CITAT UR ROMANEN R E P L I K A första delen ur trilogin mästarens hud av Claes Fellbom Conrads högra arm hålls upp av den vänstra,eftersom den har gjorts obrukbar av slaget. Moderns slag. Nej, förresten. Julia är fan inte hans mamma! Eleonora Wieland, född Kvarnwind, som utan tvekan är den biologiska modern, dog för sextiofem år sedan, det vill säga mer än fyrtio år innan han föddes. Det är det jävliga med hela den här historien Kan du lägga handen här på skrivbordet, är du snäll? - sa doktorn med svag, lite darrande stämma. Såja, försök nu att långsamt, mycket långsamt lyfta pekfingret. Conrad gjorde som han blev tillsagd. Och när pekfingret sakta lyftes, skrynklades läkarens ansikte som om han hörde skärande stråkklanger inom sig. Jag fick en association, en minnesbild du vet från en annan viktig undersökning. Vadå för undersökning? Äh, det var för fjorton år sen jag fick hand om en väldigt berömd person Du ska inte berätta för någon att doktorn har gett digde här böckerna. Folk pratar och hittar på så mycket. Inte heller mamma och pappa borde veta det. Du låter konstig, Stig. Ja det är väl just det jag är Vadå? Konstig Det var ingen annan än Julia som fick honom att synas. Hon var den första människa i hans liv som lyssnade till vad han sa. Den intimitet som uppstod mellan oss under stunderna på läkarstationen var något jag som blev en sorts reminiscens från trettonårsåldern. Därför kände jag redan från början ett slags släktskap med Conrad, Julias son. Jag har alltid rätt. Så du har aldrig gjort några misstag? Jovisst men mina misstag har uteslutande varit bra misstag. Hur gör man ett bra misstag? Ja, det är just det som skiljer geniet från medelmåttan: förmågan att göra bra misstag. Du har aldrig behövt mig, utom en enda gång. Och den utnyttjade du helt ut. Men, när jag behövde dig då teg du. Jag var för upptagen. Conrad skulle ha berättat för mig om han hade blivit utsatt för nåt sånt. Dessutom är han inte särskilt lättlurad. Ha, såna där kan säkert lura vem som helst till vad som helst. Det gäller din son!? Tänk om
Ja, äckligt är det Som vanligt när åklagare Hans-Ivan Stranclaire kommer in i ett rum, ökar spänningen. På vilket sätt var han snäll, Conrad? Fick du presenter, pengar? En trevlig, livsbejakande kvinna full av liv som såg ut att just ha kommit från ett lyckat träningspass. Och vad gjorde han? Avfärdade henne efter hennes fem meningar fyllda av intresse för honom. Han borde skämmas. Hade han inte lärt sig mer om vanlig mänsklig kontakt under sina 29 år? Var det en normal man hon beskrev? Ger du mig uppdraget att göra en rättspsykiatrisk undersökning på mig själv? Den jag flydde ifrån var inte levande. Hade han tagit livet av sig för din skull, eller? Han dog en naturlig död Du flydde hit för att en man dog en naturlig död. Denne man måste ha betytt en hel del för dig? Ja, det kan man säga Hur länge hade du känt den mannen? Jag kände honom inte. Så du flydde från en man som betydde mycket, som var död, men som du inte kände? Stig längtar plötsligt efter sin cykeltuta. Den som han egentligen lärde sig att hata. Varför är jag fortfarande så förbannat ansiktslös att ingen människa tvivlade på att jag var skyldig? Precis innan läkaren stänger dörren råkar han även titta på sin besökares bil. Det är inget märkvärdigt med den, bara att gevärsfodralet sticker upp i baksätet. Det finns mycket som jag lärt mig häruppe Renhet ärlighet? Jag vet inte Kyla mörker? Kanske Kallar du ett livslångt förhållande för patient? Har du haft ångest i en vidsträckt skog nångång med mil till närmsta granne en granne som dessutom inte hälsar? Jag kan faktiskt inte avslöja varifrån jag fick donationen. Så bra, då slipper du ju erkänna att det var din egen. Han ställer sig på en låda invid dörren och är alldeles säker på att hans framtid är obeskrivligt kort. Stig jag vill inte veta orkar inte smutsen Folk tycks sätta ett värde på att hälsa på honom på gatan, som för att själva bli sedda, just av honom. Det är genom Julias tal i rätten som folk har börjat se Stig Bergendahl. Det är hennes förtjänst att solen värmer så skönt på hans kinder. Plågan beror säkerligen mest på att han faktiskt är på väg mot sin egen brottsplats. Men Stigs brottsplats är naturligtvis ingen plats, utan en människa Conrad är inte DU!!!
