AP-staten och kapitalet. Fabian Wallen, Hans Gidhagen Juni, 2009

AP-staten och kapitalet Fabian Wallen, Hans Gidhagen Juni, 2009 1

Sammanfattning Regeringen har nyligen infört ett direktiv som innebär att AP-fonderna aktivt bör motarbeta rörliga ersättningssystem till ledande befattningshavare inom företag där AP-fonderna har en ägarandel. Direktivets innehåll är i sig anmärkningsvärt men än mer anmärkningsvärt är att regeringen vill styra fondernas verksamhet. Regeringen öppnar därmed dörren för en politisering av fondernas verksamhet på ett sätt som kan leda till att vi får ett indirekt förstatligande av näringslivet. Näringslivet i Sverige har under mer än 60 års tid kämpat mot att pensionskapital används till annat än att trygga så bra pensioner som möjligt. Ett allmänt statligt pensionssystem är alla medborgares tillgång och tillfälliga politiska impulser får inte förstöra möjligheten till en tryggad ålderdom. Regeringens direktiv är ett allvarligt intrång i principen om privat äganderätt och ett hot mot såväl den svenska konkurrenskraften som framtida pensionärers inkomstutveckling. Regeringen arbetar för närvarande med en rad andra, grundläggande förändringar av AP-fondernas uppgifter och struktur. Bland annat finns förslag om en sammanslagning av AP-fonderna samt förslag om att sjunde AP-fonden ska ta fram kostnadseffektiva placeringsalternativ med skilda riskprofiler (så kallade KEPOR) som konkurrerar med fonder från privata förvaltare. Svenskt Näringsliv motsätter sig samtliga förslag som ämnar förändra AP-fondernas grundläggande uppgift, det vill säga att skapa bästa möjliga långsiktiga avkastning i relation till statens åtagande i pensionssystemet. 2

Sammanfattning... 2 AP-staten och kapitalet... 4 Risken för fondsocialism... 4 AP-fondernas tillgångar motsvarar 1/4 av svensk BNP... 6 7:e AP-fonden förvaltar mer än en fjärdedel av premiepensionssparandet... 6 Staten och kapitalet... 7 Bakgrund eller vad striden egentligen handlar om.... 8 Vad gäller striden nu?... 9 Referenser... 11 3

AP-staten och kapitalet Den 20 april skickade regeringen ut ett pressmeddelande med rubriken Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i AP-fonderna. I en särskild bilaga till pressmeddelandet uttrycktes att rörlig lön inte ska ges till ledande befattningshavare inom APfonderna. Givet att vissa kriterier möts kan dock rörliga ersättningar ges till övriga anställda, men dessa ersättningar får inte överstiga två månadslöner. Det finns egentligen inte något generellt svar på huruvida rörliga ersättningssystem, allmänt kallat bonussystem, är positivt eller negativt. En optimal lönesättning borde rimligtvis se olika ut beroende på företag och bransch. Regeringens riktlinjer för AP-fonderna, samt även för andra statliga bolag, kan ur ett populistiskt perspektiv vara förståeligt. Anmärkningsvärt är dock att regeringen i ovan nämnda bilaga går ett steg längre genom att tillskriva AP-fonderna ett helt nytt uppdrag: I företag där AP-fonderna direkt eller genom ett företag är delägare bör AP-fonderna respektive företaget i dialog med övriga ägare verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt. 1 Regeringens nya riktlinjer för AP-fonderna innebär med andra ord att AP-fonderna på ett aktivt sätt bör arbeta för att rörliga ersättningssystem inte ges till ledande befattningshavare inom samtliga företag där AP-fonderna har en ägarandel. Med tanke på AP-fondernas omfattande placeringstillgångar i det svenska näringslivet, vilket beskrivs utförligare i faktarutan på nästa sida, innebär detta att regeringen aktivt motarbetar rörliga ersättningar inom det svenska näringslivet. Näringsminister Maud Olofsson kommenterade, i en intervju med Sveriges Radio, de nya riktlinjerna på följande sätt: Jag tror att det blir en upprensning. Den debatt som har varit, som jag i grunden tycker har varit sund, kommer att leda till en upprensning. 