naturligtvis karaktär, inriktning och storlek. Ett formellt bilateralt avtal om myndighetssamarbete undertecknades den 28 november mellan SKI och dess syster-organisation VATESI, medan SIP:s engagemang huvudsakligen fortsätter inom EUfinansierade projekt och i några begränsade projekt för att följa säkerhetskulturen vid Ignalinaverket. I Ryssland kommer SIP att följa sin strategi att arbeta i närområdet med de fyra RBMK-reaktorerna utanför St Petersburg, med de fyra tryckvattenreaktorerna på Kolahalvön samt med kärnavfall i Murmansk-området. SIP och svensk industri kan då använda sina Litauenerfarenheter även om det av många skäl är svårare att arbeta i stora Ryssland än i lilla Litauen. Utvecklingen i Ryssland har medfört att kärnkraften i dag har hyfsat god ekonomi. Detta innebär att det i många fall är mer intressant för Ryssland att söka efter erfarenhet och knowhow än stora ekonomiska bidrag. Och då passar Sverige med sin kompetens, sina resurser och sitt oberoende synnerligen väl in som samarbetspartner. SIP Klartecken för återstart Barsebäck 2 fick den 17 oktober klartecken för återstart efter den så kallade blandarhändelsen. SKI:s inspektioner och granskning visade att Barsebäck Kraft AB, BKAB, i huvudsak lyckats uppfylla de krav som SKI ställde i augusti. SKI lämnade vid samma tillfälle ärendet till åklagare för utredning. Åklagaren har beslutat att påbörja en förundersökning. Samma dag höll SKI en presskonferens i Skåne. Intresserade journalister från TT, GöteborgsPosten, Sydsvenskan och SVT Sydnytt kom för att lyssna och ställa frågor. Även om Barsebäck har åtgärdat många punkter på SKI:s kravlista återstår fortfarande ytterligare förbättringar av ledning och styrning av konstruktionsverksamheten och säkerhetsgranskningen samt kvalitetssystemet. Senast 1 februari 2004 måste Barsebäck ha genomfört dessa krav på förbättringar som SKI utfärdat i ett föreläggande.

Kärnkraftverken är tåliga mot flygplansstörtningar De svenska kärnkraftverken är oväntat tåliga mot yttre påverkan, till exempel den typ av flygplansstörtningar av olyckskaraktär som fanns med i beräkningarna när anläggningarna konstruerades. Tåligheten och säkerheten har dessutom förbättrats. Däremot kan det inte uteslutas att skador skulle kunna uppstå om kärnkraftverken utsattes för angrepp orsakade av terror- eller krigshandlingar. Det visar de analyser och granskningar som gjorts av kraftbolagen och SKI efter händelserna i USA den 11 september 2001. Haverifilter viktiga De svenska verken är byggda för att motstå följder av händelser inne i anläggningarna och åverkan utifrån. Bland yttre händelser räknas mindre flygplan som av olyckshändelse störtar i anläggningarna. Baserat på erfarenheter och säkerhetsanalyser har verkens tålighet också förbättrats över tid. En viktig förbättring är de haverifilter som installerades vid alla kärnkraftverk efter Harrisburgolyckan 1979. Filtren spelar en stor roll för att minska konsekvenserna för omgivningen om härden skulle skadas eller inte förmår kylas på grund av att säkerhetssystemen skadats. Följden av terror svårbedömd Följden av medvetna terrorhandlingar i form av flygplansattacker är svårbedömd. Skadorna på de byggnader som träffas beror på styrkan hos byggnaden. Styrkan beror på väggtjocklek och grad av armering. Flygplanets storlek, hastighet och inflygningsvinkel i förhållande till träffytan på byggnaderna är också betydelsefull för konsekvenserna. Vid antagandet att det största flygplanet med fulla bränsletankar medvetet körs in i en reaktoranläggning kan det inte uteslutas att ett visst utsläpp av radioaktiva ämnen sker. Även i sådana svåra fall utgör haverifiltren ett starkt skydd för omgivningen. Inga nya krav på kärnkraftverken Flygplansanalyserna föranleder därför inte SKI att ställa några speciella krav på kärnkraftverken för att ytterligare skydda anläggningarna mot sådana terrorhandlingar. Dessutom anser SKI att skyddet i första hand måste bygga på att förhindra att