ÖNSKE BOKEN
Önske boken Nu ska ni få höra om när jag var 13 år, 9 månader, 5 dar 3 timmar och 17 sekunder. Jag bodde i Stockholm med min familj. Jag hade två syskon dom heter Erik och Amanda. Min mamma heter Violett och min pappa hete Karl. Vi hette Eriksson i efternamn. Hon bråkade med sin kille. När jag är sur går jag till biblioteket. Jag tog fram en bok om sköldpaddor, och började läsa. Och om bara ett par minuter var jag helt liten och grön. Plötsligt började jag se i svart vitt. De gick väldigt sakta men efter några timmar var jag i skogen. -Ånej! jag ser några barn, sa jag. Då sa ett barn: - Kolla en sköldpadda! Barnen började närma sig. Jag försökte springa iväg men det gick så sakta. De plockade upp mig och stoppade mig i en trång ask. Så de förklarade ju allt. Jag var en sköldpadda. Barnen gick till kojan som dom byggde på. Det låg tre hinkar på golvet. Dom gick och fyllde dom med vatten från bäcken. Dom satte mig i en av hinkarna. Sen sprang
dom hem och hämtade en stor badbalja och stoppade mig i den. - vad ska vi kalla den? undrade ett barn. - Då sa ett anat barn kanske Padis. - Ja! sa alla andra. Barnens manna och pappa ropade på dom att det var mat. Då passade jag på att smita. Men det gick väldigt långsamt. Det tog säkert tio minuter att klättra upp för den stora badbaljan, och att komma ut ur skogen var ännu värre. Det tog säkert tjugo minuter. Jag landade på en fot som gick in i en buss. Jag hängde med. De var väldigt varmt och dålig luft. Efter fem minuter stannade bussen. Jag gick ut. Jag såg min bästa kompis. Hon verkade också se mig men jag undrade om hon såg vanliga mig eller om hon såg sköldpadds jag. - Kom lilla vän ni ska du följa till skolan, sa hon. - Då kan jag ju säja att du var min, fortsäte hon. På skolgården frågade hennes kompisar vad hon hade i handen. Då svarade hon, det är en sköldpadda. - Har du en sköldpadda!?, frågade hennes kompisar. - Ja, jag köpte den igår, sa hon.
Coolt, sa hennes kompisar. Just då ringde det in. Alla sprang in utom jag. Min kompis la mig i hennes rygga. Hon gick fram till fröken, - jag har med mig något, sa hon. - Vad? sa fröken. Hon tog fram mig och visade fröken. - Oj en sköldpadda, sa fröken. - Jag köpte den igår, sa hon. - Du kan visa klassen efter maten, sa fröken. - Tack, sa hon. - Kan jag få lite sallad som jag kan ge den?, sa hon. - Gå och fråga mattanten, sa fröken. Jag gick och frågade mattanten. - Hej, sa min kompis till mattanten. - Hej, sa mattanten tillbaka. - Har ni sallad som jag kunde je till min sköldpadda? - Sköldpadda? I skolan? Okej, - Varsågod, sa mattanten. - Tack. Nu ska du äta mat, sa kompisen till mig. - Nej! Jag som hatar sallad, sa jag. Fröken vart ska jag ha hon? Ifall de är en hon. Ja du kan ställa hon här, sa fröken samtidigt som hon pekade på ett
glass akvarium med lite vatten i. Hon stoppade mig i akvariumet och sen sa fröken gå nu och gör lite matte innan det är mat. - okej, svarade min kompis Moa. Moa gick ut klassrummet. Jag väntade ganska länge men tillslut kom hon tillbaka. Moa gick och gjorde matte. Mat! Skrek fröken. Moa gick och åt mat sen gick hon på rast. När hon kom in sa fröken att hon skulle visa upp mig. Moa tog upp mig. Hon gick fram till frökens bord och sa det här är min sköldpadda. - Jag köpte den igår. Har ni några frågor. En pojke med röd kepa och brun bunt hår räckte upp handen. - Jocke, sa Moa. Hur många år är deen. öhöh den är, sa Moa. Då sa jag. Jag är tretton år, sa jag till Moa. - Hon fattar inte vad jag säger så klart, tänkte jag. Sen sa Moa hon är tretton. - VA HON FÖRSTÅR VAD JAG SÄGER!! Skrek jag. Förlåt, sa jag med en röst som bara jag hör. Alla i klassen sprang emot mig, hon kan tala!!!!!!!!!!!!!!!!, sa alla i klassen. Pip, sa jag med rösten igen. Det var säkert bara inbillning, sa fröken. Efter skolan gick vi till biblan. Moa skulle kolla
vad som stod om människorna. Moa öppna boken och poff blev jag en människa igen. Men jag hitta inte Moa nån stans. Hon var försvunnen. Jag gick ur biblan Moa kom gående hitåt. Moa skrek jag. Var har du varit hela tiden, sa Moa. Jag drömde om att jag hade en sköldpadda, sa Moa. Tro mig det är sant. Nu är den dar berättelsen slut, säger jag.