2 Bland styrelseledamöter inom AP-fonderna finns emellertid en växande oro för att man i framtiden ska tvingas verka för en viss politisk agenda även inom andra frågor, exempelvis om en kommande regering vill införa kvotering i bolagsstyrelser. 3 En viss dos populism ligger med stor sannolikhet bakom riktlinjerna, vilket bland annat illustreras av följande uttalande av finansmarknadsminister Mats Odell: I dag inser alla att det är fel med höga rörliga ersättningar. Det här är oerhört mycket pengar och jag inser att det känns väldigt svårt för personer med små marginaler att höra talas om detta. 4 Risken för fondsocialism De ovan beskrivna riktlinjerna innebär ett allvarligt steg i fel riktning. AP-fondernas stora placeringstillgångar innebär att den svenska staten är Sveriges största kapitalmarknadsaktör. Om APfonderna agerar i linje med regeringens beslut kan därför en betydande del av det svenska näringslivet pressas till att nästintill helt avskaffa rörliga ersättningssystem, vilket är högst oroväckande. I en väl 1 Finansdepartementet (2009a). 2 Sveriges Radio Ekot (2009a). 3 Svenska Dagbladet (2009). 4 Sveriges Radio Ekot (2009b). 4

fungerande marknadsekonomi bör det vara upp till företagen att i varje enskilt fall avgöra vilket ersättningssystem som är det bästa för dem. Det nya förslaget medför också att möjligheten att införa ytterligare statliga riktlinjer på andra områden har öppnats. De förslag som ofta lades fram i fonddebatten fram till för ett par år sedan handlade i regel om att AP-fondernas tillgångar i större utsträckning än idag borde viktas mot aktier i svenska företag, att den högsta tillåtna ägarandelen i svenska företag borde höjas för de fyra första APfonderna, samt att sjunde AP-fonden borde få rösträtt för svenska aktier. Ett genomförande av dessa och liknande - förslag skulle på ett markant sätt stärka statens ägande och inflytande i det svenska näringslivet. Det är tydligt uttryckt i lagen om AP-fonderna att målet för fonderna är att förvalta fondmedlen på sådant sätt att de blir till största möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension samt att det är varje fondstyrelses uppgift att ansvara för förvaltningen av medlen. 5 Förarbetena är ännu bestämdare genom att förtydliga att näringspolitiska och andra ekonomiskpolitiska uppgifter inte ska förekomma inom ramen för AP-fonderna. 6 Det ska inte vara upp till staten att avgöra vad som är en rimlig placeringsstrategi för en pensionsfond och det bör inte vara upp till staten att avgöra vad som är en rimlig strategi avseende ersättningssystem i privata företag. Med tanke på att AP-fondernas placeringstillgångar uppgår till uppemot 800 miljarder kronor (se ruta nästa sida) är det inte svårt att se att en öppning för den här typen av politiska förändringar i värsta fall skulle kunna innebära en omfattande socialisering av det svenska näringslivet. Dessutom medför förändringarna en ökad risk för inkomstförsämringar för såväl framtida som nuvarande pensionärer. 5 Lag (2000:192). 6 Proposition 1999/2000:46 (2000). 5