Mmmm låt oss då säga att han är min avkomma. Du har sänt din son till jorden? Nånting sånt Det låter både blygsamt och storsint Du, vet du vad som intresserar mig allra mest? Att få se mina bröst!? Eh Vadå, eh!? Vinet har en klangbotten med ett oändligt antal nyanser, nästan lika djupa och samtidigt övertonsrika som de Mahlerska stråkarna. Nu gled Julias ben isär och springan öppnade sig och betraktade honom, som ett nyöppnat ostron. Du Stig, skulle du kunna förklara varför du alltid halkar in på ämnet Leonard Wieland? Gör jag? Det här barnet kom till för mig på ett sätt som var på ett annat plan och det var vad jag önskade Jag minns att du grät I desperation börjar hon ett mer och mer intensivt detektivarbete bland Stigs papper. Julia har rätt goda kunskaper i att fly sedan tidigare. Hon har gjort det förr, känner sig nästan välutbildad på området. Livslögner är heller ingen nyhet för henne. Om det inte vore så omöjligt att torka tårar, med utsidan av fiskarhandskarna! Lögnen får bli hennes livboj. Men värre kunde det faktiskt vara. Hon har ju hem, man och barn. Samtliga är visserligen totalt fel, men än sen? Stig är en särling. En sån som han, går egentligen inte ihop med ordet gemenskap. Han blir lugn, ser sökande mellan träden. Älgen stannar och stirrar på honom. Det är bättre att vila simmande. Än att styckas av vilddjur. Brott och straff, jaså ja, den kan man väl nästan utantill. säger läkaren med ett lika snett leende som Raskolnikov själv, skulle ha kunnat leverera vid hans frivilliga besök hos polisen. Att leva med gärningsmannen får i sängen någon sorts besynnerlig energi. Det var förfärligt hänsynslöst av mig den där natten på vårdcentralen och sen, brutalt klippa av. Jag visade heller inte någon tacksamhet mot dig för att du lyckades ge mig ett barn. Varför blev Stig vittne till detta hemska? Eller har han inbillat sig alltsammans? Det återstår således bara en utväg, ett sätt att undvika sammanbrottet. Du är min skola. Det finns så mycket jag kan, som andra inte kan. Det jag lär mig mest av, är att resa med dig. Tårarna måste bort, så fort de vill tränga sig ut. För han har bestämt sig!