exempelvis flygplan kommer till användning som vapen i terroristaktioner. SKI och anläggningarna håller en ständig kontakt med polisen för att få rapporter om hotbilden. SKI bedömer risken för att ett flygplan av olyckshändelse träffar ett kärnkraftverk som mycket liten. Det gäller också för Barsebäcksverket, där man särskilt följer frekvensen av överflygningar av anläggningen. Ny promemoria om gränser och ansvar Vem bär ansvaret när tillståndshavaren lägger ut delar av sin kärntekniska verksamhet på olika uppdragstagare? Och var går gränsen för kärnteknisk verksamhet? SKI har fastställt en ny version av promemorian om kärntekniklagen för att ge en klarare vägledning om hur lagen ska tolkas i dessa sammanhang. Sedan elmarknaden avreglerades har det blivit allt vanligare att tillståndshavare för att effektivisera lägger ut delar av sin kärntekniska verksamhet till olika uppdragstagare eller leverantörer. Men det förutsätter att regeringen eller SKI ger sitt godkännande. I vissa fall kan det ske utan tillstånd men då ska uppdragen anmälas till SKI. En uppdragstagare måste ha den sakkunskap och de förutsättningar som krävs för att den kärntekniska verksamheten ska kunna bedrivas på ett säkert sätt. Vidare ska uppdragstagaren ha möjligheter till att ständigt upprätthålla säkerheten och strålskyddet. Enligt kärntekniklagen är det tillståndshavaren som har det fulla ansvaret DRIFTHÄNDELSER 4Barsebäck. B1 är fortsatt avställd och i servicedrift. Sedan revisionsavställningen den 17 juli är B2 fortfarande ur drift på grund av den så kallade blandarhändelsen och en mindre vattenläcka från inneslutningen. 4Forsmark. Alla anläggningar har haft lugn drift bortsett från att F1 den 17 oktober gick ner för åtgärd av ett läckage i reaktorinneslutningen. Läckaget kom från en rörledning som ansluter kylflödet till en av reaktorns huvudcirkulationspumpar. 4Oskarshamn. Under revisionen på O1 uppmärksammades utfällningar i reaktorvattnet som kom från bränsleboxarna. Utfällningarna visade sig ha orsakat ett ökat slitage på flera drivdon vilket medförde att revisionen förlängdes. I samband med starten orsakade turbinanläggningen två snabbstopp. Sedan den 5 oktober har driften varit lugn. Den 27 september togs O2 i drift efter årets revision. Därefter har anläggningen gått bra. Effektreduktioner har gjorts på grund av solstormar som belastat huvudtransformatorn. När O3 snabbstoppades den 23 september bidrog det sannolikt till strömavbrottet i Sydsverige och delar av Danmark. Vid återställning efter spänningsavbrott överskreds det högsta tillåtna gränsvärdet för temperaturförändring i reaktortanken. Sedan den 16 november är O3 åter i drift efter granskning av SKI. 4Ringhals. R1 utförde i oktober en temporär reparation av ett läckage i anslutning till ett drivdon. Den 30 oktober skedde ett stopp för åtgärd av en läckande matarvattenledning. På grund av fel i en elektrisk utrustning fick R2 snabbstoppa den 23 oktober. Samtliga följdfunktioner fungerade som de skulle. Under revision av R3 upptäcktes en felisolerad ventil i inneslutningen. Den 20 september ställdes därför reaktorn av för byte av isolering på ventilen. Nätstörningen i södra Sverige den 23 september resulterade i att R3 automatiskt snabbstoppades på grund av fel i reglerutrustning till ventiler. I slutet av oktober upptäcktes en mindre brännskada. Elbortfallet den 23 september orsakade att R4 hamnade i husturbindrift, det vill säga kärnkraftverket föll ifrån yttre nät men kunde under tiden försörja sig själv med el. för driften av den kärntekniska verksamheten och ansvaret kan inte överlåtas till någon annan. När en uppdragstagare anlitas är det därför viktigt att göra detta helt klart. Samtidigt är det viktigt att gränserna för vad som är en kärnteknisk verksamhet är tydliga. I den nya fastställda versionen av promemorian om kärntekniklagen finns en klarare vägledning om hur kärntekniklagen ska tolkas i dessa sammanhang. Promemorian kan laddas ner från www.ski.se.