AP-fondernas tillgångar motsvarar 1/4 av svensk BNP De statliga myndigheter som går under benämningen AP-fonder har till uppgift att skapa bästa möjliga långsiktiga avkastning i relation till statens åtagande i pensionssystemet. Riksdagen har beslutat om följande riktlinjer för AP-fonderna: AP-fonderna skall förvaltas till största möjliga nytta för försäkringen för inkomstgrundad ålderspension. Målet skall vara att långsiktigt maximera avkastningen. Den totala risknivån skall vara låg. 7 De första fyra AP-fonderna har som uppgift att fungera som buffert i pensionssystemet genom att jämna ut tillfälliga variationer mellan in- och utbetalningar. Denna uppgift saknar den sjätte AP-fonden. Den sjunde AP-fonden beskrivs närmare nedan. För de fyra första AP-fonderna gäller att varje fond högst får äga 10 procent av rösterna i ett svenskt noterat företag. Den sjätte AP-fonden får dock äga upp till 30 procent i svenska noterade företag. 8 Den sjunde AP-fonden är begränsad i den mening att den, enligt lag, saknar rösträtt för svenska aktier. AP-fondernas samlade placeringstillgångar hade vid slutet av 2008 ett värde av drygt 770 miljarder kronor, vilket motsvarade 24 procent av Sveriges BNP. 9 AP-fondernas samlade placeringstillgångar 2008-12-31 Mdr kr 1:a AP-fonden 171.6 2:a AP-fonden 173.3 3:e AP-fonden 181.0 4:e AP-fonden 164.8 6:e AP-fonden 16.4 7:e AP-fonden 64.4 Totalt 771.5 Källa: Respektive AP-fonds årsredovisning 2008 7:e AP-fonden förvaltar mer än en fjärdedel av premiepensionssparandet En viktig beståndsdel i det svenska pensionssystemet är att en del av pensionsavgiften skall avsättas till en så kallad premiepension. Den totala pensionsavgiften, inom ramen för pensionssystemet, uppgår till 18,5 procent av bruttolönen (inklusive andra skattepliktiga ersättningar), varav premiepensionen uppgår till 2,5 procentenheter. 10 Tanken är att premiepensionen skall förvaltas i olika värdepappersfonder enligt medborgarnas individuella val. En del medborgare avstår dock, av olika orsaker, från att aktivt välja fond i premiepensionssystemet. För dessa medborgare hamnar medlen i den så kallade Premiesparfonden, vilken förvaltas av den statliga myndigheten Sjunde AP-fonden. Vidare förvaltar Sjunde AP-fonden en fond vid namn Premievalsfonden, vilken kan väljas på motsvarande sätt som övriga fonder inom premiepensionssystemet. Vid det första premiepensionsvalet, år 2000, gjorde 67 procent av pensionsspararna ett aktivt val av fond. Detta innebar att Sjunde AP-fonden redan från start blev den klart största fonden inom premiepensionssystemet. 11 6,0 miljoner personer sparar 231 miljarder kronor i premiepensionssystemets fonder. 12 Sjunde AP-fonden svarar för 64 miljarder kronor, eller 28 procent, av detta sparande. 13 7 Ibid. 8 Sjätte AP-fonden ska i själva verket enbart placera sitt kapital i svenska tillgångar med särskild inriktning mot små- och medelstora bolag. 9 Första, Andra Tredje och Fjärde AP-fonderna förvaltar globala portföljer av aktier och räntebärande papper, som exempelvis obligationer. Sjätte AP-fonden har ett särskilt uppdrag att investera en mindre del av pensionssystemets fonderade kapital i små och medelstora onoterade bolag. 10 Premiepensionsandelen är något lägre för personer födda före 1954. 11 Hammarkvist (2005). 12 Premiepensionsmyndigheten (2009). 13 Sjunde AP-fonden (2009). 6

