Riktlinjerna avser att vara vägledande kring hur ekonomisk ersättning ska hanteras då ett ensamkommande barn placeras tillfälligt och stadigvarande hos en anhörig. Vid varje placering måste individuellt ställningstagande göras med hänsyn till barnets behov och uppdragstagarens omständigheter för övrigt. Då det ensamkommande barnet är socialnämndens ansvar och familjens barn är Migrationsverkets ansvar, sker en förfördelning gentemot familjens barn. Familjen får i klartext lägre ekonomisk ersättning för sina egna barn och högre för det ensamkommande barnet. Vägledningen syftar till att gå en svår balansgång mellan å ena sidan nämndens ansvar att säkerställa en skälig levnadsnivå för det ensamkommande barnet, samt å andra sidan inte skapa ekonomiska incitament kring inflödet av ensamkommande barn. Nämnden har i dagsläget redan kännedom om fall där asylsökande familjer utnyttjas för ekonomisk vinning. Varje barn som kommer ensam är en tragedi för det enskilda barnet då det har separerats från sina föräldrar. Nämnden vill på inget sätt agera på ett sätt som ger ekonomiska skäl till att varken utnyttja barns värnlöshet, och inte heller till att ta emot ensamkommande barn. Följande ekonomiska vägledning för ersättning ska betraktas utifrån dessa aspekter. I samband med framtagandet av riktlinjer och rutiner för verksamheten Integration avseende ensamkommande barn som anvisas till släkting i asylboende etablerades en mailkontakt med Katarina Munier vid Socialstyrelsen. Katarina Munier är utsedd ansvarig av Socialstyrelsen för frågeställningar kring nämndens ansvar för ensamkommande barn och ungdomar. En utav mailfrågorna till Katarina berörda ekonomiska ersättningar till de släktingar som tar emot barnet hos sig, då släktingarna själva lever på ett asylboende. Katarina Muniers svar får anses syfta till att tillhandahålla vägledning för nämndens riktlinjer och rutiner avseende detta. Riksnormen tar hänsyn till hur många personer som finns i hushållet, ålder på barn och skolungdomar, om barn och skolungdomar äter lunch hemma, om vuxna är ensamstående eller sambor. Riksnormen innehåller kostnader för livsmedel, kläder och skor, fritid och lek, hygien barn- och ungdomsförsäkring, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon, tv-avgift. I tabellerna här nedanför ser du riksnormen för 2015. Personliga kostnader hemmavarande barn och skolungdom, i kronor Ålder 0 1 2 3 4 6 7 10 11 14 15 18 19 20 Personliga kostnader 1 740 1 980 1 730 1 980 2 410 2 840 3 250 3 280 Utan lunch 1 610 1 800 1 550 1 730
Personliga kostnader vuxna, i kronor Ensamstående Sambo Personliga kostnader 2 950 5 320 Gemensamma hushållskostnader, i kronor Antal personer 1 2 3 4 5 6 7 Gemensamma kostnader 930 1 040 1 310 1 490 1 710 1 950 2 120 På Migrationsverkets boenden där mat inte ingår är dagersättningen (enligt MIV:s webbplats): 71 kr/dag för vuxna ensamstående 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushållskostnader 37 kr/dag för barn upp till 3 år 43 kr/dag för barn 4-10 år 50 kr/dag för barn 11-17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen) Förutom mat ska dagersättningen också räcka till kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. Ingår mat är dagersättningen lägre. Detta medför att ensamkommande barn som privatplaceras och har sin dagersättning enligt LMA och släktingarna sin dagersättning enligt LMA, totalt sett har mindre pengar att leva för än om barnet blir placerat hos sin släkting och denna får mellanskillnaden mellan LMA och riksnormen avseende ersättning som ska täcka barnets omkostnader. Jag har hört att en del kommuner inte betalar ut ngt arvode till nätverkshem förrän de har utretts och nämnden har fattat beslut om placering för stadigvarande vård och fostran. Fram till dess betalar nämnden enbart ut mellanskillnaden (LMA SoL) som ska medföra att barnet likställs med andra barn i kommunen som kommunens socialtjänst ansvarar för (dvs. skälig levnadsnivå). Förvisso kommer den omkostnadsersättningen hela släktingfamiljen till godo (inte bara barnet det gäller), men socialsekreteraren kan genom täta hembesök och information ändå säkerställa att det ensamkommande barnet har det bra totalt sett och t.ex. kan delta i fritidsaktiviteter. Jag håller med om att detta kan uppfattas som orättvist då ersättningen enligt LMA, som alltså även ska täcka fritidsaktiviteter, är lägre än riksnormen. Det är alltså rätt uppfattat att ensamkommande placerade barns behov av ekonomiskt stöd tillgodoses på en högre nivå än behoven hos asylsökande barn i familj. Detta beror på att ansvaret för behovet av stöd och hjälp för ensamkommande asylsökande barn ligger hos kommunen (socialnämnden) medan ansvaret för asylsökande barn i familj i de fall föräldrarna inte kan försörja sina barn ligger hos staten (Migrationsverket).
Migrationsverkets anvisning av barnet till släktingen har skett till följd av att anknytningsprincipen är oerhört tungt vägande. Det har dock ej föregåtts av någon form av prövning kring lämpligheten hos släktingen. Migrationsverkets agerande innebär egentligen endast att ge en geografisk närhet mellan barnet/den unge och släktingen. Det är socialnämndens ansvar att utreda var barnet ska ha sitt boende och hur ett umgänge med släktingen kan genomföras utifrån barnets behov och bästa. Barn som anvisas till släktingar kommer oftast inom oerhört kort tidsperiod till kommunen. I detta skede blir det upp till nämnden att säkerställa att släktingen och boendemiljön inte är uppenbart olämplig för barnet att vistas i. Om inga hinder bedöms föreligga fattas beslut om tillfällig familjehemsplacering hos släktingen i avvaktan på utredningen. Utifrån det stora antalet barn som kommer ensamma till Sverige är det sannolikt en omöjlighet för Migrationsverket att säkerställa släktskap mellan barnet och den släkting som har uppgetts. Därför är det också angeläget att nämnden inom ramen för sin utredning av barnet/den unge och släktingen säkerställer att det föreligger släktskap och/eller tidigare relationer mellan barnet och den vuxne som barnet anvisats till. Generellt utgår i detta skede ingen arvodering överhuvudtaget till släktingen. Nämnden ersätter endast släktingen för omkostnader i relation till barnets behov. Detta för att inte skicka signaler till släktingen att lösningen är permanent, innan en utredning av barnets behov och släktingens förmåga att tillgodose dessa. Arvode utgår ej. Omkostnader för barnet utgår ifrån riksnormen, ersättning enligt LMA dras bort från denna och mellanskillnaden utgår till uppdragstagaren. Denna ersättning är då öronmärkt för det placerade barnet och det är nämndens uppgift att säkerställa att pengarna kommer barnet till gagn för att tillförsäkra barnet en skälig levnadsnivå. Arvode utgår ej. Omkostnader för barnet utgår ifrån riksnormen, ersättning enligt LMA dras bort från denna och mellanskillnaden utgår till uppdragstagaren. Denna ersättning är då öronmärkt för det placerade barnet och det är nämndens uppgift att säkerställa att pengarna kommer barnet till gagn för att tillförsäkra barnet en skälig levnadsnivå.
Arvode utgår ej. Omkostnader för barnet utgår utifrån individuell behovsprövning. Arvode utgår utifrån individuell bedömning avseende ersättningsnivån. Omkostnader för barnet utgår utifrån individuell bedömning av barnets behov.