Det går inte an för en brottsling att vistas i miljön för gärningen. Han vill bort från det vackra, för att uteslutande ägna sig åt det fula. I detalj återupplever han sin egen besatthet, att bli expert på sin fars mördare, hans eget stalkerbeteende, snittet bakom örat, geniets hemsökelse, det vetenskapligt genomförda ingreppet. Det han skriver handlar förstås bara om ödeläggelse och svartsyn, vilket ger honom känslan av att hans självbestraffning verkar på alla nivåer. I kombinationen mellan det destruktiva surfandet och det skamliga skrivandet befinner sig Stig mitt i smutsens epicentrum. Stig ska just till att låsa upp bilen när en hund med ett ovanligt brett huvud, tittar upp ur den nerbrända bilen intill.plötsligt öppnas dörren på passagerarsidan. En svartklädd kvinna i schal sätter sig i framsätet och stänger dörren.stig ser att ansiktet är skadat, antingen av eld, eller en bilolycka kanske? Hon expanderar som universum, in i framtiden.till sist blir hon så utmattad att hon nästan faller. Hjärtat rusar. Granarna står täta men inte grannarna. Är det nån som ska fly så är det väl i så fall jag. Det är jag som är offer, inte han! Jag förstår verkligen att ni är lite häpna. Det är jag också, kan jag säga. Men det är såhär: Jag testar en medicin från Petrarca mot psykotiska tillstånd, en substans som jag själv varit med om att ta fram. Stig ser sig själv i hallspegeln. Han ser hundraprocentigt förryckt ut när han stirrar och stirrar på sitt eget elände. Men vattnet är rödfärgat! Det ser ut som blod. Kan det verkligen regna blod ur en vanlig dusch? Knackningarna tilltar. Jag låg i duschen Låg? Va eh Vad håller du på med? Jag vet faktiskt inte Du blöder! Oj då Jag jag måste få vara ifred med mina du stör mig förfärligt! Eldregnet faller över honom. Det finns inget skydd att tillgå, inga granar, ingen älg, inga varma kvinnohänder, ingen fjällröding. Fiskarna har dött. En matta av vita bukar i kassen. Jag hade också en uppgörelse med din älg. Det var kanske dumt. Min älg är död Jag har styrts av krafter och av röster. Långsamt frös jag till is upp till halsen och det har regnat blod från himlen. Den döende människan tycktes uppamma krafter, som plötsligt verkade fylla honom. Hur har du kunnat behålla alltsammans för dig själv, under heladen här tiden? Jag hatar brottet menråkar älska brottslingen.
I burken låg en liten bit hud som jag lagrade i sprit. Du är inte lite knäpp ibland. Det var inte ingenjör Andrée heller, när han satte iväg mot Nordpolen, utan att veta hur han skulle ta sig tillbaka. Det var som att ha en underbar hemlighet med Gud, som ingen annan kände till. Mitt kreativa arbete måste bli ishackan mot den frusna sjö som fanns inom mig. Den sjö som frös till då, för länge sedan. Ja, du vet Han är och förblir en fånge, inspärrad i sitt eget samvete. Den enda skillnaden mellan förr och nu, och den är ofantligt stor, är att han inte är ensam i cellen. Försöker du alltid lösa känsliga ämnen med en kyss? Det beror på men finns det nåt bättre sätt? Det kryper i sonen. Det är ju för fan han! Jag menar, jag nu vet jag verkligen ingenting. Vem syns i spegeln!? Hur viktig är sanningen egentligen, på ett djupare plan? Du är ju den du är, det kan ingen ändra på. Hata mig du, men det pris du får betala är att du kommer att hata dig själv ännu mer! Var är du? I Pakistan, jordbävningen Läkare utan gränser? Det beror på hur man ser det Stig är jag Leonard Wieland? Hur tror du att det känns att mina föräldrar måste ha dött, över fyrtio år innan jag föddes? Men ändå ett mirakel måste ha skett eftersom det lyckades Ja, Conrad det skedde ett mirakel Hela studion verkar fyllas av en besynnerlig, ogripbar känsla av magnetism, när Conrad ångar fram. Och han märker det, börjar förstå vad det är som egentligen gör skillnaden. Alla de frågeställningar som jag har hållit på med och sökt efter ett helt liv, finns någonstans innanför en stängd dörr. Men när vi vanliga människor försöker öppna den där dörren finner vi: ingenting. Inte för att det är alldeles tomt där innanför utan därför att det som finns där, är vi oförmögna att uppfatta. Vi kan helt enkelt inte se det Vem är det jag skrattar åt? Mig själv? Jag är ju för fan han! Conrad finns inte, har jag sagt! Glöm det namnet!!!