Staten och kapitalet De senaste åren har flertalet debattörer, främst fackliga företrädare och socialdemokratiska politiker, framfört krav på att AP-fonderna på ett eller annat sätt bör ta ett större ansvar för svensk ekonomi och svenska företag. Retoriken har ofta utgått från att andra stora ägare i Sverige inte tar ett aktivt, långsiktigt ansvar för svenska företag. I rutan nedan följer några citat av ett antal kända debattörer. Börsvärden kan kortsiktigt variera med hundratals miljarder, men för framtida pensioner är det mycket viktigare om svensk produktion uthålligt kan växa en halv procent mer per år. Det är rimligt att pensionskapitalet bidrar till en sådan tillväxtökning och därmed högre lönesumma i Sverige. Christian Berggren, professor i industriell organisation, januari 2003. Pensionsfonderna måste ta ansvar för svensk ekonomi, det är viktigt hur de placerar. Roland Spånt, före detta chefsekonom, TCO, januari 2003. Fonderna skulle kunna göra mer än vad de gör i dag. Mari-Ann Krantz, ordförande i SIF, januari 2003. Det är dags att riksdagen agerar. AP-fonderna bör medverka till att utveckla svensk industri. Göran Johnsson, ordförande i Metall, januari 2004. Det finns ett bekymmer med att sjunde AP-fonden inte har rösträtt. Och det är rimligt att fonderna får gå upp från 10 till 30 procents ägande i svenska bolag. Vi vill ha aktivare fonder. Sven-Erik Österberg, finansmarknadsminister, april 2005. Vi vill att Sjunde AP-fonden blir den AP-fond som skall användas för samhällsinvesteringar i form av, t.ex. bostadsbyggande och infrastruktursatsningar. Lars Ohly, partiledare i Vänsterpartiet, oktober 2005. Assar Lindbeck har vid ett flertal tillfällen kritiserat förslagen om att AP-fonderna, och kanske främst sjunde AP-fonden, bör ta ett större ansvar för svensk ekonomi och svenska företag. Vid ett rundabordssamtal inom ramen för Svenskt Näringslivs Kris- och framtidskommission, den 9 mars 2006, lyfte Lindbeck upp ett varnande finger till de många debattörer som på senare tid har efterlyst en större fokusering på svenska aktier och företag från AP-fonderna: Om man inte vill socialisera det svenska näringslivet är det viktigt att pensionsfonderna, och i synnerhet Sjunde AP-fonden, avpolitiseras. Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi, mars 2006. Lindbecks hypotes går ut på att pensionspengarna i Sjunde AP-fonden utgör en svår frestelse för svenska politiker. Frestelsen består kortfattat i att man mycket gärna vill vara med och bestämma hur pengarna ska placeras. Bland annat Antonia Ax:son Johnson, familjeföretagare och ordförande i Axel Johnson Gruppen, har nyligen fört ett liknande kritiskt resonemang: Den stora debatten bland oss företagare under åren av löntagarfondshot var hur man genom lagstiftning kunde säkra att det aldrig någon gång, om 20 eller 30 år, skulle kunna dyka upp en ny kader av klåfingriga politiker som med ett snabbt penndrag kunde använda fonderna som instrument för sin maktutövning. 14 Lindbeck och Ax:son Johnson är långt ifrån först på plan, utan snarare är det många som under de senaste 60 åren påtalat riskerna med förstatligande av fonderade pensionsmedel. I betänkandet Förbättrad pensionering (1957:7) där diskussionen handlade om det skulle vara en statlig eller privat 14 Ax:son Johnson (2009). 7

fondering i det blivande ATP-systemet sammanfattade SAF:s företrädare Sven Hydén frågan på följande sätt: Formen för det valda försäkringssystemet bör vara sådant, att sparandet blir stort samtidigt som sparmedlens väg till effektiv användning inom produktionslivet underlättas. Frivilliglinjen tillgodoser denna viktiga synpunkt medan i obligatoriet statens dominerande inflytande över fondmedlens förvaltning medför uppenbara risker i detta avseende. Tre av ledamöterna i pensionsberedningens betänkande Allmän Pension (1990:76) samt SAF:s expert och sakkunnige i utredningen motsatte sig att AP-fonderna skulle ges utvidgad rätt att investera i svenska aktier eftersom det skulle påverka företagsklimat i negativ riktning. Rädslan för socialisering skulle driva framtidsinvesteringar utomlands. Klarspråk angående det negativa med politiska direktiv angående finansiella placeringar talade också nuvarande VD:n för Sjunde AP-fonden, Peter Norman, vid en offentlig utfrågning i mars 2001. Diskussionen gällde den automatiska balanseringen i pensionssystemet och Norman talade under rubriken löner och tillväxt. Normans inledning var: Jag vill för det första ungefär som Jan Herin 15 säga att alla pensionssystem, även det som vi idag talar om, naturligtvis har en indirekt koppling till aktiemarknaden och till företagande. Ett nationellt pensionssystem, oavsett hur det är utformat, kräver en väl fungerande företagsamhet. [.] Jag tycker att det är viktigt att påminna om att välståndet i vårt land och tillika pensionsreformen är en funktion av företagandet och förutsätter ett vinstgivande näringsliv. 16 Regeringens direktiv från i april i år har också fått flertalet viktiga näringslivsföreträdare och företagare, utöver redan nämnda Antonia Ax:son Johnson, att reagera. De ser ett direkt hot mot det privata ägandet då regeringen öppnar upp för en fondsocialism som kan jämföras med löntagarfonderna. Detta i en tid när det finns ett extra stort behov av att det privata företagandet stimuleras. Bakgrund eller vad striden egentligen handlar om Striden om kapitaliseringen/fonderingen av pensionssystemet genom AP-fonderna, först i ATP och sedan i Inkomstpensionen, har i grunden hela tiden handlat om vem som ska styra det svenska näringslivet. Vid ATP-systemets tillkomst 1960 angavs uttryckligen att AP-fonderna inte fick köpa aktier, inte fick göra placeringar i fastigheter och inte fick bedriva direktutlåning. Därigenom bemötte den dåvarande regeringen den kritik som fanns bland dem, inte minst inom det svenska näringslivet, som såg AP-fonderna som ett instrument för en socialistisk politik. Dessa strikta regler har successivt luckrats upp. År 1974 inrättades den fjärde AP-fondstyrelsen för att placera i aktier och 1988 tillkom den femte AP-fondstyrelsen med samma syfte. Svenskt Näringslivs föregångare, SAF och Industriförbundet, motsatte sig tillkomsten av dessa fonder och menade att pensionspengarna inte skulle användas till att öka det statliga ägandet. År 1984 hade fem nya fondstyrelser, de så kallade löntagarfonderna, inrättats inom ramen för APfonden. Efter mycket kritik, bland annat från näringslivet, avskaffades löntagarfonderna 1992 och större delen av tillgångarna skiftades ut till AP-fonderna och framförallt till den sjätte AP-fonden som inrättades 1996. 15 Jan Herin var SAF:s chefekonom och vice VD [vår anmärkning]. 16 Socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SFU13 (2001). 8

I samband med pensionsreformen namnändrades fondstyrelserna till Första, Andra, Tredje och Fjärde AP-fonden samt Sjätte AP-fonden. Den femte fondstyrelsen upphörde. Inom ramen för premiepensionen inrättades Sjunde AP-fonden för att dels vara ett valbart alternativ och dels vara fonden för de som inte gjorde något val av premiepensionsförvaltare. Den senaste reformen för AP-fonderna var omorganisationen år 2001. Då fick Första Fjärde APfonderna identiskt lika placeringsregler och uppdraget tydliggjordes i lagstiftningen. Förvaltningen skall ha som mål att långsiktigt maximera avkastningen och näringspolitiska eller andra ekonomiskpolitiska uppgifter skall inte finnas. Svenskt näringsliv har varit starkt kritiskt mot principen om att AP-fondernas medel skulle kunna placeras i aktier och i synnerhet striden om löntagarfonderna skapade en djup misstro inom näringslivet mot fondering i statlig regi. I detta perspektiv är bestämmelser om administration och placeringsregler för fonderna inom pensionssystemet ur näringslivets perspektiv strategiskt avgörande frågor. Det tydliga ställningstagande om målet för förvaltningen som lagstiftaren gjorde i samband med omorganisationen 2001 är fundamental för legitimiteten i hela pensionssystemet. I och med det nya pensionssystemet har också buffertfonderna, genom den automatiska balanseringen, fått en direkt betydelse också för pensionernas storlek. Med hänsyn till fondernas nya roll har Svenskt Näringsliv accepterat att fonderna tillåts placera på ett mer aktivt sätt, men förutsättningen har varit att förvaltningen inte har några näringspolitiska, sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska mål. Svenskt Näringsliv har också framhållit betydelsen av god riskspridning och att nödvändig betalningsberedskap upprätthålls. Vad gäller striden nu? Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd, utan det räcker med att man är framsynt, för att se att den politiska hanteringen av AP-fonderna håller på att ändra förutsättningarna för hela pensionssystemet och på sikt även det privata näringslivet. Direktivet angående rörliga ersättningar har fått pensionsoch fonddebatten att blomma upp, men regeringen och politikerna har även andra saker på gång. Den automatiska balanseringen Den nuvarande finansiella krisen visar med all tydlighet kopplingen mellan god avkastning i APfonderna och storleken på pensionerna. Den mycket dåliga avkastningen för 2008 kommer att innebära att pensionerna de närmaste åren inte kommer att följa med löneutvecklingen för de yrkesaktiva. Regeringen har snabbutrett och därefter föreslagit justeringar i den automatiska balanseringen för att inte effekten, det vill säga sänkningen av pensionerna, för pensionärerna ska bli så stor nästkommande år. 17 Svenskt Näringsliv avråder starkt från att göra plötsliga justeringar i pensionssystemet. Pensionsfrågor är till sin natur långsiktiga och förändringar måste utredas och övervägas noga. Politiska poäng På samma sätt menar Svenskt Näringsliv att den ekonomiska krisen och dess verkningar inte får användas till kortsiktiga politiska poänger genom att ändra i andra viktiga delar av pensionssystemet. Tydliga exempel är de nya riktlinjerna för AP-fondernas verksamhet där regeringen föreskriver att dessa ska verka för att rörlig lön inte ska ges till ledande befattningshavare i företag som AP-fonderna är ägare i samt initiativet att öppna upp möjligheten för sjunde AP-fonden att rösta på bolagsstämmor i svenska företag. AP-fondernas organisation och struktur Utöver detta har regeringen dragit igång en egen översyn av AP-fondernas organisation samtidigt som Pensionsarbetsgruppen ser över möjligheten att slå samman AP-fonderna. 18 Svenskt Näringsliv menar 17 Proposition 2008/09:219 (2009). 18 Dagens Industri (2009). 9

att styrelserna i respektive AP-fond själva måste se över sin placeringspolitik och vidta lämpliga anpassningar av densamma. Inte minst bör de uppmärksamma att utgångspunkten för förvaltningen skall vara fondens åtagandesida och att stor vikt bör läggas vid att undvika att den automatiska balanseringen aktiveras, jfr prop. 1999/2000:46. Svenskt Näringsliv menar att professionellt arbetande fondstyrelser självklart ska beakta det ovanstående samt också överväga att lägga ut mer av förvaltningen på externa förvaltare. Den lagstiftade begränsningen för detta är utformad med en minimigräns, varför det finns ett stort utrymme för utökning. Svenskt Näringsliv har tidigare föreslagit att så mycket som nittio procent av förvaltningen ska skötas av externa förvaltare och det är fortfarande föreningens uppfattning att detta kan vara en bra och effektiv organisation av AP-fondernas förvaltning. Sjunde AP-fonden konkurrerar med fonderna inom Premiepensionssystemet Som en extra krydda i regeringens ambitioner och plötsligt uppkomna åtgärder går den nu till riksdagen med ett förslag som i praktiken kommer att innebära ytterligare kapitalkoncentration till Sjunde AP-fonden, den AP-fond som på sikt kan komma att bli den största. I ett nyligen presenterat utkast till lagrådsremiss föreslås bland annat att Sjunde AP-fonden ska tillhandahålla kostnadseffektiva placeringsalternativ med skilda riskprofiler, sk KEPOR. Syftet är att reducera risken för systematiskt dåliga utfall för individerna i premiepensionssystemet på grund av okunskap. 19 Detta förslag fanns inte med i den utredning som låg till grund för lagrådsremissen, men trots detta lägger regeringen ett förslag som kan få dramatiska konsekvenser för hela premiepensionssystemet. Regeringen konstaterar att den, eftersom den introducerar produkten, har det yttersta ansvaret för såväl allokeringen som förvaltningen och att det därför är olämpligt att uppdra åt en privat aktör att ha ansvaret för detta. Svenskt Näringsliv finner hela detta resonemang häpnadsväckande och har i sitt remissyttrande framhållit att kompetensen att skapa produkter som KEPOR finns på den privata marknaden. Vi har därför avstyrkt förslaget och framhållit att leverantörer av KEPOR ska upphandlas. Premiepensionssystemet bygger på att individen tar risken för sina placeringar men också att han/hon ska kunna ha en chans till en bra avkastning. Här andas plötsligt regeringen att staten ska gå in och ta ansvaret för premiepensionen, vilket står i direkt konflikt med utgångspunkterna för premiepensionssystemet. Det är möjligt att Sjunde AP-fonden kan ha en roll i ett system med KEPOR, men innan det införs är det absolut nödvändigt att konsekvenserna och modellen analyseras på ett normalt sätt. Vårt allmänna pensionssystem är fortfarande ungt och vi måste vara försiktiga med att ändra i grundläggande principer för detsamma. 19 Finansdepartementet (2009b). 10

Referenser Allmänna pensionsberedningen, 1957, Förbättrad pensionering : betänkande avgivet av Allmänna pensionsberedningen. Ax:son Johnson, A, 2009, Klåfingriga politiker ska låta bli AP-fonderna, DN Debatt, 21 juni Dagens Industri, 2009, AP-fondernas dagar räknade, 30 april. Finansdepartementet, 2009a, Riktlinjer för anställningsvillkor för ledande befattningshavare i APfonderna. Bilaga till Regeringen inför nya riktlinjer för ersättningar till ledningar och anställda i APfonderna, Pressmeddelande, 20 april. Finansdepartementet, 2009b, Ändringar i premiepensionssystemet, Utkast till lagrådsremiss, 26 maj. Hammarkvist, K-O, 2005, Svårnavigerat? Premiepensionssparande på rätt kurs, SOU 2005:87. Lag (2000:192), 2000, om allmänna pensionsfonder (AP-fonder). Pensionsberedningen, 1990, Allmän pension : huvudbetänkande av Pensionsberedningen. Premiepensionsmyndigheten, 2009, Årsredovisning 2008. Proposition 1999/2000:46, 2000, AP-fonden i det reformerade pensionssystemet. Proposition 2008/09:219, 2009, Utjämnat värde för buffertfonden vid beräkning av balanstalet Sjunde AP-fonden, 2009, Årsredovisning 2008. Socialförsäkringsutskottets betänkande 2000/01:SFU13, 2001, Automatisk balansering av ålderspensionssystemet, Automatisk balansering av ålderspensionssystemet. Sveriges Radio Ekot, 2009a, Regeringen vill ändra belöningssystem, 21 april. Sveriges Radio Ekot, 2009b, Mats Odell ångrar bonusavtal, 21 april. Svenska Dagbladet, 2009, Nya bonusdirektiv får AP-fonderna att se rött, 22 april. 11